Lasagne

Den 22:e december och jag tänker verkligen inte äta en bit sill, en enda köttbulle eller ens Janssons frestelse (eller jo, förresten, om någon kom och bjöd mig på Janssons Frestelse skulle jag göra ett undantag - det skulle jag) förrän Julafton.

Jag vet också att jag inte är italienare. Alls, faktiskt. Jag är eller inte vidare duktig på Italiensk mat. I min bok, är nog det italienska kapitlet kortast, tror jag. Nåväl. Det finns vissa dofter jag går igång på... Dofter jag verkligen kan känna är "hemma" eller "lugn" eller så.

En av dessa är buljong som håller på och reducerar. Eller kalops som står och puttrar. Och så lasagne.

Idag har jag ett par formar lasagne i ugnen. Det är ungefär den enda rätt som faktiskt klarar sig med någon slags värdighet i frysen och det tar sådan tid att fixa med, varje gång att jag alltid gör rätt mycket på en gång för att just frysa in och ha till senare behov. Nu doftar det gratinerad ost, tomater, brynt köttfärs och bechamel med lök och muskot i köket.

Jag är salig.

Jag är lugn.

Jag är hemma.

DET är Jul.