I den andra posten av gästbloggare på Krubb möter vi Marcus "Mackan" Andersson, ståuppkomiker och författare i verkligheten, som brukar få använda sin köksbegåvning och starka matlagningsgener (Ja - vi har samma mamma!) under feriearbete.
I sommar jobbar Mackan och Omar i samma kök, Furubo, i Höllviken
Husmanskost är riktig mat
Det är sommar och jag lagar mat till hungriga pensionärer. Maratonpass iett trettiogradigt kök, tolv timmar om dygnet tio dagar i streck. Husman. Rejäl, traditionell inget-trams-med-basilika svensk husmanskost. Den där typen där eventuell garnering lyfts av tallriken och skeptiskt läggs åt sidan av den som äter.
En del kockar skulle fnysa åt det. Inga puckar och spröt och reducerade såser på sprutflaska. Alltså ingen "riktig matlagning". Själv älskar jag det. Nu är jag förvisso ingen kock. Jag skriver böcker (inte kokböcker) och står på scen i vanliga fall, men på somrarna finns det inga scenjobb så då drygar jag ut kassan genom att laga mat.
Men för mig, utan ambitioner att bli kock, finns verkligen inget finare än att laga god husman. Att ställa fram en riktigt god köttfärslimpa till folk som förstår att uppskatta den, efter att ha ätit färdigrätter trehundrafemtio måltider om året.
Och under en månad om året bor jag i sås-och-potatisland. Och trivs rätt bra med det.
Tr nu inte att husmanskost måste betyda dåligt lagad mat. Jag tror att jag har tagit till varenda trick jag har i arsenalen...
En skvätt sirap på toppen av köttfärslimpan. Riktig kycklingfond (jupps, kokad från grunden) i rotfruktssoppan. Färska örter i så stor utsträckning som möjligt. Och litervis av brunsås, från buljong, inte bara steksky.
Inte för att visa vilken duktig kock jag är, utan för att jag bryr mig. Det finns inget finare än att laga mat till folk som förvisso inte krusar eller daltar, men som å andra sidan faktiskt ser skillnad på något hemlagat (med kärlek) och något färdigförpackat från kommunens storkök. Nu kommer poängen - pensionärer kan vara riktiga smakkännare. De vet precis vad de vill ha. De har bara inte samma smak som baconlindad-piggvar-kockar på TV. De fnyser åt svenska kocklandslaget. De vill ha sin sås och potatis, men det betyder inte att de gillar pulversås och lättkryddad, ättuggad och lättglömd tramsmat.
Och egentligen, har de inte samma rätt som alla andra att förvänta sig god, vällagad mat när de betalar för den? För inte är väl husmanskost sämre mat än något annat? Är verkligen oxfilé "finare" än köttfärslimpa?
måndag, juli 30, 2007
söndag, juli 29, 2007
Tips till Björn - grunder
Björn - min "snartsvåger" har skrivit och önskat lite grundrecept på enkla grejer till biff och wok och grejer, så - här kommer "några enkla grundrecept":
Min magiska woksås (Japan style)
Du behöver:
1 dl soja (Ja - du läste rätt!)
½ dl socker
2 msk god honung
En rejäl tumme färsk ingerfära - riven, eller typ 2 tsk torkad
2 klyftor väldigt fint hackad vitlök
En kycklingbuljongtärning
2 dl vatten
Thai-chilisås efter behag
Koka upp rubbet i en schysst kastrull som inte är av aluminium och låg xmåputtra tills du tycker att konsistensen är schysst att ha på din wok. Eller koka en dag i förväg och marinera kött eller kyckling i.
Vill man inte göra "Japansk" wok kan man i stället köra på den kinesiska grundvarianten: "något med sötsur sås".
Sötsur sås (china-style):
Du behöver:
En burk krossade tomater.
Lite tomatpuré.
Ketchup eller socker
1/2 dl vitvinsvinäger eller äppelcidervinäger
2 dl apelsinjuice eller 1 dl ananasjuice
En nypa salt
Något att reda av såsen med (majsstärkelse, vetemjöl, färdig "rör i-redning" eller vad som helst).
Gör såhär:
Häll i juice, tomater och vinäger ien panna eller kastrull och loåt koka upp.
Smaka av med salt och socker eller ketchup. För mer tomatsmak - tilsätt tomatpure.
Red av. Färdigt!
Brun grundsås:
Buljong eller sky
Salt, peppar och soja
Något att reda med (majsstärkelse och vatten, potatismjöl, vetemjöl och vatten eller färdig redning eller något)
Red av skyn, eller nedkokt buljong. Färdigt. Tillsätt grädde och t.ex. vinbärsgele eller äppelmos och du har en fin gräddsås, koka ned lite schalottenlök och rött vin i såsen och du har en helt funkis rödvissås till köttbiten, eller hacka i lite lök och du har jättefin löksky till pannbiffarna.
Grytbitar:
Hmm. Ibland knan dessa behöva skäras ned ytterligare eller putsas lite till. Jag brukar köpa hel högrev eller innanlår i stället, för att skära ned i grytan. Andra bra grytkött är märgpipa eller - om du inte vill göra rostbiff på den i stället - fransyska.
Jag brukar bara bryna köttet och skicka i en gryta med lite lök, morötter och buljong, sedan kan du bygga vidare utifrån det. I med ett par kryddpepparkorn och du har snart en god kalops. I med lagerblad, lite apelsinskal och rödvin i stället och du har snart grunden till en god boeuf bourguignon. Eller ta upp köttet efter ett tag och lägg i en vit sås och riv pepparrot över och du har jättefint pepparrotskött, eller... Well, du hajar. Det går att göra jätteschyssta grytor, bara man har en god grund att börja med.
Fond
När vi ändå pratar grunder - Ni som är studenter - ta Er lite tid att koka riktig buljong½ En god fond är liksom halva jobbet, och det är jättebilligt. Köp några kalvben att rosta hos din slaktare eller i den manuella köttdisken på ditt snabbköp, de kostar nästan ingenting. Bryn dessa i ugnen på typ 220 grader i sisådär en halvtimma eller så. Lägg i en kastrull med vatten. Koka med lite rotfrukter (lök, palsternacka, rotselleri, morötter) och lite tomatpure. Skicka i gott om salt, lite peppar, något lagerblad och lite kryddor du tycker om (timjan? Rosmarin?) och låt koka ned ett tag. Sila bort böset och du har en kanonfin buljong.
Vill du inte börja med ben kan du faktiskt ta skyn från en stek eller så och börja med den, späda den i vatten och koka ned lite mer rotsaker och grejer i den och den blir också jättefin.
Funkar kanonbra med kycklingben också, tillochmed om du köper sådan där färdiggrillad kyckling och käkar upp den. Se bara till att rosta benen ordentligt och låt koka i minst 20 minuter...
Min magiska woksås (Japan style)
Du behöver:
1 dl soja (Ja - du läste rätt!)
½ dl socker
2 msk god honung
En rejäl tumme färsk ingerfära - riven, eller typ 2 tsk torkad
2 klyftor väldigt fint hackad vitlök
En kycklingbuljongtärning
2 dl vatten
Thai-chilisås efter behag
Koka upp rubbet i en schysst kastrull som inte är av aluminium och låg xmåputtra tills du tycker att konsistensen är schysst att ha på din wok. Eller koka en dag i förväg och marinera kött eller kyckling i.
Vill man inte göra "Japansk" wok kan man i stället köra på den kinesiska grundvarianten: "något med sötsur sås".
Sötsur sås (china-style):
Du behöver:
En burk krossade tomater.
Lite tomatpuré.
Ketchup eller socker
1/2 dl vitvinsvinäger eller äppelcidervinäger
2 dl apelsinjuice eller 1 dl ananasjuice
En nypa salt
Något att reda av såsen med (majsstärkelse, vetemjöl, färdig "rör i-redning" eller vad som helst).
Gör såhär:
Häll i juice, tomater och vinäger ien panna eller kastrull och loåt koka upp.
Smaka av med salt och socker eller ketchup. För mer tomatsmak - tilsätt tomatpure.
Red av. Färdigt!
Brun grundsås:
Buljong eller sky
Salt, peppar och soja
Något att reda med (majsstärkelse och vatten, potatismjöl, vetemjöl och vatten eller färdig redning eller något)
Red av skyn, eller nedkokt buljong. Färdigt. Tillsätt grädde och t.ex. vinbärsgele eller äppelmos och du har en fin gräddsås, koka ned lite schalottenlök och rött vin i såsen och du har en helt funkis rödvissås till köttbiten, eller hacka i lite lök och du har jättefin löksky till pannbiffarna.
Grytbitar:
Hmm. Ibland knan dessa behöva skäras ned ytterligare eller putsas lite till. Jag brukar köpa hel högrev eller innanlår i stället, för att skära ned i grytan. Andra bra grytkött är märgpipa eller - om du inte vill göra rostbiff på den i stället - fransyska.
Jag brukar bara bryna köttet och skicka i en gryta med lite lök, morötter och buljong, sedan kan du bygga vidare utifrån det. I med ett par kryddpepparkorn och du har snart en god kalops. I med lagerblad, lite apelsinskal och rödvin i stället och du har snart grunden till en god boeuf bourguignon. Eller ta upp köttet efter ett tag och lägg i en vit sås och riv pepparrot över och du har jättefint pepparrotskött, eller... Well, du hajar. Det går att göra jätteschyssta grytor, bara man har en god grund att börja med.
Fond
När vi ändå pratar grunder - Ni som är studenter - ta Er lite tid att koka riktig buljong½ En god fond är liksom halva jobbet, och det är jättebilligt. Köp några kalvben att rosta hos din slaktare eller i den manuella köttdisken på ditt snabbköp, de kostar nästan ingenting. Bryn dessa i ugnen på typ 220 grader i sisådär en halvtimma eller så. Lägg i en kastrull med vatten. Koka med lite rotfrukter (lök, palsternacka, rotselleri, morötter) och lite tomatpure. Skicka i gott om salt, lite peppar, något lagerblad och lite kryddor du tycker om (timjan? Rosmarin?) och låt koka ned ett tag. Sila bort böset och du har en kanonfin buljong.
Vill du inte börja med ben kan du faktiskt ta skyn från en stek eller så och börja med den, späda den i vatten och koka ned lite mer rotsaker och grejer i den och den blir också jättefin.
Funkar kanonbra med kycklingben också, tillochmed om du köper sådan där färdiggrillad kyckling och käkar upp den. Se bara till att rosta benen ordentligt och låt koka i minst 20 minuter...
Omar: "Riktig grädde till Pantrarna"
I vår serie "mitt sommarliv" presenteras idag Krubbs - faktiskt genom tiderna - första gästbloggare: Omar ud-Din. Omar är kocklärlingen som egentligen inte är kocklärling. Han pluggar i Uppsala, men får ofta rycka in i olika kök, där kockar som jag respekterar och älskar hans misantropiska syn på världen utanför köket och ständigt cyniska små inspel. Omar har också en fantastiskt fin blogg: Studentköket. Kolla in den också.
Riktig grädde till pantrarna
Oavsett hur mycket, eller lite, mat du har lagat finns en grupp som kräver mer. Mer av din tid, mer av ditt hjärta och ständigt mer av din sås. Pensionärer, dessa barnpassare som vet bäst. De som byggde landet and so on.
Sommarjobbet - ett knäck i glassiga Höllviken - är helt dedikerat åt gamla slitvargar. Frälsis degar för det men gästerna kräver ändå mer än en ordinär lunchgäst. Så medan kocken preppar och öser söndagssteken tar jag Mat-Tina på orden. Trött på sockerkaksbaket bestämmer jag mig alltså för att byta ut fuskmjölken mot grädde. Det är ändå söndag.
Pannacotta är helgens debutefterrätt. Det blir gärna så när jag jobbar några veckor om året att jag provar nåt som verkar lagom svårt. Och lockande. När det senare visar sig att min egen panna' smakar bättre än den köpta känner jag mig desto nöjdare (mer om det en annan gång).
Att servera pensionärer är som sagt ett hästjobb. Inte nog med att det är svårt att räkna ut exakta portioner. De äter, i vart fall dessa, allt som ställs fram (utom sallad). Så som medskyldig till både mat och servis blir det en hel del spring. Mer stek, mer potatis, mer sås - kanske till och med mer sallad. Men alltid mer sås och mer potatis. Och när det sen är slut i köket är det bara att hoppas att folk är mätta och nöjda. Av medkänsla för gästernas och mina egna hälsovärden är såsen sällan redd på grädde, hellre mjölk. Varför kan ni få fundera på.
Tro det eller ej, men till och med den gamle bagaren bland gästerna kände sig nöjd med desserten. Det var inte ens någon som klagade på efterrättens storlek. Men det är klart, "en fromage får gärna vara hårdare vispad". Skulle någon nu fråga om det är riktig grädde i våra såser är jag slug nog att svara jakande. Även om det inte råkar vara söndag. För det som händer i köket - stannar i köket.
- - -
Pannacotta á la Furubo (12 port.)
12 dl grädde, 2 dl socker, 1/2 dl vaniljsocker, 6 ark gelatin
Garnering: tärnad mango, traktens hallon, citronmeliss, florsocker
Gelatinet blötläggs kallt. Grädde, vanilj och socker kokas upp under omrörning. Vid första bubblan rörs gelatinarken ned. Smeten fryses i portionsformar av glas 75 min. Ta ut, garnera och ställ kallt fram till servering.
- - -
Omar Ud-Din, kökshandräckning på Furubo sommarhem i Höllviken
Riktig grädde till pantrarna
Oavsett hur mycket, eller lite, mat du har lagat finns en grupp som kräver mer. Mer av din tid, mer av ditt hjärta och ständigt mer av din sås. Pensionärer, dessa barnpassare som vet bäst. De som byggde landet and so on.
Sommarjobbet - ett knäck i glassiga Höllviken - är helt dedikerat åt gamla slitvargar. Frälsis degar för det men gästerna kräver ändå mer än en ordinär lunchgäst. Så medan kocken preppar och öser söndagssteken tar jag Mat-Tina på orden. Trött på sockerkaksbaket bestämmer jag mig alltså för att byta ut fuskmjölken mot grädde. Det är ändå söndag.
Pannacotta är helgens debutefterrätt. Det blir gärna så när jag jobbar några veckor om året att jag provar nåt som verkar lagom svårt. Och lockande. När det senare visar sig att min egen panna' smakar bättre än den köpta känner jag mig desto nöjdare (mer om det en annan gång).
Att servera pensionärer är som sagt ett hästjobb. Inte nog med att det är svårt att räkna ut exakta portioner. De äter, i vart fall dessa, allt som ställs fram (utom sallad). Så som medskyldig till både mat och servis blir det en hel del spring. Mer stek, mer potatis, mer sås - kanske till och med mer sallad. Men alltid mer sås och mer potatis. Och när det sen är slut i köket är det bara att hoppas att folk är mätta och nöjda. Av medkänsla för gästernas och mina egna hälsovärden är såsen sällan redd på grädde, hellre mjölk. Varför kan ni få fundera på.
Tro det eller ej, men till och med den gamle bagaren bland gästerna kände sig nöjd med desserten. Det var inte ens någon som klagade på efterrättens storlek. Men det är klart, "en fromage får gärna vara hårdare vispad". Skulle någon nu fråga om det är riktig grädde i våra såser är jag slug nog att svara jakande. Även om det inte råkar vara söndag. För det som händer i köket - stannar i köket.
- - -
Pannacotta á la Furubo (12 port.)
12 dl grädde, 2 dl socker, 1/2 dl vaniljsocker, 6 ark gelatin
Garnering: tärnad mango, traktens hallon, citronmeliss, florsocker
Gelatinet blötläggs kallt. Grädde, vanilj och socker kokas upp under omrörning. Vid första bubblan rörs gelatinarken ned. Smeten fryses i portionsformar av glas 75 min. Ta ut, garnera och ställ kallt fram till servering.
- - -
Omar Ud-Din, kökshandräckning på Furubo sommarhem i Höllviken
lördag, juli 28, 2007
"Mitt sommarliv" - gästskribenter på Krubb
Sällan blir Krubb så välläst som när Ni - kära läsare - själva är med och påverkar innehållet. Jag har därför - min vana trogen - helt enkelt antastat några av Er, som jag vet läser bloggen med jämna mellanrum, och som jag vet jobbar i kök nu i sommar att skriva en "walraff" från "bakom kulisserna" i köken ni arbetar och verkar i.
Själv skall jag kolla in glassrecept. Det är inte heller trist.
Själv skall jag kolla in glassrecept. Det är inte heller trist.
Omelett? Åh, meh! Lätt!
Mamma har varit ensam den här veckan, när pappa har jobbat och jag hajar var jag får min ovilja att laga mat när jag är solo ifrån. Man ids liksom inte. Inte mamma heller.
Men så ibland kan det bli en omelett. Det går ju fort och är gott och mättande. Och enkelt. Och kräver ett minimum av engagemang. Precis som jag själv steker mamma upp en och ennan omelett när hon är solo. Givetvis är det hon som fotat omeletten på bilden. Jag kan inte. Jag är värdo på att fota mat.
Nåväl.
Hennes bildbevis på att hon faktiskt lagat mat härom dagen och att jag inte har något att oroa mig för, utan vet att hon äter något, fick mig att tänka på "omelettprovet". Omelettprovet är en inte ovanlig företeelse i kökssvängen, bland krogar som söker nya kockar.
Man får helt enkelt, i uppgift av köksmästaren att laga en omelett. Omelett är en bra rätt för att den A) visar lite olika moment och grundegenskaper hos den som lagar den, såsom knivteknik (om man fyller den med något), lite kreativitet (fyllningen, igen), ekonomi etc. Dessutom visar den om man kan - trots att man är lite stressad - hålla sig så lugn att man inte bränner omeletten i botten genom att steka den för snabbt, eller att servera den för rinnig eller någon annan "genväg" som inte funkar.
Omelett är helt enkelt en rätt bra rätt att testa nya kockaspiranter med.
Så enkelt att göra hemma. Så gott och praktiskt när man är ensam. Och så förknippat med prestationsångest när man skall göra "omeletttestet".
fredag, juli 27, 2007
Anne påminner om vad som är viktigt i livet...
Har de senaste dagarna läst ett och annat kul glass och sorbetrecept på Anne's food, en av mina absoluta favvisbloggar. Blir påmind om min pågående glasstävling och lägger märke till att det inte kommit så många bidrag på ett tag, så...
Kom in med bidrag nu! Det finns fortfarande massor av fina priser att vinna!
Kom in med bidrag nu! Det finns fortfarande massor av fina priser att vinna!
Bokslut: "vad kockar gör på semestern"
Eller i alla fall - "mitt sommarlov".
Även om kock egentligen bara är en yrkestitel och yrket i sig själv är "vilket jobb som helst" är det - i alla fall för mig - en så pass stor del av livet att man på något sätt aldrig slutar vara kock. Man ÄR liksom kock, snarare än att man JOBBAR SOM kock och det sätter sina spår även i fritiden.
Första veckan på semestern gjorde jag dels en liten "kulinarisk exkursion" i söderhallarna, va på Verner och Verner på norrlandsgatan och lämnade in mina knivar på slipning (och såg en massa balla grejer jag vill ha i födelsedagspresent). Jag bryner ju mina knivar varje dag på jobbet, men ibland blir de ju till sist så slitna att det inte går att få dem vassa längre. Att slipa knivarna då och då (någon gång om året, kanske?) är ju ett måste och då kan man ju lika gärna få dem slipade på semestern, så man inte står utan verktyg när man skall jobba.
Under semesterns andra vecka åkte ju Fru Värn och jag på kortkryssning och åt gott.
Det blev också klart att jag skulle catera ett bröllop (som är nästa helg) och att en kompis som är en duglig patissier (till skillnad från mig) slutligen inte skulle göra bröllopstårtan. Cateringjobb är ofta kul, för de blir oftast uppskattade, men just bröllop kan vara rätt krävande. Alla vill "sälja prinsessdrömmen" till framförallt bruden och allt måste bli perfekt. Det, i kombination med att brudparet ofta är rätt stressat för allt skall bli perfekt, och därför inte kan bestämma sig, inte hinner höra av sig om vad man vill ha eller helt enkelt inte har någon erfarenhet av bröllop och därför inte vet vad som går att göra blir alla små faktorer som gör att bröllop ofta kräver lite mer av en som cateringkock.
Tredje veckan på smestern hade kunnat vara en arbetsvecka (om jag hade varit mer berömd och inte behövt jobba på riktigt! :-) ): Killen tidigare känd som MediaKristofer fick färdigt en snutt film från allt material från i våras.
Själv var jag och hämtade ut mina knivar på Verner och Verner och köpte en hög kockmössa som jag skall ha till bröllopet, som jag fick jaga tallrikar och asietter (och serveringspersonal) till (med blandad briljans).
Jag läste också ut Anthony Bourdains "The nasty bits", som är hans - mig veteligt - tredje självbiografiska bok. Jag köpte den för rätt länge sedan, men eftersom jag har svårt att se nuförtiden har det tagit lång tid att läsa den.Den var bra, men inte riktigt lika bra som en del av det andra jag läst av honom. Eller så är det bara så att mina förväntningar var så uppskrivade. Jag ÄLSKAR "kitchen confidential" och att läsa den var en "livsavgörande händelse", som det kallas på religiös svenska.
Jag fick också reda på att ett förlag är "intresserade" av "att göra något" åt en bok om mat jag skickat någon slags manus på till dem, och att inte få ett refuseringsbrev med en gång, eller ens "vi hör av oss" utan ett "vi kan vara intresserade" kändes väldigt, väldigt stort.
Den senaste veckan har jag haft bruden här på provsmakning av min mat till bröllopet (det gick bra, efter några mindre justeringar av uppläggningen av förrätten), konstaterat att jag är rätt populär som Webb-Tv-kock och tänker till helgen testköra Izabella igen. ut till jobbet, för att se att jag inte överraskas av något läskigt på måndag morgon, när semesdtern, är slut.
Även om kock egentligen bara är en yrkestitel och yrket i sig själv är "vilket jobb som helst" är det - i alla fall för mig - en så pass stor del av livet att man på något sätt aldrig slutar vara kock. Man ÄR liksom kock, snarare än att man JOBBAR SOM kock och det sätter sina spår även i fritiden.
Första veckan på semestern gjorde jag dels en liten "kulinarisk exkursion" i söderhallarna, va på Verner och Verner på norrlandsgatan och lämnade in mina knivar på slipning (och såg en massa balla grejer jag vill ha i födelsedagspresent). Jag bryner ju mina knivar varje dag på jobbet, men ibland blir de ju till sist så slitna att det inte går att få dem vassa längre. Att slipa knivarna då och då (någon gång om året, kanske?) är ju ett måste och då kan man ju lika gärna få dem slipade på semestern, så man inte står utan verktyg när man skall jobba.
Under semesterns andra vecka åkte ju Fru Värn och jag på kortkryssning och åt gott.
Det blev också klart att jag skulle catera ett bröllop (som är nästa helg) och att en kompis som är en duglig patissier (till skillnad från mig) slutligen inte skulle göra bröllopstårtan. Cateringjobb är ofta kul, för de blir oftast uppskattade, men just bröllop kan vara rätt krävande. Alla vill "sälja prinsessdrömmen" till framförallt bruden och allt måste bli perfekt. Det, i kombination med att brudparet ofta är rätt stressat för allt skall bli perfekt, och därför inte kan bestämma sig, inte hinner höra av sig om vad man vill ha eller helt enkelt inte har någon erfarenhet av bröllop och därför inte vet vad som går att göra blir alla små faktorer som gör att bröllop ofta kräver lite mer av en som cateringkock.
Tredje veckan på smestern hade kunnat vara en arbetsvecka (om jag hade varit mer berömd och inte behövt jobba på riktigt! :-) ): Killen tidigare känd som MediaKristofer fick färdigt en snutt film från allt material från i våras.
Själv var jag och hämtade ut mina knivar på Verner och Verner och köpte en hög kockmössa som jag skall ha till bröllopet, som jag fick jaga tallrikar och asietter (och serveringspersonal) till (med blandad briljans).
Jag läste också ut Anthony Bourdains "The nasty bits", som är hans - mig veteligt - tredje självbiografiska bok. Jag köpte den för rätt länge sedan, men eftersom jag har svårt att se nuförtiden har det tagit lång tid att läsa den.Den var bra, men inte riktigt lika bra som en del av det andra jag läst av honom. Eller så är det bara så att mina förväntningar var så uppskrivade. Jag ÄLSKAR "kitchen confidential" och att läsa den var en "livsavgörande händelse", som det kallas på religiös svenska.
Jag fick också reda på att ett förlag är "intresserade" av "att göra något" åt en bok om mat jag skickat någon slags manus på till dem, och att inte få ett refuseringsbrev med en gång, eller ens "vi hör av oss" utan ett "vi kan vara intresserade" kändes väldigt, väldigt stort.
Den senaste veckan har jag haft bruden här på provsmakning av min mat till bröllopet (det gick bra, efter några mindre justeringar av uppläggningen av förrätten), konstaterat att jag är rätt populär som Webb-Tv-kock och tänker till helgen testköra Izabella igen. ut till jobbet, för att se att jag inte överraskas av något läskigt på måndag morgon, när semesdtern, är slut.
torsdag, juli 26, 2007
Thai - inspirerad fisksoppa
Jag har en bild på det här i min mobil, men jag har inte hajat hur jag skall få över bilden i min dator än, så vi får väl göra det här "the old fasioned way" och blogga utan bild eller så:
Du behöver (Till sisådär 6 portioner)
Lite god fiskbuljong (gärna hemkokt)
600 g vit fisk (pangasius eller alaska pollock eller hoki eller något billigt)
2 små morötter
Lite rotselleri (En åttondel av en stor rot?)
Lite purjolök (En kvarts purjo, kanske?)
Lite vitlök
Juice från en halv citron
En stor näve nudlar
En burk kokosmjölk
Lite god curry
Gör såhär:
Skär alla rotsaker och purjo så fint du kan
Fräs rotsakerna och purjolöken i en panna. Häll över i buljong och sätt på plattan.
Låt koka upp, med citron och kryddor.
I med kokosmjöl och nudlar. När nudlarna är mjuka - lägg i fisken.
Låt koka i någon minut. Servera i soppskålar, gärna med finhackad koriander.
Du behöver (Till sisådär 6 portioner)
Lite god fiskbuljong (gärna hemkokt)
600 g vit fisk (pangasius eller alaska pollock eller hoki eller något billigt)
2 små morötter
Lite rotselleri (En åttondel av en stor rot?)
Lite purjolök (En kvarts purjo, kanske?)
Lite vitlök
Juice från en halv citron
En stor näve nudlar
En burk kokosmjölk
Lite god curry
Gör såhär:
Skär alla rotsaker och purjo så fint du kan
Fräs rotsakerna och purjolöken i en panna. Häll över i buljong och sätt på plattan.
Låt koka upp, med citron och kryddor.
I med kokosmjöl och nudlar. När nudlarna är mjuka - lägg i fisken.
Låt koka i någon minut. Servera i soppskålar, gärna med finhackad koriander.
onsdag, juli 25, 2007
Reaktioner
Det har hänt en del under den senaste tiden, men eftersom jag haft annat att göra har jag inte skrivit så mycket på ett par dagar...
Jag har fått en hel del reaktioner på min post om fuskare i branchen och för en gångs skull verkar det vara så att folk håller med mig. Inga arga brev. Inga hot om våld eller offentlig kastrering (som när jag - för hastigt - sågade Linda Skugges matblogg). Bara stöd och ryggdunkningar. Kul. Tydligen är ämnet något som berör många.
Några andra har skrivit snälla och uppmuntrande kommentarer kring posterna om den lilla filmsnutten som killen tidigare känd som MediaKristofer klippt ihop och inte minst röster och snälla mail, bloggkommentarer och höga poäng på tävlingen, som jag - helt överraskad kan konstatera att jag - i skrivande stund - LEDER. Oj. Någon har mailat mig och tycker att jag är "seööpit" sp, gär grejer för media och att jag bara vill synas. De har förmodligen rätt. Jag gillatt showa. Bara jag inte har en publik som ser mig när jag gör det. Att göra grejer på film är helt ok, för då behöver jag inte se folks reaktioner när jag gör något.
Nu hoppas jag bara att jag faktiskt skall vinna. Jag vågar inte riktigt tro det, men det vore väldigt, väldigt roligt.
Jag har fått en hel del reaktioner på min post om fuskare i branchen och för en gångs skull verkar det vara så att folk håller med mig. Inga arga brev. Inga hot om våld eller offentlig kastrering (som när jag - för hastigt - sågade Linda Skugges matblogg). Bara stöd och ryggdunkningar. Kul. Tydligen är ämnet något som berör många.
Några andra har skrivit snälla och uppmuntrande kommentarer kring posterna om den lilla filmsnutten som killen tidigare känd som MediaKristofer klippt ihop och inte minst röster och snälla mail, bloggkommentarer och höga poäng på tävlingen, som jag - helt överraskad kan konstatera att jag - i skrivande stund - LEDER. Oj. Någon har mailat mig och tycker att jag är "seööpit" sp, gär grejer för media och att jag bara vill synas. De har förmodligen rätt. Jag gillatt showa. Bara jag inte har en publik som ser mig när jag gör det. Att göra grejer på film är helt ok, för då behöver jag inte se folks reaktioner när jag gör något.
Nu hoppas jag bara att jag faktiskt skall vinna. Jag vågar inte riktigt tro det, men det vore väldigt, väldigt roligt.
lördag, juli 21, 2007
"Jespers kök" i Aftonbladets tävling (rösta på mig!)
Precis som Anne förutspådde i kommentarerna till gårdagens post aspirerar jag på att bli nya Mat-Tina...
Rösta gärna på mig i Aftonbladets web-mat-tv-omröstning:
Här är länken.
Rösta gärna på mig i Aftonbladets web-mat-tv-omröstning:
Här är länken.
fredag, juli 20, 2007
ÄNTLIGEN!
Jag vet inte om ni redan läst det på Kistofers (killen tidigare känd som MediaKristofer) blogg, men efter många om, men och "organisatoriska motgångar" som alla kan stavas "tid" har Kristofer - som genom ett mirakel - lyckats klippa ihop "lite material för att se hur det kan se ut" med grejerna vi sköt i april.
Det är bra, för det här lilla filmklippet har jag använt till en annan grej, som är lite hemlig än så länge, men som ni kommer att få reda på om det blir något...
Sekvensen som är ihopklippt är egentligen "the main storyline" från ett av programmen vi sköt, där temat är "fransk löksoppa". Det är näppeligen hela receptet som visas (det är en rätt sketchy - men underhållande avslutning, när soppan så att säga "monteras", med krutonger, dekorerar osv, som helt enkelt inte är med i den här lilla "teasern", men:
"Såhär - typ - kan det komma att se ut", så... All heder åt Kristofer som gjort ett bra jobb än så länge (som alltid) och håll tillgodo så länge.
Det är bra, för det här lilla filmklippet har jag använt till en annan grej, som är lite hemlig än så länge, men som ni kommer att få reda på om det blir något...
Sekvensen som är ihopklippt är egentligen "the main storyline" från ett av programmen vi sköt, där temat är "fransk löksoppa". Det är näppeligen hela receptet som visas (det är en rätt sketchy - men underhållande avslutning, när soppan så att säga "monteras", med krutonger, dekorerar osv, som helt enkelt inte är med i den här lilla "teasern", men:
"Såhär - typ - kan det komma att se ut", så... All heder åt Kristofer som gjort ett bra jobb än så länge (som alltid) och håll tillgodo så länge.
Mammas caesarsallad
Jag har skrivit det förr och kommer säkerligen ha fler skäl att skriva det i framtiden, men: "Min mamma är bäst". Faktiskt. För - hur förklarar man annars att hon, förutom att laga fantastisk mat och ha uppfostrat sina barn att göra detsamma (nåja)läser på min blogg att jag "snott bilder" från andra bloggar och bara därför skickar mig flera snygga matbilder, komplett med sina recept till...Vissa mammor skickar sina barn mat och kakor och bullar och annat godis. Min mamma skickar bilder på mat och grejer!
Såhär i sommartid är det ju salladstider och olika former av variationer på temat "sallad med kyckling" brukar komma fram. Den kanske mest klassiska är ju "caesarsallad" och jag själv brukar göra en enkel variant med romansallad, lite kruksallad, kyckling, hyvlad parmesan, enkla krutonger som jag kör i en panna med lite olivolja, vitlök och paprika, körsbärstomater, rostade pinjenötter och så den viktiga caesardressingen.
Mamma har skickat en bild med en snyggt upplagd sallad på samma tema, fast utan krutonger och med rödlök i sin... Det är ju så det är i hennes kök - där bestämmer hon. I mitt kök bestämmer jag. Och i ditt kök - well - där bestämmer du. Så det MÅSTE ju inte bli exakt likadant varje gång. Man tager vad man haver, som hon Cajsa Warg (inte) lär ha sagt (?).
För en jättegod caesardressing konsulterar jag sås-och-dressingexperten mamma:
2½ dl olja (rapsolja är bra)
1 ägg
2 msk pressad citron
½ msk dijonsenap
2 sardellfiléer
1 skalad vitlöksklyfta
1 msk vatten
½ msk vitvinsvinäger
Salt o nymalen svartpeppar (kanske ½ kryddmått av varje)
Lägg allt i en bunke och mixa med stavmixer tills det börjar bli tjockt.
Alla VET ju redan att "mammas mat är godast" (Hey - enligt uppgifter framhålls att hela den Italienska matkulturen bygger på uttrycket 'som min mamma gör den') och min mamma är inget undantag, så - för att få det bäst: Fråga mamma.
torsdag, juli 19, 2007
Allra bäst just nu
Allra bäst just nu, vad det gäller bloggar är Gitto med sin underbara Kärlek, mat och folköl, vars senaste tre bloggposter varit ett fantastiskt underhållande, välskrivet och sant "bakom kulisserna" från en restaurang. Just det här är Gittos restaurang, men det skulle kunna vara var som helst "någonstans i Sverige", typ.
Kolla in det.
Och förvånas inte över om Gitto vinner alla nya skribent och författarpriser under närmaste året.
Kolla in det.
Och förvånas inte över om Gitto vinner alla nya skribent och författarpriser under närmaste året.
onsdag, juli 18, 2007
Varför alla eländiga fuskkrögaridioter borde få äta upp skiten på sina restauranggolv!
Jag är arg. Och ledsen. Och arg.
Läser i nätupplagan av DN en del skrämmande exempel från krogvärlden i Stockholm. Min hemmaplan. Bl.a. att det fuskas med skatten hos Riddarkällaren och att flera krogar inte städar ordentligt och blir ledsen. De här problemen finns i restaurangbranchen och den har ett ibland rätt skamfilat rykte just på grund av sådana här problem. De här gökarna drar skam och vanära över sin yrkeskår. En kår som annars kan te som en familj. En klan. En stam. Nu dras klanfärgerna i smutsen. Släktnamnet är för evigt förknippat med illgärningar och odåd. Stammens kollektiva heder är spottad på. Jag blir arg och ledsen för att allt det fina, allt det vackra, allt det goda, faktiskt inte blir något värt. Det blir bara smuts, skit och ett hånfullt leende mitt upp i ansiktet på inte bara våra gäster utan på alla oss i branchen också.
Grejen är att vi bara har varandra. I köket, när det blåser på ute i matsalen, MÅSTE vi kunna lita på varandra. Inte bara att vi och våra kollegor kan hantera en kniv utan att skära oss eller andra, eller att det inte sker olyckor. Inte bara att maten går ut och i en jämn takt, utan att folk faktiskt inte DÖR av det de får i sig, för att de blir matförgiftade. Eller att vi faktiskt får BETALT för det vi gör. Att skatter och arbetsgivaravgifter, försäkringar och pensioner faktiskt betalas in.
Sådana här grejer är - i alla kök - ett alfa och omega. Det bara MÅSTE funka. Annars kan vi lika gärna hänga upp rockarna, ställa in skorna och för evigt hysta slängar och förkläden i rvättunnan. För grejen är att om vi inte är att LITA på är restaurangbranchen till sist bara ytterligare en samling pirater, skojare, skurkar, bedragare och lögnare. Inte bättre än yrkesbrottslingar. Eller ens politiker.
Jag villatt när jag tar på mig den där vita rocken skall det betyda något. Det skall tyda på en yrkesstolthet. På traditioner. På kunnande och respekt för hantverket. Jag vill inte att den skall förknippas med... .. . . en branch full av idioter.
Så - för att få det här ur mig och med all önskvärd tydlighet: Ni som håller på och fuskar med sådant här - skämmes! Ni borde få äta upp varenda smula, skula, kant och skarv som hamnar på Era skitiga golv. Ni borde ställas vid en skampåle av trasiga, elförande, oförsäkrade gamla köksmaskiner medan alla ni skörtat får kasta giftiga halvråa kycklingfileer eller gammal fisk på Er. Tills ni fattar. Att SÅ GÖR MAN INTE.
Jag är ledsen att jag uttrycker mig såhär hårt, men ni tar verkligen fram de värsta sidorna hos mig.
Läser i nätupplagan av DN en del skrämmande exempel från krogvärlden i Stockholm. Min hemmaplan. Bl.a. att det fuskas med skatten hos Riddarkällaren och att flera krogar inte städar ordentligt och blir ledsen. De här problemen finns i restaurangbranchen och den har ett ibland rätt skamfilat rykte just på grund av sådana här problem. De här gökarna drar skam och vanära över sin yrkeskår. En kår som annars kan te som en familj. En klan. En stam. Nu dras klanfärgerna i smutsen. Släktnamnet är för evigt förknippat med illgärningar och odåd. Stammens kollektiva heder är spottad på. Jag blir arg och ledsen för att allt det fina, allt det vackra, allt det goda, faktiskt inte blir något värt. Det blir bara smuts, skit och ett hånfullt leende mitt upp i ansiktet på inte bara våra gäster utan på alla oss i branchen också.
Grejen är att vi bara har varandra. I köket, när det blåser på ute i matsalen, MÅSTE vi kunna lita på varandra. Inte bara att vi och våra kollegor kan hantera en kniv utan att skära oss eller andra, eller att det inte sker olyckor. Inte bara att maten går ut och i en jämn takt, utan att folk faktiskt inte DÖR av det de får i sig, för att de blir matförgiftade. Eller att vi faktiskt får BETALT för det vi gör. Att skatter och arbetsgivaravgifter, försäkringar och pensioner faktiskt betalas in.
Sådana här grejer är - i alla kök - ett alfa och omega. Det bara MÅSTE funka. Annars kan vi lika gärna hänga upp rockarna, ställa in skorna och för evigt hysta slängar och förkläden i rvättunnan. För grejen är att om vi inte är att LITA på är restaurangbranchen till sist bara ytterligare en samling pirater, skojare, skurkar, bedragare och lögnare. Inte bättre än yrkesbrottslingar. Eller ens politiker.
Jag villatt när jag tar på mig den där vita rocken skall det betyda något. Det skall tyda på en yrkesstolthet. På traditioner. På kunnande och respekt för hantverket. Jag vill inte att den skall förknippas med... .. . . en branch full av idioter.
Så - för att få det här ur mig och med all önskvärd tydlighet: Ni som håller på och fuskar med sådant här - skämmes! Ni borde få äta upp varenda smula, skula, kant och skarv som hamnar på Era skitiga golv. Ni borde ställas vid en skampåle av trasiga, elförande, oförsäkrade gamla köksmaskiner medan alla ni skörtat får kasta giftiga halvråa kycklingfileer eller gammal fisk på Er. Tills ni fattar. Att SÅ GÖR MAN INTE.
Jag är ledsen att jag uttrycker mig såhär hårt, men ni tar verkligen fram de värsta sidorna hos mig.
tisdag, juli 17, 2007
Lyxfrisyr med tryffel, eller kaviar i huvudet?
Läser i En artikel i SVD att Catherine Zeta Jones tvättar och behandlar håret med Iransk kaviar. Det skall tydligen bli glansigt då. Sedan tvättas kaviarlukten ut med ett speciellt schampo med tryffel.
Att det där med tryffel och kaviar är hollywoodstjärnors vardag kan man ju haja, men ärligt - att kleta in det i HÅRET?
Iransk kaviar är DYRT såpass dyrt att den är värd - ungefär - sin egen vikt i guld, om den är bra. Tryffel är... . . dyrare. En sådan här behandling är alltså inget man kör i stället för typ "blåvitts schampoo". Att jag sedan kanske inte heller tycker att det är helt ok att stödja terroristnationer som försöker bygga kärnvapen, genom att köpa lyxartiklar för att ha i håret, kanske inte hör hit, men ärligt - är inte det här snudd på en dödssynd?
Frosseri är en dödssynd.
Man säger ibland att saker är "syndigt goda".
Är det - ni som läser teologi och läser den här bloggen - inte en synd att använda (om än löjligt dyr) mat på det här sättet? Eller har Catherine Zeta Jones bara huvudet fullt av kaviar?
Att det där med tryffel och kaviar är hollywoodstjärnors vardag kan man ju haja, men ärligt - att kleta in det i HÅRET?
Iransk kaviar är DYRT såpass dyrt att den är värd - ungefär - sin egen vikt i guld, om den är bra. Tryffel är... . . dyrare. En sådan här behandling är alltså inget man kör i stället för typ "blåvitts schampoo". Att jag sedan kanske inte heller tycker att det är helt ok att stödja terroristnationer som försöker bygga kärnvapen, genom att köpa lyxartiklar för att ha i håret, kanske inte hör hit, men ärligt - är inte det här snudd på en dödssynd?
Frosseri är en dödssynd.
Man säger ibland att saker är "syndigt goda".
Är det - ni som läser teologi och läser den här bloggen - inte en synd att använda (om än löjligt dyr) mat på det här sättet? Eller har Catherine Zeta Jones bara huvudet fullt av kaviar?
måndag, juli 16, 2007
Biff a`la Lindström
Noterar glatt att min lärling Omar på sin websida har skrivit ett blogginlägg om några av sina senaste luncher. Kul, och bitvis bra fotat.
Det rör ens hjärta ännu mer att han hade med en (av det väldigt få) recept jag faktiskt LÄRT honom att laga - Biff a la Lindström.
Denna rätt lär ha uppfunnits på restaurang Witt i Stockholm under 1800-talet av en Löjtnant Lindström, som fått en råbiff serverad med kapris, rödbetor ägg och stekt lök, blandat ihop ingredienserna och skickat ut den i köket igen för påstekning. Huruvida det är sant eller inte vet jag inte - det finns flera stories om Lindströmsbiffarna, beroende på vilka kokböcker man läser, men de är i alla fall en riktig gammal "krog-husmans-klassiker". Så:
Här kommer min variant.
Du behöver (för 4 port):
800g nötfärs
10 skivor avrunna inlagda rödbetor, i tärningar
Två matskedar kapris
2 ägg
En stor gul lök i brunoise
Salt och peppar
Smör till stekning.
Gör såhär:
Svetta löken i lite smör, ta upp innan den blivit brun, så fort den blivit mjuk.
Blanda färsen väl med de övriga ingredienserna. Forma till små biffar (runt 90 g) och stek på medlehög temperatur i smör c:a 5-6 minuter på varje sida. Smaka av med salt och peppar.
Servera till kokt potatis eller potatismos, lingon och brunsås eller gräddsås.
(Och bilden snodde jag från Omars websida, bara för att den var så fin!)
Det rör ens hjärta ännu mer att han hade med en (av det väldigt få) recept jag faktiskt LÄRT honom att laga - Biff a la Lindström.
Denna rätt lär ha uppfunnits på restaurang Witt i Stockholm under 1800-talet av en Löjtnant Lindström, som fått en råbiff serverad med kapris, rödbetor ägg och stekt lök, blandat ihop ingredienserna och skickat ut den i köket igen för påstekning. Huruvida det är sant eller inte vet jag inte - det finns flera stories om Lindströmsbiffarna, beroende på vilka kokböcker man läser, men de är i alla fall en riktig gammal "krog-husmans-klassiker". Så:
Här kommer min variant.
Du behöver (för 4 port):
800g nötfärs
10 skivor avrunna inlagda rödbetor, i tärningar
Två matskedar kapris
2 ägg
En stor gul lök i brunoise
Salt och peppar
Smör till stekning.
Gör såhär:
Svetta löken i lite smör, ta upp innan den blivit brun, så fort den blivit mjuk.
Blanda färsen väl med de övriga ingredienserna. Forma till små biffar (runt 90 g) och stek på medlehög temperatur i smör c:a 5-6 minuter på varje sida. Smaka av med salt och peppar.
Servera till kokt potatis eller potatismos, lingon och brunsås eller gräddsås.
(Och bilden snodde jag från Omars websida, bara för att den var så fin!)
Klättermat
Har varit i Ågelsjön och klättrat ett par dagar. Det har varit skönt, för det är alltid skönt att komma ut och sova i tält och röra på sig lite, men också skönt att liksom bara vara fokuserad på det man gör. Vid klättring måste man vara fokuserad. Annars händer det lätt en olycka, och det vill man ju inte.
Ågelsjön är ett fantastiskt klätterställe utanför norrköping och som sådant precis lagom långt bort.
När man är iväg sådär måste man ju tänka på vad man skall äta och oftast brukar jag ha med mig lite goda grejer som jag förbereder hemma. Ett risottoris med lite torkad svamp och parmesan och en smulad buljongtärning i påse, t.ex. så jag bara behöver hälla på vatten och sedan koka upp på köket. Havregryn som jag blandar med varma koppens fruktsoppa för att ha till frukost. En liten espressokanna att köra på köket...
Den här gången blev det faktiskt bara frystorkat med...
Bl.a. Blå bands "Outdoor meals".
Jag har köpt lite olika varianter genom åren och en dle har varit jättebra medan andra har varit... .. . sämre. Blå band skall dock ha en eloge för att de bland tillverkare av friluftsmat faktiskt håller nere priset. För sisådär 35 spänn påsen ligger de ungefär en tjuga under alla andra tillverkare och deras grejer blir bättre och bättre med åren. De senaste åren har utvecklingen verkligen gått framåt lch de två påsar jag åt den här gången:
Banan med curry och Kyckling med pasta var riktigt bra. Bra smak, bra konsistens och inte alls sådär salt och fjönsigt som det smakade för några år sedan. Bra.
Dessutom är portionerna bra tilltagna. Man blir ordentligt mätt, men utan att man måste slänga något. Skönt när man faktiskt gör av med en hel del energi när man klättrar. Just maten betyder ju dessutom så mycket för humöret. Är maten dålig, eller för små portioner, eller inte smakar något blir lätt hela resan tråkig. Nu funkade allt helt enligt planerna.
Ja, utom min klätterteknik, då, som - som vanligt - behöver lite mer arbete än de 8-10 minuter det tar att röra ihop ett "outdoor meal".
onsdag, juli 11, 2007
Middag i paradiset, på Östersjön
Jodå. Det är säkert supersvennigt, men ärligt - det är bara SÅ himla BRA!
Jag vet att alla hippa restaurangmänniskor sitter där hemma och gnuggar händerna av förtjusning över hur mycket ved de får till mitt slutgiltiga bål i deras bloggar, men hey - jag gillar verkligen det här och jag står för det. Såhär är det alltså:
Fru Värn hade i födelsedagspresent, när hon fyllde 30, för en månad sedan, fått "ett barnfritt dygn med god mat och trevligt miljöombyte för två" och valde - inte helt utan min överraskning - att tillbringa dygnet med mig. Det hela har varit en sådan där "minikryssning" till Mariehamn med Birka Paradise (och nu hör jag skratten ifrån minablogg-grannar).
Dotterns farmor och farfar tog hand om dottern, bokade resa och hytt och - visade det sig - maten och vi åt således "kryssningsmeny" igår kväll.
Det är alltså en meny med tre "förutbestämda" rätter - eller rättare, en meny med förrätt, två alternativ till varmrätt, och så en vettig dessert. Igår serverades "sommartallrik" - en liten tallrik med gravad lax, hummersill, räkor och en god potatissallad tillförrätt. "Oxfile med svartpepparsky" ELLER "Ugnsbakad hälleflundra med chablissås" till varmrätt och så till sist en pannacotta med halloncoulis och färska hallon, till dessert.
Även i mina mest modesta ordalag kan jag säga att en sådan meny, med den kvalitet den tillagas på Birka Paradise, i deras fina restaurang, med den service man blir behandlad till priset av typ 270 bagare är "ett kap" för att inte säga "löjligt prisvärt".
För att ge någera personliga omdömen om maten kan man säga att Frun åt oxfilén, som "smälte i munnen" och jag själv åt hälleflundran, som - hands down - är om inte det allra bästa så förmodligen i alla fall det bästa jag kommer ihåg, jag har ätit i fiskväg, på restaurang över huvud taget. Perfekt konsistens på fisken. En chablissås som inte är för söt, inte är för fet, korrekt avvägd och en njutning till både smak och konsistens, serverad med kulpotatis och goda grönsaker.
Ni kan kalla mig "Svenne" eller "tönt" eller vad ni vill. Jag VET att det inte är "fint" att tycka om mat på ålandsbåt, men var du där igår vet du vad jag snackar om. Det här är bara "grejerna". Bara så ni vet. Och hey - om du var där igår åt jag bättre än du, vad du än säger.
Jag vet att alla hippa restaurangmänniskor sitter där hemma och gnuggar händerna av förtjusning över hur mycket ved de får till mitt slutgiltiga bål i deras bloggar, men hey - jag gillar verkligen det här och jag står för det. Såhär är det alltså:
Fru Värn hade i födelsedagspresent, när hon fyllde 30, för en månad sedan, fått "ett barnfritt dygn med god mat och trevligt miljöombyte för två" och valde - inte helt utan min överraskning - att tillbringa dygnet med mig. Det hela har varit en sådan där "minikryssning" till Mariehamn med Birka Paradise (och nu hör jag skratten ifrån minablogg-grannar).
Dotterns farmor och farfar tog hand om dottern, bokade resa och hytt och - visade det sig - maten och vi åt således "kryssningsmeny" igår kväll.
Det är alltså en meny med tre "förutbestämda" rätter - eller rättare, en meny med förrätt, två alternativ till varmrätt, och så en vettig dessert. Igår serverades "sommartallrik" - en liten tallrik med gravad lax, hummersill, räkor och en god potatissallad tillförrätt. "Oxfile med svartpepparsky" ELLER "Ugnsbakad hälleflundra med chablissås" till varmrätt och så till sist en pannacotta med halloncoulis och färska hallon, till dessert.
Även i mina mest modesta ordalag kan jag säga att en sådan meny, med den kvalitet den tillagas på Birka Paradise, i deras fina restaurang, med den service man blir behandlad till priset av typ 270 bagare är "ett kap" för att inte säga "löjligt prisvärt".
För att ge någera personliga omdömen om maten kan man säga att Frun åt oxfilén, som "smälte i munnen" och jag själv åt hälleflundran, som - hands down - är om inte det allra bästa så förmodligen i alla fall det bästa jag kommer ihåg, jag har ätit i fiskväg, på restaurang över huvud taget. Perfekt konsistens på fisken. En chablissås som inte är för söt, inte är för fet, korrekt avvägd och en njutning till både smak och konsistens, serverad med kulpotatis och goda grönsaker.
Ni kan kalla mig "Svenne" eller "tönt" eller vad ni vill. Jag VET att det inte är "fint" att tycka om mat på ålandsbåt, men var du där igår vet du vad jag snackar om. Det här är bara "grejerna". Bara så ni vet. Och hey - om du var där igår åt jag bättre än du, vad du än säger.
måndag, juli 09, 2007
Pill med Krubb
Har pillat lite med bloggen, som ni ser. Försökt att snygga upp designen och bl.a. gjort någon slags "register" över de olika etiketterna på blogginlägg som skrivits.
Ni får gärna komma med feedback.
Ni får gärna komma med feedback.
Cajun Style blackened chicken & whisky mac 'n cheese
Gjorde det här som en "kylskåpsrensning" för några dagar sedan. Hade några kycklinglårfileer, lite ost och grejer, så det blev vad det blev, men gott blev det.
För typ 8 portioner behöver du:
1 Stor gul lök fintärnad
4-5 kycklinglårfileer
8 dl kokta makaroner
2 msk tomatpure
En rätt rejäl skvätt whisky (1-2 dl?)
2-3 msk honung
Salt, peppar, cayennepeppar och tabasco
Mycket riven ost.
Börja med att "svärta" kycklingen i en gjutjärnspanna eller gryta. Använd inget fett. Häll av vätskan som kokar ur kycklingen allteftersom. I med lite smör framåt slutet och svetta med löken.
Häll över whisky och tomatpure och alla kryddor. Låt koka ihop till en ganska fast sås. Den skall mer "coata" kycklingen än att kycklingen simmar i den.
Varva makaroner, kycklingsåsen och ost några varv. Avsluta med ost på toppen.
Grädda i ugn på sisådär 225 grader tills osten fått färg (20-30 minuter?)
Servera gärna till en god avocadosallad.
För typ 8 portioner behöver du:
1 Stor gul lök fintärnad
4-5 kycklinglårfileer
8 dl kokta makaroner
2 msk tomatpure
En rätt rejäl skvätt whisky (1-2 dl?)
2-3 msk honung
Salt, peppar, cayennepeppar och tabasco
Mycket riven ost.
Börja med att "svärta" kycklingen i en gjutjärnspanna eller gryta. Använd inget fett. Häll av vätskan som kokar ur kycklingen allteftersom. I med lite smör framåt slutet och svetta med löken.
Häll över whisky och tomatpure och alla kryddor. Låt koka ihop till en ganska fast sås. Den skall mer "coata" kycklingen än att kycklingen simmar i den.
Varva makaroner, kycklingsåsen och ost några varv. Avsluta med ost på toppen.
Grädda i ugn på sisådär 225 grader tills osten fått färg (20-30 minuter?)
Servera gärna till en god avocadosallad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
