Min bror, hans son, mina barn och jag

Ja - vi har hängt allihop idag. Det var skönt. Mamma och pappa (alltså farmor och farfar) var också ute en kort sväng och sade hej till alla barnbarn. Själv njöt jag av varje sekund tillsammans med tvillingbrorsan. Han bor i Malmö så vi ses bara några få gånger per år.

Barnens kusin - min brorson - har jag inte sett på... länge. Jag vet faktiskt inte hur länge, men det är nog ett halvår sedan sist. Stor hade han blivit, i alla fall. Inser att man ser på sina och andras barn att man själv blir äldre, men man märker det väl mest på barnen. Hoppas jag. :-)

Med så många barn här blev det pasta med köttfärssås - för dagen pimpad med rosad paprika, rödbetor, oatley "i mat" och lite annat smått och gott. Till sist pyntades den med färskhyvlad pecorino, som jag tycker är nog så bra som parmesan på. Brorsan fick också en klick ricottaost på sin.

Inte så dumt, faktiskt.

Med tidningar som aftonbladet skriver sig en matblogg själv!

Läser en artikel om mat för barn i Aftonbladet och upprörs över hur dåligt underbyggd den är. Den följer i och för sig - och citerar i stora stycken - livsmedelsverkets rekommendationer för "mat för barn" (som bl.a. ligger till grund för kostpolicyn för barn i Stockholms stad).

Typiska tips man får som matlagare till barn är (förutom en massa skrämselpropaganda att snart sett vartannat barn är överviktigt i skolan och att det sitter i med babyhull ända upp i tonåren!) att man skall "i princip utesluta färdig barnmat på burk", att man skall servera vatten i stället för mjölk till barnen, att ge dem margarin i stället för smör, etc.

Alltså - gamla utdaterade kostråd som tillochmed livsmedelsverket själva börjat ifrågasätta. All samlad nutida forskning tyder nämligen på att vi människor i högre grad än vi tidigare förstått behöver just naturliga animaliska fetter som från smör och ost, och mindre kemiska tillsatser som förtjockningsmedel och smakförstärkare, som man petar i t.ex. vegetabiliska margariner.

Men - så blir man lite glad igen, för när man scrollar ned i artikeln ser man att aftonbladet har annonser som gäller kost och hälsa, ute i mariginalen till höger. Kolla vilken annons som är störst, och kolla in den websidan i stället! :-)

Veckans absolut roligaste

Kom hem från en lång prommenad med lillkillen förut idag och fann ett paket på hallmattan! Kul, tänkte jag, undrar vad det är?

Jo - det var den - visar det sig - fantastiskt fina nya boken "Svamplycka" av husguden Jens Linder och Pelle Holmberg.

Jag säger det med en gång - jag kan inte skriva en rättvis recension av den här boken. Dels har jag bara hunnit titta lite på bilderna och konstaterat att jag kommer att laga ett par recept (ett heter t.ex. "svampgryta i det fria" och är fotat på ett likadant friluftskök som det jag har!) och dels är Jens Linder en av mina absolut största hjältar, tillsammans med Anthony Bourdain, Måns Falk och Kinna Jonsson (som alla skriver fantastiskt om mat!)

Så jag skriver det bara rätt ut:

WOW. Vad kul. Och den här boken skall jag verkligen läsa! Jätteskoj med en temabok om svamp. Och speciellt nu i höst när det funnits så mycket svamp ute! Det här känns jättekul!

Pho - igen.

Pho - sydostasiatisk nudelsoppa. Går att göra på hur många sätt som helst. För att citera min gamla lärare och numer TV-kändisen Alex Nilsson: "Har man bara vatten kan man alltid göra soppa!". Det blev soppa på nudlar, surimi, lite grillad paprika från kvällen innan, några strimlor lök, lite kokosmjölk, thai-chilisås, lite hemkokt skaldjursbuljong (på räkskal) och till sist lite majs som jag hade kvar från härom dagen, som fick trängas i soppkastrullen.

Och helt ok snabbmat.

Stackars Ernst

Mysfarbrorn Ernst Kirchsteiger har råkat ta fel på ett par växter i TV och kryddat brännvin med fel art. Tydligen inte jättebra då det han kryddat med verkar giftigt. Illa, om än ett "honest mistake". Fast lite anmärkningsvärt då Ernst från början är en av oss. En kock, alltså.

Favoritsmöret

Läste i ett annat blogginlägg på nätet om smör. Där pratas det om Arlas och Lindahls "smörkrig". Jag lägger mig inte i. Lindahls är godare, i alla fall.

Fast Lidls "Milbona"-smör är ännu bättre.

Och allra bäst just nu är faktiskt Valios smör. Som jag mycket glatt konstaterar också finns i praktisk "smörgås-bredar-bytta".

Vilket är ditt favoritsmör? Jo - ja just det - inlägget ovan - Kostdoktorn kör en enkät - vilket smör du föredrar. Gå in och kolla!

Varm sallad med bacon och rostad paprika

För Er som inte vet hur gott rostad paprika är - testa! Det är skitenkelt att göra. Ta ur kärnhuset ur en paprika, skär själva paprikan i "filéer", så - in på en plåt med lite olivolja i en het (200 grader?) varm ugn i några minuter. Lägg sedan paprikan i en bunke och spänn plast över. Efter någon minut har skalen nästan "svettats" av och det är lättare att dra bort dem.

Enkelt.

Och gott.

Och såhär blev min sallad. Toppad med lite ricottaost för att det skulle bli tjusigt och för att jag inte orkade göra någon dressing idag.

Dagens pasta

Ja - ni vet. Det blir en del pasta när man lagar mat till barn? Idag blev det något slags penne, men som är rullade av små riktiga frimärken av pasta. Jättegoda. Givetvis inköpta på Lidl. :-)

Så blev det korv till. Ett par skivor salami. En bratwurst. En kalkonkorv och så lite lök och vitlök. Och några skivor kalkonbröst. I lite olivolja. Och vi som tålde det - vi toppade med lite ricottaost ovanpå. Och voila!

Snabbmat. Enkelmat. Barnmat. Men ändå lite lyxigt sådär. Fastän det är typ "makaroner och korv". Och barnen gillade det också, och det är väl det som är huvudsaken, egentligen?

Smaklust

I helgen går den lilla matmässan "smaklust" av stapeln. Anne lottar ut biljetter till workshop:arna på sin blogg! Surfa dit och vinn, vettja. Och jo - inträdet till själva mässan är gratis! Var där eller var rektangulär!

...och när köksmästar'n är borta...

dansar kallskänkan på bordet? I wish. Men ändå.

Är alltså hemma på pappaledighet. En ledighet jag planerat länge. Ska vara hemma tills i januari, någon gång, då lillkillen skall skolas in på förskola. Vilken är inte bestämt än, men han står i kö för några stycken... Nåväl. Är alltså hemma. Och lagar mat åt mina egna barn.

På jobbet fick jag ju för en vecka sedan en ny kollega - norra Europas kanske bästa kallskänka - och hon och min tidigare commis, numer kollega och ständige vikarie - O. kämpar på i köket.

Det kommer nog att gå bra. Så småningom. Första dagen (igår) på köksmästar'ns pappaledighet verkar ha gått sådär. I några av kollegornas samtal igår hörs tydlig desperation när de berättar att O. är sjuk, att det skall bli fest i morgon (idag, alltså) och att man fått plocka in en övertalig pedagog från öppna förskolan för att få ihop lunchen.

Själv känner jag mig rätt distanserad. Jag är hemma. Jag har ett annat jobb nu. Att vara pappa. På heltid.

Barnmat - Thailändska blandfärsbiffar

Är hemma och är pappaledig med lillkillen, från och med idag, och vi har tagit det rätt lugnt faktiskt. Två svala snubbar som hänger lite skönt, sådär, liksom? I alla fall - första dagen har i alla fall gått väldigt bra hittills. Till lunch hade jag lite grejer hemma som jag handlade i min lokala butik igår, som jag kunde slänga ihop något av.

Vet egentligen inte hur thailändskt det är med blandfärs, men det var billigt på coop, så jag köpte det. Hade ett par schalottenlökar hemma, och så var experimenterandet igång! Och som vanligt, eller i alla fall rätt ofta, blev det förvånande bra. Bara sådär, liksom?

I alla fall - ett slags rätt kryddiga blandfärsbiffar, som jag toppade nudlar med, och sonen blev fett nöjdish.

(Och ja - jag läser min andra Jens Lapidus på kort tid, nu - jag vet att det märks! Please bear with me! )

--

400 g blandfärs
2 st schalottenlökar
1 vitlöksklyfta
Lite (½ dl?) vetemjöl
1½ msk Thai Sweet Chili-sås

Hacka schalottenlök och vitlök till typ damm
Blanda med färsen, äggen och chilisåsen. Låt gå ihop sig ett tag.
Ställ i kylskåpet i några minuter.
Pudra färsen med mjölet och blanda runt det.
Forma små biffar, som du steker på medelvärme i lite olja, i en panna.
Servera till något som känns lite asiatiskt.

...och för precis två inlägg sedan...

Spräckte Krubb tuseninläggs-gränsen. Grattis mig! Eller vad man säger! Kanske dags för något slags firande? Samma vecka som nya boken kom, och allting! Kul, känns det i alla fall!

Kanske professionell blogg, men inte proffsblogg?

Läser i DN om de mest besökta s.k. proffsbloggarna och lägger märke till att de allra flesta av dessa "proffsbloggar" drivs av unga tjejer som skriver om mode.

Och det är ju givetvis ett jobb. Att få betalt för att skriva är ett jobb. Och således är man alltså "proffsbloggare" om man får betalat, genom t.ex. annonsförsäljning, för att blogga.

Själv blir jag alltid lite intresserad när man skriver något med "proffs" för jag vill gärna själv vara ett. Att upplevas som proffsig och kunnig. Både när det gäller min profession - som kock - och som skribent.

Samtidigt får jag - och det vill jag vara jättetydlig med - inte ett öre för att skriva Krubb. Det är ett fritidsprojekt, men som ibland handlar om mitt huvudsakliga arbete - att laga mat i ett professionellt kök.

Men jag reagerar. Att skriva om det man får betalt för skulle ju också kunna vara proffsbloggande? Eller?

Nåväl. Funderar på om Krubb skulle uppfattas mer proffsigt om jag tillät olika sorters reklam på den? Det skulle ju kunna vara från olika försäljare av köksutrustning, eller från restauranger och krogar, eller kanske andra bloggförfattare eller rent av förlag som vill sälja sina kokböcker? Och i de funderingarna har jag i föelängningen också tänkt på om jag någonsin kanske kan komma att tjäna pengar på Krubb.

Jag tror emellertid inte det. Det verkar vara svårt att få betalt för annonser på bloggen. Och att byta exponering på bloggen mot varor, som mat, verkar också svårt. Och det verkar vara svårt att motivera både besökare till bloggen att klicka sig vidare till annonsörer och leverantörer. Om man nu inte också äger de företag som annonserar.

Fråga Blondinbella och hennes pappa...

Nåväl. Jag får väl - så länge - nöja mig med att vara en proffsig kock (om jag nu är det) och blogga vidare som amatör. För jag tror inte att Krubb blir bättre - eller proffsigare - som blogg av annonser!

Frukt är godis? Godis är nyttigt?

För att belysa lite av problematiken kring det här med att vara kommunalanställd, jobba med barn och mat och hela tiden försöka vara medveten om "hälsosam mat" och de nya trenderna...

Läser i dagens SvD att vi Svenskar äter minst frukt och grönt i Europa. ("Bäst" på att äta frukt och grönt är tydligen Grekerna). Man pratar med företrädare för bl.a. livsmedelsverket som alla hävdar att det är viktigt, för att inte säga livsnödvändigt, att äta mer frukt och grönt.

(Några siffror för dödlighet i olika vitaminbristsjukdomar orsakade av för lite frukt och grönt i kosten framgår inte, men jag förstår att jag som Svensk skall ha dåligt samvete för att jag äter så lite frukt och grönt).

Det här sker samtidigt som man pratar rätt mycket i just barnkostkretsar om att just fruktsocker är farligt och att vi kanske bör skära ned mer på fruktintaget för barn.

Det är svårt med balansgången, således.

Samtidigt - vi har alltid lärt oss att "frukt är nyttigt" och faktiskt fanns det när jag växte upp ett talesätt att "frukt är godis" för att försöka få barn att äta mer frukt och mindre godis.

Så läser jag - i SAMMA tidning ytterligare tips för ett hälsosamt leverne. Där det framgår att jag - för att skydda hjärtat skall äta något helt annat...



Godis

Matbloggar.com

Vet inte om ni sett det här, men det finns alltså något slags "ny bloggportal" för just matbloggar. Många av mina favoriter har redan registrerat sig, så nu gör även jag det.

Kolla in.

Och NU finns den ÄNTLIGEN på RIKTIGT!

Nu finns min nya bok - "Finns det någon mer mat?" ute till försäljning på Vulkan. Den var också med som bidrag i "Mat och dryck"-kategorien till "Årets blok 2009".

Och spring iväg och köp nu!

Och för Er som vill vänta med att köpa en och i stället låna en på biblioteket kommer det att ta någon vecka till, innan det är klart med ISBN-nummer och liknande.

Jag har en så hjälpsam familj, jag...

Min mamma, lite oroad - verkar det som - av en tidigare bloggpost föreslår lite vänligt i ett mail att jag kanske borde gå en ny matlagningskurs!

Jag har en så hjälpsam familj, jag! :-)

Barnvänlig pasta

Har skrivit det förr, men det tål att upprepas. Det finns ett par lärdomar jag fått av att laga mat för barn på förskola som jag försöker förmedla till andra i liknande situation och de är:

1) Det går att få mat att smaka bra, även utan salt. Salt är farligt för små barn, vars njurar inte kan ta upp salt ordentligt.

2) Barn gillar smakrik mat MEN

3) Barn verkar vilja ha maten uppdelad. Inte så mycket grytor och "blandad" mat. Separerade grönsaker i stället för fina sallader, t.ex. Eller som idag - med pasta för sig, kyckling för sig och sås för sig. Bägge barnen åt. Med god aptit. Tillochmed dottern som annars inte brukar vilja ha någon sås på sin pasta!

Ungefär såhär ser ett recept ut:

(4 port.)

200g pasta.
Vatten att koka pastan i

Kycklingen:

2 st kycklingbröstfiléer
1 tsk paprikapulver - mild
1 krm vitlökspeppar
2 tsk olivolja

Såsen:

2 tsk olivolja
1 st röd paprika
2 msk tomatpuré
1 dl hemkokt kycklingbuljong (osaltad)
1 tsk oregano
1 vitlöksklyfta
1 krm svartpeppar

Börja med att sätta på pastavattnet. Salta lätt, ifall du inte lagar mat till små barn.
Tärna så kycklingen så smått du kan. Börja steka den tillsammans med paprikapulver och vitlökspeppar i olivolja i en medelhet panna. Rör i pannan då och då.
I med pastan i vattnet då den kokar.
Tärna paprikan och släng i en panna med olivoljan.
Finhacka vitlöksklyftan och ha i när paprikan börjar släppa lite vätska.
På med tomatpure och låt koka ihop något.
Slå över kycklingbuljongen.
Smaksätt med svartpeppar och oregano.

Picknick-mat för i morgon.

Ska på picknick i morgon, med barnens mor och barn och bada vid glasbrukssjön. Det känns kul. Barnen är spända på att träffa mamma igen, som de inte sett på ett par dagar. Så i eftermiddag har vi packat ihop ett gäng burkar till något slags picknickmat inför morgondagen:

Stekt kyckling och dadeltomater
Fägglad pasta
En curry- och chili-smaksatt majonnäs
Lite strimlade grönsaker
Smörgåsar med skinka och leverpastej
Strimlad rökt skinka att ha till sin "pastasallad"
Kex och dricka

Och så måste jag packa frukt också! Det ser ut att bli äppelbitar, i en liten burk tills i morgon, också.

--

Majonnäsen är alltså en hemgjord majonnäs - typ såhär:

2 äggulor
1 msk vit balsamvinäger
2 tsk dijonsenap
2 dl majsolja
1 vitlöksklyfta - finhackad

Vispas - oljan tillsätts droppvis - till majonnäs
Denna smaksätts med salt, spiskummin, gul curry (madras) och thailändsk sweet chili-sås efter behag.

Låt stå i kylen över natten.

Fredagsfoto - Vass

Kommer alltså med ett bidrag till FREDAGSFOTO: VASS.

Off Topic: Tack för idag, tack för en underbar vanlig dag...

Det är sent en torsdagkväll och jag har haft mina barn hos mig. En dag som vi kanske inte gjort så mycket, men som känns bra ändå. Och på något sätt känns det bra att dela med sig av det där vackra i livet som gör att livet ändå är en speciell gåva... Det där vardagliga som blir fint och vackert bara för att det är en vardag med dem man älskar...

Efter frukost kom sonen och slöt upp med dottern och pappan och vi gick ut och lekte ett tag, tills dottern ville plocka en vacker sommarbukett. Denna plockades ihop under högtidliga former och sattes i dotterns lilla tillbringare, som annars fört en tillvaro bland sandlådeleksakerna på sistone. Nu fick den emellertid bli vas och ställdes så småningom på bordet "tills mamma kommer och kan se den".

Dottern ville också ha "grillad korv" till lunch. Det fick bli fuskgrillat, men icke desto mindre korv med grillränder. Ibland är man lycklig att köket är så välutrustat som det faktiskt är! Den duktiga Dottern hjälpte till och vände korvarna i pannan så att de fick ränder hela vägen runt om.

Den "grillade korven" avnjöts sedan under glatt tjoande av både dottern och lillkillen. Vi alla njöt av hur enkelt och gott det faktiskt är med en grillkorv, med lite senap och ketchup på. Det behöver inte vara svårare än så...


Så gick vi ut och lekte igen. Lekandes i parken ringde plötsligt telefonen det var "farmor och farfar" och farmors bror, som är på besök. Dessa slöt upp och vi fikade lite i den av NVP omskrivna sagoparken, vid gamla frälsis-kåren. Barnen var glada, men till slut mycket trötta.







Det är inte mycket att göra annat än att stämma in i Agnetha Fältskogs toner från sjuttiotalet:



--

Fotnot: Det här inlägget är ett schemalagt blogginlägg.

Bär ger energi som räcker hela hösten

...om man får tro Aftonbladet. Det vore bra. Förra veckan såg jag faktiskt hjortron, men de var ännu bara kart och hade inte riktigt mognat. Om någon vecka blir det kanske ut i skogen här intill i alla fall och försöka hitta blåbär. Det skulle vara gott till någon paj, eller sylt, eller så. Vi får se.

Hjortron är annars ett av mina absoluta favoritbär. Vilket/vilka är dina?

(Och den här gången är det hjortronen på bilden som har med texten att göra)! :-)

Inte alla förskoleanställda borde få blogga...

Läser det här i SvD och i Aftonbladet och blir så rasande att jag kokar!

A) Jag har barn i förskoleåldern själv och det här är ungefär det värsta jag i mardrömsväg kan fantisera ut.

B) Jag arbetar själv på förskola. Att vara man och vilja jobba med barn - i någon som helst form - och med små barn i synnerhet väcker alltid viss misstanke, skepsis eller i alla fall frågor och inresse hos de föräldrar som lämnar sina barn i vår vård.

Det är därför OERHÖRT att något sådant här kan ha fått ske. I Stockholms kommun fick jag lämna utdrag ur belastningsregistret för att få bli anställd. Detsamma gällde under det dryga halvår jag vikarierade på Värmdö. Det finns alltså rutiner för att kontrollera nya anställda i kommunen. Jag tror - emellertid - inte att den kontrollen görs automatiskt på alla kvinnor som anställs, men på samtliga män. De övriga killar jag känner som arbetat som vikarier på min förskola under våren har bägge fått lämna utdrag ur belastningsregistret.

Och det tycker jag är rätt.

Men - som sagt - jag blir VANSINNIG när jag läser sådant här. På precis samma sätt som jag blir VANSINNIG när folk i restaurangbranchen inte kan följa lagar och regler. När mitt yrke dras i smutsen. När min heder tafsas på av hjärndöda kriminella idiotjävlar får det mig att vilja återinföra dödsstraff. På riktigt.

För mitt jobb är världens bästa.

Att laga mat till barn är underbart. Och jag älskar att jobba med barn. Att umgås med barn. Att ge dem min mat.

Jag inser när jag läser meningarna ovan att jag inte kan skriva att "jag älskar barn" utan att själv bli åtminstone lite extra synad i sömmarna av kollegor och andra kommunanställda. För att jag är anställd på förskola. Och för att jag är man.Och det är sådana här idioter som gör att det är så.

Samtidigt är jag kluven. Jag vill inte ha mer kontroll av män som jobbar i förskolan, för jag är själv man och det är bökigare och bökigare att sköta sina arbetsuppgifter hela tiden. (En av vikarierna berättade i somras att han t.ex. inte någon gång lämnades ensam med barn vid skötbordet. Han vågade heller inte hjälpa barn att torka sig "där fram" efter att de varit på toaletten, utan ville ha hjälp av kvinnliga kollegor, för att ingen skulle kunna - ens för ett ögonblick - få för sig att "det var något".

Fas jag vill ha kontroll - för jag har - som jag skrev - barn i den här åldern och jag vill givetvis inte att de någonsin skall komma i kontakt med något sådant här.

Jag hatar därför sådana här händelser. Jag hatar att folk gör såhär. Och jag skulle ha svårt för att inte hata någon som gjorde såhär om jag fick reda på vem det var. De här händelserna tar fram det värsta i mig.

Jag vet inte riktigt mer vad jag skall skriva. För jag är så upprörd just nu.

--

EDIT: kl. 19.50 - Jag har fått ett par mail om det här inlägget nu, men inga bloggkommentarer. Mailen är från kvinnor som tagit illa vid sig av att jag tycker att även kvinnor bör referenstestas i belastningsregistret. Då de hävdar att detta är ett typiskt "manligt problem" vill jag att andra framförallt killar skriver om SINA erfarenheter av det här. Länka gärna hit från din egen blogg, eller skriv i kommentarerna här. Tack på förhand. MVH /Jesper

För en vecka sedan...

För en vecka sedan...

För en vecka sedan var jag i fjällen.
För en vecka sedan var det sista kvällen i tältet.
För en vecka sedan hade jag och mitt resesällskap levt på frystorkat i flera dagar.
För en vecka sedan tog vi ett beslut att lyxa till det.
För en vecka sedan köpte jag mat för nästan 200 kronor på en fjällstation.
För en vecka sedan åt vi upp all mat på en gång, för det var så gott, trots att det varit så dyrt.
För en vecka sedan lade vi oss mätta, som prinsar.

Trots att det var kallt i tältet.

--

Och här är en liten god crostini med ost, lite stark korv och pyntad med oliv. Till cidern var det alldeles fantastiskt lyxigt!

Om E-böcker...

Det började redan igår. Men flera tidningar och en stor mängd bloggar har sedan hakat på och skrivit om, rewritat eller kommenterat den här artikeln från SvD om E-böcker och försökt göra något slags nyhet av den.

Det handlar om att flera förlag börjat intressera sig för olika tekniker att faktiskt distribuera sina författares verk billigare än att trycka dem på papper.

Men frågan, som den alltid kokar ned till är: finns det någon marknad. Hittills har svaret i princip varit "nej". Dels för att folk har utvecklat egna standarder som bara stöds av egenutvecklade ofta rätt tekniskt håriga lösningar för att läsa E-böckerna (och samtidigt garantera något slags upphovsrätt) och dels för att det just kräver tekniskt håriga lösningar för att läsa en E-bok. Det krävs något slags dator, eller burk för att över huvud taget kunna läsa. Och folk läser inte på en dator som de läser på papper. (Krubb skulle aldrig göra sig något vidare som papperstidning, eller hur? Även om den givetvis är en av Sveriges bästa matbloggar?! :-) )

Men nu - skriver man i tidningen (och då är det ju sant!) börjar förlagen hitta modeller för att både få ut sina E-böcker och det finns ett större och större intresse bland läsarna, sägs det.

Själv har jag i samband med tågresor till och från fjällvärlden och någon dag i anslutning till dessa i år klämt tre pocketböcker. Det gör att en "läsmackapär" skulle behöva kunna lagra sisådär 1800 sidor text i läsligt format, kunna ha en "aktivtid" utan att behöva laddas om på sisådär 40 timmar, väga max 150 gram, tålas att knälas med i fuktiga och bitvis hårda miljöer (som en ryggsäck en mycket regnig vecka i fjällen, t.ex.) och kosta ungefär 200 kronor för att vara ett alternativ.

Så är inte fallet.

Tyvärr.

Dessutom finns det böcker - kokböcker t.ex. (jag själv har skrivit en) som redan finns som både pappersbok och e-bok. Nu har min bok inte sålt i några jätteupplagor, men jag tror att jag hittills har haft EN betalande kund av E-boken. Mot "några hundra" vad det gäller pappersdito.

Folk vill helt enkelt ha en bok att kunna bläddra med i köket. Eller i värsta fall använda som grytunderlägg. Och till det är en sådan där tilltänkt "läsmakapär" inte riktigt optimal.

Så jag tror inte på E-boken. Än. Eller kanske ens aldrig. En bok är helt enkelt alldeles för billig, lätt, användarvänlig och tålig för att jag skall ens börja fundera på att börja läsa på en skärm i stället.

Och den kräver inga batterier.

"Nygamla Krubb" tillbaka igen

Så - då hade tydligen Microsoft fixat till lite CSS-buggar i Explorer, så nu kan man använda samma mall aom tidigare till Krubb. Riktigt likadant blev det inte, för jag hade inte riktigt alla gamla grejor kvar, men nu är i alla fall den gamla bloggloggan uppe och allt känns mer bekant, igen.

Så - nu är "nygamla krubb" tillbaka igen.

Varm frukost

Ett till blogginlägg om frukostvanor, dåra. För jag hade igår en diskussion med några på jobbet om vad vi äter till frukost. Vissa åt nästan ingenting, medan andra åt yoghurt eller fil. Och nästan ingen av dem åt något tillagat.

"Det är för bökigt på morgonen", "Man hinner inte", "Man orkar inte äta något stort så tidigt".

Fast det gör jag. Jag gillar att äta "varm frukost". En stadig frukost, som nästan varje dag består av åtminstone ett ägg. Ibland, på helgerna, gör jag en "fry-up" och steker lite korvar, eller bacon eller så och gör äggröra. När jag är ute och campar eller vandrar eller klättrar brukar det alltid bli något rejält stadigt till frukost: varma mackor, gröt blandat med fruktsoppa, nudlar med något och ofta en bit ost eller korv till.

När jag är ute och reser försöker jag förresten alltid äta ordentlig frukost. Det har hänt att jag börjat mina dagar med leverkorv, små bratwurst och surkål (Tyskland), En hackebiff (Danmark), Bacon, ägg och vita bönor (Storbritanien), Stekt lever med lök (Holland) etc.

I asien är det inte ovanligt med en skål ris och grönsaker, eller nudlar till frukost.

Men i Sverige verkar det inte vara speciellt vanligt. Här äter vi - om vi är speciellt sportiga och hurtiga - på sin höjd och i extremfall gröt. Inga proteiner.

Mina kollegor tittade i stället på mig som om jag var från yttre rymden. Jag försökte förklara att jag i stället oftast inte åt så mycket till lunch, eftersom jag då är varm, trött och känner mig allmänt äcklig av stekos och buljongskvättande. Det förstod de, men de undrade fortfarande hur man kan äta saker som nudlar till frukost.

Ptja... Vad skall man säga? Är det här så ovanligt? Hörde för ett tag sedan Adam Alsing bli hånad av sina morgonprogramskamrater i radio, för att han gärna åt en varm, stadig frukost. Är vi idioter - Adam och jag? Eller har jag i honom hittat en själsfrände att dela frukosterfarenheter med? Är det dags att vi kommer ut som "varmfrukostvänner" och börjar föra budskapet om en varm frukosts fördelar till resten av världen? Eller - vad tycker ni? Är det här bara konstigt?

Ekologiskt inte nyttigare?

Läser även detta i SvD, där det talas om att det i en brittisk undersökning har konstaterats att ekomat inte nödvändigtvis är nyttigare än konventionell mat.

Och det är möjligen sant.

Fast de flesta eko-grönsaker jag ätit smakar bättre än sina konventionellt odlade kompisar. Och det är riktigt stor skillnad på ägg och ägg. Så - även om det inte är nyttigare - det är godare! Så det så!

Djuren är väl också männ'skor?

Ja - det är just vad de är - i Fablernas Värld, i Fablernas Väääärrrllld!

Så tänker jag när jag ser den här artikeln i SvD. Den handlar egentligen om att de djur som människan föder upp som mat-boskap egentligen är intelligentare än vi förr trott.

Det ges exempel i artikeln på getter som lär sig typiska hund-dressyr-tricks och om grisar som lär sig spela TV-spel. Men inte bara djurens eventuella intelligens diskuteras, utan också deras själsliv - bl.a. får - som ju i just fablernas värld oftast utmålas som direkt korkade:

– Vi har visat att det rör sig om intelligenta och kännande varelser med ett rikt socialt liv. Om nu fåren är så här smarta, hur intelligenta är då de andra djuren?

Keith Kendrick svarar själv att det inte råder någon tvekan om att vi kraftigt underskattat den mentala förmågan hos de djur vi föder upp för att äta.

Jag inser att det nu i bloggosfären skrivs en hel del av vegetarianer om skäl att inte äta kött utifrån det här. Och jag inser att jag är en ond människa när jag faktiskt tycker att det vore bra om den där renen som väckte mig klockan halv tre i tältet härom morgonen faktiskt nu är lite rädd för att bli uppäten!

--

Fotnot: Varesig renen på bilden eller den goda renstekssmörgåsen inköpt på Storulvåns fjällstation har något med varesig den irriterande väcknade renen eller något annat svammel i den här bloggposten att göra.

Tillbaka från Jämtland

Har varit i Jämtland en vecka. Jag får se om jag skriver något om det. Men , i alla fall, jag är tillbaka. Och det kommer lite grejer om någon dag, när jag återhämtat mig lite.

Fred och kärlek.

Sexig mat?

Mat är sex. Eller? Kollar man runt på olika bloggar används inte sällan ord som "sexig" och "porrig" om uppläggningar. På favvisbloggen Matälskaren skrev Lisa ett roligt inlägg för lite sedan om Den svenska synden.

Själv är jag en av dem som alltid hävdat att mat och sex faktiskt hör ihop, även om jag inte - som t.ex. Anthony Bourdain eller Bill Buford tar till metaforer av sexuell art när jag skall berätta hur man skall späcka en kotlettrad (det känns lite väl uppenbart, eller hur?).

Jag tror - personligen - att sambandet är mer sofistikerat, något mindre uppenbart. Att det kanske finns mat som "tänder" oss. Att det finns uppläggningar och tekniker som kan "egga" eller "tända" oss och att jag som kock - faktiskt - gärna VILL att du, när du äter på en restaurang med din kära, faktiskt SKA få sex efter middagen. Du kommer att komma tillbaka och äta hos mig igen. Och det ger mig pengar!

En till som har hajat det där är Gordon Ramsay, som verkligen försökt hitta en ny publik och göra saker och ting lite "sexigare" - eller vad säger ni om det här?



Så - är jag - som kock - egentligen en del av koppleribranchen? Tja - man undrar ju. Restaurangbranchen är ju beryktad för en notoriskt öppen inställning till sexuella relationer (för att uttrycka det milt) som får t.ex. rock 'n roll-branchen att verka vara upprätthållen av korgossar!

Men finns det sexig mat? Mat som liksom får dig att "gå igång"? Eller ät det allt det där andra - belysningen, sällskapet, miljön och atmosfären som får det att "klicka till"?

Livsmedelsbranchen verkar se på sig själv som rätt "porrig", i alla fall.

Eller vad sägs om den här lilla reklamfilmen, för Perrier, från någon gång på 70-talet, i Frankrike?



Eller ännu värre - en tysk reklamfilm för en annan världskänd dryck:

Object of desire

Läser på eminenta bloggen Allt om kockknivar (vilket är en så härligt nördig blogg att man blir alldeles lycklig bara av att klicka runt där!) om den nya "Mannerström-kniven". Och givetvis kan man också köpa sig en kniv (och läsa mer om den) på den relaterade sidan Eventkock.

Och en sådan här vill jag ha! Chips, vad snygg den är! Och riktigt, riktigt roligt med en så vacker, exklusiv, som dessutom är svensktillverkad. Och med en svensk signatur på. Riktigt, riktigt kul.

Faktiskt är det något av en världssensation, tror jag, att det görs en kniv av den här "kalibern". I Sverige, liksom

Och - alla miljonärsvänner där ute som inte vet vad ni skall ge mig i julklapp eller födelsedagspresent... .. . . *blink, blink*

--

EDIT 19:34 - Lade till en bild, som snälla Fredrik på "allt om kockknivar" (Ja - faktiskt på Eventkock också!) var snäll nog att låna ut. Tack, snälla Fredrik.

Och - ifall ni inte orkar läsa all info ovan - den här kniven är alltså "under utveckling" och kommer i handeln vid "kanske Jul 2009, eller under våren 2010"

Piratmat?

På jobbet snackar vi om att göra något slags "pedagogiskt tema" i höst igen. Förra läsåret hade vi Pippi Långstrump som tema och det var fantastiskt roligt. Den här gången pratar några avdelningar på en av förskolorna om att göra något kring sjörövare och pirater och har pratat med oss i köket om vi kan hjälpa till och göra något kul kring det.

Förutom att vi nästan alltid ser ut - och låter - som pirater funderade vi kring lite olika sorters "piratmat" och har kommit fram till några olika rätter - kanske dags för en "piratvecka" på matsedeln?

- Salt sill och skeppsskorpor (det äter de i gamla seriemagasin om pirater jag har hemma)
- "Pannkaka, grisfötter och brullepudding" - vill kapten Efraim Långstrump ha när han är kidnappad av pirater
- Plankstek - eller något på planka? Att gå på planka är ju en fin pirattradition

Men så blev jag inspirerad av "Pirates of the Caribbean" och tänker "Karibisk mat"? och gjorde den här lilla grytan, med "karibiska" smaker. Den fick provätas av mina egna små sjörövare och de gillade den!

Nåväl:

(4 port)

1 paket bacon (130g?)
1 burk krossade tomater
1 gul paprika, tärnad
1 banan, tärnad
1 grönst äpple - syrligt, tärnad
2 tsk curry
1 gul lök, tärnad
1 vitlöksklyfta, tärnad
1 kycklingfile - tärnad smått, smått
1½ dl grädde (fast jag använde Oatley - I Mat, i stället)
Lite olja att steka i

Så steker jag på kycklingfilé i ungefär hälften av curryn. Lägger i en panna och skär ned bacon.
När baconet börjar bli färdigt skickar jag i de andra ingredienserna och låter koka ihop tills det är mjukt och fint.
Servera med ris.



Vad skulle NI bjuda på som piratmat?

Veckans fynd

Jag förstår att jag ställer mig framför en arkebuseringsmur genom att skriva det här - men - jag har handlat veckans fynd på coop och det var 10 paket snabbnudlar för 25:- Det gör två och freggin femtio per paket. Det är inte mycket. Senast jag köpte snabbnudlar kostade de ofta "3 för en tia".

Livsmedelspriserna är på väg ned igen?

...och så några fler bilder från köket.

Någon skrev och ville se bilder av "hela köket, inte bara din matplats", så - här kommer några fler bilder:




Några tavlor, på väggen vid mitt köksbord. Givetvis med mat-motiv. Kaffe och körsbär. Vad behövs mer?



Knivar och andra grejer på sådana där "magnetpluppar". Jag ville inte skruva upp någon magnetlist, men det här tycker jag är rätt snyggt. Och dessutom är det ju bra för knivarna. En liten arbetsyta i rostfritt till höger om min spis...



Kyl, Frys, Micro... Ett måste för alla småbarnsföräldrar.



Diskbänk, spis, fläkt, Ja - ni vet...

Typ så, ser det ut i mitt kök. Eller kom hit, vettja, så kan du kolla in det själv. Jag bjuder på middag! :-)

Köket - V2.0

Jo - jag antydde i ett tidigare blogginlägg att jag fått hjälp av mina föräldrar och tagit tag i att fixa i lägenheten för någon vecka sedan. Såhär fint blev köket: (Och i sann MTV cribs-anda säger jag nu: "this is where the magic happens") :-)



Matplats. Här med små bordstabletter med blommotiv i samma färgskala som den ljusa gardinen, med blommotiv. Just blommor är alltid en inspiration i min egen matlagning. Jag tycker det är jättevackert med blommor, men jag är värdelös på att hålla dem levande, själv. Så ofta får de bli något slags inramning till maten i stället. Som på väggarnas tapeter, i gardinmönster, eller som garnityr på tallriken. Ganska många är de kockelever, prao-elever, matlagningskursdeltagare och andra som jag lärt att skära just blommor ur grönsaker.



...och blommor på bordet. Det gör så mycket för hur resten av rummet upplevs.

Köket i min lilla lya. Inte helt oväntat kanske - den del av lägenheten som jag trivs allra bäst i.

Fick ändra designen...

Fick inget att funka, så jag hoppas att den här designen A) gör det enklare att läsa bloggen och B) inte tappar bort alla menyer. Oavsett vad Microsoft får för sig att skicka ut för uppdateringar om CSS till sina webläsare.

För Er som - som jag - inte hajar vad jag just skrev: Ny design. Hoppas den här funkar bättre, rent tekniskt, även om den är fulare.

Enkelt är gott.

För några dagar sedan slog jag i huvudet, rätt illa, i mitt kök. I köket hemma, alltså. Som förresten är fantastiskt fint, numer - jag skall posta några bilder snart, men jag har - med mammas och pappas myckna hjälp fått ordning i köket och nu ser det riktigt vackert ut!

Nåväl - när man slår i skallen orkar man inte laga något häftigt, direkt. Så till middag blev det smörstekt bröd med stekt ägg, och lite lersalt på. Svårare än så behöver det ju inte vara.

Men det måste vara riktigt smör.

Jag gillar Valios. Vilket gillar du?

Nånting ser väldigt konstigt ut

Min blogg ser väldigt konstig ut. I Internet Explorer 7. Sedan i går. Någon gång mitt på dagen, verkar det som. Mitt "högerfält" med alla menyerna "kommer efter" alla andra fält, av någon anledning.

På Safari (Mac), I Mozilla (i Windows) Ser det rätt ut.

Jag har ingen aning om varför, eller vad man kan göra åt det. just nu.

Jag kollar vidare.

Litauen - vad är det här?!

Politiskt inlägg!

Säg inte att jag varnade Er.

Ok - läser på bl.a. SvD och tidningen Dagen att Litauen har godkänt en "morallag" som bl.a. gör det olagligt att prata om homosexuella i positiva former, något som i princip hela bloggosfären har kommenterat.

Bägge tidningarnas ingress till artikeln är ungefär likadana, men här kommer den från Dagen:

Litauen har stiftat en ny lag som gör det olagligt att uppmuntra vissa sexuella läggningar, samt bland annat spel och dobbel, hypnos, dålig hygien och dåliga matvanor.

Vad ÄR det här?

Lagstifta mot spel och dobbel? Hypnos? Dålig hygien??? Dåliga fucking mat-jävla-vanor?!

Vad ÄR det här för smörja?

Och jag skulle givetvis kunna känna mig kränkt, börja skriva långa debattinlägg om vad som är bra respektidve dåliga matvanor, börja dra fram lagstiftarnas egna matvanor i ljuset etc. Men - det känns lite futtigt. För det här är så urbota dumt på alla plan.

Man har gjort det olagligt att tala om homosexuella i positiva ordalag, t.ex. Som om yttrandefrihet på något sätt inte gällde Litauen, som för bara några år sedan faktiskt var med och krossade ett totalitärt diktatoriskt angivarsamhälle... Man tycker att de borde ha lärt sig något.

Men sedan kan man ju undra - hur kan man kontrollera att lagen efterföljs?

- Har du sett Pelle där borta... Trevlig karl. Och jobbar bra gör han också...
- Han är bög.
- Va? Oj. Ehm. Vänta... Jag skall bara gå till polisstationen och betala mina böter.

Här i Sverige finns det också moralpaniska framförallt kristna nötter ute på den absolut mest människofientliga högerkanten som "gläds" åt den här lagen. Emanuel - som själv skriver åp Dagen - har skrivit en bloggpost om det. Och - som alltid när Emanuel skriver - är det riktigt, riktigt bra. Läs gärna och förundras sedan i kommentarerna vad det är för himla kioskhjon som får sprida sin mentala pappslöjd i etern.

Och när jag börjar andas ända ned i magen igen kanske jag skriver något roligt om att man förbjudit dåliga matvanor... Det här är ju ändå en matblogg!

Smörgås med kalkonstuvning

Andra har ju redan besjungit Stuvningens lov och själv tänker jag bara stämma in i lovsången. För visst är stuvningar, vare sig det handlar om enkla makaroner, något så simpelt som potatis till sin rimmade lax på sommaren, eller vad det nu är - riktigt riktigt gott? Och snabbt går det också. Så härom dagen fick det bli en enkel stuvning med bl.a. rökt kalkonbröst. På en smörgås. Bara sådär. Och garnerade gjorde jag med nördigt vulkansalt.

En förskola som går före...

Kolla in det här. Och originalartikeln i kommunalarbetaren. Och bilden har jag lånat därifrån också!

Firefly tonics

Fick för någon vecka sedan möjligheten att testa FireFly tonics, fruktdrycker som hänger på hälsotrenden och som nu alltså lanseras i Sverige.

Varje sort har något slags "tema" eller "uppgift" som 'detox', 'recharge' etc. Själv testade jag just "recharge" - med smak av blodapelsin och granatäpple och den är... god.

Riktigt god.

Fast jag känner mig kanske inte så "energized" som jag ska om jag läser på etiketten. Som dessutom är på Engelska, fast innehållsförteckningen är skriven på Svenska. Varför då? Drycken marknadsförs ju i Sverige, till just en svensktalande publik? Varför ha all text utom just innehållsdeklarataionen på Engelska? Det känns lite pappslöjd. Nåväl - god är den. Som sagt, mycket god!

Den andra smaken jag testat heter tydligen "wake up" och har smaker av persika och grönt te. Den innehåller dessutom ginseng och andra grejer som skall få en att verkligen vakna till och eftersom jag tog den på morgonen, precis till frukost måste jag faktiskt säga att... den var också god. Men jag är inte så säker på att den faktiskt "väcker mig". Alls. Inte mer än mitt morgonkaffe, eller ett glas juice, i alla fall. Och det är just de här sakerna som gör att jag reagerar lite över hur den här juicen marknadsförs. För om någon bara skrivit "god juice" hade jag förmodligen köpt juicen, druckit den, njutit den och inte känt mig lurad eller blivit irriterad. Nu blir intrycken mer blandade.


Goda juicer, alltså, men det känns lite för "hokus pokus" för mig. Som vanligt när saker presenteras som "yoga i flaska" eller liknande (några av Er kommer säkert ihåg inlägget om Himalayasalt för något år sedan?) får jag utslag. Jag blir tokig när argument som "karma" används för att sälja en produkt och därför hade jag velat skriva en elak sågning av den här produktlinjen.

Men det gör jag inte.

För det är väldigt goda juicer. Etiketterna är dessutom snygga och flaskan i precis rätt storlek för att ge en ett gott mellanmål. Något slags betyg blir alltså "4" av 5, p.g.a. smaken, men det där pilates/yoga/balans/karma/healing/cleansing-tjafset drar ned betyget. Avsevärt.

Så - goda juicer. Köp dem. Men köp dem för smakens skull!

barnmat - curryris och rökt kalkonbröst

Lillkillen och Dottern är hos mig i ett par veckor nu. Skönt. I något form av köksteknisk hybris hade jag egentligen tänkt laga all mat, men jag har faktiskt börjat fuska och retirera till saker som fiskpinnar och färdiga pommes frites ibland, redan.

Nåväl - härom dagen blev det det här goda "curryriset" tillsammans med lite strimlad rökt kalkon. Ni vet sådana där "påläggsskivor"? Det gick hem. Hos bägge barnen. De här grejerna har jag i min curry:

Kardemumma
Spiskummin
Paprikapulver
Vitlök
Tärnat grönt, syrligt äpple
Lök
Gul curry (madras)
Peppar
Ingefära
Kanel

Koka riset med en buljongtärning. Fräs sedan i lite olja med kryddorna. Toppa med strimlad kalkon.

ÄNTLIGEN!

Min fantastiska dator har äntligen kommit hem till det Värnska kället. Tack, snälla Lenovo.

Bloggtips: Smart mat

För ett tag sedan fick jag - efter att bl.a. fått inspiration av Stormhierta en idé att lägga ut ett kapitel ur min nästa bok här på bloggen. Jag fick massor av kommentarer och har reviderat nästan hela bokmanuset med kommentarerna som mall.

Några av Er som läser här mest regelbundet har sedan fått korrektur- och lektörstjänster och har kommit med ovärderlig input i det slutliga bokmanuset (och blir också tackade för det i slutet av boken!) :-) Men så fick jag av Stormhierta veta också att jag själv inspirerat hans fru i hennes skrivande. Att hon börjat jobba med ett eget bokmanus, och nu har hon faktiskt börjat blogga också.

Bloggen - Smart mat - är klart värd ett besök. Fina bilder och bra recept och dessutom med tips om pris på råvarorna. Temat är - som bloggen antyder "smart mat", d.v.s. 'klimatsmart och mat man mår bra av' - eller 'south beach'-mat om man så vill. Kul. Och - som sagt - bra skrivet.

Så: Kolla in den!

Sommarsvalka: En till sommarkaffedrink

Kollegan O. gjorde en jättegod liten kaffedrink till dessert åt oss härom dagen:

4½ dl starkt, kallt kaffe
½ l vaniljglass
1 krm kanel
Stavmixas

Dekorera med apelsin.

Sommarbuffé - lösningen på mina problem

Sommartid på förskolorna. Bara en handfull barn går på förskolan och några få pedagoger gör sitt bästa för att hålla igång verksamheten.I köket ägnas den extra tiden åt att städa, sortera gamla beställningar, inventera och märka utrustning.

Samtidigt har jag fortfarande människor med särskilda behov av "specielkost", som det heter i kommunens policypapper: Ett par vegetarianer, någon laktosintolerant, några som inte äter fläsk...

Igår fick det därför bli ett slags buffé. Jag skrev "gör din egen pastasallad" på menyn, stekte och skar några kycklingfiléer, fixade grönsaker, fetaost, rostade några bitar kycklingkorv, fixade till en vinägrett med senap och honung...

På det sättet kan ju de som inte tål något bara låta bli de sakerna de inte tål, vegetarianerna kan äta pastasallad utan kyckling, folk som vill ha köttbullar, kyckling eller korv på och i sin sallad kan ta det om de vill, andra kan använda osten, om de inte är laktosintoleranta... Ja, ni hajar. Alla kan plocka ihop något de tycker om. Alla blir mätta. Och alla får sin "specialkost" tillgodosedd.

Jag är så smart.

Dagens lunch - "typ cassoulet, kanske, fast med korv..."

En liten korvgryta med bönor och kyckling.

(4 port)
1 burk Heinz baked beans
1 msk kycklingfond
1 gul lök, tärnad.
1! dl rött matlagningsvin
1 msk tomatpuré
1 dl smörbönor
2 strimlade kycklingfiléer
Två sorters god korv - ungefär 250g, sammanlagt
1 dl vatten
Smör och olivolja till stekning.
Paprikapulver
Rosmarin
Vitlökspulver
Lökpulver
Salt
Vitpeppar
Spiskummin

Blanda kryddorna i en liten skål, till en trevlig liten grillkrydda
Krydda kycklingen och lägg i en stekpanna tillsammans med smöret och olivoljan.
Häll över i en gryta och fortsätt att i samma panna bryna löken.
Dela och stek vid behov korven.
I med fond, vin, tomatpuré och vatten i grytan. Låt koka ihop något
I med bönorna i grytan.
Så i med den stekta korven och löken.
Låt koka ihop ett kort tag. Servera med ris.

Dagens GI - kycklingsallad

Några av kollegorna äter GI-mat. Eller sådan där LCHF-mat, eller sådär. Ni hajar - mindre kolhydrater. Gärna mer fett. (Jag förstår att det finns en del begreppsförvirring här, men kolla in kostdoktorn.se, för att lära Er mer om vad som är vad).

Själv lagar jag bara maten. Och idag blev "dagens GI", en liten kycklingsallad. Jag valde att bara tranchera kycklingbröstet efter att ha stekt det (i olivolja, smör och lite kryddor, som salt, vitlök, paprika och rosmarin) och lägga det ovanpå salladen, som i övrigt bestod av isbergssallad, gul paprika och smörbönor i en liten olivoljedressing.

Så brukar JAG göra och det brukar bli så bra så, som Pippi säger!

Varmdagsmat - lite mozzarella

Det var extrapris på Mozzarella på min lokala coop-butik härom dagen. Tre mozzarella från Santa Lucia för tio kronor, för det var kort datum.

Och mozarella kan man ju alltid äta. Till exempel om det är så tokvarmt att man inte orkar äta något annat. Då kan det bli såhär, för att ändå försöka lura sig själv att man lyxar till det:

Mozarella i bitar på en tallrik.
Lite god olivolja
Lite vit balsamvinäger (aceto balsamico bianco)
Några tag med pepparkvarnen, som innehöll både rosépeppar, svartpeppar och vitpeppar
Lite svart vulkansalt

Och till detta dricker man förslagsvis vad som helst man tycker om. Utom möjligen öl.

...eller så kanske jag är Miljöpartist?

Har ju ett par dagar skrivit om den offentliga upphandlingen av sjukhusmat och med vämjelse konstaterat att Sodexho fått ett kontrakt de inte borde få, och dessutom på helt felaktiga grunder. Jag har varit arg och indignerad och känner att jag som kock i ett "offentligt" kök snart står på tur när kommunen vill spara pengar och centralisera (för-)skolemat. Men så:

Jag läser här fina blogginlägget hos kostdoktorn och inser att jag kanske är miljöpartist - trots allt!

För vad kan man annars tänka sig när man läser något så här vackert i DN?

- Vi vill få tillbaka yrkesstoltheten bland personalen, säger MP-språkröret Peter Eriksson.

Amen! Amen! Amen!

Plötsligt inser jag att det FINNS politiker som bryr sig. På riktigt. Och som faktiskt tycker att det är viktigt med GOD, närande, och lokalt lagad mat. Lagad av engagerade, kunniga kockar och kokerskor som känner sina gäster och som har ett personligt engagemang i sin arbetsmiljö.

Det känns på något sätt som om jag faktiskt ÄR miljöpartist.

...och det verkar också som om upphandlingen varit olaglig...

Jag skrev ju igår ett inlägg om hur irriterad jag var på hur den upphandling av sjukhusmat i Stockholm hade gått till och hur jag såg paralleller till "min värld" med mat för barn. Sodexho hade redan innan upphandlingen information om hur politikerna skulle ställa kraven för upphandlingen och kunde "skruva till" sitt anbud så att det precis passade. Dessutom godkände till slut politikerna inte några andra leverantörer! Sodexho kunde själva vara med och skriva kravspecen på det avtal man sedan kunde leverera till. (Lite som t.ex. bluffklubben "Skolmatens vänner" - en intresseorganisation där några livsmedelsföretag skriver rekommendationer för barn att äta tillsatser, för att det är "säkrare" än lokalt tillagad mat). Snyggt. Inte.

I dagens SvD går det att läsa en uppföljning på artikeln, som bl.a. berättar att upphandlingen varit olaglig. Bl.a.

... [Det] anges felaktigt i upphandlingsstrategin att beslut fattats av politikerna i produktionsutskottet, trots att utredarna inte kunnat hitta några handlingar eller annat som styrker detta.

Detta är enligt rapporten tecken på ”en informell styrning som inte är godtagbar från kommunalrättslig och demokratisk synpunkt”.

SKL riktar skarp kritik även på andra punkter:

• Den så kallade Steamplicity-rapporten som fullmäktige beställt för att utvärdera den nya portionspackade mikromaten innan den köptes in användes inte vid upphandlingen. Det trots att det tydligt angetts och att detta var en förutsättning för att undvika felsatsningar.

• Upphandlingen av personalmat och patientmat slogs ihop och sköttes inom ramen för vad som kallas samordnad upphandling, allt i strid med fattade beslut.

• När upphandlarna till slut bara hade ett anbud att utvärdera - Sodexos - borde upphandlingen inte ha slutförts.

...

Men oavsett om man nu har brutit mot lagen kommer man förmodligen inte kunna dra sig ur avtalet med Sodexho. Man blir då nämligen stämd för avtalsbrott. Gamla och sjuka kommer även fortsättningsvis få anonym, återuppvärmbar, portionspackad, smaklös skitmat.

En liten shake i sommarvärmen

Ja - eller vad man skall kalla det.

Lite is lägges i botten på en tillbringare
I med 1½ dl Valio Vanilj och rabarberyoghurt
I med ½ dl vispgrädde
I med 3 dl mjölk och 1 krm vaniljsocker
I med norra Europas största näve hallon

Stavmixa till isen krossats och du har en jämn, tjock konsistens.

Mums.

Konspirationer bakom centralisering av kök?

Läser i SvD idag om hur upphandlingen av sjukhusmat för Stockholms läns landsting gick till och blir mörkrädd.

Mörkrädd för att jag känner igen en del av tongångarna från de försök att centralisera all skomat och förskolemat som görs i Stockholm.

Livsmedelsindustrins företrädare går ihop i föreningar med käcka namn och får själva vara med och mer eller mindre själav skriva de policies och kostråd som skall gälla i varje enskild kommun. Kostchefer anställs på konsultuppdrag från livsmedelsbranchen.

En branch där man gärna ersätter "riktiga" produkter med tillsatser. Det är billigare. Det är lättare att "näringsberäkna" varje portion. Det är billigare. Mycket billigare.

Är det någon mer än jag som ser en fara i att A) mat för sjuka, gamla och barn i mindre och mindre utsträckning lagas av folk som känner just de sjuka, de gamla och barnen och/eller har intresse just för det? B) det är en industri som komersiellt vill öka vinsten på varje portion som själva tar fram riktlinjerna för vad som skall vara ett rekommenderat dagligt intag av just sina egna livsmedel?

Varmdagsmat?

Det är sommar. I Stockholm har det de senaste dagarna varit mellan 25 och 30 grader, lite beroende på var i stan man är, på eftermiddagarna.

Själv har jag svårt att äta när det är så varmt. Jag blir likskom inte hungrig. Jag ser till att dricka mycket, men jag har jättesvårt för att äta. Det blir bara kanske en tallrik yoghurt, eller lite bär och nötter eller så till lunch. En sallad eller skinka och melon till middag. Jag äter däremot gärna frukost. Ägg, smörgås, yoghurt, juice, kaffe... Varje dag. Men just lunchen - och middagen - tycker jag är svårt att äta.

Svaret har ibland blivit "sallad med något på". Där "något på" kan vara grillad haloumi, några skivor mozarella och en vinägrett, lite stekt bacon som fått svalna, lite tonfisk, några räkor och ett kallt kokt ägg, lite rostade pinjenötter...

Ni hajar.

Ibland gör jag bara grönsaksstavar och någon dipp på typ gräddfil eller creme fraiche. Ibland öppnar jag en burk sill och lägger lite på en smörgås.

Hur äter ni, när det är riktigt, riktigt varmt? Är det bara jag som inte klarar av att äta?

Vegschnitzel

Dagens vegetariska recept. En liten "vegetarisk schnitzel".

4 dl kikärter på burk
4 dl smörbönor (kokta)
1 tsk salt
1 dl finhackad gräslök
1 vitlöksklyfta
1 tsk lökpulver
1 krm vitpeppar
1 dl ströbröd
1 dl majsstärkelse

Mixas till en smet.
Smeten kluttas ut i ströbröd och vändes.
Friteras i 180 grader varm olja, i c:a 3 minuter på varje sida.

Servera till t.ex. örtcremefraiche, en salsa, eller som jag - lägg på en sallad. Senapsvinaigrette är jättegott!

"Din mamma" - och min.

Jobbar man i kök är tonen ibland rå med hjärtlig. Och ibland rå och hjärtlös. Inte sällan slutar det i kök med människor man känner i uttryck som "äh - håll kärften" eller "far åt helvete". Ibland - men mycket mer sällan - kommer något hip-hopande hormonyngel in i bilden och drar en "Din mamma..."

Meningar som "Din mamma..." handlar om att någons mamma är "så tjock att...", eller "så dum att..." eller bara, helt enkelt just "Din mamma..." och sedan låta fantasin själv fylla i.

Jag blir själv rätt irriterad när folk kör den där "Din mamma..."-grejen, så jag brukar fylla i "är fantastisk". För så är det. Min mamma är bäst. Och faktiskt - vore det inte för mamma skulle jag säkert aldrig blivit kock. Ingen har i så stor grad som mamma inspirerat min egen matlagning. Ingen har så ofta som mamma kommit med förslag, nya recepttips, goda idéer, eller varit en axel att gråta mot när det varit körigt på jobbet. Kort sagt - Min mamma är fantastisk.

Din mamma...?

--

Förresten - här kommer någon annans mamma (och pappa)s låt:

"California Dreamin'" - här framförd av en kille som fortfarande bor ihop med sin mamma:

Wow! Vilken vecka!

En sådan fantastisk vecka jag har på jobbet! Helt suverän. Och det känns som det behövs nu, efter ett par månader med väldigt högt tempo och bitvis en del motgångar! Men i alla fall - det har varit helt suveränt! Eller vad sägs om:

A) I måndags anställdes - till mitt kök - Sveriges kanske trevligaste kallskänka. En klockren rekrytering. (Jag har världens bästa chef - förresten - om jag inte skrivit det förut. Hon tycker inte alltid som jag, men hon tycker oftast rätt. Och den här gången tyckte vi dessutom lika!)

B) Vi har under början av veckan fått tillbaka stadens brukarundersökning där man mätt kvaliteten på alla förskolor. En av mätpunkterna var "mat" och mitt kök var bäst i min stadsdel. Allra bäst. Fantastiskt roligt - för det har varit min ambition att bli bäst på det här - först i min stadsdel (check!) sedan i Stockholm (still working) och till sist i Sverige. Att uppnå det här målet har definitivt sporrat mig att fortsätta jobba ännu hårdare för att bibehålla och höja kvaliteten vidare!

C) Idag hade jag fått mail, i min privata maillåda, från en av mina största idoler, både mat(-filosofi)-mässigt och i mitt skrivande! Det är säkert jättelöjligt, men det är nästan som att bli friad till, eller att hitta den där lappen i skåpet från den snyggaste tjejen i skolan, när man gick på högstadiet....

I vissa kretsar skulle det nu vara dags för ett "Hallelujah!"

Dagens lilla sommardrink

½ dl kallt mocca-kaffe
3 dl mjölk
1 dl vispgrädde
Några isbitar
2 skedar o'boy-pulver

mixas lätt och hälls upp i ett stort glas

Kan - för ett vuxnare alternativ också spetsas med t.ex. bailey's eller kaluha.

Sommar - på riktigt

För idag börjar ju Allsång på Skansen. Med Tomas Ledin. :-) Själv "fuskgrillar" jag, eftersom vi inte får grilla på balkongen - i mitt hus. Det blir att slänga i grejerna i en grillpanna för att ändå få lite mönster på dem.

Ikväll blev det en god marinerad karrékotlett och halloumi, som jag marinerat i lite vit balsamvinäger.

Till fläskkarrén blev det en marinad på tomatpuré, soja, vitlök, honung, salt, peppar, ingefära, olja och lite annat smått och gott.

Mums.

Päronmarmelad - typ som rabarbermarmelad, fast inte...

O. har inte varit fantastiskt utmanad av arbetsuppgifterna på sistone. Så - i förra veckan - hade vi "midsommarlunch" och genast blev det lite roligare grejer att göra.

På torsdagen, dagen före midsommarafton, hade vi dessutom planerat att göra av med fina rabarber, som skänkts oss i gåva av världens bästa Kock-Anna. Vi hade noggrannt planerat att göra marmelad på dessa. Med ingefära.

Något förvånade måste jag nog tillstå att vi blev när vi på torsdagen inte hittade några rabarber. Vi hade ju förberett dessa tidigare - rensat, skalat och skurit och sedan låtit ligga i citrondroppat vatten - för att kunna användas på torsdag morgon.

Mystiken tätnade emellertid då det helt plötsligt fanns en massa rabarberpaj på jobbet. Någon hade tagit våra rabarber och använt i sin paj, som nu skulle kollektiv-mumsas på rasten. Sista dagen som det var för flera av våra vikarier.

Det blev att hitta på något annat att göra marmelad på.

Lite snopna lade vi märke till att päronen gärna behövde göras av med före måndag och eftermiddagen ägnades således åt "typ rabarbermarmelad"-kok. Fast med päron. Såhär blev det:


10 stora päron (lite drygt, kanske?) - skalade i tärningar
1 stor tumme av ingefära - skalad - i brunoise
1 näve socker
Några apelsinskal

Kokas till rätt konsistens. Får svalna och hälles upp i burk.
Serveras med fördel till kex och ost.

Och mer off-topic: Till salu

Ni som känner mig vet att jag lirar trummor. Ni andra - Jag lirar trummor. Nu läggs den kyrka där trummorna stått ned och jag måste flytta på trummorna - före tisdag. Och jag har ingenstans att ha dem (min etta med sovalkov är helt enkelt för liten), så - well - om någon vill ha trummor billigt kan det bli en väldigt snabb affär!

Och tvärt om - om någon vill ha mycket trummor snabbt blir det väldigt billigt!

--

Det är ett "rockigt" set med mycket trummor för pengarna:
Tre hänpukor (10", 12" 13"), varav en på ensam arm att clampas upp i stativ och två på pukhållare på bastrumman, Två golvpukor (14" och 16"), En baskagge (22") och två virveltrummor (En i trä - som inte finns med på bilden, men är en gammal pearlvirvel i björk och klädd med röd sparkle-finish och en i plåt, bägge 14" * 7")

För dessa trummor - 1500:-

--

Hardware

Dubbelpedal - Pearl P122TW - Nya, vändbara klubbor (för olika hårdhet i slagen)
Två bomcymbalstativ
Ett rakt cymbalstativ
Ett hihat-stativ
Pukhållare och pukarm

En sisådär 1500:- till

--

Till sist - cymbaler

Ett set "Sabian B8" i hardcase
(Hihatlock - 14", en craschcymbal 16" och en ridecymbal 20")
En 12" Stagg DH Brilliant China Splash


Tjae - de är väl hållna - inga nyckelhål eller något, sparsamt spelade, med hardcase.

1500:- ?
--

Det finns lite annat smått och gott - slagverktyg, lite rytminstrument (trumtamburin, koklocka, block, kanske någon liten meningslös cymbal) som man får med i en "godispåse" på köpet, om man köper rubb och stubb.

Och då betalar man 4000:- För allt. Grejerna finns i Nacka, att hämta. Man tar en STOR bil (skåpbil) eller släpkärra med sig och 4 tusingar i kontanter med sig till där vi gör upp affären. Vill man köpa grejerna hör man av sig till e-postadressen här till höger med namn, telefonnummer dagtid och när du kan komma och hämta grejerna.

Senast tisdag kväll.

Off topic: Gamla bloggbekanta

I morgon är det måndag. Och "dagen efter midsommarhelgen". Oundlvikligen kommer vi att att på jobbet tvingas redogöra för hur våra midsomrar har varit. Men den här grejen - att skriva om hur det kan vara - har redan en annan "gammal bekant" eller kanske tillochmed "frikyrklig vän" skrivit om en gång i tiden - Emanuel Karlsten, killen som förresten är webredaktör för tidningen Dagens websida. Han hade en gång en blogg där han skrev rappt, roligt och personligt om olika företeelser och jag tycker att den här texten är bland det bästa och mest målande jag läst.

När jag läser den igen kollar jag in datumet. För det känns ju som att jag läste texten igår. Det är alltså två år sedan. Och jag kunde den fortfarande. Nästan ordagrant. Så finns det inte många som skriver.

Kolla in Emanuel.