Gårdagens konstigaste: Låt maten öppna mun

Jag skall inte säga att jag blir överöst med mail, men igår kom det rätt många. Väldigt många var uppmuntrande mail, inte minst från föräldrar till barn på min förskola, som hade läst min post om att få ett barn att äta. Några spam-mail, några mail från bloggkompisar som själva också funderade på att skriva om mat för barn (Gör det! Vi är alldeles för få!) och så kom det här, ett mail från en marknadsföringsfirma...:

From: Studio Total <studiototal@studiototal.se>
To: Jesper <kotten@coyote.org>
Subject: Låt maten öppna mun!
Date: Thu, 30 Oct 2008 18:36:14 +0100


Hej Jesper,
Det finns en berättelse bakom varje maträtt. Det kan handla om hemliga recept, mystiska ingredienser eller märkliga tillagningsmetoder. Eller om aggressiva potatisar, trafikfarlig kolatårta eller den lilla restaurangen som tvingades hitta på helt nya menyer under kriget.

Självklart borde maträtter har samma rätt som alla andra att göra sina röster hörda. Därför har vi utrustat ett antal djupfrysta rätter från Findus med mp3-spelare och hörlurar. Vi har placerat ut dem runt om i landet i exempelvis Kalix, Hudiksvall, Norrköping, Växjö, Eskilstuna, och Kristinehamn. Så håll utkik och om du ser en så stanna upp och ta dig tid att lyssna på en mathistoria! Det verkar som om de uppskattas. Vi har fått fina bilder från Karlstad, Göteborg och Malmö...

Kom ner till frysdisken och hör vad maten har att berätta! Eller ännu hellre berätta din bästa mathistoria och skicka den till oss. Vi publicerar de bästa historierna i en bok och om du skickar med ett recept också så har du en chans att få din maträtt tillagad och utplacerad i landets frysdiskar.

Hälsningar
Studio Total

(Bild från Studio Total, tagen i Göteborg, tydligen.)

Annorlunda.

Rätt rolig idé att göra något annat än att liksom "trycka informationen på kartongen" och jag - som inte alltid klarar av att läsa så bra - gillar idén med "ljud-boks-tanken". Det var så kul att jag tänkte jag skulle posta det här här, fastän det så att säga är något slags reklam. Hoppas ni har överseende med det. Som motvikt kan jag väl säga att jag själv i princip aldrig ätit findus färdigrätter, men kampanjen var väldigt skoj, tycker jag.

Skicka in din matanekdot eller recept till adressen ovan, vettja!

Snabb middag: Rökt lax, pepparrotscreme och potatisvåfflor

Ibland skall det gå fort, ni vet? Alla hemma är hungriga och man har väldigt begränsat antal sekunder att planera något gott och närande? Ikväll var en sådan kväll. Jag har skrivit det tidigare, men "potatisvåfflor" är något vi gör här hemma lite då och då och ikväll blev det med rökt lax och pepparrotscreme. Ungefär såhär blev det:


Våffelsmet:

100 g smör eller margarin
4 dl mjölk
2 dl vetemjöl
2 ägg
1 msk bakpulver
2 dl kallt vatten (gärna isvatten)
3 - 4 stora fasta potatisar

Smält matfettet och låt det svalna
Vispa mjölk, mjöl, ägg och bakpulver till en slät smet
skala och riv potatisen på finaste rivjärnet. Krama ur vätskan ur potatisrivet och rör i potatisrivet i smeten.
Rör i matfett och vatten


Pepparrotscreme:

2 dl laktosfri gräddfil (eller creme fraiche)
35 g creme cheese med gräslök
Riven pepparrot efter behag
1 krm salt

Vispa ihop samtliga ingredienser till en god creme

Servera till rökt lax i fina skivor!

Att få ett barn att äta...

Såg det här på Linda Skugges blogg och tyckte att det var fint skrivet. Jag har ju skrivit om barn som inte äter grejer tidigare men tänkte kanske tillägaa följande lilla anekdot från det riktiga livet.

Det fanns en fyraårig kille - låt oss kalla honom Nicke - på en av förskolorna jag jobbat. Han åt i princip ingenting, varesig hemma eller på förskolan. Hans föräldrar hade lämnat in långa listor med mat han (först) INTE åt för att sedan lämna in betydligt kortare listor på mat han åt, i köket. Till sist åt han ingenting. Alls.

Jag bestämde då i samråd med föräldrarna att vi skulle försöka pröva på en ny metod: Nicke fick vara med mig i köket någon timma varje förmiddag och laga sin egen mat. Han fick välja fritt ur kylar och frysar och vi lagade till det han valde tillsammans. Nicke hade ett eget förkläde, en egen släng och en liten pall att stå på och jobba. Han fick använda den stora kockkniven - den som ingen annan fick röra - för att dela sina grönsaker och han smakade på allt. "För så gör kocken i köket". Vi smakade på Nickes mat. Ofta "smakade" Nicke ungefär en standardportion, för det var så gott att äta egen mat.

Sedan kom lunchen, och Nicke åt med god aptit den mat han själv lagat. Vad beror det på? Jag kunde inte ha sererat samma mat någon dag tidigare och han hade ätit? Nu åt Nicke sin mat varje dag? Vad har hänt? Jag tror att faktiskt ett par saker här var annorlunda mot tidigare: A) Nicke hade SETT all mat från början. Han hade själv tagit beslutet om VAD han ville äta och sedan sett hur maten lagades till. B) Nicke hade ett eget engagemang i maten - man kastar inte bort grejer man själv bygger. C) Nicke "fick en roll i köket". Att laga mat betyder också ansvar. Ansvar att bete sig som en kock. Att få använda den stora kniven och att smaka av all sin mat. Det ger både ett medinflytande över vad som äts, och ett engagemang för sin egen mat.

Sist jag hörde något åt Nicke "ganska vanlig" mat, men är lite skeptisk till "kladdiga rätter" som gryta. Han äter sina köttbullar utan gräddsås eller lingon och har inte ketchup på korven, men Hey - det känns bättre än att inte äta alls, eller hur?

Bara en liten tanke sådär, på torsdagmorgonen.

Vissa i familjen har börjat äta fast mat...

Lillkillen har börjat smaka på fast föda och gillar tydligen majskrokar och potatis. Dottern matar ibland sin lillebror och förfasas över att han inte riktigt sväljer allt:

"Pappa - han spottar UT maten!"

Dottern är dock med och lagar även lillkillens mat. Hon kokar och pressar potatis och vevar i margarin med stort engagemang. Och lillkillen äter intresserat och testar de nya smakerna...

Krubb - även för en väldigt ung generation...

Festaostfyllda lammfärsbiffar och timjanssky

Veckans favorit såhär långt på jobbet har varit dagens "fetaostfyllda lammfärsbiffar" med timjanssky och potatis. Riktigt roligt eftersom jag aldrig lagat det tidigare på jobbet. En "förstagångare" som blir en "kioskvältare" är inte så vanligt, och därför är det lite extra roligt!

Ungefär såhär ser receptet ut (4 port)

Lammfärsbiffar:

1 kg lammfärs
1 dl grädde
Fetaost i tärningar efter behag
2 vitlöksklyftor
1 tsk timjan
Grovmalen svartpeppar
Salt

Blanda alla ingredienser väl i en skål
Forma till vackra biffar (sisådär 90 gram vardera)
Stek i olivolja, på medelstark värme.

Timjanssky:

1 tsk mörk kalvfond
1 dl rött matlagningsvin
2 dl vatten
1 gul lök
1 msk timjan
1 tsk soja
½ dl majsstärkelse
2 dl vatten till redning
25 g rumstempererat smör
Salt, grovmalen svartpeppar

Tärna löken smått och fräs den i lite av smöret (knappt hälften)
Häll över rött vin när löken är mjuk, men fortfarande inte blivit brun
I med kalvfond, vatten, timjan och soja och stå och låt koka ihop sig ett tag.
Red av med majsstärkelse och vatten.
Montera med smör för att blanka av såsen. Smaka av med salt, grovmalen svartpeppar och möjligen mer timjan

Varför är det så många fildelar-debattörer som länkar till bloggen?

Ser att jag får träffar från en mängd "politiska" sidor och bloggar på nätet just nu. Ofta har jag blivit länkad till som ett exempel där jag faktiskt tjänar pengar på att ha gett bort något gratis, som det står.

Och såhär är det då (även om nu alla andra också kommit med ungefär samma argument):

Under förra vintern (precis innan jul) släppte jag en receptsamling - "Mums! - det bästa från Krubb", som är vad det låter som - en samling recept från den här bloggen. I och för sig indexerade och med en del annan text "runtomkring", men ändå - i destillat de bästa recepten från den här bloggen (som jag alltså redan publicerat här - gratis - bara för att vara jätteövertydlig).

Nåväl. Boken blev rätt poppis och sålde faktiskt såpass bra att Vulkan, där den är utgiven, hade svårt att få ut alla böcker i den takt de beställdes. Jag började således tjäna pengar på det jag skriver. Och blev "upphovsman", som det heter på juridikfikonspråk.

Sedan hände inte så mhycket mer - i vintras. Jag sålde inte så mycket mer av min bok, faktiskt och när jag inte sålde så mycket i våras som jag gjort till Jul tänkte jag helt enkelt "undrar om det är så att mina potentiella läsare kanske vill kolla vad det är de köper? Om de så att säga vill "bläddra i boken" eller "provköra" den, innan de köper den?

Nu är det så att min enda distributionskanal är en websida - Vulkan.se (heja, dem, förresten!), så att fysiskt så att säga "lägga händerna på" en bok gör sig inte så enkelt, men eftersom jag faktiskt tror på min produkt (receptsamlingen) så mycket att jag faktiskt tror att folk är beredda att betala för att få den i pappersform släppte jag min receptsamling som en pdf i maj.

Det handlade alltså inte om ett politiskt ställningstagande eller något slags aktivism. Det handlade om att tjäna stålar. Och bevisligen funkade det. Boken laddades ned av en massa människor och en del av dem tyckte att den var såpass bra att de var beredda att köpa en "riktig" pappersbok (tydligen ville de inte ha med sig datorer att spilla på i köket. Och min bok är mycket bättre som grytunderlägg än de flesta datorer!)

Men - säger nu en massa andra "upphovsmän":

"Du ger bort något gratis? Du förlorar en massa pengar på det? Och om folk kopierar din bok? Då förlorar du JÄTTEMYCKET pengar - du är dum i huvudet!"

Låt mig dra en analogi. De flesta bokklubbar som distribuerar deras böcker skickar ibland med "en extrabok" i paketet, för att så att säga "skapa mervärde i kartongen". Eller ett "presentpaket" eller så. De förlorar zilch på att deras förlag distribuerar deras böcker på det här sättet, därför att de faktiskt får fler kunder genom den sortens marknadsföring. Folk som kanske aldrig tidigare läst författaren "luras" att köpa en bok med argumentet "se vad mycket andra grejer du får med i paketet" och upptäcker ibland en ny favorit och så har man fler läsare.

Den uppmärksamme märker hur jag använde orden "kund" och "läsare" här ovan. Det finns en distinktion. Jag vill ha läsare. För läsare genererar kunder. Även folk som inte själv köper min bok kanske läser den. Cirkulerar den. Rekommenderar den till kompisar, som i sin tur kanske köper min bok.Att så att säga "jaga pirater med blåslampa" - om vi skall använda ordet "pirater" om folk som delar med sig av mitt verk - är så att säga "bad business". Färre läsare - färre kunder. Färre kunder - mindre stålar.

Jag tänker inte skriva så mycket mer om det. Jag vill givetvis att ni köper min bok. Och att ni läser den. Och att ni rekommenderar den till kompisar. Ni som sprider den vidare är inga brottslingar. Ni är bara en av mina distributionskanaler. Ni är inga brottslingar. Kanske bara fans?

Jag är alltså INTE en politisk revolutionär (i det här fallet!), eller någon slags idealist. Jag vill tjäna pengar. På att skriva bra böcker.

'Nuf said.

Mer om ekologi...

Läser på DNs websida idag en artikel om att man hittat bekämningsmedel i konventionella viner och nminns att jag för några dagar sedan läste en annan artikel (i just DN) om ekologiska viner. Nu dricker jag inte vin, men flera i min närmaste omgivning gör det - så - ni som känner Er träffade! Pröva något ekologiskt till helgen! (Eller tja - om du tänkt dricka vin till middagen - testa ett redan idag - och skriv sedan någon rad här och berätta vad du tycker om det!)

Kokbokstävling hos Taffel

Ser att favvismatsajten Taffel, tillsammans med favvisboksajten Vulkan har en tävling där man skall skriva ett kokboksmanus.

Jag kan i ord inte beskriva hur rätt det är! Tävlingsidén är genial, och ALLA som är med är ju vinnare - de kan ju alltid ge ut sina böcker genom Vulkan, och tjäna stålar på dem, oavsett om man blir hissad eller dissad av en jury!

Juryn, ja - Linda Skugge och Lisa Förare Winbladh själva, förstås, men också företrädare från Icakuriren (Måns Falk - kul!), Pelle "Pelle Kock" Johansson (känd från TV, bl.a.), Ingela Holm på Forma Publishing group/Ica-förlaget.

En riktigt ball Jury, med andra ord. I en riktigt ball tävling. Som de säger i sådana Amerikanska ungdomsfilmer när de snackar om coola fester på stranden eller keg-fests som hotar att spåra ur - "Var där eller var rektangulär!"

Varm smörgås med biffkorv och godsaker...

Varm smörgås med cream cheese, gräslök, biffkorv, stekt ägg och tomat.

Mums. Ibland är livet bra...

Du bestämmer.

Såg på den där "Jamie's fowl dinners" igår, på TV. Inte speciellt mycket nyheter, men inte desto mindre upprörande. Jag - däremot - har inga som helst problem med att de visar hur kycklingslakt går till, på TV. Faktiskt. Jag tycker att det är mer upprörande att folk reagerar med att välja att inte se det. Eller försöka tysta ned det. Har man väl tagit beslutet att äta upp djur, över huvud taget, är det bra att ha kontakt med vad man äter, och se till att man gör jobbet så bra som möjligt. Och det är du och jag som sätter standarden, vi som betalar för att äta kycklingen (eller vad det nu är - men nu handlade det här programmet om ägg och kyckling) som liksom kan välja hur vi vill ha det. Om vi vill äta ett stressat djur, brännmärkt av frätande ammoniak, fö ratt det stått ankelhögt i sin egen skit, eller om vi tycker att det är värt ett par spänn extra för att få tag på något som faktiskt gått utomhus, betat, fått leva ut några av sina naturliga beteenden.

Det handlar om medvetenhet. Att veta vad man äter. Och lite om varför. Och vad man kan göra för att äta bättre. För jag tror såhär: När nu alla "animail rights"-argument bevisligen misslyckats att motivera folk att köpa "vettiga livsmedel" kanske kvalitetsargumentet kan det? JAG är beredd att betala mer för en bit mat som jag vet är bra. Kanske är det så att andra också är det? På mitt jobb var just det här - valitetsbegreppet - vad som drev fram vår nya policy om krav-märkt och rättvisemärkt. Inte så mycket att "det är nyttigare" eller "det är bättre för djuren" utan "det är godare".

Matälskarenskrev om det här igår, appropå det där med att veta ad man äter och så, och länkade till den här filmen, som jag tycker är lite "rolig" och samtidigt faktiskt rätt smart...


NOTCOT: Banksy's Village Petstore & Charcoal Grill from Jean Aw on Vimeo.

Så - för att konkludera: Du ÄR INTE vad du äter. Men du bestämmer vad du äter. Och det beslutet reflekterar vem du kan vilja vara.

Varför är jag så snäll?

(Obs - kaffet på bilden - en hemmagjord cappucino - har inget med artikeln att göra! ;-) )


Skrev ju om kaffe ett par gånger förra veckan och nu hittade jag en fantastisk artikel i Metro om att "varmt kaffe gör dig snäll".

I och för sig inget konstigt - jag dricker massor av varmt kaffe! :-) Men tydligen har forskare vid Yale kommit fram till slutsatsen ovan. I artikeln kan man bl.a. läsa:

De gav försökspersonerna antingen en varm kaffemugg eller iskaffe att hålla i. Sedan fick de lämna omdömen om andra människor. De som drack den varma drycken tyckte i större utsträckning att de andra var mer omtänksamma och generösa än vad de som drack iskaffe tyckte.

Själv blir jag alltid snällare när jag druckit kaffe. I synnerhet den där första koppen på morgonen (innan dess är jag nog inget vidare rolig). Å andra sidan tyder också empiriska studier i mitt hem på att kaffet blir bättre (och varmare) ju snällare familjemedlemmen som brygger det är.

Min fru gör bäst kaffe!

--

EDIT: 22:04

Ser nu att kvalitetstidningen Aftonbladet publicerat en artikel om att man "visar vem man är" genom att beställa olika sorters kaffe på café. Undrar om det finns folk som jobbar med analyser av kaffedrickande? Liksom: "Jaha? Latte? Då är du ju psykopat!"?

Och vad de i så fall skulle säga om mina små hemmagjorda mocca-brygder? Eller - vill jag veta det?

Lördagsmys: Guacamole

Lördag. Och ingen av oss orkar egentligen laga någon mat idag. Vi har varit i "Nya Forum Nacka" och kollat och sitter och myser framför TVn. Dottern är hos "farmor och farfar" och Fru Värn och jag bara tar det lugnt, tittar på tatuerade grabbar på TVn och tänker på om vi skall beställa hämtpizza eller kinamat. Då kommer Fru Värn på "guacamole och nachos" och såhär gör jag min (receptet har postats här förut, för Er som känner igen det).

Guacamole

2 avokado - mogna. Gärna riktigt mjuka
1 msk olivolja, gärna ganska mild
1 msk citronjuice, eller 1 tsk limejuice
2 finhackade vitlöksklyftor
1 dl creme fraiche
En god nypa salt
Lite cayennepeppar

Mixa rubbet i en skål, med en stavmixer. Smaka av med salt och cayennepeppar

Korvgryta om den kommit från typ främre orienten?

(4 port.)

4 st merguez - lammkorv
1 tsk ingefära
1 tsk kardemumma
1 röd paprika
2 st gula lökar
4 vitlöksklyftor
300 g krossade tomater
1 dl vitt vin
2 tsk olivolja
1 st satsumas
1 burk cannelinibönor

Skiva och stek merguez i olivolja i en gryta på medelhög värme.
Hacka löken och låt gå med i grytan.
Tärna paprikan och låt även den vara med och leka med de andra kompisar!
Krydda med kardemumma, ingefära och vitlöken.
På med krossade tomater och vitt vin.
Tärna satsumas, och trä upp skalet på ett spett eller en tandpetare.
Låt allt koka ihop sig ordentligt.
Lägg i bönorna och låt dem bli varma.
Ta upp satsumasskalet ur grytan.
Serera med ris eller couscous och toppa med labneh eller creme fraiche.

Lite skryt

Det tycker jag är jättekul!

Hela listan på nominerade bloggar finns på matblogg.se. Det verkar - inte helt otippat - bli VÄLDIGT hård konkurrens, men det känns faktiskt som om jag fått både nobelpris, oscarsnominering, pulizerpriset och OS-guld (i princip samtidigt) att få ha blivit nominerad.

Lilla jag, liksom.

"FN-dags"-buffé.

En liten buffé...

Jo - jag skrev ju igår om en del av fördelarna med att jobba på förskola och tänker idag tillägga: "det går att göra så många roliga jippon kring mat". Rätt vad det är kommer det något slags högtidsdag som skall firas, något tema som påbörjas i den pedagogiska verksamheten eller bara att det är kul med fest och man får hitta på lite roliga grejer i köket. Just det här ÄLSKAR jag: att bolla idéer och på ett avspänt sätt försöka få in mat i "den dagliga verksamheten" som ett samtalsämne, något att samlas kring och - och det känns jätteviktigt - något att njuta av.

Idag har vi (fastän jag VET att det är i morgon) firat "FN-dagen" och genom det försökt att fira kulturell mångfald. Även jag får vara med. Jag har försökt lära ett par av kollegorna en sång på Swahili, jag har pratat franska och inte minst lagat lite olika "utländsk" mat. Det hela fick bli mitt bidrag till kvällens knytkalas-buffé, som alla barn, föräldrar och personal på förskolan bidrar till och deltar i. Kul att kunna dra sitt strå till stacken! Min idé ar att försöka få med mat från flera olika stora matkulturer, och gärna från olika världsdelar. Det är roligt för man kan tänka något "nytt" så fort man har lagat något annat. Tyvärr hinner man inte alltid göra hur mycket mat som helst - man måste ju hinna med att diska och sådär också - så... Såhär blev det:

(Och recepten är rätt skissartade)



Majschips, färskost och färskrörd salsa

Färskost:
Låt creme fraiche rinna igenom kaffefilter en förmiddag om du skall ha osten på kvällen. Lägg i ostduk eller kökshandduk och krama ur. Låt stå med en nypa salt för att dra ur mer fukt. Krydda med itlök och fint, fint, fint hackad bladpersilja.

Salsa:
Idag med krossade tomater, färska tomater, paprika, vitlök, färsk chili, spiskummin, paprikapulver, massor av rå finhackad lök, vitvinsvinäger. Låt stå i minst två timmar innan den serveras.

Majschipsen är vanliga, köpta på typ ICA.



Pastagratäng med paprika och kyckling

Grillad kyckling, kryddad med vitlök och paprikapulver, paprikasåsen från lunchen, litematlagningsgrädde och vitlök varvas med kokt pasta och gratineras slutligen med ost i het ugn (220 grader) i sisådär 10 minuter.



Teriyakispett

Oj. Min Teriyakisås har jag nog publicerat här så många gånger nu att ni borde ha lärt Er den, men det är i alla fall soja, socker, ingefära, vitlök, thai-chilisås och kycklingbuljong i lagoma mängder, som får koka ihop ett tag. Kycklingen var idag kryddad med lite salt, peppar, paprikapulver, vitlök och ingefära.



Tomat och mozzarellasallad

Tomat, mozarella, lök, basilika, svartpeppar, olivolja.

Dagens lunch: Falafel, ris och paprikasås

Ibland får man känna mer som en kock på jobbet än andra gånger, och idag har jag varit Kocken. Med stort K. För jag har - bl.a. - gjort paprikasås till maten - ett projekt som så att säga "kräver sin man" (eller kvinna - men jag är helt säkert man!). Man börjar med att skära och rosta paprika, sedan flår man paprikafiléerna. Sedan... Ungefär här börjar folk säkert reagera och säga saker som: "Men Jesper - gör du inte paprikasås till väldigt många på din förskola?" Jo. Det gör jag. Paprikasås på typ 4 kilo paprika, närmare bestämt. Det är många paprikafiléer att flå. Såpass många att jag id halv elva undrar om jag kommer att hinna få ut all mat i tid. Det gick emellertid bra. Och barnen åt. Fantastiskt mycket.

Idag serverades falafel och kokt ris.

Att jobba på förskola har sina fördelar!

Japp. Att jobba på förskola är något jag unnar alla mina kockvänner. Det är världens bästa jobb! Ibland får jag frågan om varför jag valde att gå från krogen till ett mindre glamoröst, mindre välbetalt och mindre tekniskt avancerat kockjobb och för att ge några RIKTIGT tunga skäl:

1) Man får en direktkontakt med gästerna. Jag har ett hundratal stammisar. Som - i princip alla - tackar för maten, berättar vad de tycker och själva kommer med tips på hur jag kan utveckla mitt jobb. Varje dag.

2) Jag kan gå hela arbetsdagar utan att varesig blivit svuren åt eller svurit själv! Det är helt enkelt en "skönare stil" mellan personal på förskola än på krogen.

3) Jag får laga vad jag vill, inte bara det som säljer. Det - i sin tur - gör att jag kan utveckla mig i mitt matlagande - jag kan experimentera, testa och göra om, tills jag får till något som verkligen fungerar, utan att vara jätterädd för vad det kostar, så länge jag håller mig inom budgetramarna. Det är både uvecklande, roligt och nyttigt!

4) -och efter att ha läst det här kan jag säga: Jag slipper servitörer! ;-D

Mer om matakuten...

Jo, det har ju rått något av en bloggiskussion om matakuten på TV4 de senaste veckorna. Ibland är tonen bra och man tycker att det är alltifrån "bra" till "intressant" till "dålig TV". I andra bloggar är tonen "rå men hjärtlös" som det heter och man far ut mot "idioter som [sätt in någon av deltagarna här - alla har fått en släng av sleven]".

Det senaste dygnet har jag på två matbloggar jag följer slaviskt (Som - som av en händelse, dessutom har med ordet "fiskpinnar" i titeln) läst saker som bl.a.:

Och det värsta. Synkarna när kockarna pratar in i kameran om mattanterna.

“Jag tror hon kommer lära sig jättemycket av mig och utvecklas jättemycket.”

“Han har tappat lusten till mat men jag hoppas han kommer återfå den tack vare det här.”

“Hon är ett riktigt rivjärn men med ett varmt hjärta.”

Någon bedömning av stjärnkockarnas drivkrafter, personligheter och tillkortakommanden får mattanterna inte göra. Synd.

Och/eller kommentarer som

Jag kan inte göra annat än hålla med, såg delar av gårdagens program och detvar det en katastrof. Att ta in Bert Karlsson för att idiotförklara folk är i mitt tycke lite väl magstarkt.

Jag håller inte med. Inte i sak - att programmet är dåligt, sensationslystet eller har ett "von oben"-perspektiv. Eller ens i analysen.

Mattanterna har VISST TV-tid där de analyserar kockarnas prestationer och personligheter. I de första två programmen fick sig både Paul Svensson och Melker Andersson sig ordentliga kängor!

Den enda som hittills - i programteamet - fått stå oemotsagd är Bert Karlsson. Hans inslag där han "skall ställa politiker till svars" har hittills varit rätt dumma, och det känns givetvis lite av en dubbelmoral att en tidigare proffspolitiker med bl.a. parollen att barnomsorgen kostar för mycket nu i bröstklang tycker att det läggs för lite tid och pengar på skolmaten.

MEN

Bortsett från det - Lisa och andra som känt sig tveksamma till att se programmet - se Matakuten. Gör dig en egen bild av programmet. JAG - som jobbar med just frågorna kring "Mat för barn" dagligen tycker att programmet är bra. Det har skapat en debatt och ett klimat där MIN vardag faktiskt blivit lättare att förändra. Där också statusen på MITT jobb är på väg att höjas och där man för första gången på väldigt länge faktiskt står i begrepp att kunna förändra något viktigt som mat för barn på riktigt!

Ibland helgar faktiskt ändamålen medlen. Och ibland behövs det någon som "rör om i grytan". Och ibland blir det mest soppa.

Ni hajar. Det är själva maten det handlar om!

Fiskpinnar, fiskpinnar, fiskpinnar...

Såg igår på matakuten att någon stackars fiskpanett man köpt in i en skola innehöll en bit öer 60% panad! När jag kom till jobbet var jag tvungen att kolla in våra fiskpinnar - Typ 40%, och även om det är mindre känns det inte helt acceptabelt.

Så jag har kollat runt lite efter recept på "hemmagjorda fiskpinnar" och tydligen är jag inte ensam. På DN.se länkar man till allt om barn fanns en bra artikel och en liten diskussion där man kan dela med sig av sina egna tips. Kul.

Och så - kanske föga överraskande - hittar jag det här fina blogginlägget på Ragazze och blir grymt inspirerad. Jag måste köpa lite sej till jobbet och testa att göra egna fiskpinnar!

"Pytonbröd"

Vi har ätit pita till middag. Eller "Pytonbröd" som dottern säger. Just ikväll blev det en rätt god variant på fyllning (tycker jag då):

(4 st.)

2 morötter
1 gul lök
1 gul paprika
1 röd paprika
30 g margarin
400 g köttfärs
75 g tärnad fetaost
2 st tomater
1 st avokado
salt, peppar och paprikapulver

Skala och tärna morötterna. Släng i en stor panna med smöret och låt steka på medelhög värme.
Tärna under tiden paprikan och låt följa med i pannan.
Tärna löken och skicka i pannan.
I med köttfärsen. Rör om ordentligt.
Tärna avokado, fetaost och tomater.
Smaka av med salt, peppar och paprikapulver

Precis före servering, vänd försiktigt i fetaost, tomater och avokado.