Jag är helt slut.
Jag har jobbat i princip non-stop idag, i tolv timmar. Jag har inte ens hunnit äta lunch.
Kom hem och slängde i mig ett ägg och ett glas ProViva "hallondryck" (vilket var oväntat gott) och lade mig sedan i badet tillsammans med Anthony Bourdain. Eller - för att få det något mindre homoerotiskt - Bourdains senaste bok (som jag hittat på pocket) - "The nasty bits". Läste ett par kapitel innan jag - återigen - insåg att Bourdain är - och kommer att förbli för ett tag framåt - min favoritförfattare.
Jag läste först - som alla andra - "Kitchen Confidential" (som lustigt nog är det enda jag sett av honom översatt till Svenska). Fick en uppenbarelse och har sedan köpt den i både Engelsk och Svensk upplaga själv, gett bort den till nästan lika många som jag gett bort Biblar till - ja, det är några stycken, och rekommenderat den till ALLA jag känner i branchen.
Framförallt gillar jag ärligheten. Det är inget förskönande. Snarare tvärtom, genom att dra yrkeshedern i smutsen lyckas han få kockvärlden att framstå som någon slags hjältesaga. Jag älskar det.
Kollade sedan in några bloggar jag regelbundet läser och även de senaste analytics-siffrorna från min egen och kom fram till att jag igår hade träffrekord. Med ungefär 70 träffar mer än normalt.
DET är balsam för själen, såhär en fredagkväll när man är så trött att man inte vet var man skall ta vägen.
fredag, februari 09, 2007
torsdag, februari 08, 2007
Recept
Jäg är värdelös på att skriva recept.
Jämt när jag skriver vill jag skriva ned det så fort jag kan, så jag inte glömmer något av det väsentliga. Samtidigt har jag inte ett ”kokboksspråk”, så jag missar ”detaljerna”.
Jag skrev, för att jag fick en fråga om det – här på bloggen – ett recept på Bearnaise, t.ex. Jag tyckte när jag publicerade inlägget att jag skrivit ett rätt ”tydligt” recept och var – faktiskt – stolt över att för en gångs skull fått ned rätt många tankar kring hur grejerna skall göras i receptet. Givetvis hade jag fel.
Min tilltänkta läsare kom genast med frågor som ”vad är skirat smör” eller ”vad är såsbas”, fackuttryck från branschen som jag givetvis – i min enfald – tror att bara för att JAG vet vad det är ALLA givetvis lärt sig. Det är bra att ha läsare som påminner en om att man är nörd inom sitt fack och att man faktiskt använder svårare språk än man behöver. Det blev givetvis att förklara termerna.
Då uppstod frågor om HUR man –rent tekniskt – går tillväga. Vilka temperaturer jobbar man med, vilka verktyg används etc. Saker som jag i och för sig hade tänkt på i huvudreceptet, men sedan, när frågorna kring terminologien dök upp, hade glömt att förklara. Att så att säga ”börja i början” har visat sig vara svårt för han – bloggförfattaren. Med rodnande kinder får jag göra ytterligare ett tillägg till receptet.
Jag undrar om min oförmåga att skriva recept handlar om min oförmåga att läsa recept? Jag tittar gärna i kokböcker, om jag gillar kocken som skriver dem eller hans eller hennes mat, men jag är värdelös på att följa ett recept. Jag tittar på bilderna. Läser ibland (om jag är duktug hela) ingredienslistan och möjligen första stegen på metodbeskrivningen och sedan improviserar jag resten. Jag har dels inte tålamod att faktiskt läsa hela receptet och sedan sätta mig in i varje steg och slaviskt följa det. Dels tror jag att det handlar om att liksom i varje tillfälle försöka påverka. Att själv ”lägga till” något eller ”ta bort något”, vilket gör att mitt resultat – även om det inte nödvändigtvis blir bättre än originalet – i alla fall är MITT.
Samtidigt har jag – just genom min oförmåga att läsa recept fått ”en känsla” för ”hur man lagar mat”. Den handlar mer om ryggmärgen, magen, ögat, handen och möjligen smaklökarna än om ”teoretiska kunskaper”. En empirisk kunskap att ”om jag har i lite lök i det här så kommer det att smaka mer såhär…” Så höftar man.
Det har också gett mig kunskapen att faktiskt KUNNA imprivisera i köket. När det inte finns annat än små slutändar, snuttar och annat kvar i kylen MÅSTE man helt enkelt ha någon slags ”fantasi” eller ”kreativt tänkande” för att göra någonting ätbart av det.
Det är väl DET som är min starkaste egenskap som kock. Att jag inte BEHÖVER vare sig skriva eller läsa recept. Samtidigt vore det ju bra ifall man kunde det.
Jag skall nog överlåta de här grejerna till folk som kan det (läsa och skriva alaltså) - som Mackan... han hade en annan intressant fråga om mat:
"Och - ytterligare en udda matfråga till boken - duva, kan man äta det? Och hur tillagar man det?"
För att skriva ett kort svar: JA, man kan äta duva. Förslagsvis grillad.
MEN du bör nog inte äta stadsduvor. De äter så konstiga saker och nästan alla av dem är sjuka på något sätt (samtidigt andas de ju in en massa tungmetaller och annat elände), så skogsduva är att föredra. Det fanns faktiskt tillochmed recept på "duva på spett" i min Bonniers kokbok (från 1960-talet). Duva ses annars som en delikatess, i bl.a. fransk matlagning. Då ugnssteks den, kokas i grytor eller brässeras. I Bonniers tyckte de att man skulle göra den på spett, eller ugnsgrilla på halster. Jag själv smakade "bräserad duva" när jag gick på Culinar.
Jämt när jag skriver vill jag skriva ned det så fort jag kan, så jag inte glömmer något av det väsentliga. Samtidigt har jag inte ett ”kokboksspråk”, så jag missar ”detaljerna”.
Jag skrev, för att jag fick en fråga om det – här på bloggen – ett recept på Bearnaise, t.ex. Jag tyckte när jag publicerade inlägget att jag skrivit ett rätt ”tydligt” recept och var – faktiskt – stolt över att för en gångs skull fått ned rätt många tankar kring hur grejerna skall göras i receptet. Givetvis hade jag fel.
Min tilltänkta läsare kom genast med frågor som ”vad är skirat smör” eller ”vad är såsbas”, fackuttryck från branschen som jag givetvis – i min enfald – tror att bara för att JAG vet vad det är ALLA givetvis lärt sig. Det är bra att ha läsare som påminner en om att man är nörd inom sitt fack och att man faktiskt använder svårare språk än man behöver. Det blev givetvis att förklara termerna.
Då uppstod frågor om HUR man –rent tekniskt – går tillväga. Vilka temperaturer jobbar man med, vilka verktyg används etc. Saker som jag i och för sig hade tänkt på i huvudreceptet, men sedan, när frågorna kring terminologien dök upp, hade glömt att förklara. Att så att säga ”börja i början” har visat sig vara svårt för han – bloggförfattaren. Med rodnande kinder får jag göra ytterligare ett tillägg till receptet.
Jag undrar om min oförmåga att skriva recept handlar om min oförmåga att läsa recept? Jag tittar gärna i kokböcker, om jag gillar kocken som skriver dem eller hans eller hennes mat, men jag är värdelös på att följa ett recept. Jag tittar på bilderna. Läser ibland (om jag är duktug hela) ingredienslistan och möjligen första stegen på metodbeskrivningen och sedan improviserar jag resten. Jag har dels inte tålamod att faktiskt läsa hela receptet och sedan sätta mig in i varje steg och slaviskt följa det. Dels tror jag att det handlar om att liksom i varje tillfälle försöka påverka. Att själv ”lägga till” något eller ”ta bort något”, vilket gör att mitt resultat – även om det inte nödvändigtvis blir bättre än originalet – i alla fall är MITT.
Samtidigt har jag – just genom min oförmåga att läsa recept fått ”en känsla” för ”hur man lagar mat”. Den handlar mer om ryggmärgen, magen, ögat, handen och möjligen smaklökarna än om ”teoretiska kunskaper”. En empirisk kunskap att ”om jag har i lite lök i det här så kommer det att smaka mer såhär…” Så höftar man.
Det har också gett mig kunskapen att faktiskt KUNNA imprivisera i köket. När det inte finns annat än små slutändar, snuttar och annat kvar i kylen MÅSTE man helt enkelt ha någon slags ”fantasi” eller ”kreativt tänkande” för att göra någonting ätbart av det.
Det är väl DET som är min starkaste egenskap som kock. Att jag inte BEHÖVER vare sig skriva eller läsa recept. Samtidigt vore det ju bra ifall man kunde det.
Jag skall nog överlåta de här grejerna till folk som kan det (läsa och skriva alaltså) - som Mackan... han hade en annan intressant fråga om mat:
"Och - ytterligare en udda matfråga till boken - duva, kan man äta det? Och hur tillagar man det?"
För att skriva ett kort svar: JA, man kan äta duva. Förslagsvis grillad.
MEN du bör nog inte äta stadsduvor. De äter så konstiga saker och nästan alla av dem är sjuka på något sätt (samtidigt andas de ju in en massa tungmetaller och annat elände), så skogsduva är att föredra. Det fanns faktiskt tillochmed recept på "duva på spett" i min Bonniers kokbok (från 1960-talet). Duva ses annars som en delikatess, i bl.a. fransk matlagning. Då ugnssteks den, kokas i grytor eller brässeras. I Bonniers tyckte de att man skulle göra den på spett, eller ugnsgrilla på halster. Jag själv smakade "bräserad duva" när jag gick på Culinar.
onsdag, februari 07, 2007
Bearnaise
Fick följande fråga av Anne (som f.ö. har den bästa bloggen om mat jag har hittat):
"Kocktips, tack - jag ska göra béarnaise, för första gången. På alla hjärtans dag. No pressure, liksom. (Och ja, jag tänkte fega och ha nåt färdigt i kylen, ifall det går åt h-e.) Men för att maximera chanserna att lyckas - har du några bra tips? "
Kort svar: Kan du få tag på såsbas - använd det. Det är lättare att inte få att spricka än skirat smör, det smakar smör och din sås kan sedan hålla sig "fräsch" längre.
I övrigt fall - här kommer "kocktipsen" till Bearnaise, dåra:
Ingredienslista:
en äggula per skaft
100 g smör per äggula
Worchestershiresås
citronsaft
hackad bladpersilja
Dragon (Torkad är helt ok)
Salt och peppar
Reduktion på
8 schalottenlökar (små)
1 dl vitvinsvinäger
Persiljekvistar
Lite socker (en nypa)
12 vitpepparkorn
1 dl vatten
Börja med att finhacka alla ingredienser till reduktionen, reducera till hälften.
Skira smöret
Ta en halv msk per portion av reduktionen, i en sauteuse eller rostfri bunke, häll i äggulorna. Vispa i vattenbad (runt 80 grader) till smeten börjar bli tjock och ljusgul (akta så det inte blir för varmt och blir äggröra!)
Tag sauteusen från värmen, ställ på en fuktig handduk eller trasa. Nu har smöret och äggsmeten ungefär samma värme.
Vispa nu i smöret - försiktigt i början och sedan rikligare mot slutet - ungefär som när du gör en majonnäs. Om såsen skulle råka bli för tjock kan du späda den med lite citronsaft (som bryter ned ägglecitinet något.
Sila såsen - gärna genom silduk.
Smaksätt med de övriga kryddorna (persilja, dragon, salt, worchestershiresås...)
Smaka av med salt och cayennepeppar.
Världens bästa bearnaise. Du KOMMER att lyckas, om du ser till att det inte är för varmt i vattenbadet och du har skirat smöret ordentligt. Då varken spricker såsen eller blir äggröra, vilket är dina största hot, annars...
Lycka till.
(Maila mig annars, så får du mitt telefonnummer - som "nödnummer" ifall du behöver backoup...)
Och länka gärna tillbaka hit till sajten ifall du bloggar om din bearnaise, sedan.
"Kocktips, tack - jag ska göra béarnaise, för första gången. På alla hjärtans dag. No pressure, liksom. (Och ja, jag tänkte fega och ha nåt färdigt i kylen, ifall det går åt h-e.) Men för att maximera chanserna att lyckas - har du några bra tips? "
Kort svar: Kan du få tag på såsbas - använd det. Det är lättare att inte få att spricka än skirat smör, det smakar smör och din sås kan sedan hålla sig "fräsch" längre.
I övrigt fall - här kommer "kocktipsen" till Bearnaise, dåra:
Ingredienslista:
en äggula per skaft
100 g smör per äggula
Worchestershiresås
citronsaft
hackad bladpersilja
Dragon (Torkad är helt ok)
Salt och peppar
Reduktion på
8 schalottenlökar (små)
1 dl vitvinsvinäger
Persiljekvistar
Lite socker (en nypa)
12 vitpepparkorn
1 dl vatten
Börja med att finhacka alla ingredienser till reduktionen, reducera till hälften.
Skira smöret
Ta en halv msk per portion av reduktionen, i en sauteuse eller rostfri bunke, häll i äggulorna. Vispa i vattenbad (runt 80 grader) till smeten börjar bli tjock och ljusgul (akta så det inte blir för varmt och blir äggröra!)
Tag sauteusen från värmen, ställ på en fuktig handduk eller trasa. Nu har smöret och äggsmeten ungefär samma värme.
Vispa nu i smöret - försiktigt i början och sedan rikligare mot slutet - ungefär som när du gör en majonnäs. Om såsen skulle råka bli för tjock kan du späda den med lite citronsaft (som bryter ned ägglecitinet något.
Sila såsen - gärna genom silduk.
Smaksätt med de övriga kryddorna (persilja, dragon, salt, worchestershiresås...)
Smaka av med salt och cayennepeppar.
Världens bästa bearnaise. Du KOMMER att lyckas, om du ser till att det inte är för varmt i vattenbadet och du har skirat smöret ordentligt. Då varken spricker såsen eller blir äggröra, vilket är dina största hot, annars...
Lycka till.
(Maila mig annars, så får du mitt telefonnummer - som "nödnummer" ifall du behöver backoup...)
Och länka gärna tillbaka hit till sajten ifall du bloggar om din bearnaise, sedan.
Ett smörgåsbord av illa övertänkta korta reflektioner
Fick ett - repeterar ETT inlägg angående majonnäs. Det är tämligen signifikativt för hur "den mörka sidan" håller på och vinner i Sverige. Snart finns det väl bara "laktoskänsliga" vegan-dietister, drickandes avkok på ängshö kvar? Vad hände med "riktig mat"?
Såg att kompisen Kristofer har börjat blogga. Kul. Verkar bli en intressant blogg. I och för sig - alla bloggar som inte är typ Linda Skugges 300raders poster om kejsarsnitt, blöjor, kladdiga frukostar och sitt eget navelludd (eller ännu värre - alla aftonbladets "skugge-wannabe"-bloggar!) ÄR bra. Keep up the good work, man.
Jag snackade med min gamla sous-chef igår. Det var skönt. Men han har flyttat till Skänninge, av alla ställen.
Åza - en annan kökskompis - hade vattenlöst i sitt kök härom dagen. Spönnande. Det hade jag också i somras. I typ 4 dygn. Det är en utmaning.
Fru Värn går på någon slags diet där hon hela tiden dricker shake. Chokladshake och vaniljshake och bananchake.... Låter inte oljeshejk rätt äckligt i jämförelse, liksom?
Såg att kompisen Kristofer har börjat blogga. Kul. Verkar bli en intressant blogg. I och för sig - alla bloggar som inte är typ Linda Skugges 300raders poster om kejsarsnitt, blöjor, kladdiga frukostar och sitt eget navelludd (eller ännu värre - alla aftonbladets "skugge-wannabe"-bloggar!) ÄR bra. Keep up the good work, man.
Jag snackade med min gamla sous-chef igår. Det var skönt. Men han har flyttat till Skänninge, av alla ställen.
Åza - en annan kökskompis - hade vattenlöst i sitt kök härom dagen. Spönnande. Det hade jag också i somras. I typ 4 dygn. Det är en utmaning.
Fru Värn går på någon slags diet där hon hela tiden dricker shake. Chokladshake och vaniljshake och bananchake.... Låter inte oljeshejk rätt äckligt i jämförelse, liksom?
tisdag, februari 06, 2007
Tillbaka till korvmojen.
Åt en "stålunch" på korvmojen på slussen, som jag ju skrivit om tidigare, idag. Odag var det "den spanska killen" som jobbade och inte "tjejen i polotröjan". Jag beställde emellertid en kycklingburgare även idag och när killen frågade hur jag ville ha den hör jag mina läppar forma orden "gör den som du skulle käka den själv" och överraskas över min egen äventyrlighet. Jag som annars VET BÄST hur jag vill ha MIN burgare.
Nåväl.
Snubben gör något magiskt, med senap, currydressing, sallad, rostad lök, färsk lök och sådan där gurkmix. Resultatet blir helt fantastiskt. Jag som trodde att perfektion var omöjligt att överträffa...
Jag har skrivit det förr och kommer säkert ha skäl att skriva det igen, men allvarligt - gå dit! Möjligen Sveriges bästa korvmoj!
Nåväl.
Snubben gör något magiskt, med senap, currydressing, sallad, rostad lök, färsk lök och sådan där gurkmix. Resultatet blir helt fantastiskt. Jag som trodde att perfektion var omöjligt att överträffa...
Jag har skrivit det förr och kommer säkert ha skäl att skriva det igen, men allvarligt - gå dit! Möjligen Sveriges bästa korvmoj!
måndag, februari 05, 2007
Sous-chef.
Jag saknar min gamla sous-chef.
"Kock-mackan" är allt det där en bra sous-chef är. Och han gör allt det där en bra sous-chef gör.
En sous-chef, för de oinvigna, är alltså "underköksmästaren". En kock "på linjen" som får rycka in operativt i köksmästeriets operativa sysslor när köksmästaren är antingen ledig eller och beställer grejer. Han är "lagbas" kan man säga. Eller "styrman" på skutan, om man så vill.
Jag ser dessutom Mackan som en god vän, en kille med bra teknik, en förtrogen i kampen mot idoti, varesig den sticker upp sitt tryne i form av chefer eller kollegor, en axel att gråta ut emot när det är jobbigt, en oändlig källa till inspiration och mannen som förhindrade att jag i någon slags fission fullkomligt exploderade i köket ibland.
Han är värd en medalj, ifall sådana delades ut för "trogen tjänst vid fronten" i kök.
I sous-chefens jobb ingår normalt sett arbetsuppgifter som att röra i såsen och förbereda mat, som för alla andra kockar, men också mer delikata sysslor som att - då köksmästaren står nere i frysrummet och skriker i frustration och ilska över en kökselev som satt eld på köket någon minut tidigare se till att maten ändå serveras, korrekt upplagd och smakfullt kryddad. Eller att hålla koll på den att den dör mjölkbeställningen vi måste ha iväg före klockan två faktiskt kommer iväg, även om kockeleven får för sig att ta rökpaus och försvinna i en halvtimma när klockan är kvart i två.
Kort sagt - Mackan var min högra hand, min närmaste kollega och - så småningom - en mycket god vän. Jag saknar att inte vakna till liv på jobbet av hans hårda njurslag på morgonen. Hans sätt att säga "gör det själv!" när man ber honom om något, hans fantastiska pepparsås (som jag inte kan reproducera, trots att jag KAN laga mat och jag har försökt många gånger - jag undrar VAD han har i den egentligen...), hans humor, hans tvivelaktiga musiksmak (Reggaetolkningar av Metallica-hits. Gärna halv 7 på morgonen...) och uppsyn av att "jag har varit igenom ett krig" efter varje lunchservis. Jag saknar tillochmed känslan av att inte ha något att ta på sig för att Mackan snott mina rena kockbyxor och snygga, stukna och stärkta rock på morgonen, för att hans egna ligger och ruttnar i botten av hans skåp i stället för lämnas till tvätteriet...
Man BEHÖVER sådana kamrater. Och idag känner jag mig lite ensam, utan honom.
-------
Fick en mailfråga om salladsdressingar och skriver därför: "Det går att göra en massa goda dressingar, bara man har majonnäs. Jag brukar göra min egen. Den blir godast och den håller sig några dagar i kylen...
Du behöver:
1 äggula
2 dl matolja (typ raps eller något som inte smakar något speciellt)
1 tsk fransk senap (eller - som i mitt fall - Peders hemgjorda).
1 msk vitvinsvinäger (eller risvinäger)
Några droppar citron (om man vill)
en liten nypa salt.
Gör såhär:
Slå upp äggulan i en skål, stor nog att rymma minst en liter (majonnär blir rätt stor, när den sväller).
Lägg i senapen, vinägern, saltet och citronen (om du använder citron).
Vispa nu ordentligt. använd gärna ballongvisp.
Tillsät olja "droppvis", under tiden du hela tiden vispar. Majonnäsen blir snabbt tjockare och hårdare. När den är "spritsbar" har den en bra konsistens.
En dressing jag gör ofta är majonnäs (enligt ovan) som jag rör ut lite Thai-chilisås, lite ketchup, vitlök och lite örter (rosmarin, basilika och ifall jag har timjan). Den blir kanonfin att ha på sallader, till hamburgare eller varför inte som dippsås till grönsaksstavar?
Testa runt lite.
Vad är ditt bästa "majonnäs-recept"?
"Kock-mackan" är allt det där en bra sous-chef är. Och han gör allt det där en bra sous-chef gör.
En sous-chef, för de oinvigna, är alltså "underköksmästaren". En kock "på linjen" som får rycka in operativt i köksmästeriets operativa sysslor när köksmästaren är antingen ledig eller och beställer grejer. Han är "lagbas" kan man säga. Eller "styrman" på skutan, om man så vill.
Jag ser dessutom Mackan som en god vän, en kille med bra teknik, en förtrogen i kampen mot idoti, varesig den sticker upp sitt tryne i form av chefer eller kollegor, en axel att gråta ut emot när det är jobbigt, en oändlig källa till inspiration och mannen som förhindrade att jag i någon slags fission fullkomligt exploderade i köket ibland.
Han är värd en medalj, ifall sådana delades ut för "trogen tjänst vid fronten" i kök.
I sous-chefens jobb ingår normalt sett arbetsuppgifter som att röra i såsen och förbereda mat, som för alla andra kockar, men också mer delikata sysslor som att - då köksmästaren står nere i frysrummet och skriker i frustration och ilska över en kökselev som satt eld på köket någon minut tidigare se till att maten ändå serveras, korrekt upplagd och smakfullt kryddad. Eller att hålla koll på den att den dör mjölkbeställningen vi måste ha iväg före klockan två faktiskt kommer iväg, även om kockeleven får för sig att ta rökpaus och försvinna i en halvtimma när klockan är kvart i två.
Kort sagt - Mackan var min högra hand, min närmaste kollega och - så småningom - en mycket god vän. Jag saknar att inte vakna till liv på jobbet av hans hårda njurslag på morgonen. Hans sätt att säga "gör det själv!" när man ber honom om något, hans fantastiska pepparsås (som jag inte kan reproducera, trots att jag KAN laga mat och jag har försökt många gånger - jag undrar VAD han har i den egentligen...), hans humor, hans tvivelaktiga musiksmak (Reggaetolkningar av Metallica-hits. Gärna halv 7 på morgonen...) och uppsyn av att "jag har varit igenom ett krig" efter varje lunchservis. Jag saknar tillochmed känslan av att inte ha något att ta på sig för att Mackan snott mina rena kockbyxor och snygga, stukna och stärkta rock på morgonen, för att hans egna ligger och ruttnar i botten av hans skåp i stället för lämnas till tvätteriet...
Man BEHÖVER sådana kamrater. Och idag känner jag mig lite ensam, utan honom.
-------
Fick en mailfråga om salladsdressingar och skriver därför: "Det går att göra en massa goda dressingar, bara man har majonnäs. Jag brukar göra min egen. Den blir godast och den håller sig några dagar i kylen...
Du behöver:
1 äggula
2 dl matolja (typ raps eller något som inte smakar något speciellt)
1 tsk fransk senap (eller - som i mitt fall - Peders hemgjorda).
1 msk vitvinsvinäger (eller risvinäger)
Några droppar citron (om man vill)
en liten nypa salt.
Gör såhär:
Slå upp äggulan i en skål, stor nog att rymma minst en liter (majonnär blir rätt stor, när den sväller).
Lägg i senapen, vinägern, saltet och citronen (om du använder citron).
Vispa nu ordentligt. använd gärna ballongvisp.
Tillsät olja "droppvis", under tiden du hela tiden vispar. Majonnäsen blir snabbt tjockare och hårdare. När den är "spritsbar" har den en bra konsistens.
En dressing jag gör ofta är majonnäs (enligt ovan) som jag rör ut lite Thai-chilisås, lite ketchup, vitlök och lite örter (rosmarin, basilika och ifall jag har timjan). Den blir kanonfin att ha på sallader, till hamburgare eller varför inte som dippsås till grönsaksstavar?
Testa runt lite.
Vad är ditt bästa "majonnäs-recept"?
lördag, februari 03, 2007
Rester
Har idag varit ute och lekt.
Var iväg med polaren Magnus och isklättrade, för första gången den här säsongen. Det blir några repor varje år, men hittills har det varit skralt med is, förrän tills för bara någon vecka sedan, så jag har inte hunnit ut förrän nu.
Just själva isklättringen var jättefin. Hela utflykten var kanonbra, men vi var inte ute länge nog för att äta något mer avancerat än nudlar och pulverkaffe (bara att blanda med kokat vatten i termos. Enkelt när man är ute...)
När jag kom hem blev det någon slags middag av gårdagens pastasås (bacon och svamp) som jag värmde upp igen och sedan använde som stuvning mellan polarkakor som jag stekte som typ en burgare i stekpanna. Jättegoda varma mackor.
Vem hade trott att något så enkelt som återanvänd pastasås skulle kunna smaka så bra?
Min bacon och ostsås är förresten jätteenkel.
Gör bechamel i en panna (50 g smör, 1 dl mjöl och 7-8 dl mjölk). Krydda den med salt, vitpeppar och muskot.
Strimla bacon tunnt och stek på i en panna.
hacka svampen.
När baconet stekt ur ungefär hälften av fettet - släng i svampen i baconpannan och låt gå tillsammans med bacon. Krydda med vitlök och rosmarin.
Häll över rubbet i bechamelen.
Riv lite ost över - eller ha i en näve gratängost, som får smälta i såsen.
Mums.
Och - visade det sig - helt ok även på varm macka, dagen efter.
Var iväg med polaren Magnus och isklättrade, för första gången den här säsongen. Det blir några repor varje år, men hittills har det varit skralt med is, förrän tills för bara någon vecka sedan, så jag har inte hunnit ut förrän nu.
Just själva isklättringen var jättefin. Hela utflykten var kanonbra, men vi var inte ute länge nog för att äta något mer avancerat än nudlar och pulverkaffe (bara att blanda med kokat vatten i termos. Enkelt när man är ute...)
När jag kom hem blev det någon slags middag av gårdagens pastasås (bacon och svamp) som jag värmde upp igen och sedan använde som stuvning mellan polarkakor som jag stekte som typ en burgare i stekpanna. Jättegoda varma mackor.
Vem hade trott att något så enkelt som återanvänd pastasås skulle kunna smaka så bra?
Min bacon och ostsås är förresten jätteenkel.
Gör bechamel i en panna (50 g smör, 1 dl mjöl och 7-8 dl mjölk). Krydda den med salt, vitpeppar och muskot.
Strimla bacon tunnt och stek på i en panna.
hacka svampen.
När baconet stekt ur ungefär hälften av fettet - släng i svampen i baconpannan och låt gå tillsammans med bacon. Krydda med vitlök och rosmarin.
Häll över rubbet i bechamelen.
Riv lite ost över - eller ha i en näve gratängost, som får smälta i såsen.
Mums.
Och - visade det sig - helt ok även på varm macka, dagen efter.
torsdag, februari 01, 2007
Trubbeltorsdag
Blogger har varit trasigt idag. Och med det flera av de bloggar jag läser. Både favoriterna Anne's food och The Kristen Upplevelse har varit onåbara. Och Krubb. Illa, illa.
Men jag nådde i morse Mackans blogg på Blod och Eld och läste det glada, efterlängtade inlägget om hans nya novell och läste den givetvis med en gång. Tycker själv att den är jättebra. Den är fantastiskt bra researchad, rent vetenskapligt också (medan den inte är det när det gäller restaurangerna i den - det finns inte längre någon riktigt bra italienare i Gamla Stan, sorry! :-) ) För alla oss som gillar blod- och inälvsmat är den definitivt något att läsa!
En annan grej på torsdagar är ju min trumskola, som nu börjat igen. Det är jättekul. Idag när jag kom till kåren, där vi lirar, var det emellertid strul med elen, så det tog ett tag innan vi kom igång igen... Vi fick till sist igång allting igen, men det blev lite sent.
Att ha börjat med trumskolan igen kräver ju att man köper trumstockar åt sina elever. Jag brukar köpa det billigaste jag kommer över och har nu hittat ett märke där jag får fem par för hundra spänn. Var och köpte dem på Jam och kom då fram till att jag EGENtLIGEN verkligen BeHÖVER ett av deras nya eagle-trumset. De var fantastiskt fina. Det i rosewood-finish var så vackert...
Nåväl. Mackan skriver ju vidare och behövde tydligen någon slags uppslag på käk att laga på spritkök, så jag får väl ta några gourmettips, här.
Egentligen kan man börja med att fråga vad förutsättningarna är - skall maten bara kunna lagas på spritkök, eller måste den släpas runt i naturen i några dagar först? Har man tillgång till färska råvaror som fisk7kött/ägg osv? Är det ok att använda "halvfabrikat" eller konserver?
För att ändå komma med någon slags "det här skulle inte skämmas för sig på en gourmetkrog" fastän "det är lagat i naturen" och i någon slags "värsta tänkbara scenario, rent matmässigt - är maten packats i en ryggsäck i flera dagar" kommer här en meny jag faktiskt kört - för att fira bestigningen av Sylarna - under trippen dit 2005:
Förrätt:
Foie Gras på hällbröd, med balsamicovinägerreduktion och hjortron
(kräver öppen eld, för att baka hällbröd - degen görs som pinnbröd - i vårt fall förberedda påsar med mjöl, salt, bakpulver och socker som sedan bara blandades med vatten och plattades ut på stenar kring elden. Det jäser och gräddar samtidigt!) och någon slags vettig kastrull att koka ned balsamvinäger (som medtogs i liten plastflaska av typen "resekit") och socker till en god sirap att ha på. Hjortronen rördes bara, med lite socker, i samma kastrull, när vi ripplat över "sirapen" över den konserverade ankelevern, på hällbrödet...
Varmrätt:
"Tryffelrisotto" (Denna kan ju kompletteras med någon slags animaliskt protein om man t.ex. fiskar eller jagar när man lagar det här).
Risottoris förbereddes hemma, tillsammane med torkade grönsaker och torkad svamp (som man kör i ugnen hemma, på låg värme, men tills de är torra). En buljongtärning, en skvätt vitt vin (om man har) och så vatten. Vi hade inget vin, men hade med oss sådan där "torkad parmesan" - du vet - sådan där "sågspån"? Det funkade utmärkt att reda sin risotto med (och den går utmärkt att laga på spritkök). Man måste bara röra i den ordentligt, men en vanlig sked ur fältbesticken gör susen. Enkel och fantastisk god mat. Tryffeln, då? Vi "fejkade" den, genom att torka murklor bland svampen och sedan hade med oss några droppar tryffelolja i en sådan där plastflaska jag redan berättat om. Givetvis läggs risotton upp ståndsmässigt på tallriken i en liten "puck" i det här fallet formad med en bit av papprullen till muggpappret... En kvist av ljung fick agera dekoration på tallriken.
Dessert: Deesserter är svåra att få till så att de blir såpass snygga som man vill ha dem när man är ute, men vi hade färska hjortron som vi hade i blå bands "vanilj och hallon"-soppa. Det var väldigt gott, men inte alls så snyggt som de övriga rätterna. här kan man säkert baka något i någon improviserad ugn eller så, men vi gjorde inte det då...
Har det gett några uppslag? Finns det andra hänsyn? "Gourmetmat" för mig är kanske inte egentligen "mat som måste vara jättesnygg" i naturen, utan mer "väldigt, väldigt god mat". En färsk fisk, med salt och smör, grillad i folie på öppen eld - vad mer kan man begära?
Men jag nådde i morse Mackans blogg på Blod och Eld och läste det glada, efterlängtade inlägget om hans nya novell och läste den givetvis med en gång. Tycker själv att den är jättebra. Den är fantastiskt bra researchad, rent vetenskapligt också (medan den inte är det när det gäller restaurangerna i den - det finns inte längre någon riktigt bra italienare i Gamla Stan, sorry! :-) ) För alla oss som gillar blod- och inälvsmat är den definitivt något att läsa!
En annan grej på torsdagar är ju min trumskola, som nu börjat igen. Det är jättekul. Idag när jag kom till kåren, där vi lirar, var det emellertid strul med elen, så det tog ett tag innan vi kom igång igen... Vi fick till sist igång allting igen, men det blev lite sent.
Att ha börjat med trumskolan igen kräver ju att man köper trumstockar åt sina elever. Jag brukar köpa det billigaste jag kommer över och har nu hittat ett märke där jag får fem par för hundra spänn. Var och köpte dem på Jam och kom då fram till att jag EGENtLIGEN verkligen BeHÖVER ett av deras nya eagle-trumset. De var fantastiskt fina. Det i rosewood-finish var så vackert...
Nåväl. Mackan skriver ju vidare och behövde tydligen någon slags uppslag på käk att laga på spritkök, så jag får väl ta några gourmettips, här.
Egentligen kan man börja med att fråga vad förutsättningarna är - skall maten bara kunna lagas på spritkök, eller måste den släpas runt i naturen i några dagar först? Har man tillgång till färska råvaror som fisk7kött/ägg osv? Är det ok att använda "halvfabrikat" eller konserver?
För att ändå komma med någon slags "det här skulle inte skämmas för sig på en gourmetkrog" fastän "det är lagat i naturen" och i någon slags "värsta tänkbara scenario, rent matmässigt - är maten packats i en ryggsäck i flera dagar" kommer här en meny jag faktiskt kört - för att fira bestigningen av Sylarna - under trippen dit 2005:
Förrätt:
Foie Gras på hällbröd, med balsamicovinägerreduktion och hjortron
(kräver öppen eld, för att baka hällbröd - degen görs som pinnbröd - i vårt fall förberedda påsar med mjöl, salt, bakpulver och socker som sedan bara blandades med vatten och plattades ut på stenar kring elden. Det jäser och gräddar samtidigt!) och någon slags vettig kastrull att koka ned balsamvinäger (som medtogs i liten plastflaska av typen "resekit") och socker till en god sirap att ha på. Hjortronen rördes bara, med lite socker, i samma kastrull, när vi ripplat över "sirapen" över den konserverade ankelevern, på hällbrödet...
Varmrätt:
"Tryffelrisotto" (Denna kan ju kompletteras med någon slags animaliskt protein om man t.ex. fiskar eller jagar när man lagar det här).
Risottoris förbereddes hemma, tillsammane med torkade grönsaker och torkad svamp (som man kör i ugnen hemma, på låg värme, men tills de är torra). En buljongtärning, en skvätt vitt vin (om man har) och så vatten. Vi hade inget vin, men hade med oss sådan där "torkad parmesan" - du vet - sådan där "sågspån"? Det funkade utmärkt att reda sin risotto med (och den går utmärkt att laga på spritkök). Man måste bara röra i den ordentligt, men en vanlig sked ur fältbesticken gör susen. Enkel och fantastisk god mat. Tryffeln, då? Vi "fejkade" den, genom att torka murklor bland svampen och sedan hade med oss några droppar tryffelolja i en sådan där plastflaska jag redan berättat om. Givetvis läggs risotton upp ståndsmässigt på tallriken i en liten "puck" i det här fallet formad med en bit av papprullen till muggpappret... En kvist av ljung fick agera dekoration på tallriken.
Dessert: Deesserter är svåra att få till så att de blir såpass snygga som man vill ha dem när man är ute, men vi hade färska hjortron som vi hade i blå bands "vanilj och hallon"-soppa. Det var väldigt gott, men inte alls så snyggt som de övriga rätterna. här kan man säkert baka något i någon improviserad ugn eller så, men vi gjorde inte det då...
Har det gett några uppslag? Finns det andra hänsyn? "Gourmetmat" för mig är kanske inte egentligen "mat som måste vara jättesnygg" i naturen, utan mer "väldigt, väldigt god mat". En färsk fisk, med salt och smör, grillad i folie på öppen eld - vad mer kan man begära?
måndag, januari 29, 2007
Expertbloggaren - en intervju med Emanuel Karlsten
I min nystartade serie "Jesper våldsintervjuar sina bloggläsare" har idag turen kommit till Emanuel "Manne" Karlsten. Manne är, för mig, en kompis från frälsis. Han är dessutom en av människorna bakom "blod och eld" - frälsningsarmens webcommunity. Profilen på communityt är någon slags "ungdomssajt", men begreppet "ungdom" är väldigt brett.
Förutom att Manne läser min blogg och driver community på webben bloggar han själv på "The Kristet Upplevelse", en - i frikyrkosverige väldigt populär blogg.
Jag vill Intervjua Manne - som någon slags "bloggorakel" om vad han tror och tycker om bloggar i allmänhet och "Krubb" i synnerhet. Undrar ifall jag får några bra tips?
-------
Hej, Manne. Hur mår du idag?
Hejpådig! Jag mår bra!
Din blogg - "The Kristet upplevelse" är ju en ganska populär blogg - i10 ord, vad handlar den om?
Tja, populär... Det beror i så fall på vad du jämställer det med. Men kanske något åt det hållet bland de så kallade religionsinriktade bloggarna? Kort presenterat: Om min upplevelse som kristen där frikyrkokultur kom genom modersmjölken. (det var faktiskt 10 ord!)
Hur många besökare har du om dagen på din blogg?
*kollar i statistiken*
det varierar ganska kraftigt mellan 50-150 unika besökare/dag.
Du har ju varit med och startat "Blod och Eld-bloggarna", finns det någon där du följer regelbundet?
Absolut! Jag följer nog alla bloggar regelbundet, men har särskilt bokmärkt Mackans blogg. När jag själv funderat ut hur jag ska få över min blogg dit på ett smidigt sätt flyttar jag också.
("Mackan" i svaret ovan handlar om Marcus Andersson, som bloggar om att skriva.
Han är en publicerad författare som dessutom livnär sig som ståuppkompiker. Dessutom är han min tvillingbror. Min "elake tvilling" som det brukar heta. - Red Anm.)
Säg tre grejer du tycker är bra med "krubb"-bloggen?
Att det är din (att veta personen bakom bloggen gör det alltid mer attraktivt), att det handlar om ett ämne jag själv kan lite om men önskar jag kunde mer om, samt att den överraskar.
Lagar du mycket mat själv?
Nej. En av mina dåliga sidor.
Vilken är din favoriträtt - att laga?
Något med ugnstekta rotfrukter. Gärna kyckling.
Vilken är din favoriträtt - att äta?
Sånt här är så svårt, för jag är en periodare. Men jag gillar överraskningar. När man blandar ner saker som låter äckligt, men som visar sig vara en otrolig upplevelse. Som när jag läste om Damons frestelse t.ex: http://gittosmat.blogspot.com/2006/12/damons-frestelse.html
Ser du på matlagningsprogram på TV?
Jag gillar den här elaka kocken. Heter det så? Jag gillar överhuvudtaget entrepenörsprogram. När man tar något dåligt och försöker rusta upp det till succé. Läckert.
(Den elake kocken är alltså Gordon Ramsay, för alla oss foodies. Programmetförsöktes också att köras i ett Svenskt format, då med Melker Andersson som "elak kock". - Red. Anm.)
Ge oss ditt bästa recept som innehåller ingrediensen ägg.
Men hjälp. Jag har ju precis erkänt min oförmåga! Jag måste svara pass.
(annars kommer jag fuska och googla upp något recept)
Men POJK, kan du inte ens koka ett ägg? Du BEHÖVER verkligen läsa "krubb" oftare!
Om du fick ställa mig - som intervjuare EN fråga nu, vad skulle den vara?
Ok, jag rippar en fråga ur en bloggenkät jag läst, men som jag tycker är väldigt intressant:
"I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?"
I ganska stor utsträckning tror jag. Bekräftelse är viktigt för mig, har det visat sig. Jag kommer - med största sannolikhet - inte att få något eget matlagningsprogram på TV, få ge ut berömda kokböcker och åka runt och föreläsa om mat eller göra skojiga tema-kväller på The Food Network, så... Well...
Min blog är mitt forum. Det är ett enkelt medium att arbeta med, tycker jag. Och de flesta som läser min blogg är ju kompisar och släktingar och det är i alla fall deras feedback som betyder mest. Att ge möjligheten att kommentera poster är viktigt
och visst är det en egotripp när någon annan länkar till ens blogg?
Förutom att Manne läser min blogg och driver community på webben bloggar han själv på "The Kristet Upplevelse", en - i frikyrkosverige väldigt populär blogg.
Jag vill Intervjua Manne - som någon slags "bloggorakel" om vad han tror och tycker om bloggar i allmänhet och "Krubb" i synnerhet. Undrar ifall jag får några bra tips?
-------
Hej, Manne. Hur mår du idag?
Hejpådig! Jag mår bra!
Din blogg - "The Kristet upplevelse" är ju en ganska populär blogg - i10 ord, vad handlar den om?
Tja, populär... Det beror i så fall på vad du jämställer det med. Men kanske något åt det hållet bland de så kallade religionsinriktade bloggarna? Kort presenterat: Om min upplevelse som kristen där frikyrkokultur kom genom modersmjölken. (det var faktiskt 10 ord!)
Hur många besökare har du om dagen på din blogg?
*kollar i statistiken*
det varierar ganska kraftigt mellan 50-150 unika besökare/dag.
Du har ju varit med och startat "Blod och Eld-bloggarna", finns det någon där du följer regelbundet?
Absolut! Jag följer nog alla bloggar regelbundet, men har särskilt bokmärkt Mackans blogg. När jag själv funderat ut hur jag ska få över min blogg dit på ett smidigt sätt flyttar jag också.
("Mackan" i svaret ovan handlar om Marcus Andersson, som bloggar om att skriva.
Han är en publicerad författare som dessutom livnär sig som ståuppkompiker. Dessutom är han min tvillingbror. Min "elake tvilling" som det brukar heta. - Red Anm.)
Säg tre grejer du tycker är bra med "krubb"-bloggen?
Att det är din (att veta personen bakom bloggen gör det alltid mer attraktivt), att det handlar om ett ämne jag själv kan lite om men önskar jag kunde mer om, samt att den överraskar.
Lagar du mycket mat själv?
Nej. En av mina dåliga sidor.
Vilken är din favoriträtt - att laga?
Något med ugnstekta rotfrukter. Gärna kyckling.
Vilken är din favoriträtt - att äta?
Sånt här är så svårt, för jag är en periodare. Men jag gillar överraskningar. När man blandar ner saker som låter äckligt, men som visar sig vara en otrolig upplevelse. Som när jag läste om Damons frestelse t.ex: http://gittosmat.blogspot.com/2006/12/damons-frestelse.html
Ser du på matlagningsprogram på TV?
Jag gillar den här elaka kocken. Heter det så? Jag gillar överhuvudtaget entrepenörsprogram. När man tar något dåligt och försöker rusta upp det till succé. Läckert.
(Den elake kocken är alltså Gordon Ramsay, för alla oss foodies. Programmetförsöktes också att köras i ett Svenskt format, då med Melker Andersson som "elak kock". - Red. Anm.)
Ge oss ditt bästa recept som innehåller ingrediensen ägg.
Men hjälp. Jag har ju precis erkänt min oförmåga! Jag måste svara pass.
(annars kommer jag fuska och googla upp något recept)
Men POJK, kan du inte ens koka ett ägg? Du BEHÖVER verkligen läsa "krubb" oftare!
Om du fick ställa mig - som intervjuare EN fråga nu, vad skulle den vara?
Ok, jag rippar en fråga ur en bloggenkät jag läst, men som jag tycker är väldigt intressant:
"I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?"
I ganska stor utsträckning tror jag. Bekräftelse är viktigt för mig, har det visat sig. Jag kommer - med största sannolikhet - inte att få något eget matlagningsprogram på TV, få ge ut berömda kokböcker och åka runt och föreläsa om mat eller göra skojiga tema-kväller på The Food Network, så... Well...
Min blog är mitt forum. Det är ett enkelt medium att arbeta med, tycker jag. Och de flesta som läser min blogg är ju kompisar och släktingar och det är i alla fall deras feedback som betyder mest. Att ge möjligheten att kommentera poster är viktigt
och visst är det en egotripp när någon annan länkar till ens blogg?
Vad heter min dessert på italienska?
Igår hade jag så det där "cateringjobbet" på kåren, med, visade det sig 14 gäster. Det blev bra. God och uppskattad mat, roliga samtal kring borden och ganska mycket just det jag ville - någon slags känsla av "Italiensk familjemiddag". Alla var med, från "småungarna" som numer är runt två-tre till folk i deras mor- och far-föräldrageneration. Och - i något fall - någon ifrån deras föräldrageneration. Klart mysigt.
Till dessert hade jag ju gjort min vita chokladmousse. Jag hade lagt vitvins (ja - matlagningsvin, alltså, det var ju på frälsis!) kokta bär (blåbär, hallon, lingon och björnbär) i botten. Laggt ett fluffigt lager mousse ovanpå och sedan dekorerat med finhackad mandel och vaniljsocker. Kallade det hela för "snöftäcke", men kom inte på vad det heter på italenska. Antar att det blir något med "di neve", men kan för lite Italienska.
Fick nästan inga svar på min senaste läsarfråga (vet inte om det är för att läsarna inte läser, eller för att de tycker att känns obehagligt att tänka på om de skulle dö i morgon...) så jag har kommit på en något mer "aggresiv" approach. Jag tänker helt enkelt intervjua några av de mer frekventa läsarna på den här bloggen och publicera deras intervjuer här... Förhoppningsvis kan ju i så fall de blogga på sina egna bloggar om det också, och generera mer trafik, inte bara till sig utan även hit... Och DÅ kanske någon kommenterar något här... :-)
Idag blir det nog French Toast till lunch, jag måste göra mig av med mitt franskbröd...
Till dessert hade jag ju gjort min vita chokladmousse. Jag hade lagt vitvins (ja - matlagningsvin, alltså, det var ju på frälsis!) kokta bär (blåbär, hallon, lingon och björnbär) i botten. Laggt ett fluffigt lager mousse ovanpå och sedan dekorerat med finhackad mandel och vaniljsocker. Kallade det hela för "snöftäcke", men kom inte på vad det heter på italenska. Antar att det blir något med "di neve", men kan för lite Italienska.
Fick nästan inga svar på min senaste läsarfråga (vet inte om det är för att läsarna inte läser, eller för att de tycker att känns obehagligt att tänka på om de skulle dö i morgon...) så jag har kommit på en något mer "aggresiv" approach. Jag tänker helt enkelt intervjua några av de mer frekventa läsarna på den här bloggen och publicera deras intervjuer här... Förhoppningsvis kan ju i så fall de blogga på sina egna bloggar om det också, och generera mer trafik, inte bara till sig utan även hit... Och DÅ kanske någon kommenterar något här... :-)
Idag blir det nog French Toast till lunch, jag måste göra mig av med mitt franskbröd...
lördag, januari 27, 2007
Det blev italienskt.
Av all slags mat gick jag mot bättre vetande och lagar nu något italienskt. Det blir "canneloni pomodoro" - fyllda pastarullar med tomatsås. Just jag fyllde just mina pastarullar med en ostcreme på bl.a. Philadelphiaost och spenat.
Till efterrätt blir det "vit chokladmousse med vinkokta bär".
Jag vet - men jag hade verkligen INGEN fantai.
Mina canneloni är världens enklaste käk, förresten:
Köp färska lasagneplattor (om du inte - som jag - har en pastamaskin och kan göra egna snabbt och enkelt).
Gör en creme på ett paket philadelphiaost, en halv dl vispgrädde och finhackad spenat (Jag vet inte hur mycket - en vettig näve...). Krydda med salt, peppar, vitlök, oregano, basilika och om du har några egna krydoor. Om du vill ha fram smaken av ost mer kan du ha i en knivsudd muskot.
Fördela med en matsked cremen över ungefär en tredjedel av en lasagneplatta, rulla ihop till en liten rulle och lägg i en ugnsfast form.
Gör likadant med de övriga plattorna, tills antingen plattorna eller cremen tagit slut.
Gör en snabb pastasås på krossade tomater, lite vitlök, lite olivolja, en buljongtärning, salt, peppar och socker.
Häll över lite av såsen över dina pastarullar.
In i ugnen på typ 180 grader i 20 minuter.
Färdigt!
Inte mycket svårare är heller min vita chokladmousse.
3 dl vispgrädde
100 g vit choklad
Lite goda frusna bär (hallon och blåbär brukar finnas hos coop för vettigt pris)
1 glas vitt vin
Vispa upp grädden, men inte för hårt. Den skall vara "fluffig".
Smält blockchokladen i antingen micron eller i ett vattenbad.
Rör försiktigt ut blockchokladen i grädden. Lägg allt i en spritspåse och lägg in i kylen ett ga - gärna minst en halvtimma.
Tag fram vinet, häll i en sauteuse, i med bären när det kokar och dra av från plattan med en gång. Portionera upp lite av bären i glasscoupe eller vackre glas.
Spritsa chokladmoussen ovanpå.
Hyvla lite vitchoklad över och dekorera med t.ex. en kvist citronmeliss.
Enkla, snabba grejer som funkar en lördag när man fortfarande är hängig. Hoppas jag.
Har förresten uppdaterat min blogg nu, till "google blogger". Vi får väl se ifall det funkar som det skall.Om det inte gör det så hör gärna av Er.
Till alla läsare kommer här också en liten fråga - för det har jag hört är populärt bland bloggar:
Om du visste att du skulle dö i morgon och du fick bestämma precis vad du ville som din sista måltid - vad skulle du vilja ha?
Till efterrätt blir det "vit chokladmousse med vinkokta bär".
Jag vet - men jag hade verkligen INGEN fantai.
Mina canneloni är världens enklaste käk, förresten:
Köp färska lasagneplattor (om du inte - som jag - har en pastamaskin och kan göra egna snabbt och enkelt).
Gör en creme på ett paket philadelphiaost, en halv dl vispgrädde och finhackad spenat (Jag vet inte hur mycket - en vettig näve...). Krydda med salt, peppar, vitlök, oregano, basilika och om du har några egna krydoor. Om du vill ha fram smaken av ost mer kan du ha i en knivsudd muskot.
Fördela med en matsked cremen över ungefär en tredjedel av en lasagneplatta, rulla ihop till en liten rulle och lägg i en ugnsfast form.
Gör likadant med de övriga plattorna, tills antingen plattorna eller cremen tagit slut.
Gör en snabb pastasås på krossade tomater, lite vitlök, lite olivolja, en buljongtärning, salt, peppar och socker.
Häll över lite av såsen över dina pastarullar.
In i ugnen på typ 180 grader i 20 minuter.
Färdigt!
Inte mycket svårare är heller min vita chokladmousse.
3 dl vispgrädde
100 g vit choklad
Lite goda frusna bär (hallon och blåbär brukar finnas hos coop för vettigt pris)
1 glas vitt vin
Vispa upp grädden, men inte för hårt. Den skall vara "fluffig".
Smält blockchokladen i antingen micron eller i ett vattenbad.
Rör försiktigt ut blockchokladen i grädden. Lägg allt i en spritspåse och lägg in i kylen ett ga - gärna minst en halvtimma.
Tag fram vinet, häll i en sauteuse, i med bären när det kokar och dra av från plattan med en gång. Portionera upp lite av bären i glasscoupe eller vackre glas.
Spritsa chokladmoussen ovanpå.
Hyvla lite vitchoklad över och dekorera med t.ex. en kvist citronmeliss.
Enkla, snabba grejer som funkar en lördag när man fortfarande är hängig. Hoppas jag.
Har förresten uppdaterat min blogg nu, till "google blogger". Vi får väl se ifall det funkar som det skall.Om det inte gör det så hör gärna av Er.
Till alla läsare kommer här också en liten fråga - för det har jag hört är populärt bland bloggar:
Om du visste att du skulle dö i morgon och du fick bestämma precis vad du ville som din sista måltid - vad skulle du vilja ha?
Lördag före söndag
Lördag igår. I och för sig lördagen efter fredagen, lika mycket som lördag före söndag. Igår var jag riktigt risig. Jag har dragit med en förkylning, som dragit runt på jobbet i ett par veckor, men igår hade jag feber och grejer och fick tillbringa nästan hela dagen i sängen. Idag är det så lördag. Lördagen före i morgon, som är söndag. Söndagen då jag skall ha lagat mat till ett sällskap på Kåren. Det känns i och för sig kul, men jag är rätt trött och sliten. Dessutom har jag inte så mycket inspration.
Det måste vara något enkelt, "skalbart", så att jag kan fixa till någon portion extra ifall det dyker upp någon som inte anmält sig. Samtidigt får det inte vara något "konstigt" som couscous eller pasta eller något. Helst skall det inte heller vara något med ris.
Jag funderar i termer som gryta eller soppa, men har samtidigt ingen jätteinspiration, och har jag lärt mig något som kock så är det att om man skall göra gryta eller soppa måste en hel del av dig själv ned i den där kastrullen om det skall bli bra. Det går helt eneklt åt "en nypa kärlek" för att det skall bli bra. Och det har jag inte över. Inte idag.
Så jag vet inte riktigt vad jag skall göra.
Såhär, lördagen före söndagen.
Det måste vara något enkelt, "skalbart", så att jag kan fixa till någon portion extra ifall det dyker upp någon som inte anmält sig. Samtidigt får det inte vara något "konstigt" som couscous eller pasta eller något. Helst skall det inte heller vara något med ris.
Jag funderar i termer som gryta eller soppa, men har samtidigt ingen jätteinspiration, och har jag lärt mig något som kock så är det att om man skall göra gryta eller soppa måste en hel del av dig själv ned i den där kastrullen om det skall bli bra. Det går helt eneklt åt "en nypa kärlek" för att det skall bli bra. Och det har jag inte över. Inte idag.
Så jag vet inte riktigt vad jag skall göra.
Såhär, lördagen före söndagen.
torsdag, januari 25, 2007
Kompisar från förr...
Åkte T-bana idag och såg när jag var på väg ned från perrongen på slussen en av mina gamla kollegor - en diskare jag jobbat en hel del med. Han stod och tiggde pengar på perrongen av förbipasserande, full som en kastrull. Jag stannade ett tag och snackade med honom. Jo, visst kom han ihåg mig, det var ju jag som hade lärt honom hur man bytte spolglanspumpen, den där gången...
Han berättade att han hade flyttat till en lägenhet tillsammans med en kompis och sedan hade det gått utför. Kompisen och han hade bråkat om hyran och kompisen hade stuckit. Det blev för lite pengar kvar, så för att klara hyran hade han tagit svartjobb. Där hade han skadat sig, så han kunde inte jobba vitt heller. Med ett sjukförsäkringssystem som ger "60 procent av nästan ingenting" blev det för lite pengar kvar. Utan möjlighet till vettigt lån hade han tagit ett telefonlån. Sedan var skuldkarusellen i gång...
I restaurangbranchen är det inte alls ovanligt att folk har eller få problem med spriten, för att det hela tiden finns så tillgängligt. Jag tänker på det varje gång jag ser någon "lodare" på stan. Kollar lite extra i ansiktet och så, för att se om det är någon jag faktiskt känner...
Jag räckte över den svettiga tjuga jag hade i fickan och mumlade halvskamset fram någon slags "lycka till och ta hand om dig". Han kollade på pengarna ett tag och mumlade sedan fram, liksa skamset - "detsamma. Och hälsa familjen". När jag satt på bussen hem började jag nästan grina.
Han berättade att han hade flyttat till en lägenhet tillsammans med en kompis och sedan hade det gått utför. Kompisen och han hade bråkat om hyran och kompisen hade stuckit. Det blev för lite pengar kvar, så för att klara hyran hade han tagit svartjobb. Där hade han skadat sig, så han kunde inte jobba vitt heller. Med ett sjukförsäkringssystem som ger "60 procent av nästan ingenting" blev det för lite pengar kvar. Utan möjlighet till vettigt lån hade han tagit ett telefonlån. Sedan var skuldkarusellen i gång...
I restaurangbranchen är det inte alls ovanligt att folk har eller få problem med spriten, för att det hela tiden finns så tillgängligt. Jag tänker på det varje gång jag ser någon "lodare" på stan. Kollar lite extra i ansiktet och så, för att se om det är någon jag faktiskt känner...
Jag räckte över den svettiga tjuga jag hade i fickan och mumlade halvskamset fram någon slags "lycka till och ta hand om dig". Han kollade på pengarna ett tag och mumlade sedan fram, liksa skamset - "detsamma. Och hälsa familjen". När jag satt på bussen hem började jag nästan grina.
onsdag, januari 24, 2007
Korvmojen
Måste bara säga en grej - korvmojen på slussen äger! Alltså, jag undrar om det finns någon bättre?
Eller så flirtar tjejen där med mig varje gång jag går dit.
För allvarligt - hon är löjligt trevlig. Och varje gång jag kommer så snackar hon ett tag och så och ganska ofta blir det något "extra" för att man är "stammis". Idag åt jag en kycklingburgare där. "Den tar en -8 minuter"... Ok. Inga problem. Jag har inte bråttom någonstans.
När jag får grejerna (f.ö. PRECIS som jag vill ha dem, med rostad lök, isbergssallad CURRY-dressing, ingen senap, ingen ketchup, men med en citronskiva och en fefferoni) så bara: "Jo, men om du vill ha käket färdigt nästa gång du kommer, så här är mitt nummer... Det är några busschaffisar och så som ringer och förbeeställer och så, så jag kan ju fixa åt dig också... Ring bara typ tio minuter innan du kommer, så är det varmt när du kommer..."
Givetvis fick hon de där 4 kronorna i växel, i dricks.
Eller så flirtar tjejen där med mig varje gång jag går dit.
För allvarligt - hon är löjligt trevlig. Och varje gång jag kommer så snackar hon ett tag och så och ganska ofta blir det något "extra" för att man är "stammis". Idag åt jag en kycklingburgare där. "Den tar en -8 minuter"... Ok. Inga problem. Jag har inte bråttom någonstans.
När jag får grejerna (f.ö. PRECIS som jag vill ha dem, med rostad lök, isbergssallad CURRY-dressing, ingen senap, ingen ketchup, men med en citronskiva och en fefferoni) så bara: "Jo, men om du vill ha käket färdigt nästa gång du kommer, så här är mitt nummer... Det är några busschaffisar och så som ringer och förbeeställer och så, så jag kan ju fixa åt dig också... Ring bara typ tio minuter innan du kommer, så är det varmt när du kommer..."
Givetvis fick hon de där 4 kronorna i växel, i dricks.
tisdag, januari 23, 2007
Fattiga riddare eller prinsessmörgås?
Har snackat med två gamla klätterkompisar idag, genom två olika grejer i jobbet och kommit fram till att jag saknar klättringen enormt ibland. Att inte längre kunna bestiga höga berg, även om jag skulle vilja det, känns ibland lite surt. Samtidigt känner jag ju också att jag inte längre vare sig "kan" - rent tekniskt eller formmässigt, eller "borde" av vad vi kan kalla "familjeetiska" skäl åka iväg till något högt berg någonstans på en annan kontinent, även om det är vad varenda fiber av ens kropp skriker efter just i de där samtalen med andra, f.d. jämlikar och numer "fortsatt aktiva veteraner".
Nåväl.
Min mail kom förresten, helt utan vidare, igång igen, så ni som hållit på och försökt att maila mig på coyote de senaste månaderna men inte lyckats - ni kan göra det igen nu.
Ikväll har Elma och jag varit ensamma hemma. Elma ville äta "prinsessmat" och själv har jag känt, sedan härom dagen, då jag såg det i ett TV-program, att jag velat ha "fattiga riddare". Så det blev fattiga riddare till middag. Ett tag. Sedan ville Elma ha pannkakor i stället. Fram med mer mjölk och snabbt montera om min "fattiga riddare-smet" till pannkakssmet. Sedan ville hon inte äta pannkakor. Dåbytte vi namn på fattiga riddare till "prinsessmörgås" (Ja, vaddårå? Vad gör man inte för att en tvååring skall äta?) och då gick det ned.
När jag blir stor och får en egen restaurang kommer nog rätten att få heta "french toast", i stället, som den gör på engelska, för att undvika vidare begreppsförvirring.
Nåväl.
Min mail kom förresten, helt utan vidare, igång igen, så ni som hållit på och försökt att maila mig på coyote de senaste månaderna men inte lyckats - ni kan göra det igen nu.
Ikväll har Elma och jag varit ensamma hemma. Elma ville äta "prinsessmat" och själv har jag känt, sedan härom dagen, då jag såg det i ett TV-program, att jag velat ha "fattiga riddare". Så det blev fattiga riddare till middag. Ett tag. Sedan ville Elma ha pannkakor i stället. Fram med mer mjölk och snabbt montera om min "fattiga riddare-smet" till pannkakssmet. Sedan ville hon inte äta pannkakor. Dåbytte vi namn på fattiga riddare till "prinsessmörgås" (Ja, vaddårå? Vad gör man inte för att en tvååring skall äta?) och då gick det ned.
När jag blir stor och får en egen restaurang kommer nog rätten att få heta "french toast", i stället, som den gör på engelska, för att undvika vidare begreppsförvirring.
söndag, januari 21, 2007
Söndag - den ultimata bloggposten!
Har snackat med några av mina blogg-besökare antingen på telefon, eller mail, eller personligen (jo, jag träffar faktiskt folk på riktigt också - vilket, inser jag, är den stora aneldningen till att jag inte alls är vare sig så populär eller effektiv bloggare som... .. låt oss säga Linda Skugge). De ger alla generöst av sin input till mig när vi hörs av och eftersom jag är "en man av folket" som gärna går mina läsare till mötes, så - här kommer den ULTIMATA bloggposten:
En av mina läsare ville veta mer om mig personligen, vad jag gör på dagarna och se mer av "personliga reflektioner" på bloggen:
Idag har jag lekt med familjen, ute i snön. Det hade kommit närmare 20 cm, så det räckte till att både bygga en ordentlig snöborg, kasta snöboll och åka pulka på. Elma var överförtjust och kvittrade och sjöng hela tiden. Till lunch åt tjejerna pizza från igår, medan jag själv microvärmde plättar från lithells och toppade dessa med hemkokt hjortronsylt. Ja, det är sant. Ävem lpclems barn äter ibland fiskpinnar! Eftermiddagen tillbringades framför TV:n.
En av mina läsare påminde mig om att jag inte kommenterat en tidigare post om TV-programmet "middagen":
Nej, det var inte rätt. Ok - karln kan bevisligen en hel del om mat och är nörd, men allvarligt - varje måltid MÅSTE inte vara en lektion. Jag tycker själv att Bella skulle ha vunnit. Och hon hade gjort det om hon inte släpat in det där bandet i vardagsrummet, som förde oväsen på hennes andra middag.
En av mina läsare vill veta mer om vad jag själv har för inspirationer:
Well - jag äger massor av kokböcker som jag aldrig läser i. Ett par böcker om mat som jag faktiskt läst flera gånger och älskar är Anthony Bourdains "Kitchen confidential" och "A cooks tour". De är utan tvekan de böcker om mat som inspirerat mig mest. Vad det gäller kokböcker vet jag inte. Bonniers är riktigt bra. Annars säger jag som Hoa Hoa Dalgren: "Jag tittar rätt mycket på TV" och ser nästan alla matlagningsprogram som jag kan få in med vårt kanalutbud. De kockar som jag haft som största inspiration i mitt eget arbete har varit Conny Svensson, min köksmästare från Billmansro, som var den första som faktiskt lät mig själv ta initiativ ett kök. hans woksås och recept på fyllda isterband är grejer jag fortfarande använder. En annan är Alexander Nilsson, som var min köksmäste när jag gick på Culinar. Han sågade alltid mina grejer där och fick mig att på det sättet höja mig hela tiden, för att "inte ge honom den glädjen att hitta något att hacka på". Allra störst inflytande på min matlagning och inte minst min smakpalett har nog mamma.
En läsare ville veta mer om vilka restauranger jag besöker:
Jag går väldigt sällan på restaurang numer. när jag någon gång gör det är det ofta antingen i jobbet. Jag har emellertid några stamhak som jag gärna äter på gång efter gång. Förutom de tidigare nämnda gillar jag t.ex. "Stekpannan" och "Söderkisen" på söder. "Blå dörren" vid Slussen, Finntorps suchihak. Jag återkommer säkert med fler, om jag kommer på något.
Själv tänkte jag skriva lite om att jag faktiskt numer VET vad jag skall titta på på TV, efter det "middagen" tagit slut. På helgerna kör tydligen TV3 olika serier för att fylla ut tablån. Förra veckan var det "Hell's kitchen", med Gordon Ramsay och den här veckan var det "Top chef". De har varit väldigt roliga att följa.
En läsare vill se fler recept på min blogg. Här kommer kvällens middagsrecept:
Spaghetti med biff och ädelostsås (4 port)
Du behöver:
100 g lövbiff
1 dl. vetemjöl
30 g. smör eller margarin
1 l mjölk
En hel del ädelost.
muskot
vitlökspulver
Salt och vitpeppar
Spaghetti
Vatten
1) Sätt på pastavatten, koka spaghettin enligt instruktioner.
2) Medan pastavattnet kokar upp, stimla och bryn lövbiffen. Lägg den i en skål och låt vila medan du "sätter" såsen.
3) Smält smöret i en panna, gärna sauteuse.
3) När smöret är smält, rör snabbt i mjölet och mjölken med en ballongvisp.
4) Vispa såsen ordentligt slät. Sila ifall den är "klumpig" när den tjocknar (när mjölken kokar).
5) Rör i oedentligt med ädelost. Smaka av med salt, vitlökspulver, vitpeppar och muskot.
Servera spaghettin som en liten hög mitt på tallriken. Lägg den stimlade biffen på mitten av högen och "rippla" såsen över med en sked. Servera gärna med en liten sallad eller dekorera med färska örter. Bladpersilja bryter fint smakerna.
En läsare tyckte att jag skulle sluta skriva helt. Det gör jag inte, men nu slutar jag den här posten.
En av mina läsare ville veta mer om mig personligen, vad jag gör på dagarna och se mer av "personliga reflektioner" på bloggen:
Idag har jag lekt med familjen, ute i snön. Det hade kommit närmare 20 cm, så det räckte till att både bygga en ordentlig snöborg, kasta snöboll och åka pulka på. Elma var överförtjust och kvittrade och sjöng hela tiden. Till lunch åt tjejerna pizza från igår, medan jag själv microvärmde plättar från lithells och toppade dessa med hemkokt hjortronsylt. Ja, det är sant. Ävem lpclems barn äter ibland fiskpinnar! Eftermiddagen tillbringades framför TV:n.
En av mina läsare påminde mig om att jag inte kommenterat en tidigare post om TV-programmet "middagen":
Nej, det var inte rätt. Ok - karln kan bevisligen en hel del om mat och är nörd, men allvarligt - varje måltid MÅSTE inte vara en lektion. Jag tycker själv att Bella skulle ha vunnit. Och hon hade gjort det om hon inte släpat in det där bandet i vardagsrummet, som förde oväsen på hennes andra middag.
En av mina läsare vill veta mer om vad jag själv har för inspirationer:
Well - jag äger massor av kokböcker som jag aldrig läser i. Ett par böcker om mat som jag faktiskt läst flera gånger och älskar är Anthony Bourdains "Kitchen confidential" och "A cooks tour". De är utan tvekan de böcker om mat som inspirerat mig mest. Vad det gäller kokböcker vet jag inte. Bonniers är riktigt bra. Annars säger jag som Hoa Hoa Dalgren: "Jag tittar rätt mycket på TV" och ser nästan alla matlagningsprogram som jag kan få in med vårt kanalutbud. De kockar som jag haft som största inspiration i mitt eget arbete har varit Conny Svensson, min köksmästare från Billmansro, som var den första som faktiskt lät mig själv ta initiativ ett kök. hans woksås och recept på fyllda isterband är grejer jag fortfarande använder. En annan är Alexander Nilsson, som var min köksmäste när jag gick på Culinar. Han sågade alltid mina grejer där och fick mig att på det sättet höja mig hela tiden, för att "inte ge honom den glädjen att hitta något att hacka på". Allra störst inflytande på min matlagning och inte minst min smakpalett har nog mamma.
En läsare ville veta mer om vilka restauranger jag besöker:
Jag går väldigt sällan på restaurang numer. när jag någon gång gör det är det ofta antingen i jobbet. Jag har emellertid några stamhak som jag gärna äter på gång efter gång. Förutom de tidigare nämnda gillar jag t.ex. "Stekpannan" och "Söderkisen" på söder. "Blå dörren" vid Slussen, Finntorps suchihak. Jag återkommer säkert med fler, om jag kommer på något.
Själv tänkte jag skriva lite om att jag faktiskt numer VET vad jag skall titta på på TV, efter det "middagen" tagit slut. På helgerna kör tydligen TV3 olika serier för att fylla ut tablån. Förra veckan var det "Hell's kitchen", med Gordon Ramsay och den här veckan var det "Top chef". De har varit väldigt roliga att följa.
En läsare vill se fler recept på min blogg. Här kommer kvällens middagsrecept:
Spaghetti med biff och ädelostsås (4 port)
Du behöver:
100 g lövbiff
1 dl. vetemjöl
30 g. smör eller margarin
1 l mjölk
En hel del ädelost.
muskot
vitlökspulver
Salt och vitpeppar
Spaghetti
Vatten
1) Sätt på pastavatten, koka spaghettin enligt instruktioner.
2) Medan pastavattnet kokar upp, stimla och bryn lövbiffen. Lägg den i en skål och låt vila medan du "sätter" såsen.
3) Smält smöret i en panna, gärna sauteuse.
3) När smöret är smält, rör snabbt i mjölet och mjölken med en ballongvisp.
4) Vispa såsen ordentligt slät. Sila ifall den är "klumpig" när den tjocknar (när mjölken kokar).
5) Rör i oedentligt med ädelost. Smaka av med salt, vitlökspulver, vitpeppar och muskot.
Servera spaghettin som en liten hög mitt på tallriken. Lägg den stimlade biffen på mitten av högen och "rippla" såsen över med en sked. Servera gärna med en liten sallad eller dekorera med färska örter. Bladpersilja bryter fint smakerna.
En läsare tyckte att jag skulle sluta skriva helt. Det gör jag inte, men nu slutar jag den här posten.
fredag, januari 19, 2007
Kickoff
Jag skrev iget i bloggen igår för jag var ute på "galej" med företaget. Vi fusionear nu med ett annat företag och ägnade därför en ansenlig mängd tid igår åt at träffas, snacka koncept och sedan umgås under lättsamma former. Det var - in lack of better words - trevligt.
Cuibono - som jag jobbar på - är ju sammanlagt fyra pers sedan tidigare. Och företaget vi slår ihop oss med är två. Vi var alltså fem herrar och en dam som träffades och pekade på powerpointpresentationer ihop.
Den största upplevelsen var ändå maten. Vi var och åt på Cafe Milano vid Kungsträdgården. Någon slags carpaccioliknande rätt på tonfisk som förrätt. Pasta fylld med kronärtskocka, sparris och ricotta med gorgonzolasås, rostade valnötter och tryffelcreme till varmrätt och tiramisu till dessert.
Helt enkelt bland det bästa italienska mat jag ätit.
Var så impad av maten att jag var tvungen att kolla in priserna, för att se ifall jag skulle kunna rekommendera det till någon annan - eller gå dit någon gång och betala för det själv - och JA! GÅ DIT! Runt 250 spänn för en varmrätt, tycker jag inte är hutlöst, med tanke på kvaliteten och vad det är för råvaror i grejerna. Riktigt, riktigt, riktigt bra. Trevlig servis, rent och snyggt och - som sagt - enastående mat.
Gå dit.
Hoppas jag varit tydlig.
Efter middagen ville några fortsätta med en drink. Vår servitör från Milano, som Peder kände sedan tidigare, gav oss tipset att gå till O-baren (ni vet, i Sturehof?) Själv har jag inte varit där sedan typ 9, eller något, när Mika Snickars och Erik Lif vände skumms loung-house-vax på "12.0.0.1"-klubben. Vi snackar ancient history här.
Kort sagt kan man säga att det hade ändrat sig lite. Det var fortfarande trångt, mörkt, murrigt, utana vettiga sittplatser, med en för stressad bartender (som, enligt uppgift inte kunda fixa decent mojitos) och man spelade fortfarande halvflummig fusion-houseinspirerad loungemusik, MEN på torsdagar, visade det sig, var det "herrkväll" på O.
Evelina märkte det först, med ett "vad lite tjejer det var här"... Sedan började vi alla fnissa, när Peder ganska snabbt fick span på sig i baren av en annan skägglurk med bakelitbrilla.
Vi avslutade våra glas rätt fort (aldrig förr har jag druckit en 25-spänns coca-cola så fort!) och kvällen kom till någon slags "naturligt slut". Det är ju som bekant en dag idag också.
Min lista på "bra hak i Stockholm" eller "ställen man kan förvänta sig se kända kockprofiler som Jesper Värn på" är alltså:
1) Gunnels krog, Lilla Nygatan, Gamla stan. Svensk husmanshak med kanonkäk, humana priser och trevlig personal (Gunnel själv är en mystant!)
2) Alfredos, Hammarby sjöstad - Stockholms bästa luncher? Bra på fisk och alltid trevligt, bra käk och bra priser.
3) Cafe Milano - ny stjärna på den personliga kroghimlen.
4) Jensen Böffhus, Vasagatan. Jo, faktiskt. Fortfarande. Bra steakhouse med bra priser, trevlig personal och fortfarande - fastän jag inte jobbar där längre - hög och jämn kvalitet i köket.
5) Bamboo Palace på Kungsgatan. Gammal kinesiskjapansk väletablerad restaurang som legat där i typ hundra år. Har fräschat till konceptet och har bl.a. riktigt bra och prisvärd buffe, med bl.a. sushi på. Trevligt, mysigt och bra service, även om lokalerna börjar bli lite slitna.
Så - gå dit! (Och nej, ingen betalar mig för att skriva det! Än.) :-)
Cuibono - som jag jobbar på - är ju sammanlagt fyra pers sedan tidigare. Och företaget vi slår ihop oss med är två. Vi var alltså fem herrar och en dam som träffades och pekade på powerpointpresentationer ihop.
Den största upplevelsen var ändå maten. Vi var och åt på Cafe Milano vid Kungsträdgården. Någon slags carpaccioliknande rätt på tonfisk som förrätt. Pasta fylld med kronärtskocka, sparris och ricotta med gorgonzolasås, rostade valnötter och tryffelcreme till varmrätt och tiramisu till dessert.
Helt enkelt bland det bästa italienska mat jag ätit.
Var så impad av maten att jag var tvungen att kolla in priserna, för att se ifall jag skulle kunna rekommendera det till någon annan - eller gå dit någon gång och betala för det själv - och JA! GÅ DIT! Runt 250 spänn för en varmrätt, tycker jag inte är hutlöst, med tanke på kvaliteten och vad det är för råvaror i grejerna. Riktigt, riktigt, riktigt bra. Trevlig servis, rent och snyggt och - som sagt - enastående mat.
Gå dit.
Hoppas jag varit tydlig.
Efter middagen ville några fortsätta med en drink. Vår servitör från Milano, som Peder kände sedan tidigare, gav oss tipset att gå till O-baren (ni vet, i Sturehof?) Själv har jag inte varit där sedan typ 9, eller något, när Mika Snickars och Erik Lif vände skumms loung-house-vax på "12.0.0.1"-klubben. Vi snackar ancient history här.
Kort sagt kan man säga att det hade ändrat sig lite. Det var fortfarande trångt, mörkt, murrigt, utana vettiga sittplatser, med en för stressad bartender (som, enligt uppgift inte kunda fixa decent mojitos) och man spelade fortfarande halvflummig fusion-houseinspirerad loungemusik, MEN på torsdagar, visade det sig, var det "herrkväll" på O.
Evelina märkte det först, med ett "vad lite tjejer det var här"... Sedan började vi alla fnissa, när Peder ganska snabbt fick span på sig i baren av en annan skägglurk med bakelitbrilla.
Vi avslutade våra glas rätt fort (aldrig förr har jag druckit en 25-spänns coca-cola så fort!) och kvällen kom till någon slags "naturligt slut". Det är ju som bekant en dag idag också.
Min lista på "bra hak i Stockholm" eller "ställen man kan förvänta sig se kända kockprofiler som Jesper Värn på" är alltså:
1) Gunnels krog, Lilla Nygatan, Gamla stan. Svensk husmanshak med kanonkäk, humana priser och trevlig personal (Gunnel själv är en mystant!)
2) Alfredos, Hammarby sjöstad - Stockholms bästa luncher? Bra på fisk och alltid trevligt, bra käk och bra priser.
3) Cafe Milano - ny stjärna på den personliga kroghimlen.
4) Jensen Böffhus, Vasagatan. Jo, faktiskt. Fortfarande. Bra steakhouse med bra priser, trevlig personal och fortfarande - fastän jag inte jobbar där längre - hög och jämn kvalitet i köket.
5) Bamboo Palace på Kungsgatan. Gammal kinesiskjapansk väletablerad restaurang som legat där i typ hundra år. Har fräschat till konceptet och har bl.a. riktigt bra och prisvärd buffe, med bl.a. sushi på. Trevligt, mysigt och bra service, även om lokalerna börjar bli lite slitna.
Så - gå dit! (Och nej, ingen betalar mig för att skriva det! Än.) :-)
onsdag, januari 17, 2007
Plockmat
Har läst bl.a. Mammas kommentar och kommit fram till att "plockmat" känns helt ok som benämning på "tapas på svenska". Skall tänka till lite mer kring vad det kan vara senare.
Igår var en sådan där dag när väldigt få grejer blir riktigt som man tänkt sig. Dagen började i moll när jag kom till skolan jag jobbar på och fick reda på att den, sedan förra veckan nymålade, toaletten på "mitt våningsplan" hade härjats av (anlagd) brand. Eleverna som luntat på är givetvis anmälda på någon slags sätt...
Efter mina lektioner (som bitvis var svåra att genomföra, eftersom en del av eleverna var rätt upprörda) var det bara att försöka åka hem så snabbt som möjligt. Rörde ihop en risotto till middag, med kyckling, lite torkad svamp från i höstas, en skvätt vitt matlagningsvin, morötter, lök, selleri och så min goda buljong från härom dagen. Rev lite ost över. Det blev gott.
På kvällen skulle jag lira trummor, på frälsis, där det var en ekumenisk samling med alla församlingarna i trakten. Normalt sett brukar det dra något hundratal människor. När jag kommer dit är inte pianisten där (det är ungefär 40 minuter kvar tills vi börjar), så jag börjar rigga på cymbalerna till trumsetet och skruva lite på de övriga percussiongrejerna jag behöver. När pianisten dyker upp gör han det med en konstig väska på ryggen. Det visar sig vara en Djembe - en västafrikansk handtrumma. "Du kan väl köra lite på en sådan här idag, så blir det lite softare?" Givetvis kan jag det.
Kort sagt kan man säga att det inte blev som jag tänkt mig, men faktiskt fantastiskt bra ändå. Jättekul att lira Djembe (igen - det har jag inte gjort sedan typ gymnasiet) och det blev jätteschysst ljud. Fast det bara kom kanske 8 besökare.
Idag har jag ägnat lite ledig tid åt att kolla igenom vilka slagverksaffärer i Stockholm som saluför Djembes med congasmekanik, så man enkelt kan stämma dem eller byta skinn på dem. Jag har sett en för runt två tusen... Mycket pengar, men hysteriskt roligt instrument... Jag har börjat spara...
Manne ville att jag skulle skriva någon slags recept här, igen, men jag har egentligen ingen inspiration, så jag beskriver dagens "lunch-kylstädning" - Frittata på mitt sätt:
Du behöver (4 port):
2 kokta potatisar i små tärningar
1 gul lök i "halvmånespån"
1 stor, tärnad, morot
6 ägg
1 dl grädde
2 dl mjölk
några skivor lördagskorv (hade jag hemma, använd annars skinka eller vad du har) i små strimlor, eller vad du tycker är fint.
lite riven ost
Rosmarin, basilika, vitlök, salt, paprikapulver och cayennepeppar
Börja med att svetta löken i lite smör eller margarin, häll i moroten på en gång.
När löken är mjuk och gul och fin, skicka i potatisen, låt bryna till lite snabbt. Ta pannan från spisen
Blanda ägg, grädde och mjölk i en skål. Vispa ordentligt.
Smörj en sauteuse eller ugnsfast panna (gjutjärnspanna - men då får du smörja RIKTIGT ordentligt) med smör.
Häll i potatisen, löken, morötterna, osten och korven i smeten. Blanda väl
Smaka av med kryddorna.
häll smeten i sauteusen och kör denna i varm (220 grader) ugn tills ytan blivit gyllenbrun och frittatan är helt fast.
Lossa försiktigt kanterna på frittatan, och stjälp upp på en tallrik.
Dekorera med gräddfil ellercreme fraiche (laktosfri creme fraiche i mitt fall) och några örter (frusen persilja och hackad gräslök). Lägg några tomatskivor ovanpå (det är snyggt med något rött på tallriken också!)
Igår var en sådan där dag när väldigt få grejer blir riktigt som man tänkt sig. Dagen började i moll när jag kom till skolan jag jobbar på och fick reda på att den, sedan förra veckan nymålade, toaletten på "mitt våningsplan" hade härjats av (anlagd) brand. Eleverna som luntat på är givetvis anmälda på någon slags sätt...
Efter mina lektioner (som bitvis var svåra att genomföra, eftersom en del av eleverna var rätt upprörda) var det bara att försöka åka hem så snabbt som möjligt. Rörde ihop en risotto till middag, med kyckling, lite torkad svamp från i höstas, en skvätt vitt matlagningsvin, morötter, lök, selleri och så min goda buljong från härom dagen. Rev lite ost över. Det blev gott.
På kvällen skulle jag lira trummor, på frälsis, där det var en ekumenisk samling med alla församlingarna i trakten. Normalt sett brukar det dra något hundratal människor. När jag kommer dit är inte pianisten där (det är ungefär 40 minuter kvar tills vi börjar), så jag börjar rigga på cymbalerna till trumsetet och skruva lite på de övriga percussiongrejerna jag behöver. När pianisten dyker upp gör han det med en konstig väska på ryggen. Det visar sig vara en Djembe - en västafrikansk handtrumma. "Du kan väl köra lite på en sådan här idag, så blir det lite softare?" Givetvis kan jag det.
Kort sagt kan man säga att det inte blev som jag tänkt mig, men faktiskt fantastiskt bra ändå. Jättekul att lira Djembe (igen - det har jag inte gjort sedan typ gymnasiet) och det blev jätteschysst ljud. Fast det bara kom kanske 8 besökare.
Idag har jag ägnat lite ledig tid åt att kolla igenom vilka slagverksaffärer i Stockholm som saluför Djembes med congasmekanik, så man enkelt kan stämma dem eller byta skinn på dem. Jag har sett en för runt två tusen... Mycket pengar, men hysteriskt roligt instrument... Jag har börjat spara...
Manne ville att jag skulle skriva någon slags recept här, igen, men jag har egentligen ingen inspiration, så jag beskriver dagens "lunch-kylstädning" - Frittata på mitt sätt:
Du behöver (4 port):
2 kokta potatisar i små tärningar
1 gul lök i "halvmånespån"
1 stor, tärnad, morot
6 ägg
1 dl grädde
2 dl mjölk
några skivor lördagskorv (hade jag hemma, använd annars skinka eller vad du har) i små strimlor, eller vad du tycker är fint.
lite riven ost
Rosmarin, basilika, vitlök, salt, paprikapulver och cayennepeppar
Börja med att svetta löken i lite smör eller margarin, häll i moroten på en gång.
När löken är mjuk och gul och fin, skicka i potatisen, låt bryna till lite snabbt. Ta pannan från spisen
Blanda ägg, grädde och mjölk i en skål. Vispa ordentligt.
Smörj en sauteuse eller ugnsfast panna (gjutjärnspanna - men då får du smörja RIKTIGT ordentligt) med smör.
Häll i potatisen, löken, morötterna, osten och korven i smeten. Blanda väl
Smaka av med kryddorna.
häll smeten i sauteusen och kör denna i varm (220 grader) ugn tills ytan blivit gyllenbrun och frittatan är helt fast.
Lossa försiktigt kanterna på frittatan, och stjälp upp på en tallrik.
Dekorera med gräddfil ellercreme fraiche (laktosfri creme fraiche i mitt fall) och några örter (frusen persilja och hackad gräslök). Lägg några tomatskivor ovanpå (det är snyggt med något rött på tallriken också!)
måndag, januari 15, 2007
En helt vanlig måndag...
Måndagar är ju som bekant första dagen på veckan icg deb dag då allting "snurrar igång" igen efter helgen. Så även i mitt liv, numer, när jag inte så ofta måste stå i kök på helgerna, längre. Idag har det ringt nästan hela dagen och när det inte har ringt i telefonen har jag svarat på mail, chattat och svarat på frågor hela dagen, känns det som.
Det stämmer givetvis inte, men det blir alltid mer "prat" på måndagarn än under övriga veckan. Idag har "pratet" handlar om så olika saker som kunder som bråkar (och inte vill betala en faktura på ett jobb som redan är levererat, utan börja förhandla om kontraktet!), paketeringen av våra kvällskurser i matlagning och vad de skall ha för namn, kickoffen på cafe milano på torsdag och vad vi har för vegetariska alternativ till de som är vegetarianer i gänget, webb-TV-projektet, "tapas-på-svenska-baren" på Comedyzone i pingst och faktiskt ett rätt långt samtal med min kända författare till bror, som handlade om hur man kan häva skrivkramp.
Jag har nämligen skrivkramp.
Mitt kokboksprojekt har kört fast. Igen. Å andra sidan är det ju ingen som vill ge ut en till kokbok heller, så det lär ju lösa sig rent kemiskt, som man säger... Fick i alla fall tag på en kille som jag sökt till tapas-på-svenska-baren på comedyzone. Det blir bra. Han har jobbat med Mackan tidigare, och det har tydligen funkat bra. Så. Welll. Det blir nog bra.
Det känns i alla fall bra att återigen få ta på sig en kockrock det står "köksmästare" på och faktiskt leda lite i ett komersiellt kök. Jag har saknat det under de här månaderna på Cuibono.
Det stämmer givetvis inte, men det blir alltid mer "prat" på måndagarn än under övriga veckan. Idag har "pratet" handlar om så olika saker som kunder som bråkar (och inte vill betala en faktura på ett jobb som redan är levererat, utan börja förhandla om kontraktet!), paketeringen av våra kvällskurser i matlagning och vad de skall ha för namn, kickoffen på cafe milano på torsdag och vad vi har för vegetariska alternativ till de som är vegetarianer i gänget, webb-TV-projektet, "tapas-på-svenska-baren" på Comedyzone i pingst och faktiskt ett rätt långt samtal med min kända författare till bror, som handlade om hur man kan häva skrivkramp.
Jag har nämligen skrivkramp.
Mitt kokboksprojekt har kört fast. Igen. Å andra sidan är det ju ingen som vill ge ut en till kokbok heller, så det lär ju lösa sig rent kemiskt, som man säger... Fick i alla fall tag på en kille som jag sökt till tapas-på-svenska-baren på comedyzone. Det blir bra. Han har jobbat med Mackan tidigare, och det har tydligen funkat bra. Så. Welll. Det blir nog bra.
Det känns i alla fall bra att återigen få ta på sig en kockrock det står "köksmästare" på och faktiskt leda lite i ett komersiellt kök. Jag har saknat det under de här månaderna på Cuibono.
söndag, januari 14, 2007
Buljong
Söndag kväll och det blåser halv storm utanför. I Västra sydsverige har de värsta stormarna sedan "Gudrun" dragit fram. Folk varnas på TV och i radio för att gå utomhus.
I mitt kök är det varmt. Den gula färgen på väggarna lyses upp av mina låga lysrörslampor över diskbänken. På spisen står en kastrull med kycklingbuljong och puttrar.
Buljong är en sådan där grej jag bara älskar att göra. Alltid när jag tvivlar på mig själv, på min egen förmåga som kock, make, förälder eller medmänniska kan jag gå tillbaka till någon slags "början" någon slags "grund" och veta precis vad jag gör och varför. Det låter mer poetiskt än vad det är, för att koka buljong är verkligen löjligt enkelt, men ibland behöver man något enkelt i ett annars rätt komplicerat och obalanserat liv.
Ikväll står buljongen på plattan och puttrar ned till en god, smakrik sörja som en påminnelse om någon slags trygghet i en bokstavligen blåsig tillvaro. Jag slås av dofterna.
Man är egentligen en ganska ömklig, alldeles för sentimental gammal tok: Några kycklingskrov från helgrillade broilers, som vi ätit med potatissallad för att vi inte orkade laga mat, gör sig sällskap med mirepoix av morötter, palsternacka, några vitlöksklyftor, röd lök (för det var vad som fanns hemma) och en enkel bouqet garni av fänkål, lagerblad, vitpepparkorn, timjan och torkat rosmarin. Allt ugnsrostas riktigt mörkt och sedan läggs det i sjudande vatten med lite vitvinsvinäger och en skvätt äppeljuice. Jag smakar av med salt eftersom.
Köket doftar gott, grund till något storverk, eller en enkel soppa, eller för att balansera en risotto. Vad det än är lovar det i alla fall framgång på ett plan. En råvara som inte är dålig, en liten bit hantverk som inte glömts bort.
Jag skall klirifiera fonden sedan, med några äggvitor, tror jag, och sedan får den stå och puttra ned tills den är riktigt, riktigt mörk och vacker i färgen. Jag älskar den där orange-gula tonen jag får av morötter och rödlök i kycklingfonden. Benen är för länge sedan urkokta. Fonden är skummad och jag... ... . känner mig lugn, säker och hemma.
I mitt kök är det varmt. Den gula färgen på väggarna lyses upp av mina låga lysrörslampor över diskbänken. På spisen står en kastrull med kycklingbuljong och puttrar.
Buljong är en sådan där grej jag bara älskar att göra. Alltid när jag tvivlar på mig själv, på min egen förmåga som kock, make, förälder eller medmänniska kan jag gå tillbaka till någon slags "början" någon slags "grund" och veta precis vad jag gör och varför. Det låter mer poetiskt än vad det är, för att koka buljong är verkligen löjligt enkelt, men ibland behöver man något enkelt i ett annars rätt komplicerat och obalanserat liv.
Ikväll står buljongen på plattan och puttrar ned till en god, smakrik sörja som en påminnelse om någon slags trygghet i en bokstavligen blåsig tillvaro. Jag slås av dofterna.
Man är egentligen en ganska ömklig, alldeles för sentimental gammal tok: Några kycklingskrov från helgrillade broilers, som vi ätit med potatissallad för att vi inte orkade laga mat, gör sig sällskap med mirepoix av morötter, palsternacka, några vitlöksklyftor, röd lök (för det var vad som fanns hemma) och en enkel bouqet garni av fänkål, lagerblad, vitpepparkorn, timjan och torkat rosmarin. Allt ugnsrostas riktigt mörkt och sedan läggs det i sjudande vatten med lite vitvinsvinäger och en skvätt äppeljuice. Jag smakar av med salt eftersom.
Köket doftar gott, grund till något storverk, eller en enkel soppa, eller för att balansera en risotto. Vad det än är lovar det i alla fall framgång på ett plan. En råvara som inte är dålig, en liten bit hantverk som inte glömts bort.
Jag skall klirifiera fonden sedan, med några äggvitor, tror jag, och sedan får den stå och puttra ned tills den är riktigt, riktigt mörk och vacker i färgen. Jag älskar den där orange-gula tonen jag får av morötter och rödlök i kycklingfonden. Benen är för länge sedan urkokta. Fonden är skummad och jag... ... . känner mig lugn, säker och hemma.
lördag, januari 13, 2007
Facit
Ja, här kommer facit på onsdagens blogg-utmaning, dåra...
Vi tar grejerna i någon slags ordning, dåra.
1. Jag har lagat mat åt ett sällskap med bl.a. Anna Book, blivit "utkallad till bordet" beredd på en avhyvling och sedan fått (oförtjänt) beröm.
Intressant att se att INGEN gissar på att det här var fel. Det stämmer. Det hände sig under tiden jag jobbade på Jensens böffhus på vasagatan.
2. Jag har varit med på "Ingvar Oldsberg för närvarande" på TV och där framfört en egenskriven låt, ur en musikal. Låten hette "jag skall bli korvgubbe".
Den här gissade ju tydligen Manne - killen som jag fick utmaningen av, på. Fel, Manne. Det här stämmer. Musikalen i fråga hette "Läraren som visste för lite" och var ett projekt som från början var vårt bands - Sockerbeatss - men som sedemera svällde över alla bräddar... Jag kommer från TV-inspelningen mest ihåg att vi blev rätt hårt dissade av folket i husbandet.
3. I en jamsession med John Norum, Ian Haugland och Mikka Hellsten brädat Ian Haugland på trummor, så han fick lira kompgitarr i stället.
Av någon anledning gissar Joi - den enda människa som faktiskt påstått sig vara fan till något av de band jag lirat i - på den här. Den stämmer faktiskt också. Hela historien utspelar sig på Hellstens musikhandel under våren förra året och är hittills min största succe som trummis, någonsin, vilket kanske säger mer om min trummisförmåga än själva grejen att jag brädat Ian Haugland. Jag kommer emellertid förmodligen inte göra några inhopp i Europe under den närmaste tiden...
5. Jag har hånglat med en av basisterna jag lirat i samma band som.
Visst har jag gjort det. Jag skall inte nämna några namn, men vi hade under gymnasiet en tjejbasist i bandet jag lirade med då.
Och så slutligen, för att bekräfta min tes att diskussionen dör när Mackan svarar, eftersom hen kan allt om mig...
4. Jag har tacklat omkull Niclas Falk.
Givetvis hade Mackan rätt här. Jag har inte tacklat omkull Niclas Falk. Men jag har stått på samma is som honom 2001, under en kickoff med företaget jag jobbade på då. En av tjejerna där dejtade honom då och fixade en teamaktivitet kring "träning med Niclas Falk".
Så - Mackan - du vann.
Som svar på extrafrågorna (som du bevisligen inte kunde) är svaren A) Samuel Ljungbladh och B) Marta - och vi fick bort isskruven genom att "värma" bort den med andedräkten, något som blev lite... .. .närgånget. Det var.. .. . någon annan i sällskapet som åtog sig denna tunga uppgift.
And that concludes the results of the swedish jury...
Vi tar grejerna i någon slags ordning, dåra.
1. Jag har lagat mat åt ett sällskap med bl.a. Anna Book, blivit "utkallad till bordet" beredd på en avhyvling och sedan fått (oförtjänt) beröm.
Intressant att se att INGEN gissar på att det här var fel. Det stämmer. Det hände sig under tiden jag jobbade på Jensens böffhus på vasagatan.
2. Jag har varit med på "Ingvar Oldsberg för närvarande" på TV och där framfört en egenskriven låt, ur en musikal. Låten hette "jag skall bli korvgubbe".
Den här gissade ju tydligen Manne - killen som jag fick utmaningen av, på. Fel, Manne. Det här stämmer. Musikalen i fråga hette "Läraren som visste för lite" och var ett projekt som från början var vårt bands - Sockerbeatss - men som sedemera svällde över alla bräddar... Jag kommer från TV-inspelningen mest ihåg att vi blev rätt hårt dissade av folket i husbandet.
3. I en jamsession med John Norum, Ian Haugland och Mikka Hellsten brädat Ian Haugland på trummor, så han fick lira kompgitarr i stället.
Av någon anledning gissar Joi - den enda människa som faktiskt påstått sig vara fan till något av de band jag lirat i - på den här. Den stämmer faktiskt också. Hela historien utspelar sig på Hellstens musikhandel under våren förra året och är hittills min största succe som trummis, någonsin, vilket kanske säger mer om min trummisförmåga än själva grejen att jag brädat Ian Haugland. Jag kommer emellertid förmodligen inte göra några inhopp i Europe under den närmaste tiden...
5. Jag har hånglat med en av basisterna jag lirat i samma band som.
Visst har jag gjort det. Jag skall inte nämna några namn, men vi hade under gymnasiet en tjejbasist i bandet jag lirade med då.
Och så slutligen, för att bekräfta min tes att diskussionen dör när Mackan svarar, eftersom hen kan allt om mig...
4. Jag har tacklat omkull Niclas Falk.
Givetvis hade Mackan rätt här. Jag har inte tacklat omkull Niclas Falk. Men jag har stått på samma is som honom 2001, under en kickoff med företaget jag jobbade på då. En av tjejerna där dejtade honom då och fixade en teamaktivitet kring "träning med Niclas Falk".
Så - Mackan - du vann.
Som svar på extrafrågorna (som du bevisligen inte kunde) är svaren A) Samuel Ljungbladh och B) Marta - och vi fick bort isskruven genom att "värma" bort den med andedräkten, något som blev lite... .. .närgånget. Det var.. .. . någon annan i sällskapet som åtog sig denna tunga uppgift.
And that concludes the results of the swedish jury...
fredag, januari 12, 2007
Zeunerts är bäst.
Det är fredagkväll och tjejerna är borta över natten. De är hos "mormor och morfar" och sover över där tills i morgon. Själv kände jag att det var rätt skönt att få vara ensam ett tag. Veckan har varit hektisk, med 4 dagars undervisning och idag har jag suttit och försökt spika ihop kvällskurserna vi tänkt på ett tag.
Eftersom tjejerna är borta har jag passat på att äta grejer i kväll som jag inte "får" äta annars. Jag gjorde således gubbröra på kavring till middag och festade till det med två flaskor av Zeunerts julmust, som jag köpte på vår lokala coop forum-butik. Måste bara säga det att Zeunerts är allra bäst. Har druckit deras lättöl också och tycker att även det är helt ok, för oss som gillar halvsöta lagerlättöl. Men julmusten knävker. Den smakar typ "enbär och sirap" och är inte lika söt som andra muster. Flaskan är dessutom kanonsnygg. Nu, när man så kunde köpa två flaskor för tolv spänn blev det vå flaskor för att lyxa till det lite på kvällen.
Till gubbröra (som SKA serveras på kavring) var deprecis vad jag behövde.
Och ni som väntar på facit från onsdagens tävling. Jag skall se ifall någon mer vågar lämna in något svar... Det kommer strax "facit".
Eftersom tjejerna är borta har jag passat på att äta grejer i kväll som jag inte "får" äta annars. Jag gjorde således gubbröra på kavring till middag och festade till det med två flaskor av Zeunerts julmust, som jag köpte på vår lokala coop forum-butik. Måste bara säga det att Zeunerts är allra bäst. Har druckit deras lättöl också och tycker att även det är helt ok, för oss som gillar halvsöta lagerlättöl. Men julmusten knävker. Den smakar typ "enbär och sirap" och är inte lika söt som andra muster. Flaskan är dessutom kanonsnygg. Nu, när man så kunde köpa två flaskor för tolv spänn blev det vå flaskor för att lyxa till det lite på kvällen.
Till gubbröra (som SKA serveras på kavring) var deprecis vad jag behövde.
Och ni som väntar på facit från onsdagens tävling. Jag skall se ifall någon mer vågar lämna in något svar... Det kommer strax "facit".
onsdag, januari 10, 2007
Bloggutmaning!
Först dagens i-lnadsfråga: Var det rätt att Dag vann i "middagen"? Och vad skall man titta på TV nu för? Ok att Jamies fortsättningsserie om skolmat börjar idag, men onsdagar är traditionellt sett Fru Värns TV-dag så det går ett "jättespännande" program om en förlossningsklinik på någon faktakanal då, som jag alltid blir illamående av och går ut och diskar, i stället för att se... Jamie kanske finns på DVD?
Nåväl - fick genom Emanuels blogg en rolig utmaning och givetvis måste man ta upp den "kastade handsken":
"Uppdraget är att lista fem saker om dig själv, gärna saker ingen kanske visste, och en av dem ska INTE vara sann. Läsarnas uppdrag är att gissa vilken som är falsk."
Ok, så - är ni med? Här kommer mina fem saker om mig själv. EN av de är falsk:
1. Jag har lagat mat åt ett sällskap med bl.a. Anna Book, blivit "utkallad till bordet" beredd på en avhyvling och sedan fått (oförtjänt) beröm.
2. Jag har varit med på "Ingvar Oldsberg för närvarande" på TV och där framfört en egenskriven låt, ur en musikal. Låten hette "jag skall bli korvgubbe".
3. I en jamsession med John Norum, Ian Haugland och Mikka Hellsten brädat Ian Haugland på trummor, så han fick lira kompgitarr i stället.
4. Jag har tacklat omkull Niclas Falk.
5. Jag har hånglat med en av basisterna jag lirat i samma band som.
För Mackan gäller givetvis två utslagsfrågor, eftersom han VET vilket av ovan som inte är sant, nämligen:
A) På en spelning med bandet "Distortion" i Örebro blev fi kraftigt flirtade med av en tjej som sedemera tyckte att jag "lät bättre på radio än vad jag såg ut i verkligheten". Vilken artist "stal showen" genom att bli uppkallad på scen av PEB för att "dra ett extranummer" med Eric Claptons "Tears in heaven"?
B) Under min första klättring på Ristafallet skulle min klätterpartner blåsa en isplugg ur isskruven, när vi plockade ihop. Det var närmare 30 grader kallt och han/hon frös fast med läpparna mot skruvhuvudet. Hur kom han/hon loss? Och med vems hjälp?
Nåväl - fick genom Emanuels blogg en rolig utmaning och givetvis måste man ta upp den "kastade handsken":
"Uppdraget är att lista fem saker om dig själv, gärna saker ingen kanske visste, och en av dem ska INTE vara sann. Läsarnas uppdrag är att gissa vilken som är falsk."
Ok, så - är ni med? Här kommer mina fem saker om mig själv. EN av de är falsk:
1. Jag har lagat mat åt ett sällskap med bl.a. Anna Book, blivit "utkallad till bordet" beredd på en avhyvling och sedan fått (oförtjänt) beröm.
2. Jag har varit med på "Ingvar Oldsberg för närvarande" på TV och där framfört en egenskriven låt, ur en musikal. Låten hette "jag skall bli korvgubbe".
3. I en jamsession med John Norum, Ian Haugland och Mikka Hellsten brädat Ian Haugland på trummor, så han fick lira kompgitarr i stället.
4. Jag har tacklat omkull Niclas Falk.
5. Jag har hånglat med en av basisterna jag lirat i samma band som.
För Mackan gäller givetvis två utslagsfrågor, eftersom han VET vilket av ovan som inte är sant, nämligen:
A) På en spelning med bandet "Distortion" i Örebro blev fi kraftigt flirtade med av en tjej som sedemera tyckte att jag "lät bättre på radio än vad jag såg ut i verkligheten". Vilken artist "stal showen" genom att bli uppkallad på scen av PEB för att "dra ett extranummer" med Eric Claptons "Tears in heaven"?
B) Under min första klättring på Ristafallet skulle min klätterpartner blåsa en isplugg ur isskruven, när vi plockade ihop. Det var närmare 30 grader kallt och han/hon frös fast med läpparna mot skruvhuvudet. Hur kom han/hon loss? Och med vems hjälp?
måndag, januari 08, 2007
Life is life, nanananana.
ibland är livet bra. Ibland är livet rätt bökig. Ibland är livet bara... .. . livet, typ. Allt snurrar på utan att speciellt mycket händer, som egentligen känns som om det ens är värt att ta notis om, och så plötsligt har hela livet ändrat sig.
Pratade med Markus - min gamla sous-chef från Värtahemmet, på telefon idag. han har tydligen flyttat med sin tjej, och hennes barn, till Skänninge, utanför Linköping av alla ställen. Funderade ett tag på om jag känner någon i Linköping som skulle kunna hjälpa honom med jobb och ringde några samtal. Vi får se vad som händer.
Håller på och tänker mycket på kvällskurserna som vi utvecklar på jobbet. De kräver en hel del tankearbete, men jag blir rätt osäker på hur man skall lägga upp dem. jag har fått några kommentarer, här på bloggen, och några i mailen och så några muntligen av folk som hört om koncepten och alla vill ha ut olika grejer från en sådan kurs, så... Well... Det ärsvårt att veta om man liksom "har rätt grejer på känn".
Har också snackat med "media-Kristoffer" och "Webb-Manne" om ett webb-TV-projekt till Blod och Eld, frälsis websatsning. Kan i och för sig bli kul, men inget är klart än.
Skall strax gå och se på Alex (och de andra) i "middagen" på TV och sedan blir det nog lite skrivande på kokboken. NÅGON gång skall det väl bli klart.
Förresten - vad är "Tapas på Svenska"?
Pratade med Markus - min gamla sous-chef från Värtahemmet, på telefon idag. han har tydligen flyttat med sin tjej, och hennes barn, till Skänninge, utanför Linköping av alla ställen. Funderade ett tag på om jag känner någon i Linköping som skulle kunna hjälpa honom med jobb och ringde några samtal. Vi får se vad som händer.
Håller på och tänker mycket på kvällskurserna som vi utvecklar på jobbet. De kräver en hel del tankearbete, men jag blir rätt osäker på hur man skall lägga upp dem. jag har fått några kommentarer, här på bloggen, och några i mailen och så några muntligen av folk som hört om koncepten och alla vill ha ut olika grejer från en sådan kurs, så... Well... Det ärsvårt att veta om man liksom "har rätt grejer på känn".
Har också snackat med "media-Kristoffer" och "Webb-Manne" om ett webb-TV-projekt till Blod och Eld, frälsis websatsning. Kan i och för sig bli kul, men inget är klart än.
Skall strax gå och se på Alex (och de andra) i "middagen" på TV och sedan blir det nog lite skrivande på kokboken. NÅGON gång skall det väl bli klart.
Förresten - vad är "Tapas på Svenska"?
fredag, januari 05, 2007
Beta önskas.
Håller, genom jobbet på Cuibono, på med att försöka sätta ihop en kvällskurs i matlagning.
På 4 kvällar om 3-4 timmar vardera. Vad skulle DU vilja lära dig?
Vad får det kosta?
Finns det något annat som skulle skapa "mervärde" - t.ex. "ett förkläde med namn på" eller "receptsamling i fin pärm" eller något... Kort sagt - finns det något som skulle kännas "extra kul" att få som "present i paketet"?
Skriv gärna ett par rader...
På 4 kvällar om 3-4 timmar vardera. Vad skulle DU vilja lära dig?
Vad får det kosta?
Finns det något annat som skulle skapa "mervärde" - t.ex. "ett förkläde med namn på" eller "receptsamling i fin pärm" eller något... Kort sagt - finns det något som skulle kännas "extra kul" att få som "present i paketet"?
Skriv gärna ett par rader...
onsdag, januari 03, 2007
Blinka lilla stjärnkock där...
Onsdag och "dagen efter" att Alex Nilsson gjorde sin TV-debut. Något som jag och alla matnördar reflekterat över idag. Givetvis har vi snackat om hur HAN skötte sig och vad vi tycker om själva programmet (man kan säga att programidén är bättre än Alex), men jag kan inte hjälpa att jag känner mig avundsjuk.
har själv börjat tänka i banor som går ut på att göra någon slags "online-matlagnings-TV-progra" och lägga upp på typ youtube eller något.
Fick Mail ifrån folk som inte kunnat kommentera min blogg, som mycket riktigt konstaterat att A) den är uppe igen och B) det gick inte att posta kommentarer om bruleepuddingsinlägget, för jag gjorde bort mig i "ompubliceringen" av bloggen. Life´s tough.
"nästan-svågern" Björn har emellertid hört av sig till mig på en Internetsajt och frågat om jag har något bra recept på Tacosalsa. Givetvis har jag det!
1 burk krossade tomater
1 finhackad röd lök
2 färska chilifrukter eller 2 tsk sambal oelek
En röd paprika
En grov näve salt
Lite spiskummin och paprikapulver
blandas i en bunke. Smaka av med paprikapulver och spiskummin tills det känns rätt. Möjligen kan man behöava slänga i någon matsked socker på slutet.
Enkelt, billigt och kanongott.
har själv börjat tänka i banor som går ut på att göra någon slags "online-matlagnings-TV-progra" och lägga upp på typ youtube eller något.
Fick Mail ifrån folk som inte kunnat kommentera min blogg, som mycket riktigt konstaterat att A) den är uppe igen och B) det gick inte att posta kommentarer om bruleepuddingsinlägget, för jag gjorde bort mig i "ompubliceringen" av bloggen. Life´s tough.
"nästan-svågern" Björn har emellertid hört av sig till mig på en Internetsajt och frågat om jag har något bra recept på Tacosalsa. Givetvis har jag det!
1 burk krossade tomater
1 finhackad röd lök
2 färska chilifrukter eller 2 tsk sambal oelek
En röd paprika
En grov näve salt
Lite spiskummin och paprikapulver
blandas i en bunke. Smaka av med paprikapulver och spiskummin tills det känns rätt. Möjligen kan man behöava slänga i någon matsked socker på slutet.
Enkelt, billigt och kanongott.
tisdag, januari 02, 2007
TV-kockar vi minns och nya vi känner igen...
Måste bara skriva två saker om TV-kockar på TV just nu:
1) Bäst är - som alltid - Jamie Oliver, som just nu kör en serie på 6:an om arbetet med att förändra skolmåltider i England. Riktigt intressant och kanonspännande varje vecka.
3) Idag började 3:ans satsning "middagen" och vem är programledare om inte min gamla köksmästare från Culinar - Alex Nilsson. Snubben vi alla sa skulle passa bra på TV och som hävdade att "aldrig, aldrig aldrig skall jag förnedra mig så..." Vi har inte sett honom så mycket än, men han är speakerröst och det är ju alltid bra. Det skall bli intressant att se hur DEN serien utvecklar sig.
Nu är det bara jag kvar...
1) Bäst är - som alltid - Jamie Oliver, som just nu kör en serie på 6:an om arbetet med att förändra skolmåltider i England. Riktigt intressant och kanonspännande varje vecka.
3) Idag började 3:ans satsning "middagen" och vem är programledare om inte min gamla köksmästare från Culinar - Alex Nilsson. Snubben vi alla sa skulle passa bra på TV och som hävdade att "aldrig, aldrig aldrig skall jag förnedra mig så..." Vi har inte sett honom så mycket än, men han är speakerröst och det är ju alltid bra. Det skall bli intressant att se hur DEN serien utvecklar sig.
Nu är det bara jag kvar...
Tillbaka till spisen!
Så var det den andra januari och dags att återigen börja plåga sin dödliga lekamen tillbaka till arbetet. Det är helt ok, just nu, antar jag, för jag håller mest på med en massa "konceptualisering" kring nya jobb. Jag jobbar ju numer mest med utbildning, på ett företag som heter Cuibono, och vi har blivit inhyrda av en internationell yrkesskola - SIIS - för att utveckla deras "hotell och restaurang"-kurser - "hospitality management" och "International cooking and management". Bägge två genomdrivs på Engelska.
Det är kul och sådär, men jag är lite för krattig på tekniskt korrekt köksengleska, så jag får ofta ringa en kompis - Phil - som jag jobbade med först på Jensens och sedemera "tvärs over gatan" från på Gåsgränd 4, och fråga om terminologi... Nåja. Tror att det blir bra, i alla fall...
Maria - en gammal kompis från tiden före jag jobbade inom kökssvängen, ringde häromdagen och undrade "höll inte du på med en kokbok för typ två år sedan"... Jo... Sanningen är att jag höll på med en kokbok redan 2001 och jag har fortfarande inte blivit klar med den... Det är egentligen inte så mycket recepten som inte blir klara - jag har några hundre recept färdiga redan - utan mer själva strukturen på boken.
Jag börjar ibland med att försöka sortera upp vad jag vill ha sagt , men så ändrar jag mig, för jag läser någon annans kokbok som jag tycker är bra och sådär... Det gör att min bok - med arbetsnamnet "krubb" - är rätt "spretig".
Tror emellertid att det kan vara dags att få tummen ur och strukturera sig lite och ha lite fokus kring "husmanskost" och sedan göra en matmässig odyssé och ta fram vad husmanskost är i t.ex. Frankrike, Tyskland, Italien eller varför inte Asien och sedan försöka sy ihop något kring de godaste recepten där...
Jaja, vi får se.
Nu skall jag sätta betyg i en kurs som heter "Environment and quality control" för förra årets klass på hospitality management. Det lär gå fort för de är inte så många.
Det är kul och sådär, men jag är lite för krattig på tekniskt korrekt köksengleska, så jag får ofta ringa en kompis - Phil - som jag jobbade med först på Jensens och sedemera "tvärs over gatan" från på Gåsgränd 4, och fråga om terminologi... Nåja. Tror att det blir bra, i alla fall...
Maria - en gammal kompis från tiden före jag jobbade inom kökssvängen, ringde häromdagen och undrade "höll inte du på med en kokbok för typ två år sedan"... Jo... Sanningen är att jag höll på med en kokbok redan 2001 och jag har fortfarande inte blivit klar med den... Det är egentligen inte så mycket recepten som inte blir klara - jag har några hundre recept färdiga redan - utan mer själva strukturen på boken.
Jag börjar ibland med att försöka sortera upp vad jag vill ha sagt , men så ändrar jag mig, för jag läser någon annans kokbok som jag tycker är bra och sådär... Det gör att min bok - med arbetsnamnet "krubb" - är rätt "spretig".
Tror emellertid att det kan vara dags att få tummen ur och strukturera sig lite och ha lite fokus kring "husmanskost" och sedan göra en matmässig odyssé och ta fram vad husmanskost är i t.ex. Frankrike, Tyskland, Italien eller varför inte Asien och sedan försöka sy ihop något kring de godaste recepten där...
Jaja, vi får se.
Nu skall jag sätta betyg i en kurs som heter "Environment and quality control" för förra årets klass på hospitality management. Det lär gå fort för de är inte så många.
söndag, december 31, 2006
Nyårssuppé
För att göra en lång historia kort kan man bara snabbt skriva att vi blev några stycken som skulle äta middag hos oss... Det gjorde att det blev lite "gör något enkelt" till nyårsmiddagen... Det blev några gamla klassiker som
Förrätt: "Toast skagen"
Varmrätt: "Stek a la mode med rostade rotsaker och rödvinssky"
och så slutligen dessert: Creme brulée.
Det visade sig vara lättare sagt än gjort, för jag hade både laktosintoleranta och mjölkproteinallergiska kring bordet. Det blev att göra några portioner skagenröra med (hemgjord) majonnäs och sådan där tofu-creme fraice i stället, och så creme brulee av oatlys "grädde utan grädde". Grjejerna blev väl helt ok, även om JAG tycker att de smakar lite konstigt...
Annars är det här mat som jag gillar att göra. Och gillar att äta. Det är precis lagom svårt (eller rättare - barnsligt enkelt) och man kan göra en del med uppläggningen på grejerna för att det skall bli fint på slutet och samtidigt är det rätt "estlig" mat. Det känns - som jag skrivit tidigare - lite som "stadshotellmat".
Creme brulee är ju dessutom lite spektakulärt, när man bränner av sockret, inför ögonen på gästerna medelst en väsande, fräsande eldsprutande blåslampa. Det innehåller alla de element som gör att man ju vill jobba med mat professionellt - höga imponans-poäng och dödsföraktande lek med verktyg som allvarligt kan lemlästa eller dödligt såra användarna. Toppen! Let´s face it - man skulle ju inte bli kock om man inte dagligen fick leka med rakbladsvassa knivar, roterande klingor och mixarblad, kokande oljor och buljonger och annat kul som känns som medeltida slottsförsvar...
Nåväl. Creme bulee är ju dessutom gott - så det blev en succe...
När jag gör creme brulée brukar jag göra såhär:
1) Sätt på spisen och starta ett vattenbad i en kastrull...
Knäck i din "buleevisparbunke" ned två ägg och häll på två dl grädde. Koka ihop med färsk vaniljstång tills du får en god smak. Vispa hela tiden. Bruleen kommer att bli som en tjock, fluffig vaniljsås. Använd dansuckers "gelesocker". Ta 3-4 msk per dl och vispa och låt stå i vattenbadet tills sockret löst sig i smeten. Häll upp i cocotte-formar.
Ugnsbaka i vattenbad tills bruleen står helt still och toppen fått gyllenbruna fläckar.
Vid serveringen - lägg på några snygga röda bär (hallon eller jordgubbar) pudra lätt med något ganska grovkornigt råsocker och bränn av med blåslampa. Vackert och hysteriskt gott!
Har man nu - mot förmodan - ett inte helt grundutrustat kök och således saknar en blåslampa kan man baka av sockerkaramellen i ugn. Högst upp i ugnen med "grill" på i några minuter. Det ser lika snyggt ut, och smakar lika gott, men dina gäster får ju aldrig chansen att se dig stajla med en jetmotordånande bl svetslåga... Och det är ju DÄRFÖR man gör creme brulee... Egentligen.
Förrätt: "Toast skagen"
Varmrätt: "Stek a la mode med rostade rotsaker och rödvinssky"
och så slutligen dessert: Creme brulée.
Det visade sig vara lättare sagt än gjort, för jag hade både laktosintoleranta och mjölkproteinallergiska kring bordet. Det blev att göra några portioner skagenröra med (hemgjord) majonnäs och sådan där tofu-creme fraice i stället, och så creme brulee av oatlys "grädde utan grädde". Grjejerna blev väl helt ok, även om JAG tycker att de smakar lite konstigt...
Annars är det här mat som jag gillar att göra. Och gillar att äta. Det är precis lagom svårt (eller rättare - barnsligt enkelt) och man kan göra en del med uppläggningen på grejerna för att det skall bli fint på slutet och samtidigt är det rätt "estlig" mat. Det känns - som jag skrivit tidigare - lite som "stadshotellmat".
Creme brulee är ju dessutom lite spektakulärt, när man bränner av sockret, inför ögonen på gästerna medelst en väsande, fräsande eldsprutande blåslampa. Det innehåller alla de element som gör att man ju vill jobba med mat professionellt - höga imponans-poäng och dödsföraktande lek med verktyg som allvarligt kan lemlästa eller dödligt såra användarna. Toppen! Let´s face it - man skulle ju inte bli kock om man inte dagligen fick leka med rakbladsvassa knivar, roterande klingor och mixarblad, kokande oljor och buljonger och annat kul som känns som medeltida slottsförsvar...
Nåväl. Creme bulee är ju dessutom gott - så det blev en succe...
När jag gör creme brulée brukar jag göra såhär:
1) Sätt på spisen och starta ett vattenbad i en kastrull...
Knäck i din "buleevisparbunke" ned två ägg och häll på två dl grädde. Koka ihop med färsk vaniljstång tills du får en god smak. Vispa hela tiden. Bruleen kommer att bli som en tjock, fluffig vaniljsås. Använd dansuckers "gelesocker". Ta 3-4 msk per dl och vispa och låt stå i vattenbadet tills sockret löst sig i smeten. Häll upp i cocotte-formar.
Ugnsbaka i vattenbad tills bruleen står helt still och toppen fått gyllenbruna fläckar.
Vid serveringen - lägg på några snygga röda bär (hallon eller jordgubbar) pudra lätt med något ganska grovkornigt råsocker och bränn av med blåslampa. Vackert och hysteriskt gott!
Har man nu - mot förmodan - ett inte helt grundutrustat kök och således saknar en blåslampa kan man baka av sockerkaramellen i ugn. Högst upp i ugnen med "grill" på i några minuter. Det ser lika snyggt ut, och smakar lika gott, men dina gäster får ju aldrig chansen att se dig stajla med en jetmotordånande bl svetslåga... Och det är ju DÄRFÖR man gör creme brulee... Egentligen.
Nytt år - nya poster
Skall försöka orka med att skriva här på bloggen, i alla fall lite då och då... Jag vet att jag skrivit det förut, men ibland hinner man inte, och så sedan när man faktiskt hinner, så orkar man inte skriva om allt som har hänt...
I mitt liv har det hänt såpass mycket att jag alltså har bytt jobb - igen - och jobbar nu med "Cuibono" - ett utbildningsföretag som bl.a. konsultar åt SIIS och Gastronomihögskolan med att ta fram nya utbildningsprogram åt kockar... Det är kul, men jag vill ut i "produktionen" igen...
Idag är det ju emellertid nyårsafton - alla matnördars högtidsdag nummer 1, så jag har gjort lite god mat. Eftersom mina gäster kan förväntas läsa här, om de får reda på att jag faktiskt sktiver i min blog igen, tänker jag inte avslöja riktigt va än, förrän efteråt... Men det skall bli kul. Och så får jag använda en del kul verktyg i mitt kök....
I mitt liv har det hänt såpass mycket att jag alltså har bytt jobb - igen - och jobbar nu med "Cuibono" - ett utbildningsföretag som bl.a. konsultar åt SIIS och Gastronomihögskolan med att ta fram nya utbildningsprogram åt kockar... Det är kul, men jag vill ut i "produktionen" igen...
Idag är det ju emellertid nyårsafton - alla matnördars högtidsdag nummer 1, så jag har gjort lite god mat. Eftersom mina gäster kan förväntas läsa här, om de får reda på att jag faktiskt sktiver i min blog igen, tänker jag inte avslöja riktigt va än, förrän efteråt... Men det skall bli kul. Och så får jag använda en del kul verktyg i mitt kök....
onsdag, juli 19, 2006
It's a long way to the top if you wanna rock n roll
Ja, vad skall man säga? Jag är kanske världens sämsta bloggare, men ibland gör jag försök, i alla fall, att göra något åt min blogg...
Det har som vanligt hänt massor sedan sist... Min tvillingbror - Mackan A, har blivit pappa - grattis, grattis, grattis, till en liten välskapt pojk som heter Isac. Vi - fru Värn, dottern och jag var och hälsade på dem i helgen. Det var jättemysigt. De bor i Malmö, så det blev en lång bilresa åt bägge hållen, men det var helt klart värt det...
I Malmö gjordes kanske inga direkta kulinariska uppenbarelser, men däremot lagade Mackan och jag käk ihop två kvällar, något vi gör alldeles för sällan. Det var jättekul och mysigt att leka, skämta och bråka med någon i köket. Klart bra.
I övrigt bestod semestermenyn som vanligt med barnfamiljer utan vare sig tid eller stålar mycket av korv, pizza, falafel och så vidare - precis vad växande barn behöver, med andra ord.
När vi skulle vidare till Göteborg i måndags gick bilen sönder. Eller rättare - vi skulle över en vägbula och sedan började den knacka förfärligt. Vi tänkte först att det var avgassystemet, men efter åtskruvning av det fortsatte bilen att låta illa. Vi blev riktigt oroliga och var runt på en massa verkstäder utan att få hjälp. Vi bestämde oss för att åka hemåt i stället för till göteborg, enligt teorin "om vi blir stående längs vägen är vi hellre på väg hem än till Göteborg." Efter samtal med en bekant i Stockholm framkom teorin att det kunde vara kardanaxelstödgummit som var paj och att vi i så fall måste åtgärda detta snarast möjligt. Vi körde av motorvägen och in till hålan Perstorp, där man hissade upp bilen igen. Det visade sig vara bränsleledningen som lossnat från ett fäste och nu låg och slog mot kardanaxeln, som låtit hela tiden. 10 minuter och 50 spänn senare kunde vi åka vidare med en tyst bil... Vi kom till Stockholm vid 1 på natten...
Annars, dåra? Well... Jag har sagt upphttp://www.blogger.com/img/gl.link.gif mig från värtahemmet och har så smått börjat jobba på restaurang gåsgränd 4, i Gamla stan, en liten restaurang med höga ambitioner som framförallt gör bra fiskgrejer. Jag jobbar inte heltid där än, men jag har kört någr apass där och det är jättekul.
Skall annars ha lite semester om ett par veckor, och då åka till fjällen en vecka och sedan är det nya jobbet för hela slanten.
My way to chef stardom is once again tread upon...
Skriver vidare på min kokbok, som aldrig blir färdigoch drömmer vidare om att någon gång, i framtiden, när jag blivit tillräkligt bra och gammal faktiskt ha en egen sylta någonstans. Det vore kul, men arbetsamt, så det får väl vänta till dottern är lite äldre. Jag har ju en del cateringjobb, även om det inte är jättemånga, som ligger i pipe:en, och just de gåtr bra., så det är ju alltid något. Jag verkar i alla fall göra pengar i köksbranchen, och det måste man ju säga är lite ovanligt, så... Well... Vi får se vad som händer i framtiden.
Nu skall jag gå och "konceptualisera" inför menyskrivande, i badet. Vi hörs.
Det har som vanligt hänt massor sedan sist... Min tvillingbror - Mackan A, har blivit pappa - grattis, grattis, grattis, till en liten välskapt pojk som heter Isac. Vi - fru Värn, dottern och jag var och hälsade på dem i helgen. Det var jättemysigt. De bor i Malmö, så det blev en lång bilresa åt bägge hållen, men det var helt klart värt det...
I Malmö gjordes kanske inga direkta kulinariska uppenbarelser, men däremot lagade Mackan och jag käk ihop två kvällar, något vi gör alldeles för sällan. Det var jättekul och mysigt att leka, skämta och bråka med någon i köket. Klart bra.
I övrigt bestod semestermenyn som vanligt med barnfamiljer utan vare sig tid eller stålar mycket av korv, pizza, falafel och så vidare - precis vad växande barn behöver, med andra ord.
När vi skulle vidare till Göteborg i måndags gick bilen sönder. Eller rättare - vi skulle över en vägbula och sedan började den knacka förfärligt. Vi tänkte först att det var avgassystemet, men efter åtskruvning av det fortsatte bilen att låta illa. Vi blev riktigt oroliga och var runt på en massa verkstäder utan att få hjälp. Vi bestämde oss för att åka hemåt i stället för till göteborg, enligt teorin "om vi blir stående längs vägen är vi hellre på väg hem än till Göteborg." Efter samtal med en bekant i Stockholm framkom teorin att det kunde vara kardanaxelstödgummit som var paj och att vi i så fall måste åtgärda detta snarast möjligt. Vi körde av motorvägen och in till hålan Perstorp, där man hissade upp bilen igen. Det visade sig vara bränsleledningen som lossnat från ett fäste och nu låg och slog mot kardanaxeln, som låtit hela tiden. 10 minuter och 50 spänn senare kunde vi åka vidare med en tyst bil... Vi kom till Stockholm vid 1 på natten...
Annars, dåra? Well... Jag har sagt upphttp://www.blogger.com/img/gl.link.gif mig från värtahemmet och har så smått börjat jobba på restaurang gåsgränd 4, i Gamla stan, en liten restaurang med höga ambitioner som framförallt gör bra fiskgrejer. Jag jobbar inte heltid där än, men jag har kört någr apass där och det är jättekul.
Skall annars ha lite semester om ett par veckor, och då åka till fjällen en vecka och sedan är det nya jobbet för hela slanten.
My way to chef stardom is once again tread upon...
Skriver vidare på min kokbok, som aldrig blir färdigoch drömmer vidare om att någon gång, i framtiden, när jag blivit tillräkligt bra och gammal faktiskt ha en egen sylta någonstans. Det vore kul, men arbetsamt, så det får väl vänta till dottern är lite äldre. Jag har ju en del cateringjobb, även om det inte är jättemånga, som ligger i pipe:en, och just de gåtr bra., så det är ju alltid något. Jag verkar i alla fall göra pengar i köksbranchen, och det måste man ju säga är lite ovanligt, så... Well... Vi får se vad som händer i framtiden.
Nu skall jag gå och "konceptualisera" inför menyskrivande, i badet. Vi hörs.
onsdag, juni 14, 2006
Crash, boom, bang...
Hmm. Har inte skrivit på ett tag, för jag har inte haft så mycket att skriva om, eller rättare, allt händer så fort nu så det är ingen idé att skriva något, för det hinner ändra sig, i alla fall...
Jag har inte fått något nytt jobb, än, i alla fall. Söker vidare.
Igår och idag har jag ett cateringuppdrag som är riktigt roligt. Gör lite snittar till en utställning och står sedan där och serverar och får prata franska, engelska och ibland svenska. Kul jobb...
Skall försöka lägga in lite bilder snart, på lite grejer som hänt och sådär, under senaste tiden, men tills dess får jag väl bara skriva: "Grattis Oltermans", till tillökningen i familjen. Och så hörs vi senare...
Jag har inte fått något nytt jobb, än, i alla fall. Söker vidare.
Igår och idag har jag ett cateringuppdrag som är riktigt roligt. Gör lite snittar till en utställning och står sedan där och serverar och får prata franska, engelska och ibland svenska. Kul jobb...
Skall försöka lägga in lite bilder snart, på lite grejer som hänt och sådär, under senaste tiden, men tills dess får jag väl bara skriva: "Grattis Oltermans", till tillökningen i familjen. Och så hörs vi senare...
söndag, maj 21, 2006
Comfortably numb...
Ingenting är beständigt! Finland A) vinner Eurovision song contest och B) åker på smisk av tjeckien i hockey-VM.
En tämligen händelserik vecka. Var på anställningsintervju och köks-koll i måndags. Det är ett jobb jag VERKLIGEN vill ha, så jag hoppas att jag får det. Jag skall få besked i veckan som kommer.
I tisdags var jag och Elma ute hos mamma (eller farmor, om man är Elma) i Hammarby sjöstad. Det var mysigt. Vi var och åt på något så annoslunda som en bra bistro med god mat, som serverade god lunch, vakert upplagt till ett vettigt pris. Kvalitén var jättehög. Maten var jättebra. Priset var helt humant. Jag åt ångkokt torsk med färsk pepparrot och skirat smör. Det var jättegott!
I onsdags hade vi fläsk med löksås på jobbet. Vi skulle sitta i möte hela eftermiddagen, så det blev rätt mycket att fixa med, men vi hann med.
I torsdags var så några masjuka på jobbet och skyllde på maten. Jag berättade för de som klagade att jag trodde att de blivit magsjuka på något annat sätt. OM det verkligen kom från maten skulle vi i köket blivit sjuka först. Nu visade det sig att INGEN i köket faktiskt blev sjuk, meddan flera som antingen bor på samma våning eller varit i direkt vårdande kontakt med en av killarna blev magsjuka.
Nåväl - vi har tagit prover på maten och skickat till laboratorium, gjort tryckplatsprover å skärbrädor och arbetsbänkar och grejer skall få resultatet nästa vecka.Det kan bli spännande.
På torsdagen var det ärtsoppa med pannkakor. Och på fredagen hade jag gjort kåldolmar. Poppis mat alltihop...
För Er som läser den här bloggen och faktiskt känner mig (Ja - det är nog mest de närmaste familjemedlemmarna som faktiskt läser här!) så - JA, jag kände Tomas Ohlsson. Rätt bra. Han har varit rätt aktiv de senaste åren, inom klätterförbundet, och vi har klättrat ihop. Vi var inte världens bästa kompisar, sådär, men vi tyckte att det var kul att klättra ihop och det är alltid olustigt när någon man känner råkar ut för olyckor när de klättrar.
I morgon är det korv stroganoff på jobbet. Vi får se hur DET går. Det är en sådan där rätt som antingen blir en kioskvältare eller som ingen vill ha, beroende på vilket humör de är på...
En tämligen händelserik vecka. Var på anställningsintervju och köks-koll i måndags. Det är ett jobb jag VERKLIGEN vill ha, så jag hoppas att jag får det. Jag skall få besked i veckan som kommer.
I tisdags var jag och Elma ute hos mamma (eller farmor, om man är Elma) i Hammarby sjöstad. Det var mysigt. Vi var och åt på något så annoslunda som en bra bistro med god mat, som serverade god lunch, vakert upplagt till ett vettigt pris. Kvalitén var jättehög. Maten var jättebra. Priset var helt humant. Jag åt ångkokt torsk med färsk pepparrot och skirat smör. Det var jättegott!
I onsdags hade vi fläsk med löksås på jobbet. Vi skulle sitta i möte hela eftermiddagen, så det blev rätt mycket att fixa med, men vi hann med.
I torsdags var så några masjuka på jobbet och skyllde på maten. Jag berättade för de som klagade att jag trodde att de blivit magsjuka på något annat sätt. OM det verkligen kom från maten skulle vi i köket blivit sjuka först. Nu visade det sig att INGEN i köket faktiskt blev sjuk, meddan flera som antingen bor på samma våning eller varit i direkt vårdande kontakt med en av killarna blev magsjuka.
Nåväl - vi har tagit prover på maten och skickat till laboratorium, gjort tryckplatsprover å skärbrädor och arbetsbänkar och grejer skall få resultatet nästa vecka.Det kan bli spännande.
På torsdagen var det ärtsoppa med pannkakor. Och på fredagen hade jag gjort kåldolmar. Poppis mat alltihop...
För Er som läser den här bloggen och faktiskt känner mig (Ja - det är nog mest de närmaste familjemedlemmarna som faktiskt läser här!) så - JA, jag kände Tomas Ohlsson. Rätt bra. Han har varit rätt aktiv de senaste åren, inom klätterförbundet, och vi har klättrat ihop. Vi var inte världens bästa kompisar, sådär, men vi tyckte att det var kul att klättra ihop och det är alltid olustigt när någon man känner råkar ut för olyckor när de klättrar.
I morgon är det korv stroganoff på jobbet. Vi får se hur DET går. Det är en sådan där rätt som antingen blir en kioskvältare eller som ingen vill ha, beroende på vilket humör de är på...
söndag, maj 14, 2006
Jag fick också paket!
Igår blev alltså den ogifta damen i familjen två år, en händelse som firades med tillbörlig pompa och ståt; Sång, hurrarop, tårta, hembakta bullar, småkakor, och drivor av presenter...
Kul grejer, faktiskt. Bland de ballare grejerna märktes ett lektält, i vilket stora delar av eftermiddagen och kvällen tillbringades, en lekspis - i vilken det lagades delikatesser som ugnsstekt fotboll och helstekt sandhink med de sedvanliga garnityren grävskopa och sandkratta, en lekmatta för bilar (på vilken det körs bilar i hög fart) och en dockvagn - i vilken alla dockorn askjutsas runt i och uppfostras att ligga still och sova.
Allt som allt ett väldigt lyckat party.
Vi har också fixat till balkongen, här hemma, så vi äter en del luncher och middagar ute, när väderleken tillåter. Igår blev det enkel mat. Rostbiff och pastrami på karré till köpt potatissallad, rostad lök och enkel sallad med hyvlad parmesan. Man ORKAR inte ställa sig och laga typ köttgryta såhär års, tycker jag.
Som ämnet i titeln på bloggposten antyder fick även jag en present, faktiskt. För att fira diplomeringenoch examen från Culinar fick jag en ny, snygg, kockmössaav köksmästarsnitt (Ni vet - en sådan där cylindermössa, men som kan plattas till till en kantarellhattsliknande form) och en löjligt dyr släng (som också är löjligt snygg, men jag vet ju vad de kostar!) Kul present! Mössan är numer utnämd till "lyckokockmössa" och kommer att användas vid tillfällen som matlagningstävlingar, provjobb på nya ställen och/eller cateringjobb.
Idag skall vi göra något med ungefär en kvadriljard fantasiljoner vuxenpoäng - nämligen titta på ett radhus. Vi skall iväg och kolla på ett litet radhus några hundra meter här ifrån. Det verkar ha bra kök - vilket var bland det första jag kollade, och vara rymligt och sådär. De har annonserat ut det till ett pris som vi skulle kunna ha råd med, men det får inte bli sådär jättemycket dyrare än det är annonserat för om skall köpa det.
Var förresten - när vi ändå pratar om saker som home improvement, utemat och sommarmatlagning på Brisack i Gustavsberg häromdagen. De hade jättemycket balla grejer. Billig och bra märkesköksutrustning. Jag kollade givetvis på bl.a. gasolgrill (vissa av de här monstren har värmehållningsplatta, vattenkran, liten arbetsbänk och ho vid grillen!) och lite "uteserveringsmöbler". Jag fastnade för en serveringsbänk/bar i teak med detaljer i borstat krom. Det ser lite maritimt ut och samtidigt blir det inte "Arr, ohoy, landkrabbor!"-grejen, på samma sätt som om detaljerna varit t.ex. mässing. Kromet gör också att det inte känns "Tiki bar" heller, utan mest blir... .. . . snyggt.
Blir det radhus blir det utekök!
Kul grejer, faktiskt. Bland de ballare grejerna märktes ett lektält, i vilket stora delar av eftermiddagen och kvällen tillbringades, en lekspis - i vilken det lagades delikatesser som ugnsstekt fotboll och helstekt sandhink med de sedvanliga garnityren grävskopa och sandkratta, en lekmatta för bilar (på vilken det körs bilar i hög fart) och en dockvagn - i vilken alla dockorn askjutsas runt i och uppfostras att ligga still och sova.
Allt som allt ett väldigt lyckat party.
Vi har också fixat till balkongen, här hemma, så vi äter en del luncher och middagar ute, när väderleken tillåter. Igår blev det enkel mat. Rostbiff och pastrami på karré till köpt potatissallad, rostad lök och enkel sallad med hyvlad parmesan. Man ORKAR inte ställa sig och laga typ köttgryta såhär års, tycker jag.
Som ämnet i titeln på bloggposten antyder fick även jag en present, faktiskt. För att fira diplomeringenoch examen från Culinar fick jag en ny, snygg, kockmössaav köksmästarsnitt (Ni vet - en sådan där cylindermössa, men som kan plattas till till en kantarellhattsliknande form) och en löjligt dyr släng (som också är löjligt snygg, men jag vet ju vad de kostar!) Kul present! Mössan är numer utnämd till "lyckokockmössa" och kommer att användas vid tillfällen som matlagningstävlingar, provjobb på nya ställen och/eller cateringjobb.
Idag skall vi göra något med ungefär en kvadriljard fantasiljoner vuxenpoäng - nämligen titta på ett radhus. Vi skall iväg och kolla på ett litet radhus några hundra meter här ifrån. Det verkar ha bra kök - vilket var bland det första jag kollade, och vara rymligt och sådär. De har annonserat ut det till ett pris som vi skulle kunna ha råd med, men det får inte bli sådär jättemycket dyrare än det är annonserat för om skall köpa det.
Var förresten - när vi ändå pratar om saker som home improvement, utemat och sommarmatlagning på Brisack i Gustavsberg häromdagen. De hade jättemycket balla grejer. Billig och bra märkesköksutrustning. Jag kollade givetvis på bl.a. gasolgrill (vissa av de här monstren har värmehållningsplatta, vattenkran, liten arbetsbänk och ho vid grillen!) och lite "uteserveringsmöbler". Jag fastnade för en serveringsbänk/bar i teak med detaljer i borstat krom. Det ser lite maritimt ut och samtidigt blir det inte "Arr, ohoy, landkrabbor!"-grejen, på samma sätt som om detaljerna varit t.ex. mässing. Kromet gör också att det inte känns "Tiki bar" heller, utan mest blir... .. . . snyggt.
Blir det radhus blir det utekök!
lördag, maj 13, 2006
Every rose has it's thorn
Every rose has it's thorn.
Every night has it's dawn
Just like every cowboy sings a sad, sad song.
Every rose has it's thorn...
Skrev egentligen om det här redan i måndags, men Blogger verkar ha tappat bort min post och orkade inte skriva om det igen, förrän nu, så...
Jag älskar mitt jobb som kock.
Jag gillar att vara köksmästare och planera och skriva meny och skola in ny personal och hela den där grejen.
Men.
Ja, det finns ett men: Jag skall nog inte göra det på Värtahemmet längre. Jag börjar känna att det är dags att byta arbetsplats. Till något med lite mer action. Något med roligare mat. Något med större kök. Något närmare hem. Något bättre betalt. Något där man inte behöver tjafsa med gästerna om att man "krånglar till maten" när man serverar något "modernt" som Lasagne.
Har skickat iväg några ansökningar och fått en del svar. Ett är från ett ställe där jag VERKLIGEN vill jobba. Det är också dagjobb, men det skulle vara skönt att kul att få det här jobbet. Det skulle kunna utveckla lite mer av min pedagogiska ådra och det skulle vara ett eget kök, från början, så det skulle kunna vara RIKTIGT kul.
Skall dit på måndag på en intervju och sådär, så vi får väl se vad som händer.
Jo - nu är jag diplomerad, förresten! Blev klar i tisdags, efter en buffé med 6 rätter. Det var roligt. Jag fick ta någon slags sous-chef-roll och hjälpa till lite överallt och samtidigt göra en av förrätterna: parmesanostkorgarfyllda med ostcreme (cheese on cheese). Det var jättekul!
Vi skulle få bjuda dit några gäster var och jag hade bjudit två - tjejerna - men Elma var dålig så de blev hemma. Det blev att ringa jourhanade gäst Peder och hans flickvän Marie som solidariskt ställde upp och åt gratis festmat i stället för blodpudding. Najs. Det var jätteskönt att få diplomet också och flera i klassen applåderade lite extra åt mig. Kul. Jag har fått bra referenser också, vilket kanske blir bra på måndag, då.
Idag blir Elma två år, så vi får snart gäster. Inga matgäster, men det är alltid lite fika och grejer att fixa. Vi hörs.
Every night has it's dawn
Just like every cowboy sings a sad, sad song.
Every rose has it's thorn...
Skrev egentligen om det här redan i måndags, men Blogger verkar ha tappat bort min post och orkade inte skriva om det igen, förrän nu, så...
Jag älskar mitt jobb som kock.
Jag gillar att vara köksmästare och planera och skriva meny och skola in ny personal och hela den där grejen.
Men.
Ja, det finns ett men: Jag skall nog inte göra det på Värtahemmet längre. Jag börjar känna att det är dags att byta arbetsplats. Till något med lite mer action. Något med roligare mat. Något med större kök. Något närmare hem. Något bättre betalt. Något där man inte behöver tjafsa med gästerna om att man "krånglar till maten" när man serverar något "modernt" som Lasagne.
Har skickat iväg några ansökningar och fått en del svar. Ett är från ett ställe där jag VERKLIGEN vill jobba. Det är också dagjobb, men det skulle vara skönt att kul att få det här jobbet. Det skulle kunna utveckla lite mer av min pedagogiska ådra och det skulle vara ett eget kök, från början, så det skulle kunna vara RIKTIGT kul.
Skall dit på måndag på en intervju och sådär, så vi får väl se vad som händer.
Jo - nu är jag diplomerad, förresten! Blev klar i tisdags, efter en buffé med 6 rätter. Det var roligt. Jag fick ta någon slags sous-chef-roll och hjälpa till lite överallt och samtidigt göra en av förrätterna: parmesanostkorgarfyllda med ostcreme (cheese on cheese). Det var jättekul!
Vi skulle få bjuda dit några gäster var och jag hade bjudit två - tjejerna - men Elma var dålig så de blev hemma. Det blev att ringa jourhanade gäst Peder och hans flickvän Marie som solidariskt ställde upp och åt gratis festmat i stället för blodpudding. Najs. Det var jätteskönt att få diplomet också och flera i klassen applåderade lite extra åt mig. Kul. Jag har fått bra referenser också, vilket kanske blir bra på måndag, då.
Idag blir Elma två år, så vi får snart gäster. Inga matgäster, men det är alltid lite fika och grejer att fixa. Vi hörs.
fredag, maj 05, 2006
La cose della vita
Jorå, Eros Ramazottis gamla örhänge från 90-talet håller än. Och idag är ju lite "dagen efter italien" kan man väl säga. Hade italienska charkuterier, ostar och viner på programmet igår på culinar. Det var kul och trevligt på alla sätt. Jag lärde mig väldigt mycket nytt, framförallt om vin, som jag inte kan något om alls, i princip.
Gjorde lite pasta under kvällen, också, som jag fyllde med spenat, ostcreme, lök och vitlök, å ena sidan, och å andra sidan kronärtskocka, basilika och ost. Det blev gott.
fNär jag blir stor kommer jag - inser jag - att behöva lära mig mer om kombinationen mat och vin, men det var i alla fall kul igår, att prova lite grejer och se att grejer man inte alls trodde skulle funka ihop faktiskt gjorde det (Jodå - det går alldeles utmärkt att dricka verdicchio till pancetta!).
På tisdag är det examensfest med buffe och grejer. Det skall bli kul. Sedan är det klart.
Närmast har jag en helgs tjänstgöring framför mig på värtahemmet, med kycklingklubba provencal i morgon och skinkstek på söndag. I och för sig inga konstigheter eller speciellt "intressant" mat, men helt ok. Det skall bli skönt att bara laga grejer man vet vad det är och sådär och bara ta det lugnt ett tag.
Gjorde lite pasta under kvällen, också, som jag fyllde med spenat, ostcreme, lök och vitlök, å ena sidan, och å andra sidan kronärtskocka, basilika och ost. Det blev gott.
fNär jag blir stor kommer jag - inser jag - att behöva lära mig mer om kombinationen mat och vin, men det var i alla fall kul igår, att prova lite grejer och se att grejer man inte alls trodde skulle funka ihop faktiskt gjorde det (Jodå - det går alldeles utmärkt att dricka verdicchio till pancetta!).
På tisdag är det examensfest med buffe och grejer. Det skall bli kul. Sedan är det klart.
Närmast har jag en helgs tjänstgöring framför mig på värtahemmet, med kycklingklubba provencal i morgon och skinkstek på söndag. I och för sig inga konstigheter eller speciellt "intressant" mat, men helt ok. Det skall bli skönt att bara laga grejer man vet vad det är och sådär och bara ta det lugnt ett tag.
torsdag, maj 04, 2006
The passenger
la la la la llalala laaa, la la la la llalala laaa, la la la la llalala laaa lalaaa.
Låten med kanske muskhistoriens absolut lättaste refräng ekar ut från den lilla radioapparatens spruckna högtalare. Det är mitt i natten. Ensam står mannen från vidderna, hjälten i historien, och - enligt konstens alla normer - spikar ihop bufferätt efter bufferätt....
Det kom ju en helg. Sonja fyllde 50 , så jag hade lovat att laga maten. Det blev ett litet buffebord med typ 12 rätter med någon slags franskt tema. Där fanns förstås min kycklingleverterrine, en korv på kycklinglår fylld med vitlök och paprika, lite pajer, små kallskurna rätter (skinka, hemmagjord rostbiff, rökt lax...) en god potatissallad med olja, vinäger, röd lök, mangetout och lite färska örter, och så lite annat smått och gott för folk som var laktos och/eller gluten/och eller lökallergiker såsom tämligen ointressanta kycklingklubbor, marinerade i soja, tomatpuré, honung och olja och sedan ugnsgrillade.
In alles typ käk för 100 skaft. Kul. Det gick bra. Alla blev mätta och ingen behövde lägga sig hungrig den dagen heller... Klart skönt.
I tisdags var det dags för "säsongsmenyer och mat och vin kombinationer" på skolan. Det var roligt. Jag blev ansvarig för en grupp som gjorde förrätter och det blev jättebra. Paradnumret blev min gravade, rökta kontrafilet med gottländsk spädsparris, blandad sallad, citronette, örtolja och huvlad parmesan. Snyggt och färggrannt på tallriken och möycket smak i både sparris och kött, så det blev jättelyckat.
Det där köttet tror jag att jag skall göra fler gånger som någon slags förrätt till catering eller något, för det verkar lätt att få ekonomi i det. På 2 kg kontrafile får jag ut kanske 200 tallrikar till en förrätt, så det känns jättebra. Enkelt var det också, även om det tar tid till att grava köttet....
Ikväll har jag extrainsatt lektion på skolan med italienska ostar och mer vin. Det känns lite.. .. . . sådär, men jag hajar givetvis att jag måste greja de kapitlen också i kursen föratt bli godkänd...
Hade förresten fått en kommentar här på bloggen från Max-Tommy Hobstig, min gamla vapendragare från mina punkigare dagar på frälsningsarméns natthärbärge för män, i början av 90-talet. Jag skall kolla in hans websidor och sådär sedan, men det verkar ha gått bra för honom. När vi jobbade nätter på frälsis snackade vi mycket om sociala frågor och om Tolkiens böcker och tecknade serier som Prins Valiant. Då ville jag bli serietecknare. Det blev jag inte.
Nåväl. Kul att se ett litet livstecken från honom igen. Nu skall jag packa de sista grejerna inför kursen ikväll, om jag hittar dem, efter att Elma dragit ut min skolväska över hela golvet i vardagsrummet. Vi hörs.
Låten med kanske muskhistoriens absolut lättaste refräng ekar ut från den lilla radioapparatens spruckna högtalare. Det är mitt i natten. Ensam står mannen från vidderna, hjälten i historien, och - enligt konstens alla normer - spikar ihop bufferätt efter bufferätt....
Det kom ju en helg. Sonja fyllde 50 , så jag hade lovat att laga maten. Det blev ett litet buffebord med typ 12 rätter med någon slags franskt tema. Där fanns förstås min kycklingleverterrine, en korv på kycklinglår fylld med vitlök och paprika, lite pajer, små kallskurna rätter (skinka, hemmagjord rostbiff, rökt lax...) en god potatissallad med olja, vinäger, röd lök, mangetout och lite färska örter, och så lite annat smått och gott för folk som var laktos och/eller gluten/och eller lökallergiker såsom tämligen ointressanta kycklingklubbor, marinerade i soja, tomatpuré, honung och olja och sedan ugnsgrillade.
In alles typ käk för 100 skaft. Kul. Det gick bra. Alla blev mätta och ingen behövde lägga sig hungrig den dagen heller... Klart skönt.
I tisdags var det dags för "säsongsmenyer och mat och vin kombinationer" på skolan. Det var roligt. Jag blev ansvarig för en grupp som gjorde förrätter och det blev jättebra. Paradnumret blev min gravade, rökta kontrafilet med gottländsk spädsparris, blandad sallad, citronette, örtolja och huvlad parmesan. Snyggt och färggrannt på tallriken och möycket smak i både sparris och kött, så det blev jättelyckat.
Det där köttet tror jag att jag skall göra fler gånger som någon slags förrätt till catering eller något, för det verkar lätt att få ekonomi i det. På 2 kg kontrafile får jag ut kanske 200 tallrikar till en förrätt, så det känns jättebra. Enkelt var det också, även om det tar tid till att grava köttet....
Ikväll har jag extrainsatt lektion på skolan med italienska ostar och mer vin. Det känns lite.. .. . . sådär, men jag hajar givetvis att jag måste greja de kapitlen också i kursen föratt bli godkänd...
Hade förresten fått en kommentar här på bloggen från Max-Tommy Hobstig, min gamla vapendragare från mina punkigare dagar på frälsningsarméns natthärbärge för män, i början av 90-talet. Jag skall kolla in hans websidor och sådär sedan, men det verkar ha gått bra för honom. När vi jobbade nätter på frälsis snackade vi mycket om sociala frågor och om Tolkiens böcker och tecknade serier som Prins Valiant. Då ville jag bli serietecknare. Det blev jag inte.
Nåväl. Kul att se ett litet livstecken från honom igen. Nu skall jag packa de sista grejerna inför kursen ikväll, om jag hittar dem, efter att Elma dragit ut min skolväska över hela golvet i vardagsrummet. Vi hörs.
fredag, april 28, 2006
Gomenasai...
Har - sedan vi fick digitalbox - tre musik-TV-kanaler. Det är kul. Mycket musik blir det. Bäst just nu är "VH1", som kör rätt mycket gamla grejer från 80-taket och sådär, men ibland slänger in något nytt örhänge.
Har, efter att tidigare dissat dem helt, fått en ny favoritlåt: Gomenasai av inga mindre än T.a.t.u. - ni vet de där ryska småtjejerna som det var ett sådant skandalrabalder om för några år sedan? Ja - jag hajar att jag är ett offer för hela den komersiella grejer och att jag - som lagom gubbsjuk 30+ - årig snubbe är målgruppen, men hey - man måste ge dem att låten är bra.
Redan när introt och bitar av refrängen samplades av Flipsyde på "Happy Birthday" tänkte jag "oh - det här är bra, undrar vem som gjort originalet. Det här är så bra att han inte kommit på det själv." Jag hade rätt, visade det sig. Precis som det tog Eminems "Stan" för Dido att slå igenom med "thank you" tog det en arg hiphop-gangster-wannabe-jag-är-en-jäkligt-
pinsam-snubbe-som-tjabbar-om-att-sälja-crack-och-skjuta-folk-i-ansiktet-snubbe
att lyfta fram det här lilla örhänget. Synd. I den kulinariska världen skulle detta kunna liknas vid folk som kommer på att majonnäs faktiskt är riktigt, riktigt gott genom att ha ätit junket som McDonalds har på sina McFeast.
Hmm.
Serverade köttsoppa igår. Den blev helt ok. Gjorde den på ytterlår och den fick stå länge, länge. Smaken blev jättebra, men buljongen blev lite för grumlig för min smak. Jag VET att man kan klarna den med äggvita, men jag lät bli för att inte få en kaka av alla grönsaker som ett skum på toppen efteråt.
Till middag serverade vi spaghetti och skinksås. Det är lite sådär... Jag vet inte. Jag har ju en kollega som skulle laga mat härom dagen och då skulle det vara spaghetti och köttfärssås. Men hon hittade ingen spaghetti sa hon. "Den är slut", men jag berättade att jag både hade spaghetti hemma sedan tidigare och hade köpt ny bandspaghetti. Hon gjorde i alla fall något annat, vilket flera av gästerna blev lite putta på, eftersom det stod "Spaghetti med köttfärssås" på matsedeln som suttit uppe ett tag...
Det blev således spaghetti igår. Med skinksås i stället, eftersom köttfärssåsen serverades till ris och/eller potatis i stället...
Cicci - min duktiga kallskänka som vickat hos mig sedan i februari kommer förmodligen att börja jobba på ett annat hak snart. Trist. Jag gillar henne verkligen och hon är skitduktig. Samtidigt kan jag inte erbjuda henne fast jobb, så länge W inte begär tjänstledigt eller så. Jag kan inte ens ge henne "fast vik" så länge jag inte vet hur länge W är borta.... Gomenasai, I guess...
Har, efter att tidigare dissat dem helt, fått en ny favoritlåt: Gomenasai av inga mindre än T.a.t.u. - ni vet de där ryska småtjejerna som det var ett sådant skandalrabalder om för några år sedan? Ja - jag hajar att jag är ett offer för hela den komersiella grejer och att jag - som lagom gubbsjuk 30+ - årig snubbe är målgruppen, men hey - man måste ge dem att låten är bra.
Redan när introt och bitar av refrängen samplades av Flipsyde på "Happy Birthday" tänkte jag "oh - det här är bra, undrar vem som gjort originalet. Det här är så bra att han inte kommit på det själv." Jag hade rätt, visade det sig. Precis som det tog Eminems "Stan" för Dido att slå igenom med "thank you" tog det en arg hiphop-gangster-wannabe-jag-är-en-jäkligt-
pinsam-snubbe-som-tjabbar-om-att-sälja-crack-och-skjuta-folk-i-ansiktet-snubbe
att lyfta fram det här lilla örhänget. Synd. I den kulinariska världen skulle detta kunna liknas vid folk som kommer på att majonnäs faktiskt är riktigt, riktigt gott genom att ha ätit junket som McDonalds har på sina McFeast.
Hmm.
Serverade köttsoppa igår. Den blev helt ok. Gjorde den på ytterlår och den fick stå länge, länge. Smaken blev jättebra, men buljongen blev lite för grumlig för min smak. Jag VET att man kan klarna den med äggvita, men jag lät bli för att inte få en kaka av alla grönsaker som ett skum på toppen efteråt.
Till middag serverade vi spaghetti och skinksås. Det är lite sådär... Jag vet inte. Jag har ju en kollega som skulle laga mat härom dagen och då skulle det vara spaghetti och köttfärssås. Men hon hittade ingen spaghetti sa hon. "Den är slut", men jag berättade att jag både hade spaghetti hemma sedan tidigare och hade köpt ny bandspaghetti. Hon gjorde i alla fall något annat, vilket flera av gästerna blev lite putta på, eftersom det stod "Spaghetti med köttfärssås" på matsedeln som suttit uppe ett tag...
Det blev således spaghetti igår. Med skinksås i stället, eftersom köttfärssåsen serverades till ris och/eller potatis i stället...
Cicci - min duktiga kallskänka som vickat hos mig sedan i februari kommer förmodligen att börja jobba på ett annat hak snart. Trist. Jag gillar henne verkligen och hon är skitduktig. Samtidigt kan jag inte erbjuda henne fast jobb, så länge W inte begär tjänstledigt eller så. Jag kan inte ens ge henne "fast vik" så länge jag inte vet hur länge W är borta.... Gomenasai, I guess...
onsdag, april 26, 2006
Att gå på skola...
Går alltså på Kulinar för att bli diplomerad, en gång i veckan. Det är kul och sådär, men hittills har jag inte lärt mig sådär jättemycket nytt. Jag brukar dessutom vara klar bland de första, eftersom jag - till skillnad från några andra i klassen - faktiskt jobbar med att laga mat, i princip dagligen.
Att som uppgift sätta ett bord om 6 gäster är liksom inga bökigheter. Att laga svensk husmanskost är liksom inget nytt.
Så igår - när det var "smörgåsbord, bufféer och småvarmt" kändes det svårt att motivera sig att gå dit. Jag hade ju påskbuffe för någon vecka sedan på jobbet och jag gör en hel del buffeer under ett år, om man räknar med storhelger, fördelsedagar och annat, så... Elma hade dessutom ramlat och slagit sig igår. Ordentligt. Det blödde näsblod i säkert en halvtimma första varvet. Sedan småblödde hon av och till hela dagen.
Så... Jag "kände inte" för att gå igår. Fick ett snällt och uppmuntrande sms från kompisen Tina som skrev typ att det var vår och att vi snart var klara och att det bara var att bita ihop nu så skulle det säkert bli kul till kvällen också...
Och visst. Det var... .. . . ok.
Rätterna som skulle lagas var typ "svenskt smörgåsbord", så jag tyckte väl inte att något var sådär jättenytt och kul. Däremto hade vi bl.a. Janssons Frestelse på menyn och det gillar jag - liksom alla anjovisrätter - så jag kände väl viss förhoppning att det skulle kunna fixa till sig ändå, när jag börjat kolla på mise-listan för kvällen.
Vad som däremot BLEV en överraskning var att vi, mellan sillar och tråkmat, grillade paprikor, som vi gjorde små ostrullader av, som sedan dubbelpanerades och friterades. Kul. En annan kul smårätt var "suicide wings". Kycklingvingar som typ kokas i smör, tabasco och rödvinsvinäger. Mycket tabasco. Typ en DECIliter till 75 gram smör till en halv deciliter vinäger till 8 vingar. Ni hajar. Hade man pepprat dem ytterligare hade folk fått hjärtproblem...
Men de var goda.
Och det var kul.
Nu är det bara två gastronomilektioner kvar, i nästa vecka (jo, vi har två pass då) och så lite mer buffekäk så är det färdigt sedan.
Största behållningen hittills har alltså varit kycklingvingar och kompisarna. Men snart är det ju examen...
Att som uppgift sätta ett bord om 6 gäster är liksom inga bökigheter. Att laga svensk husmanskost är liksom inget nytt.
Så igår - när det var "smörgåsbord, bufféer och småvarmt" kändes det svårt att motivera sig att gå dit. Jag hade ju påskbuffe för någon vecka sedan på jobbet och jag gör en hel del buffeer under ett år, om man räknar med storhelger, fördelsedagar och annat, så... Elma hade dessutom ramlat och slagit sig igår. Ordentligt. Det blödde näsblod i säkert en halvtimma första varvet. Sedan småblödde hon av och till hela dagen.
Så... Jag "kände inte" för att gå igår. Fick ett snällt och uppmuntrande sms från kompisen Tina som skrev typ att det var vår och att vi snart var klara och att det bara var att bita ihop nu så skulle det säkert bli kul till kvällen också...
Och visst. Det var... .. . . ok.
Rätterna som skulle lagas var typ "svenskt smörgåsbord", så jag tyckte väl inte att något var sådär jättenytt och kul. Däremto hade vi bl.a. Janssons Frestelse på menyn och det gillar jag - liksom alla anjovisrätter - så jag kände väl viss förhoppning att det skulle kunna fixa till sig ändå, när jag börjat kolla på mise-listan för kvällen.
Vad som däremot BLEV en överraskning var att vi, mellan sillar och tråkmat, grillade paprikor, som vi gjorde små ostrullader av, som sedan dubbelpanerades och friterades. Kul. En annan kul smårätt var "suicide wings". Kycklingvingar som typ kokas i smör, tabasco och rödvinsvinäger. Mycket tabasco. Typ en DECIliter till 75 gram smör till en halv deciliter vinäger till 8 vingar. Ni hajar. Hade man pepprat dem ytterligare hade folk fått hjärtproblem...
Men de var goda.
Och det var kul.
Nu är det bara två gastronomilektioner kvar, i nästa vecka (jo, vi har två pass då) och så lite mer buffekäk så är det färdigt sedan.
Största behållningen hittills har alltså varit kycklingvingar och kompisarna. Men snart är det ju examen...
måndag, april 24, 2006
Lasagne och VAB.
Ja, vad säger man? Man är långledig från jobbet för att... .. . jobba? Ibland funderar man på hur man är funtad, egentligen. Nåväl. Var ledig fredag, lördag och söndag. Fredagen gick faktiskt åt till att göra kul grejer som att tvätta mina skolgrejer (mössa, förkläde, slängar, rock, byxor och fixa till skorna) och äntligen städa upp i pärmen och sådär. Tog det med andra ord väldigt lugnt.
Lagade stuvade makaroner och falukorv på kvällen. Jag ORKADE helt enkelt inte engagera mig speciellt mycket mer.
På lördagen gjorde jag lite crepes till lunch, som jag fyllde med en stuvning med lök, morötter, rökt kalkon och lite svamp. Det blev gott. Crepes är en sådan där skön "helglunch"-rätt tycker jag. Dessutom går det att variera med vad man har för rester hemma.
På lördagen var vi hemma hos mamma och pappa, eller "farmor och farfar". Det var mysigt, för det var schysst väder. Vi var först ute och gick en liten prommis och sedan satt vi på deras balkong och fikade. Vi snackade krogkoncept och sådär. Det är kul, för även om det just nu mest är drömmar är det ju ett embryo till någon slags affärsidé, sedan, när det väl är dags att köra något eget...
Så kom till sist söndagen. Det var "middagssöndag" på kåren, så jag hade i fredags blivit tillfrågad om jag kunde "laga lite mat" till församlingen., Det rör sig om ungefär 30 portioner. Jag hade ingen jätteinspiration, så det blev lasagne. Dels för att det inte är så många moment. Dels för att det bara är att köra i ugnen, som tillagningsmetod, så fort man har alla såserna klara och så är det något som faktiskt är rätt gränsöverskridande när det gäller de olika generationerna som finns på kåren.
Gjorde en sallad med lite italienska smaker i, som komplement. Det gick bra och sådär, men när jag kom hem igår var jag helt slut. Hade ont i axlarna efter att ha stått flera timmar i ett för lågt kök och fick begära massage av Fru Värn för att klara kvällen.
Gjorde en ägg och anjovismacka som kvällsmat. Hade ingen kavring, så det blev på danskt rågbröd. Det var helt ok, men kavringen behöver inte känna sig hotad än på ett tag.
Idag VABar jag. Elma har snuva och kan inte gå till dagmamma. Hon r emellertid på bra humör och sådär, så hittills har det mest kännts som en extra helgdag.
Nä - nu skall jag förbereda mig lite inför kvällen, med makaronipudding som middag. Sedan blir det väl att kolla igenom lite vad vi skall göra i skolan i morgon.
Vi hörs.
Lagade stuvade makaroner och falukorv på kvällen. Jag ORKADE helt enkelt inte engagera mig speciellt mycket mer.
På lördagen gjorde jag lite crepes till lunch, som jag fyllde med en stuvning med lök, morötter, rökt kalkon och lite svamp. Det blev gott. Crepes är en sådan där skön "helglunch"-rätt tycker jag. Dessutom går det att variera med vad man har för rester hemma.
På lördagen var vi hemma hos mamma och pappa, eller "farmor och farfar". Det var mysigt, för det var schysst väder. Vi var först ute och gick en liten prommis och sedan satt vi på deras balkong och fikade. Vi snackade krogkoncept och sådär. Det är kul, för även om det just nu mest är drömmar är det ju ett embryo till någon slags affärsidé, sedan, när det väl är dags att köra något eget...
Så kom till sist söndagen. Det var "middagssöndag" på kåren, så jag hade i fredags blivit tillfrågad om jag kunde "laga lite mat" till församlingen., Det rör sig om ungefär 30 portioner. Jag hade ingen jätteinspiration, så det blev lasagne. Dels för att det inte är så många moment. Dels för att det bara är att köra i ugnen, som tillagningsmetod, så fort man har alla såserna klara och så är det något som faktiskt är rätt gränsöverskridande när det gäller de olika generationerna som finns på kåren.
Gjorde en sallad med lite italienska smaker i, som komplement. Det gick bra och sådär, men när jag kom hem igår var jag helt slut. Hade ont i axlarna efter att ha stått flera timmar i ett för lågt kök och fick begära massage av Fru Värn för att klara kvällen.
Gjorde en ägg och anjovismacka som kvällsmat. Hade ingen kavring, så det blev på danskt rågbröd. Det var helt ok, men kavringen behöver inte känna sig hotad än på ett tag.
Idag VABar jag. Elma har snuva och kan inte gå till dagmamma. Hon r emellertid på bra humör och sådär, så hittills har det mest kännts som en extra helgdag.
Nä - nu skall jag förbereda mig lite inför kvällen, med makaronipudding som middag. Sedan blir det väl att kolla igenom lite vad vi skall göra i skolan i morgon.
Vi hörs.
fredag, april 21, 2006
LÅNGfredag, påsken och veckan som varit.
Långfredagen kändes verkligen lång. Jag var trött och omotiverad. Hade ju påskbordet att få i ordning och så var det lammstek som käk. Körde omeletter som kvällsmat, vilket i och för sig gick hem. Tina var på jobbet och hälsade på. Kul. Vi snackar lite utbyte av tjänster, med att hon praktiserar hos mig och jag eller några av mina kockar praktiserar hos henne. Kan bli kul.
På långfredagskvällen var jag med Fredrik och såg "Babas bilar". Kul och skönt med en film man inte behöver engagera sig i. Kändes skönt. Vi åt på gamla favvohaket "bamboo palace" på kungsgatan, men jag antar att de bytt ägare eller i alla fall gjort om konceptet för det var mer inriktat på buffé numer och så asiatiska finrätter. Tidigare kunde man gå dit och äta bra asiatisk husmanskost för mindre pengar. Vet inte vilket som är bäst, men det var i alla fall annorlunda.
Så kom påsken.Påskbordet i år var mindre än förra året, men det var fortfarande en hel massa grejer att få ut på bordet: Ägghalvor med majjo och rom, räkor, ishavssallad, skagenröra, gubbröra, anjovislåda, prinskorv och köttbullar, kokt potatis, gravad lax (som vi gravade själva) rökt lax, sillbord (med 4 sorters sill i år - man KAN 1-2-3-lagen nu...), ostkaka, tre olika tårtor (vilket - för en gångs skull - var kul. Jag brukar HATA tårtor, men det var rätt kul att mecka med gelatin och marsipan och grejer, för en gångs skull), godis i massor (jag gjorde kanderade mandlar, bl.a.) och säkert något annat jag glömt att skriva upp...
Det var kul och uppskattat. I år satt också gästerna ned och åt ordentligt. De inte bara sprang in och kastade i sig några räkor innan de gick igen. Det var skönt. När man lägger ned så mycket tid på att laga och garnera maten är det alltid roligt när det är uppskattat.
På påskaftonskvällen åkte jag till syrran och Hanna, min systerdotter, och käkade lite mat och fick påskägg. Mysigt, men jag var så trött-trasig att jag var världens sämsta sällskap, kändes det som. Köpte i alla fall en ny, eller bättre begagnad, mobiltelefon av systerdottern. Kul med en ballare telefon än min tidigare, och roligt med spel där man hoppar fallskärm i luren!
På påskdagen monterade jag om resterna från bordet och hade påskbord igen. Det gick bra och jag fick inte så mycket svinn på grejerna, så det känns helt ok.
På annadag påsk skulle jag varit ledig, men fick åka in ett par timmar på kvällen och köra i alla fall.- Hoppas vi får veta vad som händer med W snart. Det är jättebökigt att inte veta vad som händer. Ifall man skall anställa någon annan eller försöka fixa en fast vikarie, eller om det baar handlar om att hålla ut någon vecka till... Det blir ingen kontinuitet i vickandet heller, för den som kommer in, så det känns lite... ... . . bökigt.
I tisdags var det kokt fisk och citronsås på jobbety. Det verkade gå hem. Själv var jag på culinar på kvällen och körde lite. Det var kul, men det var tråkig mat senast. Mest grejer jag gör "varje dag" på jobbet. I och för sig var temat "långkok och husmanskost" så det är kanske inte så konstigt. Det blev i alla fall: Fläsklägg med rotmos, bruna bönor med fläsk, kalops, boeuf bourguignon, ärtsoppa och pannkakor. Något som däremot var kul var att jag fick - eftersom jag var den enda som gjort det tidigare . binda upp en bit oxfile. Sedan gravade vi den i salt, socker och krossad svartpeppar och lite kanadensisk whisky och skall varmröka den nästa vecka. Klart kul. Lite mer gourmetaktigt. Har aldrig gravat kött förut, så det skall bli spännande. Kul också att varmröka det. Undcrar vad man serverar till det...
I onsdags var det fläsk med löksås på jobbet. Det var kul, men inte den kioskvältare jag hoppats på. Jag själv kände mig så flottig och äcklig efter att ha stått vid stekbordet i två timmar, så jag orkade inte äta något alls, men de som åt tyckte det var gott. Det blev ett äpple till lunch för mig.
Igår var det ärtsoppa med pannkakor på jobbet. Dags att stå vid stekbordet igen, men jag åt i alla fall lite soppa vid lunchen.
Idag är jag ledig. Cicci skall laga mat för första gången, men det är köttfärslimpa, så det kommer att gå bra. Själv tar jag det lugnt och väntar egentligen mest på att klockan skall bli tre, så skall jag gå och hämta Elma hos Inger. Det är mysigt när vi kan vara tillsammans hela familjen. Det har varit lite för mycket jobb på sistone.
På långfredagskvällen var jag med Fredrik och såg "Babas bilar". Kul och skönt med en film man inte behöver engagera sig i. Kändes skönt. Vi åt på gamla favvohaket "bamboo palace" på kungsgatan, men jag antar att de bytt ägare eller i alla fall gjort om konceptet för det var mer inriktat på buffé numer och så asiatiska finrätter. Tidigare kunde man gå dit och äta bra asiatisk husmanskost för mindre pengar. Vet inte vilket som är bäst, men det var i alla fall annorlunda.
Så kom påsken.Påskbordet i år var mindre än förra året, men det var fortfarande en hel massa grejer att få ut på bordet: Ägghalvor med majjo och rom, räkor, ishavssallad, skagenröra, gubbröra, anjovislåda, prinskorv och köttbullar, kokt potatis, gravad lax (som vi gravade själva) rökt lax, sillbord (med 4 sorters sill i år - man KAN 1-2-3-lagen nu...), ostkaka, tre olika tårtor (vilket - för en gångs skull - var kul. Jag brukar HATA tårtor, men det var rätt kul att mecka med gelatin och marsipan och grejer, för en gångs skull), godis i massor (jag gjorde kanderade mandlar, bl.a.) och säkert något annat jag glömt att skriva upp...
Det var kul och uppskattat. I år satt också gästerna ned och åt ordentligt. De inte bara sprang in och kastade i sig några räkor innan de gick igen. Det var skönt. När man lägger ned så mycket tid på att laga och garnera maten är det alltid roligt när det är uppskattat.
På påskaftonskvällen åkte jag till syrran och Hanna, min systerdotter, och käkade lite mat och fick påskägg. Mysigt, men jag var så trött-trasig att jag var världens sämsta sällskap, kändes det som. Köpte i alla fall en ny, eller bättre begagnad, mobiltelefon av systerdottern. Kul med en ballare telefon än min tidigare, och roligt med spel där man hoppar fallskärm i luren!
På påskdagen monterade jag om resterna från bordet och hade påskbord igen. Det gick bra och jag fick inte så mycket svinn på grejerna, så det känns helt ok.
På annadag påsk skulle jag varit ledig, men fick åka in ett par timmar på kvällen och köra i alla fall.- Hoppas vi får veta vad som händer med W snart. Det är jättebökigt att inte veta vad som händer. Ifall man skall anställa någon annan eller försöka fixa en fast vikarie, eller om det baar handlar om att hålla ut någon vecka till... Det blir ingen kontinuitet i vickandet heller, för den som kommer in, så det känns lite... ... . . bökigt.
I tisdags var det kokt fisk och citronsås på jobbety. Det verkade gå hem. Själv var jag på culinar på kvällen och körde lite. Det var kul, men det var tråkig mat senast. Mest grejer jag gör "varje dag" på jobbet. I och för sig var temat "långkok och husmanskost" så det är kanske inte så konstigt. Det blev i alla fall: Fläsklägg med rotmos, bruna bönor med fläsk, kalops, boeuf bourguignon, ärtsoppa och pannkakor. Något som däremot var kul var att jag fick - eftersom jag var den enda som gjort det tidigare . binda upp en bit oxfile. Sedan gravade vi den i salt, socker och krossad svartpeppar och lite kanadensisk whisky och skall varmröka den nästa vecka. Klart kul. Lite mer gourmetaktigt. Har aldrig gravat kött förut, så det skall bli spännande. Kul också att varmröka det. Undcrar vad man serverar till det...
I onsdags var det fläsk med löksås på jobbet. Det var kul, men inte den kioskvältare jag hoppats på. Jag själv kände mig så flottig och äcklig efter att ha stått vid stekbordet i två timmar, så jag orkade inte äta något alls, men de som åt tyckte det var gott. Det blev ett äpple till lunch för mig.
Igår var det ärtsoppa med pannkakor på jobbet. Dags att stå vid stekbordet igen, men jag åt i alla fall lite soppa vid lunchen.
Idag är jag ledig. Cicci skall laga mat för första gången, men det är köttfärslimpa, så det kommer att gå bra. Själv tar jag det lugnt och väntar egentligen mest på att klockan skall bli tre, så skall jag gå och hämta Elma hos Inger. Det är mysigt när vi kan vara tillsammans hela familjen. Det har varit lite för mycket jobb på sistone.
tisdag, april 11, 2006
Tisdag är fiskdag
Tisdag. Fiskdag. Idag har det varit mammas klassiker "fisk på grön bädd" på jobbet. Kul att göra något traditionellt, och samtidigt introducera något för gästerna som är ens eget.
Veckan som var var rätt lugn. Vi fick våra nya arbetskläder och jag har hunnit tvätta en av rockarna och sådär. De är jättebra. Snygga och lätta att hålla fräscha och så jättesnyggt med brodyr och nya mössorna till. Känns som ett riktigt lyft.
Jag var ledig i helgen, sånär som på ett köksmöte i söndags, med vikarierna, så det har varit lugnt.
Gav tjejerna ett varsitt ex av Anthony Bourdains "Kitchen confidential". De blev glada. Själv kan jag, såhär några år efter att jag läste den första gången, säga att det är bland det bästa jag någonsin läst. Inget annat, utom Bibeln, ha haft en sådan inverkan på mig vad det gäller mitt liv och levere. För Er som inte läst den än - gör det. Ni som HAR läst den vet vad jag pratar om. Det här är ett hjälteepos för mig och mina vapenbröder i branchen, ett rappt och roligt arbetsplatsreportage, men mest av allt kanske en helt fantastisk samling "war stories" från krogbranchen i New York. Den är helt enkelt oemotståndlig för oss bröder i vitt. En riktigt, riktigt bra bok.
Speaking of bra böcker. Mackan - brorsan, alltså, har ju skrivit en och jag har precis börjat läsa den. Den är rolig och intressant, även om jag kanske inte riktigt har någon relation till ämnet "som är Humor och Gud i någon slags allmänteologisk/populärvetenskaplig anda). Kul. Han är alltså den av oss bland syskonen som faktiskt får något publicerat.
Själv skriver jag på min kokbok, som aldrig blir klar - ett slags magnus epos om mat för folk som verkligen gillar "gammaldags" mat. Husmanskost på Svenska och Franska. Ibland kryddat med anekdoter kring recepten. Ibland mer "lärobok". Många av kapitlen har jag använt som någon slags "kurslitteratur" för kockstudenter, praktikanter och kökselever genom åren och annat är egentligen bara grundrecept. Jag verkar inte kunna få den ur händerna eller bli klar med den, och kanske är det så det skall vara - att det blir någon slags "ringpärm" i stället för en bok, men jag har inte riktigt försonats med just den tanken än. Vi får se.
Fyllde förresten på gas till min köksblåslampa och testade den. Det var kul. Verktyg i köket, där man får leka med öppen eld och eller grejer som brummar och väser ÄR kul.Kockeriet är verkligen ett yrke för mig! Lägg därtill tid löneförmånen att leka med sylvassa knivar varje dag och ni förstår kanske varför jag blivit fast. Det är helt enkelt "lagom farligt" i ett professionellt kök. Det är lite som med klättringen - väl avvägda risker för att uppn något som är... .. .. . förgängligt. Och fantastiskt.
Var med spillolja från fritösen till miljöstationen på macken idag. Det kändes lite äckligt, men det var skönt att bli av med den hemifrån i alla fall. Jag brukar gå med ungefär 10 liter åt gången, men nu har vi inte friterat på ett tag, så när jag hällde ut oljan ur dunkarna (oljan skall hällas på fat på macken) så luktade det gammalt kycklingfett och fisk om den... Inte jättefräscht.
Skulle på kockskolan, men det satt en lapp på dörren om att det var inställt på grund av sjukdom. Tog en vända på stan och var in på Hellgrens musikhandel på götgatan i stället. Kul. Lirade roliga fina trummor och drömde ett tag. Gick sedan ned på Birka och lirade på andra fina trummor och drömde lite till. Vill egentligen byta mina trummor mot något kuligare snart, men de får väl duga ett tag till. Vi får se. Det var i alla fall kul att komma in på både Hellgrens och Birka och faktiskt inte vara den sämsta trummisen i butiken. Killarna på Birka tyckte tillochmed att "det är kul när et kommer in någon och kollar på trummor, som inte går fram till det dyraste kitet på en gång och bankar, utan går runt lite och verkligen lirar på grejerna, och som kan smiska smutsen ur även de enklare seten". Kul.
JobbMackan kom tillbaka till jobbet idag. Skönt.
I morgon serverar vi pannbiff med lök.
Skall ringa vinTina och snacka lite med henne om hon kan vicka på fredag.
Nu skall jag lägga mig. Vi hörs.
Veckan som var var rätt lugn. Vi fick våra nya arbetskläder och jag har hunnit tvätta en av rockarna och sådär. De är jättebra. Snygga och lätta att hålla fräscha och så jättesnyggt med brodyr och nya mössorna till. Känns som ett riktigt lyft.
Jag var ledig i helgen, sånär som på ett köksmöte i söndags, med vikarierna, så det har varit lugnt.
Gav tjejerna ett varsitt ex av Anthony Bourdains "Kitchen confidential". De blev glada. Själv kan jag, såhär några år efter att jag läste den första gången, säga att det är bland det bästa jag någonsin läst. Inget annat, utom Bibeln, ha haft en sådan inverkan på mig vad det gäller mitt liv och levere. För Er som inte läst den än - gör det. Ni som HAR läst den vet vad jag pratar om. Det här är ett hjälteepos för mig och mina vapenbröder i branchen, ett rappt och roligt arbetsplatsreportage, men mest av allt kanske en helt fantastisk samling "war stories" från krogbranchen i New York. Den är helt enkelt oemotståndlig för oss bröder i vitt. En riktigt, riktigt bra bok.
Speaking of bra böcker. Mackan - brorsan, alltså, har ju skrivit en och jag har precis börjat läsa den. Den är rolig och intressant, även om jag kanske inte riktigt har någon relation till ämnet "som är Humor och Gud i någon slags allmänteologisk/populärvetenskaplig anda). Kul. Han är alltså den av oss bland syskonen som faktiskt får något publicerat.
Själv skriver jag på min kokbok, som aldrig blir klar - ett slags magnus epos om mat för folk som verkligen gillar "gammaldags" mat. Husmanskost på Svenska och Franska. Ibland kryddat med anekdoter kring recepten. Ibland mer "lärobok". Många av kapitlen har jag använt som någon slags "kurslitteratur" för kockstudenter, praktikanter och kökselever genom åren och annat är egentligen bara grundrecept. Jag verkar inte kunna få den ur händerna eller bli klar med den, och kanske är det så det skall vara - att det blir någon slags "ringpärm" i stället för en bok, men jag har inte riktigt försonats med just den tanken än. Vi får se.
Fyllde förresten på gas till min köksblåslampa och testade den. Det var kul. Verktyg i köket, där man får leka med öppen eld och eller grejer som brummar och väser ÄR kul.Kockeriet är verkligen ett yrke för mig! Lägg därtill tid löneförmånen att leka med sylvassa knivar varje dag och ni förstår kanske varför jag blivit fast. Det är helt enkelt "lagom farligt" i ett professionellt kök. Det är lite som med klättringen - väl avvägda risker för att uppn något som är... .. .. . förgängligt. Och fantastiskt.
Var med spillolja från fritösen till miljöstationen på macken idag. Det kändes lite äckligt, men det var skönt att bli av med den hemifrån i alla fall. Jag brukar gå med ungefär 10 liter åt gången, men nu har vi inte friterat på ett tag, så när jag hällde ut oljan ur dunkarna (oljan skall hällas på fat på macken) så luktade det gammalt kycklingfett och fisk om den... Inte jättefräscht.
Skulle på kockskolan, men det satt en lapp på dörren om att det var inställt på grund av sjukdom. Tog en vända på stan och var in på Hellgrens musikhandel på götgatan i stället. Kul. Lirade roliga fina trummor och drömde ett tag. Gick sedan ned på Birka och lirade på andra fina trummor och drömde lite till. Vill egentligen byta mina trummor mot något kuligare snart, men de får väl duga ett tag till. Vi får se. Det var i alla fall kul att komma in på både Hellgrens och Birka och faktiskt inte vara den sämsta trummisen i butiken. Killarna på Birka tyckte tillochmed att "det är kul när et kommer in någon och kollar på trummor, som inte går fram till det dyraste kitet på en gång och bankar, utan går runt lite och verkligen lirar på grejerna, och som kan smiska smutsen ur även de enklare seten". Kul.
JobbMackan kom tillbaka till jobbet idag. Skönt.
I morgon serverar vi pannbiff med lök.
Skall ringa vinTina och snacka lite med henne om hon kan vicka på fredag.
Nu skall jag lägga mig. Vi hörs.
onsdag, april 05, 2006
Onsdagsnöjd.
Det är onsdag. Jag är rätt nöjd med livet. Jag bara hoppas på att det löser sig med de sista inköpen som skulle fixas till tills i morgon, så att vi får ihop allt.
Igår var det tisdag, vilket betyder två saker - för det första "fridag" från jobbet, tillsammans med Elma och för det andra skolan.
Min "fridag" blev inte så fri som jag hoppats på. Jag har suttit i möte med husbonn och var tvungen att åka in igår också, till jobbet. Jag har haft det så rätt mycket nu, på sistone. Vi har en del att diskutera, husbonn och jag. Jag kommer möjligen att skriva mer om det senare, men jag kan väl skriva såpass mycket att jag tycker det är värt några timmar av min fritid, för att få det fungera...
Igår var också skoldag. Jag hade ju inte varit där på ett par veckor, så det var skönt att komma igång igen. Det var olika mousselinefärser igår, så det var riktigt roligt. Jag fick mala kalvfärs, fläskfärs och göra roliga grejer. Det blev till sist tre olika rätter: Wallenbergare (med pommes persillé och andra klassiska tillbehör), kåldolmar (med grässås, lingon och potatispurée) och så en paté. Det var riktigt roligt att göra paté, vaktiskt. Jag gjorde min på kycklinglever, kalvfärs, fläskfärs, oliver, konjak, vitlök och lite roliga kryddor. Så bakade jag av den i en baconfodrad form. Den blev jättegod, och blev kanonsnygg, när de fina ränderna från baconet låg ovanpå den mjälla patén. Mums fillibabba!
Idag har vi haft en - i och för sig jäktig men - riktigt bra dag på jobbet. Jag har gjort wallenbergare (något som faktiskt ser klyftigare ut än vad det är - jag skrev matsedel för den här veckan för två veckor sedan), med petit poix, persillépotatis (ja - jag har tornerat 20 kg potatis idag!) och gräddsås i stället för brynt smör. Det var en kioskvältare. Jag fick slut på persillépotatis och fick kocka "ful-plugg" till de sista, jag fick slut på ärter flera gånger, men alla tyckte att det var jättegott och jättekul, så det var riktigt poppis. Succé.
På onsdagar är det alltid mycket att göra, och idag var inget undantag, men vi fick i alla fall köket ordentligt städat, pannkakssmeten satt tills i morgon och så dagens måltider under bältena, förstås, trots att två timmar av dagen gått åt till ett möte.
På eftermiddagen idag kom förresten våra nya arbetskläder. Vi har nu fått rockar med brodydr, matchande pillerboxmössor och nya byxor. Det känns jättekul. Rockarna är skitsnygga!
I morgon är det - hoppas jag - ärtsoppa med fläsk - om bara ärterna hann komma innan Elin gick hem. Och så pannkakor, förstås. På fredag är det chili. Det känns helt ok.
Idag har varit en bra dag.
Igår var det tisdag, vilket betyder två saker - för det första "fridag" från jobbet, tillsammans med Elma och för det andra skolan.
Min "fridag" blev inte så fri som jag hoppats på. Jag har suttit i möte med husbonn och var tvungen att åka in igår också, till jobbet. Jag har haft det så rätt mycket nu, på sistone. Vi har en del att diskutera, husbonn och jag. Jag kommer möjligen att skriva mer om det senare, men jag kan väl skriva såpass mycket att jag tycker det är värt några timmar av min fritid, för att få det fungera...
Igår var också skoldag. Jag hade ju inte varit där på ett par veckor, så det var skönt att komma igång igen. Det var olika mousselinefärser igår, så det var riktigt roligt. Jag fick mala kalvfärs, fläskfärs och göra roliga grejer. Det blev till sist tre olika rätter: Wallenbergare (med pommes persillé och andra klassiska tillbehör), kåldolmar (med grässås, lingon och potatispurée) och så en paté. Det var riktigt roligt att göra paté, vaktiskt. Jag gjorde min på kycklinglever, kalvfärs, fläskfärs, oliver, konjak, vitlök och lite roliga kryddor. Så bakade jag av den i en baconfodrad form. Den blev jättegod, och blev kanonsnygg, när de fina ränderna från baconet låg ovanpå den mjälla patén. Mums fillibabba!
Idag har vi haft en - i och för sig jäktig men - riktigt bra dag på jobbet. Jag har gjort wallenbergare (något som faktiskt ser klyftigare ut än vad det är - jag skrev matsedel för den här veckan för två veckor sedan), med petit poix, persillépotatis (ja - jag har tornerat 20 kg potatis idag!) och gräddsås i stället för brynt smör. Det var en kioskvältare. Jag fick slut på persillépotatis och fick kocka "ful-plugg" till de sista, jag fick slut på ärter flera gånger, men alla tyckte att det var jättegott och jättekul, så det var riktigt poppis. Succé.
På onsdagar är det alltid mycket att göra, och idag var inget undantag, men vi fick i alla fall köket ordentligt städat, pannkakssmeten satt tills i morgon och så dagens måltider under bältena, förstås, trots att två timmar av dagen gått åt till ett möte.
På eftermiddagen idag kom förresten våra nya arbetskläder. Vi har nu fått rockar med brodydr, matchande pillerboxmössor och nya byxor. Det känns jättekul. Rockarna är skitsnygga!
I morgon är det - hoppas jag - ärtsoppa med fläsk - om bara ärterna hann komma innan Elin gick hem. Och så pannkakor, förstås. På fredag är det chili. Det känns helt ok.
Idag har varit en bra dag.
måndag, april 03, 2006
Hänt i veckan.
Har nästan inte orkat göra något alls veckan som var. Jag låg sjuk i hög feber och grejer fram till typ torsdag och var sedan såpass feberfri att jag hoppade in och jobbade fredag, lördg och söndag.
Jag är fortfarande snorig och hostar en del, men jag har ingen feber längre. Elma är hos dagmamma och sådär, så egentligen antar jag att vi mår rätt bra, men jag är täppt i näsan och får gå upp några gånger på natten för att ta nässprej, när jag inte tycker att jag kan andas.
I fredags gjorde jag höns i curry på jobbet. Det gick bra och var poppis. I lördag hade jag kycklingschnitzel och den gick förvånansvärt bra. Igår hade jag köttgryta på menyn, men min kötthandlare hade skickat mig dåligt kött, så det blev inget vidare. Jag snackade med dem idag och nämnde då att jag tyckte det var dåligt. De skulle bjuda på nästa leverans av högrev. Det är bra.
Det här med leverantörer är egentligen en rätt fin balansgång. Å ena sidan vill man inte skänka pengar till någon som skickar en skit, men å andra sidan vill man inte bränna alla broar till en leverantör, i det fall att man måste använda sig utav dem igen, så småningom. Det finns ju inte oändligt många grönsakshandlare, t.ex. i Stockholm.
Min grönsakshandlare försöker jag ibland få ratt göra som jag vill, men jag har nu gett upp och börjat ta mina grönsaker från en annan handlare. De fick tillräckligt många chanser tycker jag, men de fortsatte att packa burarna fel (en gång ställde de än äggkarton under 300 kg potatis. Det var en hel karta som var transportskadad när äggen kom fram. Då var jag inte nöjd.) De har varit lite slarviga med avad de har skickat mig för grejer (dålig paprika, halvvissna örter) ett tag, så trots idoga påminnelser av mig, så gör de fel. Det var bara att låte dem ha sin business med andra kunder i stället.
Jag kommer säkert att ge dem en andra chans. Eller en tredje. Eller en fjärde. Men just nu tar jag mina grönsaker från ett annat ställe ett tag, så kanske de lär sig till nästa gång.
På jobbet är det rätt struligt. Det viskas lite om omorganisation och grejer. W är fortfarande sjuk och Mackan har inte kommit hem ännu, så det är fortsatt mycket att göra.
I morgon är det Wallenbergare och mousselinefärs på skolan, så det kommer nog att gå bra.
Vi hörs.
Jag är fortfarande snorig och hostar en del, men jag har ingen feber längre. Elma är hos dagmamma och sådär, så egentligen antar jag att vi mår rätt bra, men jag är täppt i näsan och får gå upp några gånger på natten för att ta nässprej, när jag inte tycker att jag kan andas.
I fredags gjorde jag höns i curry på jobbet. Det gick bra och var poppis. I lördag hade jag kycklingschnitzel och den gick förvånansvärt bra. Igår hade jag köttgryta på menyn, men min kötthandlare hade skickat mig dåligt kött, så det blev inget vidare. Jag snackade med dem idag och nämnde då att jag tyckte det var dåligt. De skulle bjuda på nästa leverans av högrev. Det är bra.
Det här med leverantörer är egentligen en rätt fin balansgång. Å ena sidan vill man inte skänka pengar till någon som skickar en skit, men å andra sidan vill man inte bränna alla broar till en leverantör, i det fall att man måste använda sig utav dem igen, så småningom. Det finns ju inte oändligt många grönsakshandlare, t.ex. i Stockholm.
Min grönsakshandlare försöker jag ibland få ratt göra som jag vill, men jag har nu gett upp och börjat ta mina grönsaker från en annan handlare. De fick tillräckligt många chanser tycker jag, men de fortsatte att packa burarna fel (en gång ställde de än äggkarton under 300 kg potatis. Det var en hel karta som var transportskadad när äggen kom fram. Då var jag inte nöjd.) De har varit lite slarviga med avad de har skickat mig för grejer (dålig paprika, halvvissna örter) ett tag, så trots idoga påminnelser av mig, så gör de fel. Det var bara att låte dem ha sin business med andra kunder i stället.
Jag kommer säkert att ge dem en andra chans. Eller en tredje. Eller en fjärde. Men just nu tar jag mina grönsaker från ett annat ställe ett tag, så kanske de lär sig till nästa gång.
På jobbet är det rätt struligt. Det viskas lite om omorganisation och grejer. W är fortfarande sjuk och Mackan har inte kommit hem ännu, så det är fortsatt mycket att göra.
I morgon är det Wallenbergare och mousselinefärs på skolan, så det kommer nog att gå bra.
Vi hörs.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
