Veckans reflektioner

Ibland händer det en massa i ens liv som man tänker att "det där måste jg blogga om", men så sitter man och filar på formuleringar och sedan händer något annat och så blir det liksom aldrig av att man skriver om det. Den här veckan har varit full av sådana där små grejer och nu har jag lite tid till övers, så jag tänkte dela med mig av dem i den här - rätt långa - posten:

De här grejerna kan egentligen kallas "allt gott som hänt den här veckan":

Måndag: Jag kunde jobba igen. Efter att ha varit sjuk en vecka och konstant tänkt på huruvida barnen faktiskt får vettig mat eller inte, kändes det skönt att komma tillbaka till jobbet. Förtroende är bra. Kontroll är bättre. Dessutom GILLAR jag mitt jobb. Jag har världens bästa jobb. Att vara kock är utan tvekan det roligaste man kan göra. Att vara kock på förskola är dessutom det viktigaste, så. Well. Det är skönt att vara tillbaka. Jag tycker väldigt bra om min arbetsplats och mina kollegor och jag har saknat att vara där i en vecka.

Tisdag: Dels lyckades jag ovanligt bra med soppan, vilket var jättebra. Dels fick jag till ett avtal med en ny grönsakshandlare, som jag tror blir bättre än den vi haft tidigare,

Onsdag: Vi har en fikapaus på jobbet då vi diskuterar den konferens vi skall ha den kommande veckan och festligheterna kring den, då vår chef gör klart att man kommer att få köpa sin dricka själv. Vissa blir sura och tycker det är snålt då hon berättar att "det har inte med pengarna att göra. Jag vill inte att någon skall känna sig tvungen att dricka alkohol. Det är bättre att de som vill ha köper vad de vill ha och andra köper det de vill ha". Klarsynt. Behöver jag säga att jag är rätt nöjd med min chef? Sedan var Sushi-Lars och hälsade på. Det var mysigt, för jag har inte träffat honom på jättelänge. Han fick givetvis ett ex. av min bok att ta med sig hem, och den verkar ha kommit till användning, för igår - lördag - ringer han och undrar om ett par detaljer i ett recept på fisksoppa. Kul.

Torsdag: I torsdags beställde jag arbetskläder, från ett företag i Alingsås som heter Almedahls och böerjar sedan räkna timmarna tills kläderna kommer. Att köpa nya arbetskläder känns alltid lyxigt och den här gången är inget undantag! Dessutom lyckas jag med fiskgrytan och känner mig speciellt extra glad när jag lyckats få barnen att äta fisk ordentligt, till lunch!

Fredag:På fredag morgon kommer, med posten, ett paket till köket. Det visar sig vara mina nya arbetskläder från Almedahls. Nice! Snygga, sköna och de känns helt rätt i storleken. Kul. Folket på jobbet gillar mina kåldolmar och tycker att det är mysigt med "gammaldags" mat. Kul, eftersom det är det jag på något sätt är bäst på. Jag är inte så duktig på nymodigheter med bulgur, couscous, matvete, asiatiska influenser eller trollerikonster med koriander, så det känns speciellt roligt när andra också gillar samma grejer som en själv.

På eftermiddagen gick jag över till mamma och pappa (som bor något hundratal meter från där jag jobbar) och fikade lite. Mamma hade då varit på soppteater någon dag tidigare och fyndat en CD-skiva: "Halvfem-huset" från sisådär 1980 eller något, som jag minns från min barndom och det var jättemysigt att lyssna på den och sjunga med i de gamla låtarna man fortfarande - efter sisådär 25 år sedan sist - kände igen. Kul. Mamma skickade också med god mat (gör ALLA mammor det JÄMT?) och kvällen avslutades på ett mysigt sätt med att Fru Värn och jag åt en god sallad av råvarorna mamma skickat med.

När jag kom hem hade Omar varit och lämnat sitt förslag på bokmanus hemma hos oss. Kul.

Linda Skugges blogg på Amelia hade länkat till Krubb, så jag hade fått sisådär två hundra träffar fler än vanligt. Det är inte heller tråkigt.

Igår var dottern utlånad till "mormor", som hämtat henne på fredagkvällen, så Fru Värn och jag fick sova ut ordentligt. Det innebar emellertid inte att jag inte kunde upprätthålla familjetraditionen och somna framför hockeyn på TV:n, med ett barn på magen. Mysigt.

Så - det har varit en bra, för att inte säga fantastisk, vecka. Jag hoppas på att kommande vecka skall bli lika bra, och med sådana kollegor, vänner och familj runt omkring sig känns det inte alls omöjligt.

Mums - i ny upplaga.

Ja. Vart skall man börja? Josåhärva: Jag skrev en intern liten receptsamling på ett ställe jag jobbade en gång. Och sedan började jag blogga. Och sedan satte jag ihop en bok, va.

Och där hade egentligen hela storyn kunnat sluta, om det inte vore för Omar, min commis och vän, som fick en (tidig) version av bokmanuset, för att kunna skriva om boken på sin blogg.

Omar tyckte egentligen "vilken ful bok" och tänkte sksriva en sågning. Men så gjorde han inte. Av någon slags orsak som endast kan förklaras med metafysiska begrepp som "Guds ingripanden" och sådär tog han i stället beslutet att göra om manuset till boken - och har varit så vänlig att inte bara ge mig en utskrift av det på papper, utan att också dela med sig till resten av världen av det.

Så - alla ni som ännu inte köpt Mums - det bästa från Krubb - ni kan nu köpa "the new and improved" version på Vulkan.

(Och ni som köpt boken hittills - det är ok. Den nya skiljer sig inte nämnvärt från den tidigare - det är framförallt layouten som är bättre på den här. Recepten är de samma som tidigare, årecis som den övriga texten).

Så, till Omie, My Homie: Tack. Från botten av mitt hjärta. Tack för all hjälp. Tack för ett snyggt jobb och för din tid med boken.

Dagens sallad.

Ikväll blev det "snabbmat" här hemma, med en enkel sallad:

Ruccola
Körsbärstomater
Sugarsnaps
Chevre
Honung
Bacon

Ni hajar (stek baconet, baka chevre i ugnen, lägg på salladen, rippla varm honung ovanpå).

Mums

Kåldolmar

Det har varit lite "finare" mat till lunchen på ekbacken idag: Kåldolmar med gräddsås och rårörda lingon.Det har varit kul, för det har OCKSÅ gått åt. Fastän nästan inga av barnen någonsin ens sett en kåldolme förr.

Den här veckan har alltså gått bra. Att lyckas laga mat fem dagar i rad utan att göra bort sig någon dag alls, utan lyckas pricka in "favvisar" fem av fem är jättekul. Och bra för självförtroendet. Jag känner mig väldigt stor och stark i köket! :-)

Nåväl - för att göra kåldolmar, dåra:

Du behöver:

2 Kg vitkål
500 g blandfärs (50/50)
4 ägg
2 gula lökar
1 dl grötris
2 dl grädde
Salt och peppar

Smör och sirap till stekning


Gör såhär:
Koka en "gröt" på grötris och grädde. Låt denna svalna.
Hacka löken riktigt ringt (brunoise).
Svetta löken i lite smör och salt, tills den blivit mjuk
Blanda färsen (risgröt, ägg, lök, salt och peppar)
Koka upp vatten, sätt en stekgaffel i torstocken på kålhuvudet, och lägg i kastrullen.
När bladen börjar mjukna, skär av ett i taget, rulla till fina dolmar, med ung. 1 msk färs i varje.
Bryn dolmarna med lite sirap i en varm ugn (220 g). Eller i panna, med lite smör.

Innan servering kan man brässera dolmarna något i bleck, med lite mörk oxbuljong.

Servera till potatis, eller potatispuré och med gräddsås.

Min bästa fiskgryta

Gjorde en variant på temat fiskgryta med kanel idag på jobbet och det gick hem! Kul. Fisk kan - rent generellt - vara lite klurigt på förskola. Det är inte alla som är vana vid att äta fisk hemifrån, och då framförallt kanske inte som grytor och soppor. För att tala klarspråk - de flesta ungar förknippar fisk med fiskpinnar. Så... Kul när det går bra, och idag har det gått riktigt bra.

När alla ätit lunchen kom flera i personalen och ville köpa med sig lunchlådor hem till kvällen. Det får vara ett gott betyg, tycker jag. Att nästan inget kom tillbaka i disken är också ett väldigt bra betyg. Ytterligare ett är att jag skriver den här bloggposten, för den är en önskepost från de som inget fick, när resterna tagit slut, så att de själva kan laga den här goda grytan!

Så - här kommer dagens recept:

Du behöver (4 port):

500g pangasiusfilé
200g räkor
2 morötter
2 Palsternackor
1/4 rotseleri
1 gul lök
1 msk hummerfond
1 msk fiskfond
1/2 glas vitt vin
5 dl vispgrädde
1 burk krossade tomater
Salt, vitpeppar, kanel och spiskummin


Gör såhär:

Skär alla grönsaker i fina bitar. Lägg i en kastrull med vinet, buljongen, kryddor, och tomater. Låt koka upp och dra sedan ned värmen, så att det sjuder.
Skär fisken i 2 gånger 2 cm stora bitar.
Lägg i fisken och häll på grädde.
Låt sjuda i sisådär 10 minuter.
Lägg i räkorna före servering. Servera gärna med kokt ris eller potatis

Kycklingsoppa till Linda Skugge

Läser på Linda Skugges blogg att hon behöver en mild kycklingsoppa till en bebis, och alla VET ju att jag gör vad jag kan för att hjälpa till så - här kommer en:

Du behöver (för typ 3 bebisportioner):

1 kycklingfile - strimlad i mycket små bitar
En halv morot i små bitar
En halv palsternacka i små bitar
2 msk ris
Lite buljong - gärna hemkokt, utan så mycket salt
1 schalottenlök
Lite smör

Börja med att steka kycklingen i en panna. När kycklingen börjar bli färdig - tärna löken och lägg i samma panna.
Häll över kyckling lök och lägg i grönsakerna och buljongen i en kastrull. Koka tills grönsakerna blivit mjuka. Häll då i riset och låt koka i sisådär 10-15 minuter till.

(Och vet du inte hur man kokar en god buljong rekommenderar jag att läsa texten "buljong" i min bok.

Lycka till med råkosten, Marcus!

Som tjejerna på Ragazze skrev om redan igår öppnades Aqvavit Grill och Raw bar igår på nya Clarion Hotel Sign. Folket från Aqvavit i New York, med Marcus Samuelsson i spetsen "kommer hem" igen för att visa musklerna.

Och missförstå mig rätt. Marcus är en fantastisk kock. En god förebild och dessutom en trevlig kille. Snubben kan laga mat.

Så - varför - frågar man sig - köra RAW food? Karln är ju kock! Cook! (som är både substantiv och verb på hans nu andra modersmål) - gör det då! Javisst: Jag äter också vegetariskt. Jag kan också gilla grönsaker. Men RAW FOOD?

För alla som inte vet det skulle man kunna översätta "Raw food" eller "living food" som det också kallas med "råkost" på Svenska. Raw food är glutenfri vegankost, som inte tillagats. Ingen värme får användas. Inga mejeriprodukter eller "processade" ens veganlivsmedel (som pressade oljor, eller quorn eller... något kul eller gott).

Missförst mig rätt - jag VILL att det skall gå bra för Marcus. Jag VILL att han skall kunna få till ett ställe av Aqvavits kaliber i stockholm, för Stockholm behöver det. Men av alla konstiga Californiska mattrender som just nu är i omlopp i USA kunde han väl valt något annat än just Raw food? Jag har hört att det görs riktigt ball ekologisk mat i Napa Valley, numer t.ex?

Ja, ja. Lycka till, Marcus.

(Och jag kommer INTE att äta råkost på en hotellrestaurang. Ever.)

Improviserad fläskgryta

Det blev någon slags improviserad fläskgryta till kvällen. Just de där "improvisationsnumren" eller rätterna som blir till "på en höft" när man inte har en massa ingridienser hemma blir oftast bra och den här fläskgrytan var inget undantag:

För 4 port:
500 g tärnat fläskkött, gärna bogfläsk
3 morötter
1 bit purjolök (en halv, kanske)
En liten skvätt vitvinsvinäger
5 matskedar äppelmos
1/2 dl soja - kinesisk
1 krm ingefära
1 buljongtärning (jag tog grönsaksbuljong)

Gör såhär:

Jag började med att bryna fläsket medan jag skar grönsakerna rätt smått och hade så i dem i grytan.
Sedan skvätte jag över lite vitvinsvinäger, klickade i äppelmoset, hälde soja över och kryddade upp härligheten md salt, vitpeppar, buljong och igefära.
Sedan hällde jag lite vatten på allihop - så det nästan täckte - lade på ett lock ooch så fick det koka ihop sig under sisådär 30-40 minuter.

Och det blev inte heller så äckligt. :-)

Thai-inspirerad kycklingsoppa

Dagens lunch - Thai-inspirerad kycklingsoppa (den var väldigt poppis!).

Du behöver: (4 port)

300g strimlat kycklingkött (gärna av benen)
2 vitlöksklyftor
1 stor gul lök
1 morot
1 palsternacka
1/4 rotselleri
1 paprika
1 burk kokosmjölk
En buljongtärning (kyckling eller grönsaksbuljong)
Tha swett chili-sås
Lite vatten
Salt och peppar

Gör såhär:

Skär alla grönsaker i fina bitar och lägg i en kastrull med buljong och kokosmjölk
Bryn kycklingköttet i en panna med lite olja
Lägg i kycklingen i buljongen. Låt koka ihop sig tills alla grönsaker är mjuka (30-40 min?)
Smaka av med thai-chilisås salt och peppar.

För att göra soppan matigare - komplettera gärna med kokt ris eller nudlar.

Vikarier - ett klargörande

Läser gårdagens inlägg och förstår att just bloggandets skrivande och språkton gör att jag verkar hårdare än vad jag egentligen är. Jag gillar vikarier. Faktiskt. De gör ett ofta otacksamt, inte speciellt välbetalt jobb i en ofta okänd miljö. Således - bra att min vikarie faktiskt hade lagat riktig mat i köket.

Däremot är det såhär: Jag har skrivit det förr och kommer att skriva det igen - att lämna bort sitt kök (även om det är ett nödvändigt ont för att man är sjuk) är som att lämna bort sitt barn till okända människor. Det känns aldrig riktigt bra.

Jag förstår att en vikarie gärna tar en enkel väg ut och liksom kör halvfabrikat eller slarvar lite med städningen. För i första hand handlar det för en vikarie, i någon annans kök, om att ÖVERLEVA en eller ett par arbetsdagar, trots att man inte hittar överallt. Trots att man inte har en aning om vad den ordinarie har tänkt för matsedel och trots att man kanske inte känner igen all utrustning.

Det är bara det att man som "ordinarie" i sitt kök givetvis VET var allt skall va, hur det skall se ut och vad som är "minsta gemensamma nämnare" eller "acceptabel lägstanivå" på hygienen.

Att komma tillbaka från en tids sjukdom ger en perspektiv på just sådana frågor. Det är inget som är bökigt eller svårt eller ens speciellt konstigt. Det är en del av ens jobb som kock. Och igår var det min tur.

Ungefär så.

Anspänning och förberedelser

Det är tisdag. Tisdagar på Ekbacken betyder "soppa", för jag får mina varor då. Det ähr med varor är lite av ett känsligt kapitel i kommunal verksamhet, för grejerna förhandlas fram och inhandlas centralt och sedan kan kan inte göra mycket åt de anbud man får från leverantören. Ofta använder sig förskolor av någon av de två största "alltjänst"-leverantörerna och man får således alla grönsaker, torrvaror och frysvaror (och ibland även mejerivaror) från samma ställe. Det gör att risken för att något alltid skall balla ur för att det inte kommer är överhängande.

Det där känns lite stressigt.

Så - för att skapa tid för varuleveransen, för insortering i kylar och frysar och förö att hinna med så mycket som möjligt av övriga arbetsuppgifter - Soppa på tisdagar.

Idag blir det någon slags Thai-inspirerad kycklingsoppa tror jag. Jag har en massa kyckling som jag vill bli av med. Det är tillräckligt mycket för att ta upp för mycket plats i frysen, men inte tillräckligt mycket för att göra något vettigt med, så... Kycklingsoppa it is.

Och så spänner jag kroppen och gör mig redo för strid. Vi får se vad min leverantör kan ha tänkas grlömt idag?! Det skall bli intressant.

Måndag

Kom tillbaka till jobbet idag efter en veckas hemmavarande p.g.a. influensa. Det var kul att komma tillbaka, och roligt att konstatera att min vikarie faktiskt hade lagat riktig mat (och bl.a. gjort ärtsoppa) i min frånvaro!

Köket såg emellertid ut som om någon hade bombat det. Grejer överallt och sisådär 60 tomma mjölkkartonger, instoppade i snart sätt varje vrå och skrymsle i hela köket. Det har således gått en del tid till att "komma tillbaka" idag.Köksstädning, inventering (och beställning av nya varor) och andra sådana där grejer som måste göras när man inte varit i köket på en vecka, som närmast kan betecknas "arkeologiska utgrävningar och fyndkatalogisering".

Till mat har barnen idag fått Kalops. Det gick oväntat bra och jag fick nästan inget tillbaka i disken. Kul.

Här hemma har jag lagat min mammas numera klassiska Lax Teriyaki med wasabidressing och buljongkokt ris, men jag gjorde dressingen mer som en aioli idag, för jag hade en hel del majonnäs, men nästan ingen creme freiche. Och så sprinklade jag krossat linfrö på laxbitarna i stället för sesamfrön. "Man tager..." och så vidare.

Uppvaknande: Andra lagar min mat!

Det är lustigt det där, med att skriva blogg. För det finns liksom folk som faktiskt LÄSER vad man skriver. Varje gång man blir varse att någon faktiskt läser bloggen genom mail, eller när man träffas eller så känns fortfarande magisk. Det är svårt att vänja sig vid tanken av att folk faktiskt läser vad man skriver.

En av dessa är Johan som nu gjort - och betygsatt min 'heta tomat och paprikasoppa'. Johan själv är en frikyrkokristen kille som bestämt sig för att fasta genom att äta vegetariskt på fredagarna och sedan hittat mitt recept. Kul. Vi har ingen som helst relation eller så och jag vet egentligen inget alls om honom annat än vad jag läst på hans blogg. Därför känns det extra kul när han lagar MIN mat och dessutom ger mig poäng på den.

Så - hur gick det då? Jag fick fyra (väldigt fult ritade) fiskar av fem, vilket väl får räknas som hyffsat godkänt.

Dagens skratt:Norrländska drinktips

Läser, som ofta, med stort nöje Frukostflingans blogg och hittar där dessa fantastiska drinktips. Efter att ha sett Bengt Fritjofsson på TV4 sitta och lulla om vin till årets kocks tävlingsbidrag känns det rätt befriande! Check it out!

Linda Skugges Intervju - nu också på Vulkanbloggen

För sisådär en månad sedan eller så så gjorde Linda Skugge en intervju med mig, som ju publicerades i Facebookgruppen Vulkan. Nu har intervjun också publicerats på vulkanbloggen. Mer fame and fortune alltså!

Fame and fortune: Restaurangvärlden

Whoo! Jorå! Det senaste numret av Restaurangvärlden handlar bl.a. om "matmakt på nätet" och ett antal kända matbloggare är med och blir intervjuade och/eller skriver. Kul. Bl.a. märks givetvis kompisarna på Ragazze och Lisa som också får berätta lite om taffel.se

Och så jag, dåra, som svarar på bl.a. den svåra frågan om "syftet med bloggen". Kul. Kul att synas i restaurangvärlden. Kul att synas på samma sida som de här trevliga tjejerna och kul att de använde den där gamla bilden (som är den där gamla med brandgula bakgrunden, ni vet?) som Anders Fryk tog en gång för länge sedan, nu.

Det behövde jag, att pigga upp mig med, efter att ha legat till sängs i princip hela veckan, i influensa.

(när jag blir stor skall jag bli berömd och rik och vara med i ALLA nummer av restaurangvärlden!)

Vegobiffar

Läser på Annas blogg Längst in i skafferiet om hennes goda vegobiffar och blir inspirerad att tweaka receptet lite.

Annas biffar görs på helt bovete och amaranth och smaksätts sedan med goda indiska kryddor enligt följande:

1 dl amaranth
3 dl helt bovete
11 dl vatten
1 lök, 170 g
1 tsk salt
0,75 dl vetemjöl
1 ägg
1,5 msk panch phoran (indisk kryddblandning)
2 msk garam masala
olja att steka i

1. Koka upp vatten, häll i amaranth och låt koka 20 minuter
2. Under tiden som amaranthen kokar: slå kokande vatten över bovetet och skölj med kallt vatten.
3. Häll i bovetet i kastrullen med amaranth, koka 10 minuter till på ganska låg värme
4. Nu har det blivit en geggig massa, låt svalna. Jag lät det stå över en timme.
5. Rosta panch phoran i torr stekpanna tills det börjar knäppa om kryddorna, mortla och rör ner i amaranth/bovete-geggan. Jag hade nog varit nöjd med bara panch phoran men det här var allt jag hade kvar och jag tyckte inte det gav nog mycket smak så därför tog jag en del garam masala också.
6. Finhacka lök och stek i lite olja, blanda ner i amaranthen/bovetet
7. Kör ner salt, vetemjöl, ägg samt garam masala. Min garam masala har stått ett tag och har definitivt tappat smak så jag fick köra på rätt mycket för att det skulle ge någon smak.
8. Stek biffar. Det blev bäst med ganska små biffar, två-tre matskedar per biff kanske, och en hel del olja.

Jag tänker emellertid såhär:

Om man byter ut de indiska kryddorna, mot lite "medelhavsinspirerade" dito. Färsk persilja, basilika och så en hel del vitlök, och så använder oatley "i mat" i färsen, och kanske ett ägg till, för att få ihop det (och möjligen ströbröd om det blir för löst i hullet) så skulle man kunna få någon slags italienskinspirerad rätt.

Testa sedan att koka en god tomatsås och ät till pastan.

Kan inte det vara något?

Oreda i besticklådan?

Har precis sett att Frukostflingan har en tävling där man kan vinna en fin bok. Tävlingen handlar om uttrycket "oreda i besticklådan" och vad det kan tänkas betyda på krogslang.

Jag själv har ingen aning, men jag har deltagit med ett förslag. Gör det du också!

Veckan som varit

Det har alltså gått ytterligare en vecka på Ekbacken och jag kommer in mer och mer, inte bara i köket, utan som en i arbetslaget och det är väldigt roligt. "dagisfröknarna" är väldigt snälla och trevliga och alla är väldigt hjälpsamma. Och tacksamma.

Det är faktiskt något jag tycker är väldigt roligt, men inte riktigt förstår. Bara man liksom gör sitt jobb och lagar vettig mat är alla liksom "Åh - vad du är BRA, vilken VACKER och GOD mat du lagar!" Det är givetvis smickrande och roligt, men jag tycker kanske inte själv att mina insatser hittills kvalar in på någon slags stordådslista.

Jag fortsätter emellertid att försöka laga vettig mat, till vettigt pris till barnen (och personalen) och livet fortsätter att gå sin gilla gång.

Idag har jag förresten varit borta från jobbet, för att vara hos ögonläkaren. Han tog bort tre suturer ur ögat och vi hoppas nu på att hornhinnan skall "släppa efter" lite och inte strama så mycket, så att jag så småningom kan börja se bättre igen, och inte ha så ont i ögat.

Nåväl. Veckan har - menymessigt - sett ut ungefär såhär:

Måndag: Korvgryta
Tisdag: Fisksoppa
Onsdag; Sjömansbiff
Torsdag: Fläskwok m. Sötsur sås och ris.

Och så idag - när jag inte varit på jobbet - har det fått hänfalla till halvfabrikat:

Fredag: Köttbullar och pasta.

Tack, förresten, Helen, som idag ställt upp och lagat mat. Vi ses igen på måndag!

Lenas mintchokladtårta

Jag berörde det i ett tidigare inlägg, men jag har alltså underbara kollegor. Eller kan man kalla dem annat, när man får både äta - och sedan får receptet på - en sådan här smarrig chokladtårta?

MINTCHOKLADTÅRTA
(Recept från Lena)

Skär tunna snibbar av tårtan. Med sin konfektliknande karaktär är den dryg och alla mäktar inte mer än en smal bit. Därför räcker tårtan till många, eller till fler till fällen. Den håller sig någon vecka i kylen, helst täckt med ett högt lock, eftersom folie kan fastna i glasyren.

Låt gärna tårtan bli rumsvarm före servering.

16—20 bitar

175 g mörk blockchoklad
175 g smör eller margarin
2 dl strösocker
3 äggulor
1 dl vetemjöl
3 äggvitor

Mintchokladglasyr:

25 g smör eller margarin
1 dl vispgrädde
200 g After eight mintchoklad plattor


Gör såhär:

Bryt ner chokladen i en kastrull och låt den smälta med matfettet på svag värme under omrörning. Rör i sockret. Tillsätt gulorna, en i taget under kraftfull omrörning. Rör i mjölet — 1 dl räcker faktiskt.

Vispa vitorna till hårt skum och vänd ner det i smeten.

Häll den i en väl smord och bröad form (24 cm i diameter) med löstagbar kant.

Grädda direkt i 175 grader cirka 20 minuter.

Tårtan ska inte vara genom gräddad utan “halvrå” inuti. Det är det som gör den så god.

Lossa den försiktigt från form- kanten (bottenplattan kan vara kvar) och låt kakan kallna under press, använd till exempel en skär bräda med mortel på, så att den blir platt och fin.

Glasyren: hetta upp matfett, ovisspad grädde och chokladplattor (spara två till garnering) på svag värme.

Rör till jämn smet och låt den bli rumsvarm. Men inte så kall att den stelnar.

Bred glasyren slät och fin över och runt kakan. Placera den gärna på en upp och nedvänd bunke vid glasering så att chokladen kring kanterna inte lägger sig i en ring nertill.

Lägg på chokladplattorna.

Sjömansbiff

Jag har skrivit om det förr. Ibland har man flow och en dag blir riktigt, riktigt bra. Idag har jag haft en sådan där dag när allt går som man vill. Man hinner med precis allt man företar sig, maten blir god och uppskattad och man hinner hålla efter i köket, så det håller sig någorlunda fräscht. Sådana dagar går man hemmåt med en ännu lite lättare svikt i stegen och känner att "det där gick ju inte så illa". Att man har underbara kollegor gör ju heller inte saken sämre, så... Well. Det har varit en bra dag, helt enkelt.

Det här är speciellt roligt, för jag serverade sjömansbiff idag. Sjömansbiff,lö för trogna läsare, är precis den rätten som jag tokmissade på Grantomta, under min första vecka där. Ni minns? Annars kan jag bara säga att "ju mindre som är sagt om det, desto bättre."Det var inte min stoltaste stund, kan man väl säga... Nåväl. Idag serverade jag alltså sjömansbiff på Ekbacken. Det gick bra. Jag är stor, stark och oövervinnerlig.

Sjömansbiff:

Du behöver: (4 port)

10 stora potatisar av fast sort
300 g- strimlat nötytterlår
5 stora gula lökar
En buljongtärning
Salt, peppar, kryddpeppar och ett par lagerblad
En burk öl. (om man vill)

Gör såhär:

Sätt på ugnen på 150 grader.
Hacka löken i fina bitar, skala och skiva potatisen.
Bryn köttet i en panna med lite smör.
Varva potatis, lök, kött och kryddor i en ugnsfast, gärna smörad form form.
Häll på lite av ölen, så att det är nästan halva formen, i höjd, med öl. Eller använd vatten i stället (och salta i så fall lite extra).
Skjuts in i ugnen i sisådär 25 minuter-halvtimma, kolla att potatisen blivit mjuk och att köttet smakar gott.

Servera gärna med rödbetor eller smörgåsgurka.

(och en mörk lättöl).

Kosmisk rättvisa

När jag ikväll kom hem från att ha jobbat en vanlig arbetsdag, sedan storstädat köket (för det var inte gjort på ett tag) och sedan varit med på personalmöte kände jag mig som mosad mask i huvudet.

Min fantastiska fru hade gjort potatisvåfflor och ur frysen tagit fram lite Kalix-löjrom som jag fått av - även de fantastiska - föräldrarna. Med lite creme fraiche och röd lök kan resultatet inte beskrivas som något annat än "precis vad jag behövde".

Det tycker jag är någon slags kosmisk rättvisa! :-)

(Och nej - det är inte alls synd om mig ikväll. Längre.) :-)

Grattis Rutan!

Föga överraskande vann alltså Rutan Krubbs och Skrivbloggens tävling RAW i receptklassen och vinner således Mackan Anderssons "Ur mörkret".

Rutans vinnande bidrag blev till sist Tungomål vilket jag tyckte var en fyndig rubrik.

Och Rutan - maila mig din adress, så kommer en bok på posten i nästa vecka.

Än en gång: Grattis.

Kött.

Jag skall sluta lova saker i den här bloggen. Knappt hade jag hunnit skriva sista punkten i förra inlägget förrän jag kom på att jag ju faktiskt borde kommentera två händelser som det rapporterats om i dagspressen idag. Båda två med anknytning till kött:

1)Ica har än en gång ertappats med märkningsfurk

2)EUöppnar upp för klonat kött

Båda ämnena känns liksom för heta för att inte kommentera på något sätt - så - för att ta det i tur och ordning då:

Allvarligt - Ica. Allvarligt. Jag hajar inte. Om någon liksom i pressen gav sig på MIN butikskedja och berättade om att livsmedelsverket hade haft synpunkter på hur jag (t.ex.) skötte märkningen av kött, då skulle jag liksom ropa "rätting! Mittåt!" vad det gällde de frågorna. Inte liksom "ojda - igen..." och låtsas som om det regnar. Hajar ni inte att de här stackars butikerna, som bevisligen har föreståndare som genpoolen borde ha suddat ut för länge sedan drar hela butikskedjan i smutsen? Går det liksom inte att säga något i stil med: "Nästa butik som förekommer i pressen i en sådan här fråga blir av med ICA-namnet och får inte längre köpa våra varor"?

Nej - jag vet - ingen människa lär ha blivit sjuk, någonsin, för ommärkt köttfärs eller fläskfilé i Era butiker, men det är så förbannat korkat att sälja bort sitt förtroende för några få kronor kilot för ompackad fläskfile.

Och så det här med klonat kött - hmm. Jag vet inte jag. Jag äter kött. Och jag har egentligen inte så många moraliska betänkligheter omkring det. Jag köper att man föder upp djur för att äta upp dem, men klona dem? Jag är lite kluven, minst sagt. Eller skeptisk. Mer på ett känslomässigt plan än att jag har någon slags informerad åsikt i frågan. Vad tycker ni andra?

Livstecken

Ja, jag vet. Men jag har några olika skäl:

Dels ser jag sämre, just nu, p.g.a. ett stygn som lossat i mitt opererade öga, och när jag ser sämre, läser jag sämre och följaktigen - skriver sämre. Så...

Dessutom har jag lite ont om tid just nu. Jag har ju precis bytt jobb och det tar lite tid att sätta sig in i alla nya grejer.

För Er som undrar dåra:

"Det går bra". Jag trivs bra med jobbet och allt går enligt i alla fall mina planer, så... Jag är nöjd. Hoppas förresten att alla nu fått min bok, av Er som beställt. Mina böcker kom i veckan och jag vet att flera andra fått. Om du fortfarande inte fått din bok - skriv till kundtjänsten på Vulkan, enligt tidigare.

Ha det bra, så hörs vi om ett tag igen. Jag har inte glömt bort Er. Och jag kommer att skriva snart igen. Bara inte idag.

Vi hörs.

Sista utrop: Raw.

Som Mackan redan har konstaterat är det alltså bara timmar kvar tills vår gemensamma tävling - RAW tar slut.

Se nu till att lämna in Era bidrag!

Bloggutmaning: Sju sanningar

Fick av Frukostflingan följande lilla utmaning:

...vilket är ett kul sätt att få veta mer om alla sina bloggvänner. Utmaningen går ut på att jag ska berätta sju sanningar om mig själv. Reglerna är enkla och låter så här:

Länka till den som utmanat dig. Berätta sju sanningar om dig själv. Utmana sju bloggare i slutet av ditt inlägg. Lämna ett meddelande till den du utmanat. Och här kommer mina sju sanningar...

Eftersom det syftar till att lära sig mer om sina bloggkompisar får jag väl leta i gömmorna bland hemligheter och mindre kända fakta som inte alla redan vet och delge mig av mina sju sanningar:

1) Jag gillar att läsa, fast jag har svårt att läsa. Jo faktiskt. Jag har rätt svårt att läsa och läser långsamt. När jag gick i plugget hade jag ofta svårt att hänga med i andras lästempo och jag är rätt dålig på att läsa högt för dottern. Jag gillar emellertid att läsa och jag läser ibland rätt mycket, men det går i perioder. Jag läser det mesta, från deckare och fantasy till biografier och lyrik, men har ofta väldigt svårt för science fiction.

2) Jag tänker mig ofta mitt liv som en film och jag funerar hela tiden på soundtracket. Jag är väldigt intresserad av musik. Jag lyssnar på väldigt mycket musik och väldigt mycket olika musik. Jag spelar själv trummor och i mitt kök står alltid en radio eller CD-spelare på med musik. Jag har ofta musik på i bakgrunden när jag skriver och jag funderar ofta på "om det här vore en scen i en film, skulle den här musiken passa som soundtrack då?". Lote nördigt, jag vet, men det är en typisk sådan 'Jesper-tanke' som alltid finns där. Jag har haft långt gågna planer på att rekommenderra soundtrack till mina bloggposter (till den här posten skulle The Who med 'won't get fooled again' passa bra, t.ex.)

3: Jag äter allt utom... Alltså. Jag äter faktiskt ALLT jag blivit bjuden på och hittills inte kommit fram till att jag direkt ogillar något. Sedan finns det saker man tycker mer eller mindre om. Sedan finns det fiskbullar. Och jag bara AVSKYR abbas fiskbullar i dillsås, eller i hummersås. De är vedervärdiga, tycker jag. Jag får dem bara inte i mig. Det händer att min fru köper sådana hem till oss att ha som nödproviant, när jag inte är hemma, men jag avskyr det verkligen. Jag vet inte vad det beror på, men jag har svårt att ens vara i samma rum som andra som äter det. Det är typ min ENDA matnoja.

4: Jag är över trettio och kör moped, men har inget körkort. Så det så.

5: Jag har svårt att komma ihåg namn och funderar därför alltid ut ramsor om folk. Jamen, du vet? 'Helen, Helen, är hon med snygga ben...' eller sådär? Om vi träffas, så fråga mig inte "vad är min ramsa", om du inte är beredd på på riktiga pinsamheter.

6: Jag går, under perioder, i sömnen. Det gör ibland att jag vaknar till på andra ställen än jag gått och lagt mig, vilket är väldigt förvirrande.Dagar efter sådana nätter brukar kvala in som "en sån där dag".

7: Jag blir oerhört störd av att bli störd när jag skriver. Om dottern kommer och vill leka med mig samtidigt som jag skriver, eller om Fru Värn ens vänligt frågar om jag vill ha en kopp te när jag sitter och skriver blir jag rätt butter. Jag vet att det dåligkaraktär att liksom låta småsaker bekomma en, men jag vill inte bli avbruten i själva tankeprocessen när jag formulerar ord och meningar.

Så. Då var det fixat. Jag skickar vidare den här utmaningen till endast fem bloggvänner, för jag kommer helt enkelt inte på fler, just nu: Mackan, Emanuel, Kristofer, Gitto, Omie,

Läst om mat 2007

Jo, jag inser att det är lite sent för någon slags årskrönika över 2007, men jag tänkte att jag kanske kan ge några tips på bra böcker om mat och folket som lagar den, i alla fall...

Själv läste jag inte sådär jättemycket under 2007, p.g.a. en sprucken hornhinna. När jag hade tid att läsa, för att jag inte hade så mycket annat att göra, kunde jag helt enkelt inte. Så - det blev inte så många titlar som jag hoppats på under 2007 (nnågot jag givetvis tänker ta igen under 2008). Bland det första jag läste 2007 var emellertid The nasty bits av Anthony Bourdain, som för övrigt är en av mina favoritförfattare. Fastän han är kock. Karln kan faktiskt skriva. Fastän han är kock. Nåväl. Den här boken innehåller kåserier, krönikor, någon slags brandtal för "riktig mat" och lite annat smått och gott. Ett slags antologi, inte helt olik hans gamla "Kitchen confidential" (som hade den svenska undertiteln "En kocks bekännelser", som man fortfarande kan få tag i pocketutgåva lite varstans) och känns därför som en naturlig uppföljare på just den boken.



Så - vad tycker Jesper om boken då? Well. Den är bra. Men inte SÅ bra. Inte som den 'Aha - det finns folk som skriver SÅHÄR om DET HÄR' som just Kitchen confidential var, men det är underhållande, lättsamt, bitvis väldigt roligt och ett gott hantverk. Anthony Bourdain har återigen lyckats presentera lite av vardagen av att vara kock i New York på ett realistiskt, gritty och samtidigt helt oemotståndlgit sätt. Han får 4 av 5 i betyg för den här boken.

...

Så - alldeles i slutet av 2007 läste jag en annan bok av en kock, om hur det är att vara kock, eller rättare sagt kocklärling, nämligen Hett av Bill Buford.



För Er som möjligen inte vet det var Buford alltså litteraturskribent för ansedda "The New Yorker" och - enligt egen utsago, en hyffsad amatör med intresse för mat, när man på en fest stötte ihop med den storslagne Italiensk-amerikanska köksmästaren Mario Batali. Buford börjar, först som ett led i efterforskningar till en artikel och sedan för att han vill "lära sig ett riktigt hantverk" att arbeta hos Batali. Först gratis. Som lärling. Han är då 43 år.

Det är egentligen just det här som är bokens största styrka. Att liksom berätta historien om en människa som inte ger sig. En som ger sig den på att det inte finns "för gammal" eller "för okunnig" eller "för... vadsomhelst". Han ger sig inte. Fastän han vid 43 års ålder först blir satt på att skära rotsaker i brunoise och ta ur skrov på ankor.

Man får - i boken - sedan följa Bufords väg från grovköket, genom några resor till Italien och genom de olika stationerna i köket tills han på något sätt fått bekräftelse för sina insatser, år efter att han först sätter fot i Batalis kök. En mycket läsvärd bok som andas både värme (och inte bara hetta), kärleken till ett hantverk och storslagna personligheter. Jag ger boken betyget 5 av 5 möjliga. Faktiskt.

Köttbullar och kycklingwok.

Så har jag alltså börjar på Ekbacken. Jag har ett kök som är ungefär lika stort som min lägenhet och toppmodernt. Datorstyrd ugn och diskmaskin, kokeri för sisådär 60l åt gången för potatis, pasta, och vad det nu kan vara. En liten spishäll och ett nästintill oändligt antal bänkmeter. Jag har ett stort torrförråd, ordentliga kylar (för gastronormstandardkärl) och gott om frysutrymme.

Det är alltså - för att uttrycka det milt - ganska kul arbetsmiljö att jobba i.

Igår skulle jag börja, parallellt med den tidigare kocken, för att kunna få ett par dagar ihop, med "köksöverlämning" där vi hann gå igenom rutiner och sådär, men han har varit magsjuk, så jag hat fått vara själv. Igår blev det därför färdiga köttbullar, och pasta. Jag gjorde en pastasås på tomater till maten (och falafel till vegetariskt alternativ), men gårdagen gick mest ut på att inventera vad som fanns och försöka lära sig rutiner.

Idag har jag lagat mat! Riktig mat. Jag ville se om min - numer rätt kända - kycklingwok funkade lika bra med de här barnen också.

Det gjorde det.

Så - jag är väldigt nöjd med de här dagarna.

Ursäkta, alla bokköpare.

Jo, jag vet. Jag har mottagit alla Era E-mail. Vulkan.se verkar ha lite trubbel att leverera min bok. Det har varit helger och det har varit strul med själva distributionskedjan säger man.

Själv ser jag det som lite smickrande att min bok säljer såpass bra att man får logistiska problem att få ut den till kunderna, MEN jag har förståelse för alla som lagt ut pengar på den och ännu inte fått någon bok.

Jag vill bara - å vulkans vägnar (och liksom för att berätta att jag är medveten om problemet) - be om ursäkt för det inträffade och be Er ha tålamod. För frågor angående Era beställningar, hör av Er med E-post till kundtjanst@vulkan.se med beställningsnummer, så lär ni få ett svar på när böckerna kommer.

Återigen: Förlåt.

Spänd förväntan

Om sisådär 12 timmar börjar jag arbeta i mitt nya kök, på Ekbacken i Hammarby Sjöstad. Det känns riktigt roligt.

Resultat av vidare efterforskningar

Skrev ju för lite sedan om min mammas fråga om creme brulee och creme caramel och har givetvis postat frågan i diverse - för kockar - relevanta forum (och en del andra) och hittills verkar konklusionen vara följande:

---

Crème Caramel är det som i gamla receptböcker ibland omskrivs som "brylépudding" eller "karamellpudding" och är ugnsbakad pudding på ägg, socker, grädde och ibland mjölk. (och vaniljstång, och ibland ytterligare ingredienser). Denna bakas i vattenbad i ugn, i formar smorda med smör och socker, som vid tillagningen då smälter och bildar en karamellsås. Puddingen stjälpes upp på serveringsasietten och får då en tjusig "spsspegel" med sig, av smör och smält socker.

Creme Brulee (jag orkar inte kolla alla accenter här, men ni hajar vilken det är) bakas och serveras emellertid i samma form. Ofta cocotteform. Dessa tillagas (i princip) på samma sätt som caramelkusinen, men alla recept jag sett på creme brulee saknar äggvita, vilket i något fall förekommer i caramelpuddingarna. Nåväl. Vid serverandet pudras topparna på puddingen med socker (jag brukar använda råsocker för det ser ballare ut) och brännes av med blåslampa. Brulee betyder "brynt" på franska.

Tydligen lär just "creme brulee" vara en nyare dessert än "creme caramel" och/eller ha rötter i den spanska efterrätten "crema catalana", men det är - som det heter - en helt annan historia.

Grönt nyårslöfte

Läste - för ett par dagar sedan - den här posten på Lisas blogg och har sedan dess funderat en del på vad mina eventuella miljölöften för 2008 skulle kunna vara.

Jag vet med mig att jag är dålig på att hålla nyårslöften, rent generellt och att jag har dålig karaktär, så mina nyårslöften brukar bli av typen "det här VET jag att jag inte kan misslyckas med" - ('Jag lovar att gå ut med soporna ibland' och sådär).

Jag har emellertid tänkt på det här, och rätt mycket, ett par dagar och jag tycker själva grundfrågan är viktig så... Here goes:

1) Jag lovar att inta flyga inrikes. Andra kollektiva färdsätt har företräde. Helst tåg, verkar det som, ur miljösynpunkt, men annars buss.

2)Jag lovar att så långt det är möjligt sopsortera på jobbet. Inte bara sära på "karonger" och "resten" utan kanske börja med någon slags system för återvinning även av andra förpackningar.

3) Jag lovar att äta upp HELA kon. Eller rättare - jag skall äta mer "fulkött" och "inälvor". Det hela handlar om vad jag skrev härom dagen. En kossa som man har ihjäl för att äta upp (vilket egentligen är helt ok, tycker jag) har ätit och bajsat och bidragit till miljöslitaget i precis lika hög grad som andra kor, så det är direkt puckat att inte äta upp HELA kossan utan sedan bara slänga den. Ok jag VET att jag inte kommer att kunna para ihop rätt njure med rätt file i snabbköpet och så, men jag tänker tänka lite mer på det här med att faktiskt äta mer av hela djuret.

Typ så.

Det här med kött...

Du är väl inte vegetarian? får jag ibland som fråga (med det underförstådda att det vore väldigt underligt och onaturligt). Och för att lugna släktingar och bekanta som läser den här bloggen och tror att jag fått någon slags uppenbarelse eller så:

Nej, det är jag inte.

Men jag har en del rätt starka åsikter vad det gäller kött. Och jag kan därför identifiera mig med vegetarianer i högre omfattning än de flesta karnivorer. Hur? Well: De flesta vegetarianer har tänkt igenom det här med kött. Få människor har faktiskt tänkt så mycket på kött som folk som hela tiden förväntas försvara sin ståndpunkt att inte äta det.

Jag tycker såhär:

Jag tror att det finns rent biologiska skäl till att äta kött. Att vi liksom lärt oss att ta emot proteiner och annat ur just kött bättre än ur många andra livsmedel. Köttet är alltså en förpackning åt näring, eller energi, eller vad vi skall kalla det för. Vi har, sedan vi lärt oss att äta ALLT på den här planeten, också ätit kött helt enkelt för att det varit bra för oss. När vi så fortsatt vår existens har vi de senaste några tusen åren, ungefär en pissepotta i vida nilen, i jämförelse, vad det gäller tid - lärt oss att t.ex. tämja djur och föda upp dessa för att leva av dessa.

Så: Nutid.

De senaste hundra åren har vi gott från att liksom föda upp djur för att äta dem till att föda upp dem för att äta bara deras filéer. Vi har - i västvärlden ett köttberg som är helt groteskt. Vi blir vansinniga när man försöker sälja på oss gammal färs och vi äter själva bara "de fina bitarna" från djuren.

Men djur är inte bara filé. Eller karré. Eller skinka. Eller... ens högrev, fransyska, innerlår. Djur är också njurar. Lever. Hjärta. Tarmar. andra organ (mage, testiklar...) och en MÄNGD styckningsdetaljer. Det som inte är "reda köttbitar" skulle kunna bli korv, pastejer, syltor, och diverse annat och till sist skulle vi kunna koka soppa på dess ben. Att inte äta UPP HELA DJURET är liksom ett så groteskt, äckligt, vansinnigt, oetiskt och rent perverst slöseri att det är... jag har inget annat ord än äckligt.

Så - tills jag själv tänkt ut ett vettigt "köttätarnyårslöfte" där jag faktiskt tänker över hur jag skall kunna använda mer av de kossor och grisar som jag i mitt nästan "Gudfadern-aktiga" sätt beger att någon skall ta livet av genom att beställa eller köpa kött tänker jag komma med lite fler vegetariska recept.

Bara så ni vet.

Det första kommer här:


“Het tomat och paprikasoppa”.

Du behöver: (för 4 personer)
En röd paprika
1 burk krossade tomater (runt ett halvkilo, eller så)
1 färsk chilifrukt av “mild” typ. Spansk peppar eller så.
1 buljongtärning

Garnityr:

Rostade pinjenötter
Färsk basilika

(Och inte helt vegetariskt, men gott)
Färsk parmesan
en klick creme fraiche

Gör såhär:

skär paprikan i små bitar - kanske en halv gånger en halv centimeter i fyrkanter. Kör dem i en het panna, med minimalt med fett. Kanske lite olivolja om du vill, tills de blivit riktigt mjuka och är nästan bruna av värmen.
Häll på tomatkrosset och buljongen och så en halvliter vatten. Låt koka ihop en liten stund.
Hacka undertiden chilifrukten väldigt fint. Så litet du bara kan. Skrapa bort kärnorna om du tycker att det är för hett.
Ha i chilin i soppan. Ta soppan av spisen och låt stå och dra i någon minut innan servering.
Salta, om du behöver (det behöver jag nästan aldrig)

Garnera såhär:

Lägg - om du vill - en klick med creme fraiche i soppan och en kvist basilika eller två ovanpå. riv parmesan efter tycke och smak över och skicka i de rostade pinjenötterna (som du rostar i het, fettfri panna) PRECIS innan du serverar.

Det blir gott, hett och är enkelt. Du är färdig på högst 20 minuter, om du kan hantera en kniv utan att skära dig.

Lycka till!

Jo, det pågår ju en tävling...

Som ni vet pågår ju RAW Skrickis/mat/skräckismat-tävlingen på Krubb och Mackans skrivblogg. Fick själv översänt ett bidrag i "novelldelen" (alltså Mackans, som lottar ut min bok) och det kvalar snabbt in på listan över "det otäckaste jag läst i hela mitt liv.

Här på bloggen går det fortfarande stillsammare till, med Rutans bidrag som enda (och således klart ledande) bidrag till att vinna Mackans bok.

Det börjar emellertid dra ihop sig för deadline (oh vilket bra ord i det här sammanhanget!) så se nu till och skicka in recept på blodkorv, blodpalt, boudin noir, kalvhjärna, huvudsylta, egen korv eller vad det nu kan vara (for chrissakes, Mackan har skrivit om en nedra SPÖKHÖNA i sin bok - ni har väl i alla fall någon slags recept på KYCKLING hemma?!) och var med och tävla!

Hjälp - kulinariskt mysterium: Caramel kontra Brulée

Vi pratar om Crème brûlée och Crème caramel och den möjliga skillnaden mellan dessa snarlika efterrätter. Det hela har sin upprinnelse i en fråga som min kulinariskt allvetande mamma ställt mig strax före nyår. Jag - i min tur - har ställt den bland kockar och andra matkunniga under de senaste dagarna (och givetvis sökt svar på Internet, i kokböcker etc.) och frågan gäller alltså:

Vad är skillnaden?

Ok, ok, ok. Nu svarar du "Jamen - VET du inte det? Det är ju..." och för att bespara oss alla ungefär samma svar några gånger skall jag redovisa vad jag själv kommit fram till:

I olika recept har man olika ingredienser i bägge efterrätterna. Cr±eme Brülee görs normalt sett på äggula, vispgrädde, vaniljstång och socker och vattenbadas i cocotter tills de är stela. dessa serveras med täcke av bränt socker. Caramelkusinen tillagas med samma ingredienser (och ibland används hela ägg, i stället för bara äggula, men i andra recept används bara äggula, ofta något mer socker och serveras ibland utan form och oftast med täcke av karamellsås på smör och socker i stället för bränt socker.

Och ibland inte.

I en del recept för creme caramel verkar det vara PRECIS samma recept som mitt gamla brulerecept. . Det föranleder mig att tro att det hela handlar mer om HUR det serveras. d.v.s. med bränt socker eller med tillbehöret karamellsås. I, eller utanför kokottform?

Vad är grejen?

Hjälp mig nu att reda ut det här, en gång för alla.

Dagens bloggtips!

Den alltid lika aktuella bloggen Kristofer upp-och-ner (med och av "KillenTidigareKändSomMediaKristofer") har idag en fantastisk bloggpost, som om den kommenterats av andra bloggar jag läser hade omnämnts som "Jesper blir kallad stjärnkock på mediablogg".

Kristofer har - som alltid - en något mer nyanserad bild av min mediala storhet! :-)

Check this out. Det är bara SÅ himla bra.

Och Tack, Kristofer, för att du finns! :-)

*skrattar, med magknip, omkringgrullandes på golvet*

Mer fame and fortune...

Följande trillade idag (eller kanske igår) ned i e-brevlådan hos gruppmedlemmarna i "vulkan" på facebook.com. Den gamla bloggbekantingen Linda Skugge skriver:

Linda Skugge sent a message to the members of Vulkan.

--------------------
Subject: Synskadad kock etta på Vulkantoppen. Grattis Jesper Värn!

Hej, Vulkanvänner. Vulkantoppens förstaplats innehas för tillfället av den synskadade kocken Jesper Värn med boken Mums – Det bästa från Krubb.
Det firar vi med en liten intervju med Jesper.

Vad handlar din blogg Krubb (http://krubb.blogspot.com/) om?

Jag startade Krubb under hösten 2004. Till en början handlade den mest om vardagsbetraktelser från ett professionellt kök, men efter ett tag började jag skriva mer och mer om recept också. Numer är det en blogg "av en kock om mat".

Du är synskadad och jobbar som en kock, jag tycker att du är en hjälte!

Oj. Well. Tack. Jag ser mig inte själv som någon slags hjälte. Jag är kock. Jag har varit kock mycket längre än jag varit synskadad och även om jag ser dåligt idag kan jag jobba rätt bra "på känsla". Mycket sitter i fingrarna och i andra sinnen än synen.

Vad handlar din nästa bok om?

De kommer nog möjligen två böcker, under 2008 eller 2009, men vilken som blir färdig först är svårt att säga. Den ena blir en "kokbok för föräldrar". Det andra är en självbiografisk bok om min tid som kock, och då framför allt om tiden EFTER restaurangköken, och hur det kändes som "att hitta hem" med att börja jobba med mat för barn.

/Vulkankramar från Linda.
--------------------

Inte världens största mediala händelse, men ändå. Kul.

Fame and fortune

Missade det igår, men blev tydligen omnämnd på idolbloggen Matälskaren som "Veckans matnörd". Kul!

Thai-kyckling

IDag har jag börjat jobba igen efter julledigheten, och kom tillbaka till ett kök som idag skulle laga mat till typ 20 stycken. I och för sig gjorde det inte sådär jättemycket heller, för jag hade egentligen ingen jätteidé om vad jag skulle göra idag. Det blev att rensa kylar och frysar och jag hittade då kycklingfileer och lite annat smått och gott:

Några kycklingfileer
Lite frysta grönsaker (broccoli, morotsslantar, lite seller, och lite sådär...)
En kvarts påse fryst hackad lök
Lite fryst hackad vitlök
1 burk (typ 2 kg) kokosmölk
1 dunk med tigersås
Kycklingfond på flaska.
Ris

Så det blev någon slags "thai-inspirerad kycklingwok. Det blev bra. Det som barnen inte åt upp gick åt till diverse lunchlådor så jag fick inte tillbaka något i disken. Skönt.

I morgon börjar operation frysstädning igen, fast med korv som tema, tror jag.

Gott nytt år!

Ja, såhär under årets första skälvande timmar (nåväl - men när man stilla vaknat till lliv igen, i alla fall) får man väl önska alla ett riktigt gott (i ordets alla bemärkelser) nytt år. Mitt eget år kommer att fortsätta ungefär som vanligt. I morgon är det tillbaka till köket på Grantomta et tpar dagar, som gäller. Sedan är det dags för nya utmaningar i ett nytt (inte bara för mig, utan verkligen NYTT) kök, även det på förskola.

Jag brukar aldrig avge nyårslöften eftersom jag har så dålig karaktär att jag bara brukar lova saker som jag vet att jag kommer att kunna hålla ('jag lovar att inte ådra mig parkeringsböter i år... heller...'), men eftersom ni snart kommer att kunna läsa om det på andra ställen så:

"Jag lovar att det kommer åtminstone en ny bok under 2008". Eller 2009. Eller. När den är färdig, ok?!

Nyårsafton firades för övrigt den här gången ensam, i soffan, framför TVn, med ett glas päroncider. Lite torftigt och sorgligt kan tyckas, men jag hade det faktiskt bra. Jag har haft någon konstig maginfluensa i några dagar och orkade helt enkelt inte laga, äta eller ens tänka på nyårsmat, så Fru Värn och dottern fick åka till mormor och fira där i stället. Det gick ingen nöd på dem heller. De fick tydligen oxfile. Olika falla ödets lotter. :-)

Ha det bra. Och än en gång: Gott nytt år!

I stället för McDonald's

Med en mandolin i köket visade det sig att vettiga pommes frites tog kortare tid att fixa än det tagit att klä på oss och dottern och åka en vända fram och tillbaka till närmaste McDonald's.

DET är en bra julklapp!

Oväntat julrestsuccétilltugg

Jo, det är ju dagarna efter jul och vi - liksom alla andra - har köpt på oss för mycket mat. I år består julresterna framförallt av en stor bit whiskycheddar som vi bestämde oss för att ha till kex och smågott.

Igår var jag förbi mor och far och åt och fick då med mig en flaska av Zetas mangobalsamvinäger.

Något förvånane kom jag vid dagens experimenterande med julrester fram till att små bollar av whiskycheddaren (som vi traditionsenligt gröper ur med sked) doppade i nyss nämnda mangobalsamvinäger var... ..

Riktigt, riktigt, riktigt gott.

Tänk vad lite man behöver för att vara lycklig?!

Hmm...

Har egentligen tänkt på det ett tag (sedan jag var i Sickla med mina föräldrar och handlade, någon gång strax före Jul), men sedan glömt bort det flera gånger.

Så läste jag på den nya webbgastronomiska stjärsnskottssajten Taffel.se om det. Jag menar givetvis Himalayasalt.

For the record - jag gillar salt. Jag gillar flera olika sorters salt och jag tycker att det är skojigt att pröva nya. Jag är rätt nördig när det gäller att hitta nya produkter jag gillar och handlar för hundratals kronor om året just bara olika sorters salt.

Jag förstår att Himalayasalt är en produkt för mig.

MEN

Så läser jag på etiketten till Renee Voltaires himalayasalt att det är ett salt med "bra karma" och får genast rätt svårt att ta produkten med någon slags allvar.Jag börjar tänka till VARFÖR jag köper salt och kommer fram till att ett flertal andra säljargument hade varit lättare att använda för att sälja på mig rosa salt.

"Det är vackert" hade kunnat vara ett
"Det är gott" hade varit ett ännu bättre
"Det innehåller naturligt mineraler och är nyttigt för dig" hade möjligen funkat, eller i alla fall talat till mitt samvete.

Till och med ett argument som "Det är för sjutton ROSA det ser SKITSEXIGT ut bredvid dina andra salter i kryddhyllan!" hade funkat MEN

Karma är inte ett argument som biter på mig.
När man dessutom tänker på att saltet flugits hit med miljöslitande transporter, att det brutits i u-länder och ofta med rätt dåliga löner och arbetsvillkor för de lokala arbetarna känns det hela rätt befängt. Vad är "god karma" i att bete sig svinaktigt i att få hit saltet?

Förresten tror jag inte på karma.

Så jag köper inget Himalayasalt.

Påminnelse

Du har väl inte glömt Krubbs (och skrivbloggens) tävling? Hittills har jag, å min sida, bara fått in ett bidrag - av gamla hederliga Rutan, som man alltid kan lite på när det gäller blodiga recept! :-) På skrivbloggen ryktas det om Glorianna och hennes kommande skräcknovell.

Hur går det för Er?

Lycka till. Skriv något kul och vinn någon av de fina böckerna i prispotten!

Annandagen

Läser på - för mig - nya bloggfyndet AnnaMarias Matblogg om hennes enkla fläskfile såhär på annandagen och känner igen mig i hennes beskrivning. Såhär på Annandagen har man ätit tillräckligt med Julbord (om man inte är i restaurangbranchen och var trött på julbord kring den 2-3 december och nu inte vill se en köttbulle igen förrän i mars!). Det är nu den riktiga julfriden inställer sig. Eller "efter julmaten-stinnheten", kanske? Nåväl. Annandagen är tid för något enkelt. Något som kräver ett minimum av engagemang och som klarar sig rätt bra själv.

Hos oss blir det förmodligen fisksoppa framåt eftermiddagen.

Eller någon slags gryta på kyckling.

I vilket fall som helst. Det blir något som man kan låta puttra i en gryta och sedan glömma det ett tag, och sedan, när det är dags, äta i EN djup tallrik, med sked. Lite disk. Inga krusiduller. Alla grönsaker och tillbehör i samma rätt som proteinerna. Enkelt.

Och så lätt. Inte en massa mer mat med grädde, smör och annat, idag. Idag får vara lite av en dag för meditation och eftertanke. Eller slött slappande i soffan, eller så. Det känns som om jag gärna hade tagit ett bastubad idag om jag bara kunnat (jag får ännu inte bastubada, efter min transplantation, men snart så...) och så vill jag mest sitta uppkrupen i fåtöljen och kisa mig igenom några sidor av "Hetta", eller lyssna på gammaldags rock av The Who.

Det skulle förvåna mig om jag inte sunkar runt i mysbyxor framåt kvällen.

Skamlös reklam

Jag skulle kunna skriva ett kort inlägg och bara skriva något i stil med: "Köp min bok", men det där medk orta koncisa inlägg har aldrig varit den här bloggens signum, så... Enligt devisen "allting går att svälja med mördande reklam" kommer här "Köp min bok - därför att den är så bra..." Del 1 i en serie:

Köp min bok - därför att den är så bra julläsning: I vissa familjer läser man ju berättelsen om Jesus, Maria, Josef, Krubban och grejerna. Evangelium. Det glada budskapet. Ser inte läsaren väldigt glad ut? (Nej, det är inte ett besvärat pinsamt leende!) 'Mums - det bästa från Krubb' är faktiskt det enda godtagbara icke-bibliska alternativet till läsning vid julbordet (eller dess rester). Berätta för släktingarna hur de skulle ha lagt in sill eller gjort jultryfflar till gotterna, eller slå dem med häpnad vid nyår, med din hemlagade paté eller vegetariska tempura, om man är lagd åt det hållet! :-)

Köp min bok - därför att den är så bra att ha i köket! 'Mums - det bästa från Krubb' har sin givna plats i varje välutrustat kök och inget riktigt kök är komplett utan en. Se så användbar den är!

'Mums' är tryckt på värmeisolerande papper och med stänkavvisande kartongomslag. Våra fälttester (bland några av världens mest framgångsrika kockar) har med klarhet visat att 'Mums' håller för att ställa åtminstone en 2-lites sauteuse med Bearnaise (och boken innehåller inte mindre än två recept på denna klassiker!).

Skynda att handla! Boken finns hos din lokala Vulkan-sajt så länge lagret räcker!

Kockiga klappar - vad tomten hade i sin säck...

Jo, faktiskt. Även om ingen trodde det har jag tydligen varit snäll i år (hur gick det till?) och tomten kom även till mig. I år med bl.a. dessa kockiga julklappar. En mandolin att skära grönsakerna på (som dessutom hade insatser för strimling av t.ex. pommes frites - vilket kommer att ge gensvar om någon vecka när det är dags för nyårsmiddag. Då får jag ju leka med min fina fritös också!)


Och så fick jag ett ny, vacker stavlimmad skärbräda i vackert ådrad björk. Den var dessutom en fröjd att skära mot, visade det sig idag, då jag hjälpte svärmor att försöka bygga om gårdagens julbord till något som gick att äta idag igen...

Kort sagt - bra jobabt, tomten!

Tidigare i vintras fick jag också vad jag önskade mig i julklapp - Bill Bufords "Hetta" av kompisarna på Grantomta. Något som jag tror att CayakCarin kan ha varit inbladad i, så jag är HELT nöjd med julens utdelning.

God Jul, alla.

En Sockerbagare här bor i staden...

God Jul, alla. Ta det lgunt, krama på dem som betyder något och skit i allt annat. Typ så.

(Själv skall jag nu äta risgrynsgröt med en mycket uppspelt sockerbagare, som hittat ett efterlängtat piratskepp i ett paket under granen).

Fred och kärlek.

Fokus på rätt grejer?

Jag står inför ett moraliskt dilemma, eller vad man skall kalla det för. Såhär är det:

Som flera av Er vet är jag ju synskadad. Dels har jag tryckförändringar och vätskeansamlingar i ett öga (Glaukom) som gör att jag har "blinda fläckar" på det ögat, dels sprack i augusti hornhinnan på mitt andra öga och jag fick ju operera det i två steg, och slutligen transplantera en ny (eller snarare begagnad) hornhinna.

Även om jag ser bättre nu, än i augusti ser jag krattigt, framförallt i mörker och går därför med sådan där vit käpp när jag är ute. Dels för att inte gå in i saker och/eller folk (vilket är lite jobbigt, nu när ALLA är ute och julhandlar) och dels för att folk i bilar och bussar skall se på MIG att jag är synskadad och inte typ GASA när jag går över ett övergångsställe.

Och så har jag ju nu skrivit en bok. Som en del i marknadsföringen av boken vill man ju få så mycket medial exponering som möjligt MEN och det är här det kommer:

Man vill göra en intervju med mig om boken, och om hur det är att vara kock och sådär FAST man är synskadad.

Jag själv har liksom aldrig tänkt så. Jag är kock. Jag har varit kock betydligt längre än jag varit synskadad. Och min synskada kommer att gradvis bli bättre. Jag räknar med (även om en del läkare sagt att det är orealistiskt) att bli helt återställd från min synskada. Till skillnad från mitt kockande.

Jag är en bra kock. Jag har skrivit en helt ok bok. Jag skriver en helt ok blogg. Givetvis vill jag att det är DET man skall fokusera på i någon slags intervju med migSamtidigt förstår jag att det är en "bra vinkel" för någon att skriva om det här med att lyfta fram min synskada. Och jag behöver ju all exponering jag kan få...

Så...

Jag känner mig lite kluven. Dels vill jag ju att DE skall ha fokus på rätt grejer, när de skriver någonting (Om de skriver någonting) och dels vill jag ju SJÄLV ha rätt fokus på varför man ställer upp.

Janssons Frestelse

Igår blev, till sist, "stora mat-i-form-dagen" och när vi varit över till en granne med en form lasagne (Grannen, hans son och bror var där, och så vi tre - det blev ett trevligt middagssälsskap) och jag kom hem hade jag ju en form över. Jag hade en burk ansjoviskryddade sillfileer i kylen, och lite potatis, så en snabbis förbi den lokala ikonsumbutiken, för mer potatis, lite god lök och grädde och så... Voila! Det BLEV Janssons Frestelse. I alla fall.

Ringde mina föräldrar, eftersom jag vet att pappa också gillar Jansson, för att liksom retas lite och göra honom avundsjuk.

"Vet du vad JAG har i ugnen", började jag vårt samtal=
"Rebvensspjäll?"
"Neh... Bättre... Janssons..." (Jag sög lite extra länge på "Janssons")
"Jahaja. Ja, det har vi precis ätit här hemma. [Pappa gör en kort paus] Mammas."

Jag inser snabbt att det inte är pappa som är mest avundsjuk i den här dialogen...

Lasagne

Den 22:e december och jag tänker verkligen inte äta en bit sill, en enda köttbulle eller ens Janssons frestelse (eller jo, förresten, om någon kom och bjöd mig på Janssons Frestelse skulle jag göra ett undantag - det skulle jag) förrän Julafton.

Jag vet också att jag inte är italienare. Alls, faktiskt. Jag är eller inte vidare duktig på Italiensk mat. I min bok, är nog det italienska kapitlet kortast, tror jag. Nåväl. Det finns vissa dofter jag går igång på... Dofter jag verkligen kan känna är "hemma" eller "lugn" eller så.

En av dessa är buljong som håller på och reducerar. Eller kalops som står och puttrar. Och så lasagne.

Idag har jag ett par formar lasagne i ugnen. Det är ungefär den enda rätt som faktiskt klarar sig med någon slags värdighet i frysen och det tar sådan tid att fixa med, varje gång att jag alltid gör rätt mycket på en gång för att just frysa in och ha till senare behov. Nu doftar det gratinerad ost, tomater, brynt köttfärs och bechamel med lök och muskot i köket.

Jag är salig.

Jag är lugn.

Jag är hemma.

DET är Jul.

Vegetariskt igen: Mackans falafflar

Hittade följande lilla tips i gömmorna...

(Falafflar? En falaffel, flera... falafeller? Fallaflar? Falafflor?)

Mackans Falafflar

Det här är alltså inga riktiga falaflar (som ju görs på kikärtor), men ett gott och enkelt hemmagjort alternativ... Som så mycket annat är det ett "man tager vad man haver"-recept. Man kan säkert variera.

Överkoka röda linser tills de kokat sönder. Det går på sisådär 12 minuter.
Samtidigt som de kokar, sätt på ugnen på typ 200-225 grader.
Häll av i ett dukslag
Blanda typ hälften/hälften linser och havregryn. Det ska bli en ganskafast smet. Om du vill ha någon speciell smak (jag brukar tapenade-krydda (vitlök, salt, peppar, persilja...)) så krydda linserna INNAN du häller i havregrynen. Det är svårare att blanda kryddningen jämn sedan...
Forma bollar
Grädda på oljad plåt i ugnen. Jag brukar köra 10 minuter, sedan vända pådem och köra 10 minuter till, typ.

Det är lika bra att göra många på en gång. De går utmärkt att frysa in och tina upp när du behöver dem och passar både som de är till typ pitabröd, god sallad med lök och någon kall gräddfilssås eller i stället för köttbullar. Krydda accordingly. (Stekt, finhackad lök i smeten comes to mind...)

Pyttipanna

Gjorde mitt sista inhopp på Grantomta idag. Hade rätt mycket rester kvar från julbordet igår (har man inte alltid det efter julbord?) och ville inte servera julbord en gång till, så jag skar ned allt till pytt i stället.

Rotade runt i kylarna och hittade en bit rökt renstek också som fick följa med av bara farten, och så skjuts in i varmluftsugnen.

Medan pytten stekte kom jag på att jag hade över en timma på mig tills maten skulle serveras, och eftersom det var få barn idag tog jag fram alla ägg jag kunde hitta sedan alla julbak, och vändstekte dem till. Det blev poppis.

Förresten, varför heter pyttipanna just pyttipanna? Ja, enligt mathistorisk uppslagsbok sägs uttrycket komma från "puttipanna", såsom i uppmaningen "putt i panna'!", alltså - "släng resterna i en panna. Tydligen har just rätten börjat stavas med y under 1900-talet och då sedan det publicerats en "festligare" variant än den då vanligare puttipannan som kallats pyttskuren puttipanna - alltså, småskuren panna, och det känns ju långt. Pyttiputtipanna, så nuförtiden använder vi det kortare pyttpianna.

Förresten måste jag hålla med Karl, som stack in huvudet i köket idag: "Pyttipanna! Vilken Rock n Roll-rätt!"

Det är det verkligen - "Man tager vad man haver" och så kör man. Det är Rock N Roll.

Det här med upphovsrätt...

Läser på Aftonbladet om det här med att "Äntligen Hemma-Jimmy" snott en bok om heminredning, satt sitt namn på den och sedan sålt den vidare till Ica Förlag, som nu måste ta tillbaka upplagan och makulera den.

Jag vet inte vad jag skall säga. Eller skriva. Men jag är inte speciellt förvånad. Hela Mediasverige funkar ju så - man läser något, tar det, skriver om det och sedan säljer det igen i ny förpackning. Kolla in någon nyhetsportal så ser du - i princip alla artiklar som är "stora" körs i alla stora tidningar. Tidningarna skriver av varandra.

Nu när så mycket text dessutom blir elektronisk blir den ju också väldigt lättillgänglig. Enkel att plagiera. Att sno.

Det jag känner är befriande i just det här fallet är att han faktiskt blev påkommen. Och att han då inte körde med "Per Gessle-försvaret" ('Va?! DET har jag aldrig hört förut? Är det inte JAG som skrivit det här?') utan gör en pudel och berättar som det är. Snubben har inte hunnit skriva färdigt boken innan deadline och i stället för att fråga sitt förlag om mer tid snor han texten.

Det är här jag tycker att tjäsnter som t.ex.Vulkan har ett existensberättigande. Det finns liksom inget förlag som kan trycka på om en deadline. Författaren sätter själv sin deadline. Dessutom finns inget förlag som så att säga måste ta tillbaka en upplaga och makulera den. Om det kommer ut att en bok är snodd rakt av har den på Vulkan helt enkelt inga läsare längre. Det är obamhärtigt, men på riktigt. Inget bjäfs.

Samtidigt är jag rädd för att Vulkan inte skall ha tillräckligt många kunder eller användare för att man skall lägga märke till om någon snöppeljöns skriver ut min bok, och sedan lanserar den som sin egen.

Därför är det intressant att se vad det här med Vulkan kan göra för upphovsrätten.

Litet julbord

Några sorters sill (som jag inte lagt in)
Lite rökt respektive gravad lax (som jag inte gravat)
Gravlaxsås som jag inte rört ihop själv
Färdiga köttbullar
Prinskorv utan skinn
Kokt potatis som jag inte skalat
Grov senap, köpt färdig, på burk
Färdigkokt skinka (som jag skall griljera)
julknäcke
julmust smör, bröd och ost

Julbord på Grantomta, som jag inte förberett. Som jag inte räknat med att göra, men som jag jobbar för att hjälpa CayakCarin, som ju hjälpt mig så många gånger. När hon ringde och berättade att hennes ena son var sjuk var det självklart att ställa upp.

Fastän julbordet känns.... .. . som något mellanting mellan julgala och Viking Lines smörgåsbord.

När jag blir stor och har min egen restaurang kommer jag MÖJLIGEN att servera julbord EN dag om året, och då BARA grejer jag gjort SJÄLV. Allt annat får vara.

Vegankost, igen

Fick mail från en gammal f.d. kollega som är vegan och undrade om jag hade några kul grejer att tänka mig till ett veganjulbord. Han hade redan lagt in aubergine, i stället för sill, sade han och hade gjort riktig senap och sådär, så nu letade han lite kul grejer att ha sin goda senap på, till jultallriken.

Jag kom inte på något med en gång, men hittade bland gamla anteckningar något som jag tror är ett mail från början, som jag efter lite knåpande gjort om till vad jag kallar för "vegrullader", som är lite festliga.

"Vegrullader" är remsor eller vad man skall säga, av aubergine, eller rostad, skalad paprika, som man sedan fyller med något gott och ugnsbakar.

Min fyllning skulle kunna se ut såhär:

Låt Sojayoghurt rinna genom ett ett durkslag med kökshandduk (i receptet hade jag, eller vem det nu är som antecknat det, skrivit "kaffefilter", men det känns som om att det blir lite för ög fummelpotential med det). låt rinna av i kylen under ett par timmar Det som blir kvar i filtret kryddas (gärna med vitlök, färskmalen svartpeppar och örtgrönt - typ basilika, gärna. Eller varför inte med lite snabbt stekta finhackade kantareller och fräst finhackad lök?)

Auberginer (om man använder sådana, skärs sedan i långa remsor "på snedden" för att de skall bli så långa som möjligt, saltas lätt och lägges på hushållspapper, för att dra ur lite av fukten ur dem. Håll ihop rulladen med tandpetare. Ugnsrosta i ugnsform på sisådär 180 grader tills det ser gott ut.

Använder man paprika kärnas denna ur och rostas sedan tills den är mycket mörk, i ugnen. Sedan lägges den i en skål, med plastfolie över, för att skinnet skall lossna. Skinnet skrapas av när paprikan svalnat något. Rullas till rullad med fyllningen ovan och hålles ihop med tandpetare, i ugnsform, på sisådär 180 grader i några minuter i ugnen.

Check that out!

Julhandelsmys

Har de senaste gångerna jag haft tid varit ute och försökt julhandla. Det har gått bra, de flesta viktiga klappar är inhandlade, men så har jag haft en klapp. En klapp jag bestämde mig för att köpa redan i höstas, som jag letat efter ett tag. Den har varit antingen slutsåld eller för obskyr för att handlarna skall ha tagit hem den. Så idag bestämde jag mig för att inte gå hem med mindre än att jag hittat den där klappen (som jag inte tänker skriva mer om, eftersom klappens mottagare regelbundet läser den här bloggen).

Fick till sist tag på den, på typ fjärde försöket, i ett "hål i väggen" på söder och prommenerade glatt mot slussen då jag kom på att jag var lite hungrig och bestämde mig för att unna mig lite vardagslyx.

Det där med lyx är ett relativt begrepp, jag vet, men det finns vissa grejer jag verkligen tycker om att äta, och en av dem finns just precis vid slussen. Stekt strömming. De säljs ur en liten husvagn på södermalmstorg och går att få i en massa olika varianter. Själv beställde jag en tunnbrödrulle, med potatismos, alfalfagroddar, sallad och så några strömmingsflundror. Sedan prommenerade jag ned mot gamla stan, glatt nynnandes julsånger.

I gamla stan var jag inne på en bokhandel innan jag nöjd med dagen prommenerade mot slussen igen, för att ta bussen hem. Kom hem Glad och lycklig som en liten lärka. Tänk vad lite strömming kan göra? Och att hitta rätt julklapp.

Ny Tävling: "Raw"

Ja, det där med min blodtävling gick ju sådär, men eftersom jag redan köpt boken till priset får jag väl göra en ny väling då... Mackan kör dessutom samma tävling på SIN blogg, men där priset är MIN bok, så här kommer den nya, gemensamma tävlingen:

------

Krubb och Skrivblogg i samarbete
presenterar
"Raw"


En tävling (eller två, egentligen) om skräck och mat.

Din uppgift blir att antingen:

Skriva ett recept med skräcktema.

Det kan exempelvis vara enligt temat "Vad skulle jag äta som sista måltid? Om jag visste att jag själv kunde bli uppäten?" (Det är en tanke ur novellen "En smak av storstad" i boken Ur mörkret.)

Hon stoppade en stor bit i munnen och kunde inte hjälpa att le åt den bisarra situationen som det här var, att sitta ute under stjärnorna runt en lägereld, i spillrorna av det som för bara ett par dygn sedan varit restauranger och butiksbyggnader.
”Det är ju helt fantastiskt! Men varför?”
”Kommer du ihåg vad du åt till middag igår?”
”Ja…”
”Men kommer du ihåg vad du åt till middag i tisdags?”
”Ehhh. Nej.”
”Just därför. Om vi dör i morgon, skulle du hellre minnas havregrynsgröt och saftsoppa, eller vill du att ditt sista minne var…” Han tystnade och verkade inte fortsätta sitt resonemang. När han började igen, var tonen åtrigen restaurangchefens ”Låt oss alltså nu äta och dricka och vara glada”.

Eller så gör du något helt annat - funderar över vad du skulle bjuda en vampyr på, till exempel. Kanske, som i "Att vara 19 suger", en vampyr som också är vegetarian?

”Kommer jag att dö?”
Doktor Ranov såg in i sin unge patients ögon med vemod.
”Nej, tvärtom. Du kommer att leva.”

Det finns ju "soul food", men finns "ghost food"? Och i så fall, hur är sådan mat? I "The clock strikes hen" diskuterar TV-teamet med mediet "Gråtjörgen" på en snabbmatsrestaurang...

Patrik blinkade lite åt Magnus och så frågade han
”Så kan du känna av ett djurs själ?”
”Ja.” Nu var Jörgens självförtroende nästan tillbaka. ”Om jag har tillgång till något som haft betydelse för djuret som en matskål eller ett halsband så är det ännu lättare…”
”Så om jag beställde en hamburgare här, så skulle du kunna avgöra hur många djur som satt livet till för den. Bara att räkna själarna på de olyckliga djuren…”
Jörgen blev generad och tystnade medan killarna skrattade rått rakt ut.
Agneta visste inte hur hon skulle hantera det hela. Barmhärtigt nog kom just då deras mat.

Eller så gör du något helt annat. Mat med blodtema. Hjärna och annan inälvsmat.

Allting ska kunna tillagas i ett vanligt försett kök. Vinnaren får ett ex av Mackans bok "Ur mörkret".

---

Det andra sättet att vinna en bok, nämligen en kokbok, är att skriva en skräcknovell på temat "Mat".

Mat eller ätande måste spela en huvudroll i berättelsen (så det räcker inte att du nämner ordet "köttbulle" på sidan 4 för att ha kommit undan), berättelsen ska vara på högst 2000 ord.

Inled varje mening med stor bokstav. Använd korrekt kommatering och avsluta med punkt. Ditt ordbehandlingsprogram innehåller en rättstavningsfunktion, använd den.

Men i övrigt är det bara att ha kul!

Döda som reser sig igen för att äta på sin favoritrestaurant? Wonderful! Exorcism av hungerdemonen Mnemoth? Skriv! Julfirande i en parallell värld där kalkoner och grisar har makten och äter människor? Jag vill läsa!

Genom att skicka in din novell i något vanligt filformat (Word, RTF, PDF eller vanlig text) godkänner du att vi lägger ut den på både Krubb och Skrivbloggen (och att den därmed också hamnar på mackanandersson.se) så att den kan läsas av alla.

Vinnaren föräras ett ex av kokboken/kåserisamlingen "Mums - det bästa från Krubb" av Jesper Värn

---

Tävlingen pågår till 15:e januari 2008, klockan 23:59. Skicka era texter till kotten@coyote.org
eller mackan@greatthings.se . Seså, börja nu. Skriv!

Julbord

Snackade med en kock-kollega på telefon tidigare idag om fasorna av att jobba julbord. Faktum är att jag inte vet någon i hela branchen, som jag pratat med som har något snällt att säga om julbord, alls. Låt mig ge en snabb "bakom kulisserna" så att ni skall haja:

Julbord börjar runt den 20 november
Julbord är buffé med rätt tillkrånglad mat, kalla och varma rätter som måste lagas i små omgångar för att hållas fräscht.
Julbord har fantastiskt mycket svinn - de flesta som ÄTER julbord går nämligen och tar smakbitar från i princip ALLA rätter, smakar en tugga på varje och slänger sedan hälften av vad man plockat åt sig på tallriken.
Julbord är långdragna historier. Man börjar tidigt på morgonen eller på förmiddagen med att preppa, sedan sitter gästerna och äter i timmatal och till sist har man nhundratals, om inte tusentals tallrikar och uppsättningar bestick attdiska.
Julbord tar aldrig slut. De håller på i typ en månad. Varje dag. Sju dagar i veckan. Det brukar vara en och annan pizzweria med hemkörning som får samtal i stil med "hemkörning? Bra, kan du komma till lastkajen av restaurang..."

Nåväl. De flesta jag känner gillar ändå att ÄTA julbord. Eller i alla fall något som finns på julbordet.Jag själv gillar framförallt sill. All sorts sill egentligen, men västkustinläggning (med morötter och rödlök och kryddpeppar) tycker jag är speciellt gott. Och så brännvinssillen farsan lyckades knepa ihop förra julen. Den var inte illa.

Men så finns det en rätt som jag har ett väldigt passionerat kärleksförhållande till. En rätt som om den är rätt tillagad kan få mig att röras till tårar, men som också kan få mig att bli riktigt, riktigt otrevlig vid julbord, nämligen Janssons Frestelse. Denna lilla gräddiga skapelse av potatis och ansjovis är min egen sinnebild för lycka, kärlek och godhet. Det finns helt enkelt inget bättre. Jag brukar äta den typ två gåner per år, på just julbord och jag brukar, om jag får chansen, se till att den ena av dessa är mammas.

Mamma har facit. Mamma gör rätt. Mammas Jansson är helt enkelt riktmärket, tumregeln, metern på kyrkdörren, efter vilken jag bedömmer alla andra Janssons Frestelse. Och de andra har en del att leva upp till.För vad är väl som mammas mat?

Vad har du själv för julborsfavoriter? Vad bara MÅSTE vara med? Och vem lagar den bästa julmaten?

Hur gick det där då?

Jag talar givetvis om min senaste tävling.

Jag hajar. Det är snart Jul. Ingen hinner med sådant här just nu. Det är ok. Det kommer en ny tävling om ett litet tag, när jag har funderat färdigt.

Kort, glatt konstaterande

Tydligen är min bok just nu på tredjeplatsen över mest sålda på Vulkan.se DET tycker jag bådar gott inför famtiden! :-)

Saanktaa Luu Ciaaaa, Sanktaaaaa Luciaaaa.

Det är Lucia i morgon och givetvis MÅSTE man ha ett recept på lussekatter på bloggen då:

Du behöver:
50 g jäst
100 g smör (som du smälter i en kastrull)
5 dl standardmjölk (3%)
250g Kesella
2 påsar saffran (1 g, alltså)
1½ dl socker
½ tsk salt
C:a 17 dl vetemjöl

Böanda ihop degen i en bunke, gärna med hushållsassistent, och låt jäsa i sisådär 40 minuter.
Ta ur degen och forma till vackra lussekatter. Dekorera med russin och pensla med uppvispad äggula.
Grädda på sisådär 220 grader i ungefär 8-10 minuter, tills lussebullarna har vacker färg. (Blir det gyllensvart har de i och för sig och fått färg, men lite för mycket!) ;-)

Lite annat...

Tjaba, gänget. Jag förstår om ni känner Er bortglömda och sådär, men jag har lite annat att göra just nu, än att skriva blogg. Det är ju snart jul och hela den där grejen. Nåväl. Tills vidare kan man bidra själv till Krubbs utveckling genom att delta i den pågående tävlingen och samtidigt vinna en jättebra bok inför julen.

Vi hörs/ses/skrivs/läses.

Typ.

Reaktioner på Mums!

HON har SETT den!
Kolla IN!

Även Mackan har skrivit ett par rader:
Här.

Har skickat iväg lite recensionsexemplar till några fler, så vi får väl se om någon mer skriver om det. Kul, i alla fall, att det redan, såhär, mindre än ett dygn efter att jag blev klar, finns folk som faktiskt har lagt märke till att boken finns. Skoj, skoj.

Vi öppnar frågelådan igen...

Jo, ibland kommer det ju frågor från Er läsare och det kan ibland ta några dagar efter att jag skrivit ett inlägg tills någon hunnit eagera. Då har ofta "bloggen gått vidare" och handlar om något annat och en fråga som ställs i kommentarerna kan helt glömmas bort, så... För att svara på några frågor från Er läsare igen, dåra:

Användaren annamaria skriver i en kommentar på mitt inlägg om Lax Teriyaki från den 28:e november:

Jag har en flaska teryiakisås på hyllan - inköpt i en asienbutik. Är de inte så bra eftersom du gör egen? Eller fanns den bara inte när du letade genom skåpen?

Och grejen är att du är på rätt spår i bägge dina förslag. Såhär är det dåra: Färdiga Teriyakisåser innehåller ofta två saker som jag inte använder så mycket i mina egna såser på Grantomta, nämligen 1) Ingefära (för jag har en allergiker) och 2) Mycket socker (och vi har hälsoprofil, som det så vackert heter). Det gör att jag ofta är hänvisad till att jobba mig "runt problemet" med sådana produkter. Just den dagen kan jag säga att vi heller inte hade någon Teriyakisås på jobbet. Jag har emellertid, som alla stressade småbarnsföräldrar en mängd färdiga såser och flaskor med ditt och datt i kylen för hemmabruk.

Fråga två är egentligen inte en fråga, men ändå. Det är bloggkompisen och idolen Anne som skriver appropå mitt inlägg från härom dagen om en ny tävling:

Anne sa...

Åh, jag passar nog den här gången... men boken verkar bra. :)

It's your loss, som man säger. Tävlingen blir nog bra, till sist, när det kommer lite tävlingsbidrag, men boken är faktiskt riktigt, riktigt bra. De sånastedagarna har den dessutom dikuterats och recenserats på andra bloggar (kolla in Mackans sida så ser du lite) så det finns ju mer opartiska recensioner än min, men ändå:

Jag tycker den här boken är riktigt, riktigt rolig. Den enda svaga berättelsen är faktiskt den som Mackan valt att börja med. De övriga är roliga, tankeväckande, bitvis löjliga, lite läskiga och väldigt, väldigt.... udda. Det här är en bok JAG kommer att köpa och ge bort i julklapp till flera av MINA kompisar.

(Ja - utom mina RIKTIGT nära vänner förstås, som får en kopia av MIN bok i stället, dåra!:-) ).

Så - allihop - var med och tävla nu!

Och med de orden stänger vi frågelådan för den här gången. Ha det bra så länge, allihop!

Och så nnnnnNU!

För Er som väntat på det.

Nu ligger min bok (Årets julklapp?) ute til lföräljning på Vulkan.se

Den heter alltså "Mums!" med undertiteln "Det bästa från Krubb" och skall nog närmast ses som "ett hobbyprojekt" eller "en VÄLDIGT typografiskt enkel kokbok".

Icke desto mindre - där ligger den nu.

Och för Er som vill ha recensionsex - maila mig, så får ni E-versionen av boken.

nnnnnnNU!

Så! Nu är BÅDE intervjun och så tydligen webb-TV-snutten (som jag ännu inte lyckats få igång i min webläsare och därför inte alls vet något om) uppe, för Er som vill se. Och ja, förresten. För alla Er andra också. Det känns kul och spännande på alla sätt. Surfa iväg till Aftonbladet nu och kolla in! Och skriv gärna här vad ni tyckte om det.

Ny tävling - blod!

Ibland känner man bara att "det var alldeles för länge sedan vi hade en tävling" och ibland hampar det sig dessutom stundom så att man har något pris att ge bort redan när tävlingen börjar. Ta det lugnt, det är inget som jag tänker göra någon ny vana av! :-) Men - i alla fall - jag tänkte mig ett tema som skall passa ihop med priset jag ger bort, och DET är minsann inget dussinpris inte!

Det är Mackan Anderssons senaste bok "Ur mörkret" som står på spel.

Men - säger du nu - det där är väl ingen kokbok, heller!
Och det har du ju alldeles rätt i. Det här är en samling vad vi skall kalla det... Skruvade skräcknoveller, kanske... om så udda ämnen som vad man äter när man vet att man skall bli uppäten, eller om kan vara vegetarian och vampyr.

Så på något sätt handlar i alla fall några av historierna lite grann om mat. Bara en sådan sak!

Men - tävlingsuppgiften, dåra!

(Joru, Rutan, nu kan du plocka fram alla kalvhjärnor och grejer!) :-)
Det handlar om blod.
Ni skall skicka in recept, eller länkar till recept med blod som ingrediens. Det är nu ni briljerar med Era Bodin Noir, era blodpuddingar, era blodpalter och vad det nu kan vara. Som vanligt - kom med ERA recept. Kör hårt och lycka till.

Tävlingen håller på till den 15:e december 23:59, så ni skall hinna få boken till jul.

Lite "Buzz" eller skvaller eller tut i egen lur eller vad vi skall kalla det.

Kolla in morgondagens "mat-Tina" på Aftonbladet.se. Sveriges kanske näst bästa kock (den allra bästa är Mamma) lär vara både intervjuad och synas några sekunder i rörliga bilder tillsammans med en annan kock...

Sägs det.

Har jag hört. :-)



Update - fredag vid tolv:
Nu har intervjun kommit upppå Mat-Tina-sidan på Aftonbladet

Kära tomten...

Årets önskelista, utan någon speciell inbördes ordning:

Förkläde från Gastromax - Jag hade ett när jag var med på Mat-Tina-grejen, och blev helt kär. I förklädet också. De är långa, snygga och har bl.a. en schysst liten mobilfickapå rätta stället. Riktigt bekväma. Och snygga. Sade jag att de är snygga?

Bill Bufords bok "Hett" eller "Heat" som den heter i originalspråk. Helst som ljudbok, men jag vet inte om den finns?

Ny skärbräda, eller kubb, som träslöjdskunnare kallar det, när trät står på höjden. Så stor som möjligt. Gärna i typ stavlimmat gummiträ, för det är snyggt, eller så. En riktigt stor, tung skärbräda, i alla fall. Som är snygg. Min gamla börjar bli gammal, trött och ser fram emot pensionen.

Någon kul kurs, t.ex. inom kallkök
Jag gick ju min kockutbildning för ett par vårar sedan och det skulle vara kul att lära sig lite mer om något, och kallkök skulle vara skoj.

Annars önskar jag mig i princip bara mammas Janssons Frestelse till Jul. Hon är bäst på det.