Det här kräver en riktig festmåltid!

Halloj, alla läsare. Som ni som läser bloggen regelbundet vet om har jag i ett par veckor sökt jobb.

Då min anställning i nacka kommun upphörde - den 18e februari stod jag alltså utan möjlighet att försörja mig och barnen. Orosmolnen har hopat sig och vissa framföallt kvällar har känts tämligen desperata. Som kommunalanställd kock har jag helt enkelt inte kunnat lägga undan pengar "tills den dag då de kan behövas" utan behövt koncentrera mig på att hitta ett nytt jobb så snart det bara går... Jag klarar helt enkelt inte flera månaders arbetslöshet.

Men mitten av februari är sällan högsäsong för kockar. Och som sagt - jag har varit tvungen att söka ALLT som jag över huvud taget skulle kunna ha chans att få jobb inom - för att så snart som möjligt få en ny anställning. Och få en ny trygg inkomst.

Och idag har jag fått nytt jobb. Något jag är jätteglad över.

Jag har fått ett jobb med bättre möjligheter till "trixande med arbetstider", betydligt bättre lön (runt 33 procent lönelyft) och jag har återigen fått möjligheten att jobba med gamla kompisar - människor jag verkligen tycker om!

Och imorgon arbetar jag min första dag på min nya arbetsplats.

Det kräver en festmåltid, så ungarna fick idag välja precis vad de ville till middag. Man skulle kunna tro att "kockens ungar väljer oxfile", men för mina barn var det godaste de kunde komma på, själva festmåltiden att fira denna glädjens dag:

en kokt med mos på den lokala grillen.

Skoj!

--

Nåväl. Jag byter inte bara arbetsplats, utan även karriär. Jag kommer inte längre laga mat professionellt. Och just det gör förmodligen att det blir tyst här på bloggen. Åtminstone ett tag. Jag har just nu inga uppslag om vad jag ska skriva om. Och den närmaste tiden har jag så mycket annat att plugga in och vänja mig med i mitt nya jobb att jag säkert inte hinner skriva på Krubb.

Om jag fortsätter att blogga på Krubb får tiden utvisa, men det kommer då att möjligen bli ur ett nytt perspektiv. Mitt liv har ett nytt perspektiv. Ett perspektiv som inte längre kretsar kring mat.

Vi får helt enkelt se vad som händer.

Men jag vill tacka Er, mina läsare, för tiden som varit. För Ert intresse. För Era kommentarer och allt jag lärt mig av Er de här åren. Några av Er känner jag bättre än andra. Vissa har varit med i princip från början. Andra har kommit in efterhand. Men ni har alla hjälpt till att göra Krubb till den blogg den är idag. Tack.