Så - äntligen - blev det dags för den där hornhinnetransplantationen. I måndags, vid elvatiden opererades jag på S:t Eriks ögonsjukhus (de är riktiga hjältar!) och fick så min nya (eller i alla fall bättre begagnade) hornhinna.
Så - hur känns det? Well. Jag trodde att det skulle vara värre. Faktiskt. Å andra sidan trodde jag att jag skulle ligga i ett hörn och gråta efter morfin i någon vecka, illamående, oförmögen att äta och kraftigt disorienterad. Så är det alltså inte. För mig, skall tilläggas. Jag mår oförskämt bra, på det hela taget.
Mitt högeröga är rött. Myckeat rött. Det rinner ur det nästan hela tiden och jag är ljuskänslig. Jag kan inte läsa eller så med det, men faktiskt, jag kan redan se lite genom den transplanterade hinnan. på nätterna kommer fortfarande ibland blod ut med tårvätskan och kletar ihop ögat eller skapar ofräscha märken på örngottet, men annars - det är helt ok, faktiskt.
Jag kan ännu inte hacka lök, tyvärr, men jag lyssnar på ljudböcker, tvingar grannar och kompisar att läsa för mig och ringer och telefonterroriserar gamla vänner och bekanta. Jag går ibland prommenader med min vita käpp och känner mig på det hela taget.... ... . lycklkigt lottad, eller "välsignad", för att använda ett religiöst ord.
Så - för att sammanfatta - det tar ett tag innan jag skriver här igen. Eller läser Era kommentarer eller egna bloggar, men det är bara en tidsfråga nu. Det KOMMER att bli bättre. Och jag KOMMER att kunna se igen. Och jag mår - efter omständigheterna - väldigt bra.
Ring mig gärna, för jag tycker fortfarande att det är jättetrist att vara ensam hemma. Mitt nummer står i en tidigare post, några poster ned, här i bloggen...
Kram på Er alla.
lördag, september 29, 2007
lördag, september 08, 2007
Omie vann glasstävlingen!
Omar "Omie" Ud-Din vann alltså Krubbs glasstävling. Grattis, grattis, grattis. Barbro Anderssons fina bok "GaloshJesus och Frukostflingorna" kommer med posten.
Tack för alla bidrag, alla.
Och ja - jag får hjälp att lägga upp det här också. Jag nås säkrast per telefon även fortsättningsvis. Går allt som jag vill blir det operation framåt slutet av september...
Tack - som sagt - för fint deltagande, alla och för alla goda glassbidrag! Och Grattis, Omar!
Tack för alla bidrag, alla.
Och ja - jag får hjälp att lägga upp det här också. Jag nås säkrast per telefon även fortsättningsvis. Går allt som jag vill blir det operation framåt slutet av september...
Tack - som sagt - för fint deltagande, alla och för alla goda glassbidrag! Och Grattis, Omar!
onsdag, september 05, 2007
Fame - I'm gonna live forever...
... eller... Nåväl.
Några av Er har redan sett det, men jag vann alltså Aftonbladets Mat-Tina-tävling med bidraget "Jespers kök". Idag har man med en liten intervju med mig på websidorna för mat och vin.
För alla vanligt funtade människor är det här förmodligen inget att yvas öve, men för en som aldrig vunnit något tidigare känns det stort. Riktigt stort. Att hamna på en av landets största websajter bara för att ha lagat mat framför en mycket stadigt hållen (och väl arbetad) kamera. (Tack Kristofer!)
Gratulationer, sågningar, spott och spe kan som vanligt lämnas till mig via mobiltelefonen, eftersom jag inte ser tillräckligt bra för att läsa kommentarer eller e-post (och får hjälp med att posta även det här inlägget - Tack Magnus).
Några andra bloggare har faktiskt redan hunnit skriva om det här:
Dels Sveriges kanske bästa blogg om "kristen media" - Kristofer upp och ner
Dessutom min gamla trogne, lojale och duktiga commis Omar.
Check it out.
Några av Er har redan sett det, men jag vann alltså Aftonbladets Mat-Tina-tävling med bidraget "Jespers kök". Idag har man med en liten intervju med mig på websidorna för mat och vin.
För alla vanligt funtade människor är det här förmodligen inget att yvas öve, men för en som aldrig vunnit något tidigare känns det stort. Riktigt stort. Att hamna på en av landets största websajter bara för att ha lagat mat framför en mycket stadigt hållen (och väl arbetad) kamera. (Tack Kristofer!)
Gratulationer, sågningar, spott och spe kan som vanligt lämnas till mig via mobiltelefonen, eftersom jag inte ser tillräckligt bra för att läsa kommentarer eller e-post (och får hjälp med att posta även det här inlägget - Tack Magnus).
Några andra bloggare har faktiskt redan hunnit skriva om det här:
Dels Sveriges kanske bästa blogg om "kristen media" - Kristofer upp och ner
Dessutom min gamla trogne, lojale och duktiga commis Omar.
Check it out.
lördag, augusti 25, 2007
For your eyes only
Tjaba, gänget! Jag är ledsen att jag inte skrivit på ett tag, och det kommer tyvärr att dröja ett tag innan jag skriver igen. Det finns en naturlig orsak, och den är inte så svart som några av Er målat upp för sig. Jag lever. Jag mår - efter omständigheterna - bra.
Men det finns, som ni kan förstå av den meningen - just "omständigheter". Den 8:e augusti sprack hornhinnan på mitt "bra" öga, och jag fick opereras akut. På höger öga ser jag - just nu - skillnad mellan mörker och ljus. På vänster öga ser jag - sedan tidigare - väldigt lite. Såpass lite att jag inte kan läsa vad jag skriver. Eller något annat heller, för den delen. E-post, bloggkommentarer etc. är alltså lite svårt att reagera på.
Så - för att göra en lång historia kort - det kommer att ta ett tag innan jag skriver igen. Jag väntar på en hornhinnetransplantation, och den kan komma att infalla någon gång under september. Efter den krävs lite konvalicens innan jag åter kan läsa, men så snart jag kan läsa kommer jag att börja skriva här igen...
Vad det gäller tävlingen måste ju en vinnare utses i tävlingen om glass, och om "min sushikompis Lars" hjälper mig kommer vi att ha en final här på sidan, med en liten omröstning här ute i mariginalen till höger.
Tills vi hörs igen. Kram, alla.
Ni som vill - ring mig gärna. På mobilen. Den är på ibland och jag uppskattar samtal. Jag grejar bara inte att läsa mail och så just nu.
För Er som inte har numret är det: 0730 37 67 96.
Vi hörs.
/Jesper
(Med hjälp av Sushi-Lars)
Men det finns, som ni kan förstå av den meningen - just "omständigheter". Den 8:e augusti sprack hornhinnan på mitt "bra" öga, och jag fick opereras akut. På höger öga ser jag - just nu - skillnad mellan mörker och ljus. På vänster öga ser jag - sedan tidigare - väldigt lite. Såpass lite att jag inte kan läsa vad jag skriver. Eller något annat heller, för den delen. E-post, bloggkommentarer etc. är alltså lite svårt att reagera på.
Så - för att göra en lång historia kort - det kommer att ta ett tag innan jag skriver igen. Jag väntar på en hornhinnetransplantation, och den kan komma att infalla någon gång under september. Efter den krävs lite konvalicens innan jag åter kan läsa, men så snart jag kan läsa kommer jag att börja skriva här igen...
Vad det gäller tävlingen måste ju en vinnare utses i tävlingen om glass, och om "min sushikompis Lars" hjälper mig kommer vi att ha en final här på sidan, med en liten omröstning här ute i mariginalen till höger.
Tills vi hörs igen. Kram, alla.
Ni som vill - ring mig gärna. På mobilen. Den är på ibland och jag uppskattar samtal. Jag grejar bara inte att läsa mail och så just nu.
För Er som inte har numret är det: 0730 37 67 96.
Vi hörs.
/Jesper
(Med hjälp av Sushi-Lars)
tisdag, augusti 07, 2007
Äppelkräm
Med dagens lunch på spisen och med lite extra tid att slå ihjäl blev det att skriva ned ett recept på äppelkräm, så som jag gör den, till ungarna på Grantomta, idag:
Du behöver (för 20 port.):
15 gröna äpplen
2 l vatten
2 dl potatismjöl (i en sikt)
1 dl socker
och möjligen 1 -2 dl äppeljuicekoncentrat
Gör såhär:
Lägg äpplena urkärnade och tärnade i en stor kastrull, häll på vattnet. Koka upp och låt småkoka i en timma, eller tills äpplena är mjuka och faller söner. Red med potatismjöl. Klarna krämen med sockret.
För att få en något bättre färg kan man använda citron i vattnet när man kokar, eller möjligen äppeljuice.
Smaka gärna ava krämen med socker och kanel.
Du behöver (för 20 port.):
15 gröna äpplen
2 l vatten
2 dl potatismjöl (i en sikt)
1 dl socker
och möjligen 1 -2 dl äppeljuicekoncentrat
Gör såhär:
Lägg äpplena urkärnade och tärnade i en stor kastrull, häll på vattnet. Koka upp och låt småkoka i en timma, eller tills äpplena är mjuka och faller söner. Red med potatismjöl. Klarna krämen med sockret.
För att få en något bättre färg kan man använda citron i vattnet när man kokar, eller möjligen äppeljuice.
Smaka gärna ava krämen med socker och kanel.
måndag, augusti 06, 2007
Kom ihåg!
Om bara några timmar går omröstningen, här till höger, om vad som är bäst på Krubb ut. Check it out.
På fredag går deadlinen för glasstäblingen ut. Var säker på att lämna in ett bidrag till den också. Fina priser!
Aftonbladets videotävling fortsätter, rösta gärna där också (om du tänker ge mig höga poäng, annars kan du låta bli!) :-)
Bara som en påminnelse alltså.
På fredag går deadlinen för glasstäblingen ut. Var säker på att lämna in ett bidrag till den också. Fina priser!
Aftonbladets videotävling fortsätter, rösta gärna där också (om du tänker ge mig höga poäng, annars kan du låta bli!) :-)
Bara som en påminnelse alltså.
Idag däremot...
Det är måndag morgon. Måndag efter söndagen som kom efter lördagen. Bröllopslördagen. Dessutom måndagen efter min första, väldigt lugna vecka på Grantomta.
Idag, däremot börjar allvaret. Alla barn kommer tillbaka till förskolan idag och jag har ett trettiotal extra beställda till fritids. Gluten och laktosintoleranta, vegetarianer, you name it. Det kommer alltså, med största sannolikhet, att bli "lite tempo" idag.
Igår var det vila. Jag tog det lugnt nästan hela dagen. Sov, för en gångs skull, till efter sju på morgonen (sovmorgon! Whee!)åt frukost med familjen, var i kyrkan provkörde Izabella en sväng (hon funkade! Dubbelwhee!), lekte med dottern i sandlådan, plockade blommor åt hennes mor och avslutade sedan kvällen framför TVn.
Idag däremotförväntar jag mig att det inte vblir så mycket vila. Jag kommer inte att bli överraskad om jag kommer att få vara kvar längre än vanligt på jobbet. Jag lär ha mycket disk idag, och jag har , som sagt rätt mycket gäster.
Idag, däremot börjar allvaret. Alla barn kommer tillbaka till förskolan idag och jag har ett trettiotal extra beställda till fritids. Gluten och laktosintoleranta, vegetarianer, you name it. Det kommer alltså, med största sannolikhet, att bli "lite tempo" idag.
Igår var det vila. Jag tog det lugnt nästan hela dagen. Sov, för en gångs skull, till efter sju på morgonen (sovmorgon! Whee!)åt frukost med familjen, var i kyrkan provkörde Izabella en sväng (hon funkade! Dubbelwhee!), lekte med dottern i sandlådan, plockade blommor åt hennes mor och avslutade sedan kvällen framför TVn.
Idag däremotförväntar jag mig att det inte vblir så mycket vila. Jag kommer inte att bli överraskad om jag kommer att få vara kvar längre än vanligt på jobbet. Jag lär ha mycket disk idag, och jag har , som sagt rätt mycket gäster.
söndag, augusti 05, 2007
'Tänk på vilodagen' eller 'Dagen efter kvällen före'
Och det blev afton och det blev morgon den sjunde dagen...
Det är söndag. Solens obamhärtiga strålar silas genom persiennerna och färgar vårt ljusa sovrum gråblått.Bredvid mig i sängen ligger de båda rödhåriga skönheter jag delar livet med: frun och dottern. Bägge snusar fortfarande.
Fötterna ömmar.
Jag lägger mig på rygg och tittar ett tag i taget och min dimmiga blick är ännu något mindre klar idag. Knäna ömmar. Benhinnorna ömmar. Jag har en liten rispa på ett finger som jag inte lagt märke till tidigare, men som nu svider. Kroppen känns tung.
Det var en tung dag igår.
Det gick bra. Men det var tungt. En lång dag, på tretton timmar, lite drygt, och med mycket att göra. Servisen var en kort, det blev strul med planering och när festen väl är igång finns det alltid folk som talar för länge mellan rätter och man får halta och vända igen. Desserten - en frusen cheesecake, eller vad man skall kalla en creme anglais på digestivebotten - SMÄLTER om den får stå och vänta en halvtimma på att någon skall hålla ett spontant, oförberett tal...
Mental note: "Jag skall aldrig mer jobba bröllop".
Jag gillar egentligen bröllop. Man träffar mycket folk (och många potentiella kunder), alla är glada och alla vill göra sitt bästa, men det är tungt ibland.
Och idag har jag ont.
Tur att jag inte skall jobba igen förrän i morgon. Idag skall jag vila. Jag vänder mig om i sängen och somnar om igen, med en rödhårig treåring snusandes i nacken.
Det är söndag. Solens obamhärtiga strålar silas genom persiennerna och färgar vårt ljusa sovrum gråblått.Bredvid mig i sängen ligger de båda rödhåriga skönheter jag delar livet med: frun och dottern. Bägge snusar fortfarande.
Fötterna ömmar.
Jag lägger mig på rygg och tittar ett tag i taget och min dimmiga blick är ännu något mindre klar idag. Knäna ömmar. Benhinnorna ömmar. Jag har en liten rispa på ett finger som jag inte lagt märke till tidigare, men som nu svider. Kroppen känns tung.
Det var en tung dag igår.
Det gick bra. Men det var tungt. En lång dag, på tretton timmar, lite drygt, och med mycket att göra. Servisen var en kort, det blev strul med planering och när festen väl är igång finns det alltid folk som talar för länge mellan rätter och man får halta och vända igen. Desserten - en frusen cheesecake, eller vad man skall kalla en creme anglais på digestivebotten - SMÄLTER om den får stå och vänta en halvtimma på att någon skall hålla ett spontant, oförberett tal...
Mental note: "Jag skall aldrig mer jobba bröllop".
Jag gillar egentligen bröllop. Man träffar mycket folk (och många potentiella kunder), alla är glada och alla vill göra sitt bästa, men det är tungt ibland.
Och idag har jag ont.
Tur att jag inte skall jobba igen förrän i morgon. Idag skall jag vila. Jag vänder mig om i sängen och somnar om igen, med en rödhårig treåring snusandes i nacken.
fredag, augusti 03, 2007
Fredag
Jag började jobba på Grantomta igen i måndags. Det var kul och bra på alla sätt och vis för jag är utvilad efter semestern och jag trivs väldigt bra med mitt jobb.
Den här veckan har dock inte riktigt varit "som alla andra" Det är fortfarande rätt mycket byggarbetsplats såhär efter sommaren. I köket går livet sin gilla gång, om än i avsevärt lägre tempo än jag är van vid.
Det har på förskolan dykt upp ett tiotal barn och i övrigt ärä det tomt sånär som på en och annan lärare eller fritidspedagog som är inne på jobbet några timmar och vänder papper under sin sista vecka av semester.
Att laga mat åt sisådär 10-15 personer, när man är van att göra det åt sisådär hundra är lite annorlunda. Men det ger en rätt mycket tid att göra annat.
Som att testa nya recept, förfina tekniker, frosta av kylarna, hjälpa förskoleavdelningen att sanera deras kyl, som stått öppen hela sommaren (och nu var svart inuti), att inventera lager och förråd, att ringa och förhandla med leverantörer och... Well, göra sådana där saker man aldrig hinner annars (som att faktiskt PLOCKA UR allt ur torrförrådet och TORKA ALLA hyllor och BONA golvet, innan man ställer tillbaka allt igen).
Av någon anledning har man - ändå - rätt mycket tid över. Jag skall vara ärlig - det är rätt trist att inte ha så mycket att göra. Så - efter bästa förmåga - gäller det att få tiden att gå. Jag har, för att ha någon slags bättre samvete således sorterat kvitton och följesedlar, suttit och surfat efter bra recept på nätet, "konceptualiserat", och gjort kreativa sysslor som att klistra en ur en gammal reklambroschyr utklippt kockmössa på den dödskalle som pryder piratflaggan på mitt anteckningsblock.
Idag är det fredag. Fredag före lördag. Bröllopslördag. Jag var igår ute med mina kycklingrullader till förrätterna i festlokalen och märkte, till min förvåning, att den låg bara några hundra meter från jobbet! I morgon gäller det. I morgon smäller det.
Den här veckan har dock inte riktigt varit "som alla andra" Det är fortfarande rätt mycket byggarbetsplats såhär efter sommaren. I köket går livet sin gilla gång, om än i avsevärt lägre tempo än jag är van vid.
Det har på förskolan dykt upp ett tiotal barn och i övrigt ärä det tomt sånär som på en och annan lärare eller fritidspedagog som är inne på jobbet några timmar och vänder papper under sin sista vecka av semester.
Att laga mat åt sisådär 10-15 personer, när man är van att göra det åt sisådär hundra är lite annorlunda. Men det ger en rätt mycket tid att göra annat.
Som att testa nya recept, förfina tekniker, frosta av kylarna, hjälpa förskoleavdelningen att sanera deras kyl, som stått öppen hela sommaren (och nu var svart inuti), att inventera lager och förråd, att ringa och förhandla med leverantörer och... Well, göra sådana där saker man aldrig hinner annars (som att faktiskt PLOCKA UR allt ur torrförrådet och TORKA ALLA hyllor och BONA golvet, innan man ställer tillbaka allt igen).
Av någon anledning har man - ändå - rätt mycket tid över. Jag skall vara ärlig - det är rätt trist att inte ha så mycket att göra. Så - efter bästa förmåga - gäller det att få tiden att gå. Jag har, för att ha någon slags bättre samvete således sorterat kvitton och följesedlar, suttit och surfat efter bra recept på nätet, "konceptualiserat", och gjort kreativa sysslor som att klistra en ur en gammal reklambroschyr utklippt kockmössa på den dödskalle som pryder piratflaggan på mitt anteckningsblock.
Idag är det fredag. Fredag före lördag. Bröllopslördag. Jag var igår ute med mina kycklingrullader till förrätterna i festlokalen och märkte, till min förvåning, att den låg bara några hundra meter från jobbet! I morgon gäller det. I morgon smäller det.
måndag, juli 30, 2007
Mackan: "Husmanskost är riktig mat"
I den andra posten av gästbloggare på Krubb möter vi Marcus "Mackan" Andersson, ståuppkomiker och författare i verkligheten, som brukar få använda sin köksbegåvning och starka matlagningsgener (Ja - vi har samma mamma!) under feriearbete.
I sommar jobbar Mackan och Omar i samma kök, Furubo, i Höllviken
Husmanskost är riktig mat
Det är sommar och jag lagar mat till hungriga pensionärer. Maratonpass iett trettiogradigt kök, tolv timmar om dygnet tio dagar i streck. Husman. Rejäl, traditionell inget-trams-med-basilika svensk husmanskost. Den där typen där eventuell garnering lyfts av tallriken och skeptiskt läggs åt sidan av den som äter.
En del kockar skulle fnysa åt det. Inga puckar och spröt och reducerade såser på sprutflaska. Alltså ingen "riktig matlagning". Själv älskar jag det. Nu är jag förvisso ingen kock. Jag skriver böcker (inte kokböcker) och står på scen i vanliga fall, men på somrarna finns det inga scenjobb så då drygar jag ut kassan genom att laga mat.
Men för mig, utan ambitioner att bli kock, finns verkligen inget finare än att laga god husman. Att ställa fram en riktigt god köttfärslimpa till folk som förstår att uppskatta den, efter att ha ätit färdigrätter trehundrafemtio måltider om året.
Och under en månad om året bor jag i sås-och-potatisland. Och trivs rätt bra med det.
Tr nu inte att husmanskost måste betyda dåligt lagad mat. Jag tror att jag har tagit till varenda trick jag har i arsenalen...
En skvätt sirap på toppen av köttfärslimpan. Riktig kycklingfond (jupps, kokad från grunden) i rotfruktssoppan. Färska örter i så stor utsträckning som möjligt. Och litervis av brunsås, från buljong, inte bara steksky.
Inte för att visa vilken duktig kock jag är, utan för att jag bryr mig. Det finns inget finare än att laga mat till folk som förvisso inte krusar eller daltar, men som å andra sidan faktiskt ser skillnad på något hemlagat (med kärlek) och något färdigförpackat från kommunens storkök. Nu kommer poängen - pensionärer kan vara riktiga smakkännare. De vet precis vad de vill ha. De har bara inte samma smak som baconlindad-piggvar-kockar på TV. De fnyser åt svenska kocklandslaget. De vill ha sin sås och potatis, men det betyder inte att de gillar pulversås och lättkryddad, ättuggad och lättglömd tramsmat.
Och egentligen, har de inte samma rätt som alla andra att förvänta sig god, vällagad mat när de betalar för den? För inte är väl husmanskost sämre mat än något annat? Är verkligen oxfilé "finare" än köttfärslimpa?
I sommar jobbar Mackan och Omar i samma kök, Furubo, i Höllviken
Husmanskost är riktig mat
Det är sommar och jag lagar mat till hungriga pensionärer. Maratonpass iett trettiogradigt kök, tolv timmar om dygnet tio dagar i streck. Husman. Rejäl, traditionell inget-trams-med-basilika svensk husmanskost. Den där typen där eventuell garnering lyfts av tallriken och skeptiskt läggs åt sidan av den som äter.
En del kockar skulle fnysa åt det. Inga puckar och spröt och reducerade såser på sprutflaska. Alltså ingen "riktig matlagning". Själv älskar jag det. Nu är jag förvisso ingen kock. Jag skriver böcker (inte kokböcker) och står på scen i vanliga fall, men på somrarna finns det inga scenjobb så då drygar jag ut kassan genom att laga mat.
Men för mig, utan ambitioner att bli kock, finns verkligen inget finare än att laga god husman. Att ställa fram en riktigt god köttfärslimpa till folk som förstår att uppskatta den, efter att ha ätit färdigrätter trehundrafemtio måltider om året.
Och under en månad om året bor jag i sås-och-potatisland. Och trivs rätt bra med det.
Tr nu inte att husmanskost måste betyda dåligt lagad mat. Jag tror att jag har tagit till varenda trick jag har i arsenalen...
En skvätt sirap på toppen av köttfärslimpan. Riktig kycklingfond (jupps, kokad från grunden) i rotfruktssoppan. Färska örter i så stor utsträckning som möjligt. Och litervis av brunsås, från buljong, inte bara steksky.
Inte för att visa vilken duktig kock jag är, utan för att jag bryr mig. Det finns inget finare än att laga mat till folk som förvisso inte krusar eller daltar, men som å andra sidan faktiskt ser skillnad på något hemlagat (med kärlek) och något färdigförpackat från kommunens storkök. Nu kommer poängen - pensionärer kan vara riktiga smakkännare. De vet precis vad de vill ha. De har bara inte samma smak som baconlindad-piggvar-kockar på TV. De fnyser åt svenska kocklandslaget. De vill ha sin sås och potatis, men det betyder inte att de gillar pulversås och lättkryddad, ättuggad och lättglömd tramsmat.
Och egentligen, har de inte samma rätt som alla andra att förvänta sig god, vällagad mat när de betalar för den? För inte är väl husmanskost sämre mat än något annat? Är verkligen oxfilé "finare" än köttfärslimpa?
söndag, juli 29, 2007
Tips till Björn - grunder
Björn - min "snartsvåger" har skrivit och önskat lite grundrecept på enkla grejer till biff och wok och grejer, så - här kommer "några enkla grundrecept":
Min magiska woksås (Japan style)
Du behöver:
1 dl soja (Ja - du läste rätt!)
½ dl socker
2 msk god honung
En rejäl tumme färsk ingerfära - riven, eller typ 2 tsk torkad
2 klyftor väldigt fint hackad vitlök
En kycklingbuljongtärning
2 dl vatten
Thai-chilisås efter behag
Koka upp rubbet i en schysst kastrull som inte är av aluminium och låg xmåputtra tills du tycker att konsistensen är schysst att ha på din wok. Eller koka en dag i förväg och marinera kött eller kyckling i.
Vill man inte göra "Japansk" wok kan man i stället köra på den kinesiska grundvarianten: "något med sötsur sås".
Sötsur sås (china-style):
Du behöver:
En burk krossade tomater.
Lite tomatpuré.
Ketchup eller socker
1/2 dl vitvinsvinäger eller äppelcidervinäger
2 dl apelsinjuice eller 1 dl ananasjuice
En nypa salt
Något att reda av såsen med (majsstärkelse, vetemjöl, färdig "rör i-redning" eller vad som helst).
Gör såhär:
Häll i juice, tomater och vinäger ien panna eller kastrull och loåt koka upp.
Smaka av med salt och socker eller ketchup. För mer tomatsmak - tilsätt tomatpure.
Red av. Färdigt!
Brun grundsås:
Buljong eller sky
Salt, peppar och soja
Något att reda med (majsstärkelse och vatten, potatismjöl, vetemjöl och vatten eller färdig redning eller något)
Red av skyn, eller nedkokt buljong. Färdigt. Tillsätt grädde och t.ex. vinbärsgele eller äppelmos och du har en fin gräddsås, koka ned lite schalottenlök och rött vin i såsen och du har en helt funkis rödvissås till köttbiten, eller hacka i lite lök och du har jättefin löksky till pannbiffarna.
Grytbitar:
Hmm. Ibland knan dessa behöva skäras ned ytterligare eller putsas lite till. Jag brukar köpa hel högrev eller innanlår i stället, för att skära ned i grytan. Andra bra grytkött är märgpipa eller - om du inte vill göra rostbiff på den i stället - fransyska.
Jag brukar bara bryna köttet och skicka i en gryta med lite lök, morötter och buljong, sedan kan du bygga vidare utifrån det. I med ett par kryddpepparkorn och du har snart en god kalops. I med lagerblad, lite apelsinskal och rödvin i stället och du har snart grunden till en god boeuf bourguignon. Eller ta upp köttet efter ett tag och lägg i en vit sås och riv pepparrot över och du har jättefint pepparrotskött, eller... Well, du hajar. Det går att göra jätteschyssta grytor, bara man har en god grund att börja med.
Fond
När vi ändå pratar grunder - Ni som är studenter - ta Er lite tid att koka riktig buljong½ En god fond är liksom halva jobbet, och det är jättebilligt. Köp några kalvben att rosta hos din slaktare eller i den manuella köttdisken på ditt snabbköp, de kostar nästan ingenting. Bryn dessa i ugnen på typ 220 grader i sisådär en halvtimma eller så. Lägg i en kastrull med vatten. Koka med lite rotfrukter (lök, palsternacka, rotselleri, morötter) och lite tomatpure. Skicka i gott om salt, lite peppar, något lagerblad och lite kryddor du tycker om (timjan? Rosmarin?) och låt koka ned ett tag. Sila bort böset och du har en kanonfin buljong.
Vill du inte börja med ben kan du faktiskt ta skyn från en stek eller så och börja med den, späda den i vatten och koka ned lite mer rotsaker och grejer i den och den blir också jättefin.
Funkar kanonbra med kycklingben också, tillochmed om du köper sådan där färdiggrillad kyckling och käkar upp den. Se bara till att rosta benen ordentligt och låt koka i minst 20 minuter...
Min magiska woksås (Japan style)
Du behöver:
1 dl soja (Ja - du läste rätt!)
½ dl socker
2 msk god honung
En rejäl tumme färsk ingerfära - riven, eller typ 2 tsk torkad
2 klyftor väldigt fint hackad vitlök
En kycklingbuljongtärning
2 dl vatten
Thai-chilisås efter behag
Koka upp rubbet i en schysst kastrull som inte är av aluminium och låg xmåputtra tills du tycker att konsistensen är schysst att ha på din wok. Eller koka en dag i förväg och marinera kött eller kyckling i.
Vill man inte göra "Japansk" wok kan man i stället köra på den kinesiska grundvarianten: "något med sötsur sås".
Sötsur sås (china-style):
Du behöver:
En burk krossade tomater.
Lite tomatpuré.
Ketchup eller socker
1/2 dl vitvinsvinäger eller äppelcidervinäger
2 dl apelsinjuice eller 1 dl ananasjuice
En nypa salt
Något att reda av såsen med (majsstärkelse, vetemjöl, färdig "rör i-redning" eller vad som helst).
Gör såhär:
Häll i juice, tomater och vinäger ien panna eller kastrull och loåt koka upp.
Smaka av med salt och socker eller ketchup. För mer tomatsmak - tilsätt tomatpure.
Red av. Färdigt!
Brun grundsås:
Buljong eller sky
Salt, peppar och soja
Något att reda med (majsstärkelse och vatten, potatismjöl, vetemjöl och vatten eller färdig redning eller något)
Red av skyn, eller nedkokt buljong. Färdigt. Tillsätt grädde och t.ex. vinbärsgele eller äppelmos och du har en fin gräddsås, koka ned lite schalottenlök och rött vin i såsen och du har en helt funkis rödvissås till köttbiten, eller hacka i lite lök och du har jättefin löksky till pannbiffarna.
Grytbitar:
Hmm. Ibland knan dessa behöva skäras ned ytterligare eller putsas lite till. Jag brukar köpa hel högrev eller innanlår i stället, för att skära ned i grytan. Andra bra grytkött är märgpipa eller - om du inte vill göra rostbiff på den i stället - fransyska.
Jag brukar bara bryna köttet och skicka i en gryta med lite lök, morötter och buljong, sedan kan du bygga vidare utifrån det. I med ett par kryddpepparkorn och du har snart en god kalops. I med lagerblad, lite apelsinskal och rödvin i stället och du har snart grunden till en god boeuf bourguignon. Eller ta upp köttet efter ett tag och lägg i en vit sås och riv pepparrot över och du har jättefint pepparrotskött, eller... Well, du hajar. Det går att göra jätteschyssta grytor, bara man har en god grund att börja med.
Fond
När vi ändå pratar grunder - Ni som är studenter - ta Er lite tid att koka riktig buljong½ En god fond är liksom halva jobbet, och det är jättebilligt. Köp några kalvben att rosta hos din slaktare eller i den manuella köttdisken på ditt snabbköp, de kostar nästan ingenting. Bryn dessa i ugnen på typ 220 grader i sisådär en halvtimma eller så. Lägg i en kastrull med vatten. Koka med lite rotfrukter (lök, palsternacka, rotselleri, morötter) och lite tomatpure. Skicka i gott om salt, lite peppar, något lagerblad och lite kryddor du tycker om (timjan? Rosmarin?) och låt koka ned ett tag. Sila bort böset och du har en kanonfin buljong.
Vill du inte börja med ben kan du faktiskt ta skyn från en stek eller så och börja med den, späda den i vatten och koka ned lite mer rotsaker och grejer i den och den blir också jättefin.
Funkar kanonbra med kycklingben också, tillochmed om du köper sådan där färdiggrillad kyckling och käkar upp den. Se bara till att rosta benen ordentligt och låt koka i minst 20 minuter...
Omar: "Riktig grädde till Pantrarna"
I vår serie "mitt sommarliv" presenteras idag Krubbs - faktiskt genom tiderna - första gästbloggare: Omar ud-Din. Omar är kocklärlingen som egentligen inte är kocklärling. Han pluggar i Uppsala, men får ofta rycka in i olika kök, där kockar som jag respekterar och älskar hans misantropiska syn på världen utanför köket och ständigt cyniska små inspel. Omar har också en fantastiskt fin blogg: Studentköket. Kolla in den också.
Riktig grädde till pantrarna
Oavsett hur mycket, eller lite, mat du har lagat finns en grupp som kräver mer. Mer av din tid, mer av ditt hjärta och ständigt mer av din sås. Pensionärer, dessa barnpassare som vet bäst. De som byggde landet and so on.
Sommarjobbet - ett knäck i glassiga Höllviken - är helt dedikerat åt gamla slitvargar. Frälsis degar för det men gästerna kräver ändå mer än en ordinär lunchgäst. Så medan kocken preppar och öser söndagssteken tar jag Mat-Tina på orden. Trött på sockerkaksbaket bestämmer jag mig alltså för att byta ut fuskmjölken mot grädde. Det är ändå söndag.
Pannacotta är helgens debutefterrätt. Det blir gärna så när jag jobbar några veckor om året att jag provar nåt som verkar lagom svårt. Och lockande. När det senare visar sig att min egen panna' smakar bättre än den köpta känner jag mig desto nöjdare (mer om det en annan gång).
Att servera pensionärer är som sagt ett hästjobb. Inte nog med att det är svårt att räkna ut exakta portioner. De äter, i vart fall dessa, allt som ställs fram (utom sallad). Så som medskyldig till både mat och servis blir det en hel del spring. Mer stek, mer potatis, mer sås - kanske till och med mer sallad. Men alltid mer sås och mer potatis. Och när det sen är slut i köket är det bara att hoppas att folk är mätta och nöjda. Av medkänsla för gästernas och mina egna hälsovärden är såsen sällan redd på grädde, hellre mjölk. Varför kan ni få fundera på.
Tro det eller ej, men till och med den gamle bagaren bland gästerna kände sig nöjd med desserten. Det var inte ens någon som klagade på efterrättens storlek. Men det är klart, "en fromage får gärna vara hårdare vispad". Skulle någon nu fråga om det är riktig grädde i våra såser är jag slug nog att svara jakande. Även om det inte råkar vara söndag. För det som händer i köket - stannar i köket.
- - -
Pannacotta á la Furubo (12 port.)
12 dl grädde, 2 dl socker, 1/2 dl vaniljsocker, 6 ark gelatin
Garnering: tärnad mango, traktens hallon, citronmeliss, florsocker
Gelatinet blötläggs kallt. Grädde, vanilj och socker kokas upp under omrörning. Vid första bubblan rörs gelatinarken ned. Smeten fryses i portionsformar av glas 75 min. Ta ut, garnera och ställ kallt fram till servering.
- - -
Omar Ud-Din, kökshandräckning på Furubo sommarhem i Höllviken
Riktig grädde till pantrarna
Oavsett hur mycket, eller lite, mat du har lagat finns en grupp som kräver mer. Mer av din tid, mer av ditt hjärta och ständigt mer av din sås. Pensionärer, dessa barnpassare som vet bäst. De som byggde landet and so on.
Sommarjobbet - ett knäck i glassiga Höllviken - är helt dedikerat åt gamla slitvargar. Frälsis degar för det men gästerna kräver ändå mer än en ordinär lunchgäst. Så medan kocken preppar och öser söndagssteken tar jag Mat-Tina på orden. Trött på sockerkaksbaket bestämmer jag mig alltså för att byta ut fuskmjölken mot grädde. Det är ändå söndag.
Pannacotta är helgens debutefterrätt. Det blir gärna så när jag jobbar några veckor om året att jag provar nåt som verkar lagom svårt. Och lockande. När det senare visar sig att min egen panna' smakar bättre än den köpta känner jag mig desto nöjdare (mer om det en annan gång).
Att servera pensionärer är som sagt ett hästjobb. Inte nog med att det är svårt att räkna ut exakta portioner. De äter, i vart fall dessa, allt som ställs fram (utom sallad). Så som medskyldig till både mat och servis blir det en hel del spring. Mer stek, mer potatis, mer sås - kanske till och med mer sallad. Men alltid mer sås och mer potatis. Och när det sen är slut i köket är det bara att hoppas att folk är mätta och nöjda. Av medkänsla för gästernas och mina egna hälsovärden är såsen sällan redd på grädde, hellre mjölk. Varför kan ni få fundera på.
Tro det eller ej, men till och med den gamle bagaren bland gästerna kände sig nöjd med desserten. Det var inte ens någon som klagade på efterrättens storlek. Men det är klart, "en fromage får gärna vara hårdare vispad". Skulle någon nu fråga om det är riktig grädde i våra såser är jag slug nog att svara jakande. Även om det inte råkar vara söndag. För det som händer i köket - stannar i köket.
- - -
Pannacotta á la Furubo (12 port.)
12 dl grädde, 2 dl socker, 1/2 dl vaniljsocker, 6 ark gelatin
Garnering: tärnad mango, traktens hallon, citronmeliss, florsocker
Gelatinet blötläggs kallt. Grädde, vanilj och socker kokas upp under omrörning. Vid första bubblan rörs gelatinarken ned. Smeten fryses i portionsformar av glas 75 min. Ta ut, garnera och ställ kallt fram till servering.
- - -
Omar Ud-Din, kökshandräckning på Furubo sommarhem i Höllviken
lördag, juli 28, 2007
"Mitt sommarliv" - gästskribenter på Krubb
Sällan blir Krubb så välläst som när Ni - kära läsare - själva är med och påverkar innehållet. Jag har därför - min vana trogen - helt enkelt antastat några av Er, som jag vet läser bloggen med jämna mellanrum, och som jag vet jobbar i kök nu i sommar att skriva en "walraff" från "bakom kulisserna" i köken ni arbetar och verkar i.
Själv skall jag kolla in glassrecept. Det är inte heller trist.
Själv skall jag kolla in glassrecept. Det är inte heller trist.
Omelett? Åh, meh! Lätt!
Mamma har varit ensam den här veckan, när pappa har jobbat och jag hajar var jag får min ovilja att laga mat när jag är solo ifrån. Man ids liksom inte. Inte mamma heller.
Men så ibland kan det bli en omelett. Det går ju fort och är gott och mättande. Och enkelt. Och kräver ett minimum av engagemang. Precis som jag själv steker mamma upp en och ennan omelett när hon är solo. Givetvis är det hon som fotat omeletten på bilden. Jag kan inte. Jag är värdo på att fota mat.
Nåväl.
Hennes bildbevis på att hon faktiskt lagat mat härom dagen och att jag inte har något att oroa mig för, utan vet att hon äter något, fick mig att tänka på "omelettprovet". Omelettprovet är en inte ovanlig företeelse i kökssvängen, bland krogar som söker nya kockar.
Man får helt enkelt, i uppgift av köksmästaren att laga en omelett. Omelett är en bra rätt för att den A) visar lite olika moment och grundegenskaper hos den som lagar den, såsom knivteknik (om man fyller den med något), lite kreativitet (fyllningen, igen), ekonomi etc. Dessutom visar den om man kan - trots att man är lite stressad - hålla sig så lugn att man inte bränner omeletten i botten genom att steka den för snabbt, eller att servera den för rinnig eller någon annan "genväg" som inte funkar.
Omelett är helt enkelt en rätt bra rätt att testa nya kockaspiranter med.
Så enkelt att göra hemma. Så gott och praktiskt när man är ensam. Och så förknippat med prestationsångest när man skall göra "omeletttestet".
fredag, juli 27, 2007
Anne påminner om vad som är viktigt i livet...
Har de senaste dagarna läst ett och annat kul glass och sorbetrecept på Anne's food, en av mina absoluta favvisbloggar. Blir påmind om min pågående glasstävling och lägger märke till att det inte kommit så många bidrag på ett tag, så...
Kom in med bidrag nu! Det finns fortfarande massor av fina priser att vinna!
Kom in med bidrag nu! Det finns fortfarande massor av fina priser att vinna!
Bokslut: "vad kockar gör på semestern"
Eller i alla fall - "mitt sommarlov".
Även om kock egentligen bara är en yrkestitel och yrket i sig själv är "vilket jobb som helst" är det - i alla fall för mig - en så pass stor del av livet att man på något sätt aldrig slutar vara kock. Man ÄR liksom kock, snarare än att man JOBBAR SOM kock och det sätter sina spår även i fritiden.
Första veckan på semestern gjorde jag dels en liten "kulinarisk exkursion" i söderhallarna, va på Verner och Verner på norrlandsgatan och lämnade in mina knivar på slipning (och såg en massa balla grejer jag vill ha i födelsedagspresent). Jag bryner ju mina knivar varje dag på jobbet, men ibland blir de ju till sist så slitna att det inte går att få dem vassa längre. Att slipa knivarna då och då (någon gång om året, kanske?) är ju ett måste och då kan man ju lika gärna få dem slipade på semestern, så man inte står utan verktyg när man skall jobba.
Under semesterns andra vecka åkte ju Fru Värn och jag på kortkryssning och åt gott.
Det blev också klart att jag skulle catera ett bröllop (som är nästa helg) och att en kompis som är en duglig patissier (till skillnad från mig) slutligen inte skulle göra bröllopstårtan. Cateringjobb är ofta kul, för de blir oftast uppskattade, men just bröllop kan vara rätt krävande. Alla vill "sälja prinsessdrömmen" till framförallt bruden och allt måste bli perfekt. Det, i kombination med att brudparet ofta är rätt stressat för allt skall bli perfekt, och därför inte kan bestämma sig, inte hinner höra av sig om vad man vill ha eller helt enkelt inte har någon erfarenhet av bröllop och därför inte vet vad som går att göra blir alla små faktorer som gör att bröllop ofta kräver lite mer av en som cateringkock.
Tredje veckan på smestern hade kunnat vara en arbetsvecka (om jag hade varit mer berömd och inte behövt jobba på riktigt! :-) ): Killen tidigare känd som MediaKristofer fick färdigt en snutt film från allt material från i våras.
Själv var jag och hämtade ut mina knivar på Verner och Verner och köpte en hög kockmössa som jag skall ha till bröllopet, som jag fick jaga tallrikar och asietter (och serveringspersonal) till (med blandad briljans).
Jag läste också ut Anthony Bourdains "The nasty bits", som är hans - mig veteligt - tredje självbiografiska bok. Jag köpte den för rätt länge sedan, men eftersom jag har svårt att se nuförtiden har det tagit lång tid att läsa den.Den var bra, men inte riktigt lika bra som en del av det andra jag läst av honom. Eller så är det bara så att mina förväntningar var så uppskrivade. Jag ÄLSKAR "kitchen confidential" och att läsa den var en "livsavgörande händelse", som det kallas på religiös svenska.
Jag fick också reda på att ett förlag är "intresserade" av "att göra något" åt en bok om mat jag skickat någon slags manus på till dem, och att inte få ett refuseringsbrev med en gång, eller ens "vi hör av oss" utan ett "vi kan vara intresserade" kändes väldigt, väldigt stort.
Den senaste veckan har jag haft bruden här på provsmakning av min mat till bröllopet (det gick bra, efter några mindre justeringar av uppläggningen av förrätten), konstaterat att jag är rätt populär som Webb-Tv-kock och tänker till helgen testköra Izabella igen. ut till jobbet, för att se att jag inte överraskas av något läskigt på måndag morgon, när semesdtern, är slut.
Även om kock egentligen bara är en yrkestitel och yrket i sig själv är "vilket jobb som helst" är det - i alla fall för mig - en så pass stor del av livet att man på något sätt aldrig slutar vara kock. Man ÄR liksom kock, snarare än att man JOBBAR SOM kock och det sätter sina spår även i fritiden.
Första veckan på semestern gjorde jag dels en liten "kulinarisk exkursion" i söderhallarna, va på Verner och Verner på norrlandsgatan och lämnade in mina knivar på slipning (och såg en massa balla grejer jag vill ha i födelsedagspresent). Jag bryner ju mina knivar varje dag på jobbet, men ibland blir de ju till sist så slitna att det inte går att få dem vassa längre. Att slipa knivarna då och då (någon gång om året, kanske?) är ju ett måste och då kan man ju lika gärna få dem slipade på semestern, så man inte står utan verktyg när man skall jobba.
Under semesterns andra vecka åkte ju Fru Värn och jag på kortkryssning och åt gott.
Det blev också klart att jag skulle catera ett bröllop (som är nästa helg) och att en kompis som är en duglig patissier (till skillnad från mig) slutligen inte skulle göra bröllopstårtan. Cateringjobb är ofta kul, för de blir oftast uppskattade, men just bröllop kan vara rätt krävande. Alla vill "sälja prinsessdrömmen" till framförallt bruden och allt måste bli perfekt. Det, i kombination med att brudparet ofta är rätt stressat för allt skall bli perfekt, och därför inte kan bestämma sig, inte hinner höra av sig om vad man vill ha eller helt enkelt inte har någon erfarenhet av bröllop och därför inte vet vad som går att göra blir alla små faktorer som gör att bröllop ofta kräver lite mer av en som cateringkock.
Tredje veckan på smestern hade kunnat vara en arbetsvecka (om jag hade varit mer berömd och inte behövt jobba på riktigt! :-) ): Killen tidigare känd som MediaKristofer fick färdigt en snutt film från allt material från i våras.
Själv var jag och hämtade ut mina knivar på Verner och Verner och köpte en hög kockmössa som jag skall ha till bröllopet, som jag fick jaga tallrikar och asietter (och serveringspersonal) till (med blandad briljans).
Jag läste också ut Anthony Bourdains "The nasty bits", som är hans - mig veteligt - tredje självbiografiska bok. Jag köpte den för rätt länge sedan, men eftersom jag har svårt att se nuförtiden har det tagit lång tid att läsa den.Den var bra, men inte riktigt lika bra som en del av det andra jag läst av honom. Eller så är det bara så att mina förväntningar var så uppskrivade. Jag ÄLSKAR "kitchen confidential" och att läsa den var en "livsavgörande händelse", som det kallas på religiös svenska.
Jag fick också reda på att ett förlag är "intresserade" av "att göra något" åt en bok om mat jag skickat någon slags manus på till dem, och att inte få ett refuseringsbrev med en gång, eller ens "vi hör av oss" utan ett "vi kan vara intresserade" kändes väldigt, väldigt stort.
Den senaste veckan har jag haft bruden här på provsmakning av min mat till bröllopet (det gick bra, efter några mindre justeringar av uppläggningen av förrätten), konstaterat att jag är rätt populär som Webb-Tv-kock och tänker till helgen testköra Izabella igen. ut till jobbet, för att se att jag inte överraskas av något läskigt på måndag morgon, när semesdtern, är slut.
torsdag, juli 26, 2007
Thai - inspirerad fisksoppa
Jag har en bild på det här i min mobil, men jag har inte hajat hur jag skall få över bilden i min dator än, så vi får väl göra det här "the old fasioned way" och blogga utan bild eller så:
Du behöver (Till sisådär 6 portioner)
Lite god fiskbuljong (gärna hemkokt)
600 g vit fisk (pangasius eller alaska pollock eller hoki eller något billigt)
2 små morötter
Lite rotselleri (En åttondel av en stor rot?)
Lite purjolök (En kvarts purjo, kanske?)
Lite vitlök
Juice från en halv citron
En stor näve nudlar
En burk kokosmjölk
Lite god curry
Gör såhär:
Skär alla rotsaker och purjo så fint du kan
Fräs rotsakerna och purjolöken i en panna. Häll över i buljong och sätt på plattan.
Låt koka upp, med citron och kryddor.
I med kokosmjöl och nudlar. När nudlarna är mjuka - lägg i fisken.
Låt koka i någon minut. Servera i soppskålar, gärna med finhackad koriander.
Du behöver (Till sisådär 6 portioner)
Lite god fiskbuljong (gärna hemkokt)
600 g vit fisk (pangasius eller alaska pollock eller hoki eller något billigt)
2 små morötter
Lite rotselleri (En åttondel av en stor rot?)
Lite purjolök (En kvarts purjo, kanske?)
Lite vitlök
Juice från en halv citron
En stor näve nudlar
En burk kokosmjölk
Lite god curry
Gör såhär:
Skär alla rotsaker och purjo så fint du kan
Fräs rotsakerna och purjolöken i en panna. Häll över i buljong och sätt på plattan.
Låt koka upp, med citron och kryddor.
I med kokosmjöl och nudlar. När nudlarna är mjuka - lägg i fisken.
Låt koka i någon minut. Servera i soppskålar, gärna med finhackad koriander.
onsdag, juli 25, 2007
Reaktioner
Det har hänt en del under den senaste tiden, men eftersom jag haft annat att göra har jag inte skrivit så mycket på ett par dagar...
Jag har fått en hel del reaktioner på min post om fuskare i branchen och för en gångs skull verkar det vara så att folk håller med mig. Inga arga brev. Inga hot om våld eller offentlig kastrering (som när jag - för hastigt - sågade Linda Skugges matblogg). Bara stöd och ryggdunkningar. Kul. Tydligen är ämnet något som berör många.
Några andra har skrivit snälla och uppmuntrande kommentarer kring posterna om den lilla filmsnutten som killen tidigare känd som MediaKristofer klippt ihop och inte minst röster och snälla mail, bloggkommentarer och höga poäng på tävlingen, som jag - helt överraskad kan konstatera att jag - i skrivande stund - LEDER. Oj. Någon har mailat mig och tycker att jag är "seööpit" sp, gär grejer för media och att jag bara vill synas. De har förmodligen rätt. Jag gillatt showa. Bara jag inte har en publik som ser mig när jag gör det. Att göra grejer på film är helt ok, för då behöver jag inte se folks reaktioner när jag gör något.
Nu hoppas jag bara att jag faktiskt skall vinna. Jag vågar inte riktigt tro det, men det vore väldigt, väldigt roligt.
Jag har fått en hel del reaktioner på min post om fuskare i branchen och för en gångs skull verkar det vara så att folk håller med mig. Inga arga brev. Inga hot om våld eller offentlig kastrering (som när jag - för hastigt - sågade Linda Skugges matblogg). Bara stöd och ryggdunkningar. Kul. Tydligen är ämnet något som berör många.
Några andra har skrivit snälla och uppmuntrande kommentarer kring posterna om den lilla filmsnutten som killen tidigare känd som MediaKristofer klippt ihop och inte minst röster och snälla mail, bloggkommentarer och höga poäng på tävlingen, som jag - helt överraskad kan konstatera att jag - i skrivande stund - LEDER. Oj. Någon har mailat mig och tycker att jag är "seööpit" sp, gär grejer för media och att jag bara vill synas. De har förmodligen rätt. Jag gillatt showa. Bara jag inte har en publik som ser mig när jag gör det. Att göra grejer på film är helt ok, för då behöver jag inte se folks reaktioner när jag gör något.
Nu hoppas jag bara att jag faktiskt skall vinna. Jag vågar inte riktigt tro det, men det vore väldigt, väldigt roligt.
lördag, juli 21, 2007
"Jespers kök" i Aftonbladets tävling (rösta på mig!)
Precis som Anne förutspådde i kommentarerna till gårdagens post aspirerar jag på att bli nya Mat-Tina...
Rösta gärna på mig i Aftonbladets web-mat-tv-omröstning:
Här är länken.
Rösta gärna på mig i Aftonbladets web-mat-tv-omröstning:
Här är länken.
fredag, juli 20, 2007
ÄNTLIGEN!
Jag vet inte om ni redan läst det på Kistofers (killen tidigare känd som MediaKristofer) blogg, men efter många om, men och "organisatoriska motgångar" som alla kan stavas "tid" har Kristofer - som genom ett mirakel - lyckats klippa ihop "lite material för att se hur det kan se ut" med grejerna vi sköt i april.
Det är bra, för det här lilla filmklippet har jag använt till en annan grej, som är lite hemlig än så länge, men som ni kommer att få reda på om det blir något...
Sekvensen som är ihopklippt är egentligen "the main storyline" från ett av programmen vi sköt, där temat är "fransk löksoppa". Det är näppeligen hela receptet som visas (det är en rätt sketchy - men underhållande avslutning, när soppan så att säga "monteras", med krutonger, dekorerar osv, som helt enkelt inte är med i den här lilla "teasern", men:
"Såhär - typ - kan det komma att se ut", så... All heder åt Kristofer som gjort ett bra jobb än så länge (som alltid) och håll tillgodo så länge.
Det är bra, för det här lilla filmklippet har jag använt till en annan grej, som är lite hemlig än så länge, men som ni kommer att få reda på om det blir något...
Sekvensen som är ihopklippt är egentligen "the main storyline" från ett av programmen vi sköt, där temat är "fransk löksoppa". Det är näppeligen hela receptet som visas (det är en rätt sketchy - men underhållande avslutning, när soppan så att säga "monteras", med krutonger, dekorerar osv, som helt enkelt inte är med i den här lilla "teasern", men:
"Såhär - typ - kan det komma att se ut", så... All heder åt Kristofer som gjort ett bra jobb än så länge (som alltid) och håll tillgodo så länge.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
