Vad heter min dessert på italienska?

Igår hade jag så det där "cateringjobbet" på kåren, med, visade det sig 14 gäster. Det blev bra. God och uppskattad mat, roliga samtal kring borden och ganska mycket just det jag ville - någon slags känsla av "Italiensk familjemiddag". Alla var med, från "småungarna" som numer är runt två-tre till folk i deras mor- och far-föräldrageneration. Och - i något fall - någon ifrån deras föräldrageneration. Klart mysigt.

Till dessert hade jag ju gjort min vita chokladmousse. Jag hade lagt vitvins (ja - matlagningsvin, alltså, det var ju på frälsis!) kokta bär (blåbär, hallon, lingon och björnbär) i botten. Laggt ett fluffigt lager mousse ovanpå och sedan dekorerat med finhackad mandel och vaniljsocker. Kallade det hela för "snöftäcke", men kom inte på vad det heter på italenska. Antar att det blir något med "di neve", men kan för lite Italienska.

Fick nästan inga svar på min senaste läsarfråga (vet inte om det är för att läsarna inte läser, eller för att de tycker att känns obehagligt att tänka på om de skulle dö i morgon...) så jag har kommit på en något mer "aggresiv" approach. Jag tänker helt enkelt intervjua några av de mer frekventa läsarna på den här bloggen och publicera deras intervjuer här... Förhoppningsvis kan ju i så fall de blogga på sina egna bloggar om det också, och generera mer trafik, inte bara till sig utan även hit... Och DÅ kanske någon kommenterar något här... :-)

Idag blir det nog French Toast till lunch, jag måste göra mig av med mitt franskbröd...

Det blev italienskt.

Av all slags mat gick jag mot bättre vetande och lagar nu något italienskt. Det blir "canneloni pomodoro" - fyllda pastarullar med tomatsås. Just jag fyllde just mina pastarullar med en ostcreme på bl.a. Philadelphiaost och spenat.

Till efterrätt blir det "vit chokladmousse med vinkokta bär".

Jag vet - men jag hade verkligen INGEN fantai.

Mina canneloni är världens enklaste käk, förresten:

Köp färska lasagneplattor (om du inte - som jag - har en pastamaskin och kan göra egna snabbt och enkelt).
Gör en creme på ett paket philadelphiaost, en halv dl vispgrädde och finhackad spenat (Jag vet inte hur mycket - en vettig näve...). Krydda med salt, peppar, vitlök, oregano, basilika och om du har några egna krydoor. Om du vill ha fram smaken av ost mer kan du ha i en knivsudd muskot.
Fördela med en matsked cremen över ungefär en tredjedel av en lasagneplatta, rulla ihop till en liten rulle och lägg i en ugnsfast form.
Gör likadant med de övriga plattorna, tills antingen plattorna eller cremen tagit slut.
Gör en snabb pastasås på krossade tomater, lite vitlök, lite olivolja, en buljongtärning, salt, peppar och socker.
Häll över lite av såsen över dina pastarullar.

In i ugnen på typ 180 grader i 20 minuter.

Färdigt!


Inte mycket svårare är heller min vita chokladmousse.

3 dl vispgrädde
100 g vit choklad
Lite goda frusna bär (hallon och blåbär brukar finnas hos coop för vettigt pris)
1 glas vitt vin

Vispa upp grädden, men inte för hårt. Den skall vara "fluffig".
Smält blockchokladen i antingen micron eller i ett vattenbad.
Rör försiktigt ut blockchokladen i grädden. Lägg allt i en spritspåse och lägg in i kylen ett ga - gärna minst en halvtimma.
Tag fram vinet, häll i en sauteuse, i med bären när det kokar och dra av från plattan med en gång. Portionera upp lite av bären i glasscoupe eller vackre glas.
Spritsa chokladmoussen ovanpå.
Hyvla lite vitchoklad över och dekorera med t.ex. en kvist citronmeliss.

Enkla, snabba grejer som funkar en lördag när man fortfarande är hängig. Hoppas jag.


Har förresten uppdaterat min blogg nu, till "google blogger". Vi får väl se ifall det funkar som det skall.Om det inte gör det så hör gärna av Er.


Till alla läsare kommer här också en liten fråga - för det har jag hört är populärt bland bloggar:

Om du visste att du skulle dö i morgon och du fick bestämma precis vad du ville som din sista måltid - vad skulle du vilja ha?

Lördag före söndag

Lördag igår. I och för sig lördagen efter fredagen, lika mycket som lördag före söndag. Igår var jag riktigt risig. Jag har dragit med en förkylning, som dragit runt på jobbet i ett par veckor, men igår hade jag feber och grejer och fick tillbringa nästan hela dagen i sängen. Idag är det så lördag. Lördagen före i morgon, som är söndag. Söndagen då jag skall ha lagat mat till ett sällskap på Kåren. Det känns i och för sig kul, men jag är rätt trött och sliten. Dessutom har jag inte så mycket inspration.

Det måste vara något enkelt, "skalbart", så att jag kan fixa till någon portion extra ifall det dyker upp någon som inte anmält sig. Samtidigt får det inte vara något "konstigt" som couscous eller pasta eller något. Helst skall det inte heller vara något med ris.

Jag funderar i termer som gryta eller soppa, men har samtidigt ingen jätteinspiration, och har jag lärt mig något som kock så är det att om man skall göra gryta eller soppa måste en hel del av dig själv ned i den där kastrullen om det skall bli bra. Det går helt eneklt åt "en nypa kärlek" för att det skall bli bra. Och det har jag inte över. Inte idag.

Så jag vet inte riktigt vad jag skall göra.

Såhär, lördagen före söndagen.

Kompisar från förr...

Åkte T-bana idag och såg när jag var på väg ned från perrongen på slussen en av mina gamla kollegor - en diskare jag jobbat en hel del med. Han stod och tiggde pengar på perrongen av förbipasserande, full som en kastrull. Jag stannade ett tag och snackade med honom. Jo, visst kom han ihåg mig, det var ju jag som hade lärt honom hur man bytte spolglanspumpen, den där gången...

Han berättade att han hade flyttat till en lägenhet tillsammans med en kompis och sedan hade det gått utför. Kompisen och han hade bråkat om hyran och kompisen hade stuckit. Det blev för lite pengar kvar, så för att klara hyran hade han tagit svartjobb. Där hade han skadat sig, så han kunde inte jobba vitt heller. Med ett sjukförsäkringssystem som ger "60 procent av nästan ingenting" blev det för lite pengar kvar. Utan möjlighet till vettigt lån hade han tagit ett telefonlån. Sedan var skuldkarusellen i gång...

I restaurangbranchen är det inte alls ovanligt att folk har eller få problem med spriten, för att det hela tiden finns så tillgängligt. Jag tänker på det varje gång jag ser någon "lodare" på stan. Kollar lite extra i ansiktet och så, för att se om det är någon jag faktiskt känner...

Jag räckte över den svettiga tjuga jag hade i fickan och mumlade halvskamset fram någon slags "lycka till och ta hand om dig". Han kollade på pengarna ett tag och mumlade sedan fram, liksa skamset - "detsamma. Och hälsa familjen". När jag satt på bussen hem började jag nästan grina.

Korvmojen

Måste bara säga en grej - korvmojen på slussen äger! Alltså, jag undrar om det finns någon bättre?

Eller så flirtar tjejen där med mig varje gång jag går dit.

För allvarligt - hon är löjligt trevlig. Och varje gång jag kommer så snackar hon ett tag och så och ganska ofta blir det något "extra" för att man är "stammis". Idag åt jag en kycklingburgare där. "Den tar en -8 minuter"... Ok. Inga problem. Jag har inte bråttom någonstans.

När jag får grejerna (f.ö. PRECIS som jag vill ha dem, med rostad lök, isbergssallad CURRY-dressing, ingen senap, ingen ketchup, men med en citronskiva och en fefferoni) så bara: "Jo, men om du vill ha käket färdigt nästa gång du kommer, så här är mitt nummer... Det är några busschaffisar och så som ringer och förbeeställer och så, så jag kan ju fixa åt dig också... Ring bara typ tio minuter innan du kommer, så är det varmt när du kommer..."

Givetvis fick hon de där 4 kronorna i växel, i dricks.

Fattiga riddare eller prinsessmörgås?

Har snackat med två gamla klätterkompisar idag, genom två olika grejer i jobbet och kommit fram till att jag saknar klättringen enormt ibland. Att inte längre kunna bestiga höga berg, även om jag skulle vilja det, känns ibland lite surt. Samtidigt känner jag ju också att jag inte längre vare sig "kan" - rent tekniskt eller formmässigt, eller "borde" av vad vi kan kalla "familjeetiska" skäl åka iväg till något högt berg någonstans på en annan kontinent, även om det är vad varenda fiber av ens kropp skriker efter just i de där samtalen med andra, f.d. jämlikar och numer "fortsatt aktiva veteraner".

Nåväl.

Min mail kom förresten, helt utan vidare, igång igen, så ni som hållit på och försökt att maila mig på coyote de senaste månaderna men inte lyckats - ni kan göra det igen nu.

Ikväll har Elma och jag varit ensamma hemma. Elma ville äta "prinsessmat" och själv har jag känt, sedan härom dagen, då jag såg det i ett TV-program, att jag velat ha "fattiga riddare". Så det blev fattiga riddare till middag. Ett tag. Sedan ville Elma ha pannkakor i stället. Fram med mer mjölk och snabbt montera om min "fattiga riddare-smet" till pannkakssmet. Sedan ville hon inte äta pannkakor. Dåbytte vi namn på fattiga riddare till "prinsessmörgås" (Ja, vaddårå? Vad gör man inte för att en tvååring skall äta?) och då gick det ned.

När jag blir stor och får en egen restaurang kommer nog rätten att få heta "french toast", i stället, som den gör på engelska, för att undvika vidare begreppsförvirring.

Söndag - den ultimata bloggposten!

Har snackat med några av mina blogg-besökare antingen på telefon, eller mail, eller personligen (jo, jag träffar faktiskt folk på riktigt också - vilket, inser jag, är den stora aneldningen till att jag inte alls är vare sig så populär eller effektiv bloggare som... .. låt oss säga Linda Skugge). De ger alla generöst av sin input till mig när vi hörs av och eftersom jag är "en man av folket" som gärna går mina läsare till mötes, så - här kommer den ULTIMATA bloggposten:

En av mina läsare ville veta mer om mig personligen, vad jag gör på dagarna och se mer av "personliga reflektioner" på bloggen:
Idag har jag lekt med familjen, ute i snön. Det hade kommit närmare 20 cm, så det räckte till att både bygga en ordentlig snöborg, kasta snöboll och åka pulka på. Elma var överförtjust och kvittrade och sjöng hela tiden. Till lunch åt tjejerna pizza från igår, medan jag själv microvärmde plättar från lithells och toppade dessa med hemkokt hjortronsylt. Ja, det är sant. Ävem lpclems barn äter ibland fiskpinnar! Eftermiddagen tillbringades framför TV:n.

En av mina läsare påminde mig om att jag inte kommenterat en tidigare post om TV-programmet "middagen":
Nej, det var inte rätt. Ok - karln kan bevisligen en hel del om mat och är nörd, men allvarligt - varje måltid MÅSTE inte vara en lektion. Jag tycker själv att Bella skulle ha vunnit. Och hon hade gjort det om hon inte släpat in det där bandet i vardagsrummet, som förde oväsen på hennes andra middag.

En av mina läsare vill veta mer om vad jag själv har för inspirationer:
Well - jag äger massor av kokböcker som jag aldrig läser i. Ett par böcker om mat som jag faktiskt läst flera gånger och älskar är Anthony Bourdains "Kitchen confidential" och "A cooks tour". De är utan tvekan de böcker om mat som inspirerat mig mest. Vad det gäller kokböcker vet jag inte. Bonniers är riktigt bra. Annars säger jag som Hoa Hoa Dalgren: "Jag tittar rätt mycket på TV" och ser nästan alla matlagningsprogram som jag kan få in med vårt kanalutbud. De kockar som jag haft som största inspiration i mitt eget arbete har varit Conny Svensson, min köksmästare från Billmansro, som var den första som faktiskt lät mig själv ta initiativ ett kök. hans woksås och recept på fyllda isterband är grejer jag fortfarande använder. En annan är Alexander Nilsson, som var min köksmäste när jag gick på Culinar. Han sågade alltid mina grejer där och fick mig att på det sättet höja mig hela tiden, för att "inte ge honom den glädjen att hitta något att hacka på". Allra störst inflytande på min matlagning och inte minst min smakpalett har nog mamma.

En läsare ville veta mer om vilka restauranger jag besöker:
Jag går väldigt sällan på restaurang numer. när jag någon gång gör det är det ofta antingen i jobbet. Jag har emellertid några stamhak som jag gärna äter på gång efter gång. Förutom de tidigare nämnda gillar jag t.ex. "Stekpannan" och "Söderkisen" på söder. "Blå dörren" vid Slussen, Finntorps suchihak. Jag återkommer säkert med fler, om jag kommer på något.

Själv tänkte jag skriva lite om att jag faktiskt numer VET vad jag skall titta på på TV, efter det "middagen" tagit slut. På helgerna kör tydligen TV3 olika serier för att fylla ut tablån. Förra veckan var det "Hell's kitchen", med Gordon Ramsay och den här veckan var det "Top chef". De har varit väldigt roliga att följa.

En läsare vill se fler recept på min blogg. Här kommer kvällens middagsrecept:

Spaghetti med biff och ädelostsås (4 port)

Du behöver:
100 g lövbiff
1 dl. vetemjöl
30 g. smör eller margarin
1 l mjölk
En hel del ädelost.
muskot
vitlökspulver
Salt och vitpeppar

Spaghetti
Vatten

1) Sätt på pastavatten, koka spaghettin enligt instruktioner.
2) Medan pastavattnet kokar upp, stimla och bryn lövbiffen. Lägg den i en skål och låt vila medan du "sätter" såsen.
3) Smält smöret i en panna, gärna sauteuse.
3) När smöret är smält, rör snabbt i mjölet och mjölken med en ballongvisp.
4) Vispa såsen ordentligt slät. Sila ifall den är "klumpig" när den tjocknar (när mjölken kokar).
5) Rör i oedentligt med ädelost. Smaka av med salt, vitlökspulver, vitpeppar och muskot.

Servera spaghettin som en liten hög mitt på tallriken. Lägg den stimlade biffen på mitten av högen och "rippla" såsen över med en sked. Servera gärna med en liten sallad eller dekorera med färska örter. Bladpersilja bryter fint smakerna.

En läsare tyckte att jag skulle sluta skriva helt. Det gör jag inte, men nu slutar jag den här posten.

Kickoff

Jag skrev iget i bloggen igår för jag var ute på "galej" med företaget. Vi fusionear nu med ett annat företag och ägnade därför en ansenlig mängd tid igår åt at träffas, snacka koncept och sedan umgås under lättsamma former. Det var - in lack of better words - trevligt.

Cuibono - som jag jobbar på - är ju sammanlagt fyra pers sedan tidigare. Och företaget vi slår ihop oss med är två. Vi var alltså fem herrar och en dam som träffades och pekade på powerpointpresentationer ihop.

Den största upplevelsen var ändå maten. Vi var och åt på Cafe Milano vid Kungsträdgården. Någon slags carpaccioliknande rätt på tonfisk som förrätt. Pasta fylld med kronärtskocka, sparris och ricotta med gorgonzolasås, rostade valnötter och tryffelcreme till varmrätt och tiramisu till dessert.

Helt enkelt bland det bästa italienska mat jag ätit.

Var så impad av maten att jag var tvungen att kolla in priserna, för att se ifall jag skulle kunna rekommendera det till någon annan - eller gå dit någon gång och betala för det själv - och JA! GÅ DIT! Runt 250 spänn för en varmrätt, tycker jag inte är hutlöst, med tanke på kvaliteten och vad det är för råvaror i grejerna. Riktigt, riktigt, riktigt bra. Trevlig servis, rent och snyggt och - som sagt - enastående mat.

Gå dit.

Hoppas jag varit tydlig.

Efter middagen ville några fortsätta med en drink. Vår servitör från Milano, som Peder kände sedan tidigare, gav oss tipset att gå till O-baren (ni vet, i Sturehof?) Själv har jag inte varit där sedan typ 9, eller något, när Mika Snickars och Erik Lif vände skumms loung-house-vax på "12.0.0.1"-klubben. Vi snackar ancient history här.


Kort sagt kan man säga att det hade ändrat sig lite. Det var fortfarande trångt, mörkt, murrigt, utana vettiga sittplatser, med en för stressad bartender (som, enligt uppgift inte kunda fixa decent mojitos) och man spelade fortfarande halvflummig fusion-houseinspirerad loungemusik, MEN på torsdagar, visade det sig, var det "herrkväll" på O.

Evelina märkte det först, med ett "vad lite tjejer det var här"... Sedan började vi alla fnissa, när Peder ganska snabbt fick span på sig i baren av en annan skägglurk med bakelitbrilla.

Vi avslutade våra glas rätt fort (aldrig förr har jag druckit en 25-spänns coca-cola så fort!) och kvällen kom till någon slags "naturligt slut". Det är ju som bekant en dag idag också.

Min lista på "bra hak i Stockholm" eller "ställen man kan förvänta sig se kända kockprofiler som Jesper Värn på" är alltså:

1) Gunnels krog, Lilla Nygatan, Gamla stan. Svensk husmanshak med kanonkäk, humana priser och trevlig personal (Gunnel själv är en mystant!)
2) Alfredos, Hammarby sjöstad - Stockholms bästa luncher? Bra på fisk och alltid trevligt, bra käk och bra priser.
3) Cafe Milano - ny stjärna på den personliga kroghimlen.
4) Jensen Böffhus, Vasagatan. Jo, faktiskt. Fortfarande. Bra steakhouse med bra priser, trevlig personal och fortfarande - fastän jag inte jobbar där längre - hög och jämn kvalitet i köket.
5) Bamboo Palace på Kungsgatan. Gammal kinesiskjapansk väletablerad restaurang som legat där i typ hundra år. Har fräschat till konceptet och har bl.a. riktigt bra och prisvärd buffe, med bl.a. sushi på. Trevligt, mysigt och bra service, även om lokalerna börjar bli lite slitna.

Så - gå dit! (Och nej, ingen betalar mig för att skriva det! Än.) :-)

Plockmat

Har läst bl.a. Mammas kommentar och kommit fram till att "plockmat" känns helt ok som benämning på "tapas på svenska". Skall tänka till lite mer kring vad det kan vara senare.

Igår var en sådan där dag när väldigt få grejer blir riktigt som man tänkt sig. Dagen började i moll när jag kom till skolan jag jobbar på och fick reda på att den, sedan förra veckan nymålade, toaletten på "mitt våningsplan" hade härjats av (anlagd) brand. Eleverna som luntat på är givetvis anmälda på någon slags sätt...

Efter mina lektioner (som bitvis var svåra att genomföra, eftersom en del av eleverna var rätt upprörda) var det bara att försöka åka hem så snabbt som möjligt. Rörde ihop en risotto till middag, med kyckling, lite torkad svamp från i höstas, en skvätt vitt matlagningsvin, morötter, lök, selleri och så min goda buljong från härom dagen. Rev lite ost över. Det blev gott.

På kvällen skulle jag lira trummor, på frälsis, där det var en ekumenisk samling med alla församlingarna i trakten. Normalt sett brukar det dra något hundratal människor. När jag kommer dit är inte pianisten där (det är ungefär 40 minuter kvar tills vi börjar), så jag börjar rigga på cymbalerna till trumsetet och skruva lite på de övriga percussiongrejerna jag behöver. När pianisten dyker upp gör han det med en konstig väska på ryggen. Det visar sig vara en Djembe - en västafrikansk handtrumma. "Du kan väl köra lite på en sådan här idag, så blir det lite softare?" Givetvis kan jag det.

Kort sagt kan man säga att det inte blev som jag tänkt mig, men faktiskt fantastiskt bra ändå. Jättekul att lira Djembe (igen - det har jag inte gjort sedan typ gymnasiet) och det blev jätteschysst ljud. Fast det bara kom kanske 8 besökare.

Idag har jag ägnat lite ledig tid åt att kolla igenom vilka slagverksaffärer i Stockholm som saluför Djembes med congasmekanik, så man enkelt kan stämma dem eller byta skinn på dem. Jag har sett en för runt två tusen... Mycket pengar, men hysteriskt roligt instrument... Jag har börjat spara...

Manne ville att jag skulle skriva någon slags recept här, igen, men jag har egentligen ingen inspiration, så jag beskriver dagens "lunch-kylstädning" - Frittata på mitt sätt:

Du behöver (4 port):

2 kokta potatisar i små tärningar
1 gul lök i "halvmånespån"
1 stor, tärnad, morot
6 ägg
1 dl grädde
2 dl mjölk
några skivor lördagskorv (hade jag hemma, använd annars skinka eller vad du har) i små strimlor, eller vad du tycker är fint.
lite riven ost
Rosmarin, basilika, vitlök, salt, paprikapulver och cayennepeppar

Börja med att svetta löken i lite smör eller margarin, häll i moroten på en gång.
När löken är mjuk och gul och fin, skicka i potatisen, låt bryna till lite snabbt. Ta pannan från spisen
Blanda ägg, grädde och mjölk i en skål. Vispa ordentligt.
Smörj en sauteuse eller ugnsfast panna (gjutjärnspanna - men då får du smörja RIKTIGT ordentligt) med smör.
Häll i potatisen, löken, morötterna, osten och korven i smeten. Blanda väl
Smaka av med kryddorna.
häll smeten i sauteusen och kör denna i varm (220 grader) ugn tills ytan blivit gyllenbrun och frittatan är helt fast.
Lossa försiktigt kanterna på frittatan, och stjälp upp på en tallrik.
Dekorera med gräddfil ellercreme fraiche (laktosfri creme fraiche i mitt fall) och några örter (frusen persilja och hackad gräslök). Lägg några tomatskivor ovanpå (det är snyggt med något rött på tallriken också!)

En helt vanlig måndag...

Måndagar är ju som bekant första dagen på veckan icg deb dag då allting "snurrar igång" igen efter helgen. Så även i mitt liv, numer, när jag inte så ofta måste stå i kök på helgerna, längre. Idag har det ringt nästan hela dagen och när det inte har ringt i telefonen har jag svarat på mail, chattat och svarat på frågor hela dagen, känns det som.

Det stämmer givetvis inte, men det blir alltid mer "prat" på måndagarn än under övriga veckan. Idag har "pratet" handlar om så olika saker som kunder som bråkar (och inte vill betala en faktura på ett jobb som redan är levererat, utan börja förhandla om kontraktet!), paketeringen av våra kvällskurser i matlagning och vad de skall ha för namn, kickoffen på cafe milano på torsdag och vad vi har för vegetariska alternativ till de som är vegetarianer i gänget, webb-TV-projektet, "tapas-på-svenska-baren" på Comedyzone i pingst och faktiskt ett rätt långt samtal med min kända författare till bror, som handlade om hur man kan häva skrivkramp.

Jag har nämligen skrivkramp.

Mitt kokboksprojekt har kört fast. Igen. Å andra sidan är det ju ingen som vill ge ut en till kokbok heller, så det lär ju lösa sig rent kemiskt, som man säger... Fick i alla fall tag på en kille som jag sökt till tapas-på-svenska-baren på comedyzone. Det blir bra. Han har jobbat med Mackan tidigare, och det har tydligen funkat bra. Så. Welll. Det blir nog bra.

Det känns i alla fall bra att återigen få ta på sig en kockrock det står "köksmästare" på och faktiskt leda lite i ett komersiellt kök. Jag har saknat det under de här månaderna på Cuibono.

Buljong

Söndag kväll och det blåser halv storm utanför. I Västra sydsverige har de värsta stormarna sedan "Gudrun" dragit fram. Folk varnas på TV och i radio för att gå utomhus.

I mitt kök är det varmt. Den gula färgen på väggarna lyses upp av mina låga lysrörslampor över diskbänken. På spisen står en kastrull med kycklingbuljong och puttrar.

Buljong är en sådan där grej jag bara älskar att göra. Alltid när jag tvivlar på mig själv, på min egen förmåga som kock, make, förälder eller medmänniska kan jag gå tillbaka till någon slags "början" någon slags "grund" och veta precis vad jag gör och varför. Det låter mer poetiskt än vad det är, för att koka buljong är verkligen löjligt enkelt, men ibland behöver man något enkelt i ett annars rätt komplicerat och obalanserat liv.

Ikväll står buljongen på plattan och puttrar ned till en god, smakrik sörja som en påminnelse om någon slags trygghet i en bokstavligen blåsig tillvaro. Jag slås av dofterna.

Man är egentligen en ganska ömklig, alldeles för sentimental gammal tok: Några kycklingskrov från helgrillade broilers, som vi ätit med potatissallad för att vi inte orkade laga mat, gör sig sällskap med mirepoix av morötter, palsternacka, några vitlöksklyftor, röd lök (för det var vad som fanns hemma) och en enkel bouqet garni av fänkål, lagerblad, vitpepparkorn, timjan och torkat rosmarin. Allt ugnsrostas riktigt mörkt och sedan läggs det i sjudande vatten med lite vitvinsvinäger och en skvätt äppeljuice. Jag smakar av med salt eftersom.

Köket doftar gott, grund till något storverk, eller en enkel soppa, eller för att balansera en risotto. Vad det än är lovar det i alla fall framgång på ett plan. En råvara som inte är dålig, en liten bit hantverk som inte glömts bort.

Jag skall klirifiera fonden sedan, med några äggvitor, tror jag, och sedan får den stå och puttra ned tills den är riktigt, riktigt mörk och vacker i färgen. Jag älskar den där orange-gula tonen jag får av morötter och rödlök i kycklingfonden. Benen är för länge sedan urkokta. Fonden är skummad och jag... ... . känner mig lugn, säker och hemma.

Facit

Ja, här kommer facit på onsdagens blogg-utmaning, dåra...

Vi tar grejerna i någon slags ordning, dåra.

1. Jag har lagat mat åt ett sällskap med bl.a. Anna Book, blivit "utkallad till bordet" beredd på en avhyvling och sedan fått (oförtjänt) beröm.

Intressant att se att INGEN gissar på att det här var fel. Det stämmer. Det hände sig under tiden jag jobbade på Jensens böffhus på vasagatan.

2. Jag har varit med på "Ingvar Oldsberg för närvarande" på TV och där framfört en egenskriven låt, ur en musikal. Låten hette "jag skall bli korvgubbe".

Den här gissade ju tydligen Manne - killen som jag fick utmaningen av, på. Fel, Manne. Det här stämmer. Musikalen i fråga hette "Läraren som visste för lite" och var ett projekt som från början var vårt bands - Sockerbeatss - men som sedemera svällde över alla bräddar... Jag kommer från TV-inspelningen mest ihåg att vi blev rätt hårt dissade av folket i husbandet.


3. I en jamsession med John Norum, Ian Haugland och Mikka Hellsten brädat Ian Haugland på trummor, så han fick lira kompgitarr i stället.

Av någon anledning gissar Joi - den enda människa som faktiskt påstått sig vara fan till något av de band jag lirat i - på den här. Den stämmer faktiskt också. Hela historien utspelar sig på Hellstens musikhandel under våren förra året och är hittills min största succe som trummis, någonsin, vilket kanske säger mer om min trummisförmåga än själva grejen att jag brädat Ian Haugland. Jag kommer emellertid förmodligen inte göra några inhopp i Europe under den närmaste tiden...


5. Jag har hånglat med en av basisterna jag lirat i samma band som.

Visst har jag gjort det. Jag skall inte nämna några namn, men vi hade under gymnasiet en tjejbasist i bandet jag lirade med då.

Och så slutligen, för att bekräfta min tes att diskussionen dör när Mackan svarar, eftersom hen kan allt om mig...

4. Jag har tacklat omkull Niclas Falk.

Givetvis hade Mackan rätt här. Jag har inte tacklat omkull Niclas Falk. Men jag har stått på samma is som honom 2001, under en kickoff med företaget jag jobbade på då. En av tjejerna där dejtade honom då och fixade en teamaktivitet kring "träning med Niclas Falk".

Så - Mackan - du vann.

Som svar på extrafrågorna (som du bevisligen inte kunde) är svaren A) Samuel Ljungbladh och B) Marta - och vi fick bort isskruven genom att "värma" bort den med andedräkten, något som blev lite... .. .närgånget. Det var.. .. . någon annan i sällskapet som åtog sig denna tunga uppgift.

And that concludes the results of the swedish jury...

Zeunerts är bäst.

Det är fredagkväll och tjejerna är borta över natten. De är hos "mormor och morfar" och sover över där tills i morgon. Själv kände jag att det var rätt skönt att få vara ensam ett tag. Veckan har varit hektisk, med 4 dagars undervisning och idag har jag suttit och försökt spika ihop kvällskurserna vi tänkt på ett tag.

Eftersom tjejerna är borta har jag passat på att äta grejer i kväll som jag inte "får" äta annars. Jag gjorde således gubbröra på kavring till middag och festade till det med två flaskor av Zeunerts julmust, som jag köpte på vår lokala coop forum-butik. Måste bara säga det att Zeunerts är allra bäst. Har druckit deras lättöl också och tycker att även det är helt ok, för oss som gillar halvsöta lagerlättöl. Men julmusten knävker. Den smakar typ "enbär och sirap" och är inte lika söt som andra muster. Flaskan är dessutom kanonsnygg. Nu, när man så kunde köpa två flaskor för tolv spänn blev det vå flaskor för att lyxa till det lite på kvällen.

Till gubbröra (som SKA serveras på kavring) var deprecis vad jag behövde.

Och ni som väntar på facit från onsdagens tävling. Jag skall se ifall någon mer vågar lämna in något svar... Det kommer strax "facit".

Bloggutmaning!

Först dagens i-lnadsfråga: Var det rätt att Dag vann i "middagen"? Och vad skall man titta på TV nu för? Ok att Jamies fortsättningsserie om skolmat börjar idag, men onsdagar är traditionellt sett Fru Värns TV-dag så det går ett "jättespännande" program om en förlossningsklinik på någon faktakanal då, som jag alltid blir illamående av och går ut och diskar, i stället för att se... Jamie kanske finns på DVD?

Nåväl - fick genom Emanuels blogg en rolig utmaning och givetvis måste man ta upp den "kastade handsken":

"Uppdraget är att lista fem saker om dig själv, gärna saker ingen kanske visste, och en av dem ska INTE vara sann. Läsarnas uppdrag är att gissa vilken som är falsk."

Ok, så - är ni med? Här kommer mina fem saker om mig själv. EN av de är falsk:

1. Jag har lagat mat åt ett sällskap med bl.a. Anna Book, blivit "utkallad till bordet" beredd på en avhyvling och sedan fått (oförtjänt) beröm.

2. Jag har varit med på "Ingvar Oldsberg för närvarande" på TV och där framfört en egenskriven låt, ur en musikal. Låten hette "jag skall bli korvgubbe".

3. I en jamsession med John Norum, Ian Haugland och Mikka Hellsten brädat Ian Haugland på trummor, så han fick lira kompgitarr i stället.

4. Jag har tacklat omkull Niclas Falk.

5. Jag har hånglat med en av basisterna jag lirat i samma band som.


För Mackan gäller givetvis två utslagsfrågor, eftersom han VET vilket av ovan som inte är sant, nämligen:

A) På en spelning med bandet "Distortion" i Örebro blev fi kraftigt flirtade med av en tjej som sedemera tyckte att jag "lät bättre på radio än vad jag såg ut i verkligheten". Vilken artist "stal showen" genom att bli uppkallad på scen av PEB för att "dra ett extranummer" med Eric Claptons "Tears in heaven"?

B) Under min första klättring på Ristafallet skulle min klätterpartner blåsa en isplugg ur isskruven, när vi plockade ihop. Det var närmare 30 grader kallt och han/hon frös fast med läpparna mot skruvhuvudet. Hur kom han/hon loss? Och med vems hjälp?

Life is life, nanananana.

ibland är livet bra. Ibland är livet rätt bökig. Ibland är livet bara... .. . livet, typ. Allt snurrar på utan att speciellt mycket händer, som egentligen känns som om det ens är värt att ta notis om, och så plötsligt har hela livet ändrat sig.

Pratade med Markus - min gamla sous-chef från Värtahemmet, på telefon idag. han har tydligen flyttat med sin tjej, och hennes barn, till Skänninge, utanför Linköping av alla ställen. Funderade ett tag på om jag känner någon i Linköping som skulle kunna hjälpa honom med jobb och ringde några samtal. Vi får se vad som händer.

Håller på och tänker mycket på kvällskurserna som vi utvecklar på jobbet. De kräver en hel del tankearbete, men jag blir rätt osäker på hur man skall lägga upp dem. jag har fått några kommentarer, här på bloggen, och några i mailen och så några muntligen av folk som hört om koncepten och alla vill ha ut olika grejer från en sådan kurs, så... Well... Det ärsvårt att veta om man liksom "har rätt grejer på känn".

Har också snackat med "media-Kristoffer" och "Webb-Manne" om ett webb-TV-projekt till Blod och Eld, frälsis websatsning. Kan i och för sig bli kul, men inget är klart än.

Skall strax gå och se på Alex (och de andra) i "middagen" på TV och sedan blir det nog lite skrivande på kokboken. NÅGON gång skall det väl bli klart.

Förresten - vad är "Tapas på Svenska"?

Beta önskas.

Håller, genom jobbet på Cuibono, på med att försöka sätta ihop en kvällskurs i matlagning.

På 4 kvällar om 3-4 timmar vardera. Vad skulle DU vilja lära dig?
Vad får det kosta?
Finns det något annat som skulle skapa "mervärde" - t.ex. "ett förkläde med namn på" eller "receptsamling i fin pärm" eller något... Kort sagt - finns det något som skulle kännas "extra kul" att få som "present i paketet"?

Skriv gärna ett par rader...

Blinka lilla stjärnkock där...

Onsdag och "dagen efter" att Alex Nilsson gjorde sin TV-debut. Något som jag och alla matnördar reflekterat över idag. Givetvis har vi snackat om hur HAN skötte sig och vad vi tycker om själva programmet (man kan säga att programidén är bättre än Alex), men jag kan inte hjälpa att jag känner mig avundsjuk.

har själv börjat tänka i banor som går ut på att göra någon slags "online-matlagnings-TV-progra" och lägga upp på typ youtube eller något.

Fick Mail ifrån folk som inte kunnat kommentera min blogg, som mycket riktigt konstaterat att A) den är uppe igen och B) det gick inte att posta kommentarer om bruleepuddingsinlägget, för jag gjorde bort mig i "ompubliceringen" av bloggen. Life´s tough.

"nästan-svågern" Björn har emellertid hört av sig till mig på en Internetsajt och frågat om jag har något bra recept på Tacosalsa. Givetvis har jag det!

1 burk krossade tomater
1 finhackad röd lök
2 färska chilifrukter eller 2 tsk sambal oelek
En röd paprika
En grov näve salt
Lite spiskummin och paprikapulver

blandas i en bunke. Smaka av med paprikapulver och spiskummin tills det känns rätt. Möjligen kan man behöava slänga i någon matsked socker på slutet.

Enkelt, billigt och kanongott.

TV-kockar vi minns och nya vi känner igen...

Måste bara skriva två saker om TV-kockar på TV just nu:

1) Bäst är - som alltid - Jamie Oliver, som just nu kör en serie på 6:an om arbetet med att förändra skolmåltider i England. Riktigt intressant och kanonspännande varje vecka.

3) Idag började 3:ans satsning "middagen" och vem är programledare om inte min gamla köksmästare från Culinar - Alex Nilsson. Snubben vi alla sa skulle passa bra på TV och som hävdade att "aldrig, aldrig aldrig skall jag förnedra mig så..." Vi har inte sett honom så mycket än, men han är speakerröst och det är ju alltid bra. Det skall bli intressant att se hur DEN serien utvecklar sig.

Nu är det bara jag kvar...

Tillbaka till spisen!

Så var det den andra januari och dags att återigen börja plåga sin dödliga lekamen tillbaka till arbetet. Det är helt ok, just nu, antar jag, för jag håller mest på med en massa "konceptualisering" kring nya jobb. Jag jobbar ju numer mest med utbildning, på ett företag som heter Cuibono, och vi har blivit inhyrda av en internationell yrkesskola - SIIS - för att utveckla deras "hotell och restaurang"-kurser - "hospitality management" och "International cooking and management". Bägge två genomdrivs på Engelska.

Det är kul och sådär, men jag är lite för krattig på tekniskt korrekt köksengleska, så jag får ofta ringa en kompis - Phil - som jag jobbade med först på Jensens och sedemera "tvärs over gatan" från på Gåsgränd 4, och fråga om terminologi... Nåja. Tror att det blir bra, i alla fall...

Maria - en gammal kompis från tiden före jag jobbade inom kökssvängen, ringde häromdagen och undrade "höll inte du på med en kokbok för typ två år sedan"... Jo... Sanningen är att jag höll på med en kokbok redan 2001 och jag har fortfarande inte blivit klar med den... Det är egentligen inte så mycket recepten som inte blir klara - jag har några hundre recept färdiga redan - utan mer själva strukturen på boken.

Jag börjar ibland med att försöka sortera upp vad jag vill ha sagt , men så ändrar jag mig, för jag läser någon annans kokbok som jag tycker är bra och sådär... Det gör att min bok - med arbetsnamnet "krubb" - är rätt "spretig".

Tror emellertid att det kan vara dags att få tummen ur och strukturera sig lite och ha lite fokus kring "husmanskost" och sedan göra en matmässig odyssé och ta fram vad husmanskost är i t.ex. Frankrike, Tyskland, Italien eller varför inte Asien och sedan försöka sy ihop något kring de godaste recepten där...

Jaja, vi får se.

Nu skall jag sätta betyg i en kurs som heter "Environment and quality control" för förra årets klass på hospitality management. Det lär gå fort för de är inte så många.

Nyårssuppé

För att göra en lång historia kort kan man bara snabbt skriva att vi blev några stycken som skulle äta middag hos oss... Det gjorde att det blev lite "gör något enkelt" till nyårsmiddagen... Det blev några gamla klassiker som

Förrätt: "Toast skagen"
Varmrätt: "Stek a la mode med rostade rotsaker och rödvinssky"
och så slutligen dessert: Creme brulée.

Det visade sig vara lättare sagt än gjort, för jag hade både laktosintoleranta och mjölkproteinallergiska kring bordet. Det blev att göra några portioner skagenröra med (hemgjord) majonnäs och sådan där tofu-creme fraice i stället, och så creme brulee av oatlys "grädde utan grädde". Grjejerna blev väl helt ok, även om JAG tycker att de smakar lite konstigt...

Annars är det här mat som jag gillar att göra. Och gillar att äta. Det är precis lagom svårt (eller rättare - barnsligt enkelt) och man kan göra en del med uppläggningen på grejerna för att det skall bli fint på slutet och samtidigt är det rätt "estlig" mat. Det känns - som jag skrivit tidigare - lite som "stadshotellmat".

Creme brulee är ju dessutom lite spektakulärt, när man bränner av sockret, inför ögonen på gästerna medelst en väsande, fräsande eldsprutande blåslampa. Det innehåller alla de element som gör att man ju vill jobba med mat professionellt - höga imponans-poäng och dödsföraktande lek med verktyg som allvarligt kan lemlästa eller dödligt såra användarna. Toppen! Let´s face it - man skulle ju inte bli kock om man inte dagligen fick leka med rakbladsvassa knivar, roterande klingor och mixarblad, kokande oljor och buljonger och annat kul som känns som medeltida slottsförsvar...

Nåväl. Creme bulee är ju dessutom gott - så det blev en succe...

När jag gör creme brulée brukar jag göra såhär:

1) Sätt på spisen och starta ett vattenbad i en kastrull...
Knäck i din "buleevisparbunke" ned två ägg och häll på två dl grädde. Koka ihop med färsk vaniljstång tills du får en god smak. Vispa hela tiden. Bruleen kommer att bli som en tjock, fluffig vaniljsås. Använd dansuckers "gelesocker". Ta 3-4 msk per dl och vispa och låt stå i vattenbadet tills sockret löst sig i smeten. Häll upp i cocotte-formar.

Ugnsbaka i vattenbad tills bruleen står helt still och toppen fått gyllenbruna fläckar.

Vid serveringen - lägg på några snygga röda bär (hallon eller jordgubbar) pudra lätt med något ganska grovkornigt råsocker och bränn av med blåslampa. Vackert och hysteriskt gott!

Har man nu - mot förmodan - ett inte helt grundutrustat kök och således saknar en blåslampa kan man baka av sockerkaramellen i ugn. Högst upp i ugnen med "grill" på i några minuter. Det ser lika snyggt ut, och smakar lika gott, men dina gäster får ju aldrig chansen att se dig stajla med en jetmotordånande bl svetslåga... Och det är ju DÄRFÖR man gör creme brulee... Egentligen.

Nytt år - nya poster

Skall försöka orka med att skriva här på bloggen, i alla fall lite då och då... Jag vet att jag skrivit det förut, men ibland hinner man inte, och så sedan när man faktiskt hinner, så orkar man inte skriva om allt som har hänt...


I mitt liv har det hänt såpass mycket att jag alltså har bytt jobb - igen - och jobbar nu med "Cuibono" - ett utbildningsföretag som bl.a. konsultar åt SIIS och Gastronomihögskolan med att ta fram nya utbildningsprogram åt kockar... Det är kul, men jag vill ut i "produktionen" igen...

Idag är det ju emellertid nyårsafton - alla matnördars högtidsdag nummer 1, så jag har gjort lite god mat. Eftersom mina gäster kan förväntas läsa här, om de får reda på att jag faktiskt sktiver i min blog igen, tänker jag inte avslöja riktigt va än, förrän efteråt... Men det skall bli kul. Och så får jag använda en del kul verktyg i mitt kök....

It's a long way to the top if you wanna rock n roll

Ja, vad skall man säga? Jag är kanske världens sämsta bloggare, men ibland gör jag försök, i alla fall, att göra något åt min blogg...

Det har som vanligt hänt massor sedan sist... Min tvillingbror - Mackan A, har blivit pappa - grattis, grattis, grattis, till en liten välskapt pojk som heter Isac. Vi - fru Värn, dottern och jag var och hälsade på dem i helgen. Det var jättemysigt. De bor i Malmö, så det blev en lång bilresa åt bägge hållen, men det var helt klart värt det...

I Malmö gjordes kanske inga direkta kulinariska uppenbarelser, men däremot lagade Mackan och jag käk ihop två kvällar, något vi gör alldeles för sällan. Det var jättekul och mysigt att leka, skämta och bråka med någon i köket. Klart bra.

I övrigt bestod semestermenyn som vanligt med barnfamiljer utan vare sig tid eller stålar mycket av korv, pizza, falafel och så vidare - precis vad växande barn behöver, med andra ord.

När vi skulle vidare till Göteborg i måndags gick bilen sönder. Eller rättare - vi skulle över en vägbula och sedan började den knacka förfärligt. Vi tänkte först att det var avgassystemet, men efter åtskruvning av det fortsatte bilen att låta illa. Vi blev riktigt oroliga och var runt på en massa verkstäder utan att få hjälp. Vi bestämde oss för att åka hemåt i stället för till göteborg, enligt teorin "om vi blir stående längs vägen är vi hellre på väg hem än till Göteborg." Efter samtal med en bekant i Stockholm framkom teorin att det kunde vara kardanaxelstödgummit som var paj och att vi i så fall måste åtgärda detta snarast möjligt. Vi körde av motorvägen och in till hålan Perstorp, där man hissade upp bilen igen. Det visade sig vara bränsleledningen som lossnat från ett fäste och nu låg och slog mot kardanaxeln, som låtit hela tiden. 10 minuter och 50 spänn senare kunde vi åka vidare med en tyst bil... Vi kom till Stockholm vid 1 på natten...

Annars, dåra? Well... Jag har sagt upphttp://www.blogger.com/img/gl.link.gif mig från värtahemmet och har så smått börjat jobba på restaurang gåsgränd 4, i Gamla stan, en liten restaurang med höga ambitioner som framförallt gör bra fiskgrejer. Jag jobbar inte heltid där än, men jag har kört någr apass där och det är jättekul.

Skall annars ha lite semester om ett par veckor, och då åka till fjällen en vecka och sedan är det nya jobbet för hela slanten.

My way to chef stardom is once again tread upon...

Skriver vidare på min kokbok, som aldrig blir färdigoch drömmer vidare om att någon gång, i framtiden, när jag blivit tillräkligt bra och gammal faktiskt ha en egen sylta någonstans. Det vore kul, men arbetsamt, så det får väl vänta till dottern är lite äldre. Jag har ju en del cateringjobb, även om det inte är jättemånga, som ligger i pipe:en, och just de gåtr bra., så det är ju alltid något. Jag verkar i alla fall göra pengar i köksbranchen, och det måste man ju säga är lite ovanligt, så... Well... Vi får se vad som händer i framtiden.

Nu skall jag gå och "konceptualisera" inför menyskrivande, i badet. Vi hörs.

Crash, boom, bang...

Hmm. Har inte skrivit på ett tag, för jag har inte haft så mycket att skriva om, eller rättare, allt händer så fort nu så det är ingen idé att skriva något, för det hinner ändra sig, i alla fall...


Jag har inte fått något nytt jobb, än, i alla fall. Söker vidare.

Igår och idag har jag ett cateringuppdrag som är riktigt roligt. Gör lite snittar till en utställning och står sedan där och serverar och får prata franska, engelska och ibland svenska. Kul jobb...


Skall försöka lägga in lite bilder snart, på lite grejer som hänt och sådär, under senaste tiden, men tills dess får jag väl bara skriva: "Grattis Oltermans", till tillökningen i familjen. Och så hörs vi senare...

Comfortably numb...

Ingenting är beständigt! Finland A) vinner Eurovision song contest och B) åker på smisk av tjeckien i hockey-VM.

En tämligen händelserik vecka. Var på anställningsintervju och köks-koll i måndags. Det är ett jobb jag VERKLIGEN vill ha, så jag hoppas att jag får det. Jag skall få besked i veckan som kommer.

I tisdags var jag och Elma ute hos mamma (eller farmor, om man är Elma) i Hammarby sjöstad. Det var mysigt. Vi var och åt på något så annoslunda som en bra bistro med god mat, som serverade god lunch, vakert upplagt till ett vettigt pris. Kvalitén var jättehög. Maten var jättebra. Priset var helt humant. Jag åt ångkokt torsk med färsk pepparrot och skirat smör. Det var jättegott!

I onsdags hade vi fläsk med löksås på jobbet. Vi skulle sitta i möte hela eftermiddagen, så det blev rätt mycket att fixa med, men vi hann med.

I torsdags var så några masjuka på jobbet och skyllde på maten. Jag berättade för de som klagade att jag trodde att de blivit magsjuka på något annat sätt. OM det verkligen kom från maten skulle vi i köket blivit sjuka först. Nu visade det sig att INGEN i köket faktiskt blev sjuk, meddan flera som antingen bor på samma våning eller varit i direkt vårdande kontakt med en av killarna blev magsjuka.

Nåväl - vi har tagit prover på maten och skickat till laboratorium, gjort tryckplatsprover å skärbrädor och arbetsbänkar och grejer skall få resultatet nästa vecka.Det kan bli spännande.

På torsdagen var det ärtsoppa med pannkakor. Och på fredagen hade jag gjort kåldolmar. Poppis mat alltihop...

För Er som läser den här bloggen och faktiskt känner mig (Ja - det är nog mest de närmaste familjemedlemmarna som faktiskt läser här!) så - JA, jag kände Tomas Ohlsson. Rätt bra. Han har varit rätt aktiv de senaste åren, inom klätterförbundet, och vi har klättrat ihop. Vi var inte världens bästa kompisar, sådär, men vi tyckte att det var kul att klättra ihop och det är alltid olustigt när någon man känner råkar ut för olyckor när de klättrar.

I morgon är det korv stroganoff på jobbet. Vi får se hur DET går. Det är en sådan där rätt som antingen blir en kioskvältare eller som ingen vill ha, beroende på vilket humör de är på...

Jag fick också paket!

Igår blev alltså den ogifta damen i familjen två år, en händelse som firades med tillbörlig pompa och ståt; Sång, hurrarop, tårta, hembakta bullar, småkakor, och drivor av presenter...

Kul grejer, faktiskt. Bland de ballare grejerna märktes ett lektält, i vilket stora delar av eftermiddagen och kvällen tillbringades, en lekspis - i vilken det lagades delikatesser som ugnsstekt fotboll och helstekt sandhink med de sedvanliga garnityren grävskopa och sandkratta, en lekmatta för bilar (på vilken det körs bilar i hög fart) och en dockvagn - i vilken alla dockorn askjutsas runt i och uppfostras att ligga still och sova.

Allt som allt ett väldigt lyckat party.

Vi har också fixat till balkongen, här hemma, så vi äter en del luncher och middagar ute, när väderleken tillåter. Igår blev det enkel mat. Rostbiff och pastrami på karré till köpt potatissallad, rostad lök och enkel sallad med hyvlad parmesan. Man ORKAR inte ställa sig och laga typ köttgryta såhär års, tycker jag.

Som ämnet i titeln på bloggposten antyder fick även jag en present, faktiskt. För att fira diplomeringenoch examen från Culinar fick jag en ny, snygg, kockmössaav köksmästarsnitt (Ni vet - en sådan där cylindermössa, men som kan plattas till till en kantarellhattsliknande form) och en löjligt dyr släng (som också är löjligt snygg, men jag vet ju vad de kostar!) Kul present! Mössan är numer utnämd till "lyckokockmössa" och kommer att användas vid tillfällen som matlagningstävlingar, provjobb på nya ställen och/eller cateringjobb.

Idag skall vi göra något med ungefär en kvadriljard fantasiljoner vuxenpoäng - nämligen titta på ett radhus. Vi skall iväg och kolla på ett litet radhus några hundra meter här ifrån. Det verkar ha bra kök - vilket var bland det första jag kollade, och vara rymligt och sådär. De har annonserat ut det till ett pris som vi skulle kunna ha råd med, men det får inte bli sådär jättemycket dyrare än det är annonserat för om skall köpa det.

Var förresten - när vi ändå pratar om saker som home improvement, utemat och sommarmatlagning på Brisack i Gustavsberg häromdagen. De hade jättemycket balla grejer. Billig och bra märkesköksutrustning. Jag kollade givetvis på bl.a. gasolgrill (vissa av de här monstren har värmehållningsplatta, vattenkran, liten arbetsbänk och ho vid grillen!) och lite "uteserveringsmöbler". Jag fastnade för en serveringsbänk/bar i teak med detaljer i borstat krom. Det ser lite maritimt ut och samtidigt blir det inte "Arr, ohoy, landkrabbor!"-grejen, på samma sätt som om detaljerna varit t.ex. mässing. Kromet gör också att det inte känns "Tiki bar" heller, utan mest blir... .. . . snyggt.

Blir det radhus blir det utekök!

Every rose has it's thorn

Every rose has it's thorn.
Every night has it's dawn
Just like every cowboy sings a sad, sad song.
Every rose has it's thorn...

Skrev egentligen om det här redan i måndags, men Blogger verkar ha tappat bort min post och orkade inte skriva om det igen, förrän nu, så...

Jag älskar mitt jobb som kock.
Jag gillar att vara köksmästare och planera och skriva meny och skola in ny personal och hela den där grejen.

Men.

Ja, det finns ett men: Jag skall nog inte göra det på Värtahemmet längre. Jag börjar känna att det är dags att byta arbetsplats. Till något med lite mer action. Något med roligare mat. Något med större kök. Något närmare hem. Något bättre betalt. Något där man inte behöver tjafsa med gästerna om att man "krånglar till maten" när man serverar något "modernt" som Lasagne.

Har skickat iväg några ansökningar och fått en del svar. Ett är från ett ställe där jag VERKLIGEN vill jobba. Det är också dagjobb, men det skulle vara skönt att kul att få det här jobbet. Det skulle kunna utveckla lite mer av min pedagogiska ådra och det skulle vara ett eget kök, från början, så det skulle kunna vara RIKTIGT kul.

Skall dit på måndag på en intervju och sådär, så vi får väl se vad som händer.


Jo - nu är jag diplomerad, förresten! Blev klar i tisdags, efter en buffé med 6 rätter. Det var roligt. Jag fick ta någon slags sous-chef-roll och hjälpa till lite överallt och samtidigt göra en av förrätterna: parmesanostkorgarfyllda med ostcreme (cheese on cheese). Det var jättekul!

Vi skulle få bjuda dit några gäster var och jag hade bjudit två - tjejerna - men Elma var dålig så de blev hemma. Det blev att ringa jourhanade gäst Peder och hans flickvän Marie som solidariskt ställde upp och åt gratis festmat i stället för blodpudding. Najs. Det var jätteskönt att få diplomet också och flera i klassen applåderade lite extra åt mig. Kul. Jag har fått bra referenser också, vilket kanske blir bra på måndag, då.

Idag blir Elma två år, så vi får snart gäster. Inga matgäster, men det är alltid lite fika och grejer att fixa. Vi hörs.

La cose della vita

Jorå, Eros Ramazottis gamla örhänge från 90-talet håller än. Och idag är ju lite "dagen efter italien" kan man väl säga. Hade italienska charkuterier, ostar och viner på programmet igår på culinar. Det var kul och trevligt på alla sätt. Jag lärde mig väldigt mycket nytt, framförallt om vin, som jag inte kan något om alls, i princip.

Gjorde lite pasta under kvällen, också, som jag fyllde med spenat, ostcreme, lök och vitlök, å ena sidan, och å andra sidan kronärtskocka, basilika och ost. Det blev gott.

fNär jag blir stor kommer jag - inser jag - att behöva lära mig mer om kombinationen mat och vin, men det var i alla fall kul igår, att prova lite grejer och se att grejer man inte alls trodde skulle funka ihop faktiskt gjorde det (Jodå - det går alldeles utmärkt att dricka verdicchio till pancetta!).

På tisdag är det examensfest med buffe och grejer. Det skall bli kul. Sedan är det klart.

Närmast har jag en helgs tjänstgöring framför mig på värtahemmet, med kycklingklubba provencal i morgon och skinkstek på söndag. I och för sig inga konstigheter eller speciellt "intressant" mat, men helt ok. Det skall bli skönt att bara laga grejer man vet vad det är och sådär och bara ta det lugnt ett tag.

The passenger

la la la la llalala laaa, la la la la llalala laaa, la la la la llalala laaa lalaaa.

Låten med kanske muskhistoriens absolut lättaste refräng ekar ut från den lilla radioapparatens spruckna högtalare. Det är mitt i natten. Ensam står mannen från vidderna, hjälten i historien, och - enligt konstens alla normer - spikar ihop bufferätt efter bufferätt....

Det kom ju en helg. Sonja fyllde 50 , så jag hade lovat att laga maten. Det blev ett litet buffebord med typ 12 rätter med någon slags franskt tema. Där fanns förstås min kycklingleverterrine, en korv på kycklinglår fylld med vitlök och paprika, lite pajer, små kallskurna rätter (skinka, hemmagjord rostbiff, rökt lax...) en god potatissallad med olja, vinäger, röd lök, mangetout och lite färska örter, och så lite annat smått och gott för folk som var laktos och/eller gluten/och eller lökallergiker såsom tämligen ointressanta kycklingklubbor, marinerade i soja, tomatpuré, honung och olja och sedan ugnsgrillade.

In alles typ käk för 100 skaft. Kul. Det gick bra. Alla blev mätta och ingen behövde lägga sig hungrig den dagen heller... Klart skönt.

I tisdags var det dags för "säsongsmenyer och mat och vin kombinationer" på skolan. Det var roligt. Jag blev ansvarig för en grupp som gjorde förrätter och det blev jättebra. Paradnumret blev min gravade, rökta kontrafilet med gottländsk spädsparris, blandad sallad, citronette, örtolja och huvlad parmesan. Snyggt och färggrannt på tallriken och möycket smak i både sparris och kött, så det blev jättelyckat.

Det där köttet tror jag att jag skall göra fler gånger som någon slags förrätt till catering eller något, för det verkar lätt att få ekonomi i det. På 2 kg kontrafile får jag ut kanske 200 tallrikar till en förrätt, så det känns jättebra. Enkelt var det också, även om det tar tid till att grava köttet....

Ikväll har jag extrainsatt lektion på skolan med italienska ostar och mer vin. Det känns lite.. .. . . sådär, men jag hajar givetvis att jag måste greja de kapitlen också i kursen föratt bli godkänd...

Hade förresten fått en kommentar här på bloggen från Max-Tommy Hobstig, min gamla vapendragare från mina punkigare dagar på frälsningsarméns natthärbärge för män, i början av 90-talet. Jag skall kolla in hans websidor och sådär sedan, men det verkar ha gått bra för honom. När vi jobbade nätter på frälsis snackade vi mycket om sociala frågor och om Tolkiens böcker och tecknade serier som Prins Valiant. Då ville jag bli serietecknare. Det blev jag inte.

Nåväl. Kul att se ett litet livstecken från honom igen. Nu skall jag packa de sista grejerna inför kursen ikväll, om jag hittar dem, efter att Elma dragit ut min skolväska över hela golvet i vardagsrummet. Vi hörs.

Gomenasai...

Har - sedan vi fick digitalbox - tre musik-TV-kanaler. Det är kul. Mycket musik blir det. Bäst just nu är "VH1", som kör rätt mycket gamla grejer från 80-taket och sådär, men ibland slänger in något nytt örhänge.

Har, efter att tidigare dissat dem helt, fått en ny favoritlåt: Gomenasai av inga mindre än T.a.t.u. - ni vet de där ryska småtjejerna som det var ett sådant skandalrabalder om för några år sedan? Ja - jag hajar att jag är ett offer för hela den komersiella grejer och att jag - som lagom gubbsjuk 30+ - årig snubbe är målgruppen, men hey - man måste ge dem att låten är bra.

Redan när introt och bitar av refrängen samplades av Flipsyde på "Happy Birthday" tänkte jag "oh - det här är bra, undrar vem som gjort originalet. Det här är så bra att han inte kommit på det själv." Jag hade rätt, visade det sig. Precis som det tog Eminems "Stan" för Dido att slå igenom med "thank you" tog det en arg hiphop-gangster-wannabe-jag-är-en-jäkligt-
pinsam-snubbe-som-tjabbar-om-att-sälja-crack-och-skjuta-folk-i-ansiktet-snubbe
att lyfta fram det här lilla örhänget. Synd. I den kulinariska världen skulle detta kunna liknas vid folk som kommer på att majonnäs faktiskt är riktigt, riktigt gott genom att ha ätit junket som McDonalds har på sina McFeast.

Hmm.

Serverade köttsoppa igår. Den blev helt ok. Gjorde den på ytterlår och den fick stå länge, länge. Smaken blev jättebra, men buljongen blev lite för grumlig för min smak. Jag VET att man kan klarna den med äggvita, men jag lät bli för att inte få en kaka av alla grönsaker som ett skum på toppen efteråt.

Till middag serverade vi spaghetti och skinksås. Det är lite sådär... Jag vet inte. Jag har ju en kollega som skulle laga mat härom dagen och då skulle det vara spaghetti och köttfärssås. Men hon hittade ingen spaghetti sa hon. "Den är slut", men jag berättade att jag både hade spaghetti hemma sedan tidigare och hade köpt ny bandspaghetti. Hon gjorde i alla fall något annat, vilket flera av gästerna blev lite putta på, eftersom det stod "Spaghetti med köttfärssås" på matsedeln som suttit uppe ett tag...

Det blev således spaghetti igår. Med skinksås i stället, eftersom köttfärssåsen serverades till ris och/eller potatis i stället...

Cicci - min duktiga kallskänka som vickat hos mig sedan i februari kommer förmodligen att börja jobba på ett annat hak snart. Trist. Jag gillar henne verkligen och hon är skitduktig. Samtidigt kan jag inte erbjuda henne fast jobb, så länge W inte begär tjänstledigt eller så. Jag kan inte ens ge henne "fast vik" så länge jag inte vet hur länge W är borta.... Gomenasai, I guess...

Att gå på skola...

Går alltså på Kulinar för att bli diplomerad, en gång i veckan. Det är kul och sådär, men hittills har jag inte lärt mig sådär jättemycket nytt. Jag brukar dessutom vara klar bland de första, eftersom jag - till skillnad från några andra i klassen - faktiskt jobbar med att laga mat, i princip dagligen.

Att som uppgift sätta ett bord om 6 gäster är liksom inga bökigheter. Att laga svensk husmanskost är liksom inget nytt.

Så igår - när det var "smörgåsbord, bufféer och småvarmt" kändes det svårt att motivera sig att gå dit. Jag hade ju påskbuffe för någon vecka sedan på jobbet och jag gör en hel del buffeer under ett år, om man räknar med storhelger, fördelsedagar och annat, så... Elma hade dessutom ramlat och slagit sig igår. Ordentligt. Det blödde näsblod i säkert en halvtimma första varvet. Sedan småblödde hon av och till hela dagen.

Så... Jag "kände inte" för att gå igår. Fick ett snällt och uppmuntrande sms från kompisen Tina som skrev typ att det var vår och att vi snart var klara och att det bara var att bita ihop nu så skulle det säkert bli kul till kvällen också...

Och visst. Det var... .. . . ok.

Rätterna som skulle lagas var typ "svenskt smörgåsbord", så jag tyckte väl inte att något var sådär jättenytt och kul. Däremto hade vi bl.a. Janssons Frestelse på menyn och det gillar jag - liksom alla anjovisrätter - så jag kände väl viss förhoppning att det skulle kunna fixa till sig ändå, när jag börjat kolla på mise-listan för kvällen.

Vad som däremot BLEV en överraskning var att vi, mellan sillar och tråkmat, grillade paprikor, som vi gjorde små ostrullader av, som sedan dubbelpanerades och friterades. Kul. En annan kul smårätt var "suicide wings". Kycklingvingar som typ kokas i smör, tabasco och rödvinsvinäger. Mycket tabasco. Typ en DECIliter till 75 gram smör till en halv deciliter vinäger till 8 vingar. Ni hajar. Hade man pepprat dem ytterligare hade folk fått hjärtproblem...

Men de var goda.

Och det var kul.

Nu är det bara två gastronomilektioner kvar, i nästa vecka (jo, vi har två pass då) och så lite mer buffekäk så är det färdigt sedan.

Största behållningen hittills har alltså varit kycklingvingar och kompisarna. Men snart är det ju examen...

Lasagne och VAB.

Ja, vad säger man? Man är långledig från jobbet för att... .. . jobba? Ibland funderar man på hur man är funtad, egentligen. Nåväl. Var ledig fredag, lördag och söndag. Fredagen gick faktiskt åt till att göra kul grejer som att tvätta mina skolgrejer (mössa, förkläde, slängar, rock, byxor och fixa till skorna) och äntligen städa upp i pärmen och sådär. Tog det med andra ord väldigt lugnt.

Lagade stuvade makaroner och falukorv på kvällen. Jag ORKADE helt enkelt inte engagera mig speciellt mycket mer.

På lördagen gjorde jag lite crepes till lunch, som jag fyllde med en stuvning med lök, morötter, rökt kalkon och lite svamp. Det blev gott. Crepes är en sådan där skön "helglunch"-rätt tycker jag. Dessutom går det att variera med vad man har för rester hemma.

På lördagen var vi hemma hos mamma och pappa, eller "farmor och farfar". Det var mysigt, för det var schysst väder. Vi var först ute och gick en liten prommis och sedan satt vi på deras balkong och fikade. Vi snackade krogkoncept och sådär. Det är kul, för även om det just nu mest är drömmar är det ju ett embryo till någon slags affärsidé, sedan, när det väl är dags att köra något eget...

Så kom till sist söndagen. Det var "middagssöndag" på kåren, så jag hade i fredags blivit tillfrågad om jag kunde "laga lite mat" till församlingen., Det rör sig om ungefär 30 portioner. Jag hade ingen jätteinspiration, så det blev lasagne. Dels för att det inte är så många moment. Dels för att det bara är att köra i ugnen, som tillagningsmetod, så fort man har alla såserna klara och så är det något som faktiskt är rätt gränsöverskridande när det gäller de olika generationerna som finns på kåren.

Gjorde en sallad med lite italienska smaker i, som komplement. Det gick bra och sådär, men när jag kom hem igår var jag helt slut. Hade ont i axlarna efter att ha stått flera timmar i ett för lågt kök och fick begära massage av Fru Värn för att klara kvällen.

Gjorde en ägg och anjovismacka som kvällsmat. Hade ingen kavring, så det blev på danskt rågbröd. Det var helt ok, men kavringen behöver inte känna sig hotad än på ett tag.

Idag VABar jag. Elma har snuva och kan inte gå till dagmamma. Hon r emellertid på bra humör och sådär, så hittills har det mest kännts som en extra helgdag.

Nä - nu skall jag förbereda mig lite inför kvällen, med makaronipudding som middag. Sedan blir det väl att kolla igenom lite vad vi skall göra i skolan i morgon.

Vi hörs.

LÅNGfredag, påsken och veckan som varit.

Långfredagen kändes verkligen lång. Jag var trött och omotiverad. Hade ju påskbordet att få i ordning och så var det lammstek som käk. Körde omeletter som kvällsmat, vilket i och för sig gick hem. Tina var på jobbet och hälsade på. Kul. Vi snackar lite utbyte av tjänster, med att hon praktiserar hos mig och jag eller några av mina kockar praktiserar hos henne. Kan bli kul.

På långfredagskvällen var jag med Fredrik och såg "Babas bilar". Kul och skönt med en film man inte behöver engagera sig i. Kändes skönt. Vi åt på gamla favvohaket "bamboo palace" på kungsgatan, men jag antar att de bytt ägare eller i alla fall gjort om konceptet för det var mer inriktat på buffé numer och så asiatiska finrätter. Tidigare kunde man gå dit och äta bra asiatisk husmanskost för mindre pengar. Vet inte vilket som är bäst, men det var i alla fall annorlunda.

Så kom påsken.Påskbordet i år var mindre än förra året, men det var fortfarande en hel massa grejer att få ut på bordet: Ägghalvor med majjo och rom, räkor, ishavssallad, skagenröra, gubbröra, anjovislåda, prinskorv och köttbullar, kokt potatis, gravad lax (som vi gravade själva) rökt lax, sillbord (med 4 sorters sill i år - man KAN 1-2-3-lagen nu...), ostkaka, tre olika tårtor (vilket - för en gångs skull - var kul. Jag brukar HATA tårtor, men det var rätt kul att mecka med gelatin och marsipan och grejer, för en gångs skull), godis i massor (jag gjorde kanderade mandlar, bl.a.) och säkert något annat jag glömt att skriva upp...

Det var kul och uppskattat. I år satt också gästerna ned och åt ordentligt. De inte bara sprang in och kastade i sig några räkor innan de gick igen. Det var skönt. När man lägger ned så mycket tid på att laga och garnera maten är det alltid roligt när det är uppskattat.

På påskaftonskvällen åkte jag till syrran och Hanna, min systerdotter, och käkade lite mat och fick påskägg. Mysigt, men jag var så trött-trasig att jag var världens sämsta sällskap, kändes det som. Köpte i alla fall en ny, eller bättre begagnad, mobiltelefon av systerdottern. Kul med en ballare telefon än min tidigare, och roligt med spel där man hoppar fallskärm i luren!

På påskdagen monterade jag om resterna från bordet och hade påskbord igen. Det gick bra och jag fick inte så mycket svinn på grejerna, så det känns helt ok.

På annadag påsk skulle jag varit ledig, men fick åka in ett par timmar på kvällen och köra i alla fall.- Hoppas vi får veta vad som händer med W snart. Det är jättebökigt att inte veta vad som händer. Ifall man skall anställa någon annan eller försöka fixa en fast vikarie, eller om det baar handlar om att hålla ut någon vecka till... Det blir ingen kontinuitet i vickandet heller, för den som kommer in, så det känns lite... ... . . bökigt.

I tisdags var det kokt fisk och citronsås på jobbety. Det verkade gå hem. Själv var jag på culinar på kvällen och körde lite. Det var kul, men det var tråkig mat senast. Mest grejer jag gör "varje dag" på jobbet. I och för sig var temat "långkok och husmanskost" så det är kanske inte så konstigt. Det blev i alla fall: Fläsklägg med rotmos, bruna bönor med fläsk, kalops, boeuf bourguignon, ärtsoppa och pannkakor. Något som däremot var kul var att jag fick - eftersom jag var den enda som gjort det tidigare . binda upp en bit oxfile. Sedan gravade vi den i salt, socker och krossad svartpeppar och lite kanadensisk whisky och skall varmröka den nästa vecka. Klart kul. Lite mer gourmetaktigt. Har aldrig gravat kött förut, så det skall bli spännande. Kul också att varmröka det. Undcrar vad man serverar till det...

I onsdags var det fläsk med löksås på jobbet. Det var kul, men inte den kioskvältare jag hoppats på. Jag själv kände mig så flottig och äcklig efter att ha stått vid stekbordet i två timmar, så jag orkade inte äta något alls, men de som åt tyckte det var gott. Det blev ett äpple till lunch för mig.

Igår var det ärtsoppa med pannkakor på jobbet. Dags att stå vid stekbordet igen, men jag åt i alla fall lite soppa vid lunchen.

Idag är jag ledig. Cicci skall laga mat för första gången, men det är köttfärslimpa, så det kommer att gå bra. Själv tar jag det lugnt och väntar egentligen mest på att klockan skall bli tre, så skall jag gå och hämta Elma hos Inger. Det är mysigt när vi kan vara tillsammans hela familjen. Det har varit lite för mycket jobb på sistone.

Tisdag är fiskdag

Tisdag. Fiskdag. Idag har det varit mammas klassiker "fisk på grön bädd" på jobbet. Kul att göra något traditionellt, och samtidigt introducera något för gästerna som är ens eget.

Veckan som var var rätt lugn. Vi fick våra nya arbetskläder och jag har hunnit tvätta en av rockarna och sådär. De är jättebra. Snygga och lätta att hålla fräscha och så jättesnyggt med brodyr och nya mössorna till. Känns som ett riktigt lyft.

Jag var ledig i helgen, sånär som på ett köksmöte i söndags, med vikarierna, så det har varit lugnt.

Gav tjejerna ett varsitt ex av Anthony Bourdains "Kitchen confidential". De blev glada. Själv kan jag, såhär några år efter att jag läste den första gången, säga att det är bland det bästa jag någonsin läst. Inget annat, utom Bibeln, ha haft en sådan inverkan på mig vad det gäller mitt liv och levere. För Er som inte läst den än - gör det. Ni som HAR läst den vet vad jag pratar om. Det här är ett hjälteepos för mig och mina vapenbröder i branchen, ett rappt och roligt arbetsplatsreportage, men mest av allt kanske en helt fantastisk samling "war stories" från krogbranchen i New York. Den är helt enkelt oemotståndlig för oss bröder i vitt. En riktigt, riktigt bra bok.

Speaking of bra böcker. Mackan - brorsan, alltså, har ju skrivit en och jag har precis börjat läsa den. Den är rolig och intressant, även om jag kanske inte riktigt har någon relation till ämnet "som är Humor och Gud i någon slags allmänteologisk/populärvetenskaplig anda). Kul. Han är alltså den av oss bland syskonen som faktiskt får något publicerat.

Själv skriver jag på min kokbok, som aldrig blir klar - ett slags magnus epos om mat för folk som verkligen gillar "gammaldags" mat. Husmanskost på Svenska och Franska. Ibland kryddat med anekdoter kring recepten. Ibland mer "lärobok". Många av kapitlen har jag använt som någon slags "kurslitteratur" för kockstudenter, praktikanter och kökselever genom åren och annat är egentligen bara grundrecept. Jag verkar inte kunna få den ur händerna eller bli klar med den, och kanske är det så det skall vara - att det blir någon slags "ringpärm" i stället för en bok, men jag har inte riktigt försonats med just den tanken än. Vi får se.

Fyllde förresten på gas till min köksblåslampa och testade den. Det var kul. Verktyg i köket, där man får leka med öppen eld och eller grejer som brummar och väser ÄR kul.Kockeriet är verkligen ett yrke för mig! Lägg därtill tid löneförmånen att leka med sylvassa knivar varje dag och ni förstår kanske varför jag blivit fast. Det är helt enkelt "lagom farligt" i ett professionellt kök. Det är lite som med klättringen - väl avvägda risker för att uppn något som är... .. .. . förgängligt. Och fantastiskt.

Var med spillolja från fritösen till miljöstationen på macken idag. Det kändes lite äckligt, men det var skönt att bli av med den hemifrån i alla fall. Jag brukar gå med ungefär 10 liter åt gången, men nu har vi inte friterat på ett tag, så när jag hällde ut oljan ur dunkarna (oljan skall hällas på fat på macken) så luktade det gammalt kycklingfett och fisk om den... Inte jättefräscht.

Skulle på kockskolan, men det satt en lapp på dörren om att det var inställt på grund av sjukdom. Tog en vända på stan och var in på Hellgrens musikhandel på götgatan i stället. Kul. Lirade roliga fina trummor och drömde ett tag. Gick sedan ned på Birka och lirade på andra fina trummor och drömde lite till. Vill egentligen byta mina trummor mot något kuligare snart, men de får väl duga ett tag till. Vi får se. Det var i alla fall kul att komma in på både Hellgrens och Birka och faktiskt inte vara den sämsta trummisen i butiken. Killarna på Birka tyckte tillochmed att "det är kul när et kommer in någon och kollar på trummor, som inte går fram till det dyraste kitet på en gång och bankar, utan går runt lite och verkligen lirar på grejerna, och som kan smiska smutsen ur även de enklare seten". Kul.

JobbMackan kom tillbaka till jobbet idag. Skönt.

I morgon serverar vi pannbiff med lök.

Skall ringa vinTina och snacka lite med henne om hon kan vicka på fredag.

Nu skall jag lägga mig. Vi hörs.

Onsdagsnöjd.

Det är onsdag. Jag är rätt nöjd med livet. Jag bara hoppas på att det löser sig med de sista inköpen som skulle fixas till tills i morgon, så att vi får ihop allt.

Igår var det tisdag, vilket betyder två saker - för det första "fridag" från jobbet, tillsammans med Elma och för det andra skolan.

Min "fridag" blev inte så fri som jag hoppats på. Jag har suttit i möte med husbonn och var tvungen att åka in igår också, till jobbet. Jag har haft det så rätt mycket nu, på sistone. Vi har en del att diskutera, husbonn och jag. Jag kommer möjligen att skriva mer om det senare, men jag kan väl skriva såpass mycket att jag tycker det är värt några timmar av min fritid, för att få det fungera...

Igår var också skoldag. Jag hade ju inte varit där på ett par veckor, så det var skönt att komma igång igen. Det var olika mousselinefärser igår, så det var riktigt roligt. Jag fick mala kalvfärs, fläskfärs och göra roliga grejer. Det blev till sist tre olika rätter: Wallenbergare (med pommes persillé och andra klassiska tillbehör), kåldolmar (med grässås, lingon och potatispurée) och så en paté. Det var riktigt roligt att göra paté, vaktiskt. Jag gjorde min på kycklinglever, kalvfärs, fläskfärs, oliver, konjak, vitlök och lite roliga kryddor. Så bakade jag av den i en baconfodrad form. Den blev jättegod, och blev kanonsnygg, när de fina ränderna från baconet låg ovanpå den mjälla patén. Mums fillibabba!

Idag har vi haft en - i och för sig jäktig men - riktigt bra dag på jobbet. Jag har gjort wallenbergare (något som faktiskt ser klyftigare ut än vad det är - jag skrev matsedel för den här veckan för två veckor sedan), med petit poix, persillépotatis (ja - jag har tornerat 20 kg potatis idag!) och gräddsås i stället för brynt smör. Det var en kioskvältare. Jag fick slut på persillépotatis och fick kocka "ful-plugg" till de sista, jag fick slut på ärter flera gånger, men alla tyckte att det var jättegott och jättekul, så det var riktigt poppis. Succé.

På onsdagar är det alltid mycket att göra, och idag var inget undantag, men vi fick i alla fall köket ordentligt städat, pannkakssmeten satt tills i morgon och så dagens måltider under bältena, förstås, trots att två timmar av dagen gått åt till ett möte.

På eftermiddagen idag kom förresten våra nya arbetskläder. Vi har nu fått rockar med brodydr, matchande pillerboxmössor och nya byxor. Det känns jättekul. Rockarna är skitsnygga!

I morgon är det - hoppas jag - ärtsoppa med fläsk - om bara ärterna hann komma innan Elin gick hem. Och så pannkakor, förstås. På fredag är det chili. Det känns helt ok.

Idag har varit en bra dag.

Hänt i veckan.

Har nästan inte orkat göra något alls veckan som var. Jag låg sjuk i hög feber och grejer fram till typ torsdag och var sedan såpass feberfri att jag hoppade in och jobbade fredag, lördg och söndag.

Jag är fortfarande snorig och hostar en del, men jag har ingen feber längre. Elma är hos dagmamma och sådär, så egentligen antar jag att vi mår rätt bra, men jag är täppt i näsan och får gå upp några gånger på natten för att ta nässprej, när jag inte tycker att jag kan andas.

I fredags gjorde jag höns i curry på jobbet. Det gick bra och var poppis. I lördag hade jag kycklingschnitzel och den gick förvånansvärt bra. Igår hade jag köttgryta på menyn, men min kötthandlare hade skickat mig dåligt kött, så det blev inget vidare. Jag snackade med dem idag och nämnde då att jag tyckte det var dåligt. De skulle bjuda på nästa leverans av högrev. Det är bra.

Det här med leverantörer är egentligen en rätt fin balansgång. Å ena sidan vill man inte skänka pengar till någon som skickar en skit, men å andra sidan vill man inte bränna alla broar till en leverantör, i det fall att man måste använda sig utav dem igen, så småningom. Det finns ju inte oändligt många grönsakshandlare, t.ex. i Stockholm.

Min grönsakshandlare försöker jag ibland få ratt göra som jag vill, men jag har nu gett upp och börjat ta mina grönsaker från en annan handlare. De fick tillräckligt många chanser tycker jag, men de fortsatte att packa burarna fel (en gång ställde de än äggkarton under 300 kg potatis. Det var en hel karta som var transportskadad när äggen kom fram. Då var jag inte nöjd.) De har varit lite slarviga med avad de har skickat mig för grejer (dålig paprika, halvvissna örter) ett tag, så trots idoga påminnelser av mig, så gör de fel. Det var bara att låte dem ha sin business med andra kunder i stället.

Jag kommer säkert att ge dem en andra chans. Eller en tredje. Eller en fjärde. Men just nu tar jag mina grönsaker från ett annat ställe ett tag, så kanske de lär sig till nästa gång.

På jobbet är det rätt struligt. Det viskas lite om omorganisation och grejer. W är fortfarande sjuk och Mackan har inte kommit hem ännu, så det är fortsatt mycket att göra.

I morgon är det Wallenbergare och mousselinefärs på skolan, så det kommer nog att gå bra.

Vi hörs.

Tell me why I don't like mondays...

Bob Geldofs röst ekar ur den lilla högtalaren på bordsradioapparaten. Boomtown Rats sjunger smäktande ut att de vill skjuta hela världen och undrar sedan lite filosofiskt varför de inte gillar måndagar... Hmmm...

Själv är jag hemma från jobbet. Jag är sjuk och/eller vårdar sjukt barn. Elma och jag har bägge feber. Elma hostar och jag är snorig. Så det blir en dag när jag "jobbar hemifrån" idag. Det finns ju alltid administrativa grejer att göra som köksmästare. Beställa grejer, skälla på leverantörer som inte tar sitt jobb på allvar, lägga schema, skriva matsedel, planera inköp och så vidare...

På onsdag har vi någon slags festkväll på jobbet, så vi skall göra trerätters middag, med rtoast skagen, grillbiff och potatisgratäng och så någon inspirerad dessert. Vi får se vad det blir.

Nu skall jag gå och snyta mig och Elma. Vi hörs.

Man är inte 20 längre...

Hmm. Man är inte så ung och stark som man tror.

Efter gårdagens näppeligen tunga pass sade min kropp helt enkelt åt mig att coola ner och ta det lungt ett tag. Det började med att jag fick byta kockrock, för jag började blöda näsblod. Med en ny och fräsh kockrock och en papperstuss i näsan var det så dags att bära ut soporna, något som är en enkel match. Jag stretade och drog och tryckte att det jogrde ont i varenda led. Jag orkade inte slänga in soporna på högen i soprummet, utan släpade in säckarna precis innanför dörren...

När jag kom hem hade jag 39,6 i feber.

Jag somnade framför SCI Miami utan att veta hur det slutade.

Idag är jag hängig, men har av någon anledning ingen feber, just nu. Har lite ont i halsen och är snorig, eller något, som täpper i näsan. Ibland luktar det blod i näsan.

Elma har fått någon slags förkylning och hostar och vill inte äta, så jag antar att vi har åkt på samma grej.

i morgon skall jag vara hemma. Jag har gjort något så ovanligt som ringt mig sjuk eller "vård av barn", vilket det nu blir. Jag vill ta varma bad och massera ömma muskler, men med en infektion i kroppen vågar jag inte.

Hade fått mail från kocktina. Kul. Skall försöka lura henne att jobba några timmar extra hos mig så och då. Vi får se hur det går. Hade fått vykort av Mackan på jobbet - "lillkillen" - från Thailand, i fredags. Kul. Han verkade a det bra. Skönt för honom. Han är verkligen värd det. Samtidigt vill jag inget hellre än att han skall komma tillbaka så vi kan jobba ihop. Dels är han så duktig, och els jobbar vi bra tillsammans.

Jo - mammas fisk kommer nog på menyn om någon vecka. Jag skall se vad jag kan få tag i för fisk billigt. Och så måste jag göra något åt receptet, som kräver rätt mycket purjolök och dill till bädden... Hmm.

Undrar förresten var man kan fylla på sin köksblåslampa någonstans? Den skall ju gå på sådan där cigaretttändarvätska... På macken?

Känner i kroppen att man inte är 20 längre.

Jag orkar ingenting, känns det som.

Det blir typ färdig burksopppa och våfflor på mix ikväll. Det är ju våffeldagen.

Vi hörs.

Thank God it's Friday...

Det är freadg. Jag är ledig, för första fredagen på jättelänge. Kroppen ömmar och jag är stel och svullen i snart sagt varje led...

Det kostar på att ligga på topp, intalar jag mig.

Jag träffade Mackan - min tvillingbrorsa, som var i Stockholm ett par dagar för att göra något TV-grejs. Kul. Kul att ses. Kul att det går bra för honom. Idag skall han lansera sin bok. Den har varit så jättehemlig, så jag har inte en aning om vad den handlar om eller någonting, men den verkar handla om humor och Gud på något sätt. Känns i och för sig som ett rimligt ämne att skriva om om man är f.d. pastor och numer stand-up komiker.

Snackade med Jonas - min gamla köksis från Jensens idag. Han hade flyttat tillbaka till Malmö och skaffat barn och grejer. Vi enades om att vi skulle höras snart igen. Jag saknar ibland att jobba med Jonas och Uffe och de andra från Jensens, även om jag inte saknar Jensens för fem öre.

Det verkar ingen av oss göra förresten - alla jag träffar som jobbat där säger att "Jensens är ett himla skithål". Även om maten var bra och det var bra arbetskamrater är tempot för högt. Dessutom är det - i alla fall i Stockholm - lite för dåligt utbildad servis, så dethänder att gäster blir arga och sådär, när de får fel grejer eller det tar för lång tid att få dem.

Nåväl. Det var kul att snacka lite med Jonas i alla fall.

Igår, när jag träffade Mackan fick jag förresten en cymbal - en Meinl Meteor 16" crash - som jag skall provspela ikväll, tror jag. Det var länge sedan man hann med att öva något speciellt på trummorna, men jag lirar i varje fall trummor några gånger i veckan. Vore kul om man hann öva mer bara...

Fick ett par portioner på mammas "fisk på grön bädd" som jag skall testa ikväll, och se ifall den är så bra som jag minns den. Skall kolla om jag kan komma på något sätt att "optimera den" receptmässigt för 100 tallrikar också, ifall den är bra, så kommer den in på menyn om någon vecka som "dagens fisk". Det är fortfarande mamma som är den största kocken i familjen.

Igår var det kaos på jopbbet. Mjölkbeställningen kom inte, ärtsoppa och pannkakor (500 pankisar - DET är inte kul!) och så med en ny tjej som vickade i köket. Det blev vårrullar och oxjärpar till kvällen sedan, så hon bara hade att värma grejerna i ugnarna... Har inte kollat hur det gick, men ingen ringde på telefonen, så det brukar betyda att det gick ok.

Nu skall jag ta ett bad innan jag går och hämtar Elma hos dagmamman och sedan skall vi handla skor. Tydligen kom lönen idag, så nu får man handla innan måndag, då man är fattig igen! :-)

Vi hörs.

Send me an angel...

"Here I am. Will you send me an angel? Here I am, in the land of the morning star..." Scorpions dånar ut ur stereon. Mackans gamla skiva med Berlinersymfonikerna live någon gång på 90-talet är i och för sig bra, men jag kan den utantill numer, så den går oftast som någonslags "hissmusik" i bakgrunden i köket...

Det är tungt. Jag har ont. Min kropp skriker efter sömn och värktabletter.Knän och vrister är svullna. Jag har bränt mig, skurit mig och gått emot vassa hörn. Jag är mörbultad och utarbetad. Jag behöver vila. Jag är fortfarande ensam på jobbet, sånär på att någon av timvickarna kommer in och kör några timmar i taget, ibland. Förra veckan rackade jag upp över 60 timmar. Jag var så trött att jag missade mjölkbeställningen och fick hämta mjölk på Martin Ohlsson.

I tisdags skulle jag ha haft föräldraledigt, men fick åka in och styra upp en deloch jobbade 7-17. I torsdags skulle jag haft ledig dag, men fick jobba 7-17. I lördags skulle jag haft ledig dag, men fick jobba 7-17. Igår skulle jag varit ledig, men fick först hoppa in akut några timmar och sedan ha ett möte med husbonn. Jag är helt slutkörd. Jag känner mig som om jag blivit bankad, blancherad och sedan bränd till en kolbricket på ett stekbord. Jag har inget kvar.

Jag längtar efter Mackan. Jag sjunger med i Scorpions "send me an angel".

This is the road to hell...

... Låten liras på rockklassiker. Det dånar ut i det nästan tomma köket. En ensam stoisk hjälte står i lysrörsbelysningen och kämpar med att sätta pannkakssmeten tills i morgon...

Alla daga den här veckan har jag kommit tidigt och gått sent från jobbet. Det i kombination med gårdagens lektion på Culinar gjorde att jag rackade ihop 16 timmar i kök igår. Det är förmodligen personbästa, med möjligen något undantag från Jensens-tiden.

Idag har soloflugit. Igår var Elin och Cicci på jobbet, så jag lyckades beställa lite och sådär. Idag ringde Elin sig sjuk, så det blev att soloflyga hela dagen. Tungt.

Måste förresten hitta en ny grönsakshandlare. Min grönsakshandlare vill bevisligen inte göra affärer med mig längre, då de envisas med att skicka mig transportskadade grejer, vissna grejer, felpackade grejer och sedan resta delar av ordern. Jag har - under de senaste tre veckorna, ringt VARJE gång de skickar sunk till mig och berättat att de måste skärpa sig. De brukar vara ångerfyllda och sedan försöka kompensera nästa gång de skickar grejer, men så pajar de något DEN gången eller så...

Det här lirar inte längre. Jag måste göra något åt det, och det är det tråkigaste som finns, tycker jag, att hålla på och ringa runt och jaga efter bra handlare.

Hade pocherad fisk med hollandaisesås igår. Det var poppis. Hade köttbullar med gräddsås och mos idag. Det var en kioskvältare. I morgon är det soppa och pannkakor, så jag VET att jag har fullt upp. Typ 500 pankisar går ut. Hoppas att Cicci kommer in i morgon.

Någon mailade och frågade om jag inte kan skriva lite om skolan och sådär... Visst. Det kommer. Jag vet inte vad jag skall skriva, bara. Jag går alltså skola för att bli diplomerad hos Culinar i Liljeholmen. De har ett bra skolkök, men det är gammalt och tillochmed i sämre skick än mitt i Värtan. Vi är 15 pers i klassen. 7 är tjejer, vilket förvånanade mig lite granna. Men det är kul. Jag har - p.g.a. min bakgrund - inte haft någon hård uppgift att hitta lekpartner till de praktiska momenten.

Igår körde jag ihop med "vin-Tina", en tjej som pysslar lite med catering och kör lite vinprovarhelger och grejer. Hon jobbar mycket med kombinationer av vin och mat, och har - tillsammans med några kompisar - någonslags importagentur för Italienska viner. I alla fall. Kul. Det gick bra. Igår var det fisk och skaldjurskväll och det var kul. Vi gjorde Moules marinieres, mis-de-pain och persilliadegratinerade greenshells, chipotlemarinerade havskräftor (ja - ni ser - jag gick lös ordentligt igår), kräftfärs-fyllda laxrosor med pommes duchesse och vitvinssås.

Vi blev godkända i de praktiska momenten. Skönt.

I morse åkte Tina till Italien och jag fick SMS från henne tidigare idag. Hon var lite trött efter igår, men hade hunnit pröva lite nya viner. Kul.

Skall köra köttfärslimpa som köttfärsspecialare om två veckor, och kör då också vitfisk på grön bädd. Det blir nog bra. Det är mammas gamla klassiker och de kommer nog funka utmärkt. Mamma är fantastisk att ta till när inspirationen tryter. Hon har alltid en massa uppslag och bra grundrecept som jag sedan freestylare kring. När jag blir stor skall jag ha en restaurang med mamma som någon slags executive chef, som det heter...

Nej - skall skriva ett halvdeppigt mail till kockmackan och berätta att det är dags att avbryta thai-semestern och komma hem och bryna ben till demi-glace. Eller i alla fall att jag saknar att ha någon att brottas med i köket.

Vi hörs.

Hell's kitchen

Har just suttit och tittat på semifinalen i Hell's Kitchen och kommit fram till att jag inte skall se sådana här program på TV, för jag blir så upprörd. 1) Jessica skulle ha åkt för flera veckor sedan. 2) Ralph är en kille som jag ALDRIG skulle ha kvar i mitt kök. Han intrigerar, snackar skit om de andra, vägrar hjälpa till om han tror att han kan framstå som bättre än han är om någon annan gör bort sig och sedan skall boasta om hur bra och erfaren han är....

Michael är den enda värdiga vinnaren.

Gordon Ramsey är för övrigt riktigt, riktigt ball. Stenhård. När man gjorde den svenska motsvarigheten av hans förra serie (som jag tror hette "den elake kocken" på svenska) - "Krogakuten" tog man Melker Andersson som svensk motsvarighet. Skillnaden är att Melker är en halvgapig överambitiös kille med för mycket egen prestige förr att vara så hänsynslös och bra som Gordon. Kort sagt - Melker är en korgosse i jämförelse.

Det bäddar för en riktigt spännande final, nästa lördag.

Själv håller jag på och leker med tankar på meny för några veckor framåt. Jag VET att jag måste ha ut vissa grejer ur köket snart - jag vill till exempel rensa frysen - men samtidigt vill man inte bara stå och langa ut skräp i luckan... Jag tror att nästa vecka är i hamn med korvgryta, pocherad sej med hollandaise, köttbullar med gräddsås och mos, köttsoppa och pankisar, kycklingklubba, stek provencal och något mer jag glömt bort nu... Veckan därpå kör jag mandeltorsk på tisdagen (och därefter säkert typ torsk med äggsås tisdagen därpå, eller möjligen stekt strömming), men sedan är det lite svårt. Pannbiff med lök, kanske? Funderar på att köra en "fry up buffe" någon av dagarna, kanske...

Vi får se lite...

Under tiden skall jag koncentrera mig på att bli upprörd över att Ralph fortfarande får chansen att kocka tillsammans med Gordon Ramsey, medan jag fortfarande inte får ett eget TV-program! :)

Veckan i sammandrag...

Hmm. Vad skall man säga? Efter helgen och allt på jobbet har jag varit lite trött och mest sovit när jag kommit hem. Vi går - mer eller mindre - ständigt med en man kort på jobbet och det märks.

I tisdags var jag på restaurangskolan igen. Det var kul, vi hade kycklinglektion, men jag orkade inte vara kvar till sent och "baka av" mina grejer, när de var färdiga (och jag skulle vänta två timmar på mina klasskamrater), så jag frågade om det var ok att avvika och det var det...

På onsdagen serverade vi så fläsklägg med rotmos på jobbet. Elin skulle fixa fläsklägget på tisdagen, men hade aldrig gjort det förut, så hon kokade fläskläggen utan nät. De blev inte så snygga, men rotmoset blev bra, så det gick ok ändå...

På torsdag var det ärtsoppa med pannkakaor, som vanligt. Ärtsoppan blev ovanligt god - med lite fett från urkoket av fläskläggen, så det gick rätt mycket soppa.Dessutom var det mycket folk som kom och åt, så vi skickade ut försvarliga 86 portioner, på två man. Med frukost, lunch, fika och middag snackar vi en bit över 240 tallrikar. Kul med en bra dag, men jag var snortrött, eftersom jag varit där hela dagen.

'Hela torsdagen var förresten jäktig.

Jag vet ju hur torsdagarna brukar vara så jag tänkte vara där ordentligt i tid på morgonen och var där vid typ kvart i sju.Då hade sotaren, utan förvarning (eller rättare - han hade ringt vid 18-tiden kvällen innan och lämnat ett meddelande på min telefonsvarare) kommit och slagit in hela köket i plast för att göra rent ventilationen.

Han var klar knappt 30 minuter innan jag skulle servera frukost. Jag var INTE nöjd.

Sedan var det så min kanske största lunchservis hittills på Värtahemmet. Kul. Efter lite städn ing, disk, fix med skärmaskin (Cicci fick skära ost och grejer till helgen) och sortering av bl.a. mjölkvaror och grejer som kommit med beställningarna var det dags för middag.

Hade Nasi goreng och Pytt i panna att skicka ut. Det visade sig vara mer poppis än jag trott, så när jag stängde köket hade jag inte en smula käk att servera. Inte en grej. Jag hade bara någon portion kvar av dagens vegetariska - veg-biffar med potatismos, smörslungade morötter och lök.

Efter fiskbeställningar, fix med överblivet bröd, sophantering och kartonger hade jag klockat nästan 12 timmar på jobbet. Då var det dags för avskedsfest för Tina, som jobbat som vårdare på hemmet ett par år. Vi var på Kamarina - en grekisk liten sylta på Söder. Bra käk, bra tilltagna portioner, men lite tråkig servis och halvsunkig miljö. Festen var dock jättetrevlig. Jag käkade lammstek med timjanås och sedan avslutade vi alla med ett mycket fnittrigt nattkaffe/drink hemma hos Tina.

I morse var mina fötter dubbelt så stora som vanligt kändes det som. Vristerna var jämntjocka och röda. När jag badade luktade badvattnet fläskfett och lök.Jag kände mig som en lakad skinka, ungefär.

Jag är ledig idag. Tänkte ägna dagen åt att sköta lite beställningar till nästa vecka och sedan lira lite trummor. Det skall bli bra.

Helgens små äventyr...

W är sjukskriven för något knas med axeln, så jag fick ta helgen igen. Det var helt ok, men det var lite mycket att göra. Det blev emellertid poppis käk och det är ju det som är viktigast.

I lördags gjorde jag katrinplommonspäckad karre, med potatis (och ris till de som ville ha) och äppelgräddsås. Jag gjorde på drygt 15 kilo karre och hade två skivor kvar efter servisen. Kul. Det är ett bra betyg.

På söndagen gjorde jag min gamla boeuf bourguignon, och den gick som vanligt väldigt bra.

Jag orkade inte fixa med efterrätter, så det var mest fruktsallad och glass och vispgrädde och sådant som skulle fixas till... Skönt.

I Lördags var "husbonn" - S, på jobbet, för att städa sitt kontor. Vi hade ett snack om bl.a. hur beställningarna skall funka och hur det funkar med W. Jag försökte vara diplomatisk, men jag tror att det kom fram vad jag tyckte ändå.

I Söndags var jag efter, i princip hela dagen, trots att det bara var köttgryta att fixa ihop, för jag hade en hel del grejer att ta hand om från veckan. Beställningar och inventering, t.ex. Jag blev - trots att jag var på jobbet nästan en timma före utsatt tid - kvar på jobbet en timma efter utsatt tid. Långpanna igen...

Igår var jag helt slut. Mest i kroppen. När man jobbar i ett kök så skär man sig, bränner sig, kommer åt hörn på bänkar och grejer hela tiden. Inte minst står man på klinkergolv, så jag var öm i hela kroppen kändes det som. Flera av fingrarna var svullna av småsår och brännblåsor, mitt högra pekfinger hade skavt av en del under, där min gamla knivvalk tidigare funnits. Det tar några veckor att få tillbaka kockhänderna, nu när man varit hemma ett halvår med lillan. Fötterna kändes som om de skulle trilla av jäms med anklarna. Ryggen var stel och det knakade i axlarna.Det låter kanske hemskt, men det var faktiskt rätt skönt att lämna Elma hos dagmamma, så man fick vara lite ifred ett tag och ta hand om sig efter helgen.

Igår hade jag alltså "ledig dag", men den gick åt, i alla fall till en del, att ringa runt till elverantörer och beställa grejer och/eller skälla ut dem för att de skickat dåliga grejer till mig.Min kötthandlare hade dessutom gjort en dumgrej: Jag ringde in en order i fredags, på deras telefonsvarare, eftersom kontoret hade stängt tidigare (när det var helg). Den ordern kompletterade jag sedan på söndagen, men igår när jag ringde dem har de skickat ordern från fredagen i ett kolli och ordern från i söndags i ett annat. Så de kom helt enkelt med grejer till oss två gånger igår. Jag talade med dem och berättade att jag inte tänker betala dubbla fraktavgifter. De höll med.

Idag skall jag ringa Elin och kolla hur allt funkar.Hon och Cicci kör själva idag, och eftersom de båda är vikarier kan det bli lite... .. . . rörigt. Hoppas att det funkar, i alla fall.

I morgon skall vi servera fläsklägg med rotmos på jobbet. Det brukar vara poppis.

Ikväll skall jag förresten till Culinar igen. Vi har kycklinglektion idag, så det blir bl.a. styckning. Kan bli kul, men jag tycker kyckling är en tråkig råvara. Men det är väl så - alla momenten måste ju klaras av, för att ta examen, så... Det är ju bara att bita ihop.

Nej - nu skall jag göra mig klar för tandis. Vi hörs.

Ps. Fick förresten ett mail från min gamla "snacka-mat-kompis" Zazu för ett tag sedan. Jag har inte skrivit om det, men jag vet att Z läser här ibland, så... Tack. Och kul att du hörde av dig. Vi hörs. Ds.

Tung dag

Har haft en tung dag idag. Eftersom W är sjukskriven och Elin - vår "ordinarie vikarie" jobbade helgen som gick har jag fått hoppa in och jobba den här helgen. Idag hade jag så en annan av våra timvickar hos oss. Hon är bra, men det blev ändå att spika ihop en dag från 7.00 till 17.30. Man är lite mosig i skallen...

I morgon blir det späckad karre till lunch.

Det blir nog poppis.

Roliga leksaker...

Har förresten glömt att skriva att mitt kök nu är komplett. Eller. Jag kan inte - just nu - komma på något mer jag vill ha till det. Eller, jo, jag vill ha ett sexigare kök, men nu har jag alla verktyg i köket jag kan tänka mig att jag behöver, på ett tag.

Jag fick ju för ett tag sedan en sedan länge efterlängtad fritös av mina föräldrar. Jag fick den egentligen i 30-årspresent, men den kom några månader senare, för just den modellen jag ville ha fanns inte när de skulle handla den.

Sedan fick jag en sådan där "vevvisp" i julklapp. Ni vet en sådan där "i stället för elvisp". Jättebra till att vispa t.ex. maräng med, när man skall vara lite lätt på handen i början, men sedan vispa tills man får stora biceps.

Igår fick jag så en grej jag velat ha i flera år - en köksblåslampa. Den kom utan gas, så jag har inte hunnit testa den än, men den är jättesnygg. Och det är bara så himla kul att bränna sockret på sina creme brulee med den, så man bara MÅSTE ha en, egentligen.

Jag undrar vad jag skall önska mig till köket nu? Silikondukar har jag hört är poppis bland modemedvetna kockar, att baka på och annat... Hmm....

Tillbaka på jobbet

Jag orkade aldrig hålla på och skriva när jag var hemma med Elma, egentligen. Det var alltid något nytt att upptäcka. Elma växer och mår bra och vi har haft väldigt kul ihop under min föräldratid, men det är också roligt att vara tillbaka på jobbet.


Det är skönt att ha vuxna omkring sig att prata med, om inte annat. Även om jag saknar att gå ut och åka pulka eller läsa Miffyböcker med Elma i knät tills hon somnar för middagsluren är det skönt att kunna föra ett samtal, med riktiga ord, med någon.

Nåväl.

Är tillbaka på jobbet. Det är både bra och dåligt. Mest bra. Jag älskar mitt jobb. Men jag blir vansinnig på W. W och jag har aldrig kommit riktigt bra överens och nu har vi varit väldigt nära kokpunkten ett tag. Jag blir tokig och sedan blir jag arg på mig själv för att jag tillåter mig att bli tokig... Bökigt läge.

Jag har förresten börjat på kockskola. Kul. Jag har i och för sig inte lärt mig något nytt hittills, men det har varit roligt att få "stajla" med de andra studenterna. Det är vuxenutbildning, så vi är några stycken som redan är i branchen. Andra är på väg in. Man går en termin och blir på det "diplomerad restaurangkock" som det heter, om man klarar praktiska prov och har typ 80-procentig närvaro. Det skall alltså gå bra, känns det som.

Vi har hittills inte haft så svåra moment (första veckan reduktioner, äggrätter, crepes, stuvningar, bechamel och emulsioner. Andra veckan: Fonder, sky, såser, demi-glace, soppor och bröd) Hittills har jag varit bäst i klassen och därför fått visa bl.a. lite knivteknik (vad är julienne, brunoise, mire poix etc?) och brukar få - eftersom jag oftast är färdig först med de praktiska momenten - hjälpa mina klasskamrater med deras uppgifter.

Jag stormtrivs. Det är kanon.

Jag har emellertid, under min utbildning ställts i ett moraliskt dilemma, som jag kanske kommer att återkomma till, här på bloggen, vid ett senare tillfälle. Men jag har en klaskompis som är krögare...

Jaha, vad skall man skriva mer då? Well. Det har lagats lite mer fransk bistromat på sistone. Jag fick i soppmomentet i skolan t.ex. göra löksoppa härom dagen. Ingen match. På jobbet gjorde jag , förra helgen jag jobbade, för ett par veckor sedan, Tarte tain. Nu i helgen blir det boeuf bourguignon.

Saknar Mackan - jobbmackan alltså - enormt. Han är i Thailand och kommer inte hem på än en månad. Hur jag/vi skall klara oss hajar jag inte. Han är verkligen ljuset i mörkret när jag blir för arg på W.

Brorsa-Mackan kommer förresten ut med en bok i dagarna. Grattis. Kul. Kolla mer på hans websida. http://www.standup.mu

Nu skall jag förbereda bouqet garni och mire poix till fonden till kvällens sås. Nej, jag bara skämtade. Jag skall faktiskt titta lite på TV och ta det lugnt. Vi hörs.