Bra-att-ha

Läser på utmärkta Newbiecooking om några vill-ha-grejer. Fick dessutom - i en kommentar till mitt eget inlägg om pommes frites en kommentar från Jessika om att hon nog egentligen innerst inne önskade sig en fritös.

Tänkte först skriva en sådan där önskelista, jag också, men så ändrade jag mig och tänker nu i stället ge en lista p å"bra-att-ha-grejer". Ett slags lista över en universell lista att önska sig saker ifrån, om man så vill. Eller ett sätt att skryta om hur balla leksaker JAG har i MITT kök. Ellersom något slags "tips från coachen" på bra grejer som underlättar arbetet i köket, om man lagar mycket mat. Och kanske speciellt av sådan mat jag lagar.

I "stigande nyttighetsgrad" eller vad man säger.

Här är i alla fall - på plats nummer fem:

Min fritös. Jag fick den här i födelsedagspresent, eller möjligen julklapp, (jag minns inte) av mina föräldrar. En stor och ordentlig pjäs som jag regelbundet gör pommes frites i, men också gärna friterar olika sorters japansk och kinesisk mat i. Vid något tillfälle har jag gjort kalkonschnitzel i den, och någon gång har jag friterat fisk i den, också, men de vanligaste offren för fritösen är som sagt varianter på tempura, något med sötsur sås eller pommes frites. Nå - vad är så speciellt med min fritös då? Den är fyrkantig, vilket gör att livsmedel som t.ex. pommes hamnar så att säga "på rad" längdledes i denoch blir jämt friterade. Dessutom är den enklare att plocka undan. Mina skåp är nämligen fyrkantiga inuti!. :-) Dessutom gillar jag det faktum att frityrkorgen har ett långt och kraftigt handtag och att själva ytterhöljet är rostfritt. Det är SÅ snyggt. Jessika - du bara MÅSTE skaffa en!


Nåväl. På plats nummer fyra:

Mandolin. Ett verktyg för att skiva, strimla och våffelskära grönsaker till bra, jämnstora former. Jag använder i och för sig min när jag skall göra STORA mängder pommes frites, eller när jag skall skära en massa "tändstickor" av potatis till Janssons Frestelse, eller om jag skall skiva rotsaker till chips eller till potatissallad, eller så. Oftast använder jag faktiskt kniv, om jag inte skall laga mat på någon slags industriell nivå...


På plats nummer tre:

Moccabryggare. Det här tror jag är min tredje. Jag älskade helt enkelt ihjäl min förra, som var en för sex koppar (espressokoppar) och min nuvarande använder jag (också) nästan dagligen. Den är större. Den gör nio koppar. Dessutom har jag en för två koppar som jag har med mig bland mina klättergrejer, i "kökspåsen" tillsammans med ett litet propan/butan-kök. Bara för att man lever vildmarksliv eller befinner sig i Himalaya någonstans behöver man inte behöva avstå från livets nödtorft! Gott starkt kaffe är dessutom nödvändigt, inte bara som bränsle till min morgontrötta hjärna, varje dag, utan som ingrediens i kakor, i chokladmousser och smörkrämer. Faktiskt tillochmed i marinader och min fruktat goda kaffesky till grillat kött.


På plats nummer två:

Sauteuse. Kastrullen med det svårstavade namnet. En sauteuse (såtös) används dels för att koka sås i, dels för att snabbt steka något på relativt hög värme (sauter kommer från samma språkstam som t.ex. saltomortal - att dansa, i grundform, maten "hoppar" eller "dansar" i pannan). Jag använder min till nästan allt och förstår inte hur jag klarade livet i köket innan jag hade en. Snabbt bryna lite grönsaker - check. Röra ihop alla såser jag någonsin gör hemma - jajamensan. Jag använder den varje gång jag gör en risotto, då det är enkelt att röra i den, och den har välvda väggar, så inget bränner fast i botten. Jag använder den som vattenbadskar när jag jobbar med choklad. Jag gör alltid min pyttipanna till den. Kort sagt - jag har den till typ allt, utom att koka potatis eller pasta i. Är du fattig student och bara har pengar till EN panna eller kastrull - köp då en vettig sauteuse. Det är i princip det enda du behöver!

Och slutligen - på första plats!

KNIVAR! Hade ni trott något annat? Men verkligen - bra knivar är helt oumbärligt för alla som någonsin behöver jobba i kök. Dessutom är det väldigt roligt att ha bra grejer, även hemma. Jag använder framförallt en wusthof-kniv från classics-serien, men äger också bl.a. en sabatier (från p-serien) och en rosendahl "vegetable" som använts väldigt flitigt. Jag brukar hålla mina knivar rakbladsvassa. Jag låter dem slipas en gång om året, ungefär, och då justeras polster och klack på alla knivar, sedan håller jag efter dem med sandsten (grov och fin), skärpstål och porslinsbryne. En kniv är fullständigt oanvändbar om man inte håller den vass, men mina knivar är riktigt vassa. Behöver man köpa massor av knivar? Nej - det räcker i princip med en, bara det är en bra kniv. Min wusthof har jag haft i snart femton år. Jag har lagat bokstavligen hundratusentals, om inte miljontals tallrikar mat med den, och den kommer att hålla i kanske femton år till, innan den måste bytas ut. En bra kniv håller länge, bara man håller den ren och vass.

Ungefär så ser min lista ut. Vad har du i DITT kök som du antingen inte klarar dig utan, och/eller känner att du "bara måste ha"?

Lyx från Lidl

Efter att ha fått åka fram och tillbaka till söndersjukhuset några gånger i helgen, med taxi, var det inte längre så mycket pengar kvar i semesterkassan. Det har alltså blivit att handla där det är som billigast, just nu, och i Orminge ädet inte sällan man kan hitta riktiga fynd på Lidl.

När jag kom hem från Lidl härom eftermiddagen var det dags för en eftermiddagsfika och när jag ordnat ihop allt kom jag på att "allt det här har jag köpt på Lidl". Gott espressokaffe till moccabryggaren, som dessutom visade sig vara riktigt italienskt kaffe på 100% arabicabönor (jag tror märket hette Bellarom), rågkakor, cream cheese, små goda gula lökar från öland (Wow - närodlat!), sockerärter (också dem inhemska), skinka, tomater och mjölk.

Och - som sagt - billigt. Jag plockade på mig två stora papperskassar med matvaror och trodde att "nu blir det dyrt". Det hade (med lätthet) kunnat ha kosta mer än det dubbla, eller faktiskt säkert uppåt tre gånger så mycket, med tanke på hur mycket grönsaker, charkuterier och mejeriprodukter jag lagt ned i kassarna.

Och kvaliteten är riktigt bra på grejerna. I alla fall i vår butik. Fräscha grönsaker, schyssta charkvaror och samma mjölk som i de andra butikerna - bara billigare - och några egna "noname"-alternativ till de vanligaste varorna.

Klart godkänt, med andra ord.

Tillbaka till fikat. Goda, lite lyxiga smörgåsar med gott kaffe känns som lite vardagslyx, såhär med två uppmärksamhetstörstande barn hemma, och givetvis gör kvalitet/pris-faktorn att det känns lite extra roligt.

à la Emma

Såg ni Kanal 5s nya mat&resprogram 'A la Emma' härom dagen?

Vad tyckte ni?

Jag såg det - och kommer att skriva om det här om någon dag, men vad tycker NI?

Dagen i stort

Inspirerad av Lisas inlägg om sin vardag tänkte jag beskriva min dag, så som den ter sig idag, som nybliven tvåbarnspappa, på semester, och med lite sådär lagom mycket tid att blogga på.

Pratar med Mackan i telefon och vi snackar bl.a. om hur det går med hans träning (Filipinsk kampsport) . Det går tydligen bra, för det verkar som dags för något slags gradering. Grattis.

Själv tränar jag inte tillnärmelsevis så mycket (boxning), men har ändå hittat en klubb och köpt erfoderliga skydd (tandskydd och handskar).

Bestämmer mig vid niotiden för att - tillsammans med dottern - åka och hälsa på och kolla in hur det går för O. på jobbet och hur han sköter sig.

"Bra", tydligen, för precis ALLA säger, med en blinkning: "Det går rätt bra för honom. Ni är rätt lika, ni två, men han är mycket elakare". Elakare? Jag hajar inte. 'Vad har jag gjort för fel?' Nåväl. O. skämmer bort dottern med äppelcider och en polarkaka med ost (och vackert garnerad, något som dottern visserligen lägger märke till, men omsorgsfullt plockar bort).

Hämtar lite personlig post och en bok som jag får låna. (Verkar lovande, såhär långt, men har baara läst kanske 20 sidor än så länge).

Skriver, när jag har inspiration (vilket är några minuter om dagen) på uppföljaren till Mums! - det bästa från Krubb. Har inte kommit på något namn än, men några recept har det blivit, i alla fall. Och den här gången kommer det nog bli en bok med lite mer bilder.

Vi bygger med dominobrickor - dottern och jag. Dottern puttar omkull dem. Jag bygger och bygger, men verkar inte kunna bygga tillräckligt fort, för jag hinner aldrig få slut på brickor innan de kommer farande, från andra änden av bricklinjen.

Lagar pasta med korv från den lokala Lidl-butiken och inser att det jag läst på Taffel om tysk korv, verkligen stämmer! Billigt är det också!

Häller ihop en coke float, ibland, för att kyla ned mig i sommarvärmen.

Och så skriver jag blogginlägg.

Pasta med tyska små korvar...

Ibland måste - som jag skrivit tidigare - matlagningen gå fort. Som när man varit på besök på arbetsplatsen och nu har en mycket hungrig och otålig fyraåring att mätta. Då blir det ofta "något som går snabbt i en panna" och idag blev det ett litet ihopkok (ihopstek) på

300g spaghetti
5 l vatten
1 näve salt
2 tsk smör
8 små nurnbergbratwurstar
1/4 gul paprika
8 st sockerärtskidor
½ liten gul lök
1 äggula/portion

Koka upp vattnet under lock.
Koka spaghettin i vattnet, tillsätt allt salt.
Stek korvarna under tiden pastan kokar, i 1 tsk smör.
Skär sockerärtor och lök i trevliga bitar. Strimla paprikan.
När spaghettin kokat färdigt (10 minuter) ha i smörklicken som är kvar.
Lägg ihop på tallrikar, strö korv och grönsaker över
Servera med en äggula op toppen.

Skämsmat: Coke float

Har skrivit tidigare om Skämsmat, och det här kvalar definitivt in i den kategorien: Amerikansk efterrätt, gjord på kapitalistflaggskeppssoda och vaniljglass.

Coke float har aldrig varit speciellt stort i Sverige, ens på de "amerikanska" restauranger som ibland haft dem på menyn. För mig känns de emellertid "comfort food" efter mina anglosaxiska matvanor, då det genom de västra storebröderna även nått och slagit igenom på imperie-öarna.

För de som inte vet det är det alltså coca-cola med vaniljglass. Helt enkelt. Och ett fantastiskt sätt att svalka sig i sommarvärmen. Dottern tyckte mer om det karakteristiska bubbelljudet som uppstår när man drar vaniljglasskum genom ett sugrör än själva smaken, men vi njuter båda av coke float...

ÄNTLIGEN!

Ja - ni vet - jag har skrivit om fusk i branchen tidigare. Om skurkar, pirater, illgärningsmän och fuskare. Ni vet var jag tycker om det, så, det är ganska kul att idag läsa i DN att de nya reglerna för anställning inom branchen dels A) underlättat för branchen själva att anställa och skapa "vita" jobb och B) drar in - i runda slängar EN MILJARD till staten...

Det är alltså en miljard som tills för bara ett år sedan användes i kriminell verksamhet, men som nu kan användas till att köpa nya sjuksköterskor, vägar eller JAS-plan för. En miljard.

Snabb pasta

Nu är det ju föräldraledighet/semester som gäller och ofta blir man ensam snabbt i köket här hemma, för alla koncentrerar sig på nytillskottet i klanen. (De kom hem igår kväll - lillkillen och Fru Värn). Då åker alla mina gamlia sunkiga "fuska-till-något-med-creme-fraiche"-recept fram. Som denna lilla pasta:

Spaghetti med bacon, broccoli, gröna ärter, vitlök och creme fraiche (timjan, karl-johan och citron). Dekorerad med tomater. Babyenkelt.

Världens mest engagerade läsare?

Jag gjorde ju, för någon vecka sedan en undersökning kring det där med nationalsdagsmat, och tydligen har jag världens mest engagerade läsare - för hur annars skall jag förklara det här? Ihopräknat blir resultatet ju hela 101%!

Jag har valt att se det hela som uttryck för hur engagerade mina läsare är! Tack, alla, för Ert engagemang!

Italienskinspirerad böngryta

Under värkarna, men innan vi åkte till sjukhuset, behövde både Fru Värn och jag ladda upp med extra energi, inför förlossningen. Jag har precis läst om Bill Bufords "hetta" (Köp den om du inte har den!) och kände att det vore roligt med något italienskt, eller i alla fall inspirerat från italien.

Då jag egentligen inte kan något om italiensk mat gjorde jag någon slags italiensk variant på "typ cassoulet" och såhär blev det:

150 g bacon (eller pancetta, om du vill ha det mer italienskt)
3 kryddiga korvar (vi hade en god kycklingkorv hemma)
240 g (en burk) stora vita bönor
240 g cannelinibönor
400 g krossade tomater
8 stycken soltorkade tomater i god olja
2 morötter
2 vitlöksklyftor
1 tsk cayennepeppar
1 tsk dragon
1 tsk bailika
8 st lagerblad
1 glas vitt vin
En nypa flingsalt
Lite god buljong

Skär bacon/pancetta och korv i små fina bitar och lägg i en gjutjärnsgryta tills de stekt ur lite fett.
Tärna och lägg i morötterna. Låt steka med ett tag.
I med vitlök och övriga kryddor. Låt steka med i några sekunder och häll sedan över tomaterna och vinet.
Låt koka ihop sig till en mjuk och fin konsistens.
Lägg i bönorna på slutet. När de släpper stärkelse kommer grytan att reda ihop sig. Smaka av med salt.
Servera till gott lantbröd, kanske lite salt ost och något lättdrucket rött.

Pommes frites

Dottern och jag - som ju är "ensamma hemma" utan Lillkillen och Fru Värn, just nu, har inte alltid jättemycket tid eller ork för att fixa mat. Dottern får därför välja själv vad hon vill ha till middag och så hjälps vi åt att laga det. Nu i två dagar har hon velat ha "tompritt" vilket är dotterska för pommes frites. Då jag fick en mandolin i julklapp tar det löjligt liten tid att fixa till (några minuter bara) och precis lika lång tid som att steka korven till...

Några bitjepotatisar skalas och skärs i lämpliga strimlor (t.ex. medelst mandolin)
Olja hettas upp (t.ex. i en fritös) medan potatisen får förkoka i vatten i någon minut.
Så får potatisen rinna av på hushållspapper, i fritösen (190 grader) i några minuter - tills de fått en gyllenbrun färg. Salta. Servera till vad du gillar.

Vill man lyxa till det och göra dem snyggare kan man rulla dem lite i vetemjöl innan man friterar dem. Det gör jag i princip aldrig, men det brukar bli fint och gott ändå.

Off-topic: Jag kommer att få stryk om jag inte postar det här...

Eftersom jag VET att jag kommer att få stryk av alla som läser den här bloggen om jag inte postar det här inlägget, så postar jag det (under milda protester) fastän det inte handlar alls om mat.

Här är underverket (och det största skälet till att jag inte uppdaterar bloggen speciellt mycket). Vitala fakta: Vikt 3185g, Längd: 50cm. Alias på bloggen: "Lillkillen".

Fru Värn mår - efter omständigheterna - oförskämt bra. Dottern är begistrad, men tycker än så länge att Lillkillen är lite läskig när han skriker och vet inte riktigt hur hon skall finna sig med det.

Själv är jag - inser jag - precis som första gången när jag blev pappa löjligt stolt.

Nu blir det tyst i ett tag...

... här på bloggen. Ni som vet, ni vet. Ni andra kan säkert förstå vad som är på gång efter att ha läst ett par av de senare inläggen.

Vi hörs om ett tag.

Inför nationaldagen

Tänkte att jag för att fira nationaldagen kanske skulle laga något "typiskt svenskt" och har börjat höra runt lite i bekantskapskretsen lite vad osm är "typiskt svenskt". Om Sverige hade en nationalrätt, vad skulle den vara?

Flera säger instinktivt "ärtsoppa med pannkaka", men idag infaller nationaldagen på en fredag, så det känns liksom som att man redan ätit ärtsoppa, ifall man nu anser det vara en nationalklenod, på torsdagen.

Några hävdar med emfas att det här landet inte skulle ha varit vad det varit om det inte vore för sill (och strömming!) och potatis, oach att det därför kvalar in bland nationalklenoderna. Olika varianter på temat ("Janssons Frestelse", gubbröra, sillsallad etc.) känns också relevanta, men frågan är om man vill äta sill även på nationaldagen - det är ju ändå snart midsommar!

Några hävdar att "köttbullar med lingon och potatismos" är den riktiga "svenskmaten" och det är möjligt att det är rätt, men jag gillar inte köttbullar så mycket, om de inte är rullade av typ mamma eller farmor. Potatismosen skall vara handgjord, förstås och gärna rårörda lingon (från förra årets skörd), men det betyder en massa (varm) tid vid en (varm) spis som jag är åttligt intresserad av såhär i sommartider, så...

Vad äter man som nationaldagsmat?

Skriv gärna några kommentarer i kommentarsfältet också!

Strömming igen...

Inser att jag skrivit om strömming så pass många gånger på den här bloggen att de som är återkommande läsare säkert slutat läsa bloggen för länge sedan, p.g.a. allt tjat, men ärligt - det finns (tycker jag) nästan inget godare. Alls.

Idag - inspirerad av det tidigare fiskeäventyret - kände jag att det kunde vara gott med något snabbt och lättätet på kvällen. En tur i den lokala coop-butiken, med extrapris på färska strömmingsfiléer blev droppen som tippade vågskålen: det blev - som vanligt - strömming. Med potatismos. Och fina små ärter (kokta i mycket väl saltat vatten, med lite citronsaft och en liten smörkula och en mycket liten nypa socker - koka förresten alla gröna grönsaker - ärtor, broccoli, haricots verts etc. - så. Det är det absolut bästa sättet!)

Vad det gäller strömmingsfiléernas stekande har säkert alla kockar sina egna specialiteter, men jag brukar dubbelpanera mina på skinnsidan (i vetemjöl, ägg och sedan ströbröd eller grovt rågmjöl) och sedan klicka i lite persiljesmör på skinnsidan (50g smör till 10 g persilja till 1 tsk salt) och lägga ihop dem två och två innan jag steker strömmingen i smör och matolja och kryddar med vitpeppar och salt.

Potatismos gör jag av mjölig potatis (1 kilo, kanske?) som jag kokar i små bitar, i väldigt hårt saltat vatten, sedan hälls vattnet av, potatisen vispas till mos med ett eller två ägg (äggula), grädde (1-2 dl till ett kilo potatis) eller mjölk och möjligen en liten smörkula. Sedan kryddas moset med salt, vitpeppar och muskotnöt.

Persiljesmöret som blir över skirar jag och häller över fisken när det är dags att servera den. Det blir vackert på tallriken också!

Jag brukar köpa runt 300 g strömming till två vuxna som gillar strömming och/eller - som i vår familj, två vuxna (varav en ÄLSKAR strömming - gissa vem?) och ett barn. Det blir ungefär 20 filéer eller typ 10 stycken av mina "dubbelflundror".

Fiskelycka

Det är semester och någon gång i vintras lovade jag dottern att vi skulle fiska "när sommar'n kommer". Eftersom jag är en man av mitt ord och för att dottern pratat om det några gånger den senate veckan ("Är det sommar nu? Har vi fiskegrejer?") åkte vi igår eftermiddag ut till Biltema och handlade ett varsitt billigt spinnspö till dottern och mig samt några olika drag och en varsin liten ask att ha grejerna i. Här skulle fiskas!

I morse vaknade så dottern vid typ 6-rycket efter några timmars orolig sömn (någon var rätt uppspelt igår på tanken att få fiska idag, med ett eget fiskespö och egna fiskegrejer) och efter en lite osammanhängande frukost (vem har tid att koncentrera sig på ägg och smörgås, när man snart skall ut och fånga aborrar?) packades så alla fiskegrejer, en lätt matsäck (bestående av ägg som blivit kvar oätna sedan frukosten och en varsin smörgås, en liten termos med saft och en något större med mocca-kaffe) och nödutrustning såsom kniv och kompass ned i våra respektive ryggsäckar, för sommarens första storfiskeäventyr!

Kosan ställdes mot den närblägna glasbrukssjön - en liten sjö där vi brukar bada sommartid och där ingen jag känner någonsin sett en fisk, men som kommunen hävdar har aborre, och efter en lång, sångglad, hoppande rätt omständlig promenad kom vi lyckliga fram till "glasan".

Ensamma som vi var började vi med att fiska de första kasten från badbryggan, men då dottern inte alls ville fiska, efter bara några minuter, började vi prata om det var läskigt att vara på bryggan. Det var det. Det var bättre att fiska från land, tyckte dottern, så vi kastade några kast från stranden.

Dottern hann kasta två kast innan dagens första riktigt rejäla bottennapp. Då favoritdraget, som högtidligtvis invigits bara några minuter tidigare, satt ordentligt fast i en snårskog av näckrosor en bit från land fick far i huset göra det enda rätta och göra badpremiär, för att ta upp det fastkilade draget. Lyckligtvis kunde jag få loss det och glädjetjuden nådde nya höjder när draget bärgats och ytterligare några smärre "drag i främande föremål"-incidenter (pinne, löv, halvmiss på gräsand) senare var det dags att byta fiskeställe.

Dottern - som lärt sig fiska genom att titta på Anders och Agnes på Bollibompa - säger förståndigt när de första badgästerna dyker upp: "Vi flyttar oss - de som badar skrämmer fisken". Pappas hjärta är så stort och varmt över sin förståndiga dotter att han nästan spricker.

Det nya fiskestället ligger några hundra meter längre bort, längst ut på en liten udde, invid en tall med en större sten nedanför. Ja - jag anser det vara riskfritt att berätta om platsen, eftersom ingen av Er heller får fisk där. Dottern övar på sin kastteknik. Ibland kommer draget singlande bara några centimeter framför pappas ansikte. Ibland går det rakt ned i vattnet. Ibland hamnar det några meter ut i sjön. Ett vilt vevande utbryter. Pappa mår gott. Dottern är i extas.

När så pappa tror att något hugger på kroken (jag VISSTE väl att det fanns aborrar här! Och att de älskar just glittriga gröna spinnare - precis som dottern!) blir det riktigt spännande, ända tills man känner att det släpper igen. "Den kom undan. Åååååh!" utbirster dottern lätt frustrerat.

Vi fiskar vidare.

Så - lika plötsligt som kissnödighet kommer behovet av att gunga i stället för att fiska. Vi plockar ihop alla drag, krokar, linor, rullar och spön och våra grejer som vi spritt över nejden, och går till badplatsens lekplats, där det finns några gungor. Sedan går vi hem. Lyckliga. Av en alldeles speciell lycka som bara fäder till fyraåriga döttrar och dessa döttrar kan känna efter några timmars lekfiskande: fiskelycka.

Om vi fick fisk? Givetvis! Preparatus supervivet, som vi lärde oss i lumpen: Den förberedde överlever!



(Och jag skall se efter om vi kan återkomma med fler, bättre bilder - jag lånade med mig svärmors fina lilla behändiga digitalkamera, som jag givetvis inte kan koppla ihop med min dator!)

Jag tycker att jag varit jätteduktig

... idag - min "första dag på semestern", som INTE har ringt till köket på Ekbacken för att (ständigt) kolla min vikarie och hur det går för honom.

Stående ovationer: Jens Linder gör det igen.

Läser i DN hur hjälten Jens Linder skriver passionerat om.... .. . . knäckebröd. Bl.a. Jag har skrivit det förr och jag kommer säkerligen att ha skäl att skriva om det igen - men Jens är en av mina stora idoler just nu. När jag blir stor skall jag bannemig BLI Jens Linder! Vilken kille!

Kroatiska räkor

Jag har en kompis, P, som jag både jobbat med, har spelat i band med och dessutom varit engagerad i två frivilligorganisationer med (Guardian Angels och Frälsningsarmén). P är gift med H, från Kroatien, och H - som har en del åsikter om vad man bör och inte bör äta, lärde mig en gång det här - "det riktiga sättet" att laga till räkor. Den gången var det med stora räkor (typ scampi), men jag lagar det ofta med små räkor också.

Du behöver:

Några räkor - tillräckligt många för en portion, lite beroende på hur stor du är i maten.
1 gul lök, eller 2 schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
½ dl olivolja
½ dl smakmild olja - rapsolja eller matolja
1 krm cayennepeppar
En liten nypa flingsalt
½ dl vitt vin
En ordentlig nypa finhackad persilja
Några skivor bröd

Börja med att rippla upp lite av olivoljan och matoljan i en mycket, mycket het panna.
I med brödet i pannan och stek det tills det är riktigt frasigt.
Ta upp brödet, och lägg det på ett stycke hushållspapper.
Häll i resten av oljan i samma panna.
Hacka vitlök och lök fint, till typ damm, och släng i pannan. Det kommer att fräsa ordentligt. Snabbt i med räkorna och låt dessa bli ordentligt genomvarma (och avge en del smak i oljan).
Skvätt över lite vitt vin och medan alkoholen ångar bort hackar du persilja och sprinklar över.

Dagens salladsdressing

Sallad är sommarmat tycker jag, antingen man använder den som tillbehör till någon grillad rätt, eller bara som lunchmat när man inte orkar laga (eller äta) något varmt.

Gjord en snabb sallad med någon salladsmix (mangold, spenat och något mer), lite ruccola, ett par tomater, en lök och lite kassler som fanns i kylen. Det är egentligen inget att skriva om, men jag gjorde en rätt schysst dressing:

1 msk grovkornig, söt och stark, senap (Graveleijs)
2 tsk äppeljuicekoncentrat, eller ½ dl utspädd juice
Olivolja till rätt konsistens (½ dl?)

Klicka i senap i en ren skål, häll över äppeljuicen och börja vespa ihop med en gaffel. Vispa ned oljan, lite i taget, så att dressingen förblir "slät" men inte skär sig. Smaka av med lite salt och socker, om det behövs.

Ekologisk mjölk

Läser i SvD att ekologisk mjölk skall vara nyttigare än "vanlig" mjölk, eller "vanlig" förresten: I mitt hem är det numer vanligare med ekologiska råvaror - rent generellt - än med icke-ekologiska. Dels för att det börjar bli bliigt nog (den här ekotrenden har ju gjort att "ekologiskt" inte behöver betyda "dyrt") och dels för att kvaliteten ofta är bättre.

Och så sover man ju godare.

På jobbet köper jag - sedan länge - just ekologisk mjölk. Jag har ett mål att ligga runt 50% av inköpen (i pengar räknat) på "ekologi och rättvisemärkt". Det är rätt mycket tuffare än stadsdelsnämndes rekommendation, men jag tycker - som sagt - att det här med ekologi känns rätt viktigt.

Så - snart är det väl "ekologiskt" som är "det vanliga". Inte bara för mig och de som är lika vrickade som jag, utan för alla kök i offentlig barnomsorg?

--

Läste förresten tidigare idag det här inlägget på Lisas blogg. Läs det du också!

Off topic: Göteborg i Stockholm

Läser en artikel om att , briggen "Götheborg" är i Stockholm på besök.

Ungefär när jag läst den meningen reagerade jag som vanligt när jag läser ordet "brigg", vilket är med att börja nynna Taubes "briggen bluebird av hull".

Just den sången hörde jag förresten senast live i tisdags, då framförd av Sofia Karlsson under den kanske bästa konsert jag någonsin hört eller sett.

Å andra sidan gör Thåström den ganska bra, han också!

Daal

Jag har - utan att överdriva -i onsdags gjort min sämsta dag på jobbet någonsin, sedan jag började arbeta med mat för barn för lite drygt ett år sedan. Och jag har bara mig själv att skylla.

Det hela började med att jag förra veckan, då det var planeringsdag på jobbet hade en liten utvärderingsenkät med kollegorna om köket och maten. Det gick ganska bra. Folk verkar nöjda. Men så i slutet av enkäten hade jag med en fråga där jag bad kollegorna komma med tips och konstruktiv kritik. Några tyckte att man ville ha mer kryddstark mat. Andra ville bl.a. ha en vegetarisk dag i veckan. Med en önskan om att slå två flugor i en smäll bestämde jag mig därför att pröva "Daal" - indisk linsgryta - på menyn den här veckan.

Och det hela gick egentligen bra. Grytan blev fin i konsistensen. Vacker i färgen. God (om man gillar curry) och är väldigt nyttig.

Och i princip ingen åt den.

Det kändes sådär. Samtidigt är det så med att arbeta på förskola att man ibland måste våga. Att liksom någon gång sträcka ut huvudet genom hålet i väggen för att se att det finns en hel värld utanför. Att visa mod.

Och då får man vara beredd på en snyting.

Låt oss bara säga att det kommer ta ett tag att komma över chocken och att jag förmodligen inte kommer att servera daal på ett tag. För Er som ändå vill testa en vacker, god och väldigt nyttig vegetarisk gryta - här kommer receptet på min daal: (4 port)

4 dl röda linser
8 dl vatten
1 paprika
4 medelstora gula lökar
1 morot
1 palsternacka
1 bit rotselleri, lite blekselleri eller libbsticka
2 dl vitt vin
4 lagerblad
1 msk spiskummin
1 mild chilifrukt (spansk peppar) eller 1 krm sambal oelek
Några haricots verts, sockerärter eller vackra gröna ärter
Några små kolvar minimajs
En bit purjolök
Andra roliga grönsaker (bambuskott, squash, äggplanta)
2 vitlöksklyftor
½ dl socker
1 tsk kanel
2 tsk paprikapulver
1 buljongtärning (kyckling eller grönsaksbuljong)
Salt och peppar

Börja med att skölja linserna ordentligt i rinnande kallt vatten. Lägg sedan i en kastrull med dubbelt så mycket vatten som linser och lite salt. Låt koka i ungefär 10 minuter.
Skala och skär alla grönsaker i ganska små bitar, lägg ned i kastrullen allteftersom du blir klar.
Låt grytan stå och småsjuda under lock. Tillsätt alla kryddor och häll över vinet.
Grytan är klar på kanske 20 minuter, då grönsakerna är mjuka, men fortfarande har kvar sin spänst.
Dekorera med någon mild yoghurtdressing eller creme fraiche och en citron- eller limeskiva och bladpersilja.

Servera med kokt ris, naan och något fruktigt kallt att dricka.

Fynd i datorrummet - Grahamstekakor

På jobbet har vi ett litet "datorrum" - ett rum med två datorer och en skrivare som vi framförallt använder för att skriva ut viktiga papper åt varandra. Själv använder jag oftast datorn åt att skriva rapporter till egenkontrollen, leveranskontrollrapporter till leverantörer (hej, Menigo!) och att fixa med interndokumentationen. De senaste dagarna har det legat ett papper på skrivbordet som någon annan glömt kvar, men eftersom ingen har hittat det igen, kollade jag på det och upptäckte att det var ett recept.

Det är ett recept på grahamstekakor:

50 g margarin
3 dl mjölk
50 g jäst
½ tsk salt
½ dl sirap
5 dl grahamsmjöl
3½ dl vetemjöl

Smält margarin, blanda i mjölken och värm till ungefär 37 grader
smula i jästen i en bunke och häll vätskan över.
Tillsätt de övriga ingredienserna. Jobba degen mjuk och smidig.
Låt jäsa i 40 minuter
Knåda degen på mjölat bakbord,
Dela i 9 bitar nagga lätt och låt jäsa i 40 minuter till.
Grädda mitt i ugnen på 225 grader i ungefär 10 minuter. Pensla brödet med varmt vatten.

Balanserad semester

Som allt i världen som är viktigt, kräver matlagning balans. Balans mellan smakerna. Balans mellan pris och kvalitet. Balans hos de som jobbar i köket (tänk t.ex. på Marco Pierre Whites utbrott på 90-talet och ni hajar vad jag menar), och - faktiskt - balans MELLAN de som lagar maten.

Jag skall på semester. Och pappaledighet - Fru Värn och jag får vår andra vilken dag som helst nu - och jag kommer att vara borta från jobbet i en månad. Jag har fixat vikarie. Min kontrapunkt. Mitt yang till mitt Yin. Ni hajar vem jag talar om: O. - 'Lärlingen'.

O. och jag är rätt olika varandra, egentligen. Till att börja med är han sisådär tio år yngre än jag (och mer begåvad, smartare och snyggare - jag hatar honom! :-) ) men vi har också rätt olika uttryckssätt i köket, även om vi bägge har samma filosofi. Han är syran till mitt salta. Poeten till min krigare. Vetenskapsmannen till min improvisatör.

Killen kan LÄSA och FÖLJA ett recept! Bara en sådan sak! Han kan dessutom baka - något som alla som känner mig ofta skämtar om att jag inte kan (vilket är orättvist - jag kan visst baka, det är bara ingen som vill äta det sedan!).

Det känns onekligen skönt att lämna över köket till någon jag känner. Och som jag har förtroende för. Och som jag VET inte kommer att lämna det som en hög ruiner efter ett bombanfall, tills jag kommer tillbaka.

Det håller mig i balans.
Hela semestern..

Dagens citat

"I det vanliga livet betyder 'enkelt' detsamma som 'lätt att laga', men när en kock använder ordet betyder det ' tar en livstid att lära sig'."
- Bill Buford (författare) i Hett

Närproducerat på systemet

Läser i DN om förslaget att låta producenter av alkoholdrycker mot sökt tillstånd få sälja sina varor direkt i den lokala systembolagsbutiken. Kul, tycker jag. Och en bra lösning, OM det är som man säger, att ett alkoholmonopol behövs för att stävja en överkonsumtion. Samtidigt är jag av ekonomiska skäl lite tvehågsen - det vore förmodligen lättare för producenterna att få sälja sina varor på den lokala gården. Man kan själv sätta sitt eget "konsumentpris" och därigenom reglera både efterfrågan, produktionstakt och - som en sekundäreffekt - kvaliteten på vinet.

Jag undrar bara ifall systemet, som ju nu rätt hårt annonserar i olika tidningar om "vad dricker de som inte dricker?" kommer att ta in fler vettiga alkoholfria alternativ (t.ex. lokalproducerade) i sitt (lokala) ordinarie sortiment?

Det här skall bli lite intressant att följa.

Ingenting varar för evigt

Inga värden består. Allt är stoft, aska, minnen och rök. Världen är föränderlig och ibland rubbas ens cirklar ordentligt. Ibland lär man sig att det som varit inte alltid är, hur konstant varandet än tett sig. Epoker går i graven, Nya historier tar sin början.

Det tar tid att vänja sig vid förändringen.

Jag fattar det inte.

Nu har Menigo faktiskt levererat RÄTT grejer (och på första försöket) tre veckor i rad!

:-)

Frukost

Frukost. Min bästa tid på dagen. Tiden innan Fru Värn eller dottern har gått upp och jag har lite tid för mig själv. Lite tid att skriva. Lite tid att läsa. Lite tid att äta.

Jag brukar ägna den här tiden åt att - förutom de korta minuter då jag uppdaterar bloggen - göra listor i huvudet över dagens händelser och förbereda mig mentalt inför de olika momenten. Idag är det tisdag så jag skall t.ex:

Plocka fram ingredienser till dagens soppa
Torka ur kylarna (och eventuellt rensa bort gamla grejer)
Påbörja soppan
Hacka lite grönsaker
Plocka varorna från Menigo
På varukorgarna ligger bl.a. bröd och mat till barnens mellanmål
Grädda brödet
Servera soppan
Diska
Börja preppa mellanmål
Städa köket

Och sådär håller jag på. Tänker och planerar. Förbereder mig.

Men först tar jag tid att njuta. Av kaffets arom. Kanske av ett ägg. Av att få vara själv en stund och kunna tänka. Av tystnaden.Och av det faktum att det finns två tjejer att komma hem till efter arbetsdagens slut.

Nej - vi är inte osams...

"Är du och Linda Skugge osams"?

Nej - det tror jag inte. Jag känner henne inte speciellt bra, men har haft att göra med henne några gånger under det senaste året. Vi är liksom inte kompisar eller så, men jag gillar hennes attityd i skrivandet och jag har en professionell respekt för folk som klarar av att hålla hennes tempo och jobba så mycket. Linda är cool, tycker jag.

Nåväl.

Efter min recension av hennes kokbok har vänner till mig som läser båda våra bloggar gjort mig uppmärksam på att A) Linda börjat länka flera recensioner, B) på att hon skrivit ett antal ironiska inlägg från en "gästbloggare" som skall vara hennes hushållerska, - allt efter hennes C)offentliga svar på min recension.

Jag vet inte hur jag ska tolka det här beteendet. Jag tror att hon bara är ironisk eller liksom gör det med glimten i ögat och jag bryr mig egentligen inte speciellt mycket. Däremot tycker jag att det är lite anmärkningsvärt att hon bestämmer sig för att göra en sådan grej av det. Ingen annan recensent har blivit offentligt kommenterad på det sättet. Ingen annan recensent har i och för sig heller fått Linda att dra igång en serie gästbloggsinlägg med en fiktiv person, bara för att göra en poäng av att recensenten har fel.

Jag tycker också att det är lite kul att Linda länkar till en sajt som ger henne bra recensioner ("mer än toppbetyget 5")och som händelsevis är en sajt som Linda jobbar åt, genom att matblogga där.

Nåväl. Jag vet inte om Linda är stött eller vad det är. Jag upplever oss inte som osams. Men för att klargöra då: Jag tycker i alla fall (fortfarande) om Linda. Och jag gillar hennes blogg. Jag tycker dessutom fortfarnade att hennes bok är fin. Men jag håller fast vid min tidigare recension av den.

Så - är vi osams? Nej, det är vi inte. Inte jag, i alla fall! :-)

"This is where the magic happens"

Ja, ni vet, på den där tiden då det fortfarande gick att titta på MTV utan att bli alldeles trött på alla telefonreklamfilmer och rappare som snackade om att skjuta varandra i ansiktet, så fanns det ett program som hette "MTV Cribs", där man bl.a. kunde se kändisar snacka om sina "areas". Det handlade aldrig om "room" det var alltid "This is the living area. This is our cooking area" och så - alltid - hade man en sekvens när man gick igenom "the master sleeping area" där värden alltid kommenterade med "This is where the magic happens".

Jag hävdar å andra sidan att det finns få så intima, sensuella eller sexiga tillfällen som i köket, och eftersom jag fått frågan om "vad lagar du mat i för kök, egentligen?" så kommer här "Krubb Cribs" och

"This is where the magic happens".

Mors dag-crêpes

Idag är det mors dag, och eftersom Fru värn och jag har barn ihop är hon mor idag hela dagen. Dottern tyckte högljutt "PANNKAKOR!" när jag frågade henne om vad hon tyckte att vi skulle ge mammam för mat idag. Jag antar att pannkakor faktiskt ÄR finmat när man är 4 år.

Nåväl. Då jag själv om inte avskyr så i alla fall inte längre gillar pannkakor, efter alldeles för många torsdagar vid stekbord med hinkvis av pannkakssmet blev det en liten kompromiss: Dottern fick "vanliga pankis" medan dotterns ömma moder och jag fick crêpes. Dessa fylldes idag, enligt "snabbmatstemat för helgen" med tärnad bacon (jo - jag har köpt färdigtärnad bacon på coop. Det var billigt och det är skönt ibland i pastasåser och sådär) "Myllimäkis creme fraiche" med timjan, citron och Karl-Johansvamp och rullades sedan ihop ströddes riven ost på och gratinerades i några minuter i ugnen.

Snabbt, lätt och väldigt gott.

För Er som inte testat den där creme fraiche:en än: Gör det. Det är alltså arlas "tema-creme-fraiche" med förra årets "årets kock". Den är jättegod att göra svampstuvning på, att tärna i lite kalvbräss i, eller bara använda au naturel som pastasås. Testa lite själv, vad du gillar.

Och se nu till att fira Era mödrar! Med crêpes, till exempel!

Snabbmat: Köttfärslåda

På helgerna händer det att jag inte orkar laga någon komplicerad mat. Ni vet hur det är? När det är vackert väder ute, man har lagat mat på jobbet hela veckan och tillbringat en massa tid i ett varmt kök vill man liksom inte stå några timmar till i köket när man kommer hem. Det är då de kommer fram - "snabbmaträtterna". Grejerna som tar max 20 minuter att fixa med.

Igår hittade jag i kylen lite köttfärs och några potatisar, en skvätt grädde och lite annat smått och gott och voila - en liten köttfärslåda!

(4 port)

4-5 stora potatisar, skalade och i skivor
400 g köttfärs
2 röda lökar, i halvmånar
2 msk kalvfond
2 msk ketchup
1½ dl grädde (matlagningsgrädde eller vispgrädde)
1 krm vitlökspulver
2-3 tomater

Sätt på ugnen på typ 200 grader
Fräs på köttfärsen och löken i en panna i lite smör .
Varva potatis och färsen och löken i en långpanna.
Häll ketchup, kalvfond och grädde och kryddor ovanpå alltsammans.
Dekorera med några tomatskivor.
Grädda i typ 20 minuter - tills potatisen blivit precis genommjuk.

Ibland...

Ibland händer saker i livet såpass fort eller tar så mycket tid att det där med att blogga känns överskattat och man prioriterar bort det.

Just nu är jag inne i en sådan period.

Jag kommer att återkomma snart, med fler roliga, väl genomtänkta (nåja), spirituella inlägg, men just nu behöver jag satsa mer tid på min familj, ett par dagar.

Bloggtips - "bind mig, mata mig"

Den nya Taffelbloggen - som för övrigt har den kanske bästa bloggtiteln på väldigt, väldigt länge - är riktigt, riktigt bra. Kolla in den här posten så hajar du.

Det här verkar lovande inför framtiden!

Enkelt är genialt

Har under senaste tiden haft lite svårt med inspirationen, både på jobbet och hemma. Det är då man som kock tackar för sin erfarenhet och den breda reportoar och improvisationsförmåga den ger.

Ibland hittar man så inspirationen igen, och inte särskilt sällan i saker som är helt okomplicerade. Smakerna kommer tillbaka i det enkla. Det blir stilrent och vackert i sin simplicitet. Man hittar tillbaka till modet att utforska nya kulinariska jaktmarker genom att återvända till kända. Att koka fond. Att göra en räksoppa från grunden. Eller i en varm smörgås.

Just varma smörgåsar finns det ju en uppsjö av, mer eller mindre standardiserade, men härom kvällen resulterade en kylskåpsräd i följande lilla variant:

Vitt franskbröd med lagrad prästost, rökt skinka, färsk skivad lök och slotts starka senap.
Stek i smör och stek sedan ett ägg enligt dina egna preferenser och lägg på toppen.

Enkelt och gott.

Det är sådant här som gör att jag drar mig för att kalla mig kristen...

Läser en tokig artikel i Dagen - Sveriges största kristna tidning, om att mitt favoritkaffeshop-kaffe upprör känslor hos den dumhögerkristna högern i USA. Man vänder sig mot att företaget har bytt ut logotyp på sina kaffekoppar. En talesman från gruppen (som heter något i stil med "resistance" eller något annat ungefär lika fjantigt) tycker att logotypen ser ut som en prostituerad.

Jag vet inte hur man ens får idén. Jag hajar det inte. Om nu inte snubben själv brukar gå till prostituerade och därför kan göra den liknelsen? Jag tycker själv att det ser ut ungefär som en filead fisk med en tjej på toppen, och tydligen visar bilden en "siren" - en tvestjärtad sjöjungfru.

Visst. Loggan är ful. Och Starbucks formgivare borde få offentlig smisk, men hey - det är just sådana här grejer som gör att jag själv drar mig för att kalla mig kristen.

"Chokladchapati"

Chapati är egentligen ett pakistanskt/indiskt/nepalesiskt/säkert-andra-språk ord för "typ pannkaka" och i sin enklaste form är det bara en enkel pannkaka. I mer festliga sammanhang kan man få den serverad fylld med lite olika saker, som färsk frukt, bär, eller vad som finns till hands.

Eftersom O. och jag hade "asiatiskt" tema på vår meny härom kvällen kallade vi helt enkelt våra chokladcrêpes för "chokladchapati" i stället, och eftersom karinw frågade om receptet kommer det här (Omars recept):

Chokladchapati (pannkakan)

1 dl kakao (O. Skriver 50/50 Valrhonas "kakao gastronomie" och vanlig)
2 1/2 mjölk
1 3/4 mjöl
1 nypa salt resp socker
2 ägg

Vispas ihop.
Låt gärna stå och svälla ihop sig i kylskåp i några timmar innan den används.


Själv gjorde jag den vita chokladmoussen och den gör jag ungefär såhär:

Vit chokladmousse

50g vit choklad
5 dl vispgrädde
2 ägg, delade, gulor för sig och vitor för sig
1 msk socker

smält chokladen i vattenbad
Vispa äggvitan till ett hårt skum, så hårt att du kan vända bunken uppochned. Ha i hälften av sockret i smeten, så att den blir som en maräng.
Vispa grädden. (Se till att visparna är HELT rena från ägg).
Vispa upp äggulan till en pösig konsistens, lite som till äggtoddy.
Häll den smälta chokladen i äggulorna och vänd runt tills smeten är jämn. Vänd ned chokladen försiktigt i grädde och sedan äggviteskummet i grädden, med en slickepott. Var försiktig så att luften inte släpper.
Ställ kallt (kylskåp) tills det är dags för att servera.

Skall mousen serveras i coupeglas kan den skopas upp/spritsas i dessa redan innan kylningen.



Chili och ingefära-kryddad chokladsås:

1 finhackad mild chilifrukt (spansk peppar)
½ msk ingefära
200 g mörk choklad
1 msk sirap
50 g smör
En liten skvätt grädde

Rör ihop på svag värme på spisen till vacker sås. Montera smöret sist. (Vill man servera den som vi gjorde härom kvällen lägger man chilin OVANPÅ chokladsåsen, i stället för i, så bryter det vackert, färgmässigt).

En Fredag i Asien

Nej, jag vet, jag är inte speciellt duktig på asiatisk mat. Det är emellertid något jag vill lära mig mer om och jag plockar hela tiden upp nya influenser.

Igår hade jag någon slags indisk/pakistansk-inspirerad kycklinggryta på jobbet. Den var väldigt god och gick bra hem hos både barn och personal.

Så kom eftermiddagen. Jag hade - i ett svagt ögonblick - lovat O. att - för en gångs skull - hjälpa HONOM (och inte tvärt om) med ett jobb. Ni vet - "som tack för hjälpen". Efter jobbet blev det så dags att ta bussen mot slussen för att åka vidare mot det stora lärosätet i norr - Uppsala.

Själva giget var en tillställning i Lötenkyrkan, för ungdomar (ungdomsledare?) av något slag, och O. hade tänkt ut en ambitiös meny:

Till förrätt en gurk- och avokadosoppa med kanel.
Till varmrätt(er) en liten asiatisk buffe (se nedan). Och till sist
Till dessert en chokladchapati fylld med vit chokladmousse och en chili- och ingefära-kryddad nästan svart chokladsås.

Här är några bilder:



Några rätter på buffén, som innehöll:
Kycklingspett, marinerade i soja, ingefära och honung
Filodegsknyten med morötter, purjolök och äggnudlar
Marinerad grillad haloumi (i stället för tofu) på spett
Vegetarisk gryta med chili och kokosmjölk
Gult pilaffris med tomater, äggplanta och vitlök
Dipp på soja, honung, vitlök och chili - till smårätterna
En sallad på bl.a. vitkål



Desserten preppas



Det är kul att laga mat!



En armé av dessert!

Bokrecension: "Mamma, jag är hungrig!"

Jag har läst Linda Skugges kokboksdebut "Mamma, Jag är hungrig!" en kokbok som jag faktiskt sett fram emot att få läsa och därför nu har lite svårt att förhålla mig till.

Grejen är ju:

Jag gillar egentligen tanken på att Linda Skugge skriver en kokbok. Jag har uppmärksammat det vid ett flertal tillfällen under tiden den låg och puttrade i utkanten på det kollektiva matmedvetandet hos alla som bloggar (och hade bl.a. en av de första intervjuerna med Linda om boken, någon dag innan den släpptes).

Jag jobbar ju dessutom med "mat för barn" och läser i princip allt som rör ämnet (jag har också uttalat mig i en intervju - av Linda Skugge dessutom - om att jag håller på att skriva en bok om just mat för barn.

Är det någon som tror på mig, ifall jag skriver något snällt om den här boken, eller kommer alla att tycka "jamen, så skriver du bara för att du tror att Linda kommer att skriva något snällt om din bok - ni skriver ju alltid om varandra!" eller förväntar sig folk en sågning som de i så fall kan skylla på "surt-sa-räven-mentalitet" eller avundsjuka?

Det gör det alltså svårt att skriva något om den här boken.

Nåväl - jag får väl skriva det "blödande obviösa" först:

Det är en väldigt fint formgiven bok. Bilder med en leende Linda Skugge i fina retroinspirerade förkläden, lyckliga barn, softade bilder på vackert upplagd mat, gärna fotade i lite härligt motljus.

Boken varvas med recept (av Tobias Holmberg) och små texter av Linda.

Och ungefär där tar det liksom slut. Jag känner att vad jag än skriver känns det inte trovärdigt. Vad jag än skriver är jag en skitstövel. Frågan är bara vilka som tycker att jag är det.

Nåväl - Jag tycker boken är fin och den känns väldigt inspirerande, men jag får känslan efter att bland annat läst om hur mycket Linda Jobbar på hennes blog att det blir lite plastigt. Lite kuliss. Jag sitter hela tiden och undrar "är det hennes barn vi ser busa och skratta i det vackra köket? Är det ens Lindas eget kök? Det är ju inte hennes recept, liksom?"

När man sedan läser i boken om hur intresserad hon är av matlagning och hur mycket mat hon lagar - å ena sidan och å andra sidan - på hennes blogg läser om möten på Stureplan, var man köper bäst sushi och annat känns det liksom "hur har hon tid med allt samtidigt? INGEN människa har mer än 24 timmar på dygnet, oavsett hur effektiv hon är..."

Och det är hennes största svaghet i den här boken. Att hon liksom utger sig i förord och texter för att vara värsta supermorsan som lagar och bakar och busar med barn och pysslar i köket, med bilder som bankar in budskapet. Det känns nästan lite som de sovjetiska propagandafilmerna från det kalla kriget...

Recepten verkar emellertid genomtänkta och bra. Jag har ännu inte lagat något ifrån boken, men jag kommer säkert att göra det så småningom, eller hämta någon slags inspiration från den så småningom. Jag har ju också en liten tjej hemma, och med en bebis som kommer vilken dag som helst känns undertiteln till boken "för dig med många kids och noll inspiration i köket" som något som kan kännas praktiskt om en inte alltför avlägsen framtid.

Vi får helt enkelt se.

Betyg, då? Det är svårt att säga. Det är en vacker bok. Och recepten är bra. Där skulle betyget kunna ha blivit en 5:a av fem möjliga, samtidigt känns det plastigt och fejkigt och det faktum att hon inte skrivit recepten själv gör att betyget dras ned. Jag skulle vilja sätta en etta p.g.a. kulissandet, men boken är som sagt snygg... En trea?


---

Uppdatering: DN skriver en artikel som belyser lite av det som jag ser som problem: Linda blir provocerad av folk som vill vara lediga, hon vill jobba jämt, hela tiden ha nya projekt och skriva en massa olika saker. Samtidigt skriver hon i sin kokbok att hon är hela tiden i köket. Hela tiden tänker på mat osv. I artikeln får vi också svaret på frågorna kring bilderna - det är inte hennes barn på bild.

Läs gärna artikeln i DN också.

Snabbmat på asiatiska - dagens wok

Det började med att det var extrapris på snabbnudlar, men eftersom jag inte kan hålla fingrarna i styr när jag väl börjat med något blev det en kyl- och frysräd som renderade i denna lilla wok:

Tillagningstid: Ung. 10 minuter.
Smak: Milt het med tydlig jordnötssmak - barnvänligt, med andra ord.

(4 port)

2 paket snabbnudlar
½ påse frysta wokgrönsaker
2 dl frysta ärtor
Något att ha i (jag strimlade lite skinka)

Sås:

4 msk jordnötssmör
1 kycklingbuljongtärning
1 dl vatten
½ dl vispgrädde
1 msk thai-chilisås
En liten skvätt soja

Ta fram en kastrull och koka nudlarna enligt anvsningarna på paketet.
Fräs under tiden grönsakerna i en het panna med lite olja.
Strö skinkan över
Koka ihop såsen i en separat kastrull under tiden
Häll såsen över woken, precis innan servering.

1 msk strösocker

Palsternackssoppa

Det är oftast så, när jag lagar mat, att de allra mest briljanta recepten kommer jag på när jag tvingas improvisera eller göra något som jag inte riktigt är van vid. Man prövar sig fram, tar ett steg ut på den slaka linan med förbundna ögon, och märker att det håller. När det sedan funkar är det bara att försöka reproducera resultatet igen.

En sådan här rätt är min palsternackssoppa. Jag har gjort den till en kollega på jobbet, - L - som är allergisk mot en massa grönsaker och rotsaker, men som tål just palsternacka. Eftersom L gillar den har jag gjort den ett par gånger, och den verkar hålla sig som en "goding" och själv gillar jag den jättemycket. Så mycket att jag planerar att ha den som förrätt på "finmiddag" inom en inte alltför avlägsen framtid!


Palsternackssoppa
(4 port.)

2 st medelstora palsternackor
1 gul lök
2 msk Bong grönsaksfond, eller 1 dl hemkokt kycklingfond
1 dl vitt vin
3 dl vatten
1½ dl creme fraiche
1 msk torkad rosmarin
1 msk torkad timjan
½ msk torkad mejram
Salt och vitpeppar

Skala och hacka palsternackan i små fina bitar, lägg i kastrull med vin, fond och vatten och låt koka upp.
Skala och hacka löken medan soppan kokar upp. Lägg i och låt koka med tills allt är mjukt.
Stavmixa slät. Späd med creme fraiche allteftersom.
Låt soppan koka ihop till lite krämigare konsistens. Krydda med örterna och smaka av med salt och vitpeppar.

Servera gärna med nybakat bröd, krutonger, kanske en bit salt ost (parmesan, västerbotten, Le gruyere?) och något friskt fruktigt att dricka.

Öppna recept igen...

Nej, jag tänker inte göra Krubb till någon politisk blogg om hupphovsrätt, ni kan vara lugna. Men det har skrivits en del om Krubb i andra sammanhang än vanligt. Vanligtvis skriver folk och länkar till Krubb om jag antingen A) skrivit om någon rolig/trevlig/intressant kock/matskribent/bloggare eller B) Om jag lyckas skriva något sällsynt roligt recept eller C) när jag skriver något som är fel och man vill raljera över det.

Nu har jag - på de senaste dagarna - blivit länkad av en massa bloggar som normalt inte skriver jättemycket om mat:

Bland andra skriver Anna Troberg - The blogger formarly known as Rosetta Sten - om att hon vill se fler pirater i förlagsvärlden. Även om jag inte är helt med på allt hon skriver (jag fattar nästan ingenting av förlagsbranchen) har hon tagit upp mitt släppande av Mums digitalt för gratis nedladdning som ett exempel på just sådan piracy. Själv hade hon också släppt sin bok - Chefer från helvetet - för gratis nedladdning.

Igår släppte så Mackan Andersson och förlaget Tro och Tänk Mackans bokUr Mörkret för digital läsning. Gratis.

Jag säger inte att det här nödvändigtvis är vägen att gå, men för mig har det funkat väldigt bra. Sedan jag släppte Mums öppet har den laddats ned i några hundra exemplar. Av dessa "några hundra" läsare har några redan bestämt sig för att de vill ha boken i pappersformat. Jag antar att det helt enkelt är för bökigt att ta med sig datorn in i köket. Dessutom fungerar Mums bättre som grytunderlägg än de flesta datorer! :-)

Det är inte i ett storhjärtat inslag av välvilja jag gör det här. Jag är ingen hjälte. Jag vill bara tjäna pengar på mitt verk. Och mer läsare ger mer deg. Simple as that.

Men av någon anledning fick den här handlingen någon slags symbolvärde. Jag har blivit kallad "Linus Thorvalds för kockar" och allt möjligt tramsigt. Det är inte sant, om än smickrande. Men jag ville bara sälja fler böcker. Och det gör jag. Mission accomplished, mat i luckan, bongen rives, vidare på nästa osv.

Givetvis finns det också folk som varit mycket arga och velat prata allvar med mig om upphovsrätt. Bl.a. i kommentarerna till Mackans blogginlägg den 8:e maj. En del vill ha en starkare upphovsrätt och inte minst på recept. Jag själv tror att det bara skulla leda fram till hemlighetsmakeri och vara direkt kontraproduktivt för branchen. Vi inspireras alla av varandra. Tidigare recept blir "common knowledge" och vi ändrar, utvecklar och gör våra egna varianter. Det är sunt. Det är så det skall vara. Allt annat är - förutom beige och tråkigt - bara dumt.

Bland kommentarer på en annan blog om samma ämne citerades följande:

"People will not do things for free. It defies human nature to paint a picture or do a statue and just give it away. There might be a few people like that, but they probably dont eat very well."
- Dan Glickman, CEO för The Motion Picture Association of America (MPAA)

Och för att avsluta det här långa, väldigt teoretiska inlägget:

"Det gör jag visst". Jag äter förmodligen bättre än Dan Glickman. Varje dag. Att släppa min bok för fri nedladdning verkar analogt med att bilhandlare låter folk köra en provtur med bilen innan de bestämmer sig. Eller att ge öppet köp i en butik. "Try it before you buy it", liksom.

Och köp nu min bok! :-)

Poesi: Vår kock

Ibland när jag lagar mat inspireras jag av saker som händer omkring mig och skriver små rim och dikter i huvudet. Härom dagen fick jag frågan om "kocken saltar alltid med handen?" och jag tyckte att det nästan lät som en liten sångfras, så jag började dikta lite för mig själv.

Ungefär samtidigt skämtades det lite på jobbet kring det där gamla talesättet om kockar och när de saltar som mest, så idag - när Omar var i köket igen, skrev jag ned de här raderna, när jag fick lite tid över...


Vår kock saltar alltid med näven
med peppar han gör likadant
och nog får han tillstå att även
om han för det mesta galant

Underbar mat kan tillaga
och blanda bland varmt och kallt
Men ibland finns det gäster som klaga
att maten ibland blir för salt

För så är det sant, som är skrivet
att mest salt blir maten nog när
han saltat med handen och givet
han saltar mest när han är kär.

Kålpudding

Gjorde kålpudding på jobbet i fredags - eller rättare - jag tvingade Omar att göra det. Omar skall vicka för mig om några veckor, när jag tänker vara ledig (semester och pappaledig med vår bebis, som skall komma då) och han behöver orientera sig lite i det nya köket och få gå igenom beställningsrutiner och annar, så han var hos oss i fredags och kommer att vara det i morgon också.

Nåväl. I fredags var det så kålputting på menyn. Kålpudding är ju en gammal klassisk husmansrätt och därför har jag den ibland på menyn, om jag inte orkar fixa kåldolmar. I fredags blev det (ungefär) såhär:

(4 port)

Du behöver:

500g köttfärs
1 kg vitkål
2 stora gula lökar
Några lagerblad
½ dl mörk sirap
2 msk soja
Salt, peppar och kryddpeppar

Gör såhär:

Börja med att hacka vitkål och lök. Vitkålen i 1*1 till 2*2 cm, löken i grova tärningar ½ cm i kubik, kanske?
Lägg i köttfärsen i en ugnsfast form. Platta ut den ordentligt. Krydda upp den med salt, peppar och kryddpeppar efter behag.
Täck med lök och sedan kål. Lägg på lagerblad och kanske några korn kryddpeppar. Rippla soja och mörk sirap över hela härligheten.

In i ugnen på 180 grader i typ 30 minuter, så får det en trevlig färg.

Servera till kokt potatis och gräddsås eller brunsås.

Till Linda Skugge:

Ang. din fråga på din blogg tidigare idag: Det verkar heta picknick, eller möjligen 'pique-nique'.

Lax med västerbottenost

Västerbotten är verkligen bästerbotten! Idag har jag åkt fram och tillbaka till och från Linköping, där jag varit för att snabbt fira min farmor, som fyller 87 år i morgon (Jamåhonleva, jamåhonleva!). Körde bilen gjorde far och med på resan följde också mor. Min mor. Kockan. Jag har skrivit det förr och kommer säkert ha skäl att skriva det igen, men min mamma är fantastisk på att laga mat. Hon kan laga nästan vad som helst och göra det riktigt, riktigt bra. Dessutom har hon, för mig, varit en oändlig källa att ösa ur vad det gäller vetande, men också inspiration i mitt eget kök och det är ingen tillfällighet att jag dedikerade min bok - "Mums!" till just henne.

Nåväl. Vad har det med lax och västerbottenost att göra, jo, för Mor hade tagit med sig en påse "godsaker" till farmor, som skulle laga till där. Lax, västerbottenost, medeltorr sherry, creme fraiche, sockerärtor, röd lök, lite dill, olja, vinäger osv.

Eftersom en diskussion i bakvattnet av Mackans blogginlägg ang. upphovsrätt härom dagen har blossat upp tänker jag inte hävda att det här receptet är mitt, utan ära den som äras bör - Mamma - och bara berätta, väldigt skissartat - hur mamma gör världens godaste lax med västerbottenost: Jag kan därför inte hållas ansvarig för hur mönsterskydd eller upphovsrätt verkligen är tillämpbart på det här blogginlägget, men OM någon av Er där ute skulle få för sig att använda det här liilla receptet tänker i alla fall inte JAG stämma Er. (Och jag tror inte att mamma heller skulle bli upprörd). :-)

Hon tar bitar av laxfilet och har på lite salt och peppar och lägger så på ett täcke med riven västerbottenost i en ugnsfast form och in med den i ugnen (kanske 200? i typ 20 minuter? Vad vet jag? Jag gissar, men så skulle JAG ha gjort...)

Under tiden som laxen går i ugnen tar hon en dl sherry (medeltorr) till en grönsaksbuljongtärning till 2 dl creme fraiche och kokar ihop till god sås. Möjligen saltas och peppras såsen lite? Precis innan servering klipper hon i alla fall i lite fin dill i såsen.

Till detta serveras pressad potatis.

Och idag: En liten "ljum sallad" på snabbt blanchade sockerärtor (1 minut i sjudande vatten?) och rödlök, som sedan täcktes med en liten vinegrätt (olivolja, vit balsamvinäger, salt och peppar?) och så en liten citronskiva som garnityr till.

Och den här maten kvalar LUGNT in på "en av mina favoriter just nu".

Bra beslut

Jo, efter gårdagens rätt vilda debatt på Mackans blog efter inlägget om upphovsrätt och stämningarna mot Pirate bay och mitt beslut att lägga ut min bok för gratis nedladdning har följande hänt. På ett dygn alltså!:

A) Jag har fått snart 200 nedladdningar av boken. Det här är människor som alltså laddar hem min bok för att - antar jag - läsa den. 200 nya läsare för vilken kokboksförfattare eller POD:are som helst är rätt bra.

B) Flera av dem som laddade hem boken verkar ha beställt den. Min försäljning på Vulkan.se av
Mums - det bästa från Krubb har ökat märkvärt och boken är därför tillbaka på listan av "mest sålda totalt"-listan på sajten. Det här genererar alltså stålar. Cash. Deg. The blinkies. The Benjamins. För både mig, som upphovsman, och för det företag som beslutat sig för att distribuera min produkt.

Nu är det svårt att som upphovsman till en enkel receptsamling göra sig någon riktig bild av hur det här fungerar för andra, men för mig visar det sig alltså fungera. Nu ser jag bara "första läsarled" av de som tar hem boken digitalt, i mina besöksstatistikloggar, men om någon dessutom bestämmer sig för att dela min bok med andra blir jag jätteglad. Fler läsare verkar betyda fler kunder.

Testa Mums gratis!

Det började med det här blogginlägget. Eller snarare - det började med en diskussion med Mackan för rätt länge sedan, och sedan har jag tänkt lite på hur hur jag skall göra det här. Jag känner emellertid att det är dags nu. Och alla som vill kan nu ladda ned min bok - "Mums - det bästa från Krubb" gratis här.

Lax med örtcreme

Igår, när det var sommar ute (idag regnar det, och jag kan inte åka min fina scooter till jobbet, något som jag säkert blir hånad av Omar för - han skall vicka för mig några veckor i sommar och gör "introdagar" just nu) och det var fiskdag kändes det helt rätt med valet av meny: "Ugnsgrillad lax med örtcreme". En snabb och lätt rätt som funkar både att göra i ugn eller på grillen.

Jag tar egentligen bara bitar av laxfilé (gärna rätt stora bitar, kanske uppåt ett halvkilo vardera) och kryddar lätt med salt och citronpeppar. Gör jag det på grillen ripplar jag också över lite matolja, som jag varsamt gnider in lacbitarna med, så att de blir oljiga över hela biten, och inte fastnar på grillen.

På grillen väntar jag sedan till kolen är vita och så heta som möjligt, och grillar laxen kanske 10 minuter på varje sida, så att den får riktigt mycket färg, men har en liten "glasig" kärna inuti. I ugn drar jag på laxen liggande i panna med skinnsidan nedåt, i typ 30 minuter på typ 170 grader.

Så gör jag en creme på creme fraiche, finhackad basilika, persilja och gräslök (som alltihop hackats till typ damm. Ta fryst ur frysdisken på din lokala konsum om du inte kan hacka så smått själv). Lite salt (eller kanske ett gott örtsalt. "Herbamare" blev det igår) och citron (zest och juice) och någon sked honung, eller nypa socker. Pröva dig fram till propotioner som funkar för dig. Smaka dig fram.

Servera till t.ex. kokt nypotatis, eller bakade potatisar.

My Bonnie...

is over the ocean?

Inte riktigt. Izabella - min gamla Ciao - "is over the ocean" som den gamla sångtexten antyder. Hon såldes nämligen till en ny glad ägare som snabbt flyttade henne till Gotland, där hon nu lever och mår väl (och fått ny koppling). Kunden blev nöjd. Jag blev nöjd. Och Izabella fick ett mer kärleksfullt hem än jag kunnat ge henne, så...

Jag har emellertid ivesterat pengarna från mopedförsäljningen i en ny moped. En Bonnie. Som alltså inte är "over the ocean". Utan ute på vår närmaste lilla uteplats.

Dottern blev - liksom jag - förtjust (jag i färgen och det faktum att den ser ut som en gammal 50-talsvespa) och har sedan Bonnien inköptes velat köra den själv. "Det är min scooter", säger hon. Jag har berättat att det är lite drygt 11 år kvar tills hon får köra moped, men just DEN informationen är inget hon tar någon större notis om.

Idag, när jag kom hem från jobbet, gick det inte längre. Vi tog på oss hjälmar och så körde vi en sväng runt kvarteret. Dottern fick stå på fotplattan medan vi rullade långsamt (det går inte att rulla speciellt fort med den här mopeden) runt kvarteret. Dottern tryckte glatt på tutan och slog på och av strålkastaren.

Nåväl. My bonnie är en av typen "Bajaj" (som förmodligen - av allt att döma (kanske inte) betyder "långsam gubbscooter" på Hindi?) och är sedan 1997. Den är förvånadsvärt bra hållen och går bra, men har några smärre skönhetsfel, men vem har inte det? Även jag var snyggare 1997...

Nåväl - för att kunna lägga alla historier om mopeder på hyllan ett tag - här kommer en bild på hur roligt vi hade det när vi kört runt rabatten, så att ni får se hur fin mopeden (och kanske framförallt dottern) är.

I morgon skall jag åka med "Röda Faran" (som ännu inte fått något passande namn - vad kallar man en indisk moped?) till jobbet. Det blir kul. Fast inte så fort.

Ang. bloggkommentar...

Fick den här serien i mailen idag, och efter att ha läst läsaren "AH"s kommentar till det här inlägget kände jag att det kändes på pricken!

Mer mat och politik...

Jo, det skrivs ju en hel del i pressen just nu om den globalal matkrisen. Det produceras mindre livsmedel och livsmedelspriserna ökar. Vissa länder har inte råd att längre köpa de livsmedel som behövs och för ett par dagar sedan skrev både Lisa och Lagers Tabberas om det här. Även jag försökte mig på att skriva lite, men så igår hörde jag på radion i en nyhetssändning att vi i Sverige tydligen drabbas:

I flera kommuner (i inslaget nämndes bl.a. norrköping) tvingas man nu laga annan, sämre, skolmat för att pengarna inte räcker till att köpa rätt ingredienser.

Jag försökte på kvällen sedan söka lite bland olika tidningars websidor och på google, men hittade inget specifikt om det, så om någon annan har något tips får ni gärna lämna det i kommentarsfältet nedan.

Såg dock - i mitt letande - bl.a. att man i tidningen Dagen skrivit en intressant artikel om hur livsmedelskrisen slår i Egypten, där det inom statsapparaten förekommer korruption. Där står en befolkning nära en gräns där man börjar tala om svält, bara för att politiker fortsätter att sko sig på deras bekostnad. ..

Utan att abatellisera eller försökea låta raljant: (för den globala livsmedelskrisen är ett faktum) - är det inte på tiden att liksom försöka göra något, i den här delen av världen. Vi som har resurserna - för att det inte skall globalt uppfattas precis som vi ser på krisen i Egypten? Snackar vi inte "stickor och bjälkar" här?

--

Edit: Nu har O. hittat ett par länkar från bl.a. SvD och Östgötacorrespondenten.

Och fick också en länk från Tyra: om en artikel i NT

Tårtonsdag.

Det var onsdag igår. Onsdag efter tisdag. Tisdag som i leveransdag. Inte helt överraskanade kom Menigo med fel grejor, och missade på andra. Fastän man lovat "göra en utredning för att se var i kedjan det brister". Fastän jag blivit uppringd av diverse chefer på olika avdelningar som lovat "ta tag i det här". Fastän jag ringt till Menigos kundtjänst 16 veckor de senaste 18.

Nåväl. Till sist tyckte någon av de här cheferna att det blev lite för pinsamt, så hon åkte ut till Årsta, plockade själv ihop de varor sosm saknades, körde ut till oss i sin egen audi, med grejerna i en kylväska och och överräckte dem personligen. Det var schysst, tycker jag. Det visar på ett engagemang. Med sig hade hon också en tårta "som plåster på såren" och därför blev det tårtonsdag igår.

Tårtonsdagen var - till skillnad från tisdag, då i princip allt gick åt skogen hela dagen (moppen startade mystiskt inte alls på morgonen, jag blev sen till jobbet, fick fel grejer, kunde inte ge barnen den mat de skulle ha, gjorde champinjonsoppa som ingen åt och fick slutligen jobba över för att fylla i alla avvikelserapporter efter varuleveransen och ringa kundtjänst och sådär...) - riktigt bra, hela dagen:

Jag fick mirakulöst igång scootern på typ tredje försöket på morgonen och puttrade sedan lugnt till jobbet på sisådär en halvtimma, kom tidigt till jobbet och hann plocka i ordning och fixa matsäck till barn som skulle på utflykt, ta fram bröd och grejer ur frysarna, och lagade sedan god och populär kyckling till lunch. Sp efter lunch var det alltså fika (med tårta) tillsammans med kollegorna och så var det hemgång.

Det behövs ibland en sådan där "tortdag" för att man skall komma på rätt köl igen. När dagen innan känns som "ens värsta dag på jobbet" är det skönt att få lite framgång.

Champinjonsoppa

300g skivade champinjoner
1 buljongtärning (grönsaksbuljong eller kycklingbuljong)
5 dl matlagningsgrädde eller mjölk
2 gula lökar, i brunoise
½ msk rosmarin
½ msk timjan
Salt och vitpeppar

Koka ihop alla ingredienser.
Stavmixa slät.

Red möjligen av, till rätt konsistens.

Korv Stroganoff

Idag har jag lagat Korv Stroganoff på jobbet. Det var första gången jag testade det, men det gick riktigt bra. Ni kan väl historien om Stroganoff? Korv Stroganoff är ju den billigare kusinen till Biff Stroganoff - en maträtt med rötter i Ryssland,

Historierna kring uppkomsten är många och bitvis rätt scetchy, men idag anses det vara belagt att Biff Stroganoff lär ha uppfunnits av en kock som vann en matlagningstävling i S:t Petersburg med just denna rätt. Rätten är uppkallad efter ovannämnde kocks arbetsgivare, greve Alexander Sergejevitj Stroganov (1733-1811). Enligt historien var greve Stroganoff tandlös på äldre dar och hans betjänt tvingades skära köttet i små strimlor.

Varianter på Biff Stroganoff-receptet förekommer både här och där, men i Sverige görs den ofta med en tomatsås med gräddfil eller creme fraiche, och till korvkusinen brukar jag göra såhär:

(4 port)
½kg falukorv
1 msk bong oxfond
2 st gula lökar
1 tsk fransk senap
2 msk tomatpuré
2 dl grädde
1 dl creme fraiche


Strimla falukorven och bryn den i en panna.
När korven börjar bli klar, tärn alöken fint och låt svetta med i pannan.
Häll över korven och löken i en kastrull och i med alla andra ingredienser.
Låt koka ihop under kanske 25-30 minuter. Smaka av med salt, peppar och möjligen vitlök.

Servera gärna till ris.