Bokrecension: Coola krogen

Jo, jag vann en tävling om kroguttryck (som verkar återkomma varje helg) på Frukostflingans blogg och vann då den här boken och det betyder i klartext att jag inte har betalat något för den, vilket ni kanske vill veta när ni läser recensionen:

Nåväl.

Det är alltså en bok utgiven av "En bok för alla" med benägen hjälp av HRF, skriven av Lena Kallenberg.

Den handlar om Gloria. Gloria är en tjej från Tierp, just nyexad från gymnasiets hotell och restaurangprogram, som åker till Stockholm för att där finna lyckan som servitris på en kvarterskrog i innerstan. På krogen träfar hon goda kollegor (en bister fisnk kock som heter Harri och en medelålders servitris som jobbat sisådär trettio år i branchen, har åderbrock och är fackligt aktiv - och heter Berit. Förstås.), men möter också en verklighet som bitvis är rätt långt ifrån den hon lärt sig existerar på restaurangskolan.

Så långt är boken bra. Trovärdig i miljöbeskrivningar och dialog och med mycket goda personporträtt. Vi som jobbar i branchen har alla träffat "Harri" eller "Berit" någon gång och karaktärerna känns igen. Precis som den något klumpiga, men flitiga Gloria.

Men det verkar författaren inte tycka räcker. Hon måste komplicera saker och ting för sina karaktärer och givetvis tas krogen till sist över av gangsters. Det blir knarkhärvor, vapensmugglinge, illegal arbetskraft, skjutningar i dörren osv. Allt på en gång. Och givetvis står Gloria mitt uppe i det här. Med splittrade lojaliteter, missriktad kärlek och allt.

Och det är här det brister. Visst - det förekommer brottslighet i krogbranchen. Visst, en del av det är våldsamt. Visst, det förekommer en hel del knark. Visst folk strular till det på jobbet. Men tanken på att allt händer SAMTIDIGT och för EN person känns faktiskt inte alls realistisk. Ett flertal möten där Gloris "stöter på" andra personer i boken - som av en slump - känns nästan som ditsrivna i efterhand, för att liksom storyn skall kännas trovärdig eller något skall kunna förklaras i efterhand. De här mötena blir så otroliga att tyvärr hela boken faller med det.

Inte desto mindre: Miljöerna och personporträtten är på pricken.

Så - vad får den för betyg då: Ja - det blir faktiskt rätt lågt. Den får en tvåa (av fem) för den goda viljan och för de genuina beskrivnignarna av krogens innandömen. Det som drar ned betyget är tyvärr storyn...

Persongalleri

Alla liv är en scen. Mitt är inget undantag. Där spelas det tragikomiska lustspelet 'Jespers liv' upp sig. Aktörerna är många, men det finns vissa huvudroller som återkommer. Vana läsare av den här bloggen vet att vissa namn nämns oftare än andra. För Er andra - här kommer ett snabbt persongalleri, för att bättre hänga med i bloggen:

KillenTidigareKändSomMediaKristofer: Heter - föga överraskande, just Kristofer, även i verkligheten. En person som är duktig på bl.a. ljud och ljus och video. Han har bl.a. hjälpt till med omslaget till "Mums", med bidraget till webb-TV-täblingen på aftonbladet, och är väldigt duktig på att analysera media. Varför "tidigare känd som" är för att han helt plötsligt (nåja) fick för sig att plugga (nätverks-)teknik i stället för media...

Kockeleven: Var från början en korkad tjej som t.ex. hade för vana att gå och röka mitt under servisen utan att berätta var hon tog vägen. Hon har också en gång satt eld på mitt kök, och vi drog aldrig riktigt jämt efter det. Ordet 'kockelev' har också använts om Omar, som numer kallas för Omar, ibland med tillägget "min commis", fastän han inte alls är det längre, utan studerar teologi i Uppsla.

Kockmackan: Min sous-chef på Värtahemmet och ett antal cateringuppdrag. En axel att gråta ut mot, en förtrogen i kampen på jobbet och världens kanske roligaste människa. Tyvärr har han flyttat till Göteborg, så vi väcker inte varandra med kärleksfulla njurslag längre, eller ringer till radiostationer och önskar musik till "min partner..." (det gav annars alltid väldigt rolig stämning!)

Mackan: Mackan Andersson, författare och komiker. Och min tvillingbror.

CayakCarin: Tidigare kock-kollega och en mysig tjej som lade förklädet på hyllan för att hyra ut kajaker i stället. Vi umgås emellertid fortfarande och rings lite då och då och sådär. CayakCarin är en av mina bästa skvallerkompisar.

Hr. Ågren: Min ångest, framförallt inför att träffa andra människor och göra bort sig - personifierad. Ett samlingsbegrepp för alla neuroser man kan ha inför fester, möten, att umgås i grupp etc.

Mr. Hyde: Det personifierade "onda jaget" hos mig själv. Mina elaka sidor.

Sushi-Lars: Tidigare kollega, sedemera klätterkompis och inneboende, numer utflyttad vän och axel att gråta mot i Norrköping. Kallas "Sushi-Lars" för våran vana att alltid träffas över en sushi, numer.

Nina Simone: Sushi-Lars dambekanta, som fått sitt smeknamn efter sin musiksmak. Trevlig rödhårig (och således farlig) tjejsom skulle kunna vara min elake lillebror. Den enda människa jag vet som fortfarande är trevlig när hon är grinig eller upprörd.

--

Edit: 080303 - kompletterade med info om bl.a. Sushi-Lars och Nina Simone

Om den här kommer på bokrean nästa år...

Läser en - om inte chockande, så i alla fall lätt överraskande - post på Linda Skugges blogg på amelia att hon skrivit en kokbok.

Det häär är givetvis en bok jag bara MÅSTE köpa när den kommer, bara för att omslaget är bland det snyggaste jag sett. Temat: "för dig med flera kids och noll inspiration i köket" är också rätt bra och intressant, tycker jag.

MEN

Jag HOPPAS att den här boken är mer inspirerande än hennes gamla 'kanske mat-blogg' på tidningen mama, för den tyckte jag bitvis var rätt krattig, faktiskt, även om den ryckte upp sig ett tag efter debatten i bloggosfären om matbloggar.

Alltså - vad jag vill säga är: Linda är en bra tjej. Hon skriver bra och verkar trevlig. Hennes projekt Vulkan.se har gett mig själv möjligheten att ge ut MIN kokbok, något som jag verkligen unnar henne att göra också (man blir lyckligare av att göra kokböcker!). MEN när jag läser orden "noll inspiration" och fortfarande har lite av den gamla bloggdebatten i minnet blir jag tveksam.

Nåväl. Den som lever får se.
Och jag KOMMER att köpa den här boken. Den är ju jättesnygg - i alla fall på utsidan. Och jag vet att Linda har köpt MIN bok, så varför inte återgälda tjänsten? :-)

Och är den lika bra som den ser ut kommer jag nog att köpa ett par ex av den när den kommer på bokrea, att verkligen ge bort till föräldrar med flera kids och dåligt med inspiration i köket. Kanske tilochmed i stället för min! :-)

Mat X 2, diskmaskinstrubbel och matråd

Ja, idag är det onsdag. Dagen före torsdag (fiskdag) och dessutom dagen före torsdag den 28:e, då jag skall på "inspirations och kursdag", bjuden av en leverantör, som hyrt in lite balla kockar för att snacka om "god och säker mat". Det blir nog bra.

Men eftersom jag skall vara borta i morgon blev det lite att stå i idag: Först och främst skulle dagens lunch fixas - Stekt kycklingfilé, potatis och apelsinsås. Grönsakerna skäras och läggas upp, och så morgondagens mat fixas, så att den bara är att ställa i ugnen för den stackare som skall ha kökstjänst.

Jag gjorde, för att under lätta, i ordning allt i kantiner och bleck, så det bara är att ställa in i ugnen i morgon, och köra klart på sisådär 20 minuter. (Det blir fiskbullar i currysås med ris).

Upptäckte dessutom, till min fasa, att jag kallat till "matråd" idag. Matråd är en liten grupp, med två barn från varje avdelning, och så jag. Så sitter vi och pratar om vad barnen gillar för mat och vad jag kan göra bättre och hur. Själva tanken är att näta någon slags intresse hos barnen för vad de faktiskt äter, och att samtidigt ge dem kunskapen att de kan vara med och påverka och förändra sin dagliga situation. Dessutom ger det ju mig uppslag till min matsedel, som det ibland kan kännas lite tungt att ha fantasi och inspiration inför varje vecka. Det var första gången vi hade matråd på Ekbacken, så det var rätt mycket "första gången" för både mig och barnen. Vi kom emellertid fram till en hel del rätt klara puckar. Bl.a. att de vill ha fiskpinnar någon fiskdag, att de vill att jag bakar pizza och att vi skall börja servera pannkakor till soppan. Det är alltihop bra idéer, men kräver lite praktiskt pyssel (att servera pannkakor OCH soppa ger t.ex. dubbelt så mycket disk, som bara en rätt).

Speaking of disk. Det är något fel på min diskmedelspump. Den sprutar ut en massa vatten på bänken när jag kör maskinen. Jag vet inte riktigt om det har med själva pumpen att göra, eller med diskmedlet, som måste bytas. Irriterande är det i alla fall, att stå och raka av bänken efter varje diskback man kör. Det blir liksom några stycken på en dag.

En - i allt väsentligt - trevlig dag på jobbet, men den känns... .. . . lite längre än andra dagar. Å andra sidan - i morgon får jag ju "vila upp mig" och hänga med några riktigt coola kockar.

Din katt äter bättre än du!

Läser på Henrik Ennarts blogg om mat och hälsa på SvD ett inlägg om tillsatser i mat och reagerar över att de flesta djur som föds upp till just mat, faktiskt äter bättre än, när det sedan är dags att äta upp djuret.

Det känns lite weird. Kolla in blogposten!

Datummärkning

Hade igår en diskussion med min fantastiska chef om datummärkning av livsmedel och berättade då inte följande historia:

En dag då jag får varor håller jag på att plocka in mjölken i kylskåpet. Jag får ju varor en gång i veckan och en datummäkning på mjölk är precis en vecka. Eftersom jag inte vet när på dagen min mjölk skall komma och det vore tråkigt att bara servera vatten till maten brukar jag beställa mjölk även till "den sjunde dagen", så att säga. Den mjölken "missar" alltså på datumet med en dag (eller några timmar - hur man nu vill se det, det är ju liksom samma datum hela dagen).

En kollega ser att jag plockar in andra varor och hämtar tio liter mjölk ut kylen som sedan hälls ut i vasken.

Jag: "Vad gör du?"
Kollegan: "Jag häller ut mjölken... Den är gammal."
Jag: "Nej."
K: "Jo, datumet har gått ut..."
J: "Ja, det gick ut för några timmar sedan, tror du mjölken kan klockan...?"
K: "Men - så gör jag alltid hemma..."
J: "Hmm. Här kostar mjölk pengar. Mina pengar. Pengar som är min budget. Hur skall vi göra nästa vecka när mjölken är slut på leveransdagen, för att vi hällt ut tio liter oöppnad mjölk? Tio liter som är precis vad det går åt på lunchen?"
K: "Nej -. Ser man det så... Fast det är faktiskt FARLIGT att dricka gammal mjölk... Man kan bli sjuk..."

I diskussionen med chefen enas vi om att det norska systemet där det inte står "bäst före" utan det lite mer eleganta "mindst holdbar til" är bättre. Det signallerar att varan är ok, även om det diffar på ett par timmar...

Hur gör du? Häller du ut oöppnad mjölk morgonen efter att 'datumet gått ut'?

Att jobba med tjejer...

Jo, jag jobbar ju med tjejer. Alltså - alla mina kollegor är tjejer. Det märks. Jag var till urmakaren här i vårt lokala centrum i lördags och fixade till en klocka som jag inte haft på mig på ett tag. Jag jobbar alltid utan klocka på mig (och de senaste månaderna har jag inte kunnat ha någon på mig alls, för att jag inte har sett visarna) p.g.a. hygienskäl, men så - igår - tog jag klockan på mig under rasten i personalrummet.

Jag hann nästan sätta mig. Så:

"Oj - har du klocka på dig!"
"Vilken snygg klocka... Jag har aldrig sett dig ha klocka förr..."
"Schysst ur..."

INGEN kille jag känner skulle ha lagt märke till att jag hade den på mig, om man inte frågat mig vad klockan var...

En f.d. kollega kom förresten hem till sin fru som undrar: "Nå... vad tycker du?" Kollegan hajar att någonting är förändrat och börjar kolla sig omkring tills han till slut säger: "Jo - de nya gardinerna i köket är jättefina!", glad över att ha knäckt koden. Det blev att sova på soffan, för den som inte märkt att frugan klippt håret med sisådär 20 centimeter och färgat om det.

Så är det att jobba med killar!

Korvmåndag med handdisk

Ja. Egentligen säger rubriken allt. Det har varit måndag, och jag har utsett måndag till korvdag, på jobbet. Idag blev det "mexikansk korvgryta" - en korvgryta med tomat, bönor (vita och kidneybönor), lite paprika, paprikapulver, spiskummin, vitlök, kycklingbuljong och lite chili. Den verkar ha gått hem.

Däremot hade vi idag inget maskindiskmedel kvar (det kommer i morgon), så det blev att handdiska alla grejer. Efter att ha fixat med en avdelnings disk kom jag på att om jag diskade själva disken för hand och sedan sköljde av den i diskmaskinen blev den ju i alla fall avsköljd med riktigt varmt (80 grader) vatten och torkmedel, vilket gör att det torkar fortare.

Det gick bättre. Men jag längtar tills i morgon, när diskmedlet kommer. Om nu bara vår leverantör faktiskt levererar det. DET skall bli intressant att se.

Gammaldags mat

Sitter och pratar över middagsbordet med Fru Värns mamma, som idag gör oss sällskap. Vi talar om fisk som är urfiskad, om kött som kastas, men också om en matkultur som har blivit helt snedvriden. Där vi idag äter oxfilé och utskurna biffar, men vägrar äta lever. Där många inte kan göra en decent köttgrytta.

Vi pratar pepparrotskött. Vi pratar om den där gången jag serverade pepparrotskött på grantomta och det var första gången för många - inte bara barn - som de åt det över huvud taget. Vi pratar om hur folk idag inte känner igen kåldolmar.

Jag känner att jag har ett kall. Inte bara att lag bra mat till barn, vilket är världens viktigaste (och roligaste) jobb, men också som kock - att förvalta de här gamla recepten. Att återinföra "gammaldags mat" på menyn åt barn som annars inte fått det hemma. Jag skall ära min generation att äta lever! Ja banne mig! DET skall jag! (Huka Er - kollegor, förr eller senare kommer det på matsedeln - det är inte ett hot, utan ett löfte!)

Idag har jag själv stuvat makaronerna till köttbullarna vi åt till lunch. Även om det inte är svårt känns det också tämligen gammaldags. "Vem stuvar makaroner numer?" hör jag en kompis fråga i kyrkan och jag svarar stolt:

"Jag".

Stuvade makaroner: (4 port)

200 g makaroner
50 g smör
½ dl vetemjöl
5 dl mjölk
Salt, vitpeppar och riven muskot

Koka makaronerna för sig, i ordentligt saltat vatten
Koka bechamel genom att först smälta smöret på mellanhög värme på spisen, i en kastrull,
röra ut mjölet i det smälta smöret och sedan hälla på mjölken. Vispa hela tiden, tills det tjocknat till en bra konsistens.
Slå av kokvattnet från makaronerna. Häll bechamelen över makaronerna. Smaksätt med salt, vitpeppar och muskot.

Späd möjligen med lite mer mjölk, ifall det blir för "hårt" i konsistensen.Den skall vara lavalik, inte som en kaka.

Servera genast. Gärna med köttbullar, fiskpinnar, pannbiff eller stekt falukorv.

Melodifestivaltilltugg

Jodå. Min fru har lyckats övertala mig - ytterligare en vecka - att titta på en deltävling (av typ 68 stycken, eller vad det är nuförtiden?!) av melodifestivalen.

Jag tar mina martyrpoäng som intäckning för att småäta framför TV:n (och min fru verkar vara nöjd med att jag har något i munnen, som gör att mina bitvis kritiska kommentarer ibland liksom stannar inne i huvudet...) och gjorde därför kvällen till ära en av mina absoluta favoriter. Gubbröra på kavring.

Det här med gubbröra är lite lurigt. Alla har sitt recept. Ibland vill man servera den varm och ibland kall. Ibland på kavring och ibland på hällbröd. Ibland på knäckebröd. Det är lite som spaghetti och köttfärssås. Alla har sitt eget recept. Fast allt är liksom spaghetti med köttfärssås ändå. Gemensamt för alla gubbröror är emellertid A) ingredienserna ägg och ansjovis och B) att någon slags lök brukar förekomma.

Min gubbröra är en kall röra, ungefär som skagenröra. Den gör sig alltså bäst lätt kyld eller rumstempererad. Och på kavring. Och med ett mörkt (lätt?-)öl.

(För sisådär 8 smörgåsar)
3 ägg
1 liten burk grebbestads ansjovisfiléer
1 dl creme fraiche
1/2 dl majonnäs - gärna hemrörd
En röd lök
Lite finhackad dill

Börja med att koka äggen. De skall vara riktigt hårda (koka i typ 8 minuter?). Ställ sedan kastrullen under rinnande kallt vatten.
Hacka all ansjovis i väldigt små bitar och lägg i en skål
Hacka rödlöken i brunoise och häll över ansjovisen
I med creme fraiche och majonnäs
Skala nu och hacka äggen. Det är viktigt att de svalnat ordentligt. Då släpper skalen bättre och dessutom rinner inte röran ut, vilket den annars kan göra.
I med ägg i röran, på med dill efter behag. Rör försiktigt omså att alla ingredienser blandas med varandra. Smaka av med ansjovisspadet.
Ställ skålen i kylskåp i minst en halvtimma, så den får "stalna till sig" lite. Dessutom blandar sig smakerna av dill och rödlök bättre med äggen och ansjovisen om den får stå ett tag. (Den kan med fördel stå över natten, om du tänker göra den som förrätt till en bjudning eller så).
Vid servering - klicka lite röra på en bit kavring. Dekorera gärna med en dillkvist, lite hackad lök eller gräslök och en rå äggula.

Då kan man tillochmed glömma att BWO stal hela sin låt från Madonnas "hung up"...

Dotterns muffins

Med en treochetthalvt-åring i köket blir det aldrig tråkigt eller långsamt. Idag har hon - som tidigare beskrivits - "lagat hallonmuffins". Då jag tyckte att Fru Värns beskrivning av händelseförloppet var lite söt, har jag försökt att - ur dotterns perspektiv - återge receptet på familjens hemliga muffinsrecept, så noga som möjligt:

(Ingredienslista och metodbeskrivning i ett!)

Knäck hastigt två ägg i en skål, innan mamma hinner uppfatta att det är bak på gång. Rensa - om du har tid - från eventuella äggskalsskärvor, om det skall vara så himla nödvändigt!
Häll i 1½ dl ströocker.
Värm sedan 100g bregott i micron tills det gått för länge och mamma blir missnöjd med att det flyter och inte bara är varmt. Häll i det i bunken och vispa ordentligt!
Börja häll upp mjöl i en egen bunke. 2½ dl är ganska bra. (Sedan tog mammas påse slut). Medan mamma letar vidare efter mer mjöl - häll ned i smeten, när hon inte ser på.
Låt sedan mamma mäta upp 1½ dl vetemjöl och 1 dl grahamsmjöl i den tomma bunken och sedan 1 tsk bakpulver i mjölet.
1½ tsk av pappas coffeesyrup (vaniljsmak - pappas kommentar) hälles gladeligen ned i smeten.
Mamma får blanda mjöl och bakpulver - här skall vispas smet!
Mjölet skedas i sked för sked, och jag häller i 1 dl filmjölk samtidigt! Vispa mer!
Klicka ut i amerikanska muffinsformar
gräv en liten grop i varje muffin (här skall man lägga hallonen! Om man har tid och det blir några kvar, förstås!)
Ät upp hallonen (och lägg eventuella rester i muffinsarna).
200 grader i mitten av ugnen i c:a 15 minuter

"Det var inte så dumt!"

Mysigt...

Att bara kock är ett 24/7-jobb. I alla fall för mig. När jag inte är på arbetsplatsen funderar jag mycket på mat. Tänker på recept. Kolla in böcker. Försöker hålla mig a jour med vad som är "bra mat". Skriver om mat. Ser på TV om mat. Snackar med andra kockar. Om mat.

Idag är det lördag och jag är inte på arbetsplatsen, men har gett mig själv "intre tjänst". Jag har tvättat och strukit mina arbetskläder. Jag har i och för sig tvättmaskin och torktumlare på jobbet, men dels har jag inte riktigt tid att tvätta (jag har tvätt-tid på fredagar och jag tycker normalt att det är viktigare att laga maten och städa köket ordentligt före helgen, än att vaka på tvätt och torktider) och dels har jag inte tid att stryka kockrockarna och slängarna på jobbet, något som jag tycker skänker en känsla av "lite lyx" i vardagen annars. (Att ha en skrynklig rock på sig på jobbet är i och för sig inte katastrof, man har den ju att spilla på, men det är roligare att känna sig lite snygg!)

Strykandes ett förkläde hör jag sjungandes (i den allra vackraste röst man som pappa till en treochetthalvt-åring kan höra): "En sockerbagare här bor i staden, hon bakar muffins mest hela dagen, hon bakar stora, hon bakar små. Hon bakar några med hallon på..." Fru Värn och dottern står i köket iklädda varsin - av fader kocken lånade - kockmössa och förkläde, med mjöl, ägg och socker på bänken. Dottern på en pallstege, lycklig som en lärka och glatt sjungandes.

Det blir inte mycket mer mysigt än så.

Just nu är jag världens lyckligaste människa.

Men om man tar en sillbit PÅ mackan, då, Wasa?

Wasabröd med sina knäckesorter har bl.a. lanserat en "omega3-berikad" sort. Flera har slagit bakut och ifrågasätter ifall man kan marknadsföra den som mer hälsoasm än andra knäckebröd. Det här är en debatt som försigått ett tag i medier och bland kockar (och andra som kan något om mat) och idag kom en bra, belysande artikel i SvD.

Min lösning på problemet är att ta en vanlig, inte omega 3-berikad macka och lägga en sillbit (jag gillar ansjoviskryddad sill") på själva mackan. Och slipper således trycka i mig 310 knäckemackor till av Wasas "berikade" för att få i mig samma mängd Omega3.

Sån är jag.

Till Tony

Tony ville ha vegetariska tips, så här kommer dagens:

"Varmsmörgåstårta"

Detta är egentligen en samling polarkakor (jag brukar använda råg) med god fyllning emellan, som man sedan gratinerar i ugnen. Jag brukar göra fyllningen i form av en stuvning på finhackad purjo, champinjoner (eller annan svamp), salt, peppar, rosmarin och ibland lite muskot.

Koka ihop stuvningen.
Lägg ut några rågkakor på en plåt med smörpapper
Klicka lite av stuvningen på varje brödskiva. Lägg en till våning på varje brödskiva. Gör likadant.
Avsluta med några vackra tomatskivor och riven ost.
In i ugnen - typ 200 grader, i kanske 10 minuter.

Voila!
(Garnera - givetvis - med en kvist kryddgrönt, som basilika eller bladpersilja, eller något du gillar.

(Och ibland fuskar jjag själv och smyger ned lite rökt skinka i stuvningen också!) :-)

Thank God it's Friday!

... sim det heter. Efter ett par dagars hemmavistelse gick jag idag till jobbet igen. Nej - jag är inte fullt frisk än - hela huvudet är fullt av snor, och utan cocillana-etyfin skulle jag hosta lungorna ur kroppen, men jag har i alla fall inte feber längre, och då finns det inget skäl att vara hemma, längre, tycker jag. Bakterierna dödar jag med handsprit och eller/kokning och stekning, tänker jag och kör på.

Det här med att ha varit borta från jobbet ett par dagar och komma tillbaka är något som jag unnar alla kollegor och som gör att det nästan känns värt att vara sjuk, för det är en så varm, ombonad stämning på joibbet. Alla hälsar på en, berättar att de saknat en, skämtar med en. Det känns som att komma hem till familjen efter en stunds resa. Det... skönt, i brist på bättre ord.

Idag har jag lagat "Italiensk köttfärslimpa" med tomatgräddsås:

Du behöver (för själva köttfärslimpan) - till 8 port:
1 kg nötfärs
60 g finhackad basilika
20g finhackad gräslök
Lite finhackad persilja
2 stora nävar riven ost (om man vill - jag använde inte det idag, eftersom jag har laktosallergiker på jobbet).
4 finhackade vitlöksklyftor
1 dl ströbröd
2 dl grädde, eller Oatly - I mat
Salt och grovmalen svartpeppar

Till tomatgräddsås: (8 port)
5 dl grädde (matlagningsgrädde, vispgrädde eller vad du gillar - det går också bra med creme fraiche)
2 msk tomatpuré
2 msk bong mörk kalvfond
1 tsk socker
Salt och vitpeppar

Gör såhär:

Börja med köttfärslimpan. Blanda först grädde och ströbröd med en gaffel, medan ströbrödet sväller. Blanda i färsen och alla kryddor. Blanda väl. Använd matberedare/assistent om du har, eller händerna (rena och/eller i latexhandskar). Forma till "limpor" med antingen händerna, eller i brödform. Stjälp upp i ugnsfast form.
Förvärm ugnen till 180 grader.
Börja med såsen. Ta fond, tomatpure och grädden i en kastrull och låt koka ihop ordentligt, späd möjligen något efter hand. Koka upp och dra sedan ned värmen, så det får stå och småsjuda.
Ställ in köttfärslimpan i ugnen. C:a 25 minuter.
Låt såsen koka ihop. Smaka av med salt, peppar och socker.

Servera till kokt potatis.

Torsag kväll är högtidskväll

Så var det torsdag igen, och som sådan "högtids-TV-kväll". Ikväll går nämligen först Per Morbergs tokroliga "vad blir det för mat" på TV4+, och sedan kommer Gordon Ramsey's "Kitchen nightmares" på femman.Jag bryr mig inte om VAD ni har att säga om schlagerfestivaler eller den nya säsongen av Lost. TV BLIR INTE BÄTTRE ÄN SÅHÄR!

Smakduellen igen - Leverpastej

För någon vecka sedan reagerade jag på taffel-bloggen "kort om gott"s ganska långa och bitvis elaka påhopp på DNs "smakduellen" i ett blogginlägg om smak.Då gällde det hela baguetter och att skribenten gillade baguetter med skorpa som inte smakade surdeg (vilket - bland smaketablissemanget - givetvis är "fel" åsikt).

Den här veckan handlar det om Leverpastej och möjligen har skribenten den här veckan försökt safe:a och dragit en fegislösning. Han jämför nämligen en gräddleverpastej (från Scan) med en light-dito, med morötter (från viktväktarna). Han kommer i och för sig till att den ena smakar bättre (gissa vilken eller läs själv!) :-) men i omdömet om hur de smakar står det bl.a. att läsa att gräddpastejen smakar "gräddigt" medan den andra, utan grädde "smakar mer av lever".

Nähä? Vilken överraskning!

Det blev inte så...

Nej. Det blev inte så. Att jag var bättre idag. Jag var tvärt om sämre. Jag vaknade i natt av frossa och sedan kom hostan som höll på att få mig att kräkas. När jag till sist vaknade vid 02-rycket av att jag inte kunde andas (hela huvudet var fullt av snor) var det bara att organisatoriskt ge upp och kasta in handduken. Jag ringde och sjukanmälde mig i morse. Tog två alvedon, en skvätt cocillana hostmedicin och nässpray och så somnade jag om.

Gick upp vid tioblecket och kollade lite på nätet. Googlade efter "mat" och "hälsa" och hittade en intressant artikel I DN från i söndags. Det handlar om hon - läkaren som höll på att få sin läkarlegitimation indragen för att hon tyckte att hennes patienter skulle äta mer fett och mindre kolhydrater.

Jag läser igenom artikeln och tänker typ - "det där är väl inget nytt"? Jag vet att jag fick frågor om "GI-mat" och "Stenåldersdiet" redan för flera år sedan. Å andra sidan tror jag inte riktigt på sådana där "metoder". Eller rättare - jag tror att det fungerar om man vill gå ned i vikt, men min diet heter fortfarande "lite av varje".

I eftermiddags när jag var och hämtade dottern hos dagmamman gick vi ändå in på Lidl, för jag hade bestämt mig för att laga "något GI-inspirerat". Det blev weissbraten (sådana där små, som man kan köpa som dreimal-eins i tyska gatukök) och blomkålspuré. Gott och - enligt artikeln i DN - tydligen bra för min hälsa. Så i MORGON är nog allt bättre igen, i alla fall!

Blomkålspure:

1 blomkålshuvud
2-3 dl vispgrädde
En nypa flingsalt
Lite muskot
1 msk smör

Ta ur rotstocken ur blomkålshuvudet, bryt ned det is må buketter du kan, och släng alla grova stjärlkar. Lägg buketterna i en kastrull och på med grädde.
Koka upp och låt sjuda i sisådär 20 minuter, tills blomkålen blivit mjuk.
Smaka av med flingsalt och muskot
Stavmixa till en fin puré.
Montera med smör

--

EDIT: Mamma ringde och tyckte jag skulle ha mindre grädde i receptet, för en bättre konsistens. Givetvis gör man som mamma säger! :-)

Puh! Vilken dag!

Ibland är allt bra, man är stor, stark och oövervinnerlig. Så känns det säkert sisådär 300 dagar om året, på jobbet, men så ibland känner man sig liksom "ur form" och ingenting funkar. Idag har varit en sådan dag på mitt jobb. Det hela började nog med att jag kom hem igår, efter jobbet. Jag var helt slut. Jag höll på att somna i soffan framför TV:n och gick därför och lade mig före CSI NY, något som inte händer speciellt ofta.

Vaknade givetvis vid sisådär 01.00-rycket och kunde inte somna om. Tankarna rusade runt i huvudet och jag låg och vände på mig, fram till kanske halv 5-rycket. Somnade till en kort stund, men låg sedan och tittade på väckarklockan en gång i minuten tills det var dags att gå upp.

Gick upp med hosta och halskill och snor i hela huvudet. Och idag är tisdag. Varutisdag. Inte direkt läge att bli sjuk. Tog ett par alvedon, lite hostmedicin, lite nässpray och drack Te med honung till frukosten och sedan iväg till jobbet.

Väl på jobbet börjar livet ordna upp sig. Jag har inte bara världens kanske viktigaste jobb, utan också det absolut roligaste. Kock på förskola är - jämte kanske manager åt "The Who" under 8+-talet och/eller trummis i Europe, det bästa jobb jag kan tänka mig!

Idag är det också soppdag, dåra, och det blev kycklingsoppa. Enkelt. I med morötter, palsternacka, rotselleri, purjolök, gul lök, buljong och kyckling (och lite makaroner) i en kastrull (eller mitt fall en kantin) och koka tills det är färdigt. Bra när man skall ta emot varor.

Varorna kom (nåja) vid 9-rycket. Skönt, eftersom jag skall servera lunch klockan 11 och således hinner packa undan allt i rätt kylar, frysar och förråd tills det är dags att servera lunchen. Om bara vår leverantör hade levererat vad som stod på beställningen. Inte den här veckan heller, och jag börjar bli duktigt trött på dem. Den här veckan hade de missat en låda päron, en karton ströbröd, en sortimentslåda tepåsar och slutligen ställt en öppenkarton med ett par liter mjölk och grädde längst ned i packpallen, så den krossats av sisådär 400kg andra grejer.

Vad jag INTE vill göra på tisdagar då jag inte sovit är att ringa leverantörer och försöka få dem att göra extrakörningar för att få mina grejer. Sitta i telefonköer och sedan berätta vad som inte kommit, tjafsa med dem (igen) om att de faktiskt måste KOLLA vad som packas (igen) så att de inte missar nästa vecka också (igen).

Så lunch. För att göra soppan lite roligare bakar jag av sådant där bake-off-bröd och det verkar funka bra. Däremot visar sig soppan vara för spicy och jag får tillbaka litervis av den i disken. Det i kombination med att min dörrklocka har hunnit ringa 4 gånger före lunch (med bl.a. en kille som skall kolla brandlarmet, under testen sätter igång det och sedan far runt i huset i jakt på en stjärnmejsel för att kunna stänga av det - 10 minuter i vilt tjutande) har gjort att jag är helt slut.

Efter disk och köksstädning orkar jag knappt klä på mig civila kläder innan jag åker hem.

I morgon är en ny dag.

Då blir det köttfärslimpa. Det är bra. I morgon är jag bra. Intalar jag mig.

Fin bild...

Jag vet inte om ni redan sett det, men annars har man skrivit om min bok på studentköket.

Mest reagerade jag över bilden, där min bok (i specialutgåva) får ligga bredvid Barbro Andersson - Frukostflingans synnerligen fina bok. Det känns hedrande!

För Er som inte har någon av dem - köp dem, bägge två! :-) Har du bara råd med en så köp Barbros - den är snyggare (även om min är lite större och därför passar bättre som grytunderlägg!) :-)