Dagens citat

kommer från Det här inlägget hos Mackan:

Själv passerade jag ett café i studentstaden Lund igår och såg att de sålde kaffe latte. För 50 spänn.
Och undrar därmed vilken sorts kaffe man får för 50 pix.
I min värld (den verkliga världen) skulle det krävas typ att kaffebönorna passerat genom tarmarna på något fillipinskt kattdjur, att enbart vatten ur någon ren fjällbäck används, att kaffet framtställts på ett sådant där laboratorium där alla går klädda i overall, munskydd och hårnät, att mjölken kom från en helig ko i Indien som bara mjölkas rituellt en enda gång i livet och att sedan barbystade civilingenjörsutbildade oskulder handviftat in alpluft i skummet.

När jag slutade skratta undrar jag varför inte Mackan är krönikör på någon större tidning? Ge den här människan ett publicistpris, någon!

Till CT

CT (som är en tjej som skriver en "kristen" blogg) behöver hjälp med mat som inte är halvfabrikat. Hon undrar också lite om tillsatser i sitt inlägg:

...
Fisk är väl inte preparerat med en massa läskigheter åtminstone? Inte ens den panerade? Fiskpinnar? Och fiskgratäng? Kycklingdelarna borde väl kunna passera obemärkt?
...

Ok, såhärva - fisk är lurigt. Fisk som på något sätt är processad (rökt lax, gravad dito, fiskpinnar, färdiga fiskgratänger etc.) innehåller i princip ALLTID olika tillsatser. En del av dessa är säkert inte farliga. En del av de här tillsatserna har i princip som enda kriterium för att få finnas i livsmedel att de inte dödar den som äter dem. Att äta klarlack (gravad lax) är kanske inte det man helst av allt vill och således. Ju "närmare ursprunget" du kan komma med dina fiskinköp (köp färsk hel fisk eller fryst dito) desto bättre.

Vad det gäller kyckling har jag skrivit det förr och kommer att skriva det igen - köp hel kyckling, lär dig stycka den och stycka själv. Då VET du att det inte är något konstigt i något av det du äter. Dessutom är det väldigt, väldigt, väldigt, väldigt ekonomiskt. (En ensam kyckling ger fyra måltider till två personer, utan något som helst problem. Kolla lite här på bloggen för schyssta recept! :-) )

Det finns en massa saker att tänka på när det gäller "mat från grunden" och frågan är hur "från grunden" man vill vara. Och hur du t.ex. skall kontrollera att dina morötter, som du köper kravmärkta aldrig kommit i kontakt med en giftbesprutad dito, innan de hamnat i butiken? Frågan är var man själv sätter sina gränser, hur man själv vill göra.

Jag har egentligen en rätt avslappnad attityd mot t.ex. tillsatser, men jag tänker mer och mer på att inte t.ex. proppa barnen på min förskola fulla med natriumglutamat och sådana där eländiga färgämnen...

Samtidigt är jag i själv i princip beredd att äta vad som helst (även om det teoretiskt skulle kunna förkorta mitt liv) bara för att det är gott. Din kropp är inte ett tempel. Det är en nöjespark!

--

EDIT:

Kom på en idé jag nästan tycker är genial själv, efter ett tag ha tänkt på det här med "snabbmat" i färdigform. Släng ut din micro! Då har du inget att värma dina "TV-dinners" i. Köp en tryckkokare i stället! Då gör du långkok till snabbmat - du får i dig rätt grejer, kan laga mat från grunden fast du sparar tid. Kalops, indiska currygrytor osv. är nere på bara några minuters koktid. Tryckkokare är "da sheezneez" som det hette för några år sedan, på Hip-Hop-svenska...

Off-topic: Bild?

Fick följande lilla utmaning från Mackan:

Den gick ut på att man skulle leta upp fjärde bildmappen i datorn och plocka ut fjärde bilden i den och publicera denna bild i bloggen.

Och eftersom jag är på jobbet blir bilden (som kom i ett mail från min chef för ett tag sedan):

Det är klart att jag trivs, men ibland drömmer jag om...

Läser att bloggrannen Mami skrivit ett inlägg om hur hennes idealarbetsplats ser ut. Det är utlämnande läsning. Och spännande. Och hjärtevärmande. På samma gång.

Själv trivs jag väldigt bra på min arbetsplats. Jag får göra ungefär vad jag vill, utan att någon annan lägger sig . Jag lagar uppskattad mat till människor som förstår att älska arbetsinsatsen. Jag får dagligen beröm av både kollegor, varn och föräldrar. Dessutom vet jag numer i november vad jag skall göra i januari "efter julborden". Jag är kvar. I det här köket.

Samtigit... Om man fick önska helt fritt - hur skulle drömmen om en framtida arbetsplats se ut, om sisådär... Tio år? Eller tjugo? Herergud! Jag skall jobba i mer än tjugo år till!

Jag skulle vilja ha ett eget ställe. Kanske någon som jobbade "fronten" med en liten bar och så lunchservering och kanske några bord med enkla men goda rätter på kvällen. Menyn skulle vara rustik och familjevänlig. Till lunch skulle jag varje dag ha något slags "dagens soppa", "dagens pasta" och så kanske en "dagens husman". På kvällen skulle jag vilaj servera enkla lantliga (franska) bistroklassiker: Kanske sniglar? Vitlöksfrästa champinjoner, Moules marinieres, kalvlever anglais, croque monsieur, coq au vin, boeuf bourguignon, Biff med bearnaise... Och så chokladmousse, creme brûlée, tarte tatin... Enkla grejer.

Stället skulle ligga på landsbygden någonstans. Vara fett ohippt och se ut som om man stigit in i en tidsmaskin. Bar i zink eller möjligen ädelträ med mässing. Mörka rustika möbler. Kanske rutiga dukar med franska liljor på? Soft belysning. Någon orkidé eller så i ett fönster... Det är huvudsakligen en bar med lite mat, men kanske också ett pensionat? Där jobbar jag och min familj. Och bor något stenkast därifrån, i ett gult hus med snickarglädje, öppen spis och bastu. :-)

Ungefär så tänker jag mig framtiden. Hur tänker ni Er framtid?

Hahaha! Ärligt?!

Läser att jag blivit nominerad i aftonbladets Det Stora Bloggpriset. Tack, mamma, eller vem det nu var som skickade in en nominering. :-)

Omsorgsmuggen

Måste få berätta en historia, även om den är lite off-topic: Strax före jul hittade en av kollegorna en porslinsmugg i soprummet, här på jobbet. Muggen låg i en originalkartong och såg såg ren och fräsch ut och var hel, så kollegan kom upp med den i köket, där den diskades några gånger och sedan dess används rätt flitigt.

Muggen är en vit porslinsmugg, men med ett speciellt tryck på: Den har små hjärtan på sig och bär texten "God morgon snygging".

Jag vet inte hur ni har det på Era jobb, men på mitt jobb händer det att man kanske inte direkt känner sig som en snygging just på morgonen. Vissa dagar behöver man helt enkelt lite mer omsorg än andra och då kommer den här koppen fram!

Den här koppen har nu börjat gå runt lite i huset. Kollegor tar den till varandra när man känner att "min kollega verkar behöva en lite extra puff idag" och så liksom: "Kolla - jag hämtade te åt dig idag." Så nu har vi en ny tradition på jobbet - Omsorgsmuggen.

Mami - We're SO ON! :-)

Bloggkompisen Mami, från nya bloggfavvisen "Kocken tar time-out" och jag har i någon vecka bollat idén om "blodpuddingstillbehörstävling". Nu är den igång på Mamis Blogg. Kolla in!

--

Själv ställer jag upp med: "Åppelchutney med granatäpple":

6 äpplen i småbitar
1 dl vitt vin
½ dl sockerlag med kanel
1 krm kardemumma
1 krm ingefära
1½ msk vitvinsinäger eller äppelciderinäger
1 granatäpple

Alla ingredienser mäts upp i en kastrull, utom granatäpplet.
Kokas ihop till rätt konsistens. Tas av värmen och får svalna.
Chutney och granatäpple varvas i vacker skål eller burk. Klarar sig någon vecka i kylskåp.

I svallet efter "den hemliga kocken"

Läser en artikel i SvD idag om hur livsmedel kan kallas för i princip vad som helst, även om det inte stämmer. I och för sig inga nyheter, för oss som t.ex. har läst "Den hemlige kocken" eller "äkta vara", men icke desto mindre - bra att media tar upp det igen. Bra jobbat, SvD!

Grattis

Som sist i världen: Grattis, Viktor Westerlind, Fredsgatan 12.

I mitt skafferi och i ditt?

Min musa skall flytta hemifrån. Samtidigt skriver "Kocken tar time out" en fantastisk bloggpost (igen) om sitt skafferi.

Grejen ahr säkert diskuterats ett par gånger förut, men här kommer i alla fall något slags lista på "grejer att alltid ha hemma" och som något slags tips vad man kan ha hemma och vad man kan göra med det.

10 grejer jag (nästan) alltid har hemma:

1: Bönor i olika sorter. Jag brukar köpa olika på burk, från typ zeta, färdigkokta. Enkelt, smidigt och billigt. Kan dryga ut sallader, grytor, såser, och allt möjligt. Gott, nyttigt, billigt och alldeles... alldeles underbart!

2: Bacon. Ett paket bacon kostarrunt 10 bagis och kan stekas och ätas till ägg, dryga ut såser och grytor, stekas och läggas på sallader, has i pastasåser... Ett livsmedel som kan användas till nästan allt, som dessutom är billigt. Och som man kan köpa några paket när det typ är "tag tre för 20 spänn" på din lokala mataffär, och sedan ha något paket liggande i frysen. Det håller sig länge.

3: Röda linser. Enkelt att göra t.ex. daal av, eller om man vill göra något slags egen falafel hemma. Och det är ju alltid gott!

4: BULJONG! Hemmakokt eller köpt. Oumbärligt. Kycklingbuljong går till nöds att använda till allt!

5: Ägg (bas till såser, majonnäser, pannkaka, bak eller ibland just till... ägg. Kokt eller stekt.

6: En olivolja och en matolja. Till allt man har olivolja eller smakfri olja till.

7: Blodpudding. Jo, faktiskt. Billigt (som bara den!) och man kan ha det liggande i frysen ungefär hur länge som helst. Tillsammans med ditt bacon är det jättegott!

8: Gul lök. I massor. I värsta fall kan man ta bara löken och buljongen och göra en löksoppa. I annat fall använder jag lök i nästan allt jag lagar.

9: Matvete. Billigt. Billigare än t.ex. couscous och nyttigare. Och gott till t.ex. de där falafflarna du gjorde tidigare samt till en tomatsås som du gör av...

10: Krossade tomater. De flesta butiker säljer krossade tomater på burk för typ 3-4 spänn burken. En burk räcker till åtminstone en (oftast två -tre portioner av t.ex. pastasås, någon kryddigare sås till dina falafel, eller i köttfärssåsen, chiligrytan eller.... Ja, allt man kan ha krossasde tomater i.

För övrigt - de gamla husmorsknepen "rivna morötter i köttfärsen" och "kokt ris i köttfärslimpan" och sådant där, för att liksom dryga ut de råvaror som är dyra (köttfärs) med billigare (ris) är alltid bra idéer, liksom - och det här har jag skrivit hur många gånger som helst förut - att lära sig stycka en hel kyckling. En hel kyckling kostar någon tia om den är fryst. Ta hem den, tina den, stycka den och du har helt plötsligt kycklingkött till 4-5 middagar (om du lagar mat åt dig själv) och du har dessutom ett fantastiskt fint skrov att laga god buljong på, som du kan använda till dina såser, dina soppor osv. Så - jag skriver det igen - Lär dig stycka en kyckling!

--

EDIT 20:22 - Såg att Lyxpirayan skrivit en post inspirerad av den här. Kolla in!

Fått nåt i nåt?

Hör på radionyheterna om ett skolkök i spånga, som serverat kyckling där sedan gästerna hittat vassa metallbitar i maten. Storköket köper in maten från en cateringfirma. Någonstans någon gång har det tydligen förekommit arbete i köket, där rör i taket lagats, samtidigt som mat stått framme - kan maten ha blivit kontaminerad av detta? "Vi utreder var vi brister i våra rutiner" säger man i storköket.

Förra veckan hörde vi om en liknande incident, i ett storkök, som får sin mat från en cateringfirma, där pasta som hamnat på golvet sedan serveras till gästerna. Trots att det finns bildbevis på vad som hänt och folk givetvis är (rättmätigen) upprörda får vi samma svar "vi utreder saken för att se var våra rutiner brister"...

Commonm sense is not that common, verkar det som? Grejer ligger på golvet? Mat? Knappast, va - har det varit på golvet är det inte längre mat. Punkt. Arbetare arbetar med att fila/kapa/såga rör av metall i köket? - kanske läge att A) avbryta arbetet ett tag och låta alla bli färdiga med sitt, B) åtminstone näcka över maten, om den skall stå öppet i en miljö där den kan kontamineras av främmande föremmål?

Hur svårt kan det vara? Hur mycket behöver utredas?

Tack och lov har ingen dött av de här incidenterna. Det känns mer som Guds omsorg än något slags rutiner. Det handlar inte om utbildning. Det handlar inte om rutiner. Det handlar om att folk inte har antingen tid att göra sitt jobb, vilket är en ledningsfråga, eller lust att ta det på allvar, vilket är en ansvarsfråga för den enskilda kocken/kokerskan. Sluta utred! Agera!

--

EDIT: 20:30 - Lade till några länkar till artiklar om händelserna, ur dagspressen.

Det handlar inte om käket, inte om ingredienserna - det handlar om sällskapet!

Lyssnar ju mycket på radio på jobbet. Då fleraav mina kollegortröttnat på att alltid höra samma rocklåtar spelas, om och om igen, går de ibland och skruvar på min radio för att ställa in andra kanaler. Lyssnade på bl.a. "Önsketimman" idag på Mix Megapol och där handladeidag "dagens fråga" om "Om du fick äta lunch med vem som helst, levande eller död - vem skulle det vara?" Jag tänkte och tänkte och kom på flera bra kandidater:

Keith Moon (från The Who - avliden legendarisk rocktrummis)
Gordon Ramsau (KulTV-kock)
Människan som kom på elvispen (vem var det? Och hur gick det till?)
Min gamla musiklärare från gymnasiet (vad blev det av honom?)
Kylie Minogue (Jodå!)
...

Men så frågade programledaren vid något tillfälle VAD man skulle äta och lyssnaren hade ingen riktig aning om vad han (eller hon?) skulle svara...

Har kommit fram till en - för mig, i egenskap av kock - hemsk insikt: "Favoritmat" handlar mer om tillfället då den äts, än vad som äts!

Ibland når någon frogat mig om "vad är din favoritmat?" har jag svarat något i stil med "min mammas makakronipudding" eller "min mammas Janssons frestelse". Ofta utan att blinka. Men de senaste dagarna har jag, efter att ha ätit middag men någon jag tycker mycket om och alltid kommer att vara tacksam mot, inte minst för sällskapet, kommit fram till den hårda insikten: "hur bra jag än är som kock kommer min mat alltid vara av sekundär betydelse. Det primära är att äta tillsammans!". Sällskapet är liksom viktigare än vad man äter. Ibland är blodpudding världens bästa måltid. Ibland är tryffelrisotto bäst. Ibland gäller varm kycklingsallad. Ibland kan något så enkelt som uppvärmd soppa från lunchen vara världens bästa måltid. Bara för att sällskapet är det rätta.

I och för sig - mamma är också "rätt sällskap", så "favoritmaten" är väl fortfarande samma rätter...

Vem skulle DU vilja äta lunch, eller middag med? Och vad skulle ni äta? Och varför?

Blogghyllande: Några lästips.

Tycker du att Krubb uppdateras för sällan? Kolla in de här bloggarna! Det gör jag! Och det är bara att inse att det finns fler begåvade matbloggare i Sverige, just nu, än det gjort tidigare. De här är några riktigt vassa!

NickeKocks Matblogg - Matblogg av kock, med mat som jag skulle kunna laga och med ett språk som känns genuint. Riktigt roligt att läsa "en till kock-blogg". Det finns för få på Svenska.

Lyxpirayans pyxpirayanagg - En väldigt sinnligt skriven matblogg med bra recept, roliga tips och väldigt fina egna kommentarer i recepten. Åh, om jag kunde skriva sådana här recept! Riktigt, riktigt bra!

Kocken tar Time-Out Av kock-tjej som skriver om sitt jobb, vad hon gör när hon inte är på jobbet, vad hon gillar för grejer i köket och... Ja - ni hajar - alldeles underbart! Det är sällan jag hittar nya bloggar av just kockar, och på svenska, men den här är dessutom riktigt, riktigt bra. Ett måste i din bloggläsare!

Varm kycklingsallad med italienska smaker

Har en gammal klassiker jag plockar fram ibland, som jag verkligen gillar! En "varm sallad med italienska smaker" som jag brukar göra lite i olika varinter beroende på årstid och tillgång på varor. Såhär blev det igår:

2 port:

150 gram sköljd blandad sallad av mangold, spenat, ruccola och green leaf
200g kycklingfile
4 skivor vitt bröd (toast)
1 st mozarella
1 paket saltå kvarns pinjenötter
2 msk extra virgin olivolja (någon fruttato med tydliga grästoner)
Några spån fäskhyvlad parmesan
Paprikapulver
Vitlökspulver
Svartpeppar
Torkad basilika
Stek kyckling i olivolja med kryddor efter behag.
Tärna och stek brödet till krutonger
Lägg upp på tallrik, med sallad underst, sedan kyckling, sedan krutonger.
Rista pinjenötterna och strö över salladen.
Tärna mozarella och hyvla parmesan över hela salladen
Tillsätt - om du vill - några torkade tomater.

Dressing:

1 äggula
1 tsk senap
1 msk vinäger (igår blev det äppelcidervinäger, men vilken som helst funkar)
Några droppar citron
1-1½ dl matolja
1 msk pesto genovese

Rör ihop alla ingredienserna utom peston till en majonnäs. Låt gå något tunnare än vanligt. Rör i peston. Rippla över salladen.

Världens enklaste, snabbaste, godaste tillbehör

Hade ingen bild på det här, men får väl återkomma med en vid ett senare tillfälle, ifall jag hittar någon, eller tar någon i framtiden)

Smörbönor.
Eller carbanzobönor.
Eller cannelinibönor
Eller någon anna ljus böna, i princip vilken som heslt.
Blötläggs, kokas (eller köps färdigkokt på burk) och marineras sedan i olivolja med

vitlök
Salt
finhackad persilja

Svårare är receptet inte, på lycka!

Intressant tanke om specialkost

Läser ett fint inlägg på utmärkta Taffel-bloggen "kort om gott". Det går kort ut på det solidariska i att äta samma sorts mat som någon annan i ett hushåll, om denne andra har något slags behov av "specialkost" p.g.a. t.ex. allergi eller överkänslighet mot något livsmedel.

En tanke som slutar med följande lilla stycke:

Tänker på alla barn i skolan som behöver specialmat. Hur schysst det är om husmor i köket reder av såsen med maizena istället för vetemjöl, så att även glutenöverkänsliga tål den. Eller att hon köper in och serverar köttbullar utan griskött, så att alla barn kan äta samma, oavsett religion.

Jag tycker också att det skulle kunna vara "schysst" att reda av såser med Maizena, eller gör laktosfri kost, eller fläskfri, eller vegetarisk, eller glutenfri, eller...

Ni hajar. Till sist måste man - om man (som jag) lagar mat till ungefär 200 personer, med ungefär 10% specialkost ta ett beslut för VILKEN sorts mat man lagar. Det är omöjligt att servera glutenfri vegankost (utan bönor, linser, broccoli, kål eller någon rotfrukt utom palsternacka) varje dag. I alla fall för mig. I alla fall i de här kvantiteterna.

Jag får därför försöka "slå så många flugor i samma smäll jag kan" och göra t.ex. "glutenfri vegetarisk kost" till de som tål det, "något till L" (som har en massa olika livsmedelsöverkänsligheter" och så till sist något som "alla andra" tål. Det blir således bara tre varianter. Värst är det när jag skall ha något med korv i:

Några äter inte fläsk, några är vegetarianer, några tål inte vanliga konservmedel i korv, några tål inte mjölkprodukter (laktos eller mjölkproteiner) några tål inte alla kryddor (fänkål, t.ex.) etc. Det är inte ovanligt att jag, just för att barnen skall kunna känna att de i alla fall får "liknande" mat som sina kompisar - fastän man har något slags livsmedelsöverkänslighet, har sisådär 7-8 olika varianter på spisen, innan det är dags att servera...

Jag tycker som sagt att tanken ovan är "schysst" eller "vacker", men förr eller senare blir den omöjlig i praktiken. Så är det i mitt jobb, som kock, åt barn, i offentlig verksamhet.

Matuppror: Fet mjölk och smör på mackorna till barnen!

Den fantastiska LCHF-matbloggen Kostdoktorn har under veckan skrivit flera inlägg om bl.a. fetthalten i mjölkprodukter till barn.

Idag skriver kostdoktorn om en protest som tydligen tagit sin start i Haparanda, där man nu samlar in namnunderskrifter till skolminister Björklund, för att han skall ligga på om mer fett i mjölkprodukterna i skolmaten.

Det skall bli intressant att se var det här slutar?!

--

EDIT: 20090124 09:43

Ser nu att även Lagers Tabberas har skrivit lite i ämnet. Ni som inte läser Lager än - gör det!

Tiger som tigern

Som flera av Er säkert märkt är jag väldigt intresserad av skrivande och språkets alla små nyanser. Har under senaste tiden reflekterat kring det här med liknelser...

Kompisen F får reda på en hemlighet och säger "Jag tiger som tigern". Jag blir full i skratt. Vilket sött uttryck! Att en tiger skulle tiga! Men samtidigt, tigern är nog det rovdjur som jagar tystast och ofta går över stora områden för att göra det. I ensamhet. Det är nog rätt tyst att vara tiger...

Tänker på det där med att vi ofta ger varandra "fabelliknelser". Någon är stark som en björn. Någon annan är envis som en åsna. Ytterligare någon är kanske vis som en uggla eller en "ensamvarg". I restaurangvärlden skiljer man ibland på en "kamel", en servitris (dugligt bärdjur som går långa sträckor utan vatten - två pucklar..." eller en "ardenner" (en arbetshäst), eller i värsta fall "åsna" - (oduglig, behöver både piska och morot i princip konstant för att göra sitt jobb).

Men vi liknar aldrig saker vid mat? Vi använder djur i stället för saker i vår egen närmiljö för att beskriva människor och egenskaper omkring oss? Ologiskt. Man hör aldrig att någon är "söt som en jordgubbe" eller ens "sur som citron"? I och för sig hade jag en gång en kollega som vi brukade kalla "krusbäret" (sur och luden). Och visst har man säkert hört någon kalla någon tjej för "pudding", men är det inte konstigt att vi inte oftare kallar varandra för matuttryck?

"God som en hjortstek" skulle kunna vara ett. Vad skulle du vilja mynta för matordspråk?

--

Edit: När jag var tonåring hade min bror och jag ett uttryck jag kom på nu - "som att snyta sig i kall gröt". Om allt som var tråkigt, trist eller sorgligt. :-)

Mat med barn

Jag skriver då och då hur underbart det är att laga mat med mina barn, och då framförallt med min dotter - en tjej som numer är snart fem år och duktigt intresserad av mat. Att laga mat är något jag älskar och som jag gärna vill både dela med barnen, men också - har det visat sig - en av de få grejer jag som pappa faktiskt kan lära mina barn.

Jag umgås därför gärna med dem i köket. Dottern brukar få någon arbetsuppgift som att skala morötter eller potatis, röra i grytor och kastruller, smaka av och krydda maten. Själv får jag (ibland utan inbladning) använda den stora kockkniven och skära ingredienser i mindre bitar...

Men så är det inte för alla. Annika, på utmärkta matbloggenSmaskens skriver idag ett inlägg om hur hon tycker att matlagning med barn, och kanske framförallt bilden av hur matlagning med barn är i media, inte stämmer överens med hennes verklighet. Bra skrivet. Kärnfullt.

Jag håller inte riktigt med henne (som ni kanske förstått), men jag tycker att inlägget är bra och det är viktigt att också förstå att alla inte har samma inställning eller erfarenheter som jag. Kolla in det!

Förresten

Var det någon av Er som hörde Meny? Själv missade jag det, för det var lite "tjockt" på jobbet just då, men jag tänker lyssna på det ikväll, på nätet.