Off Topic: Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag...

Det är sent en torsdagkväll och jag har haft mina barn hos mig. En dag som vi kanske inte gjort så mycket, men som känns bra ändå. Och på något sätt känns det bra att dela med sig av det där vackra i livet som gör att livet ändå är en speciell gåva... Det där vardagliga som blir fint och vackert bara för att det är en vardag med dem man älskar...

Efter frukost kom sonen och slöt upp med dottern och pappan och vi gick ut och lekte ett tag, tills dottern ville plocka en vacker sommarbukett. Denna plockades ihop under högtidliga former och sattes i dotterns lilla tillbringare, som annars fört en tillvaro bland sandlådeleksakerna på sistone. Nu fick den emellertid bli vas och ställdes så småningom på bordet "tills mamma kommer och kan se den".

Dottern ville också ha "grillad korv" till lunch. Det fick bli fuskgrillat, men icke desto mindre korv med grillränder. Ibland är man lycklig att köket är så välutrustat som det faktiskt är! Den duktiga Dottern hjälpte till och vände korvarna i pannan så att de fick ränder hela vägen runt om.

Den "grillade korven" avnjöts sedan under glatt tjoande av både dottern och lillkillen. Vi alla njöt av hur enkelt och gott det faktiskt är med en grillkorv, med lite senap och ketchup på. Det behöver inte vara svårare än så...


Så gick vi ut och lekte igen. Lekandes i parken ringde plötsligt telefonen det var "farmor och farfar" och farmors bror, som är på besök. Dessa slöt upp och vi fikade lite i den av NVP omskrivna sagoparken, vid gamla frälsis-kåren. Barnen var glada, men till slut mycket trötta.







Det är inte mycket att göra annat än att stämma in i Agnetha Fältskogs toner från sjuttiotalet:



--

Fotnot: Det här inlägget är ett schemalagt blogginlägg.

Bär ger energi som räcker hela hösten

...om man får tro Aftonbladet. Det vore bra. Förra veckan såg jag faktiskt hjortron, men de var ännu bara kart och hade inte riktigt mognat. Om någon vecka blir det kanske ut i skogen här intill i alla fall och försöka hitta blåbär. Det skulle vara gott till någon paj, eller sylt, eller så. Vi får se.

Hjortron är annars ett av mina absoluta favoritbär. Vilket/vilka är dina?

(Och den här gången är det hjortronen på bilden som har med texten att göra)! :-)

Inte alla förskoleanställda borde få blogga...

Läser det här i SvD och i Aftonbladet och blir så rasande att jag kokar!

A) Jag har barn i förskoleåldern själv och det här är ungefär det värsta jag i mardrömsväg kan fantisera ut.

B) Jag arbetar själv på förskola. Att vara man och vilja jobba med barn - i någon som helst form - och med små barn i synnerhet väcker alltid viss misstanke, skepsis eller i alla fall frågor och inresse hos de föräldrar som lämnar sina barn i vår vård.

Det är därför OERHÖRT att något sådant här kan ha fått ske. I Stockholms kommun fick jag lämna utdrag ur belastningsregistret för att få bli anställd. Detsamma gällde under det dryga halvår jag vikarierade på Värmdö. Det finns alltså rutiner för att kontrollera nya anställda i kommunen. Jag tror - emellertid - inte att den kontrollen görs automatiskt på alla kvinnor som anställs, men på samtliga män. De övriga killar jag känner som arbetat som vikarier på min förskola under våren har bägge fått lämna utdrag ur belastningsregistret.

Och det tycker jag är rätt.

Men - som sagt - jag blir VANSINNIG när jag läser sådant här. På precis samma sätt som jag blir VANSINNIG när folk i restaurangbranchen inte kan följa lagar och regler. När mitt yrke dras i smutsen. När min heder tafsas på av hjärndöda kriminella idiotjävlar får det mig att vilja återinföra dödsstraff. På riktigt.

För mitt jobb är världens bästa.

Att laga mat till barn är underbart. Och jag älskar att jobba med barn. Att umgås med barn. Att ge dem min mat.

Jag inser när jag läser meningarna ovan att jag inte kan skriva att "jag älskar barn" utan att själv bli åtminstone lite extra synad i sömmarna av kollegor och andra kommunanställda. För att jag är anställd på förskola. Och för att jag är man.Och det är sådana här idioter som gör att det är så.

Samtidigt är jag kluven. Jag vill inte ha mer kontroll av män som jobbar i förskolan, för jag är själv man och det är bökigare och bökigare att sköta sina arbetsuppgifter hela tiden. (En av vikarierna berättade i somras att han t.ex. inte någon gång lämnades ensam med barn vid skötbordet. Han vågade heller inte hjälpa barn att torka sig "där fram" efter att de varit på toaletten, utan ville ha hjälp av kvinnliga kollegor, för att ingen skulle kunna - ens för ett ögonblick - få för sig att "det var något".

Fas jag vill ha kontroll - för jag har - som jag skrev - barn i den här åldern och jag vill givetvis inte att de någonsin skall komma i kontakt med något sådant här.

Jag hatar därför sådana här händelser. Jag hatar att folk gör såhär. Och jag skulle ha svårt för att inte hata någon som gjorde såhär om jag fick reda på vem det var. De här händelserna tar fram det värsta i mig.

Jag vet inte riktigt mer vad jag skall skriva. För jag är så upprörd just nu.

--

EDIT: kl. 19.50 - Jag har fått ett par mail om det här inlägget nu, men inga bloggkommentarer. Mailen är från kvinnor som tagit illa vid sig av att jag tycker att även kvinnor bör referenstestas i belastningsregistret. Då de hävdar att detta är ett typiskt "manligt problem" vill jag att andra framförallt killar skriver om SINA erfarenheter av det här. Länka gärna hit från din egen blogg, eller skriv i kommentarerna här. Tack på förhand. MVH /Jesper

För en vecka sedan...

För en vecka sedan...

För en vecka sedan var jag i fjällen.
För en vecka sedan var det sista kvällen i tältet.
För en vecka sedan hade jag och mitt resesällskap levt på frystorkat i flera dagar.
För en vecka sedan tog vi ett beslut att lyxa till det.
För en vecka sedan köpte jag mat för nästan 200 kronor på en fjällstation.
För en vecka sedan åt vi upp all mat på en gång, för det var så gott, trots att det varit så dyrt.
För en vecka sedan lade vi oss mätta, som prinsar.

Trots att det var kallt i tältet.

--

Och här är en liten god crostini med ost, lite stark korv och pyntad med oliv. Till cidern var det alldeles fantastiskt lyxigt!

Om E-böcker...

Det började redan igår. Men flera tidningar och en stor mängd bloggar har sedan hakat på och skrivit om, rewritat eller kommenterat den här artikeln från SvD om E-böcker och försökt göra något slags nyhet av den.

Det handlar om att flera förlag börjat intressera sig för olika tekniker att faktiskt distribuera sina författares verk billigare än att trycka dem på papper.

Men frågan, som den alltid kokar ned till är: finns det någon marknad. Hittills har svaret i princip varit "nej". Dels för att folk har utvecklat egna standarder som bara stöds av egenutvecklade ofta rätt tekniskt håriga lösningar för att läsa E-böckerna (och samtidigt garantera något slags upphovsrätt) och dels för att det just kräver tekniskt håriga lösningar för att läsa en E-bok. Det krävs något slags dator, eller burk för att över huvud taget kunna läsa. Och folk läser inte på en dator som de läser på papper. (Krubb skulle aldrig göra sig något vidare som papperstidning, eller hur? Även om den givetvis är en av Sveriges bästa matbloggar?! :-) )

Men nu - skriver man i tidningen (och då är det ju sant!) börjar förlagen hitta modeller för att både få ut sina E-böcker och det finns ett större och större intresse bland läsarna, sägs det.

Själv har jag i samband med tågresor till och från fjällvärlden och någon dag i anslutning till dessa i år klämt tre pocketböcker. Det gör att en "läsmackapär" skulle behöva kunna lagra sisådär 1800 sidor text i läsligt format, kunna ha en "aktivtid" utan att behöva laddas om på sisådär 40 timmar, väga max 150 gram, tålas att knälas med i fuktiga och bitvis hårda miljöer (som en ryggsäck en mycket regnig vecka i fjällen, t.ex.) och kosta ungefär 200 kronor för att vara ett alternativ.

Så är inte fallet.

Tyvärr.

Dessutom finns det böcker - kokböcker t.ex. (jag själv har skrivit en) som redan finns som både pappersbok och e-bok. Nu har min bok inte sålt i några jätteupplagor, men jag tror att jag hittills har haft EN betalande kund av E-boken. Mot "några hundra" vad det gäller pappersdito.

Folk vill helt enkelt ha en bok att kunna bläddra med i köket. Eller i värsta fall använda som grytunderlägg. Och till det är en sådan där tilltänkt "läsmakapär" inte riktigt optimal.

Så jag tror inte på E-boken. Än. Eller kanske ens aldrig. En bok är helt enkelt alldeles för billig, lätt, användarvänlig och tålig för att jag skall ens börja fundera på att börja läsa på en skärm i stället.

Och den kräver inga batterier.

"Nygamla Krubb" tillbaka igen

Så - då hade tydligen Microsoft fixat till lite CSS-buggar i Explorer, så nu kan man använda samma mall aom tidigare till Krubb. Riktigt likadant blev det inte, för jag hade inte riktigt alla gamla grejor kvar, men nu är i alla fall den gamla bloggloggan uppe och allt känns mer bekant, igen.

Så - nu är "nygamla krubb" tillbaka igen.

Varm frukost

Ett till blogginlägg om frukostvanor, dåra. För jag hade igår en diskussion med några på jobbet om vad vi äter till frukost. Vissa åt nästan ingenting, medan andra åt yoghurt eller fil. Och nästan ingen av dem åt något tillagat.

"Det är för bökigt på morgonen", "Man hinner inte", "Man orkar inte äta något stort så tidigt".

Fast det gör jag. Jag gillar att äta "varm frukost". En stadig frukost, som nästan varje dag består av åtminstone ett ägg. Ibland, på helgerna, gör jag en "fry-up" och steker lite korvar, eller bacon eller så och gör äggröra. När jag är ute och campar eller vandrar eller klättrar brukar det alltid bli något rejält stadigt till frukost: varma mackor, gröt blandat med fruktsoppa, nudlar med något och ofta en bit ost eller korv till.

När jag är ute och reser försöker jag förresten alltid äta ordentlig frukost. Det har hänt att jag börjat mina dagar med leverkorv, små bratwurst och surkål (Tyskland), En hackebiff (Danmark), Bacon, ägg och vita bönor (Storbritanien), Stekt lever med lök (Holland) etc.

I asien är det inte ovanligt med en skål ris och grönsaker, eller nudlar till frukost.

Men i Sverige verkar det inte vara speciellt vanligt. Här äter vi - om vi är speciellt sportiga och hurtiga - på sin höjd och i extremfall gröt. Inga proteiner.

Mina kollegor tittade i stället på mig som om jag var från yttre rymden. Jag försökte förklara att jag i stället oftast inte åt så mycket till lunch, eftersom jag då är varm, trött och känner mig allmänt äcklig av stekos och buljongskvättande. Det förstod de, men de undrade fortfarande hur man kan äta saker som nudlar till frukost.

Ptja... Vad skall man säga? Är det här så ovanligt? Hörde för ett tag sedan Adam Alsing bli hånad av sina morgonprogramskamrater i radio, för att han gärna åt en varm, stadig frukost. Är vi idioter - Adam och jag? Eller har jag i honom hittat en själsfrände att dela frukosterfarenheter med? Är det dags att vi kommer ut som "varmfrukostvänner" och börjar föra budskapet om en varm frukosts fördelar till resten av världen? Eller - vad tycker ni? Är det här bara konstigt?

Ekologiskt inte nyttigare?

Läser även detta i SvD, där det talas om att det i en brittisk undersökning har konstaterats att ekomat inte nödvändigtvis är nyttigare än konventionell mat.

Och det är möjligen sant.

Fast de flesta eko-grönsaker jag ätit smakar bättre än sina konventionellt odlade kompisar. Och det är riktigt stor skillnad på ägg och ägg. Så - även om det inte är nyttigare - det är godare! Så det så!

Djuren är väl också männ'skor?

Ja - det är just vad de är - i Fablernas Värld, i Fablernas Väääärrrllld!

Så tänker jag när jag ser den här artikeln i SvD. Den handlar egentligen om att de djur som människan föder upp som mat-boskap egentligen är intelligentare än vi förr trott.

Det ges exempel i artikeln på getter som lär sig typiska hund-dressyr-tricks och om grisar som lär sig spela TV-spel. Men inte bara djurens eventuella intelligens diskuteras, utan också deras själsliv - bl.a. får - som ju i just fablernas värld oftast utmålas som direkt korkade:

– Vi har visat att det rör sig om intelligenta och kännande varelser med ett rikt socialt liv. Om nu fåren är så här smarta, hur intelligenta är då de andra djuren?

Keith Kendrick svarar själv att det inte råder någon tvekan om att vi kraftigt underskattat den mentala förmågan hos de djur vi föder upp för att äta.

Jag inser att det nu i bloggosfären skrivs en hel del av vegetarianer om skäl att inte äta kött utifrån det här. Och jag inser att jag är en ond människa när jag faktiskt tycker att det vore bra om den där renen som väckte mig klockan halv tre i tältet härom morgonen faktiskt nu är lite rädd för att bli uppäten!

--

Fotnot: Varesig renen på bilden eller den goda renstekssmörgåsen inköpt på Storulvåns fjällstation har något med varesig den irriterande väcknade renen eller något annat svammel i den här bloggposten att göra.

Tillbaka från Jämtland

Har varit i Jämtland en vecka. Jag får se om jag skriver något om det. Men , i alla fall, jag är tillbaka. Och det kommer lite grejer om någon dag, när jag återhämtat mig lite.

Fred och kärlek.

Sexig mat?

Mat är sex. Eller? Kollar man runt på olika bloggar används inte sällan ord som "sexig" och "porrig" om uppläggningar. På favvisbloggen Matälskaren skrev Lisa ett roligt inlägg för lite sedan om Den svenska synden.

Själv är jag en av dem som alltid hävdat att mat och sex faktiskt hör ihop, även om jag inte - som t.ex. Anthony Bourdain eller Bill Buford tar till metaforer av sexuell art när jag skall berätta hur man skall späcka en kotlettrad (det känns lite väl uppenbart, eller hur?).

Jag tror - personligen - att sambandet är mer sofistikerat, något mindre uppenbart. Att det kanske finns mat som "tänder" oss. Att det finns uppläggningar och tekniker som kan "egga" eller "tända" oss och att jag som kock - faktiskt - gärna VILL att du, när du äter på en restaurang med din kära, faktiskt SKA få sex efter middagen. Du kommer att komma tillbaka och äta hos mig igen. Och det ger mig pengar!

En till som har hajat det där är Gordon Ramsay, som verkligen försökt hitta en ny publik och göra saker och ting lite "sexigare" - eller vad säger ni om det här?



Så - är jag - som kock - egentligen en del av koppleribranchen? Tja - man undrar ju. Restaurangbranchen är ju beryktad för en notoriskt öppen inställning till sexuella relationer (för att uttrycka det milt) som får t.ex. rock 'n roll-branchen att verka vara upprätthållen av korgossar!

Men finns det sexig mat? Mat som liksom får dig att "gå igång"? Eller ät det allt det där andra - belysningen, sällskapet, miljön och atmosfären som får det att "klicka till"?

Livsmedelsbranchen verkar se på sig själv som rätt "porrig", i alla fall.

Eller vad sägs om den här lilla reklamfilmen, för Perrier, från någon gång på 70-talet, i Frankrike?



Eller ännu värre - en tysk reklamfilm för en annan världskänd dryck:

Object of desire

Läser på eminenta bloggen Allt om kockknivar (vilket är en så härligt nördig blogg att man blir alldeles lycklig bara av att klicka runt där!) om den nya "Mannerström-kniven". Och givetvis kan man också köpa sig en kniv (och läsa mer om den) på den relaterade sidan Eventkock.

Och en sådan här vill jag ha! Chips, vad snygg den är! Och riktigt, riktigt roligt med en så vacker, exklusiv, som dessutom är svensktillverkad. Och med en svensk signatur på. Riktigt, riktigt kul.

Faktiskt är det något av en världssensation, tror jag, att det görs en kniv av den här "kalibern". I Sverige, liksom

Och - alla miljonärsvänner där ute som inte vet vad ni skall ge mig i julklapp eller födelsedagspresent... .. . . *blink, blink*

--

EDIT 19:34 - Lade till en bild, som snälla Fredrik på "allt om kockknivar" (Ja - faktiskt på Eventkock också!) var snäll nog att låna ut. Tack, snälla Fredrik.

Och - ifall ni inte orkar läsa all info ovan - den här kniven är alltså "under utveckling" och kommer i handeln vid "kanske Jul 2009, eller under våren 2010"

Piratmat?

På jobbet snackar vi om att göra något slags "pedagogiskt tema" i höst igen. Förra läsåret hade vi Pippi Långstrump som tema och det var fantastiskt roligt. Den här gången pratar några avdelningar på en av förskolorna om att göra något kring sjörövare och pirater och har pratat med oss i köket om vi kan hjälpa till och göra något kul kring det.

Förutom att vi nästan alltid ser ut - och låter - som pirater funderade vi kring lite olika sorters "piratmat" och har kommit fram till några olika rätter - kanske dags för en "piratvecka" på matsedeln?

- Salt sill och skeppsskorpor (det äter de i gamla seriemagasin om pirater jag har hemma)
- "Pannkaka, grisfötter och brullepudding" - vill kapten Efraim Långstrump ha när han är kidnappad av pirater
- Plankstek - eller något på planka? Att gå på planka är ju en fin pirattradition

Men så blev jag inspirerad av "Pirates of the Caribbean" och tänker "Karibisk mat"? och gjorde den här lilla grytan, med "karibiska" smaker. Den fick provätas av mina egna små sjörövare och de gillade den!

Nåväl:

(4 port)

1 paket bacon (130g?)
1 burk krossade tomater
1 gul paprika, tärnad
1 banan, tärnad
1 grönst äpple - syrligt, tärnad
2 tsk curry
1 gul lök, tärnad
1 vitlöksklyfta, tärnad
1 kycklingfile - tärnad smått, smått
1½ dl grädde (fast jag använde Oatley - I Mat, i stället)
Lite olja att steka i

Så steker jag på kycklingfilé i ungefär hälften av curryn. Lägger i en panna och skär ned bacon.
När baconet börjar bli färdigt skickar jag i de andra ingredienserna och låter koka ihop tills det är mjukt och fint.
Servera med ris.



Vad skulle NI bjuda på som piratmat?

Veckans fynd

Jag förstår att jag ställer mig framför en arkebuseringsmur genom att skriva det här - men - jag har handlat veckans fynd på coop och det var 10 paket snabbnudlar för 25:- Det gör två och freggin femtio per paket. Det är inte mycket. Senast jag köpte snabbnudlar kostade de ofta "3 för en tia".

Livsmedelspriserna är på väg ned igen?

...och så några fler bilder från köket.

Någon skrev och ville se bilder av "hela köket, inte bara din matplats", så - här kommer några fler bilder:




Några tavlor, på väggen vid mitt köksbord. Givetvis med mat-motiv. Kaffe och körsbär. Vad behövs mer?



Knivar och andra grejer på sådana där "magnetpluppar". Jag ville inte skruva upp någon magnetlist, men det här tycker jag är rätt snyggt. Och dessutom är det ju bra för knivarna. En liten arbetsyta i rostfritt till höger om min spis...



Kyl, Frys, Micro... Ett måste för alla småbarnsföräldrar.



Diskbänk, spis, fläkt, Ja - ni vet...

Typ så, ser det ut i mitt kök. Eller kom hit, vettja, så kan du kolla in det själv. Jag bjuder på middag! :-)

Köket - V2.0

Jo - jag antydde i ett tidigare blogginlägg att jag fått hjälp av mina föräldrar och tagit tag i att fixa i lägenheten för någon vecka sedan. Såhär fint blev köket: (Och i sann MTV cribs-anda säger jag nu: "this is where the magic happens") :-)



Matplats. Här med små bordstabletter med blommotiv i samma färgskala som den ljusa gardinen, med blommotiv. Just blommor är alltid en inspiration i min egen matlagning. Jag tycker det är jättevackert med blommor, men jag är värdelös på att hålla dem levande, själv. Så ofta får de bli något slags inramning till maten i stället. Som på väggarnas tapeter, i gardinmönster, eller som garnityr på tallriken. Ganska många är de kockelever, prao-elever, matlagningskursdeltagare och andra som jag lärt att skära just blommor ur grönsaker.



...och blommor på bordet. Det gör så mycket för hur resten av rummet upplevs.

Köket i min lilla lya. Inte helt oväntat kanske - den del av lägenheten som jag trivs allra bäst i.

Fick ändra designen...

Fick inget att funka, så jag hoppas att den här designen A) gör det enklare att läsa bloggen och B) inte tappar bort alla menyer. Oavsett vad Microsoft får för sig att skicka ut för uppdateringar om CSS till sina webläsare.

För Er som - som jag - inte hajar vad jag just skrev: Ny design. Hoppas den här funkar bättre, rent tekniskt, även om den är fulare.

Enkelt är gott.

För några dagar sedan slog jag i huvudet, rätt illa, i mitt kök. I köket hemma, alltså. Som förresten är fantastiskt fint, numer - jag skall posta några bilder snart, men jag har - med mammas och pappas myckna hjälp fått ordning i köket och nu ser det riktigt vackert ut!

Nåväl - när man slår i skallen orkar man inte laga något häftigt, direkt. Så till middag blev det smörstekt bröd med stekt ägg, och lite lersalt på. Svårare än så behöver det ju inte vara.

Men det måste vara riktigt smör.

Jag gillar Valios. Vilket gillar du?

Nånting ser väldigt konstigt ut

Min blogg ser väldigt konstig ut. I Internet Explorer 7. Sedan i går. Någon gång mitt på dagen, verkar det som. Mitt "högerfält" med alla menyerna "kommer efter" alla andra fält, av någon anledning.

På Safari (Mac), I Mozilla (i Windows) Ser det rätt ut.

Jag har ingen aning om varför, eller vad man kan göra åt det. just nu.

Jag kollar vidare.

Litauen - vad är det här?!

Politiskt inlägg!

Säg inte att jag varnade Er.

Ok - läser på bl.a. SvD och tidningen Dagen att Litauen har godkänt en "morallag" som bl.a. gör det olagligt att prata om homosexuella i positiva former, något som i princip hela bloggosfären har kommenterat.

Bägge tidningarnas ingress till artikeln är ungefär likadana, men här kommer den från Dagen:

Litauen har stiftat en ny lag som gör det olagligt att uppmuntra vissa sexuella läggningar, samt bland annat spel och dobbel, hypnos, dålig hygien och dåliga matvanor.

Vad ÄR det här?

Lagstifta mot spel och dobbel? Hypnos? Dålig hygien??? Dåliga fucking mat-jävla-vanor?!

Vad ÄR det här för smörja?

Och jag skulle givetvis kunna känna mig kränkt, börja skriva långa debattinlägg om vad som är bra respektidve dåliga matvanor, börja dra fram lagstiftarnas egna matvanor i ljuset etc. Men - det känns lite futtigt. För det här är så urbota dumt på alla plan.

Man har gjort det olagligt att tala om homosexuella i positiva ordalag, t.ex. Som om yttrandefrihet på något sätt inte gällde Litauen, som för bara några år sedan faktiskt var med och krossade ett totalitärt diktatoriskt angivarsamhälle... Man tycker att de borde ha lärt sig något.

Men sedan kan man ju undra - hur kan man kontrollera att lagen efterföljs?

- Har du sett Pelle där borta... Trevlig karl. Och jobbar bra gör han också...
- Han är bög.
- Va? Oj. Ehm. Vänta... Jag skall bara gå till polisstationen och betala mina böter.

Här i Sverige finns det också moralpaniska framförallt kristna nötter ute på den absolut mest människofientliga högerkanten som "gläds" åt den här lagen. Emanuel - som själv skriver åp Dagen - har skrivit en bloggpost om det. Och - som alltid när Emanuel skriver - är det riktigt, riktigt bra. Läs gärna och förundras sedan i kommentarerna vad det är för himla kioskhjon som får sprida sin mentala pappslöjd i etern.

Och när jag börjar andas ända ned i magen igen kanske jag skriver något roligt om att man förbjudit dåliga matvanor... Det här är ju ändå en matblogg!

Smörgås med kalkonstuvning

Andra har ju redan besjungit Stuvningens lov och själv tänker jag bara stämma in i lovsången. För visst är stuvningar, vare sig det handlar om enkla makaroner, något så simpelt som potatis till sin rimmade lax på sommaren, eller vad det nu är - riktigt riktigt gott? Och snabbt går det också. Så härom dagen fick det bli en enkel stuvning med bl.a. rökt kalkonbröst. På en smörgås. Bara sådär. Och garnerade gjorde jag med nördigt vulkansalt.

En förskola som går före...

Kolla in det här. Och originalartikeln i kommunalarbetaren. Och bilden har jag lånat därifrån också!

Firefly tonics

Fick för någon vecka sedan möjligheten att testa FireFly tonics, fruktdrycker som hänger på hälsotrenden och som nu alltså lanseras i Sverige.

Varje sort har något slags "tema" eller "uppgift" som 'detox', 'recharge' etc. Själv testade jag just "recharge" - med smak av blodapelsin och granatäpple och den är... god.

Riktigt god.

Fast jag känner mig kanske inte så "energized" som jag ska om jag läser på etiketten. Som dessutom är på Engelska, fast innehållsförteckningen är skriven på Svenska. Varför då? Drycken marknadsförs ju i Sverige, till just en svensktalande publik? Varför ha all text utom just innehållsdeklarataionen på Engelska? Det känns lite pappslöjd. Nåväl - god är den. Som sagt, mycket god!

Den andra smaken jag testat heter tydligen "wake up" och har smaker av persika och grönt te. Den innehåller dessutom ginseng och andra grejer som skall få en att verkligen vakna till och eftersom jag tog den på morgonen, precis till frukost måste jag faktiskt säga att... den var också god. Men jag är inte så säker på att den faktiskt "väcker mig". Alls. Inte mer än mitt morgonkaffe, eller ett glas juice, i alla fall. Och det är just de här sakerna som gör att jag reagerar lite över hur den här juicen marknadsförs. För om någon bara skrivit "god juice" hade jag förmodligen köpt juicen, druckit den, njutit den och inte känt mig lurad eller blivit irriterad. Nu blir intrycken mer blandade.


Goda juicer, alltså, men det känns lite för "hokus pokus" för mig. Som vanligt när saker presenteras som "yoga i flaska" eller liknande (några av Er kommer säkert ihåg inlägget om Himalayasalt för något år sedan?) får jag utslag. Jag blir tokig när argument som "karma" används för att sälja en produkt och därför hade jag velat skriva en elak sågning av den här produktlinjen.

Men det gör jag inte.

För det är väldigt goda juicer. Etiketterna är dessutom snygga och flaskan i precis rätt storlek för att ge en ett gott mellanmål. Något slags betyg blir alltså "4" av 5, p.g.a. smaken, men det där pilates/yoga/balans/karma/healing/cleansing-tjafset drar ned betyget. Avsevärt.

Så - goda juicer. Köp dem. Men köp dem för smakens skull!

barnmat - curryris och rökt kalkonbröst

Lillkillen och Dottern är hos mig i ett par veckor nu. Skönt. I något form av köksteknisk hybris hade jag egentligen tänkt laga all mat, men jag har faktiskt börjat fuska och retirera till saker som fiskpinnar och färdiga pommes frites ibland, redan.

Nåväl - härom dagen blev det det här goda "curryriset" tillsammans med lite strimlad rökt kalkon. Ni vet sådana där "påläggsskivor"? Det gick hem. Hos bägge barnen. De här grejerna har jag i min curry:

Kardemumma
Spiskummin
Paprikapulver
Vitlök
Tärnat grönt, syrligt äpple
Lök
Gul curry (madras)
Peppar
Ingefära
Kanel

Koka riset med en buljongtärning. Fräs sedan i lite olja med kryddorna. Toppa med strimlad kalkon.

ÄNTLIGEN!

Min fantastiska dator har äntligen kommit hem till det Värnska kället. Tack, snälla Lenovo.

Bloggtips: Smart mat

För ett tag sedan fick jag - efter att bl.a. fått inspiration av Stormhierta en idé att lägga ut ett kapitel ur min nästa bok här på bloggen. Jag fick massor av kommentarer och har reviderat nästan hela bokmanuset med kommentarerna som mall.

Några av Er som läser här mest regelbundet har sedan fått korrektur- och lektörstjänster och har kommit med ovärderlig input i det slutliga bokmanuset (och blir också tackade för det i slutet av boken!) :-) Men så fick jag av Stormhierta veta också att jag själv inspirerat hans fru i hennes skrivande. Att hon börjat jobba med ett eget bokmanus, och nu har hon faktiskt börjat blogga också.

Bloggen - Smart mat - är klart värd ett besök. Fina bilder och bra recept och dessutom med tips om pris på råvarorna. Temat är - som bloggen antyder "smart mat", d.v.s. 'klimatsmart och mat man mår bra av' - eller 'south beach'-mat om man så vill. Kul. Och - som sagt - bra skrivet.

Så: Kolla in den!

Sommarsvalka: En till sommarkaffedrink

Kollegan O. gjorde en jättegod liten kaffedrink till dessert åt oss härom dagen:

4½ dl starkt, kallt kaffe
½ l vaniljglass
1 krm kanel
Stavmixas

Dekorera med apelsin.

Sommarbuffé - lösningen på mina problem

Sommartid på förskolorna. Bara en handfull barn går på förskolan och några få pedagoger gör sitt bästa för att hålla igång verksamheten.I köket ägnas den extra tiden åt att städa, sortera gamla beställningar, inventera och märka utrustning.

Samtidigt har jag fortfarande människor med särskilda behov av "specielkost", som det heter i kommunens policypapper: Ett par vegetarianer, någon laktosintolerant, några som inte äter fläsk...

Igår fick det därför bli ett slags buffé. Jag skrev "gör din egen pastasallad" på menyn, stekte och skar några kycklingfiléer, fixade grönsaker, fetaost, rostade några bitar kycklingkorv, fixade till en vinägrett med senap och honung...

På det sättet kan ju de som inte tål något bara låta bli de sakerna de inte tål, vegetarianerna kan äta pastasallad utan kyckling, folk som vill ha köttbullar, kyckling eller korv på och i sin sallad kan ta det om de vill, andra kan använda osten, om de inte är laktosintoleranta... Ja, ni hajar. Alla kan plocka ihop något de tycker om. Alla blir mätta. Och alla får sin "specialkost" tillgodosedd.

Jag är så smart.

Dagens lunch - "typ cassoulet, kanske, fast med korv..."

En liten korvgryta med bönor och kyckling.

(4 port)
1 burk Heinz baked beans
1 msk kycklingfond
1 gul lök, tärnad.
1! dl rött matlagningsvin
1 msk tomatpuré
1 dl smörbönor
2 strimlade kycklingfiléer
Två sorters god korv - ungefär 250g, sammanlagt
1 dl vatten
Smör och olivolja till stekning.
Paprikapulver
Rosmarin
Vitlökspulver
Lökpulver
Salt
Vitpeppar
Spiskummin

Blanda kryddorna i en liten skål, till en trevlig liten grillkrydda
Krydda kycklingen och lägg i en stekpanna tillsammans med smöret och olivoljan.
Häll över i en gryta och fortsätt att i samma panna bryna löken.
Dela och stek vid behov korven.
I med fond, vin, tomatpuré och vatten i grytan. Låt koka ihop något
I med bönorna i grytan.
Så i med den stekta korven och löken.
Låt koka ihop ett kort tag. Servera med ris.

Dagens GI - kycklingsallad

Några av kollegorna äter GI-mat. Eller sådan där LCHF-mat, eller sådär. Ni hajar - mindre kolhydrater. Gärna mer fett. (Jag förstår att det finns en del begreppsförvirring här, men kolla in kostdoktorn.se, för att lära Er mer om vad som är vad).

Själv lagar jag bara maten. Och idag blev "dagens GI", en liten kycklingsallad. Jag valde att bara tranchera kycklingbröstet efter att ha stekt det (i olivolja, smör och lite kryddor, som salt, vitlök, paprika och rosmarin) och lägga det ovanpå salladen, som i övrigt bestod av isbergssallad, gul paprika och smörbönor i en liten olivoljedressing.

Så brukar JAG göra och det brukar bli så bra så, som Pippi säger!

Varmdagsmat - lite mozzarella

Det var extrapris på Mozzarella på min lokala coop-butik härom dagen. Tre mozzarella från Santa Lucia för tio kronor, för det var kort datum.

Och mozarella kan man ju alltid äta. Till exempel om det är så tokvarmt att man inte orkar äta något annat. Då kan det bli såhär, för att ändå försöka lura sig själv att man lyxar till det:

Mozarella i bitar på en tallrik.
Lite god olivolja
Lite vit balsamvinäger (aceto balsamico bianco)
Några tag med pepparkvarnen, som innehöll både rosépeppar, svartpeppar och vitpeppar
Lite svart vulkansalt

Och till detta dricker man förslagsvis vad som helst man tycker om. Utom möjligen öl.

...eller så kanske jag är Miljöpartist?

Har ju ett par dagar skrivit om den offentliga upphandlingen av sjukhusmat och med vämjelse konstaterat att Sodexho fått ett kontrakt de inte borde få, och dessutom på helt felaktiga grunder. Jag har varit arg och indignerad och känner att jag som kock i ett "offentligt" kök snart står på tur när kommunen vill spara pengar och centralisera (för-)skolemat. Men så:

Jag läser här fina blogginlägget hos kostdoktorn och inser att jag kanske är miljöpartist - trots allt!

För vad kan man annars tänka sig när man läser något så här vackert i DN?

- Vi vill få tillbaka yrkesstoltheten bland personalen, säger MP-språkröret Peter Eriksson.

Amen! Amen! Amen!

Plötsligt inser jag att det FINNS politiker som bryr sig. På riktigt. Och som faktiskt tycker att det är viktigt med GOD, närande, och lokalt lagad mat. Lagad av engagerade, kunniga kockar och kokerskor som känner sina gäster och som har ett personligt engagemang i sin arbetsmiljö.

Det känns på något sätt som om jag faktiskt ÄR miljöpartist.

...och det verkar också som om upphandlingen varit olaglig...

Jag skrev ju igår ett inlägg om hur irriterad jag var på hur den upphandling av sjukhusmat i Stockholm hade gått till och hur jag såg paralleller till "min värld" med mat för barn. Sodexho hade redan innan upphandlingen information om hur politikerna skulle ställa kraven för upphandlingen och kunde "skruva till" sitt anbud så att det precis passade. Dessutom godkände till slut politikerna inte några andra leverantörer! Sodexho kunde själva vara med och skriva kravspecen på det avtal man sedan kunde leverera till. (Lite som t.ex. bluffklubben "Skolmatens vänner" - en intresseorganisation där några livsmedelsföretag skriver rekommendationer för barn att äta tillsatser, för att det är "säkrare" än lokalt tillagad mat). Snyggt. Inte.

I dagens SvD går det att läsa en uppföljning på artikeln, som bl.a. berättar att upphandlingen varit olaglig. Bl.a.

... [Det] anges felaktigt i upphandlingsstrategin att beslut fattats av politikerna i produktionsutskottet, trots att utredarna inte kunnat hitta några handlingar eller annat som styrker detta.

Detta är enligt rapporten tecken på ”en informell styrning som inte är godtagbar från kommunalrättslig och demokratisk synpunkt”.

SKL riktar skarp kritik även på andra punkter:

• Den så kallade Steamplicity-rapporten som fullmäktige beställt för att utvärdera den nya portionspackade mikromaten innan den köptes in användes inte vid upphandlingen. Det trots att det tydligt angetts och att detta var en förutsättning för att undvika felsatsningar.

• Upphandlingen av personalmat och patientmat slogs ihop och sköttes inom ramen för vad som kallas samordnad upphandling, allt i strid med fattade beslut.

• När upphandlarna till slut bara hade ett anbud att utvärdera - Sodexos - borde upphandlingen inte ha slutförts.

...

Men oavsett om man nu har brutit mot lagen kommer man förmodligen inte kunna dra sig ur avtalet med Sodexho. Man blir då nämligen stämd för avtalsbrott. Gamla och sjuka kommer även fortsättningsvis få anonym, återuppvärmbar, portionspackad, smaklös skitmat.

En liten shake i sommarvärmen

Ja - eller vad man skall kalla det.

Lite is lägges i botten på en tillbringare
I med 1½ dl Valio Vanilj och rabarberyoghurt
I med ½ dl vispgrädde
I med 3 dl mjölk och 1 krm vaniljsocker
I med norra Europas största näve hallon

Stavmixa till isen krossats och du har en jämn, tjock konsistens.

Mums.

Konspirationer bakom centralisering av kök?

Läser i SvD idag om hur upphandlingen av sjukhusmat för Stockholms läns landsting gick till och blir mörkrädd.

Mörkrädd för att jag känner igen en del av tongångarna från de försök att centralisera all skomat och förskolemat som görs i Stockholm.

Livsmedelsindustrins företrädare går ihop i föreningar med käcka namn och får själva vara med och mer eller mindre själav skriva de policies och kostråd som skall gälla i varje enskild kommun. Kostchefer anställs på konsultuppdrag från livsmedelsbranchen.

En branch där man gärna ersätter "riktiga" produkter med tillsatser. Det är billigare. Det är lättare att "näringsberäkna" varje portion. Det är billigare. Mycket billigare.

Är det någon mer än jag som ser en fara i att A) mat för sjuka, gamla och barn i mindre och mindre utsträckning lagas av folk som känner just de sjuka, de gamla och barnen och/eller har intresse just för det? B) det är en industri som komersiellt vill öka vinsten på varje portion som själva tar fram riktlinjerna för vad som skall vara ett rekommenderat dagligt intag av just sina egna livsmedel?

Varmdagsmat?

Det är sommar. I Stockholm har det de senaste dagarna varit mellan 25 och 30 grader, lite beroende på var i stan man är, på eftermiddagarna.

Själv har jag svårt att äta när det är så varmt. Jag blir likskom inte hungrig. Jag ser till att dricka mycket, men jag har jättesvårt för att äta. Det blir bara kanske en tallrik yoghurt, eller lite bär och nötter eller så till lunch. En sallad eller skinka och melon till middag. Jag äter däremot gärna frukost. Ägg, smörgås, yoghurt, juice, kaffe... Varje dag. Men just lunchen - och middagen - tycker jag är svårt att äta.

Svaret har ibland blivit "sallad med något på". Där "något på" kan vara grillad haloumi, några skivor mozarella och en vinägrett, lite stekt bacon som fått svalna, lite tonfisk, några räkor och ett kallt kokt ägg, lite rostade pinjenötter...

Ni hajar.

Ibland gör jag bara grönsaksstavar och någon dipp på typ gräddfil eller creme fraiche. Ibland öppnar jag en burk sill och lägger lite på en smörgås.

Hur äter ni, när det är riktigt, riktigt varmt? Är det bara jag som inte klarar av att äta?

Vegschnitzel

Dagens vegetariska recept. En liten "vegetarisk schnitzel".

4 dl kikärter på burk
4 dl smörbönor (kokta)
1 tsk salt
1 dl finhackad gräslök
1 vitlöksklyfta
1 tsk lökpulver
1 krm vitpeppar
1 dl ströbröd
1 dl majsstärkelse

Mixas till en smet.
Smeten kluttas ut i ströbröd och vändes.
Friteras i 180 grader varm olja, i c:a 3 minuter på varje sida.

Servera till t.ex. örtcremefraiche, en salsa, eller som jag - lägg på en sallad. Senapsvinaigrette är jättegott!

"Din mamma" - och min.

Jobbar man i kök är tonen ibland rå med hjärtlig. Och ibland rå och hjärtlös. Inte sällan slutar det i kök med människor man känner i uttryck som "äh - håll kärften" eller "far åt helvete". Ibland - men mycket mer sällan - kommer något hip-hopande hormonyngel in i bilden och drar en "Din mamma..."

Meningar som "Din mamma..." handlar om att någons mamma är "så tjock att...", eller "så dum att..." eller bara, helt enkelt just "Din mamma..." och sedan låta fantasin själv fylla i.

Jag blir själv rätt irriterad när folk kör den där "Din mamma..."-grejen, så jag brukar fylla i "är fantastisk". För så är det. Min mamma är bäst. Och faktiskt - vore det inte för mamma skulle jag säkert aldrig blivit kock. Ingen har i så stor grad som mamma inspirerat min egen matlagning. Ingen har så ofta som mamma kommit med förslag, nya recepttips, goda idéer, eller varit en axel att gråta mot när det varit körigt på jobbet. Kort sagt - Min mamma är fantastisk.

Din mamma...?

--

Förresten - här kommer någon annans mamma (och pappa)s låt:

"California Dreamin'" - här framförd av en kille som fortfarande bor ihop med sin mamma:

Wow! Vilken vecka!

En sådan fantastisk vecka jag har på jobbet! Helt suverän. Och det känns som det behövs nu, efter ett par månader med väldigt högt tempo och bitvis en del motgångar! Men i alla fall - det har varit helt suveränt! Eller vad sägs om:

A) I måndags anställdes - till mitt kök - Sveriges kanske trevligaste kallskänka. En klockren rekrytering. (Jag har världens bästa chef - förresten - om jag inte skrivit det förut. Hon tycker inte alltid som jag, men hon tycker oftast rätt. Och den här gången tyckte vi dessutom lika!)

B) Vi har under början av veckan fått tillbaka stadens brukarundersökning där man mätt kvaliteten på alla förskolor. En av mätpunkterna var "mat" och mitt kök var bäst i min stadsdel. Allra bäst. Fantastiskt roligt - för det har varit min ambition att bli bäst på det här - först i min stadsdel (check!) sedan i Stockholm (still working) och till sist i Sverige. Att uppnå det här målet har definitivt sporrat mig att fortsätta jobba ännu hårdare för att bibehålla och höja kvaliteten vidare!

C) Idag hade jag fått mail, i min privata maillåda, från en av mina största idoler, både mat(-filosofi)-mässigt och i mitt skrivande! Det är säkert jättelöjligt, men det är nästan som att bli friad till, eller att hitta den där lappen i skåpet från den snyggaste tjejen i skolan, när man gick på högstadiet....

I vissa kretsar skulle det nu vara dags för ett "Hallelujah!"

Dagens lilla sommardrink

½ dl kallt mocca-kaffe
3 dl mjölk
1 dl vispgrädde
Några isbitar
2 skedar o'boy-pulver

mixas lätt och hälls upp i ett stort glas

Kan - för ett vuxnare alternativ också spetsas med t.ex. bailey's eller kaluha.

Sommar - på riktigt

För idag börjar ju Allsång på Skansen. Med Tomas Ledin. :-) Själv "fuskgrillar" jag, eftersom vi inte får grilla på balkongen - i mitt hus. Det blir att slänga i grejerna i en grillpanna för att ändå få lite mönster på dem.

Ikväll blev det en god marinerad karrékotlett och halloumi, som jag marinerat i lite vit balsamvinäger.

Till fläskkarrén blev det en marinad på tomatpuré, soja, vitlök, honung, salt, peppar, ingefära, olja och lite annat smått och gott.

Mums.

Päronmarmelad - typ som rabarbermarmelad, fast inte...

O. har inte varit fantastiskt utmanad av arbetsuppgifterna på sistone. Så - i förra veckan - hade vi "midsommarlunch" och genast blev det lite roligare grejer att göra.

På torsdagen, dagen före midsommarafton, hade vi dessutom planerat att göra av med fina rabarber, som skänkts oss i gåva av världens bästa Kock-Anna. Vi hade noggrannt planerat att göra marmelad på dessa. Med ingefära.

Något förvånade måste jag nog tillstå att vi blev när vi på torsdagen inte hittade några rabarber. Vi hade ju förberett dessa tidigare - rensat, skalat och skurit och sedan låtit ligga i citrondroppat vatten - för att kunna användas på torsdag morgon.

Mystiken tätnade emellertid då det helt plötsligt fanns en massa rabarberpaj på jobbet. Någon hade tagit våra rabarber och använt i sin paj, som nu skulle kollektiv-mumsas på rasten. Sista dagen som det var för flera av våra vikarier.

Det blev att hitta på något annat att göra marmelad på.

Lite snopna lade vi märke till att päronen gärna behövde göras av med före måndag och eftermiddagen ägnades således åt "typ rabarbermarmelad"-kok. Fast med päron. Såhär blev det:


10 stora päron (lite drygt, kanske?) - skalade i tärningar
1 stor tumme av ingefära - skalad - i brunoise
1 näve socker
Några apelsinskal

Kokas till rätt konsistens. Får svalna och hälles upp i burk.
Serveras med fördel till kex och ost.

Och mer off-topic: Till salu

Ni som känner mig vet att jag lirar trummor. Ni andra - Jag lirar trummor. Nu läggs den kyrka där trummorna stått ned och jag måste flytta på trummorna - före tisdag. Och jag har ingenstans att ha dem (min etta med sovalkov är helt enkelt för liten), så - well - om någon vill ha trummor billigt kan det bli en väldigt snabb affär!

Och tvärt om - om någon vill ha mycket trummor snabbt blir det väldigt billigt!

--

Det är ett "rockigt" set med mycket trummor för pengarna:
Tre hänpukor (10", 12" 13"), varav en på ensam arm att clampas upp i stativ och två på pukhållare på bastrumman, Två golvpukor (14" och 16"), En baskagge (22") och två virveltrummor (En i trä - som inte finns med på bilden, men är en gammal pearlvirvel i björk och klädd med röd sparkle-finish och en i plåt, bägge 14" * 7")

För dessa trummor - 1500:-

--

Hardware

Dubbelpedal - Pearl P122TW - Nya, vändbara klubbor (för olika hårdhet i slagen)
Två bomcymbalstativ
Ett rakt cymbalstativ
Ett hihat-stativ
Pukhållare och pukarm

En sisådär 1500:- till

--

Till sist - cymbaler

Ett set "Sabian B8" i hardcase
(Hihatlock - 14", en craschcymbal 16" och en ridecymbal 20")
En 12" Stagg DH Brilliant China Splash


Tjae - de är väl hållna - inga nyckelhål eller något, sparsamt spelade, med hardcase.

1500:- ?
--

Det finns lite annat smått och gott - slagverktyg, lite rytminstrument (trumtamburin, koklocka, block, kanske någon liten meningslös cymbal) som man får med i en "godispåse" på köpet, om man köper rubb och stubb.

Och då betalar man 4000:- För allt. Grejerna finns i Nacka, att hämta. Man tar en STOR bil (skåpbil) eller släpkärra med sig och 4 tusingar i kontanter med sig till där vi gör upp affären. Vill man köpa grejerna hör man av sig till e-postadressen här till höger med namn, telefonnummer dagtid och när du kan komma och hämta grejerna.

Senast tisdag kväll.

Off topic: Gamla bloggbekanta

I morgon är det måndag. Och "dagen efter midsommarhelgen". Oundlvikligen kommer vi att att på jobbet tvingas redogöra för hur våra midsomrar har varit. Men den här grejen - att skriva om hur det kan vara - har redan en annan "gammal bekant" eller kanske tillochmed "frikyrklig vän" skrivit om en gång i tiden - Emanuel Karlsten, killen som förresten är webredaktör för tidningen Dagens websida. Han hade en gång en blogg där han skrev rappt, roligt och personligt om olika företeelser och jag tycker att den här texten är bland det bästa och mest målande jag läst.

När jag läser den igen kollar jag in datumet. För det känns ju som att jag läste texten igår. Det är alltså två år sedan. Och jag kunde den fortfarande. Nästan ordagrant. Så finns det inte många som skriver.

Kolla in Emanuel.

Vad che-kar du?

Läser i Aftonbladet att Lydia Guevara - Ernesto "Che" Guevaras barnbarn gjort ett modelljobb för PETA - en djurrättsgrupp som tycker att alla borde vara vegetarianer.

Jag vet inte riktigt vad jag skall tycka om uttalanden som det. Jag tycker att det är en smula osmakligt att vi i delar av världen som faktiskt kan välja vad vi äter inte äter de djur och hela de djur vi faktiskt slaktar. Samtidigt tycker jag att det är direkt stötande när vi - som västerlänningar t.ex. - är ute och reser och ber om "vegetariska alternativ" på ställen där det inte finns på menyn. På vissa ställen i världen är en kyckling eller en bit fläsk just skillnaden mellan liv och död och att då ha mage att i stället be om andra proteiner är direkt osmakligt för att inte använda ord som "perverst".

Nåväl.

Jag är - som ni vet vid det här laget - INTE vegetarian. Men jag gillar vegetarisk mat. Och jag gillar alla vegetarianer jag känner. I princip. Det finns nog inga som tänker så mycket på kött som vegetarianer. Å andra sidan - det finns nog ingen som tänker så mycket på snygga tjejer endast iklädda morötter som jag - så - läs den här artikeln! :-)

Stora laxdagen

Åt varmrökt lax med en jättegod senapsdressing (mammas recept - se nedan) och färskpotatis till lunch.

Sedan blev det sushi med bl.a. laxbitar till middag.

Och nu blev det en bagel med cream cheese, en mycket fint hackad schalottenlök och - faktiskt - rökt lax.

--

Dressing till varmrökt lax (Tack mamma, för receptet)

1 dl creme fraiche
2 msk söt, stark senap (Graveleijs är jättegod!)
En god nypa finhackad dill
En något mindre nypa salt

Rörs ihop till en vacker, slät, ljusgul dressing.

Godaste midsommarmaten

Läser på DN.se om "den godaste midsommarmaten" och ser att idolen Jens Linder är med och bidrar med ett web-tv-inslag om - gissa - Jo SILL! Så - kolla in!

Ingen midsommar utan sill...

Har ju skrivit om sill flera gånger förut, både här på bloggen och annorstädes och nu i midsommartider är ju ämnet aktuellt igen.

På midsommar äter tydligen vi svenskar mer sill än under hela det övriga året tillsammans. Och det är framförallt matjessill som går åt. Det är alltså inte konstigt att livsmedelsjätten Abba lanserar nya sillsorter lagom till midsommar: Brännö gräslökssill med kaviar, Vinga Vitlökssill och något som Abba själva kallar Västkustsill. Alla smakerna lanseras som "extra krämiga" och kommer alltså i en dressing (creme fraiche eller majonnäs, typ) och är - enligt Abba själva - "sill för folk som kanske inte äter sill så ofta".

Själv äter jag sill ofta. Och jag håller med Abba - med de här sillarna kanske man inte äter sill så ofta. Västkustsillen är god, men de andra sillarna är inget vidare. Abbas Sommarmatjes - komplett med gräddfil och gräslök är direkt löbbig och i mitt tycke nästintill oätlig.

Men jag skall inte gnälla på Abba. De gör bra produkter. Vissa av deras sillar (brännvinssillen, bl.a.) är riktigt, riktigt bra. Det är bara med de här produkterna, ungefär som med Kalles Kaviar (också en Abba-produkt) att man försöker utveckla redan färdiga, bra, säkra produkter till något lite "tuffare" och så blir det fel. Man får inte folk som inte äter sill att äta "sommarmatjes" man får inte folk som gillar kaviar att äta "Kalles prickiga". I stället vattnar man ut ett annars starkt varumärke genom att bredda sig så att kvaliteten inte längre synns bland alla halvmesyrer. 'Nuf said.


Nej - då gillar jag i stället Sturegallerians roliga "vår egna sill" - där man tagit fram en lyxig egen sillvariant och sedan både sålt färdiga burkar och släppt receptet på den, till ällmänt implementerande. Kul!

Recept på Sturesill (6-8 personer)



3 dl matlagning-crème fraiche (34%)
1 dl gräddfil
210 g urvattnade sillfiléer
½ finhackad purjolök
1 dl torr champagne (i Sturesillen används Bollinger). Fungerar även med torrt, mousserande vitt vin (till exempel Cremant från Alsace)
½ granatäpple
3 msk forellrom


Blanda crème fraiche och gräddfil tillsammans i en skål. Finhacka purjolöken och vända ner den lite lätt tillsammans med Crème fraichen och gräddfilen. Skär sedan de inlagda sillfiléerna i lagom stora bitar och lägg ner dem i skålen. Gröp ur och häll i halva granatäpplet, se till att endast få med kärnorna med frukten och inte det vita innerskalet. Låt även saften från frukten följa med. Häll på champagnen, den kommer att lägga sig som ett bubblande skum. Vänd sedan sakta och försiktigt med en sked så att syran från champagnen får jämn spridning. Avsluta med att lägga på forellromen och vänd runt blandningen mycket försiktigt så att rommen bevaras spänstiga och hela. Låt Sturesillen stå kylt och dra i 1-2 dygn, allra helst 2. Servera tillsammans med färskpotatis eller på stenugnsbakat knäckebröd. En kall lager och en snaps passar utmärkt till.

En skojig, "krämig" sill som andas lyx och flärd, men också en intelligent tilltag att liksom låta folk pröva på att göra något själva! Jättekul! Bra jobbat, Sturegallerian.

Och glad midsommar, alla.

Från en av mina stamgäster...

Att arbeta på förskola är att ha - i mitt fall - 200 stamgäster. 200 personer som varje dag äter min mat. Det är ett fantastiskt jobb, där man får en väldigt nära kontakt med gästen och jag älskar det!

Nu är det sommarlovstider och barnen försvinner en efter en på semester. Några slutar på förskolan för att börja i förskoleklass. Andra kommer tillbaka i höst.

Här är en av de fina presenter lilla jag fick av en av stamgästerna: "En racerbil. Med TV-antenner på, så man kan titta på TV i bilen - och så går den på gräset. Det är en miljöbil".

Fantastiskt.

Och kolla in - han har skrivit själv! Både sitt eget namn och mitt. "Jespär".

Tack - alla underbara barn, för den här terminen. Och tack för alla fina presenter! Och tack för alla fina, goda, roliga och trevliga stunder tillsammans - på luncher, matråd, mellanmål, fester mm. Och välkomna - när som helst - i mitt kök!

Helt otroligt!

Men faktiskt - efter 22 veckor i rad med försenade, trasiga, fellevererade, borttappade, krossade och felaktiga varor från en av våra leverantörer kom igår - faktiskt - våra var or. Alla Våra Varor. På första försöket. I'm beside myself!

Världens bästa kallskänka på besök.

Jo - min "gamla" kallskänka har ju slutat på jobbet - och tills vidare får jag dras med O. (som i Odåga) :-) Vi "söker kallskänka" på jobbet och jag har pratat med typ alla i bekantskapskretsen, men det är lite svårt att få tag på folk, såhär i sommartider. Så - igår hände något väldigt roligt på jobbet.

Kallskänkan var på mitt jobb ett tag och hälsade på och sattes snabbt i arbete med att hacka röd lök och röra hovmästarsås. Lyckis mig!

Barnmat - makaroner med paprikasås

Lillkillen - som ju blev ett år i veckan - har varit här. Han äter nu "mjuk, men riktig" mat (han har lite tänder) men man får mata honom fortfarande. Idag funderade jag ett tag på vad jag skulle lagam tills jag hittade ett par tomater och en paprika i kylskåpet. Med några schalottenlökar, lite vitlök och så olivolja blev det en god liten pastasås, som sonen tyckte var väldigt god.

När jag så varit och hämtat dottern (som sovit över hos farmor och farfar) fick även hon en portion. Som försvann i ett nafs. Det här verkar vara en ny klassiker i det Värnska köket, som fungerar bra på barn. I alla fall mina barn!

--

Paprikasås (4 port)

1 röd paprika
5 st tomater
3 schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
1 msk olivolja
1 tsk oregano
1 krm vitlökspeppar
1 dl vatten
Mjöl till redning (ideal vetemjöl)

Tärna paprikan, löken, tomaterna, vitlöken och lägg i en paanna med olivoljan.
Låt "steka" på mellanvärme tills tomaterna släppt ordentligt med vätska.
Stavmixa såsen
Passera genom en finmaskig sil
Ställ tillbaka såsen på spisen
Red av med mjölet. Vispa såsen len.
Krydda med vitlökspeppar och vitlökspeppar

- Till vuxna - smaka av med lite salt (barn skall inte äta salt, för sina njurars skull).

Krönika - presentationen får aldrig bli viktigare än råvarorna

Någon frågade i kommentarerna till ett tidigare inlägg om min senaste krönika i Restaurangvärlden (som f.ö. jobbar med sin websajt. Snart skall tydligen min krönika - och andras - finnas sökbara på den nya websajten). En krönika som faktiskt är inspirerad av Kinnas nya fina bok. Har pratat med min redaktör och nu är det tydligen ok att publicera den även här så - här kommer den:

Jag är kock. Jag är stolt. Jag har världens bästa och finaste jobb! Ett jobb som många gånger är kreativt, nyskapande och snudd på avantgardistiskt.

Samtidigt är det ett väldigt traditionellt yrke. Vi lär oss handgrepp från våra köksmästare, som lärt sig från sina köksmästare och så vidare i lång rad av stolta hantverkare. Ofta är arbetsmoment som vi utför dagligen flera hundra år gamla.

Därför är jag tacksam när jag ser – i en uppsjö av nya, moderna, nytänkande och tematiska kokböcker – en kokbok om just traditioner!

I I mormors skafferi gör författaren djupdykningar i sådant som konservering, syltning, saftning och inläggningar, utifrån fem generationers samlade recept. Kunskaper som förr var essentiella för varje kostnadsmedveten kock och förutsättningen för att vi over huvud taget hade något att servera under vinterns kalla månader.

Jag blir glad över att någon tar tag i den här kunskapen, samtidigt som jag nästan blir arg över att det alls ska behövas. Det här är kunskap som ALLA hade förr. Innan klämflaskor, metallringar, ögondroppspippetter och såsduttar kring potatispuckar intog scenen var det just de här kunskaperna som var själva grunden till köksarbetet: Att ta tillvara på naturens gåvor.

Råvarorna var viktigare än presentationen, en tanke som känns ganska långt borta i en tid där matlagning mer och mer blivit effektsökeri.

Retad och inspirerad tvingar jag min commis att råröra lingon till köttbullarna som förskolebarnen ska få till dagens lunch. Det känns plötsligt oerhört viktigt att gå tillbaka till grunderna – innan de glöms bort. Jag lägger in gurka till sjömansbiffen vi ska ha på onsdag, och nästa dag tar jag in barnen I köket och visar hur man lägger in olika matvaror i olja och ättikslag.

Jag är stolt över att vara kock och ha möjlighet att föra gamla smaker och traditioner vidare till en ny generation. Kryddpeppar och lagerblad i stället för taco- och pizzakrydda. Tack för påminnelsen!


Byline: [bild] Jesper Värn, kock och matbloggare som just nu lagar mat på en förskola I Stockholm



[Just nu:]

Tummen upp
Våren och försommaren, när man äntligen kan sitta ute och äta och dricka gott och konspirera inför världsherraväldet.



Tummen ned
Restauranger som har uteservering men saknar personal där ute, så att man som gäst måste gå in för att få service.

Jag - en vänsterpartist?

Läser det här inlägget, efter att ha kollat på bloggportalen knuff.se och inser att jag blir jätteupprörd på kommunpolitikerna i Nybro. Jag - som är erkänt "opolitiskt", inte speciellt insatt i politiska frågor över huvud taget och ALDRIG skulle ställa mig speciellt långt ut på vänsterkanten känner att - "jag kanske ändå ÄR lite socialistisk? Trots allt?"

För - som det heter "All samlad kunskapa säger" att: A) kvaliteten på mat som tillagas åt barn och gamla är högre ju mindre skala den lagas i. B) att halvfabrikat är dyrt, smakar illa och är ineffektivt i alla miljöhänseenden vi vet C) att centralkök blir "single point of failure" och näppeligen hanterar mat säkert eller på ett tekniskt korrekt sätt D) att transporter sliter på miljön, kostar pengar och att bara varmhålla mat slösar mer energi än vad det skulle ha kostat att tillaga maten på plats. E) När man inte ger möjligheter till folk att växa och utveckla sig i köksarbete stagnerar man och allt blir dåligt - både kvaliteten på maten, motivationen hos personalen och allt blir ineffektivt.

Kort sagt: Närlagat = Bra, Stora centralkök = Alltid dåligt.

Om jag nu är vänsterpartist innerst inne är det således centerns och sossarnas fel! :-)

Snabb middag: Varm sallad

Varm sallad - den gamla förrätten som fanns på alla fräcka bistros i början på tjugohundratalet. En varm sallad är just det - en sallad med något varmt. Själv brukar jag göra sallader med kyckling, bacon, kycklinglever eller något annat kul (köttfärs) eller lite vad som finns hemma.

Ikväll blev det ett "one pan wonder" där jag började med bacon i en panna. Hackade i morötter som fick dra åt sig av det goda baconfettet, fortsatte med paprikastrimlor och gjorde till sist krutonger av några skivor morotsbröd från frukosten och tärnade i en bit ost.

Snabbt, enkelt och gott. Schysst krubb, helt enkelt.

Dags för en liten paus? Med sushi?

Har skrivit om kock-Annas väldigt fyndiga "inte-mat-blogg" - En liten paus - tidigare, men såg nu att hon skrivit om Sushi-kitet, som jag och O. kollade in på GastroNord förra året. Check it out.

Det är skönt att vara två...

Det är skönt att - som den här sommaren - vara två i köket. Förra året var jag ensam i köket i princip hela året och då gör man verkligen ALLT själv. I år har jag ju fått utökad tjänst och en kallskänke-tjänst tillförd köket. Kanon.

O. (som i odåga) - min gamla följeslagare - och jag stretar på tillsammans. Med alla de där "extra små roliga grejerna" som infinner sig i maj och juni, då all verksamhet skall avslutas för året. Det är avslutningsfester, utflykter, små föräldramiddagar, temadagar, vikarie- elev- eller praktikantavtackningar, personalfikan osv. Och då är det skönt att man är två. Två som har samma syn på vad som kan göras och hur mycket tid eller resurser som det är realistiskt att det får ta. Två som faktiskt VILL lösa problemen och inte säga "nej" till kollegor. Två som vill vara "killarna som klarar biffen" snarare än "killarna som alltid stoppar alla bra idéer".

Och i förra veckan, då en fryskompressor packade ihop (och jag därför stått med en frys paj sedan dess) på tisdagen, ett överfullt soprum (som gjorde att jag inte blev av med allt emballage - tänk 200 mjölkkartonger, t.ex.) och inte en enda dag på jobbet som slutar före fem (och utan rast, eller att ha hunnit äta lunch) är det - faktiskt - väldigt skönt att man är två.

Det är skönt att kunna dela upp arbetet. Det är skönt att kunna bolla idéer med varandra. Det är skönt att kunna skratta tillsammans när man är så trött att det man egentligen vill göra är att krypa ihop i fosterställning i ett hörn och gråta sig till sömns. Det är skönt att ha någon som berikar ens ordförråd med nya svordomar då Menigo, för artonde veckan i rad missar ens leverans.

Så man har tid att peta med det där andra. Det som gör skillnad: Maten.



Måndagens grillkväll på en av avdelningarna. En avdelning bjuder traditionellt in föräldrar och barn på gemensam grillkväll på gården. Ett trevlig initiativ. Till persosnalen på avdelningen (samt ett barn till en i personalen) blev det grillspett med köttbullar och grönsaker samt efterrättsspett på ananas och apelsin med chokladsås.

Chokladsåsen:
2 msk fin kakao2 dl grädde
1 tsk sirap
1 tsk råsocker
Förs ihop under värme tills såsen fått gå ihop lite och monteras sedan med ½ msk kokosfett (eller smör) för att blankas av och få finare konsistens.

På tisdagen hade en annan avdelning avdelningsplanering. Eftersom man är kvar på jobbet en god tid utanför ordinarie schemalagd tid (den här kvällen kom man hem efter klockan 8 på kvällen och den som jobbat minst på den avdelningen hade då bara varit på jobbet i 12 timmar!) behövs det något att äta. Som här - en kycklingsallad med (om man inte är allergisk) paprika, rostade solroskärnor och ost. Till detta serverades en enkel balsamvinägerreduktion och småbaguetter. Om andra gör SITT bästa för att kunna göra DET bästa med och för barnen skall i alla fall jag göra MITT bästa för att underlätta deras arbete!

Torsdagens konferens inleddes med personalmöte - eller APT som vi kallar det - på en av förskolorna, en kaffe-buffé med kaffe, te och smörgåsar med "lite roliga pålägg". O. (som i odåga) fick tillfälle att visa sig på styva linan efter sin thailandsvistelse och stila lite med vackra frukt- och grönsaks-sniderier. Schysst!

Kalles prickiga

Fick härom veckan varuprover från livsmedelsföretaget abba och i påsen fanns en smältost med små korn av mildrökt kaviar - Kalles prickiga.

Så - hur smakar det då? Det smakar... ost... och lite salt. En liten syrlighet från den milt rökta rommen, men det smakar väldigt lite kaviar. Pålägget är vad man skulle kunna kalla "kaviar för folk som inte gillar kaviar" och jag - som inte tycker jättemycket om kaviar (och som föraktar kaviarprodukter som innehåller obskyra utblandningsmedel som banan) tycker att det smakar "helt ok", men det är inte en produkt jag kommer att köpa själv. Jag tycker helt enkelt inte att det är värt pengarna.

Tycker jag att man skall prova den här produkten även om man måste betala för den? Ja - om du t.ex. aldrig ätit svensk smörgåskaviar tidigare och vill ha något gott att t.ex. fylla en krustad med eller så, men produkten är lite... tråkig, tror jag är ordet jag söker.

Förresten - har ni sett att Ragazze-tjejerna har skrivit om det här? Och att de var ännu elakare än jag? Kolla in!

En spegelbild av mitt forna jag

...eller en skugga. Eller en spillra. Jag är trött. Jättetrött. Uan att veta riktigt varför har jag varit trött i flera veckor. Såpass trött - bitvis - att jag blödit näsblod. Att jag somnat på bussen till och från jobbet. Att jag somnat ätandes min middag.

Ibland har jag haft pulsrusningar och hjärtklappningar. Läkaren kallar det "sinusarytmi". Jag kallar det "obehagligt". Och ingen av oss vet vad det beror på.

Jag har samtidigt svårt att somna in. Svårt att komma till ro. Och jag vaknar lätt. Och r jättetrött.

Och nu har jag öroninflammation.

Så det kan ta ett par dagar innan jag skriver igen.