Åkte, vid strax före sexrycket, med Izabella mot nya äventyr. Allt var bra. Bella startade på första försöket, gick jämt och fint och vädret var mysigt. Jag körde med öppet visir på AGV-hjälmen och kände mig sådär härligt fri som bara folk på två hjul kan känna sig med ett italienskt litet ettrigt muskelpaket mellan benen. Kom förbi Boo kyrka och började tänka på vägarbetet som håller på där. Igår var det en massa sand över hela gatan och cykelbanan var avstängd hela vägen fram till själva vägen. Idag kommer jag förbi avspärrningarna och ned i backen, precis förbi Eriksviks busshållplats när Bella plötsligen puttrar lite konstigt och sedan dör.
II nedförsbacke! Vad har hänt? Jag får henne att tända och rullar en meter innan det puttrar till igen. SOPPATORSK?! Jag tankade henne ju igårkväll för att jag visste att jag skulle ut och köra idag? Nåväl - jag ställer om bränslekranen till reservtank och Bella puttrar till. Jag lyfter nu med all kraft mopeden och skakar den. Inget kluck.
Någon.
Illvillig.
Ond.
Illgärningsman.
Har.
Slangat.
MIN
Izabella!
Vid insikten därom är jag så irriterad att jag känner för att kasta Izabella så långt jag bara kan. Kommer på att det inte är hennes fel och börjar i stället putta henne framför mig.
Jag har en gammal kompis - Peder - som har en kåk i Lillebo, ungefär en kilometer längre bort längs cykelvägen. Medan bussen åker förbi svär jag över alla finniga tonåringar i Orminge som inte tycker sig ha råd att köpa egen soppa till sina söndertrimmade kinesmoppar och uttalar hemska eder och förbannelser över dem och deras familjer (och ifrågasätter givetvis deras härkomst och ifall alla deras mödrar verkligen inte gick på farliga mediciner när de ammade dem). Rullar upp Izabella på Peders garageuppfart vid tjugo i sju. Jag börjar sju. Jag brukar vara på jobbet tjugo i sju för att hinna byta om och ta en kaffe innan jag "stämplar in".
Idag ringer jag taxi i stället.
Kommer till jobbet tre minuter över sju. På uselt humör.
Öppnar snabbt grönsaksförrådet och tar med mig en låda äpplen och några tomater in i köket, där jag byter om och sedan - lite stressad börjar preppa käket...
...
Gjorde ugnsstekt falukorv idag. Det gick hem. Ungarna åt som... Ja, nästan som om det vore min pasta och köttfärssås i fredags. Kul. Det är alltid kul när det blir bra.På eftermiddagen hann jag både ta hand om alla grejer som kommit i leveransen idag, städa fint i köket (där det såg ut som ett slagfält i morse - jag hade ju "diskhjälp i fredags - och serverat mellis och, trots allt, fått tagen att funka.
Det känns bra.
Hemvägen blir buss till Peder, där Fru (och fröken) Värn möter upp med 2% oljeblandad 95 oktanig godhet på dunk. Bella startar återigen på första försöket och jag kör hem på tjugo minuter.
Jag har numer tanklock med lås.Jag vet - det är inte original på Ciao, men ibland nödgas man liksom göra ingrepp i originaldesignen för att kunna bruka mopeden också. Jag antar att jag kan sälja den som "custom-configurerad" sedan. :-)
Nåväl.
Demain il y a une autre jour, som fransmännen säger (Och Christer Björkman sjunger på den förhatliga radion på jobbet). Om vädret är ok i morgon skallk jag göra ett nytt försök...
måndag, maj 07, 2007
Måndag morgon...
... och mitt huvud känns så tungt.
Precis lagom som förkylningen börjar ge sig kommer pollenallergi. Snuva som snuva, typ.
Idag vankas det falukorv.
Snart drar Izabella och jag till jobbet.
Precis lagom som förkylningen börjar ge sig kommer pollenallergi. Snuva som snuva, typ.
Idag vankas det falukorv.
Snart drar Izabella och jag till jobbet.
söndag, maj 06, 2007
Kärlek i 30 km/h
... Givetvis är hon en dam. En italienska. Från och med nu heter moppen "Izabella". Det känns liksom naturligt att säga "ciao bella" om henne.
Körde till mor och far en sväng idag. Det gick bra, men jag glömde bränslekranen på så när far skulle provköra den mycket sportiga synnerligen lagliga ovässade italienskan gick hon inte igång. Jag fick "rullstarta" henne utför en backe, och när jag kom tillbaka upp igen såg pappa skeptiskt på henne och sade "en annan gång kanske"... Nåväl - nu har hon träffat föräldrarna. Jag antar att det liksom är någon slags "checkpunkt" på våran väg tillsammans.
Provkörde vägen mellan hemmet och Grantomta idag. Den var.... ... . lång. Men bitvis fin och skoj att köra på, vid vackert väder. Bella gick som ett urverk. Ungefär 45 minuter tog det, åt vardera hållet, så det är ungefär vad det tar med buss. Fast jag slipper bytet. Och jag kommer hem fortare, för på hemvägen missar alltid min ena buss den andra, och jag får stå i Gustavsberg och vänta i 20 minuter.
Izabellas midja är emellertid ungefär lika välutvecklad som min, och ger därför - efter en så kort resa som en och en halv timma - ordentligt med träsmak. Eller "skinnbeklädd aluminiumprofil-smak", kanske.
Nåväl. Efter de här första - lite flirtiga - kontakterna håller vi på och lär känna varandra bättre och bättre, Izabella och jag. Det här kan utvecklas till något fint. Eller som de sjunger på den eländiga radion på jobbet - "Det börjar verka kärlek, bannemej!".
Kärlek i 30 km/h.
Körde till mor och far en sväng idag. Det gick bra, men jag glömde bränslekranen på så när far skulle provköra den mycket sportiga synnerligen lagliga ovässade italienskan gick hon inte igång. Jag fick "rullstarta" henne utför en backe, och när jag kom tillbaka upp igen såg pappa skeptiskt på henne och sade "en annan gång kanske"... Nåväl - nu har hon träffat föräldrarna. Jag antar att det liksom är någon slags "checkpunkt" på våran väg tillsammans.
Provkörde vägen mellan hemmet och Grantomta idag. Den var.... ... . lång. Men bitvis fin och skoj att köra på, vid vackert väder. Bella gick som ett urverk. Ungefär 45 minuter tog det, åt vardera hållet, så det är ungefär vad det tar med buss. Fast jag slipper bytet. Och jag kommer hem fortare, för på hemvägen missar alltid min ena buss den andra, och jag får stå i Gustavsberg och vänta i 20 minuter.
Izabellas midja är emellertid ungefär lika välutvecklad som min, och ger därför - efter en så kort resa som en och en halv timma - ordentligt med träsmak. Eller "skinnbeklädd aluminiumprofil-smak", kanske.
Nåväl. Efter de här första - lite flirtiga - kontakterna håller vi på och lär känna varandra bättre och bättre, Izabella och jag. Det här kan utvecklas till något fint. Eller som de sjunger på den eländiga radion på jobbet - "Det börjar verka kärlek, bannemej!".
Kärlek i 30 km/h.
lördag, maj 05, 2007
Var kockarna äter...
Fick ett mail från en kompis som är utomsocknes, som undrade var man går och äter gott i Stockholm. Efter några förslag kom det tillbaka ett förtydligande - jamen, var äter alla kockar i stockholm?
Jag vet inte.
Faktiskt.
Och nej - det är inte något "hemligt" ställe som jag inte delar med mig av bara för att den här bloggen mest läses av folk som inte är i branchen. Det finns, mig veteligen, inget "kockhak" i Stockholm. Gör det det i andra städer?
Nåväl - om jag skulle gå ut med kockar och käka skulle jag förmodligen gå på Gunnels Krog på Lilla Nygatan i Gamla Stan. Det knäcker. Bra käk. Bra priser. Bra service. Och "riktig mat", som det heter. Gamla stadshotellsklassiker och husmanskost av det lite finare slaget på en meny som sällan hittar norr om hundrafemtiokronorsgränsen för en varmrätt. Det är bra.
Eller på den där sjukt svala "bisto Paname" på Karlbergsgatan (är det väl?). Det är fransk mat för riktiga män det - sniglar, moules marinieres, boeuf bourguignon. Inget jtafs. Riktig mat. The place to be om man är hungrig och vill dricka något gott rödvin till.
Annars gillar kockar nog ungefär samma mat som alla andra. Själv gillar jag just nu "småplock" av olika slag och käkar därför gärna libanesiskt. Eller sushi. Bästa sushi-haket i Stockholmsområdet är den lokala sushilådan i finntorp.
Bara så ni vet.
Jag vet inte.
Faktiskt.
Och nej - det är inte något "hemligt" ställe som jag inte delar med mig av bara för att den här bloggen mest läses av folk som inte är i branchen. Det finns, mig veteligen, inget "kockhak" i Stockholm. Gör det det i andra städer?
Nåväl - om jag skulle gå ut med kockar och käka skulle jag förmodligen gå på Gunnels Krog på Lilla Nygatan i Gamla Stan. Det knäcker. Bra käk. Bra priser. Bra service. Och "riktig mat", som det heter. Gamla stadshotellsklassiker och husmanskost av det lite finare slaget på en meny som sällan hittar norr om hundrafemtiokronorsgränsen för en varmrätt. Det är bra.
Eller på den där sjukt svala "bisto Paname" på Karlbergsgatan (är det väl?). Det är fransk mat för riktiga män det - sniglar, moules marinieres, boeuf bourguignon. Inget jtafs. Riktig mat. The place to be om man är hungrig och vill dricka något gott rödvin till.
Annars gillar kockar nog ungefär samma mat som alla andra. Själv gillar jag just nu "småplock" av olika slag och käkar därför gärna libanesiskt. Eller sushi. Bästa sushi-haket i Stockholmsområdet är den lokala sushilådan i finntorp.
Bara så ni vet.
Jag har fans!
Jo faktiskt. Jag har fans. På jobbet. De heter Elin och.... . något som är hemligt, än så länge och är fyra år. Igår kom de och avbröt min lunch i köket med en fråga (som de var lite för blyga för att fråga själva och därför skickade in Sussie - en av förskolefröknarna för att fråga) om de fick "stå här i dörren och titta på dig ett tag"?
Givetvis! Vad gillar ni för mat?
- inget svar
Gillar ni inte mat?
- Nej, vi gillar killar! *tjejfnitter*
Den vanligen stora, elaka kocken, som sedan sin början av karriären på grantomta annars fått förklara att han är kock och inte pirat, eller att han inte är så elak som han ser ut, SMÄLTER givetvis inombords.
---
Eftersom jg var färdig med lunchen ungefär 7 minuter för tidigt igår gick jag över till en av avdelningarna som finns i ett annat hus, med deras mat i en plastback. De var lite underbemannade igår. Ute på gården springer jag på två tjejer (they always travel in packs!) i femman som hört att de skall ha hemkunskap med mig.
"Vad skönt med en kock som ser ut som en kock!" säger den ena.
"Ja - och som är snäll!" säger den andra.
Ehm - ni skulle bara veta. Vänta ni tills efter hemkunskapen... Jag försöker att släta över det lite med:
"Men man behöver ju inte ha vit rock på sig för att laga god mat? Och förresten är jag inte så snäll..."
"Men inte så elak som Carin" kontrar en av tjejerna, lite för fort.
Det är då jag helt plötsligt står mellan att bli dels stolt över Carin, som slutgiltigen visat att hon är "en av killarna", när hon omnämns som "elak" tillochmed efter att hon slutat på jobbet. Ett namn som ingjuter skräck och fruktan vid blotta uttalandet. Å andra sidan blir jag nästan lite stött över att tjejerna tror att jag på något sätt är ett charmtroll i vit bomullssatin. Jag - pirathårdrocksfinstryckerikillen, liksom.
När jag kommer över till avdelningen med maten blir personalen där så glad att jag får applåder och en puss på kinden.
Jag har tydligen fans. :-)
Givetvis! Vad gillar ni för mat?
- inget svar
Gillar ni inte mat?
- Nej, vi gillar killar! *tjejfnitter*
Den vanligen stora, elaka kocken, som sedan sin början av karriären på grantomta annars fått förklara att han är kock och inte pirat, eller att han inte är så elak som han ser ut, SMÄLTER givetvis inombords.
---
Eftersom jg var färdig med lunchen ungefär 7 minuter för tidigt igår gick jag över till en av avdelningarna som finns i ett annat hus, med deras mat i en plastback. De var lite underbemannade igår. Ute på gården springer jag på två tjejer (they always travel in packs!) i femman som hört att de skall ha hemkunskap med mig.
"Vad skönt med en kock som ser ut som en kock!" säger den ena.
"Ja - och som är snäll!" säger den andra.
Ehm - ni skulle bara veta. Vänta ni tills efter hemkunskapen... Jag försöker att släta över det lite med:
"Men man behöver ju inte ha vit rock på sig för att laga god mat? Och förresten är jag inte så snäll..."
"Men inte så elak som Carin" kontrar en av tjejerna, lite för fort.
Det är då jag helt plötsligt står mellan att bli dels stolt över Carin, som slutgiltigen visat att hon är "en av killarna", när hon omnämns som "elak" tillochmed efter att hon slutat på jobbet. Ett namn som ingjuter skräck och fruktan vid blotta uttalandet. Å andra sidan blir jag nästan lite stött över att tjejerna tror att jag på något sätt är ett charmtroll i vit bomullssatin. Jag - pirathårdrocksfinstryckerikillen, liksom.
När jag kommer över till avdelningen med maten blir personalen där så glad att jag får applåder och en puss på kinden.
Jag har tydligen fans. :-)
torsdag, maj 03, 2007
I manegen på cirkus Grantomta
Idag har det varit cirkus.
Riktig cirkus. Ni vet - sådär som när det efteråt frågas hundra personer "vad hände?" och man får hundra olika svar? - "the fog of war" och hela den där grejen? Där var jag idag. Långt nere i stresspiralen...
Fast besluten att inte göra om gårdagens fiasko med sjömansbiff tänkte jag idag bratwurst med senapssås och kokt potatis. En klassiker som inte ens jag kan misslyckas med. Ens om saker och ting strular. Trodde jag.
Jag kom till jobbet som vanligt - strax före sju och bytte om, och började fixa dagens sysslor. Efter att ha fixat till knäckebrödkorgar, hämtat frukt och grönt och börjat hacka dagens grönsaker satte jag på såsen, som jag tänkte kunde få koka upp och sedan hållas lite småvarm under tiden resten av grejerna blev klara. Lugnt och fint. Skar mina bratwurstar i lagom stora bitar och lade upp och bleck och laddade ugnen.vid sisådär halv tio tänkte jag - jag skickar på potatisen nu...
Tio kg potatis tar på Grantomtas spis normalt sett cirkus en halvtimma att koka upp och sedan går den ju i kanske en halvtimma - fyrtio innan den är klar, så jag fortsatte med att lägga upp alla fina grönsaker - ibland sjungandes med i någon gammal Pernilla Wahlgren-dänga på Svenska favoriter (Jag MÅSTE få till en CD-spelare eller något, så jag kan lyssna på RIKTIG musik snart!).
Vid passet tjugo över tio var det dags att brata wursten, så på med ugnen.
Vid halv elva är det fortrarande inte en bubbla i potatisvattnet. Spisen är fisljum. Med puls som en genomsnittlig kollibri ringer jag CayakCarin (för andra gången idag - den första ringde jag om beställningsrutiner - jag har full förståelse för om hon snart spärrar mitt nummer i sin telefon!) i panik och undrar om jag gör något fel. Nej - det skall vara den bästa plattan.
En räddningsinsats - vad som i historien kommer att kallas för "hjältedådet på grantomta" - dras igång med en vattenkokare om sisådär 1.5 liter och sedan utbaxande av potatis i småkastruller till varenda fungerande spisplatta i vartenda pentry och lunchkök i hela kvarteret.
Lunchen serverades 11.15. Prick.
Efter lunch vill gärna kocken på Grantomta koppla av något lite och ta en kopp kaffe. Ingen ström. Alls, i den delen av köket - börjar ana oråd.
Hittar till sist boven i dramat - (efter ytterligare ett kollibri-samtal till CayakCarin) - en jordfelsbrytare som löst ut.
Vid disken kommer ungefär hälften av all korv tillbaka till köket. "Den var för stark" säger man. Jahapp. Då vet jag det, till nästa gång. P.g.a. mitt elskåpsletande står jag fortfarande och diskar de sista blecken bör det ör dags att oreooa nekkus, Som måste bli gröt, för ungarna har ätit för lite. Och som måste bli mannagrynsgröt för jag har gjort musli av nästan alla havregryn.
Ibland önskar man att man kunde klona sig.
Mellanmålet serveras dock i tid. Alla är nöjda och ungarna äter gröt som små hästar. I disken står jag och svär över en mannagrynsgrötkastrull och städar sedan snabbt golvet.
Jag kom inte riktigt hem när jag skulle idag.
Riktig cirkus. Ni vet - sådär som när det efteråt frågas hundra personer "vad hände?" och man får hundra olika svar? - "the fog of war" och hela den där grejen? Där var jag idag. Långt nere i stresspiralen...
Fast besluten att inte göra om gårdagens fiasko med sjömansbiff tänkte jag idag bratwurst med senapssås och kokt potatis. En klassiker som inte ens jag kan misslyckas med. Ens om saker och ting strular. Trodde jag.
Jag kom till jobbet som vanligt - strax före sju och bytte om, och började fixa dagens sysslor. Efter att ha fixat till knäckebrödkorgar, hämtat frukt och grönt och börjat hacka dagens grönsaker satte jag på såsen, som jag tänkte kunde få koka upp och sedan hållas lite småvarm under tiden resten av grejerna blev klara. Lugnt och fint. Skar mina bratwurstar i lagom stora bitar och lade upp och bleck och laddade ugnen.vid sisådär halv tio tänkte jag - jag skickar på potatisen nu...
Tio kg potatis tar på Grantomtas spis normalt sett cirkus en halvtimma att koka upp och sedan går den ju i kanske en halvtimma - fyrtio innan den är klar, så jag fortsatte med att lägga upp alla fina grönsaker - ibland sjungandes med i någon gammal Pernilla Wahlgren-dänga på Svenska favoriter (Jag MÅSTE få till en CD-spelare eller något, så jag kan lyssna på RIKTIG musik snart!).
Vid passet tjugo över tio var det dags att brata wursten, så på med ugnen.
Vid halv elva är det fortrarande inte en bubbla i potatisvattnet. Spisen är fisljum. Med puls som en genomsnittlig kollibri ringer jag CayakCarin (för andra gången idag - den första ringde jag om beställningsrutiner - jag har full förståelse för om hon snart spärrar mitt nummer i sin telefon!) i panik och undrar om jag gör något fel. Nej - det skall vara den bästa plattan.
En räddningsinsats - vad som i historien kommer att kallas för "hjältedådet på grantomta" - dras igång med en vattenkokare om sisådär 1.5 liter och sedan utbaxande av potatis i småkastruller till varenda fungerande spisplatta i vartenda pentry och lunchkök i hela kvarteret.
Lunchen serverades 11.15. Prick.
Efter lunch vill gärna kocken på Grantomta koppla av något lite och ta en kopp kaffe. Ingen ström. Alls, i den delen av köket - börjar ana oråd.
Hittar till sist boven i dramat - (efter ytterligare ett kollibri-samtal till CayakCarin) - en jordfelsbrytare som löst ut.
Vid disken kommer ungefär hälften av all korv tillbaka till köket. "Den var för stark" säger man. Jahapp. Då vet jag det, till nästa gång. P.g.a. mitt elskåpsletande står jag fortfarande och diskar de sista blecken bör det ör dags att oreooa nekkus, Som måste bli gröt, för ungarna har ätit för lite. Och som måste bli mannagrynsgröt för jag har gjort musli av nästan alla havregryn.
Ibland önskar man att man kunde klona sig.
Mellanmålet serveras dock i tid. Alla är nöjda och ungarna äter gröt som små hästar. I disken står jag och svär över en mannagrynsgrötkastrull och städar sedan snabbt golvet.
Jag kom inte riktigt hem när jag skulle idag.
onsdag, maj 02, 2007
Müsli
Som en uppmärksam, omtänksam läsare mejlade till mig: Men - du behöver ju inte vara deppig för att ungarna inte diggar sjömansbiff - de älskar ju din müsli". Och det är faktiskt sant. Idag fick jag göra en ny laddning. Idag blev det såhär:
havregryn så det täcker botten på ett bleck
solroskärnor ovanpå
lite kokosflingor /några dl?)
lite ljus sirap
rosta rubbet ungefär 15 minuter på 250 grader.
Skaka om lite då och då.
Efteråt - i med russin och lite cornflakes.
Det blev mums och ungarna åt typ ett par kilo av det, på en gång. När jag blir stor skall jag bli müslimiljonär!
havregryn så det täcker botten på ett bleck
solroskärnor ovanpå
lite kokosflingor /några dl?)
lite ljus sirap
rosta rubbet ungefär 15 minuter på 250 grader.
Skaka om lite då och då.
Efteråt - i med russin och lite cornflakes.
Det blev mums och ungarna åt typ ett par kilo av det, på en gång. När jag blir stor skall jag bli müslimiljonär!
Jag - fastän jag inser att vi är ungefär lika många som äger en ciao-moped som gör det - använder mig ibland av den alltmer tvivelaktiga bloggportalen.se. Såg att en av bloggfavoriterna - Gitto - hade, inspirerad av min aansjovistävling fått någon slags ansjovisnoja och bl.a. spikat ihop gubbröra. Gubbröra som jag tycker ÄR så himla GOTT. Gitto kallar sin röra förGobbagegg, vilket låter lite kul tycker jag.
Uppmärksamma läsare kommer ihåg att Gitto lämnade in ett helt annat recept till tävlingen - nämligen en "bolognese svedese". Själv var jag förundrad över att ingen faktiskt inkom med någon gubbröra.
För gubbröra är precis som bolognese - alla har SITT recept. Jag t.ex. har ett helt annat recept än Gitto. Fastän båda är riktigt goda.
Mitt ser ut såhär:
Du behöver:
2 hårdkokta,hackade, ägg
1 liten röd lök
Lite (½ dl?) finhackad dill
Ansjovis efter behag - jag brukar hacka ned en liten burk av grebbestads
Majonnäs på en äggula (en msk senap, ½ dl vinäger, 2-2½ dl rapsolja, salt)
Jag brukar servera min på kavring, ringstansad till små puckar, med en dillkvist och en rå äggula på toppen. Och bättre tillbehör till en pilsner eller lättlöl finns faktiskt inte.
Uppmärksamma läsare kommer ihåg att Gitto lämnade in ett helt annat recept till tävlingen - nämligen en "bolognese svedese". Själv var jag förundrad över att ingen faktiskt inkom med någon gubbröra.
För gubbröra är precis som bolognese - alla har SITT recept. Jag t.ex. har ett helt annat recept än Gitto. Fastän båda är riktigt goda.
Mitt ser ut såhär:
Du behöver:
2 hårdkokta,hackade, ägg
1 liten röd lök
Lite (½ dl?) finhackad dill
Ansjovis efter behag - jag brukar hacka ned en liten burk av grebbestads
Majonnäs på en äggula (en msk senap, ½ dl vinäger, 2-2½ dl rapsolja, salt)
Jag brukar servera min på kavring, ringstansad till små puckar, med en dillkvist och en rå äggula på toppen. Och bättre tillbehör till en pilsner eller lättlöl finns faktiskt inte.
CayakCarin - var är du?
Om varje dag är en låt hade onsdagen den 2:a maj 2007 varit "Missing" av Anything but the girl - möjligen i remix av Todd Terry.
Har soloflugit på jobbet idag. Det har gått bra och sådär, men det har varit outsägligt trist att vara själv hela tiden och inte ha någon att verbalboxas med.
Det - i kombination med att ungarna inte gillade min sjömansbiff - har gjort att dan faktiskt känts lite deppig, trots att jag lyckats få ut all mat, i rätt tid, på rätt sätt, och ta emot både mejeri- torr och frys samt frukt och gröntbeställningarna (och givetvis kom alla mellan 10.30 och 10.50. Jag serverar lunch 11).
Nåväl - i morgon är en annan dag, som Jan Johansen har sjungit på radion...
Har soloflugit på jobbet idag. Det har gått bra och sådär, men det har varit outsägligt trist att vara själv hela tiden och inte ha någon att verbalboxas med.
Det - i kombination med att ungarna inte gillade min sjömansbiff - har gjort att dan faktiskt känts lite deppig, trots att jag lyckats få ut all mat, i rätt tid, på rätt sätt, och ta emot både mejeri- torr och frys samt frukt och gröntbeställningarna (och givetvis kom alla mellan 10.30 och 10.50. Jag serverar lunch 11).
Nåväl - i morgon är en annan dag, som Jan Johansen har sjungit på radion...
måndag, april 30, 2007
Teckan på att jag snart ÄR Jamie Oliver
Jag gillar ekologiska råvaror.
Jag är jättesnygg i broderad kockrock.
Jag är gift med en jättesnygg tjej (som i och för sig inte är fotomodell, men som borde vara det!)
Jag jobbar med mat åt barn-
Jag är också - snart - välkänd TV-kock (nåja - i alla fall web-TV-kock!)
Sedan i eftermiddags äger jag också en tjänstescooter!
Check this out!
"Bellisimo - eh? En liten vinröd alldeles fantastiskt trevlig Piaggio Ciao Bravo från 99, att puttra på till och från jobbet. Ni skall bara se mig sedan, när jag åker runt till saluhallarna och mellan mina olika lokala handlare och snackar sådär härligt avspänt med dem som bara välkända TV-kockar kan...
Men visst är moppen snygg?
Jag är jättesnygg i broderad kockrock.
Jag är gift med en jättesnygg tjej (som i och för sig inte är fotomodell, men som borde vara det!)
Jag jobbar med mat åt barn-
Jag är också - snart - välkänd TV-kock (nåja - i alla fall web-TV-kock!)
Sedan i eftermiddags äger jag också en tjänstescooter!
Check this out!
"Bellisimo - eh? En liten vinröd alldeles fantastiskt trevlig Piaggio Ciao Bravo från 99, att puttra på till och från jobbet. Ni skall bara se mig sedan, när jag åker runt till saluhallarna och mellan mina olika lokala handlare och snackar sådär härligt avspänt med dem som bara välkända TV-kockar kan...
Men visst är moppen snygg?
Första veckan
Första veckan på nya jobbet är till ända och har gått bra. Jag haft en veckas "inkörning" med kocken Carin (hädanefter CayakCarin) - en trevlig tjej som snabbt kvalade in på min lista som "en av grabbarna", i ordens mest positiva mening.
Köket på grantomta är trångt. Jättetrångt. Faktiskt såpass trångt att jag inte jobbat i ett sådant trångt kök sedan Gåsgränd 4. Tack och lov är Grantomta modernare än så och även om det går ut ungefär lika mycket mat ur bägge köken är det inte typ 100 a la carte som skall ut ur köket ur Grantomta, så... Well. Det är skönt. Nåväl. Ett trångt kök betyder att man liksom kommer varandra nära. Rent fysiskt.
Vi har ändå lyckats överleva den där första veckan, och utan allvarligare blessurer, trots rakbladsvassa kocckknivar, stora tunga grytor med kokande vatten och mitt välkända goda morgonhumör - före första kopparna kaffe. Då är det svårt att inte beundra sin medarbetare.
Nu skall Carin emellertid vidare ut i livet och hålla på med sina kajaker på heltid i stället. Trist för mig, som inte får någon att vänskapligt tackla in i köksutrustningen, men kul för Carin, som får syssla med något hon verkligen vill. Lycka till Carin.
Krubbet på Grantomta är enkelt. Jag har egentligen bara en liten ugn, för några gastronorm-bleck och så en halvrutten spis att jobba med. Inga stekbord. Inga extrahällar. Inga fritöser... Det är mycket "en grej i panna, en i kastrull"-matlagning. Den här veckan har det därför serverats italiensk kycklinggryta med pasta på måndagen, fiskbullar med någon slags thainspirerad currysås med kokos på tisdagen, onsdagen förde med sig pasta med ädelostsås och skinka, torsdagen serverade jag köttfärslimpa med champinjonsås och potatis och fredagen mitt gamla paradnummer "fransk köttgryta". Just fredagen var en kioskvältare.
I övrigt går det ungefär som väntat - inga större hinder eller bekymmer än, men så har jag ju haft hjälp hela veckan också.
Enda minuset hittills är att radion i köket typ bara får in P3 och "Svenska favoriter" - vilket gör mig nästan nässelrosig av schlagerallergi. Jg längtar efter rockklassiker och får i stället hålla tillgodo med typ Tommy Nilsson och Jill Jonsson.
Det enda som varit riktigt bra på den radiokanalen var den här låten - som med lite letande - hittades - som allt annat nuförtiden - på Youtube. Emilia med "var minut".
Och ja - jag vet - det är föga rock n roll-kockigt att gilla Emilia. Men hey - jag har fått post i veckan till "husmor", så jag antar att jag inte är så rock n roll längre. :-)
Köket på grantomta är trångt. Jättetrångt. Faktiskt såpass trångt att jag inte jobbat i ett sådant trångt kök sedan Gåsgränd 4. Tack och lov är Grantomta modernare än så och även om det går ut ungefär lika mycket mat ur bägge köken är det inte typ 100 a la carte som skall ut ur köket ur Grantomta, så... Well. Det är skönt. Nåväl. Ett trångt kök betyder att man liksom kommer varandra nära. Rent fysiskt.
Vi har ändå lyckats överleva den där första veckan, och utan allvarligare blessurer, trots rakbladsvassa kocckknivar, stora tunga grytor med kokande vatten och mitt välkända goda morgonhumör - före första kopparna kaffe. Då är det svårt att inte beundra sin medarbetare.
Nu skall Carin emellertid vidare ut i livet och hålla på med sina kajaker på heltid i stället. Trist för mig, som inte får någon att vänskapligt tackla in i köksutrustningen, men kul för Carin, som får syssla med något hon verkligen vill. Lycka till Carin.
Krubbet på Grantomta är enkelt. Jag har egentligen bara en liten ugn, för några gastronorm-bleck och så en halvrutten spis att jobba med. Inga stekbord. Inga extrahällar. Inga fritöser... Det är mycket "en grej i panna, en i kastrull"-matlagning. Den här veckan har det därför serverats italiensk kycklinggryta med pasta på måndagen, fiskbullar med någon slags thainspirerad currysås med kokos på tisdagen, onsdagen förde med sig pasta med ädelostsås och skinka, torsdagen serverade jag köttfärslimpa med champinjonsås och potatis och fredagen mitt gamla paradnummer "fransk köttgryta". Just fredagen var en kioskvältare.
I övrigt går det ungefär som väntat - inga större hinder eller bekymmer än, men så har jag ju haft hjälp hela veckan också.
Enda minuset hittills är att radion i köket typ bara får in P3 och "Svenska favoriter" - vilket gör mig nästan nässelrosig av schlagerallergi. Jg längtar efter rockklassiker och får i stället hålla tillgodo med typ Tommy Nilsson och Jill Jonsson.
Det enda som varit riktigt bra på den radiokanalen var den här låten - som med lite letande - hittades - som allt annat nuförtiden - på Youtube. Emilia med "var minut".
Och ja - jag vet - det är föga rock n roll-kockigt att gilla Emilia. Men hey - jag har fått post i veckan till "husmor", så jag antar att jag inte är så rock n roll längre. :-)
fredag, april 27, 2007
And the winner is...
Ojojoj. Vilka recept! Vilken kreativitet! Vilken kulinarisk vishet!
Det är - som enväldig domare i ansjovistävlingen svårt att utse en hundraprocentigt rättvis vinnare.
Samtidigt vill man ju inte dra ut på det hela hur länge som helst, så...
Motivationen:
"Med ett öga för den moderana cross-over-trenden, rötter fast rotade i tradition och teknik visar vinnaren på en kreativitet och teknisk färdighet som inte står många gourmetköksmästare långt efter. Ett bra skrivet recept, med vackert foto och ett roligt nygammalt koncept."
Vinnaren är "Ansjovissemla" av Mario Eklund.
Grattis, Mario.
Och alla som nu undrar vad ni gått miste om att vinna - det hittills hemliga priset:
"Vårt dagliga bröd" i spedcialutgåva med stativpärm och matchande broderad baksläng. Grattis, Mario.
Det är - som enväldig domare i ansjovistävlingen svårt att utse en hundraprocentigt rättvis vinnare.
Samtidigt vill man ju inte dra ut på det hela hur länge som helst, så...
Motivationen:
"Med ett öga för den moderana cross-over-trenden, rötter fast rotade i tradition och teknik visar vinnaren på en kreativitet och teknisk färdighet som inte står många gourmetköksmästare långt efter. Ett bra skrivet recept, med vackert foto och ett roligt nygammalt koncept."
Vinnaren är "Ansjovissemla" av Mario Eklund.
Grattis, Mario.
Och alla som nu undrar vad ni gått miste om att vinna - det hittills hemliga priset:
"Vårt dagliga bröd" i spedcialutgåva med stativpärm och matchande broderad baksläng. Grattis, Mario.
torsdag, april 26, 2007
Well dressed man
Det är torsdag och mina arbetskläder dök till slut upp. De var jättefina. De nya rockarna var jättesnygga, med tjusig brodyr på bröstet, i svart. Sköna byxor i snyggt snitt, sköna tofflor, ja - allt var bra.
Priset ocksp. Handlade allt från Hejco och kände mig lite som att beställa från Ellos-katalogen och fastän jag klöpt grejer därifrån tidigare känns det alltid lite pirrigt att beställa via katalog.
Nu klöptes två rockar i 100% bomull, ett par byxor (även dem i bommull), köstofflor (med allt sådant där anti-halk, anti olja, anti.... allt(, två bandanamössor, och ett långt svart förkläde. Alltihop för typ §700 bagis. Ink. moms. Det tyckte i alla fall jag var billigt.
Och jag är SÅ himla SNYGG i de nya grejerna.
I morgon spiller jag säkert sås över hela mig.
Priset ocksp. Handlade allt från Hejco och kände mig lite som att beställa från Ellos-katalogen och fastän jag klöpt grejer därifrån tidigare känns det alltid lite pirrigt att beställa via katalog.
Nu klöptes två rockar i 100% bomull, ett par byxor (även dem i bommull), köstofflor (med allt sådant där anti-halk, anti olja, anti.... allt(, två bandanamössor, och ett långt svart förkläde. Alltihop för typ §700 bagis. Ink. moms. Det tyckte i alla fall jag var billigt.
Och jag är SÅ himla SNYGG i de nya grejerna.
I morgon spiller jag säkert sås över hela mig.
måndag, april 23, 2007
Dagen i sammandrag
86 tallrikar (pasta och kycklingsås)
65 och 40-årsfirande med tårta
Gjorde müsli
Har beställt lite varor
Håller på och orienterar mig i köket
Det verkar - initialt - bra.
Är stor, stark och nyklippt. Kan det bli bättre?
65 och 40-årsfirande med tårta
Gjorde müsli
Har beställt lite varor
Håller på och orienterar mig i köket
Det verkar - initialt - bra.
Är stor, stark och nyklippt. Kan det bli bättre?
söndag, april 22, 2007
Dan före dan...
Så blev det alltså söndagen före måndagen. Första måndagen som kock på Grantomta stiftelse, en ekonomisk förening som bl.a. driver montessoriförskola och grundskola. I deras "kök", som också dubblar som lunchrestaurang, med externa gäster, skall jag alltså husera, från och med nu, till i november. Det känns fantastiskt roligt, för jobbet har alla de kriterier jag har satt upp för ett "bra jobb".
Det är dagtid och vardagar (vilket är skönt när man har småbarn hemma).
Det är ett bra, hyffsat modernt kök som det hålls preussisk ordning i.
Man har en matsedel som är väl genomtänkt.
Man har rätt bra med stålar per tallrik nagg som skall "gå i luckan".
Det är ett köksmästarjobb och sist men inte minst:
Det är rätt mycket bättre pröjs än vad jag haft på cuibono.
Nu har jag strukit arbetskläderna. Plockat fram de gamla kökstofflorna och lagt fram alla klder inför mi morgon. Jag skall klippa håret kort och packa ihop knivarna och sedan är man "stridsklar" inför morgondagen.
Such is the glamourous life of a chef...
Det är dagtid och vardagar (vilket är skönt när man har småbarn hemma).
Det är ett bra, hyffsat modernt kök som det hålls preussisk ordning i.
Man har en matsedel som är väl genomtänkt.
Man har rätt bra med stålar per tallrik nagg som skall "gå i luckan".
Det är ett köksmästarjobb och sist men inte minst:
Det är rätt mycket bättre pröjs än vad jag haft på cuibono.
Nu har jag strukit arbetskläderna. Plockat fram de gamla kökstofflorna och lagt fram alla klder inför mi morgon. Jag skall klippa håret kort och packa ihop knivarna och sedan är man "stridsklar" inför morgondagen.
Such is the glamourous life of a chef...
MysMiddag Med MediaKristofer
Killen tidigare känd som MediaKristofer är i stan över helgen och vi hade bestämt oss för att träffas och käka en bit under avslappnade former.
För Er som inte vet vem Killen Tidigare Känd Som MediaKristofer är kan man väl säga att vi är kompisar, ursprungligen genom frälsis, där vi förmodligen först kommit i kontakt med varandra genom min gamla scoutpolare Cicci.. Sedan gick åren, vi växte upp (nåja) och Kristofer hamnade genom livets små nycker i Sidney ett tag. Han kom hem därifrån för lite sedan och pluggar nu i Linköping.
I bekantskapskretsen är Kristofer känd för att vara en hejare på bl.a. videoredigering och som något av en "otos häxmästare". Kolla in på hans websida så förstår ni varför.
Nåväl. - i den här posten kommer jag från och med nu att kort och gott kalla honom "Kris". Jris kom alltså hem till oss igår, vid - jag vet inte riktigt - vi hade bestämt att vi skulle äta mellan sju och halv åtta någon gång och jag tror Kris dök upp lite före sju.
Middagen var en - föga teknsiskt avancerad, men ändå god (tycker jag själv) kokmposition i tre rätter med en liten sallad med rostat morotsbröd, kräftstjärtar och chiliaioli till förrätt. Därefter en smaskig bit fransyska som hade fått gå till slottsstek, till vilket jag serverade smörslungad tournerad potatis och rödvinssky (varför krångla till det?) och så slutligen, efter en stunds paus (man måste ju låta maten sjunka undan så man får plats med desserten också...) en varsin creme brulee (den här gången garnerad med jordgubbe och citronmeliss).
Gott och enkelt.
Kris hade också med sig en ask choklad, så efter sedvanligt matnörderi, diskussioner om media i stort och kristen media i synnerhet och skvaller från bekantskapskretsen åkte den gamla sällskapsslagdängan "sybarit" fram och chokladen inmundigades under idrottsliga former. Jag förlorade, för en gångs skull, inte. Klart skönt. :-)
Allt som allt en väldigt mysig kväll, med god mat, många skratt, trevligt sällskap och - trots att jag lagat den själv - god mat.
För Er som inte vet vem Killen Tidigare Känd Som MediaKristofer är kan man väl säga att vi är kompisar, ursprungligen genom frälsis, där vi förmodligen först kommit i kontakt med varandra genom min gamla scoutpolare Cicci.. Sedan gick åren, vi växte upp (nåja) och Kristofer hamnade genom livets små nycker i Sidney ett tag. Han kom hem därifrån för lite sedan och pluggar nu i Linköping.
I bekantskapskretsen är Kristofer känd för att vara en hejare på bl.a. videoredigering och som något av en "otos häxmästare". Kolla in på hans websida så förstår ni varför.
Nåväl. - i den här posten kommer jag från och med nu att kort och gott kalla honom "Kris". Jris kom alltså hem till oss igår, vid - jag vet inte riktigt - vi hade bestämt att vi skulle äta mellan sju och halv åtta någon gång och jag tror Kris dök upp lite före sju.
Middagen var en - föga teknsiskt avancerad, men ändå god (tycker jag själv) kokmposition i tre rätter med en liten sallad med rostat morotsbröd, kräftstjärtar och chiliaioli till förrätt. Därefter en smaskig bit fransyska som hade fått gå till slottsstek, till vilket jag serverade smörslungad tournerad potatis och rödvinssky (varför krångla till det?) och så slutligen, efter en stunds paus (man måste ju låta maten sjunka undan så man får plats med desserten också...) en varsin creme brulee (den här gången garnerad med jordgubbe och citronmeliss).
Gott och enkelt.
Kris hade också med sig en ask choklad, så efter sedvanligt matnörderi, diskussioner om media i stort och kristen media i synnerhet och skvaller från bekantskapskretsen åkte den gamla sällskapsslagdängan "sybarit" fram och chokladen inmundigades under idrottsliga former. Jag förlorade, för en gångs skull, inte. Klart skönt. :-)
Allt som allt en väldigt mysig kväll, med god mat, många skratt, trevligt sällskap och - trots att jag lagat den själv - god mat.
Dags att pusta ut...
... Sågick så tävlingstiden ut för denna gång. Folk från när och fjärran deltog, tävlingen uppmärksammades i kända bloggar och vi kan alla utpustandes titulera oss "deltagare i 2007 års anjovisrecepttävling".Kul.
Nu börjar - för mig - den inte helt oangenäma uppgiften att faktiskt provlaga alla recept och se vilket jag tycker är bäst. Vinnaren kommer att meddelas någon gång under veckan, men eftersom det kommit över 20 (!) bidrag har jag idag, såhär, morgonen efter kvällen före, inte ännu hunnit igenom alla recept. Ha tålamod...
För att göra nå+gon slags rekpitulation av vilka bidrag som komit in, dåra:
Bloggade bidrag:
Rutans anjovisbullar (och den sedan tidigare kommenterade kalvhjärnan!) Rutan var först med att lämna in ett godkänt recept! Grattis Rutan!
Kinnas oxrullader
Lagers tabberasfriterade anjovis
Xilonens två olika recept
Gittos 'Bolognese Svedese'. Gitto skall ha fett med kredd för den här rätt roliga rätten. Den har tidigare varit med i matälskarens bolognesetävling (där den inte vann) - kanske är det dags nu?
Lata Mammans kålpudding
Southerns "fisk på sifk"-recept som efter lite "coachande" från mig också blev godkänt...
Lumummas råstekta potatiskakor med ansjovis och rosmarin
Marios Ansjovissemla som förtjänar någon slags pris för att lyckas lämna in något som låter jätteäckligt och som vid en närmare titt verkar kalassmarrigt!
Deinins pasta med ansjovis och lök
Edit: Visst glömde jag första gången Ragazze-tjejernas goda Jansson med rotfrukter. Sorry... Och tack ni som påminde mig...
Andra bloggare som deltagit, men inte lämnat bidrag på sina bloggar:
Annes recept på Slottsstek.
Mackans Janssons Frestelse
Dessutom har några - som faktiskt inte skriver bloggar (men som kanske borde göra det) lämnat in (som kommentarer till originalinlägget, som kommentar till "fel" inlägg eller som e-post.):
Ingvors 3(!) olka recept
Den gamla kaptenens två olika recept
Riktigt bra jobbat allihop! Vi hörs igen i ämnet "må fisk i god mat" om några dagar....
Nu börjar - för mig - den inte helt oangenäma uppgiften att faktiskt provlaga alla recept och se vilket jag tycker är bäst. Vinnaren kommer att meddelas någon gång under veckan, men eftersom det kommit över 20 (!) bidrag har jag idag, såhär, morgonen efter kvällen före, inte ännu hunnit igenom alla recept. Ha tålamod...
För att göra nå+gon slags rekpitulation av vilka bidrag som komit in, dåra:
Bloggade bidrag:
Rutans anjovisbullar (och den sedan tidigare kommenterade kalvhjärnan!) Rutan var först med att lämna in ett godkänt recept! Grattis Rutan!
Kinnas oxrullader
Lagers tabberasfriterade anjovis
Xilonens två olika recept
Gittos 'Bolognese Svedese'. Gitto skall ha fett med kredd för den här rätt roliga rätten. Den har tidigare varit med i matälskarens bolognesetävling (där den inte vann) - kanske är det dags nu?
Lata Mammans kålpudding
Southerns "fisk på sifk"-recept som efter lite "coachande" från mig också blev godkänt...
Lumummas råstekta potatiskakor med ansjovis och rosmarin
Marios Ansjovissemla som förtjänar någon slags pris för att lyckas lämna in något som låter jätteäckligt och som vid en närmare titt verkar kalassmarrigt!
Deinins pasta med ansjovis och lök
Edit: Visst glömde jag första gången Ragazze-tjejernas goda Jansson med rotfrukter. Sorry... Och tack ni som påminde mig...
Andra bloggare som deltagit, men inte lämnat bidrag på sina bloggar:
Annes recept på Slottsstek.
Mackans Janssons Frestelse
Dessutom har några - som faktiskt inte skriver bloggar (men som kanske borde göra det) lämnat in (som kommentarer till originalinlägget, som kommentar till "fel" inlägg eller som e-post.):
Ingvors 3(!) olka recept
Den gamla kaptenens två olika recept
Riktigt bra jobbat allihop! Vi hörs igen i ämnet "må fisk i god mat" om några dagar....
onsdag, april 18, 2007
Kort livstecken
Så fort jag inte skriver i bloggen på någon dag får jag mail som fråga "hur mår du, egentligen? Du har inte skrivit på din blogg...." Jotack. Jag mår bra.
Ett kort litet livstecken, såhär, dåra:
Läser just nu mycket på bloggarna Matälskaren och - föga överraskande Ragazze. Om du mot förmodan INTE läser dem, men läser Krubb - läs dessa fantastiska bloggar! De är bara SÅ bra!
Fick en kommentar i min blogg igår från en Linnea som skriver uppsats i skolan om hur det är att vara kock. Kul. Svarade efter bästa förmåga på hennes frågor och väntar nu med spänning på vad hon skall skriva.
Märker att Mackan får en massa uppmärksamhet i debatten kring Scandic. Hans och Tro och tänks kampanj med "humanistpaketen" är igång. En kul reaktion på ett ganska löjligt problem.
Har försökt att skriva texter till några av de stora mattidningarna och skickat iväg. Vi får se om något blir publicerat. Det vore kul att kunna kalla sig "matskribent" när man blir stor! :-)
Det fortsätter att trilla in bidrag i ansjovistävlingen. Det är kul!
Snackade med Killen tidigare känd som MediaKristofer, eller vad det kallas när man använder sådant där "prata över nätet"-program. Jag hoppas att han snart kan börja mecka med vårt fina webb-TV-program. En känd matskribent håller på och skriver en artikel om "mat på nätet" och tyckte att det var kul med webb-TV-grejen... Så jag hoppas att vi snart kan ha något att visa upp...
Snackade med Omie idag om giget på Comedyzone. Det känns kul. Nu börjar det bli på riktigt, på något sätt...
Nu skall jag fixa lite mer med papper här, innan jag byter jobb...
Ett kort litet livstecken, såhär, dåra:
Läser just nu mycket på bloggarna Matälskaren och - föga överraskande Ragazze. Om du mot förmodan INTE läser dem, men läser Krubb - läs dessa fantastiska bloggar! De är bara SÅ bra!
Fick en kommentar i min blogg igår från en Linnea som skriver uppsats i skolan om hur det är att vara kock. Kul. Svarade efter bästa förmåga på hennes frågor och väntar nu med spänning på vad hon skall skriva.
Märker att Mackan får en massa uppmärksamhet i debatten kring Scandic. Hans och Tro och tänks kampanj med "humanistpaketen" är igång. En kul reaktion på ett ganska löjligt problem.
Har försökt att skriva texter till några av de stora mattidningarna och skickat iväg. Vi får se om något blir publicerat. Det vore kul att kunna kalla sig "matskribent" när man blir stor! :-)
Det fortsätter att trilla in bidrag i ansjovistävlingen. Det är kul!
Snackade med Killen tidigare känd som MediaKristofer, eller vad det kallas när man använder sådant där "prata över nätet"-program. Jag hoppas att han snart kan börja mecka med vårt fina webb-TV-program. En känd matskribent håller på och skriver en artikel om "mat på nätet" och tyckte att det var kul med webb-TV-grejen... Så jag hoppas att vi snart kan ha något att visa upp...
Snackade med Omie idag om giget på Comedyzone. Det känns kul. Nu börjar det bli på riktigt, på något sätt...
Nu skall jag fixa lite mer med papper här, innan jag byter jobb...
måndag, april 16, 2007
Att få sina fiskar varma...
Det handlar förstås om min recepttävling som nu går in i någon slags slutskede.
Vad man kan säga hittills är att "det går bra". Jag har fått många riktigt bra bidrag. Alla - förresten - bidrag som lämnats in är riktigt, riktigt bra, faktiskt. Tydligen har vissa användare upplevt att det varit svårt att kommentera i "rätt" inlägg - alltså originalinlägget om tävlingen, så jag skriver här vilka förslag jag fått hittills - längst ned i den här posten. I helgen inhandldes i alla fall en del ansjovis (och ja - man kan stava både med och utan s, visar det sig!) för att kunna börja provlaga recepten, så jag hoppas att jag hinner med att prova igenom alla så snart som möjligt.
Det är kul att det är sådant intresse för en tävling om denna - lite osexiga - typsvenska skarpsill, tycker jag. Jag hade faktiskt inte väntat mig sådan respons. Ett par bloggar skrev ju om den redan förra veckan, utan att lämna in egna receptförslag. Jag blev väldigt överraskad över att folk faktiskt verkar läsa Krubb och bestämmer sig för att delta. Det är därför extra roligt med så många bidrag! Keep 'em coming!
En annan sak man kan slås av är att det är folk ur alla samhällsklasser och med alla olika bakgrunder som skriver. Allt ifrån den pensionerade Artiellerireservkaptenen till matskribenter, till publicerade kokboksförfattare, till teologistuderande till... ... . dig? Jättekul!
Ok - bidragen såhär långt, dåra:
Gittos 'Bolognese Svedese'
Rutans anjovisbullar (som får stå sida vid sida med stuvad kalvhjärna!)
Kinnas oxrullader
Lagers tabberasfriterade anjovis
Xilonens två olika recept
Anne - som inte har länkat till något inlägg, men som lämnat in ett gott recept på Slottsstek.
Dessutom har några - som faktiskt inte skriver bloggar (men som kanske borde göra det) lämnat in (som kommentarer till originalinlägget, som kommentar till "fel" inlägg eller som e-post.):
Ingvors 3(!) olka recept
Den gamla kaptenens två olika recept
Mackans Janssons Frestelse
Så... Bra jobbat allihop!
Vad man kan säga hittills är att "det går bra". Jag har fått många riktigt bra bidrag. Alla - förresten - bidrag som lämnats in är riktigt, riktigt bra, faktiskt. Tydligen har vissa användare upplevt att det varit svårt att kommentera i "rätt" inlägg - alltså originalinlägget om tävlingen, så jag skriver här vilka förslag jag fått hittills - längst ned i den här posten. I helgen inhandldes i alla fall en del ansjovis (och ja - man kan stava både med och utan s, visar det sig!) för att kunna börja provlaga recepten, så jag hoppas att jag hinner med att prova igenom alla så snart som möjligt.
Det är kul att det är sådant intresse för en tävling om denna - lite osexiga - typsvenska skarpsill, tycker jag. Jag hade faktiskt inte väntat mig sådan respons. Ett par bloggar skrev ju om den redan förra veckan, utan att lämna in egna receptförslag. Jag blev väldigt överraskad över att folk faktiskt verkar läsa Krubb och bestämmer sig för att delta. Det är därför extra roligt med så många bidrag! Keep 'em coming!
En annan sak man kan slås av är att det är folk ur alla samhällsklasser och med alla olika bakgrunder som skriver. Allt ifrån den pensionerade Artiellerireservkaptenen till matskribenter, till publicerade kokboksförfattare, till teologistuderande till... ... . dig? Jättekul!
Ok - bidragen såhär långt, dåra:
Gittos 'Bolognese Svedese'
Rutans anjovisbullar (som får stå sida vid sida med stuvad kalvhjärna!)
Kinnas oxrullader
Lagers tabberasfriterade anjovis
Xilonens två olika recept
Anne - som inte har länkat till något inlägg, men som lämnat in ett gott recept på Slottsstek.
Dessutom har några - som faktiskt inte skriver bloggar (men som kanske borde göra det) lämnat in (som kommentarer till originalinlägget, som kommentar till "fel" inlägg eller som e-post.):
Ingvors 3(!) olka recept
Den gamla kaptenens två olika recept
Mackans Janssons Frestelse
Så... Bra jobbat allihop!
söndag, april 15, 2007
Rytm
Tyrm är bra. I allt man gör. Allt har en viss rytm. En proffesionell kock har ett visst , konstant, tempo när han eller hon jobbar. Man har rytm i jobbet. Dagarnas olika arbetspass har alla en egen rytm.
Jag ha rförstått att rytm är på modet just nu. Det dansas i TV-tävlingar och deltagare försöker hålla takt och rytm levande tillsammans med sina partners och till musiken.
Själv är jag ju "inte bara kock", som det hette i den gamla TV-reklamen - "Jag är hobbytrummis också" och som sådan är det ju också viktigt att liksom spela rytmiskt, och i takt och framförallt inte hålla på och ändra tempo hela tiden, utan hålla ett konstant tempo för att följa rytmen.
Jag försöker att ofta arbeta så - i mitt kök - i ett konstant tempo, hela tiden. Ibland går det lite fortare än jag räknat med och ibland går det precis som det skall. Det viktigaste är att det inte sackar.
Nu är det dags att byta jobb, om en vecka och jag är lite sådär pirrigt förväntansfull, ungefär som när man skulle börja skolan, inför hur allt skall bli. Jag hoppas hitta rytmen snart och snabt komma in i rätt tempo.
Jag får väl, som vanligt, köra Shpngle om jag tycker att jag blir färdig för snabbt flera gånger i rad, på kökets lilla CD-spelare, eller - i det fall jag behöver snabba upp mig lite - plocka fram de bästa slagdängorna i The Whos reportoar och lyssna in mig på Keith Moons snabba luftpastejer...
Så man hittar rytmen.
Jag ha rförstått att rytm är på modet just nu. Det dansas i TV-tävlingar och deltagare försöker hålla takt och rytm levande tillsammans med sina partners och till musiken.
Själv är jag ju "inte bara kock", som det hette i den gamla TV-reklamen - "Jag är hobbytrummis också" och som sådan är det ju också viktigt att liksom spela rytmiskt, och i takt och framförallt inte hålla på och ändra tempo hela tiden, utan hålla ett konstant tempo för att följa rytmen.
Jag försöker att ofta arbeta så - i mitt kök - i ett konstant tempo, hela tiden. Ibland går det lite fortare än jag räknat med och ibland går det precis som det skall. Det viktigaste är att det inte sackar.
Nu är det dags att byta jobb, om en vecka och jag är lite sådär pirrigt förväntansfull, ungefär som när man skulle börja skolan, inför hur allt skall bli. Jag hoppas hitta rytmen snart och snabt komma in i rätt tempo.
Jag får väl, som vanligt, köra Shpngle om jag tycker att jag blir färdig för snabbt flera gånger i rad, på kökets lilla CD-spelare, eller - i det fall jag behöver snabba upp mig lite - plocka fram de bästa slagdängorna i The Whos reportoar och lyssna in mig på Keith Moons snabba luftpastejer...
Så man hittar rytmen.
Söndags-superposten
Ibland händer det så mycket i livet att man inte hinner blogga, och samtidigt är det väl det där som händer som man borde skriva om för att göra bloggen intressant...
Det har varit en rätt tjock vecka. Jag har inte haft några problem med vad jag skall göra av tiden, om man säger så.För att dra de största och viktigaste händelserna i någon slags o-ordning, dåra:
I tisdags undervisade jag hela dagen, för att sedan ta mig så snabbt som möjligt hem, för myskväll med dottern, eftersom Fru Värn skulle på kurs på kvällen. Det var mysigt, men när man är själv blir det oftast inte sådr jätteinspirerad mat. Det blev merguez, sådan där lammkorv, ni vet, med "afrikaris". Afrikaris är ris som kompisen Abdi lärde mig laga, och är tydligen på det sätt man gör i Somalia. Man försteker riset i lite olja och smör, kokar det sedan nästan färdigt i någon god buljong och sedan tillsätter man olika grönsaker. Jag hackade i små tärningar av morötter och lök i riset och färgade det gult med lite gurkmeja. Det såg kul ut och blev rätt smaskigt.
I onsdags kom så papprena från min nya arbetsgivare, där jag alltså börjar nästa måndag. Fram till dess är allt lite hemligt, så jag skriver inte mer om det här, just nu, men det blev lite pappersexcercis. På mitt nuvarande jobb försöker jag briefa in Niclas, en av kollegorna, på mina uppdrag. Det skall nog gå bra. Under tiden var Fru Värn och hämtade vår nya, fina Citroen Picasso. Ja - det är sant - "blå ffaran" är äntligen ur vår ägo. Och vi fick ungefär dubbelt så mycket i inbyte för den som jag trott att jag skulle få på Blocket, så... Bra affär. Och nu har vi en NY bil.
På torsdagen stod jag i klassrummet hela dagen, sedan en snabb sväng förbi jobbet och börja packa ihop grejer och lämna över papper och grejer till kollegorna. På kvällen var det "trumskolan" - en grupp killar som kommer och spelar trummor en gång i veckan på min lokala Frälsis-kår. Det var kul och killarna var tända.
Fredagen gick framförallt åt till att småpåta på jobbet och dokumentera sådana där grejer man "borde skriva nnågot om någon gång". Snackade med Omie om arbetskläder till Comedy Zone - en humorfestival i Malmö, där vi skall ansvara för käket på "hangouten". Det kommer nog att bli bra, men än så länge känns det inte riktigt verkligt...
På fredagskvällen backade ett blint nöt i lastbil på våran parkerade bil. Två dagar gick det innan det var dags att fixa med verkstad för nya bilen. Vår vanliga tur, känns det som.
Igår var det lördag och killarna på trumskolan hade sin första konsert för terminen. De spelade i ett antal olika konstellationer, med andra - inlånade - musiker. Det gick bra. Killarna var helnöjda och alla fick lira lite och snyas - och höras - av släkt, vänner och beundrande besökare... En av de inlånade musikerna var Pappa. Pappa är en sådan där tusenkonstnär som är "ganska bra på mycket" utan att vara exceptionellt brea på något (utom att köra bil, som han är fantastisk på, och - på den tiden - att hålla VARMT i en bastu och "Elda på"...)Bland egenskaperna pappa besitter finns musikalitet. Det gör det i och för sig hos mamma också, men pappa har utvecklat någon slags sinne för att spela instrument. Han kan kompa hjälpligt på klaviaturinstrument, har spelat trummor (och en gång i tiden varit ansvarig för att ha inköpt och satt ihop familjens första trumset), spelat lite mässingsblås och - under nästan alla festliga tillfällen jag kan komma ihåg från barndomen - underhållit gäster och familj med dragspel. Så pappa fick lira dragspel. Det var jättekul! Speciellt kul var det att lira "i band" eller ensemble med pappa. Det har jag inte gjort alls förut, vad jag kan minnas.
Nåväl. Det gick bra. Ingen reste sig och gick under konserten. Killarna fick banka lite och alla i publiken var med och sjöng med när de kunde texter till låtarna och sådär, så det var väldigt mysigt.
Matmässigt avslutades dagen med "kinesisk wokgryta", wokgrönsaker och ananas, som jag toppade med räkor och gjorde sötsur sås till. Det blev ok.
Fick ett mail härom dagen med påminnelse om att "nu var det jättelänge sedan du kom med ett recept", så här kommer min sötsura sås, så länge.
Du behöver:
En burk krossade tomater.
Lite tomatpuré.
Ketchup eller socker
1/2 dl vitvinsvinäger eller äppelcidervinäger
2 dl apelsinjuice eller 1 dl ananasjuice
En nypa salt
Något att reda av såsen med (majsstärkelse, vetemjöl, färdig "rör i-redning" eller vad som helst).
Gör såhär:
Häll i juice, tomater och vinäger ien panna eller kastrull och loåt koka upp.
Smaka av med salt och socker eller ketchup. För mer tomatsmak - tilsätt tomatpure.
Red av. Färdigt!
Det har varit en rätt tjock vecka. Jag har inte haft några problem med vad jag skall göra av tiden, om man säger så.För att dra de största och viktigaste händelserna i någon slags o-ordning, dåra:
I tisdags undervisade jag hela dagen, för att sedan ta mig så snabbt som möjligt hem, för myskväll med dottern, eftersom Fru Värn skulle på kurs på kvällen. Det var mysigt, men när man är själv blir det oftast inte sådr jätteinspirerad mat. Det blev merguez, sådan där lammkorv, ni vet, med "afrikaris". Afrikaris är ris som kompisen Abdi lärde mig laga, och är tydligen på det sätt man gör i Somalia. Man försteker riset i lite olja och smör, kokar det sedan nästan färdigt i någon god buljong och sedan tillsätter man olika grönsaker. Jag hackade i små tärningar av morötter och lök i riset och färgade det gult med lite gurkmeja. Det såg kul ut och blev rätt smaskigt.
I onsdags kom så papprena från min nya arbetsgivare, där jag alltså börjar nästa måndag. Fram till dess är allt lite hemligt, så jag skriver inte mer om det här, just nu, men det blev lite pappersexcercis. På mitt nuvarande jobb försöker jag briefa in Niclas, en av kollegorna, på mina uppdrag. Det skall nog gå bra. Under tiden var Fru Värn och hämtade vår nya, fina Citroen Picasso. Ja - det är sant - "blå ffaran" är äntligen ur vår ägo. Och vi fick ungefär dubbelt så mycket i inbyte för den som jag trott att jag skulle få på Blocket, så... Bra affär. Och nu har vi en NY bil.
På torsdagen stod jag i klassrummet hela dagen, sedan en snabb sväng förbi jobbet och börja packa ihop grejer och lämna över papper och grejer till kollegorna. På kvällen var det "trumskolan" - en grupp killar som kommer och spelar trummor en gång i veckan på min lokala Frälsis-kår. Det var kul och killarna var tända.
Fredagen gick framförallt åt till att småpåta på jobbet och dokumentera sådana där grejer man "borde skriva nnågot om någon gång". Snackade med Omie om arbetskläder till Comedy Zone - en humorfestival i Malmö, där vi skall ansvara för käket på "hangouten". Det kommer nog att bli bra, men än så länge känns det inte riktigt verkligt...
På fredagskvällen backade ett blint nöt i lastbil på våran parkerade bil. Två dagar gick det innan det var dags att fixa med verkstad för nya bilen. Vår vanliga tur, känns det som.
Igår var det lördag och killarna på trumskolan hade sin första konsert för terminen. De spelade i ett antal olika konstellationer, med andra - inlånade - musiker. Det gick bra. Killarna var helnöjda och alla fick lira lite och snyas - och höras - av släkt, vänner och beundrande besökare... En av de inlånade musikerna var Pappa. Pappa är en sådan där tusenkonstnär som är "ganska bra på mycket" utan att vara exceptionellt brea på något (utom att köra bil, som han är fantastisk på, och - på den tiden - att hålla VARMT i en bastu och "Elda på"...)Bland egenskaperna pappa besitter finns musikalitet. Det gör det i och för sig hos mamma också, men pappa har utvecklat någon slags sinne för att spela instrument. Han kan kompa hjälpligt på klaviaturinstrument, har spelat trummor (och en gång i tiden varit ansvarig för att ha inköpt och satt ihop familjens första trumset), spelat lite mässingsblås och - under nästan alla festliga tillfällen jag kan komma ihåg från barndomen - underhållit gäster och familj med dragspel. Så pappa fick lira dragspel. Det var jättekul! Speciellt kul var det att lira "i band" eller ensemble med pappa. Det har jag inte gjort alls förut, vad jag kan minnas.
Nåväl. Det gick bra. Ingen reste sig och gick under konserten. Killarna fick banka lite och alla i publiken var med och sjöng med när de kunde texter till låtarna och sådär, så det var väldigt mysigt.
Matmässigt avslutades dagen med "kinesisk wokgryta", wokgrönsaker och ananas, som jag toppade med räkor och gjorde sötsur sås till. Det blev ok.
Fick ett mail härom dagen med påminnelse om att "nu var det jättelänge sedan du kom med ett recept", så här kommer min sötsura sås, så länge.
Du behöver:
En burk krossade tomater.
Lite tomatpuré.
Ketchup eller socker
1/2 dl vitvinsvinäger eller äppelcidervinäger
2 dl apelsinjuice eller 1 dl ananasjuice
En nypa salt
Något att reda av såsen med (majsstärkelse, vetemjöl, färdig "rör i-redning" eller vad som helst).
Gör såhär:
Häll i juice, tomater och vinäger ien panna eller kastrull och loåt koka upp.
Smaka av med salt och socker eller ketchup. För mer tomatsmak - tilsätt tomatpure.
Red av. Färdigt!
fredag, april 13, 2007
Anjovistävlingen såhär långt.
Anjovistävlingen fortsätter, i sitt lagom höga tempo. Av någon anledning får jag bara recept från damer. Jag oroar mig (nästan inte alls - egentligen, men det ser bra ut i skrift) över om jag, som ju gillar anjovis, egentligen är lite tjejig?
Eller är det bara så att anjovis helt enkelt är en sådan fin gourmetingrediens att den bara kan hanteras av den kulinariska eliten i samhället - mammorna? Ni vet - "mammas mat" är alltid bäst. Vem man än frågar.
Nåväl. Det är ju en vecka kvar på tävlingen, så det hinner ju komma in fler bidrag. Hoppas jag, för det är kul att läsa Era recept kring anjovis.
Den första att lämna in recept var Rutan med sina anjovisbullar, som fick trängas på samma blogginläggsida som det något mindre alldagliga receptet "stuvad kalvhjärna". (!)
Ett bidrag som - återigen - bekräftar min teori om att det är mammors mat som är bäst kommer från bloggen "Mormors mat" - mer matmamma blir det ju inte än att vara mammas mamma:
Kinnas oxrullader
Ingvor - som inte bloggar, lämnade in två recept, en förrätt och en varmrätt och aspirerar således på titeln "tävlingens söndagsmiddag":
Eller är det bara så att anjovis helt enkelt är en sådan fin gourmetingrediens att den bara kan hanteras av den kulinariska eliten i samhället - mammorna? Ni vet - "mammas mat" är alltid bäst. Vem man än frågar.
Nåväl. Det är ju en vecka kvar på tävlingen, så det hinner ju komma in fler bidrag. Hoppas jag, för det är kul att läsa Era recept kring anjovis.
Den första att lämna in recept var Rutan med sina anjovisbullar, som fick trängas på samma blogginläggsida som det något mindre alldagliga receptet "stuvad kalvhjärna". (!)
Ett bidrag som - återigen - bekräftar min teori om att det är mammors mat som är bäst kommer från bloggen "Mormors mat" - mer matmamma blir det ju inte än att vara mammas mamma:
Kinnas oxrullader
Ingvor - som inte bloggar, lämnade in två recept, en förrätt och en varmrätt och aspirerar således på titeln "tävlingens söndagsmiddag":
En favoritförrätt som fallit i glömska kommer här:
* mörkt bröd, typ danskt rågbröd ev kavring i tunna skivor
* riktigt finhackad röd lök
* ansjovis
* råa ägg
- smöra brödet och doppa det sedan upp och ner i löken så att den täcker
- dela ansjovisfiléer och lägg i en tunn rund ring på löken
- knäck ett ägg och låt en hel gula glida ner mitt i ringen
- mal över lite svartpeppar
Servera på lite grönsallad.
Jättegott!!
Till varmrätt kan vi ta Fylld lövbiff:
* ca 500 g lövbiff (4 pers)
* gul lök ett par stycken
* persilja
* 1 burk ansjovisfiléer
Hacka löken, persilja och ansjovis och blanda till en röra.Spadet ställer du undan till såsen.
Lägg en klick på varje biff och vik sedan ihop dom och sätt i en tandpetare så de håller ihop.
Salta och peppra på köttet och stek i lite smör några minuter på varje sida.
Blanda spadet från ansjovisen med 2-3 dl mellangrädde (eller vispgrädde) och låt 1-2 msk svart vinbärsgelé smälta ner i såsen som hälls i stekpannan bredvid köttet.
Låt sedan alltihop småputtra 15-20 minuter tills såsen kokat ihop något. (under ett lock).
Servera med potatis och några goda grönsaker, t ex små späda kokta morötter och/eller sockerärtor.
Har du ingen gelé hemma kan du säkert ta outspädd saft i stället.
onsdag, april 11, 2007
Krubbs tävling blir länkad i "proffsbloggar"
Krubbs anjovistävling har spillt över i andra bloggar i blogosfären.
Kul att den får så mycket uppmärksamhet. Kanske leder det till fler deltagare? Det vore kul!
Bland bloggarna som länkar märks sådana storheter som Linda Skugges matblogg på Mama och idolen Lisa Förare Winbladhs matblogg Matälskaren.
Och tävlingen håller fortfarande på, så det är bara att delta!
Kul att den får så mycket uppmärksamhet. Kanske leder det till fler deltagare? Det vore kul!
Bland bloggarna som länkar märks sådana storheter som Linda Skugges matblogg på Mama och idolen Lisa Förare Winbladhs matblogg Matälskaren.
Och tävlingen håller fortfarande på, så det är bara att delta!
måndag, april 09, 2007
Påskmat och påskris
Följande, lilla söta påskhälsning kom i mailen härom dagen. Tyckte den var lite kul, så jag lägger upp den här...
Själv har jag faktiskt inte ätit något ris alls i helgen. Långfredagen - eftertankens dag - tillbringades i stillet i hemmet. Då det ju talas om lamm och ägg i påsktid, men jag inte ville laga något speciellt blev det merguez och äggröra, med lite stekt potatis och gräslök till kvällen. Lunchen var som vanligt på långfredag "sill och potatis".
Påskafton brukar normalt sett vara aftonen då man äter något lätt till lunch (gärna typ gravad lax eller något) och sedan något med lamm på kvällen. Så blev det inte riktigt i år. En Onkel till Fru Värn fyllde 50, så påskaftonen tillbringades åkandes till och deltagandes i festiviteter i Gävle. Smörgåstårta, sju sorters kakor, tårta... Ni hajar. Förresten - att vara make, och familjefar - vid sådana här tillfällen betyder att "andra rundan" liksom löser sig automagiskt, varesig man vill det eller inte. Man får helt enkelt ett antal tallrikar med halväten smörgåstårta, kakdelar, bullar och slutligen tårta tillstucket sig under förevändningen att det är pinsamt att kasta mat. "Ja - för det är ju inte pinsamt att sitta och käka dubbelt så mycket som alla andra, och goffa i sig en massa rester?"
Påskdagen började i jubilarens hem, med en god frukost. Jag gillar att fixa frukost sådär, när det finns tid. Att sedan äta i lugn och ro, med en skål yoghurt, lite kaffe, ett glas juice, och ägg. Det är lyx med ägg till frukost.
Till lunch gjordes någo slags "påskbord". Jag hjälpte mor i huset med att göra en ugnsomelett och svamp stuvning, göra gubbröra, griljera en skinka och sedan steka till och värma den övriga varma maten, och lägga upp alla kallrätter, så att det såg snyggt ut. Inalles 22 pers. Trevligt och mysigt.
Idag hade vi köttgryta till lunch. Det var rea på någon slags grytvitar för någon vecka sedan och vi preppade dem i förra veckan och hade i frysen. Det blev väldigt gott, men s å älskar jag ju också gryta.
Och till sist blev det - äntligen - lammstek, ikväll. Med ugnsrostade rotsaker och en skysås. Det blev jätegott!
---
Men påsk är också en högtid då vi påminns om straff och dom, genom riset vi tar in. Påskens budskap är ett om törnen, piskrapp och död. Och det är inte utan att man själv vill ta tillfället i akt och dela ut lite ris...
Jag har sedan förra veckan läst i bl.a. sydsvenskan och SvD om "kristofobin" i Sverige. Jag är inte säker på att jag håller med, men en artikel som fått väldigt mycket uppmärksamhethar varit debatten angående Scandic hotels och deras beslut att ta bort Gideonitbiblarna ur nattduksbord och skrivbordslådor.
En sammanfattning finns bl.a här. Polaren Manne har skrivit en massa om det här på sin blogg och han har tydligen fått massor av uppmärksamhet kring det. Mer än vad jag förstår. Faktiskt. För även om Manne gjort ett bra jobb i att lyfta frågan kan jag tycka att det är att - faktiskt - göra en rätt ful höna av en liten fjäder, i den här debatten.
Dessutom - som kock - har jag andra argument att ta till här. Scandic vill alltså "av hänsyn till andra religioner" inte ha kvar Biblar i sina hotellrum. Samma scandic som serverar biff i matsalen (vilket ju hinduer skulle kunna uppfatta som stötande), fläsk (som judar och muslimer tycker är stötande), räkor och skaldjur (som judar tycker är stötande etc.
Man väljer också att göra det här efter ett (1!) klagomål från en som känt sig "kränkt" i sin personliga tro, nämligen en medlem i föreningen "humanisterna" som alltså är ateistiska. Att då snacka om "respekt för andra religioner" tycker jag är lite... fjantigt.
Manne och andra kristna har framförallt tagit upp det bisarra i att man - i det fall att man tycker sig behöva någon slags andlig spis gå till receptionen för att fråga om en Bibel, eller en koran, eller något, medan man t.ex. kan bli serverad porr i hotellrummet, utan att behöva fråga om det. En - i och för sig intressant och i sanning adekvat frågeställning...
MEN (som alla här satt och kände att det skulle komma)
grejen är att Scandic kanske inte gör det här för att man är "kristofobisk" så mycket som att man helt enkelt inte har några ekonomiska incitament till att ha kvar biblarna på rummet? Man gör liksom ingen deg på att de ligger där...
Och oavsett om jag har rätt, eller Manne, eller någon annan - JA, Scandic skall stå där med skammen vid pålen, piskas till skum på Kalmar Stortorg med en bund ljummen spaghetti, för sin dubbelmoral MEN de är inte värda ALL uppmärksamhet i ALLA blogposter som Manne, eller andra skriver intill tidens ände för det. Det är liksom "synd på så rara ärtor", kan jag tycka.
Manne kan ju skriva. Och han har visat att han kan out-scoopa vilken erkänd nöjesjournalist som helst. Så VARFÖR den tjatiga tonen?
Så...
Nu tänker jag skita i "Scandic-affären" ett tag och i stället fundera på viktigare saker - som fler recept på anjovis, t.ex. Jag får väldigt få bidrag i tävlingen, kära vänner...
Själv har jag faktiskt inte ätit något ris alls i helgen. Långfredagen - eftertankens dag - tillbringades i stillet i hemmet. Då det ju talas om lamm och ägg i påsktid, men jag inte ville laga något speciellt blev det merguez och äggröra, med lite stekt potatis och gräslök till kvällen. Lunchen var som vanligt på långfredag "sill och potatis".
Påskafton brukar normalt sett vara aftonen då man äter något lätt till lunch (gärna typ gravad lax eller något) och sedan något med lamm på kvällen. Så blev det inte riktigt i år. En Onkel till Fru Värn fyllde 50, så påskaftonen tillbringades åkandes till och deltagandes i festiviteter i Gävle. Smörgåstårta, sju sorters kakor, tårta... Ni hajar. Förresten - att vara make, och familjefar - vid sådana här tillfällen betyder att "andra rundan" liksom löser sig automagiskt, varesig man vill det eller inte. Man får helt enkelt ett antal tallrikar med halväten smörgåstårta, kakdelar, bullar och slutligen tårta tillstucket sig under förevändningen att det är pinsamt att kasta mat. "Ja - för det är ju inte pinsamt att sitta och käka dubbelt så mycket som alla andra, och goffa i sig en massa rester?"
Påskdagen började i jubilarens hem, med en god frukost. Jag gillar att fixa frukost sådär, när det finns tid. Att sedan äta i lugn och ro, med en skål yoghurt, lite kaffe, ett glas juice, och ägg. Det är lyx med ägg till frukost.
Till lunch gjordes någo slags "påskbord". Jag hjälpte mor i huset med att göra en ugnsomelett och svamp stuvning, göra gubbröra, griljera en skinka och sedan steka till och värma den övriga varma maten, och lägga upp alla kallrätter, så att det såg snyggt ut. Inalles 22 pers. Trevligt och mysigt.
Idag hade vi köttgryta till lunch. Det var rea på någon slags grytvitar för någon vecka sedan och vi preppade dem i förra veckan och hade i frysen. Det blev väldigt gott, men s å älskar jag ju också gryta.
Och till sist blev det - äntligen - lammstek, ikväll. Med ugnsrostade rotsaker och en skysås. Det blev jätegott!
---
Men påsk är också en högtid då vi påminns om straff och dom, genom riset vi tar in. Påskens budskap är ett om törnen, piskrapp och död. Och det är inte utan att man själv vill ta tillfället i akt och dela ut lite ris...
Jag har sedan förra veckan läst i bl.a. sydsvenskan och SvD om "kristofobin" i Sverige. Jag är inte säker på att jag håller med, men en artikel som fått väldigt mycket uppmärksamhethar varit debatten angående Scandic hotels och deras beslut att ta bort Gideonitbiblarna ur nattduksbord och skrivbordslådor.
En sammanfattning finns bl.a här. Polaren Manne har skrivit en massa om det här på sin blogg och han har tydligen fått massor av uppmärksamhet kring det. Mer än vad jag förstår. Faktiskt. För även om Manne gjort ett bra jobb i att lyfta frågan kan jag tycka att det är att - faktiskt - göra en rätt ful höna av en liten fjäder, i den här debatten.
Dessutom - som kock - har jag andra argument att ta till här. Scandic vill alltså "av hänsyn till andra religioner" inte ha kvar Biblar i sina hotellrum. Samma scandic som serverar biff i matsalen (vilket ju hinduer skulle kunna uppfatta som stötande), fläsk (som judar och muslimer tycker är stötande), räkor och skaldjur (som judar tycker är stötande etc.
Man väljer också att göra det här efter ett (1!) klagomål från en som känt sig "kränkt" i sin personliga tro, nämligen en medlem i föreningen "humanisterna" som alltså är ateistiska. Att då snacka om "respekt för andra religioner" tycker jag är lite... fjantigt.
Manne och andra kristna har framförallt tagit upp det bisarra i att man - i det fall att man tycker sig behöva någon slags andlig spis gå till receptionen för att fråga om en Bibel, eller en koran, eller något, medan man t.ex. kan bli serverad porr i hotellrummet, utan att behöva fråga om det. En - i och för sig intressant och i sanning adekvat frågeställning...
MEN (som alla här satt och kände att det skulle komma)
grejen är att Scandic kanske inte gör det här för att man är "kristofobisk" så mycket som att man helt enkelt inte har några ekonomiska incitament till att ha kvar biblarna på rummet? Man gör liksom ingen deg på att de ligger där...
Och oavsett om jag har rätt, eller Manne, eller någon annan - JA, Scandic skall stå där med skammen vid pålen, piskas till skum på Kalmar Stortorg med en bund ljummen spaghetti, för sin dubbelmoral MEN de är inte värda ALL uppmärksamhet i ALLA blogposter som Manne, eller andra skriver intill tidens ände för det. Det är liksom "synd på så rara ärtor", kan jag tycka.
Manne kan ju skriva. Och han har visat att han kan out-scoopa vilken erkänd nöjesjournalist som helst. Så VARFÖR den tjatiga tonen?
Så...
Nu tänker jag skita i "Scandic-affären" ett tag och i stället fundera på viktigare saker - som fler recept på anjovis, t.ex. Jag får väldigt få bidrag i tävlingen, kära vänner...
fredag, april 06, 2007
Lista
Hittade en sådan där "bloggpostlista" att ta fram när man inte har någon speciell inspiration, på Rutan som för övrigt är en ny favvisblogg...
Tio första:
Första bästa kompis: Carl. Inte Calle.
Första bil: En blågrå Volvo 740. Combi.
Första kärlek: Oj. Vet inte om hon var först, men det berättas ibland att jag var kär i en tjej som jobbade med språkresor på NBV i Eastbourne när jag var liten...
Första husdjur: Den av Morfar (och Mormor) ärvda långhåriga taxen Fia.
Första semester: Eh. Jag vet inte. Min första semester från ett fast jobb lär ha varit någon gång efter lumpen. Jag minns att jag hjälpte min dåvarande flickväns (nuvarande frus) pappa att spika på sommarstället i värmland någon sommar, det kan ha varit ungefär då.
Första jobb: Jag hjälpte till at plocka ihop ett fruktstånd på torget under flera år, från typ 7:an, till 2:an på gymnasiet. Min tvillingbror arbetade också ibland i ståndet bredvid, som sålde blommor.
Första köpta skiva: "Street Dance" med Break Machine. Den finns kanske någonstans , men jag ägde den i alla fall på singel. Omslaget var rött.
Första riktiga kärlek: Som alla killar i min ålder var det antingen till en moped, eller som i mitt fall en Commodore 64. :-)
Första piercing: Jag vet inte om det räknas, men en sommar på landet trampade jag på en planka med en spik i. Jag har annars faktiskt aldrig tagit hål i någon kroppsdel.
Första konsert: Mina föräldrar hade med mig till en massa konserter, men den första "riktiga rockkonsert" jag minns var Bruce Springsteen på Stadion, under tiden för "Tunnel of love".
Nio senaste:
Senaste alkoholdrycken: Förmodligen antingen en öl eller en Bailey´s. Någon gång under hösten 1999.
Senaste bilfärd: Mellan "kontoret" och forum Nacka igår, i kompisen Peders fina BMW.
Senaste filmen du såg: Jag vet inte. Faktiskt. Jag går så sällan på Bio, numer. Men jag ser ibland "bilar" från Disney/Pixar med dottern.
Senaste ringda telefonsamtal: Till farmor och önskade Glad Påsk.
Senaste bubbelbadet: Förra fredagskvällen, tror jag.
Senaste spelade cd: Någon av Lars Winnerbäcks, tror jag.
Senaste kyss: I morse. Frugan.
Senaste gången du grät: Förra tisdagen, då var livet inte kul.
Senaste måltiden: Sill och potatis.
Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar: Ja.
Blivit arresterad:
Blivit kär vid första ögonkastet: Tror inte det.
Fastnat med blicken i någons urringning: Är det inte det uringningar är till för?
Fått ditt hjärta krossat: Ja
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej
Haft ett one night stand: Nej
Busringt till någon: Ja. När jag gick på mellanstadiet, typ.
Sex saker du gjort idag:
1. Ätit frukost
2. Fixat påskägg till tjejerna
3. Ringt Farmor och pratat en stund
4. Återigen läst stora delar av Koritherbervet i Bibeln, för att svara på en fråga från en kompis
5. Utlyst en bloggtävling på Krubb
6. Hyrt "Casino Royal" på videobutiken för att avnjuta någon gång under påskhelgen
Fem favoritsaker utan rangordning:
1. Köksblåslampan
2. Kockkniven från Sabatier
3. Klätterselen
4. Fritösen
5. Mobiltelefonen
Fyra personer du kan berätta allt för:
Jag vet inte.
Tre val:
Blått eller rött? Blått.
Sommar eller vinter? Vinter - jag älskar snö och is.
Choklad eller chips? Beror på till vad. Lördagsgodis är chips. Choklad är gott... mer sällan, men å andra sidan mer gott.
Två saker att göra innan du dör:
1. Bestiga mount Everest
2. Lära mig Japanska
En sak du ångrar: Att jag åt på Burger King igår, fastän det finns så många andra saker att välja på. Jag har svårt att välja ibland och då blir det sällan bra val i slutänden...
Tio första:
Första bästa kompis: Carl. Inte Calle.
Första bil: En blågrå Volvo 740. Combi.
Första kärlek: Oj. Vet inte om hon var först, men det berättas ibland att jag var kär i en tjej som jobbade med språkresor på NBV i Eastbourne när jag var liten...
Första husdjur: Den av Morfar (och Mormor) ärvda långhåriga taxen Fia.
Första semester: Eh. Jag vet inte. Min första semester från ett fast jobb lär ha varit någon gång efter lumpen. Jag minns att jag hjälpte min dåvarande flickväns (nuvarande frus) pappa att spika på sommarstället i värmland någon sommar, det kan ha varit ungefär då.
Första jobb: Jag hjälpte till at plocka ihop ett fruktstånd på torget under flera år, från typ 7:an, till 2:an på gymnasiet. Min tvillingbror arbetade också ibland i ståndet bredvid, som sålde blommor.
Första köpta skiva: "Street Dance" med Break Machine. Den finns kanske någonstans , men jag ägde den i alla fall på singel. Omslaget var rött.
Första riktiga kärlek: Som alla killar i min ålder var det antingen till en moped, eller som i mitt fall en Commodore 64. :-)
Första piercing: Jag vet inte om det räknas, men en sommar på landet trampade jag på en planka med en spik i. Jag har annars faktiskt aldrig tagit hål i någon kroppsdel.
Första konsert: Mina föräldrar hade med mig till en massa konserter, men den första "riktiga rockkonsert" jag minns var Bruce Springsteen på Stadion, under tiden för "Tunnel of love".
Nio senaste:
Senaste alkoholdrycken: Förmodligen antingen en öl eller en Bailey´s. Någon gång under hösten 1999.
Senaste bilfärd: Mellan "kontoret" och forum Nacka igår, i kompisen Peders fina BMW.
Senaste filmen du såg: Jag vet inte. Faktiskt. Jag går så sällan på Bio, numer. Men jag ser ibland "bilar" från Disney/Pixar med dottern.
Senaste ringda telefonsamtal: Till farmor och önskade Glad Påsk.
Senaste bubbelbadet: Förra fredagskvällen, tror jag.
Senaste spelade cd: Någon av Lars Winnerbäcks, tror jag.
Senaste kyss: I morse. Frugan.
Senaste gången du grät: Förra tisdagen, då var livet inte kul.
Senaste måltiden: Sill och potatis.
Åtta har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar: Ja.
Blivit arresterad:
Blivit kär vid första ögonkastet: Tror inte det.
Fastnat med blicken i någons urringning: Är det inte det uringningar är till för?
Fått ditt hjärta krossat: Ja
Sagt att du älskar någon utan att mena det: Nej
Haft ett one night stand: Nej
Busringt till någon: Ja. När jag gick på mellanstadiet, typ.
Sex saker du gjort idag:
1. Ätit frukost
2. Fixat påskägg till tjejerna
3. Ringt Farmor och pratat en stund
4. Återigen läst stora delar av Koritherbervet i Bibeln, för att svara på en fråga från en kompis
5. Utlyst en bloggtävling på Krubb
6. Hyrt "Casino Royal" på videobutiken för att avnjuta någon gång under påskhelgen
Fem favoritsaker utan rangordning:
1. Köksblåslampan
2. Kockkniven från Sabatier
3. Klätterselen
4. Fritösen
5. Mobiltelefonen
Fyra personer du kan berätta allt för:
Jag vet inte.
Tre val:
Blått eller rött? Blått.
Sommar eller vinter? Vinter - jag älskar snö och is.
Choklad eller chips? Beror på till vad. Lördagsgodis är chips. Choklad är gott... mer sällan, men å andra sidan mer gott.
Två saker att göra innan du dör:
1. Bestiga mount Everest
2. Lära mig Japanska
En sak du ångrar: Att jag åt på Burger King igår, fastän det finns så många andra saker att välja på. Jag har svårt att välja ibland och då blir det sällan bra val i slutänden...
Tävling: Ditt bästa anjovisrecept.
Det är påsk och vi konsumerar ägg som ingen annan gång på året. Oavsett vad man tycker om det så är det ett faktum i detaljhandeln.
Krubb anser att ägg och anjovis är bästa kompisar och utlyser därför tävlingen: "Ditt bästa recept med anjovis".
Regler:
Receptet skall vara ditt, inget du saxat från någon annan websida. Jag har också tillgång till google - så saxade recept diskvalificeras med en gång.
Receptet handlar om anjovis - d.v.s. den svenska sillinläggning där sandelträ ingår, inte olika sorters sardelljox.
Du deltar genom att själv blogga om det och länka till det här inlägget, så att jag får en "backlink" till dig, eller skriver ned ditt recept i kommentarsfältet till den här posten. Skriv gärna någon slags kontaktinformation till dig någonstans, också, så jag vet var jag skall skicka priset om Du vinner!
Alla deltagande recept kan komma att bli publicerade på Krubb-bloggen utan vidare förfrågan om ytterligare tillstånd.
Ett mycket fint - hemligt - pris väntar den av mig utsedde vinnaren. Inga protester godkännes.
Och tävlingen håller på till den 21:e april kl. 23.59, Svensk tid.
Krubb anser att ägg och anjovis är bästa kompisar och utlyser därför tävlingen: "Ditt bästa recept med anjovis".
Regler:
Receptet skall vara ditt, inget du saxat från någon annan websida. Jag har också tillgång till google - så saxade recept diskvalificeras med en gång.
Receptet handlar om anjovis - d.v.s. den svenska sillinläggning där sandelträ ingår, inte olika sorters sardelljox.
Du deltar genom att själv blogga om det och länka till det här inlägget, så att jag får en "backlink" till dig, eller skriver ned ditt recept i kommentarsfältet till den här posten. Skriv gärna någon slags kontaktinformation till dig någonstans, också, så jag vet var jag skall skicka priset om Du vinner!
Alla deltagande recept kan komma att bli publicerade på Krubb-bloggen utan vidare förfrågan om ytterligare tillstånd.
Ett mycket fint - hemligt - pris väntar den av mig utsedde vinnaren. Inga protester godkännes.
Och tävlingen håller på till den 21:e april kl. 23.59, Svensk tid.
onsdag, april 04, 2007
Flow
Ibland går livet uppåt, ibland nedåt. Ibland är det så bökigt att man inte vet vad man skall göra med allting, och ibland - well, har man flow. Jag inser ganska lätt att motgångar är en del av livet och att allt inte alltid kan vara coolt, men man glömmer också då ibland att ibland så harfaktiskt himmelen blå färg bakom molnen, eller att det faktiskt också kan gå bra ibland...
Skrev i förra veckan en bloggpost som jag till sist inte publicerade, för den var så deppig. Den här veckan känns det beslutet helt rätt, för livet är faktiskt inte så nattsvart alla gånger. Och när det börjar gå bra för en igen känns det helt enkelt lättare att ha någon slags distans till det där som känns jobbigt...
Jag är innte i någon slags "flow" nu. Vi har filmat de första programmen för webb-TV-projektet. Fru Värn och jag har äntligen blivit av med den gamla volvon (även känd som "blå ondskan") och i stället skaffat en fin grön Citroen Picasso och jag har efter en hel del gråt och tandagnisslan kommit fram till ett beslut om nytt jobb - som dessutom verkar väldigt bra.
För att citera Petter: "det går bra nu".
Skrev i förra veckan en bloggpost som jag till sist inte publicerade, för den var så deppig. Den här veckan känns det beslutet helt rätt, för livet är faktiskt inte så nattsvart alla gånger. Och när det börjar gå bra för en igen känns det helt enkelt lättare att ha någon slags distans till det där som känns jobbigt...
Jag är innte i någon slags "flow" nu. Vi har filmat de första programmen för webb-TV-projektet. Fru Värn och jag har äntligen blivit av med den gamla volvon (även känd som "blå ondskan") och i stället skaffat en fin grön Citroen Picasso och jag har efter en hel del gråt och tandagnisslan kommit fram till ett beslut om nytt jobb - som dessutom verkar väldigt bra.
För att citera Petter: "det går bra nu".
Statsministerns matvanor
läser i en notis i DN att Fredrik Reinfeldt tydligen vid något tillfälle har varit på ett sjukhus i Oskarshamn och att han där avstått från att äta stekt sill med löksås.
Inte för att vara sådan - men vad är det för en statsminister som antingen A) inte vill äta samma mat som alla andra som vårdas av landstingsvården eller som B) inte äter salt sill?
Jag vet inte vilket som upprör mig mest - att han tror att maten i landstinget är så dålig att han måste ta in mat från en annan restaurang, eller att karln inte äter salt sill...
För ärligt - salt sill med löksås är ju "fett schysst" som vi säger i förorten.
Edit: Rutans blogg skriver bra om det här.
Inte för att vara sådan - men vad är det för en statsminister som antingen A) inte vill äta samma mat som alla andra som vårdas av landstingsvården eller som B) inte äter salt sill?
Jag vet inte vilket som upprör mig mest - att han tror att maten i landstinget är så dålig att han måste ta in mat från en annan restaurang, eller att karln inte äter salt sill...
För ärligt - salt sill med löksås är ju "fett schysst" som vi säger i förorten.
Edit: Rutans blogg skriver bra om det här.
måndag, april 02, 2007
Webb-TV, dag 2
Jag ORKADE inte blogga igår, för jag var så slutkörd efter gårdagens inspelningar, men jag skriver ihop ett litet referat idag i stället...
Så vaar alltså dag två avslutat också. Vi har lyckats få ihop material till två program och känner oss - tror jag - generellt sett väldigt nöjda allihop. På söndagen "sköts" de scener vi hade kvar till "vinjett" och till programmet om "tex-mex"Det var kul och trevligt på alla sätt, men det är rätt bra drag när kör igång och med två 600W-lampor, ugn och spir och extraljus och att man rör på sig hela tiden ("gör om den där grejen! Pilla mer med maten! Den DÄR grejen med jongleringen av pannan var bra! Oj! Stora knivar är bra TV!") gör att det ganska snabbt blir VARMT i köket. När man dessutom inte kan använda köksfläkt ("Det brummar i din microfon!") eller ha fönster öppna ("Oj - nu blev ljuset konstigt!") blir man snabbt lite.... seg.
Nåväl Det har gått jättebra.
Killen tidigare känd som MediaKristofer och Manne har gjort ett fantastiskt jobb med att planera, ge mig regi, filma, ljussätta, komma på kreativa kameraåkningar och bra grejer i hela produktionen, så all heder åt dem!
Jag själv har känt det lite "underligt" att liksom ha mitt eget lägenhetskök ombyggt till studio i ett par dagar och liksom inte kunna laga "min egen mat" utan att tänka på lampor ("Rör inte de där, det ändrar ljussättningen!" stativ, sladdar och annat. Det ÄR lite surrealistiskt.
Blev f.ö. glad när jag igår såg på Jamies nya program och såg att vi tänkt rätt mycket rätt vad det gäller vår "klippmetodik" och hur grejerna - rent dramaturgiskt - presenteras i programmet.Kul.
Nu återstår det bara för Kristofer att bli "RegiKristofer" och klippa ihop det hela, något som vi kan tänka oss tar lite tid. Det får å andra sidan ta tid. Det blir färdigt när det blir färdigt typ... Vi har filmat runt 20h material. Till två gånger ungefär 15 minuter program, så...
Tack förresten alla andra som varit med och hjälpt till på ett eller annat sätt!
Mackan, Jajje (för ljus) och Henrik (för ljud) från SOCO, Johanna på Frälsningsarmén Nackaför hjälp med lokaler och alla ni andra, som jag säkert glömt att namnge här.
Vi får se ifall någon annan bloggar om det här, och i så fall kommer kanske ett längre referat från hela inspelningen, men tills vidare kan ni kolla in lite "bakom scenerna-foto" på Kristofers fina Flickr-sida
EDIT klockan 14.02:
Har nu läst att även Manne bloggat om det hela här. Check it out!
Så vaar alltså dag två avslutat också. Vi har lyckats få ihop material till två program och känner oss - tror jag - generellt sett väldigt nöjda allihop. På söndagen "sköts" de scener vi hade kvar till "vinjett" och till programmet om "tex-mex"Det var kul och trevligt på alla sätt, men det är rätt bra drag när kör igång och med två 600W-lampor, ugn och spir och extraljus och att man rör på sig hela tiden ("gör om den där grejen! Pilla mer med maten! Den DÄR grejen med jongleringen av pannan var bra! Oj! Stora knivar är bra TV!") gör att det ganska snabbt blir VARMT i köket. När man dessutom inte kan använda köksfläkt ("Det brummar i din microfon!") eller ha fönster öppna ("Oj - nu blev ljuset konstigt!") blir man snabbt lite.... seg.
Nåväl Det har gått jättebra.
Killen tidigare känd som MediaKristofer och Manne har gjort ett fantastiskt jobb med att planera, ge mig regi, filma, ljussätta, komma på kreativa kameraåkningar och bra grejer i hela produktionen, så all heder åt dem!
Jag själv har känt det lite "underligt" att liksom ha mitt eget lägenhetskök ombyggt till studio i ett par dagar och liksom inte kunna laga "min egen mat" utan att tänka på lampor ("Rör inte de där, det ändrar ljussättningen!" stativ, sladdar och annat. Det ÄR lite surrealistiskt.
Blev f.ö. glad när jag igår såg på Jamies nya program och såg att vi tänkt rätt mycket rätt vad det gäller vår "klippmetodik" och hur grejerna - rent dramaturgiskt - presenteras i programmet.Kul.
Nu återstår det bara för Kristofer att bli "RegiKristofer" och klippa ihop det hela, något som vi kan tänka oss tar lite tid. Det får å andra sidan ta tid. Det blir färdigt när det blir färdigt typ... Vi har filmat runt 20h material. Till två gånger ungefär 15 minuter program, så...
Tack förresten alla andra som varit med och hjälpt till på ett eller annat sätt!
Mackan, Jajje (för ljus) och Henrik (för ljud) från SOCO, Johanna på Frälsningsarmén Nackaför hjälp med lokaler och alla ni andra, som jag säkert glömt att namnge här.
Vi får se ifall någon annan bloggar om det här, och i så fall kommer kanske ett längre referat från hela inspelningen, men tills vidare kan ni kolla in lite "bakom scenerna-foto" på Kristofers fina Flickr-sida
EDIT klockan 14.02:
Har nu läst att även Manne bloggat om det hela här. Check it out!
Jorå.. Nörd är man... Visar det sig...
Läste på Loggbok att Manne inte var så nördig. Det förvånade mig lite (inte minst för att han skrev "det tar 30 sekunder" och jag, när jag gjorde det behövde flera minuter på mig... Jag är bevisligen inte lika datorvan som Manne (och borde bli mindre nörd?). Testet som Manne bloggar om, alltså. Det var rätt kul, så jag publicerar mina resultat också, dåra...
Nu får du väl kolla hur nördig du är.
Väntar bara tills någon skriver ihopå ett test om "hur MATnördig är du?" Jag lär få en scoore runt 90% på ett sådant test! :-)
| You Are 44% Nerdy |
 You may be a bit surprised with this score, but your more of a closet nerd than an actual nerd. Stop denying your inner nerd! You're truly dorkier than you think. |
Nu får du väl kolla hur nördig du är.
Väntar bara tills någon skriver ihopå ett test om "hur MATnördig är du?" Jag lär få en scoore runt 90% på ett sådant test! :-)
lördag, mars 31, 2007
Webb-TV dag ett.
Ojojoj. Då har första dagen av inspelningarna gått till ända och vi har fått ihop en hel del material.Det känns jättebra. Hela dagen har gått rätt fort och vi har fått mycket gjort under tiden.
Saker jag lärt mig idag är:
Om man någon gång behöver få något gjort som kan tyckas "administrativst omöjligt" skall man ta kontakt med Emanuel. Ingen annan jag känner kan gå in på en konsumbutik där vi handlar lite "expressgrejer" till några scener och liksom: "Hej, jag undrar om vi kan få låna en kyl full med ägg...? Det gör sig bra på TV..." och liksom på stående fot få butiken att LÅNA UT 300 ÄGG för att "det skulle se bra ut på TV". Det är helt absurt. Men sådan är verkligheter med Manne. Det händer helt enkelt grejer.
En annan sak jag märkt r att killen tidigare känd som MediaKristofer är väldigt bra på att filma. Han gör grejerna som JAG vill ha dem och ofta är vi väldigt ense om hur grejerna skall filmas och ur vilka vinklar, i vilket ljus osv. DET är bra.
Ytterligare en lärdom är att det kan uppfattas som lite "suspekt" bladn grannar om man stänger alla epersienner i lägenheten sedan belyser allt med 600W-lampor och när folk frågar berätta att "vi filmar ett litet amatörfilmsprojekt för webben"...
Nu har den stora disknings- och återställningsoperationen börjatså att allt ser lika bra ut i morgon, igen. I morgon är en annan dag.
Saker jag lärt mig idag är:
Om man någon gång behöver få något gjort som kan tyckas "administrativst omöjligt" skall man ta kontakt med Emanuel. Ingen annan jag känner kan gå in på en konsumbutik där vi handlar lite "expressgrejer" till några scener och liksom: "Hej, jag undrar om vi kan få låna en kyl full med ägg...? Det gör sig bra på TV..." och liksom på stående fot få butiken att LÅNA UT 300 ÄGG för att "det skulle se bra ut på TV". Det är helt absurt. Men sådan är verkligheter med Manne. Det händer helt enkelt grejer.
En annan sak jag märkt r att killen tidigare känd som MediaKristofer är väldigt bra på att filma. Han gör grejerna som JAG vill ha dem och ofta är vi väldigt ense om hur grejerna skall filmas och ur vilka vinklar, i vilket ljus osv. DET är bra.
Ytterligare en lärdom är att det kan uppfattas som lite "suspekt" bladn grannar om man stänger alla epersienner i lägenheten sedan belyser allt med 600W-lampor och när folk frågar berätta att "vi filmar ett litet amatörfilmsprojekt för webben"...
Nu har den stora disknings- och återställningsoperationen börjatså att allt ser lika bra ut i morgon, igen. I morgon är en annan dag.
onsdag, mars 28, 2007
Gäster och lammfärsbiff
Vi har haft gäster ikväll. Trevligt, för vi kom att rata om framtidsvisioner och vad man vill göra "när man blir stor" och sådär. Jag ville givetvis ha ett eget kök någonstans. En liten lokal sylta med bra käkutan kompromisser. Grejer man gillar att äta. Och grejer jag gillar att laga. Och liksom "alla andra kan dra"...
När man ändå drömmer vill jag gärna ha en ferrari.
Nåväl. Jag gjorde lammfärsbiffar. Min timjan har vuxit så hela fönstret är fullt. Så jag hade rätt mycket timjan. Det blev gott. Körde timjan, vitlök, lite chili, salt och fetaost i biffarna. Serverade med couscous, tomat och paprikasås, grillad paprika i strimlor och thaibasilika från nyss nämnda fönster som dekoration. Det blev snyggt. Och gott.
När man ändå drömmer vill jag gärna ha en ferrari.
Nåväl. Jag gjorde lammfärsbiffar. Min timjan har vuxit så hela fönstret är fullt. Så jag hade rätt mycket timjan. Det blev gott. Körde timjan, vitlök, lite chili, salt och fetaost i biffarna. Serverade med couscous, tomat och paprikasås, grillad paprika i strimlor och thaibasilika från nyss nämnda fönster som dekoration. Det blev snyggt. Och gott.
måndag, mars 26, 2007
Bäst just nu.
Läser i bl.a. SvD att "Thw White Guide" - resultatet av ihopslagningen av Gourmets gamla "199 bord" och något mer, som jag glömt bort nu - har utsaett Oaxen och F12 till "bästa". I år. Igen. Inte helt överraskande ligger Mistral också med på listan, samt den gamla Stockholmsinstitutionen Operakällaren. Faktiskt kan man tycka att det känns lite konstigt att det på 10 i topp bara finns EN krog från Göteborg. En från uppsala. Resten är från Stockholm med omnejd. Annorlunda.
Nåväl, även om jag aldrig jobbat på ett ställe som skulle platsa på en tio-i-topp över sveriges bästa blev jag som vanligt när jag läser listor inspirerad att göra en själv.
Så här kommer listan över:
§0 saker som är bäst just nu;
10: TV 8 kör gamla Keith Floyd-repriser. En del är helt fantastiskta.
9: Jag har en hel del inspiration kring mat just nu, mycket beroende på grejen med Manne och Killen tidigare känd som MediaKristofer. Att komma igång att tänka på koncept har fått mig att börja tänka på mat igen. Det är kul.
8: Favvis-TV-Kocken - Jamie Oliver har börjat sitt nya program, som jag gillar. Jag gillar idén med att allt är organiskt och miljömedvetet.
7: "Tjejen i polotröjan" ler alltid och snackar en stund på min korvmoj på slussen. Det kan hjälpa upp nästan vilken pissdag som helst.
6: "Nils Emils Matminnen", som jag köpte på bokrean - har visat sig vara ett fynd. Kul att läsa framförallt gamla historier från Stockholms VERKLIGA guldår...
5: Det är vår. Det kommer färsk grön sparris på konsum. Jag steker min gladeligen med smör och lite citron, salt och socker och sedan bara hyvlar lite paremesan över. Man behöver inte mer för att bli riktigt lycklig!
4: Jag har kommit igång med ett annat matprojekt som jag kommer att berätta mer om sedan. Men det är kul, för jag har varit inne i en inspirationsmässig svacka ett tag och det är kul när det lossnar.
3: Träffade en söt servitris från ett tidigare ställe, idag, ute i solen. Hon kom ihåg mig. Bara en sådan sak.
2: Favvisbloggen Tre tjejer i köket har också uppmärksammat de fantastiska frukostarna hos "Två systrar och en kock". Bor du i Stockholm finns det helt enkelt inget försvar för att inte gå dit. Gå dit. Gå dit. Gå dit.
Och så slutligen
1: Jag har skrivit det förr och kommer att skriva det igen, men färskbryggt moccakaffe, apelsinjuice, rostat bröd och ett ägg är bara THE helgfrukost. Jag njuter i fulla drag när jag kan muta dottern och frugan att ta ett varsitt ägg och plocka fram brödrosten.
Nåväl, även om jag aldrig jobbat på ett ställe som skulle platsa på en tio-i-topp över sveriges bästa blev jag som vanligt när jag läser listor inspirerad att göra en själv.
Så här kommer listan över:
§0 saker som är bäst just nu;
10: TV 8 kör gamla Keith Floyd-repriser. En del är helt fantastiskta.
9: Jag har en hel del inspiration kring mat just nu, mycket beroende på grejen med Manne och Killen tidigare känd som MediaKristofer. Att komma igång att tänka på koncept har fått mig att börja tänka på mat igen. Det är kul.
8: Favvis-TV-Kocken - Jamie Oliver har börjat sitt nya program, som jag gillar. Jag gillar idén med att allt är organiskt och miljömedvetet.
7: "Tjejen i polotröjan" ler alltid och snackar en stund på min korvmoj på slussen. Det kan hjälpa upp nästan vilken pissdag som helst.
6: "Nils Emils Matminnen", som jag köpte på bokrean - har visat sig vara ett fynd. Kul att läsa framförallt gamla historier från Stockholms VERKLIGA guldår...
5: Det är vår. Det kommer färsk grön sparris på konsum. Jag steker min gladeligen med smör och lite citron, salt och socker och sedan bara hyvlar lite paremesan över. Man behöver inte mer för att bli riktigt lycklig!
4: Jag har kommit igång med ett annat matprojekt som jag kommer att berätta mer om sedan. Men det är kul, för jag har varit inne i en inspirationsmässig svacka ett tag och det är kul när det lossnar.
3: Träffade en söt servitris från ett tidigare ställe, idag, ute i solen. Hon kom ihåg mig. Bara en sådan sak.
2: Favvisbloggen Tre tjejer i köket har också uppmärksammat de fantastiska frukostarna hos "Två systrar och en kock". Bor du i Stockholm finns det helt enkelt inget försvar för att inte gå dit. Gå dit. Gå dit. Gå dit.
Och så slutligen
1: Jag har skrivit det förr och kommer att skriva det igen, men färskbryggt moccakaffe, apelsinjuice, rostat bröd och ett ägg är bara THE helgfrukost. Jag njuter i fulla drag när jag kan muta dottern och frugan att ta ett varsitt ägg och plocka fram brödrosten.
söndag, mars 25, 2007
Mat-TV-premiärer
Det är söndag kväll och jag sitter och kollar på lite TV. Lägger märke till att gamla hedersknyffeln Jamie Oliver börjar sin nya serie på kanal 5 idag. Kul. Programmet verkar dessutom rätt bra. Lite väl mycket "trädgård" och lite väl lite "kök" för min smak, i alla fall i början av programmet, men det verkar rätt bra. Hans "falafel"-grej var helt suveränt bra. Kul. Jamie är bra.
Såg förresten härom kvällen den sista "förkväll" och Pelle gjorde sig väldigt bra i TV, som alltid. Det ryktas att han håller på med ett nytt projekt och jag lär sitta klistrad vid TVn även då...
---
Killen tidigare känd som MediaKristofer och Manne har ju redan skvallrat om det, så det är ingen idé att jag försöker hålla tyst om det längre - Nästa vecka börjar vi filma "Blodigare och Eldigare", vårt lilla underground-webb-TV-projekt. Det skall bli jättekul att göra något lite mer "multimedialt" än att bara blogga om det, även om det inte är "riktig TV".
De två första programmen "skjuts" nästa helg, verkar det som. Det första är "helt färdigdribblat" vad det gäller någon slags "stolpmanus" med någon slags preliminär klipplista (som jag lärt mig vad det är idag, av nyss nämnda "Killen tidigare känd som MediaKristofer) och sådär, så det känns rätt "på rull". Vad det gäller program två har vi inte bestämt oss riktigt vad det skall handla om. Antingen blir det någon slags "Taco-grej" av något slag, eller så blir det "franska grejer" (för att de är lätta att göra blog och eld-grejer med fransk matlagning) eller så blir det något HELT annat... Vi får se vad som händer.
---
Håller förresten, på tal om något HELT annat, på med en tanke om en bloggtävling här på Krubb snart. Ni får hälla ögonen öppna.
Såg förresten härom kvällen den sista "förkväll" och Pelle gjorde sig väldigt bra i TV, som alltid. Det ryktas att han håller på med ett nytt projekt och jag lär sitta klistrad vid TVn även då...
---
Killen tidigare känd som MediaKristofer och Manne har ju redan skvallrat om det, så det är ingen idé att jag försöker hålla tyst om det längre - Nästa vecka börjar vi filma "Blodigare och Eldigare", vårt lilla underground-webb-TV-projekt. Det skall bli jättekul att göra något lite mer "multimedialt" än att bara blogga om det, även om det inte är "riktig TV".
De två första programmen "skjuts" nästa helg, verkar det som. Det första är "helt färdigdribblat" vad det gäller någon slags "stolpmanus" med någon slags preliminär klipplista (som jag lärt mig vad det är idag, av nyss nämnda "Killen tidigare känd som MediaKristofer) och sådär, så det känns rätt "på rull". Vad det gäller program två har vi inte bestämt oss riktigt vad det skall handla om. Antingen blir det någon slags "Taco-grej" av något slag, eller så blir det "franska grejer" (för att de är lätta att göra blog och eld-grejer med fransk matlagning) eller så blir det något HELT annat... Vi får se vad som händer.
---
Håller förresten, på tal om något HELT annat, på med en tanke om en bloggtävling här på Krubb snart. Ni får hälla ögonen öppna.
torsdag, mars 22, 2007
Örter och grönt...
Har lite kryddgrönt i fönstret. En Thaibasilika som täcker halva fönstret och som en av mina grannar tror är någon slags olaglig växt, en liten stackars basilika som i och för sig sett bättre dagar men som vägrar dö, en kruka timjan som växer som ogräs, som jag klipper i varje dag till kycklingrätter, i ärtsoppa och annat, men som ändå sprider sig överallt och en fransk dragon som just börjat sloka.
Jag hade nästan glömt hur mycket jag gillar att påta med kryddväxter när jag fick ta över några av mamma. Nu står de i fönstret i mitt kök och trivs som bara den. Jag går och vattnar dem. Sjunger för dem. Plockar bruna blad. Låter dottern smaka "på blommorna" och använder dem flitigt i min matlagning.
Att få vara både lite kock och trädgårdsmästare på samma gång är verkligen härligt!
Jag undrar förresten hur det gick med Mannes Entrecote han skulle helsteka idag? Jag har inte hört något och det oroar mig lite...
EDIT: Chattar med "Killen som förut kallats MediaKristofer" och fick reda på att det gått illa med Entrecoten. "För rött kött och äcklig sås". Jag ställer mig i skämshörnet så länge...
Jag hade nästan glömt hur mycket jag gillar att påta med kryddväxter när jag fick ta över några av mamma. Nu står de i fönstret i mitt kök och trivs som bara den. Jag går och vattnar dem. Sjunger för dem. Plockar bruna blad. Låter dottern smaka "på blommorna" och använder dem flitigt i min matlagning.
Att få vara både lite kock och trädgårdsmästare på samma gång är verkligen härligt!
Jag undrar förresten hur det gick med Mannes Entrecote han skulle helsteka idag? Jag har inte hört något och det oroar mig lite...
EDIT: Chattar med "Killen som förut kallats MediaKristofer" och fick reda på att det gått illa med Entrecoten. "För rött kött och äcklig sås". Jag ställer mig i skämshörnet så länge...
En riktigt, riktigt bra dag.
Ja, vad säger man? Igår var en riktigt, riktigt bra dag. Trots att jag är hemma med någon mystisk infektion (hög feber, snuva och näsblod, nu tredje dagen i rad), så känns det idag väldigt, väldigt bra.
Jag börjar med det viktigaste:
Några hade läst mitt inlägg om mat med barn och en pappa (kors i taket) skrev väldigt snälla kommentarer. Jag blev alldeles varm inombords.
Jag själv lagade "snabbmat" igen (det var rea på pitabröd på konsum). Det blev nyss nämnda pita, fyllda med avocado, tomater, lite kyckling (som jag stekte tillsammans med lite lök, spiskummin, vitlök och goda örter) majskorn och keso till middag. Dottern visade sig älska det och när hon säger "älska pappas mat" börjar man nästan grina.
Men nästan precis hela dagen var bra:
Linda Skugges blogg på expressen länkade tillbaka till mitt öppna brev. När jag insåg det kändes det lite som att gå på högstadiet igen och den populära tjejen av någon anledning lämnat en lapp i skåpet åt en.... Skit i vad som står i den - hon vet om att jag FINNS och hon skrev... till mig... Lite så känns det. Hon liksom LÄSTE vad jag skrev och tog sig tid att SVARA på det. Yeehoo!
Kompisen och bloggoraklet Manne ringde sedan och hade ett väldigt kul problem: Han skulle ha besök - av mormor - och hade tänkt bjuda på fläskfilé. Men vad bjuder man en mormor på? Mitt förslag var först att späcka filén med något klassiskt som katrinplommon, men Manne själv lade in sitt veto. Efter en stunds diskussion blev det så "rubbad" filé. "Rubbad" som i "to rub" snarare än "puckad" (jag skriver givetvis detta i vetskapen om att några av mina läsare - inte minst mina syskon - annars givetvis kommer med kommentarer om receptets upphovsman och dennes eventuella rubbning :-) ).
Nåväl. Emanuel berättar att allt gått bra. Riktigt bra faktiskt. DET är bra. Grejen är att jag tycker att det är så himla kul när folk skriver eller ringer och vill ha tips om någonting. Det känns lite som om man är någon slags superhjälte som får dra på sig den gamla slitna superhjältekostymen (i form av en nött kockrock, med en penna för receptskrivning, fastsatt i slaget), kavla upp ärmarna och sedan liksom... .. . dela med sig av visdom, eller vad man skall säga. Som någon slags Yoda, eller Obi-Wan Kenobi, liksom.I alla fall - det är en väldigt rolig känsla. Och när sedan Manne lyckas som han gör (och mycket målande beskriver på sin blogg) är det förstås extra roligt. "En till nöjd gäst", typ. "Ett jack i kolven"...
"Sn fantasrtiska dagen" fortsatte med att att matbloggkollegan Anne hade länkat hit och blev glad för det. Anne är en sådan där tjej som trots att hon har en blogg som har ungefär - i snitt - 10 gånger fler läsare än Krubb, helt saknar pretentioner. Hon är liksom bara "oh, vad kul att någon frågar MEJ om något". En riktigt bra förebild för oss andra matbloggare.
Precis som Lisa Förare Winbladh som skrev en väldigt snäll kommentar till mitt öppna brev, och som sedan tog sig tiden att svara på mitt mail, trots att hon har ungefär - antar jag - en kvadriljard fantasiljoner andra, viktigare och mer intressanta saker för sig. Lisa är en förebild sedan många år, faktiskt. Jag tycker hon skriver riktigt bra. Jag läste rätt mycket av henne tidigare, när jag hade råd att köpa glossy matmagazin som Gourmet och så, men numer läser jag bara hennes gratistexter på bloggen. Nåväl. Att få sig några vänliga ord sig till livs av ens idål är... .. . stort.
För att förklara det här för dom av Er där ute som INTE är matnördar eller som liksom jag försöker att hjälpligt och stolpigt beskriva mitt ibland komplicerade förhållande till mat på bloggen kan man säga att det är som om Zlatan Ibrahimovic skulle besöka Örby Idrotssällskaps knattelag och sedan ge någon halvkrattig smågrabb till back en rufs i håret och säga "schysst skott, det där!".
Var tvungen att chatta lite med Killen jag tidigare kallat "MediaKristofer" bara för att ha någon att berätta allt för, och fick då reda på att han köpt en ball kamera som han skulle kunna filma vår "webb-tv-matlagningsprogram"-serie med i framtiden. En liten diskussion om namn och viktigheter som om det fanns kockrockar med brodyr på bröstet tog vid och i den allmänna glädjeyran kändes det som om vi helt plötsligt kommit MYCKET närmare någon slags filmning.
När så till sist Cecilia Öhrn - webredaktören på tidningen Mama skrev en kommentar i samma blogginlägg, framåt kvällen kändes dagen liksom... fullbordad.
Det kändes som att få nobelpris, en stjärna i guide rouge och en läcker köksapparat i british race car-grönt i födelsedagspresent, på samma dag. Jag gick och lade mig mycket, mycket lycklig.
Dagen idag har nästan inte kommit igång än - jag har bara druckit kaffe och kört en blodig maskin tvätt, men jag skattade gott och Mannes inlägg och känner mig alldeles varm och mjuk inombords.
Det här kommer att bli en bra dag.
Och blir det inte det kommer jag att leva på gårdagen länge.
Jag börjar med det viktigaste:
Några hade läst mitt inlägg om mat med barn och en pappa (kors i taket) skrev väldigt snälla kommentarer. Jag blev alldeles varm inombords.
Jag själv lagade "snabbmat" igen (det var rea på pitabröd på konsum). Det blev nyss nämnda pita, fyllda med avocado, tomater, lite kyckling (som jag stekte tillsammans med lite lök, spiskummin, vitlök och goda örter) majskorn och keso till middag. Dottern visade sig älska det och när hon säger "älska pappas mat" börjar man nästan grina.
Men nästan precis hela dagen var bra:
Linda Skugges blogg på expressen länkade tillbaka till mitt öppna brev. När jag insåg det kändes det lite som att gå på högstadiet igen och den populära tjejen av någon anledning lämnat en lapp i skåpet åt en.... Skit i vad som står i den - hon vet om att jag FINNS och hon skrev... till mig... Lite så känns det. Hon liksom LÄSTE vad jag skrev och tog sig tid att SVARA på det. Yeehoo!
Kompisen och bloggoraklet Manne ringde sedan och hade ett väldigt kul problem: Han skulle ha besök - av mormor - och hade tänkt bjuda på fläskfilé. Men vad bjuder man en mormor på? Mitt förslag var först att späcka filén med något klassiskt som katrinplommon, men Manne själv lade in sitt veto. Efter en stunds diskussion blev det så "rubbad" filé. "Rubbad" som i "to rub" snarare än "puckad" (jag skriver givetvis detta i vetskapen om att några av mina läsare - inte minst mina syskon - annars givetvis kommer med kommentarer om receptets upphovsman och dennes eventuella rubbning :-) ).
Nåväl. Emanuel berättar att allt gått bra. Riktigt bra faktiskt. DET är bra. Grejen är att jag tycker att det är så himla kul när folk skriver eller ringer och vill ha tips om någonting. Det känns lite som om man är någon slags superhjälte som får dra på sig den gamla slitna superhjältekostymen (i form av en nött kockrock, med en penna för receptskrivning, fastsatt i slaget), kavla upp ärmarna och sedan liksom... .. . dela med sig av visdom, eller vad man skall säga. Som någon slags Yoda, eller Obi-Wan Kenobi, liksom.I alla fall - det är en väldigt rolig känsla. Och när sedan Manne lyckas som han gör (och mycket målande beskriver på sin blogg) är det förstås extra roligt. "En till nöjd gäst", typ. "Ett jack i kolven"...
"Sn fantasrtiska dagen" fortsatte med att att matbloggkollegan Anne hade länkat hit och blev glad för det. Anne är en sådan där tjej som trots att hon har en blogg som har ungefär - i snitt - 10 gånger fler läsare än Krubb, helt saknar pretentioner. Hon är liksom bara "oh, vad kul att någon frågar MEJ om något". En riktigt bra förebild för oss andra matbloggare.
Precis som Lisa Förare Winbladh som skrev en väldigt snäll kommentar till mitt öppna brev, och som sedan tog sig tiden att svara på mitt mail, trots att hon har ungefär - antar jag - en kvadriljard fantasiljoner andra, viktigare och mer intressanta saker för sig. Lisa är en förebild sedan många år, faktiskt. Jag tycker hon skriver riktigt bra. Jag läste rätt mycket av henne tidigare, när jag hade råd att köpa glossy matmagazin som Gourmet och så, men numer läser jag bara hennes gratistexter på bloggen. Nåväl. Att få sig några vänliga ord sig till livs av ens idål är... .. . stort.
För att förklara det här för dom av Er där ute som INTE är matnördar eller som liksom jag försöker att hjälpligt och stolpigt beskriva mitt ibland komplicerade förhållande till mat på bloggen kan man säga att det är som om Zlatan Ibrahimovic skulle besöka Örby Idrotssällskaps knattelag och sedan ge någon halvkrattig smågrabb till back en rufs i håret och säga "schysst skott, det där!".
Var tvungen att chatta lite med Killen jag tidigare kallat "MediaKristofer" bara för att ha någon att berätta allt för, och fick då reda på att han köpt en ball kamera som han skulle kunna filma vår "webb-tv-matlagningsprogram"-serie med i framtiden. En liten diskussion om namn och viktigheter som om det fanns kockrockar med brodyr på bröstet tog vid och i den allmänna glädjeyran kändes det som om vi helt plötsligt kommit MYCKET närmare någon slags filmning.
När så till sist Cecilia Öhrn - webredaktören på tidningen Mama skrev en kommentar i samma blogginlägg, framåt kvällen kändes dagen liksom... fullbordad.
Det kändes som att få nobelpris, en stjärna i guide rouge och en läcker köksapparat i british race car-grönt i födelsedagspresent, på samma dag. Jag gick och lade mig mycket, mycket lycklig.
Dagen idag har nästan inte kommit igång än - jag har bara druckit kaffe och kört en blodig maskin tvätt, men jag skattade gott och Mannes inlägg och känner mig alldeles varm och mjuk inombords.
Det här kommer att bli en bra dag.
Och blir det inte det kommer jag att leva på gårdagen länge.
tisdag, mars 20, 2007
Öppet brev till Linda Skugge
Jag tänkte ett tag på vad jag skulle ha för rubrik på den här posten, och ville egentligen kalla den:
Att tänka nya tankar om gamla föreställningar
Men hela grejen är ju att det ÄR ett öppet "brev" till Linda Skugge. Jag hoppas att hon kommer att läsa det. Jag har inte hennes e-postadress och på de bloggar som jag hittat måste man vara någon slags medlem (och på bloggen på expressen är det något fel med medlemsregeistreringen) så jag har inte kunnat kommentera vad hon skrivit i hennes egna bloggar. Anyways.
Tack Linda. På riktigt.
Jag skrev, för några veckor sedan, ett inlägg här på bloggen om din matblogg där jag ondgjorde mig över saker som jag tyckte att man som matbloggare skall ha på sin blogg.
Utan att rapa mer om det förflutna kan man väl säga att jag började tänka ett steg längre, när alla reaktionerna på krubb kom. Vem är jag att liksom berätta hur andra skall blogga? Bara för att jag vet hur jag vill ha det betyder det ju liksom inte att det är rätt?
Jag fick bokstavligen hundratals mail och kommentarer till bloggposterna här, under några dagar, och väldigt, väldigt många tyckte att din stil att blogga var jättebra. Att det inte alls behövdes vara långa omständliga beskrivningar eller detaljerade recept på en matblogg för att vara intressant. Det fick mig att tänka till.
Det är bra att det finns matbloggar som din. De har - bevisligen - en enorm läsekrets. Mångt mycket större än Krubbs. Jag tror att det dels har att göra med att du som person och skribent givetvis är mer intressant än lilla jag, men också givetvis på vad jag snabbt diskuterade med Anne i hennes intervju - att alla bloggar har sin egen läsekrets, och att det är viktigt med ett brett udbud. Din matblogg är... .. . annorlunda. Jag inser emellertid att jag inte är, eller ens någonsin har varit tänkt att vara "i mitten" av den läsekrets du vänder dig till. Det du gör, gör du bra.
Vidare dök det i diskussionen upp flera mammor som hade kommentarer om Krubb och hur min blogg kunde göras bättre - något som givetvis inte hade hänt om du inte länkat hit. Tack för det. Det fick mig att tänka på mitt eget föräldraskap ur ett annat perspektiv och kanske också i relation till min egen mammas. Saker som "vad är viktigt för mig och mitt barn" ställdes på sin spets när frågan om huruvida man har tid att smaka av såser när man har småbarn dök upp. Jag har den största respekt och förståelse för folk som vill satsa annan tid på sina barn än att stå i köket. I min familj har det bara varit så naturligt att liksom umgås i köket att jag inte tänkte tanken att andra inte har det så.
Till sist vill jag ge dig, vad vi i Orminge skulle kalla "fett med kredd" för att du faktiskt, som jag tycker det, har ryckt upp matbloggen på mama. Du har blivit mer "personlig" i dina kommentarer och mer utvecklad i dina beskrivningar, något jag ville åt i mitt ursprungliga inlägg. Dina postningar från den 14:e var jättebra!
Jag har också noterat att du blivit bättre på att skriva ut källan till saxade recept. Kanon.
Jag inser att det är förmätet att tro att jag har haft något att göra med det, men du skall veta att jag i alla fall iakttagit förändringarna och blivit glatt överraskad över hur mycket bättre bloggen blivit på bara någon vecka.
Så... Keep up the good work.
Jag skrev förresten till Mama, som du föreslog, till deras webredaktör, men har inte fått något svar. Jag antar att de får rätt många förslag på bloggerier och att jag helt enkelt hamnade i en binär paperskorg någonstans. Jag vet inte hur din deal med mama ser ut, men ifall du skulle vilja får du givetvis gästblogga på Krubb, om du vill.
MVH
/Jesper Värn
Ps. Såg att du länkade tillbaka hit, när du fått patéreceptet. Kul. Och tack för all hjälp. Ds.
länkad
Pps. Jo, just det. Jag har ju min kommentarfunktion påslagen, så om du vill får du gärna kommentera det här brevet här, ifall du läser det. Ds
Att tänka nya tankar om gamla föreställningar
Men hela grejen är ju att det ÄR ett öppet "brev" till Linda Skugge. Jag hoppas att hon kommer att läsa det. Jag har inte hennes e-postadress och på de bloggar som jag hittat måste man vara någon slags medlem (och på bloggen på expressen är det något fel med medlemsregeistreringen) så jag har inte kunnat kommentera vad hon skrivit i hennes egna bloggar. Anyways.
Tack Linda. På riktigt.
Jag skrev, för några veckor sedan, ett inlägg här på bloggen om din matblogg där jag ondgjorde mig över saker som jag tyckte att man som matbloggare skall ha på sin blogg.
Utan att rapa mer om det förflutna kan man väl säga att jag började tänka ett steg längre, när alla reaktionerna på krubb kom. Vem är jag att liksom berätta hur andra skall blogga? Bara för att jag vet hur jag vill ha det betyder det ju liksom inte att det är rätt?
Jag fick bokstavligen hundratals mail och kommentarer till bloggposterna här, under några dagar, och väldigt, väldigt många tyckte att din stil att blogga var jättebra. Att det inte alls behövdes vara långa omständliga beskrivningar eller detaljerade recept på en matblogg för att vara intressant. Det fick mig att tänka till.
Det är bra att det finns matbloggar som din. De har - bevisligen - en enorm läsekrets. Mångt mycket större än Krubbs. Jag tror att det dels har att göra med att du som person och skribent givetvis är mer intressant än lilla jag, men också givetvis på vad jag snabbt diskuterade med Anne i hennes intervju - att alla bloggar har sin egen läsekrets, och att det är viktigt med ett brett udbud. Din matblogg är... .. . annorlunda. Jag inser emellertid att jag inte är, eller ens någonsin har varit tänkt att vara "i mitten" av den läsekrets du vänder dig till. Det du gör, gör du bra.
Vidare dök det i diskussionen upp flera mammor som hade kommentarer om Krubb och hur min blogg kunde göras bättre - något som givetvis inte hade hänt om du inte länkat hit. Tack för det. Det fick mig att tänka på mitt eget föräldraskap ur ett annat perspektiv och kanske också i relation till min egen mammas. Saker som "vad är viktigt för mig och mitt barn" ställdes på sin spets när frågan om huruvida man har tid att smaka av såser när man har småbarn dök upp. Jag har den största respekt och förståelse för folk som vill satsa annan tid på sina barn än att stå i köket. I min familj har det bara varit så naturligt att liksom umgås i köket att jag inte tänkte tanken att andra inte har det så.
Till sist vill jag ge dig, vad vi i Orminge skulle kalla "fett med kredd" för att du faktiskt, som jag tycker det, har ryckt upp matbloggen på mama. Du har blivit mer "personlig" i dina kommentarer och mer utvecklad i dina beskrivningar, något jag ville åt i mitt ursprungliga inlägg. Dina postningar från den 14:e var jättebra!
Jag har också noterat att du blivit bättre på att skriva ut källan till saxade recept. Kanon.
Jag inser att det är förmätet att tro att jag har haft något att göra med det, men du skall veta att jag i alla fall iakttagit förändringarna och blivit glatt överraskad över hur mycket bättre bloggen blivit på bara någon vecka.
Så... Keep up the good work.
Jag skrev förresten till Mama, som du föreslog, till deras webredaktör, men har inte fått något svar. Jag antar att de får rätt många förslag på bloggerier och att jag helt enkelt hamnade i en binär paperskorg någonstans. Jag vet inte hur din deal med mama ser ut, men ifall du skulle vilja får du givetvis gästblogga på Krubb, om du vill.
MVH
/Jesper Värn
Ps. Såg att du länkade tillbaka hit, när du fått patéreceptet. Kul. Och tack för all hjälp. Ds.
länkad
Pps. Jo, just det. Jag har ju min kommentarfunktion påslagen, så om du vill får du gärna kommentera det här brevet här, ifall du läser det. Ds
Barnmat för matbarn
Har fått några frågor från bl.a. Anne och Xilonen om det här med att ha barn och laga mat.
Jag vet egentligen inte riktigt vad jag skall skriva. Jag har liksom, sedan jag flyttade hemifrån, i princip alltid lagat mat. Jag tror att mitt eget matintresse kommer hemifrån. MIN mamma lagar FANTASTISK mat. Dels har hon en fantastisk reportoar - både bred och djup, och dels har hon, som alla bra kockar, förmågan att improvisera. Faktiskt ungefär i samma utsträckning som jag själv, vilket gör att ingen av oss idag nästan längre KAN följa recept. "Man tager vad man haver" har helt enkelt till sist gett en någon slags respektlöshet inför skrivna recept. Man har tagit det som funnits i kylen eller i skafferiet i stället, så många gånger att det är mer eller mindre en reflex.
Nåväl. Jag minns själv att jag älskade att vara med och "hjälpa till" i köket med mamma när jag var liten, och några av mina tidigaste minnen utspelar sig i vårt kök i villan vi bode i då. Jag har någon bild på mig själv som varandes runt två år, med en skärbräda full med snett och vint skurna korvbitar och jag själv med mycket allvarlig min och en matkniv i näven, delandes korven till någon korvgryta eller något.
Att som barn få vara med och ta plats i köket har helt enkelt varit naturligt för mig. Givetvis är det något jag skulle vilja ge vidare till min egen dotter. Dels själva intresset för mat (som jag tycker är mer uppbyggligt än t.ex. intresse för TV-spel eller video), dels hantverket, så att hon faktiskt KAN laga mat, eller i alla fall förstå hur det går till, när det är så dags och dels respekten för råvarorna.
Just det sistnämnda är något jag själv fick med mig hemifrån och något som jag idag är mycket tacksam för. Ingen mat är liksom "för dålig" för att äta, så läge råvarorna är färska. Jag äter alltså blodpudding, lever, njure, all slags korv, alla grönsaker etc. Men inte nog med det - jag vet varifrån biffen kommer. Att det varit en kossa från början, som förmodligen hade ett namn, som mjölkats och som sedan blivit för trött och som då blivit ryggbiff och filet och nötfärs och.... nötnjure, t.ex.
Min dotter har inte varit på ett slakteri, eller ens fiskat än, men så är hon inte tre än, heller, men hon vet namnet på alla grönsaker och frukter (och känner skillnad på t.ex. bleksparris och grön sparris. Känner igen kålrot, kålrabbi, rotselleri och de vanligaste rotfrukterna osv.)
Och hon älskar det. Att få vara med i köket. Hon brukar stå på en stol bredvid mig, eller på sin trappstege, och borsta potatisen, provsmaka på alla grönsaker och örter, lukta på fisk och kött och allt och gärna skrapa av skärbrädorna ned i pannor och kastruller.
DET - om något - är något jag gärna vill ge vidare - entusiasmen för maten. Kärleken till hantverket. Att göra det lustfyllt att umgås kring mat.
Just nu handlar det framförallt om att laga den tillsammans för att sedan äta den tillsammans och diskutera, prata, samtala om dagen och njuta tillsammans. I framtiden hoppas jag att hon skapar sig egna traditioner kring maten, men där gärna köket får vara hjärtat i hemmet, så att säga. Precis som det blivit för mig.
Tack mamma.
Och Tack kära, underbara barn.
(Den riktiga stjärnkocken i familjen)
Jag vet egentligen inte riktigt vad jag skall skriva. Jag har liksom, sedan jag flyttade hemifrån, i princip alltid lagat mat. Jag tror att mitt eget matintresse kommer hemifrån. MIN mamma lagar FANTASTISK mat. Dels har hon en fantastisk reportoar - både bred och djup, och dels har hon, som alla bra kockar, förmågan att improvisera. Faktiskt ungefär i samma utsträckning som jag själv, vilket gör att ingen av oss idag nästan längre KAN följa recept. "Man tager vad man haver" har helt enkelt till sist gett en någon slags respektlöshet inför skrivna recept. Man har tagit det som funnits i kylen eller i skafferiet i stället, så många gånger att det är mer eller mindre en reflex.
Nåväl. Jag minns själv att jag älskade att vara med och "hjälpa till" i köket med mamma när jag var liten, och några av mina tidigaste minnen utspelar sig i vårt kök i villan vi bode i då. Jag har någon bild på mig själv som varandes runt två år, med en skärbräda full med snett och vint skurna korvbitar och jag själv med mycket allvarlig min och en matkniv i näven, delandes korven till någon korvgryta eller något.
Att som barn få vara med och ta plats i köket har helt enkelt varit naturligt för mig. Givetvis är det något jag skulle vilja ge vidare till min egen dotter. Dels själva intresset för mat (som jag tycker är mer uppbyggligt än t.ex. intresse för TV-spel eller video), dels hantverket, så att hon faktiskt KAN laga mat, eller i alla fall förstå hur det går till, när det är så dags och dels respekten för råvarorna.
Just det sistnämnda är något jag själv fick med mig hemifrån och något som jag idag är mycket tacksam för. Ingen mat är liksom "för dålig" för att äta, så läge råvarorna är färska. Jag äter alltså blodpudding, lever, njure, all slags korv, alla grönsaker etc. Men inte nog med det - jag vet varifrån biffen kommer. Att det varit en kossa från början, som förmodligen hade ett namn, som mjölkats och som sedan blivit för trött och som då blivit ryggbiff och filet och nötfärs och.... nötnjure, t.ex.
Min dotter har inte varit på ett slakteri, eller ens fiskat än, men så är hon inte tre än, heller, men hon vet namnet på alla grönsaker och frukter (och känner skillnad på t.ex. bleksparris och grön sparris. Känner igen kålrot, kålrabbi, rotselleri och de vanligaste rotfrukterna osv.)
Och hon älskar det. Att få vara med i köket. Hon brukar stå på en stol bredvid mig, eller på sin trappstege, och borsta potatisen, provsmaka på alla grönsaker och örter, lukta på fisk och kött och allt och gärna skrapa av skärbrädorna ned i pannor och kastruller.
DET - om något - är något jag gärna vill ge vidare - entusiasmen för maten. Kärleken till hantverket. Att göra det lustfyllt att umgås kring mat.
Just nu handlar det framförallt om att laga den tillsammans för att sedan äta den tillsammans och diskutera, prata, samtala om dagen och njuta tillsammans. I framtiden hoppas jag att hon skapar sig egna traditioner kring maten, men där gärna köket får vara hjärtat i hemmet, så att säga. Precis som det blivit för mig.
Tack mamma.
Och Tack kära, underbara barn.
(Den riktiga stjärnkocken i familjen)
måndag, mars 19, 2007
Kallt väder och het mat
Det är måndag. Det brukar i det Värnska kället betyda "något snabbt till middag" och idag var inget undantag. Efter väderomslaget, med snöfall och halka kändes det som om det var dags för något att värma sig med.
Det blev mexikanskt.
Jag skall säga det direkt. Jag är riksvärdo på mexikanskt. Jag kan typ 5-6 rätter, så det blev enklast möjliga: Nachos. Köpte billiga nachos på konsum för ett tag sedan och körde lite köttfärs med cayennepeppar, salt, soja, spiskummin, vitlök och paprikapulver lite ost ovanpå och så in i micron. Salsa (tomatkross, lök, sambal oelek, spiskummin och vitlök) och så färsk sallad, creme fraice och lite örter på toppen.
Det blev lite guacamole också, eftersom jag hade ett par avocadosar.
Inalles färdigt på kanske tio minuter. Världens enklaste och jättegott.
Det blev mexikanskt.
Jag skall säga det direkt. Jag är riksvärdo på mexikanskt. Jag kan typ 5-6 rätter, så det blev enklast möjliga: Nachos. Köpte billiga nachos på konsum för ett tag sedan och körde lite köttfärs med cayennepeppar, salt, soja, spiskummin, vitlök och paprikapulver lite ost ovanpå och så in i micron. Salsa (tomatkross, lök, sambal oelek, spiskummin och vitlök) och så färsk sallad, creme fraice och lite örter på toppen.
Det blev lite guacamole också, eftersom jag hade ett par avocadosar.
Inalles färdigt på kanske tio minuter. Världens enklaste och jättegott.
söndag, mars 18, 2007
Bloggintervju - Anne från Anne's food!
I Krubbs serie: “Antasta dina läsare med frågor om dem själva” har idag turen kommit till en av Svensk matbloggnings pionjärer och inspiratörer. Anne från Anne's food. Anne är – kanske ovetandes – den största inspirationen till att Krubb en gång kom igång, i december 2004... Eftersom Anne är världsbäst inte bara på att laga och skriva om mat, utan även att fota den kanske hon har några tips till Krubb och Krubbs läsare...
Hej, Anne, hur mår du idag?
Åh, jag mår alldeles jättebra. Det är vår i luften! Jag har precis stått i köket och förberett en massa god mat för goda vänner, och då mår jag utmärkt.
Du skriver ju själv en blogg om mat - anne's food - varför skriver du (primärt) på Engelska?
Det finns fler anledningar. När jag började – oktober 2004 – fanns det i stort sett inga matbloggar på svenska. Däremot fanns det ett gäng – ett ganska litet gäng – som bloggade på engelska, från olika länder. De verkade ha väldigt roligt, och jag blev helt enkelt sugen på att ”vara med”. Sen gillar jag att använda engelskan – jag har bott utomlands och dessutom läst en hiskelig massa engelska på universitetet, så det är kul att faktiskt göra något av det. Och inte minst, det är roligt med en stor läsekrets. Jag får kommentarer och mail från människor som bor på helt andra ställen än Sverige, och det är fruktansvärt roligt.
Du verkar få rätt många kommentarer på dina inlägg på Anne's food - hur många läsare har bloggen, ungefär?
Lite drygt 1000 unika besökare om dagen.
(Krubb har ungefär 100-150 återkommande besökare, som jämförelse – Red. Anm)
Krubb handlar ju också om mat, men är kanske "bredare" än Anne's food, eftersom den innehåller mer "andra texter" än bara recept. - vad tycker du om "bredare" matbloggar vs "smalare"? Ser du några trender i matbloggandet?
De flesta skriver väl om lite av varje, medan en del bloggar är mer nischade. Jag skriver allra mest om mat jag lagar, som glad entusiast. Ibland skriver jag om nya produkter, ibland om allmänna kul grejor, ibland om restaurangbesök, ibland om vin.. fast mest om mat. Jag läser alla möjliga bloggar, men tycker bäst om de som är allsidiga. Jag läser inte så många om att t.ex. äta pizza i New York och dylikt – även om det finns ett antal som är så pass smala. Skulle jag peka på nån trend så är det kanske just extremt smala bloggar, för att många känner att det redan finns så mycket ”där ute”. Och ska jag titta i kristallkulan tror jag inte att det går så himla bra för dem, många lägger av efter kort tid.
Krubb hade som flest läsare dagarna efter inlägget om Linda Skugges matblogg - tror du att intresset växer för en blogg om man skriver om redan kända människor?
Nej, det tror jag inte. Bloggen blir inte mer intressant. Däremot får du kanske fler träffar på sökmotorerna, eller länkar från andra ställen, och då får du fler besökare. Och några stannar säkert.
En gång i veckan brukar du ju själv blogga om dina kattungar - märker du själv någon förändring i antalet läsare då? Är det samma läsare som återkommer till bloggen?
Weekend Cat Blogging startades för drygt ett år sen av en tjej i Australien, och var just för matbloggare. Poängen var att visa upp sina söta katter, OCH hitta nya matbloggar. Nu har hon lagt av, men vi är många som fortfarande bloggar om katterna på helgerna. Och det har spritt sig även till icke-matbloggare. Men det är nog mest mina vanliga läsare som är inne och kollar även på katterna! De flesta verkar tycka att det är kul med lite variation. Och för mig är det mest roligt att få visa lite foton på annat än mat.
Du blev ju nominerad av mig och Krubb till kulturbloggens blogginläggtävling - hur känns det?
Hedrande! Uppskattade särskilt de fina orden om mina fotografier. Jag har alltid varit road av foto (alltid och alltid – men sen jag var prao på ett fotolabb i åttan, och lärde mig lite basics…) och det är jättekul att fota mat. Att få visa bilderna är en stark drivkraft till mitt bloggande.
Har du förberett något tacktal till galan? :-)
Haha, nä, jag får nog improvisera.
Vem är det som lagar maten hemma hos Er, förresten?
Det är både jag och min man, Per. Jag tar väl lite större ansvar för planeringen. Jag tycker att det är kul när vi hjälps åt, men han är något mindre road av att vara ”assistent” och lagar helst mat själv. Han är inte så mycket för improvisation, men följer gärna bra och pålitliga recept. På sistone har han upptäckt böckerna från Allt Om Mat (Vi har Nya Fredagsgourmet och Mera Fredagsgourmet) och de tycker han väldigt mycket om. Då sköter han allt i köket. Och han lagar en hel del vanlig vardagsmat – vi äter också falukorv och stuvade makaroner. Ibland.
Du har ju - på Anne's food, väldigt bra matfoto.(Till skillnad från Krubb som nästan aldrig har foton, och när jag har det är de oftast rätt krattiga)
Kan du ge några snabba tips om hur man fotar mat?
Träna. Varje dag. Jag menar, man äter varje dag, så det finns ju alltid något att fota. Sen får man försöka hitta sin egen stil. En bra kamera underlättar. (Mycket.) Viktigast att tänka på är bra ljus – det blir sällan fint med blixtbilder (om man inte kör studioblixtar) utan mycket bättre med befintligt ljus och lampor. Stäng av kamerans blixt! Tänk på att ha rena bakgrunder. Jag gillar inte röriga bilder, utan vill ha dem ganska tydliga och enkla. Jag använder ofta bakgrunder – stora färgade papper från typ Panduro. Det främsta som skiljer matfoto från annat foto är att det måste gå fort. I alla fall när man inte fotar för en kokbok och kan fuska. När jag fotar ska ju maten ätas – och jag är oftast extremt hungrig när maten väl är klar. Då får inte en bild ta mer än ett par minuter. Jag lägger mer tid på efterarbete istället, och försöker leka så ofta jag hinner i Photoshop.
Ganska många andra matbloggar länkar din blogg. Har du gästbloggat någonstans? I så fall - var?
Jag har gjort några inlägg för The Passionate Cook (http://thepassionatecook.typepad.com/) och Spittoon (http://www.spittoon.biz/), om Stockholm och Sverige. Det är två engelska bloggare som jag faktiskt träffat – jag åkt till London för en matbloggarpicknick i juni 2005, en vecka innan mitt bröllop. Jag blir ganska ofta tillfrågad om att vara med på gruppbloggar och liknande sajter, men jag känner inte att jag har tid och energi för mycket mer än min egen blogg, i dagsläget. Jag har gjort några saker åt online-tidningar, och även åt ett par vanliga tidningar – jättekul.
Vad är din favoritmat - att laga?
Svår fråga. Jag lagar varierad mat – allt möjligt. Jag gillar storkok, typ stora grytor – det är kul att laga mat till många. Och jag älskar att baka, både bröd och sött.
Vad är din favoritmat - att äta?
Quesadillas och guacamole står högt på listan. Och risotto. Det äter vi ofta. Men rent allmänt – ost i nästan vilken form som helst. Gott.
Ge oss ditt bästa äggrecept!
Jag älskar ägg! Kokt, stekt, äggröra.. you name it. En favorit för en snabblunch eller stadigt mellanmål är ”knapriga ägg”: kör torrt bröd, en bit parmesan, lite vitlök och lite basilika i en matberedare, så du får smaksatt ströbröd. Ha i en tät burk i kylen. När du blir hungrig tar du ut ett par skedar smulor, rör ihop med lite olivolja och fräser i en stekpanna. När smulorna har fått lite färg knäcker du över ett ägg, och steker tills det är klart.
Jag lät Manne ställa en fråga till mig i sin intervju, så du får givetvis chansen du också: Vad vill du fråga mig om?
Ja, du som har barn – har du några särskilda tankar om mat för barn? Hur gör du för att skapa bästa möjliga förutsättningarna för en varierad kost?
Jag tror själv att min dotter mår bra av att äta så många olika sorters mat som möjligt. “Lite av varje” är en väldigt bra tumregel. Det gör att både jag – som förälder – vet att hon får i sig ungefär vad hon behöver eftersom hon äter allsidigt och samtidigt hjälper det henne att upptäcka vad hon tycker om. Hon är enligt uppgift den enda hos dagmamman som känner igen och alla grösaker och kan namnet på dem och som dessutom hellre äter fisksoppa än korv med bröd. Det gör en stolt, som förälder, tycker jag, att hon har någon slags kontakt med vad hon stoppar i sig. Men det är klart – jag fuskar också ibland. Det händer att även vi äter fiskpinnar med pulvermos någon kväll när man kommer hem sent och inte hinner fixa något speciellt, för att dottern gråter hela tiden och bara måste ha något att äta innan det är dags för sängen. Jag har den största respekt för föräldrar som inte hinner lägga ned så mycket tid på sin matlagning, om man i stället lägger ned den på att umgås med sina barn på ett annat sätt. Själv umgås jag med dottern vid spisen. Hon hjälper till och skrubbar potatis och provsmakar alla grönsaker till salladen och sådär så det har blivit “vår grej tillsammans” - att laga mat ihop. Det är – om inte viktigt så – i alla fall väldigt roligt.
Hej, Anne, hur mår du idag?
Åh, jag mår alldeles jättebra. Det är vår i luften! Jag har precis stått i köket och förberett en massa god mat för goda vänner, och då mår jag utmärkt.
Du skriver ju själv en blogg om mat - anne's food - varför skriver du (primärt) på Engelska?
Det finns fler anledningar. När jag började – oktober 2004 – fanns det i stort sett inga matbloggar på svenska. Däremot fanns det ett gäng – ett ganska litet gäng – som bloggade på engelska, från olika länder. De verkade ha väldigt roligt, och jag blev helt enkelt sugen på att ”vara med”. Sen gillar jag att använda engelskan – jag har bott utomlands och dessutom läst en hiskelig massa engelska på universitetet, så det är kul att faktiskt göra något av det. Och inte minst, det är roligt med en stor läsekrets. Jag får kommentarer och mail från människor som bor på helt andra ställen än Sverige, och det är fruktansvärt roligt.
Du verkar få rätt många kommentarer på dina inlägg på Anne's food - hur många läsare har bloggen, ungefär?
Lite drygt 1000 unika besökare om dagen.
(Krubb har ungefär 100-150 återkommande besökare, som jämförelse – Red. Anm)
Krubb handlar ju också om mat, men är kanske "bredare" än Anne's food, eftersom den innehåller mer "andra texter" än bara recept. - vad tycker du om "bredare" matbloggar vs "smalare"? Ser du några trender i matbloggandet?
De flesta skriver väl om lite av varje, medan en del bloggar är mer nischade. Jag skriver allra mest om mat jag lagar, som glad entusiast. Ibland skriver jag om nya produkter, ibland om allmänna kul grejor, ibland om restaurangbesök, ibland om vin.. fast mest om mat. Jag läser alla möjliga bloggar, men tycker bäst om de som är allsidiga. Jag läser inte så många om att t.ex. äta pizza i New York och dylikt – även om det finns ett antal som är så pass smala. Skulle jag peka på nån trend så är det kanske just extremt smala bloggar, för att många känner att det redan finns så mycket ”där ute”. Och ska jag titta i kristallkulan tror jag inte att det går så himla bra för dem, många lägger av efter kort tid.
Krubb hade som flest läsare dagarna efter inlägget om Linda Skugges matblogg - tror du att intresset växer för en blogg om man skriver om redan kända människor?
Nej, det tror jag inte. Bloggen blir inte mer intressant. Däremot får du kanske fler träffar på sökmotorerna, eller länkar från andra ställen, och då får du fler besökare. Och några stannar säkert.
En gång i veckan brukar du ju själv blogga om dina kattungar - märker du själv någon förändring i antalet läsare då? Är det samma läsare som återkommer till bloggen?
Weekend Cat Blogging startades för drygt ett år sen av en tjej i Australien, och var just för matbloggare. Poängen var att visa upp sina söta katter, OCH hitta nya matbloggar. Nu har hon lagt av, men vi är många som fortfarande bloggar om katterna på helgerna. Och det har spritt sig även till icke-matbloggare. Men det är nog mest mina vanliga läsare som är inne och kollar även på katterna! De flesta verkar tycka att det är kul med lite variation. Och för mig är det mest roligt att få visa lite foton på annat än mat.
Du blev ju nominerad av mig och Krubb till kulturbloggens blogginläggtävling - hur känns det?
Hedrande! Uppskattade särskilt de fina orden om mina fotografier. Jag har alltid varit road av foto (alltid och alltid – men sen jag var prao på ett fotolabb i åttan, och lärde mig lite basics…) och det är jättekul att fota mat. Att få visa bilderna är en stark drivkraft till mitt bloggande.
Har du förberett något tacktal till galan? :-)
Haha, nä, jag får nog improvisera.
Vem är det som lagar maten hemma hos Er, förresten?
Det är både jag och min man, Per. Jag tar väl lite större ansvar för planeringen. Jag tycker att det är kul när vi hjälps åt, men han är något mindre road av att vara ”assistent” och lagar helst mat själv. Han är inte så mycket för improvisation, men följer gärna bra och pålitliga recept. På sistone har han upptäckt böckerna från Allt Om Mat (Vi har Nya Fredagsgourmet och Mera Fredagsgourmet) och de tycker han väldigt mycket om. Då sköter han allt i köket. Och han lagar en hel del vanlig vardagsmat – vi äter också falukorv och stuvade makaroner. Ibland.
Du har ju - på Anne's food, väldigt bra matfoto.(Till skillnad från Krubb som nästan aldrig har foton, och när jag har det är de oftast rätt krattiga)
Kan du ge några snabba tips om hur man fotar mat?
Träna. Varje dag. Jag menar, man äter varje dag, så det finns ju alltid något att fota. Sen får man försöka hitta sin egen stil. En bra kamera underlättar. (Mycket.) Viktigast att tänka på är bra ljus – det blir sällan fint med blixtbilder (om man inte kör studioblixtar) utan mycket bättre med befintligt ljus och lampor. Stäng av kamerans blixt! Tänk på att ha rena bakgrunder. Jag gillar inte röriga bilder, utan vill ha dem ganska tydliga och enkla. Jag använder ofta bakgrunder – stora färgade papper från typ Panduro. Det främsta som skiljer matfoto från annat foto är att det måste gå fort. I alla fall när man inte fotar för en kokbok och kan fuska. När jag fotar ska ju maten ätas – och jag är oftast extremt hungrig när maten väl är klar. Då får inte en bild ta mer än ett par minuter. Jag lägger mer tid på efterarbete istället, och försöker leka så ofta jag hinner i Photoshop.
Ganska många andra matbloggar länkar din blogg. Har du gästbloggat någonstans? I så fall - var?
Jag har gjort några inlägg för The Passionate Cook (http://thepassionatecook.typepad.com/) och Spittoon (http://www.spittoon.biz/), om Stockholm och Sverige. Det är två engelska bloggare som jag faktiskt träffat – jag åkt till London för en matbloggarpicknick i juni 2005, en vecka innan mitt bröllop. Jag blir ganska ofta tillfrågad om att vara med på gruppbloggar och liknande sajter, men jag känner inte att jag har tid och energi för mycket mer än min egen blogg, i dagsläget. Jag har gjort några saker åt online-tidningar, och även åt ett par vanliga tidningar – jättekul.
Vad är din favoritmat - att laga?
Svår fråga. Jag lagar varierad mat – allt möjligt. Jag gillar storkok, typ stora grytor – det är kul att laga mat till många. Och jag älskar att baka, både bröd och sött.
Vad är din favoritmat - att äta?
Quesadillas och guacamole står högt på listan. Och risotto. Det äter vi ofta. Men rent allmänt – ost i nästan vilken form som helst. Gott.
Ge oss ditt bästa äggrecept!
Jag älskar ägg! Kokt, stekt, äggröra.. you name it. En favorit för en snabblunch eller stadigt mellanmål är ”knapriga ägg”: kör torrt bröd, en bit parmesan, lite vitlök och lite basilika i en matberedare, så du får smaksatt ströbröd. Ha i en tät burk i kylen. När du blir hungrig tar du ut ett par skedar smulor, rör ihop med lite olivolja och fräser i en stekpanna. När smulorna har fått lite färg knäcker du över ett ägg, och steker tills det är klart.
Jag lät Manne ställa en fråga till mig i sin intervju, så du får givetvis chansen du också: Vad vill du fråga mig om?
Ja, du som har barn – har du några särskilda tankar om mat för barn? Hur gör du för att skapa bästa möjliga förutsättningarna för en varierad kost?
Jag tror själv att min dotter mår bra av att äta så många olika sorters mat som möjligt. “Lite av varje” är en väldigt bra tumregel. Det gör att både jag – som förälder – vet att hon får i sig ungefär vad hon behöver eftersom hon äter allsidigt och samtidigt hjälper det henne att upptäcka vad hon tycker om. Hon är enligt uppgift den enda hos dagmamman som känner igen och alla grösaker och kan namnet på dem och som dessutom hellre äter fisksoppa än korv med bröd. Det gör en stolt, som förälder, tycker jag, att hon har någon slags kontakt med vad hon stoppar i sig. Men det är klart – jag fuskar också ibland. Det händer att även vi äter fiskpinnar med pulvermos någon kväll när man kommer hem sent och inte hinner fixa något speciellt, för att dottern gråter hela tiden och bara måste ha något att äta innan det är dags för sängen. Jag har den största respekt för föräldrar som inte hinner lägga ned så mycket tid på sin matlagning, om man i stället lägger ned den på att umgås med sina barn på ett annat sätt. Själv umgås jag med dottern vid spisen. Hon hjälper till och skrubbar potatis och provsmakar alla grönsaker till salladen och sådär så det har blivit “vår grej tillsammans” - att laga mat ihop. Det är – om inte viktigt så – i alla fall väldigt roligt.
lördag, mars 17, 2007
Borta bra, men hemma bäst
Har så kommit hem från "Inte Sveriges Svar på Las Vegas" och ordningen i mitt liv börjar stegvis, så smått att återställas. Hade ett par hundra e-postmeddelanden i mailboxen. De flesta var hatbrev. Tack och lov för funktionen "markera alla" i e-postprogrammet.
Mamma och pappa reser bort idag, så jag tog vägen om dem på vägen hem. Jag hade inte ätit på hela dagen, typ, så mamma slängde ihop kanske världens bästa omelett. Mamma är toppen. Finns det någon mat i världen som är bättre än mammas? Jag tror inte det. Hade jag bara haft de biologiska förutsättningarna skulle jag vilja bli mamma, bara för att få kunna laga riktigt bra mat. :-)
Idag är Fru Värn på kurs så dottern och jag är hemma och myser själva. Skönt. Vi sov rätt länge (till typ 8) och åt "bustfrukost" - d.v.s. framför barnprogrammen på TVn, något som aldrig händer annars. Det blev äggfrukost och en massa goda grejer som mamma skickade med hem, nu när de skulle ut och resa. Kalkonpastrami, t.ex. Det var jättegott och stumpan åt så jag trodde att det skulle svälla över ur öronen på henne. Så hade mamma skickat med sockerärtor. En bra början på dagen, minsann.
I lägenheten i Avesta fanns ingen kaffebryggare, så att få komma hem o ch sätta på en schysst kanna moccakaffe på morgonen var verkligen... .. . . kanon. Läs förresten köks-assistent-Omies matblogg. Han har också skrivit om en frukost i veckan! Riktigt bra, faktiskt.
Flera av mina favoritbloggar har förresten spottat ur sig några av de bästa inläggen på länge, den här veckan: Mackan har skrivit om företag och/eller kända personer som låter spökskriva böcker, för att det liksom ger mer cred än t.ex. annonsplats i tidningen. Intressant. Manne har skrivit ett fantastiskt inlägg om en tjej som fått jobb genom att bloga och undrar när det är dags för honom (vilket jag anser vara en helt rimlig föågeställning - han kan ju skriva och han har lyckats scoopa flera gånger den här månaden, med rekordet tre grejer på en vecka!), Ragazze har skrivit ett kanonrecept på kyckling som är både himmelskt gott och enkelt att laga och... Well...
Läste förresten på en annan blog ett rätt kul inlägg om en att skribenten blir sur på folket i kassan på Ica, som mosar varorna på rullbandet. Förutom att jag tycker att det är lite fånigt att hacka på folk som jobbar i kassan på Ica (som förmodligen får sitt ändå) och att det i sig är ett I-landsproblem att uppröras över kan jag inte låta bli att slås av tankegången att "men - om man packar upp varorna i en annan ordning, när man lägger dem på bandet, hamnar ju inte de ömtåligaste varorna längst fram och grejerna mosas inte..."Jag antar att det är ingenjören i mig som talar, men jag har helt enkelt lite svårt att uppröras över samma saker som bloggskribenten i fråga, när det gäller personal i dagligvaruhandeln, som jag överlag gör ett ofta fantastiskt, jobb. En osjungen hjälteinsats, om du vill.
Nåväl.
Fick ett mail från en gammal kompis, som jag säkert inte hört av på typ... . . 8 - 10 år. Han drev på den tiden någon slags klubb på O-baren, vid stureplan och hävdade med bestämdhet att jag faktiskt haft långa, ingående, bitvis intressanta diskussioner med en frk. Norrman Skugge, på den tiden, på klubben 127.0.0.1. Jag kommer själv inte ihåg alls vad jag gjorde, eller inte gjorde, på synnerligen nördiga houseklubbar på 90-talet, men stämmer det är det ju jättekul.
Kompisen använde förresten ett egenkonstruerat ord för att beskriva publiken på 127.0.0.1 som jag tyckte var lysande "ny-internetktuella". Så klart! Hur skall man annars beskriva folk som står i hörnen med konstiga drinkar och i svarta popotröjor och biodynamiskt odlat skägg diskuterar de nya webbstandarderna? Klockrent!
Har filat klart på bloggintervjun, förresten, så den kommer säkerligen upp under helgen. Håll ögonen öppna.
Och jo - eftersom jag läste på en matblogg att skribenten där gillar köttfärspaté och jag själv älskar både att äta och göra köttfärspaté kommer här mitt recept:
Du behöver:
200 g blandfärs (50%/50%)
150 g kycklinglever
2 dl grädde
1 Gul lök
En skvätt portvin, om man gillar det.
Lite goda kryddor (jag brukar köra med vitlök, rosmarin, timjan och ibland kapris)
Några goda svampar
Några sådana där oliver med röd mitt på.
En folieform av litet snitt att baka av patén i, så slipper du så mycket disk.
Gör såhär:
Börja med att skiva oliverna i lagom breda skivor, så det blir en liten röd prick i varje skiva.
Hacka svampen i goda bitar
Finhacka löken. Fräs den gul och mjuk, men inte brun, i en panna med lite smör. Ställ pannan åt sidan så länge.
Mixa nu färs, lever och grädde till en jämn smet. Krydda emeten med kryddorna, vinet och vänd i löken på slutet.
Häll över i formen. Peta ned svamp oliver lite här och var i paten.
Grädda patén i vattenbad på 180 grader, i mitten av ugnen tills den är helt stel. Det kan ta uppåt en och en halv timma.
Servera med cumberlandsås, cournichonger och/eller balsamvinägerreduktion. Smaskigt!
Lycka till.
Mamma och pappa reser bort idag, så jag tog vägen om dem på vägen hem. Jag hade inte ätit på hela dagen, typ, så mamma slängde ihop kanske världens bästa omelett. Mamma är toppen. Finns det någon mat i världen som är bättre än mammas? Jag tror inte det. Hade jag bara haft de biologiska förutsättningarna skulle jag vilja bli mamma, bara för att få kunna laga riktigt bra mat. :-)
Idag är Fru Värn på kurs så dottern och jag är hemma och myser själva. Skönt. Vi sov rätt länge (till typ 8) och åt "bustfrukost" - d.v.s. framför barnprogrammen på TVn, något som aldrig händer annars. Det blev äggfrukost och en massa goda grejer som mamma skickade med hem, nu när de skulle ut och resa. Kalkonpastrami, t.ex. Det var jättegott och stumpan åt så jag trodde att det skulle svälla över ur öronen på henne. Så hade mamma skickat med sockerärtor. En bra början på dagen, minsann.
I lägenheten i Avesta fanns ingen kaffebryggare, så att få komma hem o ch sätta på en schysst kanna moccakaffe på morgonen var verkligen... .. . . kanon. Läs förresten köks-assistent-Omies matblogg. Han har också skrivit om en frukost i veckan! Riktigt bra, faktiskt.
Flera av mina favoritbloggar har förresten spottat ur sig några av de bästa inläggen på länge, den här veckan: Mackan har skrivit om företag och/eller kända personer som låter spökskriva böcker, för att det liksom ger mer cred än t.ex. annonsplats i tidningen. Intressant. Manne har skrivit ett fantastiskt inlägg om en tjej som fått jobb genom att bloga och undrar när det är dags för honom (vilket jag anser vara en helt rimlig föågeställning - han kan ju skriva och han har lyckats scoopa flera gånger den här månaden, med rekordet tre grejer på en vecka!), Ragazze har skrivit ett kanonrecept på kyckling som är både himmelskt gott och enkelt att laga och... Well...
Läste förresten på en annan blog ett rätt kul inlägg om en att skribenten blir sur på folket i kassan på Ica, som mosar varorna på rullbandet. Förutom att jag tycker att det är lite fånigt att hacka på folk som jobbar i kassan på Ica (som förmodligen får sitt ändå) och att det i sig är ett I-landsproblem att uppröras över kan jag inte låta bli att slås av tankegången att "men - om man packar upp varorna i en annan ordning, när man lägger dem på bandet, hamnar ju inte de ömtåligaste varorna längst fram och grejerna mosas inte..."Jag antar att det är ingenjören i mig som talar, men jag har helt enkelt lite svårt att uppröras över samma saker som bloggskribenten i fråga, när det gäller personal i dagligvaruhandeln, som jag överlag gör ett ofta fantastiskt, jobb. En osjungen hjälteinsats, om du vill.
Nåväl.
Fick ett mail från en gammal kompis, som jag säkert inte hört av på typ... . . 8 - 10 år. Han drev på den tiden någon slags klubb på O-baren, vid stureplan och hävdade med bestämdhet att jag faktiskt haft långa, ingående, bitvis intressanta diskussioner med en frk. Norrman Skugge, på den tiden, på klubben 127.0.0.1. Jag kommer själv inte ihåg alls vad jag gjorde, eller inte gjorde, på synnerligen nördiga houseklubbar på 90-talet, men stämmer det är det ju jättekul.
Kompisen använde förresten ett egenkonstruerat ord för att beskriva publiken på 127.0.0.1 som jag tyckte var lysande "ny-internetktuella". Så klart! Hur skall man annars beskriva folk som står i hörnen med konstiga drinkar och i svarta popotröjor och biodynamiskt odlat skägg diskuterar de nya webbstandarderna? Klockrent!
Har filat klart på bloggintervjun, förresten, så den kommer säkerligen upp under helgen. Håll ögonen öppna.
Och jo - eftersom jag läste på en matblogg att skribenten där gillar köttfärspaté och jag själv älskar både att äta och göra köttfärspaté kommer här mitt recept:
Du behöver:
200 g blandfärs (50%/50%)
150 g kycklinglever
2 dl grädde
1 Gul lök
En skvätt portvin, om man gillar det.
Lite goda kryddor (jag brukar köra med vitlök, rosmarin, timjan och ibland kapris)
Några goda svampar
Några sådana där oliver med röd mitt på.
En folieform av litet snitt att baka av patén i, så slipper du så mycket disk.
Gör såhär:
Börja med att skiva oliverna i lagom breda skivor, så det blir en liten röd prick i varje skiva.
Hacka svampen i goda bitar
Finhacka löken. Fräs den gul och mjuk, men inte brun, i en panna med lite smör. Ställ pannan åt sidan så länge.
Mixa nu färs, lever och grädde till en jämn smet. Krydda emeten med kryddorna, vinet och vänd i löken på slutet.
Häll över i formen. Peta ned svamp oliver lite här och var i paten.
Grädda patén i vattenbad på 180 grader, i mitten av ugnen tills den är helt stel. Det kan ta uppåt en och en halv timma.
Servera med cumberlandsås, cournichonger och/eller balsamvinägerreduktion. Smaskigt!
Lycka till.
torsdag, mars 15, 2007
Mathuset och världen utanför
Har ätit mat på mathuset idag. Mathuset är en liten grillbar i Avesta, som ligger inte alls långt ifrån där jag "bor" här. I och för sig. Inte speciellt många grejer ligger så långt ifrån där jag bor här. Utom Stockholm. Och händelsernas centrum, så att säga. (Jag talar - eller skriver, snarare - givetvis om vad som i bekantskapskretsen har kallats för "bloggfajten" mellan Linda Skugges olika bloggar och lilla Krubb. Käs mer om de senaste dagarnas utveckling här om du orkar).
Nåväl.
käkade i alla fall räkcrepes. Helt ok, faktiskt, fast rätt dyrt. typ 80 spänn för 5 små crepes. och ett blad isbergssallad. I övrigt, som allt annat i Avesta - Trevligt. Människorna är snälla. Man vill väl. Servicen har varit bra, var jag än har varit. Det är bara det att maten inte är så spännande. Och att stan inte är så stor. Och att den är död efter typ klockan 17 på eftermiddagen. På riktigt.
Håller på och skriver på ett prov som jag skall utsätta mina adepter för i morgon, innan jag åker hem, när det plötsligt plingar till i datorn. Det visar sig att airporten hittar någon slags nät ibland i mitt vardagsrum, fall jag har datorn i knät i rätt soffa. Så nu kan jag surfa. Lite. Ibland. När det inte glappar.
Jag kan inte svara på mail, dock, vilket känns sådär. För jag kan läsa mail. Men jag når ingen server för att skicka mailaen. Konstigt, men så är det tydligen när man inte vet var i världen man surfar ifrån, typ.
Har skrivit lite på nästa "bloggintervju" som kommer upp här så fort jag kommit hem till Stockholm och texten är godkänd av intervjuoffret. Jag kan avslöja att det inte är Linda Skugge som intervjuas. Sorry.
DET vore förresten skitkul. Linda - ifall du läser det här - maila mig! Adressen finns i inlägget om datornostalgi, bl.a. eller kommentera här, med nå gon mailadress jag kan nå dig på eller något, så kan vi snacka bloggintervju eller gästbloggning eller något.
Manne: 769 till 15, idag, sedan har jag inte fått någon färsk statistik. Alla träffarna är till "det gamla" inlägget.
Nu skall jag skriva färdigt.
Nåväl.
käkade i alla fall räkcrepes. Helt ok, faktiskt, fast rätt dyrt. typ 80 spänn för 5 små crepes. och ett blad isbergssallad. I övrigt, som allt annat i Avesta - Trevligt. Människorna är snälla. Man vill väl. Servicen har varit bra, var jag än har varit. Det är bara det att maten inte är så spännande. Och att stan inte är så stor. Och att den är död efter typ klockan 17 på eftermiddagen. På riktigt.
Håller på och skriver på ett prov som jag skall utsätta mina adepter för i morgon, innan jag åker hem, när det plötsligt plingar till i datorn. Det visar sig att airporten hittar någon slags nät ibland i mitt vardagsrum, fall jag har datorn i knät i rätt soffa. Så nu kan jag surfa. Lite. Ibland. När det inte glappar.
Jag kan inte svara på mail, dock, vilket känns sådär. För jag kan läsa mail. Men jag når ingen server för att skicka mailaen. Konstigt, men så är det tydligen när man inte vet var i världen man surfar ifrån, typ.
Har skrivit lite på nästa "bloggintervju" som kommer upp här så fort jag kommit hem till Stockholm och texten är godkänd av intervjuoffret. Jag kan avslöja att det inte är Linda Skugge som intervjuas. Sorry.
DET vore förresten skitkul. Linda - ifall du läser det här - maila mig! Adressen finns i inlägget om datornostalgi, bl.a. eller kommentera här, med nå gon mailadress jag kan nå dig på eller något, så kan vi snacka bloggintervju eller gästbloggning eller något.
Manne: 769 till 15, idag, sedan har jag inte fått någon färsk statistik. Alla träffarna är till "det gamla" inlägget.
Nu skall jag skriva färdigt.
Det kom ett brev. Och ett SMS och två telefonsamtal och 20 E-mail och ett gäng nya blogginlägg...
Jag skall aldrig mer skriva något elakt om Linda Skugge. Någonsin.
För att snabbt rekapitulera hela grejen dåra:
För någon vecka sedan skrev jag ett inlägg om Hur jag tycker att Lindas matblogg på Mama kanske kan göras bättre. Well - inget nytt typ. Krubb har ju sina - kanske 100 ordinarie läsare och inlägget gick typ alla nästan förbi utan några egentligen stora reaktioner.
Bland andra som bloggade om händelsen ungefär samtidigt fanns också favvisbloggen Ragazze. Några av Lindas fans kommenterade mitt inlägg, och någon kommenterade även på Ragazze.
Sedan hände något.
Jag vet egentligen inte riktigt vad, men polaren Manne skickade ett SMS till mig igår kväll. Jag själv befinner mig i Avesta och är bara uppkopplad sporadiskt, så jag kunde inte överblicka förödelsen riktigt igår kväll. Men ändå. Manne tipsade om Knuff där man tydligen har lite länkar till de senaste dagarnas bloggdiskussioner i ämnet.
Linda själv har skrivit ett inlägg som säger i princip "allt jag gör är fel" och att jag och andra hackar på henne av någon slags avundsjuka. Yes. Vem skulle inte vara avundsjuk på flera hundra läsare. Det är ju därför som man kan bli lite... .. . . förvånad över att man liksom inte gör... .. . mer, när man har chansen typ. Kinda skriver i sitt inlägg att jag borde ta kontakt med mama för att matblogga där och jag funderar om jag inte skulle göra det, faktiskt. Fast be dem att göra det under sin underrubrik "papa" i stället. Jag har ju liksom y-kromosom.
Och barn, för Er som skrivit arga inlägg och undrat om jag egentligen är förälder.
Min är 2 och ett halvt. För regelbundna läsare här på Krubb så är det inte okänt att dottern - också äter fiskpinnar, blodpudding och korv, ibland. Och ibland skaldjursrisotto. Och ibland blir det - hör och häpna - makaroner.
Jag har låtit de flesta kommentarerna som inte innehållit dödshot eller sordomar vara kvar i mitt originalinlgg.
Och för att alla skall veta det: Jag är INTE arg. Alls. Och definitivt inte på Linda. Och hon KAN göra saker rätt. Jag tycker faktiskt - som jag skrev från början - att hon kan skriva jättebra. Bara inte om mat. Sorry.
Och så - som flera har påminnt mig om - Tack Linda, för att du länkat hit. Tack för dina skriverier och din konstruktiva kritik och för att du genom den får mig att sträva efter att göra Krubb bättre som matblogg. Tack. Keep up the good work, så kanske vi kan gästblogga i varandras matbloggar i framtiden?
Manne: Runt 986. Sedan i förrgår. Angående just inlägget om Linda.
EDIT: Har nu läst ett av de bättre blogginläggen i ämnet som faktiskt sammanfattar bättre än jag själv lite vad jag tycker hade varit kul, nämligen möjligheten att kommentera Lindas blogg:
http://deepedition.com/2007/03/14/skugga-pa-varnet/
Från Deep Edition. Check it out.
För att snabbt rekapitulera hela grejen dåra:
För någon vecka sedan skrev jag ett inlägg om Hur jag tycker att Lindas matblogg på Mama kanske kan göras bättre. Well - inget nytt typ. Krubb har ju sina - kanske 100 ordinarie läsare och inlägget gick typ alla nästan förbi utan några egentligen stora reaktioner.
Bland andra som bloggade om händelsen ungefär samtidigt fanns också favvisbloggen Ragazze. Några av Lindas fans kommenterade mitt inlägg, och någon kommenterade även på Ragazze.
Sedan hände något.
Jag vet egentligen inte riktigt vad, men polaren Manne skickade ett SMS till mig igår kväll. Jag själv befinner mig i Avesta och är bara uppkopplad sporadiskt, så jag kunde inte överblicka förödelsen riktigt igår kväll. Men ändå. Manne tipsade om Knuff där man tydligen har lite länkar till de senaste dagarnas bloggdiskussioner i ämnet.
Linda själv har skrivit ett inlägg som säger i princip "allt jag gör är fel" och att jag och andra hackar på henne av någon slags avundsjuka. Yes. Vem skulle inte vara avundsjuk på flera hundra läsare. Det är ju därför som man kan bli lite... .. . . förvånad över att man liksom inte gör... .. . mer, när man har chansen typ. Kinda skriver i sitt inlägg att jag borde ta kontakt med mama för att matblogga där och jag funderar om jag inte skulle göra det, faktiskt. Fast be dem att göra det under sin underrubrik "papa" i stället. Jag har ju liksom y-kromosom.
Och barn, för Er som skrivit arga inlägg och undrat om jag egentligen är förälder.
Min är 2 och ett halvt. För regelbundna läsare här på Krubb så är det inte okänt att dottern - också äter fiskpinnar, blodpudding och korv, ibland. Och ibland skaldjursrisotto. Och ibland blir det - hör och häpna - makaroner.
Jag har låtit de flesta kommentarerna som inte innehållit dödshot eller sordomar vara kvar i mitt originalinlgg.
Och för att alla skall veta det: Jag är INTE arg. Alls. Och definitivt inte på Linda. Och hon KAN göra saker rätt. Jag tycker faktiskt - som jag skrev från början - att hon kan skriva jättebra. Bara inte om mat. Sorry.
Och så - som flera har påminnt mig om - Tack Linda, för att du länkat hit. Tack för dina skriverier och din konstruktiva kritik och för att du genom den får mig att sträva efter att göra Krubb bättre som matblogg. Tack. Keep up the good work, så kanske vi kan gästblogga i varandras matbloggar i framtiden?
Manne: Runt 986. Sedan i förrgår. Angående just inlägget om Linda.
EDIT: Har nu läst ett av de bättre blogginläggen i ämnet som faktiskt sammanfattar bättre än jag själv lite vad jag tycker hade varit kul, nämligen möjligheten att kommentera Lindas blogg:
http://deepedition.com/2007/03/14/skugga-pa-varnet/
Från Deep Edition. Check it out.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
