Glögg till grannen...

Såhär till julen - fredens och den goda viljans högtid - skadar det ju inte att jobba lite på grannsämjan.

Själv gjorde jag egen glögg och bar över till granndörren som en liten adventsvärmare.

Rött gott vin kryddas med kryddnejlikor, pomeransskal, ingefära, kanelstång, stjärnanis och en icke föraktlig mängd socker.

Vinet får skjuda upp med kryddorna och sedan ligga och dra i någon timma. Glöggen spetsades sedan - i mitt kök - med mörk dominikansk rom.

Så ska glöggen silas eller filtreras (i mitt fall genom kaffefilter i tratt) ned i tjusig flaska, innan den kan ges bort som adventsgåva...

Min favvisdrink just nu

...såhär i advent är det skönt att varva ner från julstress och julmatsfixande ibland. Då kan det - om man har tur bli en sådan här. Dessutom är den alkoholfri, vilket kanske kan inspirera någon att göra en till gravida, bilkörande eller andra vänner, som ett alternativ, såhär i juletid - eller snart nyårstid?

Sanbitter mixas med lämplig mängd tonic, dekoreras med citron och hålls drickkall medelst is. Enkelt!

Sanbitter, för er som inte vet det, kan beskrivas som "alkoholfri Campari" och köps på ditt systembolag.

Skaldjurspasta

Min flickvän vill fredagsmysa. "Något gott... Typ skaldjur..." är den inte helt solklara målbilden. Men jag vet att hon älskar skaldjur. Och själv vet jag - av egen erfarenhet - att "något gott" oftast är något med få övriga råvaror. Bara låta smakerna göra jobbet, liksom.

Själv gillar jag pasta och grädde. Vem gör inte det, liksom? Så det blir en enkel skaldjurssås till pastan. Jag skalar några räkor. Kokar fond på skalen, tillsammans med lite rotsaker och vitt vin. Så silar jag den. Smörsteker lite lök och vitlök. Eller steker, förresten? Jag bara svettar den lite. Och så på med grädde och låta koka ihop sig. I med en skvätt av den goda fonden.

Så kokar jag god, äggig pasta. När den är perfekt al dente vänder jag i min sås, slänger i räkorna, lite dill och voila!

Precis innan jag serverar dekorerar jag med några snabbt stekta kammusslor.

Kanske världens bästa.

Mer julstök - O. som i odåga lagar grisarsle

Hetsade min stackars gamla commis O. igår, till att prova - och utveckla - det här receptet på en inte helt traditionell, men ändå väkdigt julig skinka. Check it out!

(och bilden är snodd från hans blogg - all credd till honom )

Lyxfrukost - amerikanska pancakes

4 ägg
2 dl vetemjöl
4 dl mjölk
2 msk smält smör
2 tsk bakpulver
Lite salt

Rores ihop och får stå och svälla ett tag.
Stekes till små trevliga kakor/plättar i medelvarm panna i rikligt med smör.
Serveras bäst med lönnsirap.

Fond - grund

Har skrivit om fond förut. Att det är grunden i all matlagning. Och det är verkligen sant - fonden är det fundament på vilken de andra ingridienserna vilar.

I det fall fonden är god blir maten det också. Men det är ett binärt förhållande - är fonden inte bra kan man som bäst hoppas på att övriga ingredienser kan skyla över den dåliga smaken och medelmåttighet är det bästa uppnåbara resultatet.

Men läs meningen där uppe i första stycket igen. För det är inte bara ingredienserna som vilar. Det är också kocken. Det är min vila att koka fond. Det är rofyllt. Lugnt och härligt. Och också den grund inte bara min matlagning vilar utan en grund för mitt liv. Fondkok är enkelt. Enkla ingredienser som genom kokets metamorfos får förvandla något så enkelt och alldagligt som vatten till något enastående. Något att bygga vidare på.

Och jag gillar det, kanske är det därför det skänker sådan trygghet. Sådant lugn. I fondkoket kan jag med några enkla handgrepp faktiskt - likt en magiker - genomföra förvandlingsnumret att göra enkla råvaror till något gott, åtråvärt. Älskat.

Då jag själv tvekar på min egen duglighet, godhet, åtråvärdhet, eller älskvärdhet kan jag gå tillbaka till grytan. Göra mitt förvandlingsnummer och voila. Fond. Grund. Något att bygga vidare på. Både sås, soppa och - inte minst - en ny kock.

Riktigt i smöret...

Smörbristen i norge har lett fram till en omfattande svartabörshandel. För den som vill komma riktigt upp sig i smöret har en karriärmöjlighet som varusmugglare nu uppenbarat sig.

Ett helt vanligt bröd

Tror jag har skrivit om det för inte så länge sen, men i alla fall - har bakat bröd, igen. På filmjölk. Ni vet, helt vanlig råglimpa:

1 l grovt rågmjöl
1 l rågsikt
5 dl mörk sirap
6 tsk bakpulver
1 l filnjölk. Ibland lite mer
Brödkryddor efter behag
Fett och ströbröd till formarna

Fetta och bröa brödformarna (det behövs två)
Sätt ugnen på 200 grader
Rör ihop alla ingredienser till en smet.
Fördela smeten jämt i formarna.
Grädda i typ en timma.

Stjälp upp bröden på en skärbräda och låt svalna. Servera med smör och ost.

Uppdatering av bloggen: en liten samtidsanalys

Jag är inne i något slags "inför-julen-flow" just nu. Jag julpysslar, julbakar, fixar med julgotter, leker med mandelmassa och marsipan och leker och provar nya grejer i köket. Jag får allt bättre självförtroende och tillåter mig ibland att experimentera lite. Jag är - helt enkelt inspirerad!

Inspirerade av julen är det fler som är. Som Mahmoud Ismail i Arvidsjaur, som gjort en specialkomponerad "julbordspizza" säsongen till ära! Och med tanke på hur mätt och trind jag brukar känna mig efter julbord - och pizza - kan jag inte låta bli att låta mig fascineras av den här kaloribomben!

Just kaloribomber, i form av fett och/eller kolhydrater har diskuterats en tid. Jag ser nu att diskussionen även börjar röra min profession - som skolkökskock. I Luleå har man nämligen en gymnasietjej, som brottats med övervikt sedan mellanstadiet. Hon har fått rådet att pröva på LCHF-kost och mår efter att ha ätit så ett tag mycket bättre. I skolans kök följer man å andra sidan, allt enligt gängse normer, livsmedelsverkets rekommendationer för skolmat. I dessa rekommendationer tar man hänsyn till barn med kostallergier, kulturella hänsyn, religiösa normer etc. Men har en skrivelse om att man inte tar hänsyn till "modedieter" som just LCHF. Skolköket förhindras alltså genom att följa de regler för kosthantering i kommunen, som beslutats av våra folkvalda, från att servera den mat som flickan ifråga behöver för att må bra. Det är inte lätt, alla gånger att följa alla regler och krav i skolkök!

Jag tar mig just nu en hel del tid att läsa igen. Böcker (både skönlitterära och faktiskt en fackdito - om grupputveckling, ledarskap och gyruppdynamiska händelser under krig - jag får ta mig tid att förklara varför en annan dag!), tidningar och en hel del gamla favoritbloggar! Då jag surfade runt på den gamla(?) matnördsajten taffel.se för att kolla in några bloggar hittade jag den här intressanta artikeln om köksskador. lite mysrysigt såhär i juletid. Och väldigt lärorikt!

Men bloggar skrivs ju inte av sig själva. Det ligger en hel del möda, tankearbete och inte minst tangentbordsknappande bakom. Tänk om så mycket energi som läggs på bloggande kunde läggas på att t.ex. stoppa världssvälten?
Nu kan det göra precis det! för genom att blogga, och länka till sidan jag just länkade till hjälper du unicef att skänka nötkräm till några av världens svältande barn! 6 st påsar, per inlägg blir det!

Själv hinner jag inte skriva så mycket just nu. Men har några opublicerade poster från min julinspirerade framfart i arkivet. En om bröd (jo faktiskt! Jag har tillochmed vågat baka bröd!) och en om glögg, som jag kokade och gav bort till grannarna härom dagen. De kommer. Jag lovar. Ska bara läsa lite till. Och kanske julpyssla lite...

Julgodis och omtanke

Har börjat göra julgodis. För ett par dagar sedan blev det knäck. Idag har jag lekt med marsipan.

Men jag är en sådan där människa som gärna "snöar in" i köket. Jag får bara en enda tanke i huvudet och glömmer gärna bort resten av livets viktigheter.

Som att jag har en flickvän. Och att hon kanske, precis som jag, behöver få kärleken bekräftad ibland. Med en blomma eller så.

Och flickvännen har till råga på allt klämt tummen illa i en dörr och behöver kanske mina ömhetsbetygelser mer än vanligt.

Allt det där slår mig när jag står där och leker med marsipanen. Svaret blir en liten "jag älskar dig"-ros sådär i all enkelhet.

Mer julstök

Hemma hos flickvännen har idag julstöket fortsatt. Idag har jag hjälpt till med att montera pepparkakshuset och börja dekorera det.

En arbetsuppgift som de yngsta familjemedlemmarna snabbt åtog sig att överta...

Adventsstjärnor v2.0

Jag lärde mig lite av mina experiment igår:

Kavla inte mandelmassan för tunt- då spricker kakorna lätt.

Gör större rundlar - då blir det lättare att forma vackra stjärnor.

Fyll stjärnorna i stället för att rippla choklad på dem - det är snyggare.

Nyp ihop knytena ordentligt!

Då blir de såhär vackra!

Julinspirerad musli

Min fantastiska flickvän gillar musli på frukostyoghurten. Jag själv gillar att göra musli. Och det är ju som bekant adventstid.

Så idag gjorde jag musli med julkryddor. Jag rostade den helt enkelt med brun farin, rostad finhackad mandel (från knäckkoket), ingefära, kanel och kryddnejlika. När det rostats i ugnen fick den svalna lite, blandas med russin och sen fick det vara klart. Enkelt och gott!

Adventsstjärnor

Andra advent. Med adventsfika som sig bör. I mitt bakande - traditionellt sett min utan jämförelse mest problematiska köksdisciplin - bärjar kag bli allt kaxigare. Så pass självsäker är jag att jag på prov vågar mig på att försöka experimentera lite.

Som idag, då jag adventsdagen till ära, gjorde dessa små adventsstärnor. Små stjärnor av överbliven mandelmassa (från förra veckans lussekattbak), dekorerade med smält choklad, mandel, och slutligen pudrade med vaniljsocker.

Gör såhär:
Sätt ugnen på 175 grader
Kavla ut mandelmassa på ett bakplåtspapper.
Stansa ut små rundlar. Använd kakmått, utstickare, timblaring eller ett glas.
Vik in kanterna på rundlarna och nyp ihop dem. Dekorera med en mandel i krysset. Skjuts in i ugnen i typ tio minuter.
Smält under tidem choklad.
När mandelstjärnorna är lite gyllene i kanterna - droppa choklad över dem och låt svalna. Innan servering - sikta vaniljsocker över.

Knäck

Vi är i advent. Advent, som jag förstått betyder ankomst. Och an kommer även den här veckan en bloggpost inspirerad av förberedelserna inför den annalkande julen.

Har - i ett par omgångar den här veckan - kokat knäck. Klassiskt julgodis. Och precis så lagom enkelt att tillochmed jag, som är erkänt värdelös på all form av bak- dessert- och patisseriearbeten faktiskt klarar av det.

Knäck:

50 g smör
2 dl socker
2 dl vispgrädde
2 dl ljus sirap
50 - 75 g sötmandel

Gör såhär:

Lägg ut 50 - 100 st. knäckformar på ett plant underlag. Gärna på ett bakplåtspapper eller så- du kommer att spilla.
Sätt samtidigt ugnen på 200 grader.
Lägg mandlarna på en plåt och låt rosta i sisådär 7 minuter.
Ta ut mandlarna och finhacka dem.
Leta fram en TJOCKbottnad kastrull att koka knäcken i
Smält smöret i kastrullen
I med sockret. Rör nu om hela tiden! Annars bränner smält socker fast i kastrullbotten
Tillsätt sirapen. Koka ihop under omrörning.
I med grädden. Rör!
Justera värmen lite allteftersom så att det inte bubblar så kraftigt!
Koka knäcken i cirka 10 minuter.
I med mandeln. Rör hela tiden!
Koka ihop till bra konsistens.
Testa om knäcken är färdig genom att göra "kultestet": droppa lite knäckmassa i ett glas med vatten och se om det bli vackra kulor fin knäck i glaset, då är du färdig!
Portionera snabbt upp knäcken i formarna. Låt svalna ordentligt.

Lite småplock

Ibland orkar man inte stå och laga något stort och omständligt, man har rester i kylen och man är osäker på hur mycket mat barnen skall äta. Hemma hos oss blir det då "småplock" till middag. Små munsbitar av saker, kanter och ändar på något som kan ätas med bara händerna.

Spanjorerna har Tapas, Mallorcinerna Pinchos och vi i orminge har - småplock. Principen är dock samma överallt - man äter vad man tycker är gott och bara det man tycker är gott och så äter man lite mer av det man gillar och lämnar det man tycker är mindre intressant.

Det här är ju ett ätmönster som vi haft länge i även våra delar av världen. I danmark äter man smörrebröd. Här har vi smörgåsbord. Även om maträtterna, påläggen och teknikerna skiftar har vi samma sätt att äta maten. Vi äter vad vi tycker är gott och lämnar resten till någon annan som kanske gillar det bättre.

Vi äter också längre tid, vill jag hävda, på det här sättet! I vår familj är det ibland stökigt kring bordet. Barnen vill hellre leka, titta på tv eller göra något annat än att äta. Samtidigt kan jag ibland ägna timmar åt att laga mat. Grytor och stekar och rejäl, riktig mat. Men när maten sedan äts är måltiden över på några få minuter. Med småplock är det annorlunda. Vi sitter längre, njuter av maten. Provar oss fram. Och maten har ju ofta bara tagit några minuter att ta fram. Varför är det så? Stor mat tar kort tid att äta medan liten mat tar lång? Det borde ju rimligtvis vara tvärt om?

Jag tror att det har med själva "myset" att göra. Småplock är socialt. Och utan pretentioner. Det är snabba, enkla upplägg som gäller. Enkla, men rena smaker. Det blir liksom inte högtravande att äta. Festligt - javisst, men inte högtidligt. Distansen till maten minskar genom de enkla smakerna. Distansen mellan oss som äter den minskar i och med att vi alla plockar med maten.

Det är därför jag gillar sådan här mat. Den är kul att äta. Enkel att göra. Och jag - som ofta känner mig minst lika mycket som ett barn som mina egna - får plocka med händerna. Småplock.

Julen inspirerar till nya matstordåd

Juletid. Dags att pynta. Fram kommer stjärnor, ljus och julkrubba. Inte sällan. - om man har barn - egenhändigt hempysslat pynt.

Och maten sen! Korv, egna sillar, olika syltor och fläskrätter.

Ibland kan det kombineras, maten och pysslet, till något alldeles underbart! Som här - kolla in den här bilden jag fick mig tillskickad idag: en julkrubba av korv och bacon!

Världens bästa laktosfria potatismos

Min son är laktosintolerant. Men vill laga mat. Potatismos. Världens bästa potatismos.

Det lagas av världens bästa matlagare - sonen själv och hans farmor!

Jobbar på...

Jo, faktiskt! Jobbar med bloggen. Skriver lite då och då. Funderar på ett par krönikor som jag har fått lite inspiration till. Har några recept jag inte skrivit om, men som jag har bilder till och dessutom känns det som om krubb kanske behöver en ansiktslyftning, rent designmässigt?

Så - det händer saker - trots allt.

Dessutom händer det mycket - oftast väldigt roligt - på jobbet. Men ibland går allt så fort att man inte hinner - eller orkar - reflektera och skriva om det medan det fortfarande känns aktuellt.

Hoppas ni tycker om mig lite ändå.

Första december...

Och då får man öppna första luckan på sin chokladkalender! (om man nu fått en av sin snälla mamma, som jag).

Mer star wars-bak

En at-at så här i advent. Här.

Dagens star wars-bakverk

Förstår att det här har med min egen oförmåga till patisserie, men bli alltid sjukt impad av folk som kan baka.

Och tycker själv att star wars är sådär lagom mys-nördigt. Så man kan ju inte bli annat än glad, när man får en sådan här, på bild, av Skogsrå (vem annars?)

En cupcake i form av Jabba the Hutt.

Adventsfika

Nu är det äntligen advent. Julstärnor uppe, pynt, ljus och - förstås adventsfika med lussebullar och glögg.

Lussebullarna gjordes enligt klassiskt lussebullrecept:

5 dl mjölk
150g smör
1 tsk salt
2 dl strösocker
Typ 14 dl mjöl
0,5 g saffran
1/2 dl vatten
1 pkt jäst

Till topping:
2 st äggulor
15 g smör
25 g mandelmassa
Några russin

Smält smöret.
Värm mjölken till fingervarmt. Typ 35 grader.
Lös upp jäst i mjölkblandningen.
Lös upp saffranet i vattnet. I med saffrabsvattnet i degspadet.
Blanda ned alla torra ingredienser i degspadet. Ta i lite av mjölet i taget. Blanda väl i bunke under omrörning tills du har en slät deg som släpper lätt från bunkens kant.
Ställ under duk och låt jäsa i en timma.
Ta upp degen, dela den i två delar forma varje del till en korv och dela varje korv i typ 8 delar.
Forma till lussekatter och lägg på bakplåtspappersförsedd plåt.
Värm ugnen till 250 grader.
Blanda rumstempererat smör och mandelmassa i en skål med hjälp av en gaffel.
Jäs lussekatterna på plåten, under duk i typ 20 minuter.
Peta i mandelmassa i bullarna. I
med russin och pensla bullarna med äggula.
Grädda i typ 10 - 12 minuter.

Avnjut gärna med glögg.

Dagens snabba pasta

Champinjoner
Cantadou vitlök
Creme fraiche
Oregano
Oxfond
Soja

Och så pasta, dårå.

Skolmat kan också vara...

Det debatteras skolmat som aldrig förr. och känslorna är ibland heta och argumenten animerade.

Det talas om tillsatser, förlegade kostråd och olika principer kring fetthalter och kolhydratintag. Men inte särdeles mycket om oss som faktiskt lagar maten. Och när något debatteras så är det ofta för att något gått fel. De goda exemplen förs sällan fram!

Därför är det extra roligt att SR i P1 meny, den här veckan lyfter fram ett gott exempel för oss alla i branchen att imponeras och inspireras av! Kul!

Själv har jag idag serverat något så enkelt som "pasta med pesto och bacon" och det har milt uttryckt varit enn succe.

Peston gjorde vi själva, då vi inte hittade någon bra utan nötter, och vi måste garantera att maten - av allergiskäl - hålls helt nötfri. Svaret blev en pesto på kikärter:

Rosta kokta kikärter i het -typ 200 grader - tills de är riktigt mörkbruna, knastrar lätt och hårda som nötter. Smaksätt dem gärna med vitlök, salt och lite olivolja.

Låt kikärterna svalna (och torka) i rumstemperatur i typ ett dygn. Vill man nu inte göra pesto av dem passar de utmärkt som bartilltugg till fredagsölen istället för t.ex. jordnötter. Se där något att bjuda dina allergiska vänner på!

Mixa kikärterna med färsk basilika, olivolja och god, salt ost som parmesan eller riven västerbottensost. Låt peston "vila" lite. Ifall du vill ha en grönare färg kan du tillsätta lite finhackad bladpersilja.

Servera till t.ex. pasta.

Se där - så kan skolmat också vara!

I skolan är inte allt alltid vad det är i verkligheten

Ett antal kostprogram försöker förbättra skolmat - i bl.a. USA. Där kom man fram till att barn som åt de stora livsmedelsföretagens sponsrade mat åt alldeles för mycket... Hamburgare och pizza, typ. Och alldeles för lite grönsaker. Så vad gör livsmedelslobbyisterna? Man ligger på lagstiftare och reglerande myndigheter. Och nu har det hänt: pizzasås är en grönsak!

Nu kan man alltså fortsätta skänka ut sin pizza, men nu faktiskt "nyttig" mat - den innehåller ju " grönsaker"!

Mat är sex, men kan sex vara mat?

Har ju skrivit förr om det här med sambandet med mat och sex... Men det här är ju löjligt?!

Baconglidmedel?!

Gästbloggare Mästerkocken Pernilla Elmquist: Chokladmousse eller chokladmiss?

Pernilla Elmquist är malmötjejen som gjorde sin mediadebut i "Sveriges Mästerkock" tidigare i år. Hon arbetar idag med att både laga och skriva om mat. Pernilla har ställt upp och hjälpt till med en fantastisk liten bloggpost om - faktiskt - ett recept från Krubb. Läs och njut.

--

Hej alla Krubb-läsare. Jesper har bett mig skriva en gästblogg och det känns riktigt spännande att få hälsa på här. Efter min medverkan i Sveriges Mästerkock, försörjer jag mig på matlagning i olika former men som nybliven kock finns det så oändligt mycket att lära sig. Så jag bad Jesper utmana mig på något som jag minst sagt haft ett litet helvete med. Chokladmousse. Världens enklaste grej, tycker ni kanske. Det är väl bara att vispa ihop en fluffig mousse. Nej! Det är det inte. Mina försök har blivit allt än en fluffig mousse.
Så när Jesper gav mig det här receptet, gav jag mig den på att lyckas. Nu hade jag inte 6-8 pers att bjuda, så jag halverade receptet. Det gick bra. Till en början….

600 g mörk god choklad (lindt equador)
5 dl vispgrädde
4 ägg
1 dl kallt starkt kaffe - gärna ur moccabryggare
1/2 dl mörk rom (jag gillar metusalem)
2 msk farinsocker eller mörkt muscovadosocker
Zest från en apelsin

Gör så här:

Jesper: Vispa grädden med farinsockret. Vispa rätt hårt.
Pernilla: Jaha…hårt….ok. Jag vispar det lite hårdare än jag brukar. Oops…det får inte bli smör.
Jesper: Dela äggen med vitor för sig och gulor för sig.
Pernilla: piece of cake!

Jesper: Vispa vitorna så hårt att du kan hålla bunken uppochned utan att de rinner ur.

Pernilla: Se bildbevis!
Jesper: Vispa gulorna pösiga.
Pernilla: Hmm…två små gulor. Lite lite gulor för att bli pösiga. Tar i resten.
Jesper: Smält chokladen och vänd ned i äggulorna.
Pernilla: Nu ska jag smälta lååångsamt, i vattenbad och låta svalna. Allt handlar om temperaturer!
Jesper: Vänd ned chokladsmeten försiktigt i grädden.
Pernilla: Okej. Vända, vända, mums…vilken krämig konsistens!
Jesper: Tillsätt zest, rom och kaffe.

Pernilla: Skippar zesten i och karamelliserar lite skal istället. Snyggare så. Det får bli ”näskaffe” och ordentligt med Havannarom. 0,5 dl…äh. Ta en dl!
Jesper: Vänd försiktigt ned äggvitorna i moussen.
Pernilla: F..ö..r…s…i…k..t…i..g..t……men…var tog den fina koncistensen vägen....den tjocknar ju till sig…
Jesper: Häll upp moussen i spritspåse och spritsa upp i coupeglas.
Pernilla: Okej….ta´t lugnt…det blir nog bra efter lite tid i kylen. I spritspåsen och spritsa. Gud vad mycket mousse! Vem ska äta allt det här?
Jesper: Ställ chokladmoussen i kylen i minst ett par timmar tills den ska serveras. Den håller sig i kylen ett par dagar, om du vill förbereda innan middagen.
Pernilla: Hm…tjock och kraftig. Behöver väl inte stå i kylen ens…var tog fluffet vägen?
Jesper: Dekorera med lite vispgrädde, hyvlad choklad, apelsinklyfta och citronmeliss.
Pernilla: Ingen vispgrädde kvar. Det får bli apelsinskalen. Hm…ganska snyggt blev det. Men var tog fluffet vägen?

Så tyvärr funkade det inte för mig den här gången heller! Fel i proportionerna, kanske var grädden för hårt vispad, kanske var det fel temperaturer på alla ingredienser. Kanske är jag och chokladmousse a match mede in hell. Men det smakade gott. Och den blev snygg på bild! Men min jakt på den perfekta chokladmoussen fortsätter!

Tack Jesper för ännu en utmaning på min matresa!

Hejhej
Pernilla


--

Pernilla Elmquist skriver själv på bloggen
”Mästerkock i mitt eget kök” och har en fantastiskt fin liten facebooksida här: Facebook

Dagens dag

I sverige har vi ju - som i alla länder - rätt fasta mattraditioner vid olika högtider. Vi äter julskinka till jul, matjessill till midsommar, ägg till påsk...

Men vi ser nu en ny trend kring det här med mat och helger: Flera måltider, maträtter och livsmedel har nu egna högtidsdagar: äggets dag, kanelbullens dag, kladdkakans dag...

Något som ibland känns lite krystat. För hur många vet egentligen när de här dagarna infaller? Dessutom riskerar ju olika dagar att blandas ihop. En dag kan nu vara både en nationaldag, helgdag och något livsmedels dag. Lite rörigt, tycker jag. Och ibland kan de här "kombinationsdagarna" nästan kännas komiska.

Men just idag firar vi "ostkakans dag" ... Som kanske inte helt lyckat sammanfaller med "internationella diabetesdagen"?

Off-topic: mina fina fars-dag-kort.

Fick dessa fina fars dag-kort av mina underbara barn idag. Man blir alldeles varm inombords!

Dagens dos av kultur

Har länge gillat Simpsons. Och har länge gillat en del amerikanska kockar, som Anthony Bourdain, Mario Batali och så förstås den oefterhärmliga brittiske Gordon Ramsay. Här är de i en preview av veckans nya avsnitt i USA, allihop. Simpsons och alla kockarna! Se och njut!

Fars dag, fars mat.

Om några timmar infaller fars dag. Pappas dag. Min pappas dag. Och min dag, eftersom jag har ynnesten att inte bara ha en (fantastisk) pappa utan också faktiskt vara en (om än inte i något mått lika fantastisk). Tänkte skriva lite om det där. Om att vara pappa. Och att ha en.

"Men - Krubb är ju en matblogg ju!", hör jag några av Er mumla där, på andra sidan skärmarna. Och ni har rätt. Krubb är en matblogg. Min matblogg. Men jag är inte bara matbloggare. Jag är pappa också! Men jag ska skriva lite om pappamat.

För jag tror att det finns pappamat. Mat som pappor äter. Och som kanske bara pappor äter. Eller mat som vi äter för att vi är pappor. Låter det flummigt? Det är det kanske. Men det är å andra sidan vår dag. Fars dag. Eller "pappadagen" som mina barn säger. Och jag är pappa. Så jag skriver faktiskt vad jag vill på min blogg! :-)

Nåväl.

Tillbaka till det där med att vi äter saker just av den orsaken att vi blivit pappor. Jag själv har en sådan sak. Något jag ärvt av min pappa:

När jag var yngre hände det, inte sällan, att pappa ibland, vid något tillfälle för att muta en trilskande unge, eller helt enkelt för att vara schysst tog fram en liten underligtablettask ur fickan och bjöd ur. Själv tog han ibland två tabletter. Emser.

Det där var en grej som jag så identifierade med min pappa att de fick bli något slags "pappatabletter". Att vara pappa var att ha saker i fickorna som kunde komma att behövas i livet som pappa. Något slags överlevnadsutrustning, om man så vill. Servetter från olika restauranger t.ex. De var bra att snyta sig och sina barn i, och således hade pappa ibland servetter i fickorna. Inte minst när vi barn under vinterhalvåret gick runt och snorade. Eller arméns hudsalva. Ett så mytiskt universalpreparat att det ryktades om det att man i en nödsituation skulle kunna äta det. Dessutom var det skönt att ha på läpparna på vintern. Eller i ansiktet på skidsemestern när det ibland var bistert kallt i sittliften uppför fjället. Och så emser-tabletterna, då.

När jag själv fick mitt livs största gåva i form av mitt eget pappaskap, då min dotter föddes var allt så stort. Det var så många känslor. Dottern hade förlösts med akut kejsarsnitt. Hon hade haft andningsuppehåll när hon föddes, och hon var tillväxthämmad p.g.a. något problem med moderkakan. Hon vägde 1770 gram. Det var - utan att överdriva - väldigt känslosamt att bli pappa. Såpass känslosamt faktiskt att jag för mig själv var tvungen att göra något "pappaaktigt" för att sortera ut alla händelser och faktiskt godkänna för mig själv att jag blivit pappa. Jag gick ned för trapporna i södersjukhuset till entrehallen, där jag gick in på pressbyrån. Och köpte en ask emser. Såhär i efterhand känns det säkert som världens fjantigaste grej, men just då kändes det som om det var väldigt viktigt. Det var mitt sätt att säga att - nu är jag pappa. Jag köper pappatabletter.

Och imorgon skall jag firas. Liksom min pappa av mig. Jag vet inte riktigt hur, än, men eftersom det här är en matblogg har jag tänkt lite kring pappamat. Min pappa älskar oxrulader, har jag fått lära mig. Och själv tycker jag inte att det är så dumt heller. Fast han säkert inte fyller sina med vitlöksost, som de jag fick äta igår, eller serverar med klyftpotatis eller trattkantarellsås, hoppas jag att mina duger. Trots allt. För det är väl så med pappor. Vi är accepterade av våra pappor, trots att vi inte gör allt rätt. Eller ens oxrulader. Pappor förlåter. Pappor accepterar. Och pappor äter även annorlunda oxrulader. Och när inget annat hjälper - emser.

Kram på dig, pappa.

Alternativa matbloggpris?

Just nu sitter juryn och räknar röster till matbloggpriset 2011, som jag skrivit om tidigare. De gör ett hästjobb! Och de gör det riktigt bra!

Det är egentligen bara ett fel, och det är att jag aldrig vunnit det! :-) Ett år, vill jag minnas, var jag i något slags final, men sen har jag inte ens varit nära...

Och varför skulle jag? Det finns ju så många bra matbloggar idag. Och ett sådant här pris ska ju gå till den som är bäst just nu...

Men jag tänker - tänk om man kunde göra typ en matblogg-gala och dela ut priser för t.ex.

-Matblogg med mest inspirerande enskilda inlägg under året.
-För lång och trogen tjänst. (För matbloggar äldre än säg 7 år)
-Snällaste matbloggare
-Bäst uppdaterade
-Årets nykomling
-Årets comeback

Eller om jag nu inte skulle kunna kvala in till finalplats i någon av de kategorierna:

Matblogg som inte innehåller förnamn i bloggnamnet.

Eller som allra sista utväg:

Matblogg som heter krubb

DÅ skulle jag - kanske - kunna klara mig till finalplats igen! :-)

Vanilj- farinmaränger.

Hade använt några äggulor i en vaniljpuddingsefterrätt. Stod kvar med en massa äggvita jag inte ville slänga. Så vad gör man?

Maränger så klart. Mina smaksattes med brunt farinsocker, och vanilj för att ge en liten extra smakton i allt det där söta.

Äggvitor och ca 2 msk socker per äggvita vispas så hårt att de kan sitta fast i skålen när du vänder den uppochned. Gräddas antingen i ugn på 150 grader i en knapp timma, då är de sega inuti, eller på lägre temp, men mycket längre för en frasigare konsistens.

Ät inte upp mina brownies

Just nu är den här bilden och cirkulerar på nätet. Någon har upprepade gånger fått sina brownies stulna på jobbet.

Och surnat till.

Och reagerat som de flesta av oss skulle ha gjort och skrivit en "arg lapp" på kylskåpet.

Och tänkt ut en riktigt gruvlig hämnd.

Tycker den är underbar!

Fredagsmiddag - fläskytterfilemedaljonger a la Värn

Fläskytterfilen putsas, bryns i smör och olja och kryddas med lite salt, peppar och farinsocker och steks sedan i het ugn tills kärntemperaturen är 74 grader. Täck köttet med folie och låt vila en stund före tranchering.

Sås:

2 msk flytande honung
2 cl god whisky eller 1 msk whiskyessens
3 msk tomatpure. 1 msk om du använder muttis, den är trippelkoncentrerad.
2 vitlöksklyftor, finhackade
1 tsk lökpulver
1 msk koncentrerad fond
1 - 2 dl grädde (och då använder jag ALLTID visåpgrädde)
stekskyn ur pannan man brynt köttet med.
Lite torkad rosmarin
Zest och juice från en halv citron
1/2 dl koncentrerad äppeljuice

Allt får koka ihop under omrörning till en vacker sås. Smaka av med salt och blanka av/ montera med en matsked smör.

Fredagstema: sitter fast

Deltar ibland i sådana där fotoutmaningar. Veckans tema hos Sinneskatten är sitter fast. Och det känns det ju onekligen som att man gör ibland.

Jag har länge suttit fast i en obehaglig känsla av skrivkramp, här på bloggen. Jag har suttit fast med skriverierna och inte fått ur mig något alls. Det har helt enkelt kännts som om alla bra, roliga tankar suttit fast, där inne i huvudet.

Men så såg jag på öland förra helgen, bl.a. Den här statyn, som jag tycker talar till mig. En skulptur vars huvud också sitter fast...

Det kan bli för mycket pumpa ibland...

Det är ju pumpatid. Och halloweentider. Det står pumpor overallt. I affären där vi köper mat, utanför portarna och dörrarna i närområdet, på dagis och i skolan där jag lämnar mina barn. Tillochmed i skolan där jag jobbar. Det är mycket pumpa nu.

Men barnen älskar dem. Och vill göra en egen pumpalykta.

Så i år gjorde vi den här, lite illamående pumpan. Skar den så den räcker ut tungan och... Ja, kräks ut sitt inkråm över gräset.

Krogmomsen

Skrev i augusti ett tämligen rikt kommenterat inlägg om krogmomsen och hur den ibland missbrukas av mindre seriösa krögare och kafeägare.

Läser därför den här debattartikeln i SvD med extra glädje.

För - för en gångs skull - används just argumenten jag använde i mitt blogginlägg; att göra det enklare med en enda momssats för att stävja fusk med take-away/serverad mat i restaurangen.

Och det är inte vilka som helst som skriver! Det är Anders Borg och Annie Lööf som skriver.

Äntligen, som det heter.

O. Och studentköket at it again.

Ser med glädje att O. - min gamla commis, vapenbroder och oändliga källa till förtret :-) - är tillbaka i cyberetern med sin gamla blogg Studentköket!

Och vilken comeback sedan! I ett väldigt vackert inlägg levererar han själva sinnebilden av hur han ser sitt kök.

Jag ler igenkännande, för just såhär är det! Sinnligt. Rogivande. Lugnt. Nästan meditativt.

Så läs för sjutton! Läs!

Beställningschokladmousse

Kompisarna Anne och Pernilla har bett om recept på god chokladmousse. Så vad gör man inte? (6-8 port):

600 g mörk god choklad (lindt equador)
5 dl vispgrädde
4 ägg
1 dl kallt starkt kaffe - gärna ur moccabryggare
1/2 dl mörk rom (jag gillar metusalem)
2 msk farinsocker eller mörkt muscovadosocker
Zest från en apelsin

Gör såhär:

Vispa grädden med farinsockret. Vispa rätt hårt.
Dela äggen med vitor för sig och gulor för sig.
Vispa vitorna så hårt att du kan hålla bunken uppochned utan att de rinner ur.
Vispa gulorna pösiga.
Smält chokladen och vänd ned i äggulorna.
Vänd ned chokladsmeten försiktigt i grädden.
Tillsätt zest, rom och kaffe.
Vänd försiktigt ned äggvitorna i moussen.
Häll upp moussen i spritspåse och spritsa upp i coupeglas.
Ställ chokladmoussen i kylen i minst ett par timmar tills den ska serveras. Den håller sig i kylen ett par dagar, om du vill förbereda innan middagen.

Dekorera med lite vispgrädde, hyvlad choklad, apelsinklyfta och citronmeliss.

Smaklig måltid.

Och lycka till, tjejer!

Gillar du krubb?

Gillar du krubb? Vill du visa din uppskattning på ett enkelt sätt?

Ni mina läsare (båda två! :-) ) kan faktiskt göra det på ett både snabbt och enkelt sätt: Att rösta på Krubb i Matbloggspriset 2011

Gör gärna det!

När man ska stajla lite...

Var ju på goumethelg på öland i helgen. Vid middagarna hade männen kavaj. Med kavajslagsmärken. Små rotarynålar, lionsmärken, något märke från försvarsutbildarna...

Själv har jag bara ett sådant där märke att stajla med. Eller i alla fall bara ett jag känner att jag kan stajla med. Nålen jag varje dag med stolthet bär på kockrocken...

Svenska kockars förenings medlemsmärke!

Måndagslyx: kyckling med äppletzaziki

Stekte kyckling idag. Lite sådär måndagslyxigt. Tänkte först kanske göra en aioli till. Eller en citronsås. Men till sist blev det ett tillbehör från inspirerat från ett lite annorlunda håll under helgens gourmetresa: en enkel lunchrestaurang i Oskarshamn..,

Äppel tzaziki:

1-2 syrliga gröna äpplen
2 st vitlöksklyftor
1/3 gurka
2 dl matyoghurt

Börja med att skala gurkan. Ta ur kärnorna i mitten, så du bara har det fasta grönsaksköttet kvar.

Strimla gurkan tunt. Lägg på ett hushållspapper och salta ordentligt för att dra ur all vätska.

Skala och tärna äpplet fint. Ta bort alla kärnor.

Finhacka vitlöksklyftorna. I med allt i en bunke. I med matyoghurten och rör om ordentligt. Låt stå och dra i rumstemp i minst en halvtimma.

Socker på hjärnan...

Sötsugen? Inte konstigt, egentligen. Läser idag i ett flertal artiklar om hur socker och fett är direkt beroendeframkallande.

I artiklarnas texter jämförs beroendet med kokainberoende och tesen beläggs med ett antal studier gjorda på möss.

Nu är jag inte tillräckligt kunnig för att i detalj gå in på exakt vilka receptorer av vilka dopamin som berörs, men enkelt kan man säga det såhär: har du socker på hjärnan kan det vara så att du rent bokstavligen har socker på hjärnan!

Jo, kraven att jobba i skolkök ändras ju hela tiden. Du kanske vet någon kurs du kan gå...?

Vi pratar, som alltid, HonSomBestämmer och jag, några minuter i arbetsdagens slut om hur vi tycker dagen gått. Om saker vi tycker har funkat särskilt bra ("Den där wasabikrämen var ju en bra ide att ställa ut! Jäklar vad de åt rökt lax till din gröna ärtsoppa...") och saker som måste funka bättre ("Vi måste snabba oss i disken nästa gång, vi har inte så många tallrikar... Och ingetställe att ställa fler på. Vi måste helt enkelt se till att jobba fortare där inne..."

Eftersom vi båda är nya i så här stort skolkök handlar ofta pratet om "tjänstens krav" och vad vi behöver lära oss mer om. Vi kollar i kurskataloger och utbildningsprospekt, men har hittills inte riktigt sett något vi tycker passar oss riktigt.

Men idag läser jag i en artikel om hur ett kreativt skolmåltidsbiträde i Östhammar kommit på ett sätt att hålla humöret uppe på barn som fått vänta på dagens rätt och inser att jag nog ska föreslå en kurs i... exotisk dans.

Rör inte min kompis!

Nu är jag arg! Riktigt arg. På riktigt. För såhär gör man inte. Inte ostraffat i alla fall. Inte mot mina kompisar. Då får man helt enkelt vara beredd att stå med rumpan bar och bespottas på stadens (i det här fallet bloggosfärens) torg och skämmas!

Grejen är såhär: vi är några matbloggare som hållit på ett tag. Vi delar med oss av recept, tips, recensioner, tyckanden, tänkanden, kåserier, krönikor, matminnen och... Ja, ni hajar. Vi är matnördar. Men tämligen snälla matnördar.

Vi tycker om varandra. Vi tycker om att diskutera och debattera. Vi hjälper ibland varandra. Ibland med recepttips, teknikfrågor och ibland med något så enkelt som att ge bloggkärlek genom att dela med oss av våra bloggbesökare genom att länka vidare till varandra.

Det där gillar jag! Det känns lite som om det är så det ska vara. Det är så jag brukar tipsa nya matbloggare att göra när de händelsevis frågar mig om tips att komma igång med bloggande. Det är... trevligt.

Vad som inte är trevligt är påhopp. Eller när företrädare för ett företag försöker tysta, omvända, eller misskreditera någon annan som skrivit om deras produkt, för att de ska sälja mer.

Och här kommer ett ganska tydligt exempel på det. En av mina favoriter i bloggosfären är - som ni vet - Annika. Hon skriver bra och lättsamt, är kunnig och framförallt omsorgsfull och generös.

Hon skrev härom dagen ett mysigt inlägg om sin makes enastående hemgjorda ketcup i ett sällsynt mysigt blogginlägg. ett blogginlägg jag läste med ett lleende på läpparna.

I inlägget konstateras att Annika egentligen föredrar sin makes hemgjorda ketcup - och här skulle historien kunna vara över och allt frid och fröjd - men att om hon måste välja en köpeketchup väljer en tillverkares.

Till historien hör att hennes make valt tomater till sin ketchup av en speciell tillverkare, därför att han tycker att de är bäst.

Den tillverkarens agent i sverige har en säljchef. Som matbloggar. Och ger sig på Annika. I ett rätt fult inlägg skriver hon ner Annika och hennes ketchup. Och tycker att Annika är dum som inte gillar hennes arbetsgivares ketchup bäst.

Låter det dumt? Låter det larvigt? Det är det också.

Så, här kommer ett par tips till Matilda:

1: När du bloggar - tänk på lite hur du skriver. Det du skriver kan komma att läsas av miljontals nätanvändare. Det här antar jag att du förstår och drar nytta av eftersom du bloggar om - och händelsevis föredrar - just ditt företags produkter. Kort sagt - ditt företag kan tjäna pengar på din blogg. Om du skriver vettigt.

2: Dina läsare uppfattar dig som en företrädare för det företag där du jobbar. Tänk därför lite extra på punkten 1 här ovan.

3: Dina läsare läser vad du skriver. Det har också en reflekterande effekt på ditt företag. Är du elak på din blogg bli folk mindre benägna att handla dina produkter. Även om de är bra. Även om du försöker upplysa oss med nog så underbyggda argument kommer vi helt enkelt att ha slutat lyssna på dig om du skriver elakheter på din blogg. Du och ditt företag kommer i bloggosfären bara uppfattas som rabiata idioter.

4: försök se positivt på andras blogginlägg så länge de inte går till personangrepp på dig. Tänk vad mycket bättre det hade varit om du skruvat ditt inlägg mot "vad kul att fler förstått att använda våra goda tomater i sin egen ketchup! Om man inte har tid eller ork kan man istället prova vår. Den innehåller faktiskt nästan samma ingredienser... "

Och slutligen 5:

På grund av ditt agerande kommer jag, mitt kök, och alla jag kan påverka, som köper sina tomater av ditt företag låta bli att göra det tills du bett Annika om ursäkt. På din blogg.

--
Uppdatering:

17:30 oj - såhär många arga människor har jag knappt sett sedan jag 2007 råkade hoppa på Linda Skugges matblogg på mama...

Reaktionerna har i princip alla handlat om samma saker : såhär beter man sig inte, Matilda!

Några länkar är i urval:

Lagers tabberas
öhmans mat och vin
Green hill relations
Fru hatt under jorden
Ajour.se

Och slutligen gjorde Matilda som jag sade och skrev en ursäkt. Äntligen.

Är det här det sista vi hör om den här historien? Förmodligen inte. Flera bloggare har sagt att de tänker bojkotta muttis varor. Och flera föredragshållare om sociala medier jag känner har redan lagt den här händelsen i mappen "varnande exempel på hur man INTE bör göra i sociala medier...

--
Uppdatering 21:16

Nu har muttis VD gått ut på facebook. De tar självklart avstånd från generalagentens PR-människas hantering av ärendet och är RIKTIGT tydliga med att de inte vill bli sammankopplade med hennes blogg. Skönt att de reagerar! Och att vara Marknadschef på muttis generalagent idaghar nog inneburit en rätt tuff dag på jobbet!

--

Knuff

Bloggtips - Annika äntligen hemma igen...

Ville egentligen bara berätta att den fantastiska Annika är hemma igen på rätt ställe. Och att ni bara MÅSTE surfa dit.

Annika är i många stycken en idol, med bra och roligt språk på sin blogg, enkla recept och klara instruktioner. Såhär skulle jag vilja kunna skriva!

Att Annika också alltid peppat mig, inte minst när "krubb" låg nere, är om inte en insats för svensk matkultur så i alla fall ett väldigt mysigt iniativ. Så... Surfa över dit nu! Seså! Iväg med Er! :-)

Rejäla doningar

Nej, jag kompenserar int (bara) för något litet... Men när man ska stavmixa grön ärtsoppa till tusen portioner krävs... Typ en utombordare :-)

Japansk fisk.

Idag har vi serverat "japansk fisk" på jobbet. Enkelt och gott!

En vit fisk (vi använde portionsblock av alaska pollock) täcks med en sås av creme fraiche, japansk soja, ingefära, vitpeppar och finhackad persilja och körs sen ugnen.

Till detta serverades potatis eller ris, vilket man ville, och en wasabiyoghurt.

Turkisk mezeyoghurt och wasabipulver rors ihop, saltas och smakas av med lite thai sweet chilisås.

En ny favoritfisk på skolan!

Att stycka en kyckling

Brukar här - ibland - på bloggen skriva att det bästa sättet att spara pengar hemma, för ett ensamhushåll och/eller barnfamilj är att lära sig stycka hel kyckling.

Har fått några frågor om det av en del av Er läsare och tänkte visa hur det går till.

Jag börjar alltså med att lägga kycklingen "på rygg", leta reda på "höftlederna" och skära bort benen. De blir alldeles utmärkta kycklingklubbor!

Sedan tas vingarna bra - bra till olika förrätter och "barrätter" som "buffalo hot wings". Det finns en hel del recept här på bloggen om just kycklingvingar, så vill du göra något kul med vingarna kan du använda sökfunktionen och kolla runt lite.

Till sist tar jag bort bröstfiléerna som jag gör skinnfria. Och Ja, well, de kan du använda till typ allt. Kycklingfilé är ju den styckningsdetalj som säljs allra mest i din lokala matvarubutik.

Och snabbt går det! Här gör jag en kyckling på typ 2 minuter.

Och skrovet använder jag sedan till buljong. Kött som möjligen finns över på skrovet får koka med medan jag kokar buljongen, plockas sedan av benen och används till sopp/sallads/wok-kyckling

Det var extrapris på kyckling på min lokala konsum. Flickvännen köpte två, som sedan blev kycklingfond, salladskyckling, kycklingfiléer (som användes i en pastasås), klubbor och vingar. Typ tre-fyra middagar. Och för 29 kronor kilot. Riktigt bra för hushållsekonomin! Nåväl - här är klippet!



Och här är slutprodukterna.

Hur jag uppfattas på jobbet

Såhär snygg uppfattas jag tydligen på jobbet! Fin va?

Jag blev i alla fall jätteglad för det här lilla konstverket!

Tapasmys med världens mysigaste

Lite plockmat som lördagsgodis.


Baconlindade dadlar
"Chips med dip" - serranoskinkchips med trattkantarell- och limemajonnäs
Manchego
Bröd med smör
Liten salata caprese på körsbärstomater och mozzarellini

Fredagsdessert

På fredagarna infaller något slags kollektiv god stämning på jobbet. Vi i köket fixar, donar och ordnar små överraskningar och mys för varandra. Jag brukar fixa till frukosten på morgonen. Kanske snygga till uppläggningen genom att figurskära frukt eller grönsakerna, lägga ostskivorna i ett dekorativt mönster osv.

Vi lagar mat åt och för varandra. Inte sällan fixar någon till någon dessert åt oss, till efter lunchen. En paj, bullar eller som igår, den här:

Maräng (på äggvitor som blivit över) med apelsin och hyvlad choklad. Till detta en mezeyoghurt smaksatt med vanilj, honung och lime. Så enkelt! Så gott!

Fråga: vad lagar du?

Dagens bloggpost är egentligen en fråga. En lite utlämnande fråga. Men dels vill jag gärna läsa vad just DU skriver, den här gången. Hey - DU läser ju MIN blogg!

Och dels behöver jag lite inspiration... Så:

Om du ska laga middag till din pojkvän/flickvän - vad lagar du då för att riktigt imponera?

Och vad ska han/hon laga åt dig till middag för att vara säker på att få servera dig frukost på sängen morgonen därpå?

Dagens lunch - shepheards pie

- det är bra pris på lammfärs hos matia, säger HonSomBestämmer...

Jag förstår den dunkelt uttryckta ordern: "Jesper, kom upp med en bra receptide' på en rätt med lammfärs!" och min hjärna försöker febrilt komma på rätter med lammfärs.

Hmm, lammfärsspett med tomatsås och bulgur? Slår bort tanken nästan genast. Om vi ska servera lammfärsspett måste någon preppa i stoleksordningen 4000 bambupinnar med färs på... Och denna någon kommer med största sannolikhet vara första persion. I singular.

Slår bort tanken om lammfärsbiffar späckade med feta av samma skäl...

Men något recept borde jag ju kunna komma på - dags för WWMD - (What Would Mom Do) tajm!

Tänker på vad min mamma skulle kunna få fram ettusen portioner av, under några timmars tid i ett morgonstimmigt kök...

"shepheard's pie" hör jag en röst som måste vara min egen föreslå.

HonSomBestämmer tittar kort på mig med sitt snällaste leende.

"Perfekt!" säger hon.
"Perfekt!" tänker jag.
"Perfekt!" ser jag för min inre syn mamma säga.

Shepheard's pie... Perfekt...

Bakissöndag...

Min dotter säger att många är bakis på söndagar. Och det är ju rätt. Men bakis betyder något annat för en sjuåring.

För idag har vi varit bakis. Bakis som i att "person som bakar". Vi har helt enkelt haft en bakissöndag! :-)

Det blev en äppelpaj, men eftersom jag lagt så många pajer här på bloggen på sistone ska jag bespara er en till...

Vi bakade emellertid också "sportlimpa" - ett bröd som jag bakar då och då och inte sällan som mellanmål eller till soppor och grytor:

(2-3 limpor)

1 l fil. Gärna lite gammal
1 l grovt rågmjöl
1 l rågsikt
5 dl mörk sirap
2 tsk salt
1 msk brödkryddor
6 tsk bakpulver

Smöra och bröa 2-3 bakformar med fett och ströbröd.
Häll filen i den största bunke du har.
Häll i sirapen i filen och rör om ordentligt
Blanda alla torra ingredienser i din näst största bunke.
Rör i de torra ingredienserna i filblandningen, lite i taget. Rör till en smet.
Fördela smeten jämt i formarna.
Grädda i mitten av ugnen. 200 grader. Efter 45 minuter kan du dra ner värmen till 150 och låta gå färdigt, 15-20 minuter till. Använd gärna provsticka!

Servera gärna med väl saltat smör och god ost, eller rökt pålägg.