Hmm...

Har egentligen tänkt på det ett tag (sedan jag var i Sickla med mina föräldrar och handlade, någon gång strax före Jul), men sedan glömt bort det flera gånger.

Så läste jag på den nya webbgastronomiska stjärsnskottssajten Taffel.se om det. Jag menar givetvis Himalayasalt.

For the record - jag gillar salt. Jag gillar flera olika sorters salt och jag tycker att det är skojigt att pröva nya. Jag är rätt nördig när det gäller att hitta nya produkter jag gillar och handlar för hundratals kronor om året just bara olika sorters salt.

Jag förstår att Himalayasalt är en produkt för mig.

MEN

Så läser jag på etiketten till Renee Voltaires himalayasalt att det är ett salt med "bra karma" och får genast rätt svårt att ta produkten med någon slags allvar.Jag börjar tänka till VARFÖR jag köper salt och kommer fram till att ett flertal andra säljargument hade varit lättare att använda för att sälja på mig rosa salt.

"Det är vackert" hade kunnat vara ett
"Det är gott" hade varit ett ännu bättre
"Det innehåller naturligt mineraler och är nyttigt för dig" hade möjligen funkat, eller i alla fall talat till mitt samvete.

Till och med ett argument som "Det är för sjutton ROSA det ser SKITSEXIGT ut bredvid dina andra salter i kryddhyllan!" hade funkat MEN

Karma är inte ett argument som biter på mig.
När man dessutom tänker på att saltet flugits hit med miljöslitande transporter, att det brutits i u-länder och ofta med rätt dåliga löner och arbetsvillkor för de lokala arbetarna känns det hela rätt befängt. Vad är "god karma" i att bete sig svinaktigt i att få hit saltet?

Förresten tror jag inte på karma.

Så jag köper inget Himalayasalt.