Dottern och jag hade "myskväll" (en trevlig omskrivning av att Fru Värn fått en kväll ledigt, borta från man och barn, för att rå om sig själv) igår kväll.
Myskväll med pappa brukar för dottern innebära att man får välja vad man vill ha till mellanmål (och pepparkaka är helt ok, om man också äter ett dubbelt smörgåsrån med smör emellan!), att man lagar mat ihop (då dottern ofta väldigt grundligt skalar morötter eller potatis med en potatisskalare, eller får öppna burkar med bönor eller majs, eller så med burköppnare, eller röra i såser och grytor. Ibland får hon dela på mjukare livsmedel medelst lilleman - det är allra roligast!) och - som grädde på moset - bestämma vad vi skall se på TV (och här har t.ex. Pippi på DVD företräde framför pappas "aktuellt", trots att man sett den hundratals gånger...).
Igår var inget större undantag, men dottern ville ha skämsmat. Pizza.
För att på något sätt kompensera för detta och för att stilla mitt dåliga samvete pressade vi juice av apelsiner, att dricka till, i alla fall.
"Vi lagar juice!" tjuter dottern glatt i telefonen då det ringer.
Just meningen "laga apelsinjuice" tycker jag låter så lustig. Samtidigt har jag hört den förr. När jag jo jobbade på värtahemmet kom en av killarna som åt där en dxag till luckan och berättade att "snart klarar jag mig själv... Jag håller på och lära mig att laga mat nu..." När jag frågade vad han lärt sig laga den dagen hade han lärt sig attjust "laga juice".
torsdag, oktober 18, 2007
onsdag, oktober 17, 2007
Frågerutan...
Det är kul att blogga, för man får liksom en rätt tät kontakt med sina läsare. Iböand blir folk upprörda. Ibland blir de väldigt glada. Ofta är de nyfikna och vetgiriga: De ställer frågor om det de läst.
En läsare - Karlavagnen har ställt följande fråga i en av bloggkommentarerna:
Du är inne på rätt spår själv. Sushi brukar tillagas av fisk som , om det går, redan varit nedfrusen, och i andra fall åtminstone legat på is ordentligt.
Alla parasiter och bakterier dör också vid kokning eller stekning, så länge kärntemperaturen på livsmedlet blir högre än 80 grader.
Här i Sverige har vi också använt ett tredje sätt att ha ihjäl bakterier, även om vi kanske tänker på det mer som en tillagningsmetod eller ett sätt att konservera fisk, nämligen att ha syra på dem. I vårt fall ofta ättika, i t.ex. inlagd sill...
...
Och din fråga om ångugnar kommer jag tillbaka till i en annan post. Tack för att du ställer frågor. Och tacka alla ni andra läsare som också ställer frågor eller kommer med kommentarer.De gör alla att bloggen blir mer intressant att läsa!
En läsare - Karlavagnen har ställt följande fråga i en av bloggkommentarerna:
Eller hur skyddar man sig mot parasiter i fisk? Något som verkar vara en ¨grej¨ här i Spanien. Jag menar jag har bott i norra Europa och ingen brydde sig direkt. Men det borde ju räcka att frysa fisken eller tillaga den? Eller hur gör man med sushi?
Du är inne på rätt spår själv. Sushi brukar tillagas av fisk som , om det går, redan varit nedfrusen, och i andra fall åtminstone legat på is ordentligt.
Alla parasiter och bakterier dör också vid kokning eller stekning, så länge kärntemperaturen på livsmedlet blir högre än 80 grader.
Här i Sverige har vi också använt ett tredje sätt att ha ihjäl bakterier, även om vi kanske tänker på det mer som en tillagningsmetod eller ett sätt att konservera fisk, nämligen att ha syra på dem. I vårt fall ofta ättika, i t.ex. inlagd sill...
...
Och din fråga om ångugnar kommer jag tillbaka till i en annan post. Tack för att du ställer frågor. Och tacka alla ni andra läsare som också ställer frågor eller kommer med kommentarer.De gör alla att bloggen blir mer intressant att läsa!
tisdag, oktober 16, 2007
Inte bara Kalles...
Skrev om Kalles randiga och tänkte inte så mycket på det. Surfar runt bland bloggarna jag läser och hittar ytterligare exempel på helt fantastiska reklamkampanjer, som gör att man inte riktigt vill köpa just det livsmedlet.
Allra, allra bäst är exemplet från Mannes Blogg, om en skyltning från Göteborgskex. Komplett med ställ för rabattkuponger och allt.
"Vaddårå?" Tänker ni...
Tills ni ser den här bilden...
Allra, allra bäst är exemplet från Mannes Blogg, om en skyltning från Göteborgskex. Komplett med ställ för rabattkuponger och allt.
"Vaddårå?" Tänker ni...
Tills ni ser den här bilden...
Lycka är en vit rock som hänger kvar...
Var på Grantomta idag, och hälsade på. Upptäckte, nästan barnsligt förtjust, att min kockrock hängde kvar i torrförrådet, när jag kom.
Minst lika förtjust konstaterade jag att det nu är CayakCarin, min legendariska företrädare och numer då vikarie, som nu trakterar spisen, med en grace och skicklighet som räcker för tre kockar. Tillsammans var vi idag alltså halvhyffsade, men jag var ändå lycklig som en liten kalv, när jjag fick hjälpa till och skära lite grönsaker. Ibland behövs det inte så mycket. Lycka är en vass kniv. Lycka är en vit rock. Lycka är att åter stå i ett kök man saknat, efter två månader.
Hjälpte en av tjejerna från småbarnsavdelningen över med maten och allmänt kramkalas uppstod i deras serveringskök. Jag blev alldeles varm inombords och tårögd, och kanske - för en gångs skull - inte bara p.g.a. ljuset där inne.
Till lunch serverades fisk (det är ju tisdag) och CayakCarin hade gjort en jättegod fiskgratäng.
Det känns skönt att veta att köket tas om hand. Att man kan lämna det och vara förvissad om att det inte stått i lågor när man kommer tillbaka.
Det känns bra.
Minst lika förtjust konstaterade jag att det nu är CayakCarin, min legendariska företrädare och numer då vikarie, som nu trakterar spisen, med en grace och skicklighet som räcker för tre kockar. Tillsammans var vi idag alltså halvhyffsade, men jag var ändå lycklig som en liten kalv, när jjag fick hjälpa till och skära lite grönsaker. Ibland behövs det inte så mycket. Lycka är en vass kniv. Lycka är en vit rock. Lycka är att åter stå i ett kök man saknat, efter två månader.
Hjälpte en av tjejerna från småbarnsavdelningen över med maten och allmänt kramkalas uppstod i deras serveringskök. Jag blev alldeles varm inombords och tårögd, och kanske - för en gångs skull - inte bara p.g.a. ljuset där inne.
Till lunch serverades fisk (det är ju tisdag) och CayakCarin hade gjort en jättegod fiskgratäng.
Det känns skönt att veta att köket tas om hand. Att man kan lämna det och vara förvissad om att det inte stått i lågor när man kommer tillbaka.
Det känns bra.
Du måste skriva något om choklad!
"Du måste skriva något om choklad!", sade hon och jag stod där, som ett fån, vid centralstationen, med ombiltelefonen tryckt mot örat.
"Va?"
"Jo - alltså - det är chokladfestival på Nordiska museet! Du måste skriva något om choklad!"
"Men jag hinner inte gå på nordiska museet..."
"Det hjälps inte. Choklad är inne. Krubb har legat nere i mer eller mindre två månader. Du MÅSTE skriva om choklad!"
"Men..."
"Chooklaaaad!"
Snabbtryfflar
Små chokladtryfflar som är kanon till kaffe eller som en enklare dessert.
Du behöver (för sisådär 25-30 stycken)
En god chokladkaka om ungefär 70g. Lite mer eller mindre spelar ingen roll. God mörk choklad för matlagning.
2 dl grädde
25 g osaltat smör
2 msk god rom
apelinzest från ½ apelsin
Kakaopulver till garnering
Gör såhär:
Smält smöret på låg värme. Ställ åt sidan.
Krossa chokladen och smält sedan skärvorna i en kastrull i ett vattenbad, under omrörning.
I med zest och rom.
Blanda med grädde och smält smör, tills du fått en fin, slät, glansig chokladmassa som luktar gott. Akta så chokladmassan inte blir för varm. Då blir den grynig!
Häll ut på bricka med smörpapper och låt svalna, gärna i kylskåp.
Forma när chokladen stelnat, små tryfflar med två såm fuktade skedar, eller med fingarna.
Pudra med kakao.
Färdigt!
"Va?"
"Jo - alltså - det är chokladfestival på Nordiska museet! Du måste skriva något om choklad!"
"Men jag hinner inte gå på nordiska museet..."
"Det hjälps inte. Choklad är inne. Krubb har legat nere i mer eller mindre två månader. Du MÅSTE skriva om choklad!"
"Men..."
"Chooklaaaad!"
Snabbtryfflar
Små chokladtryfflar som är kanon till kaffe eller som en enklare dessert.
Du behöver (för sisådär 25-30 stycken)
En god chokladkaka om ungefär 70g. Lite mer eller mindre spelar ingen roll. God mörk choklad för matlagning.
2 dl grädde
25 g osaltat smör
2 msk god rom
apelinzest från ½ apelsin
Kakaopulver till garnering
Gör såhär:
Smält smöret på låg värme. Ställ åt sidan.
Krossa chokladen och smält sedan skärvorna i en kastrull i ett vattenbad, under omrörning.
I med zest och rom.
Blanda med grädde och smält smör, tills du fått en fin, slät, glansig chokladmassa som luktar gott. Akta så chokladmassan inte blir för varm. Då blir den grynig!
Häll ut på bricka med smörpapper och låt svalna, gärna i kylskåp.
Forma när chokladen stelnat, små tryfflar med två såm fuktade skedar, eller med fingarna.
Pudra med kakao.
Färdigt!
Jag bara måste fråga...
Är det bara jag som är skeptisk mot Kalles randiga? Den nya, med banan, menar jag? Alltså, inte så mycet för kombinationen med kaviar och banan (jag har en tvillingbror som har ätit betydligt värre kombinationer på smörgås, eller vad sägs om jordnötssmör och mackrill i tomatsås?), utan mer liksom reklamslogan:
"Det är gott - vi lovar!"
Livsmedel som inte känns intiutivt gott, och som kräver en sådan slogan för att sälja kanske är... jag vet inte... Överflödig produktutveckling på något sätt?
"Det är gott - vi lovar!"
Livsmedel som inte känns intiutivt gott, och som kräver en sådan slogan för att sälja kanske är... jag vet inte... Överflödig produktutveckling på något sätt?
lördag, oktober 13, 2007
En kocks värsta mardröm
Läser i DN om en skola i Märsta som fått stänga p.g.a. magsjuka. Myndigheten för miljö och hälsa (det som förr brukade kallas hälsovårdsmyndigheten) är inkopplad och man har tagit bakterieprover på de maträtter som serverats.
Just det här är bland det värsta som kan hända i vilket kök som helst. Det här är det man drömmer mardrömmar om, jämt. Att maten man serverar inte är varm nog, att skärbrädorna skall ha någom illasinnad bakteria på sig. Att någon skall glömma att skölja sallad eller att något bara, av något ekonomiskt skäl, återanvänds, när det blivit rester över - och att det skall leda till att folk blir matförgiftade.
Samtidigt - man kan göra nästan allt rätt och ÄNDÅ åka på något sådant här, speciellt i kök som inte lagar sin egen mat. Om maten kommer ur en kartong och bara värms i köket, eller ännu värre - tillagas någon annan stans och sedan körs med bil eller lastbil till rätt ställe, där det sedan skall värmehållas (vilket i Stockholmsområdet är snarare norm än undantag) KAN man i det lokalaköket inte ens göra något åt det, innan man serverar käket. Det är redan kontaminerat. Snacka om mardröm - folk omkring dig blir sjuka, av den mat DU serverar, och det finns INGET du kan göra annorlunda för att undvika det.
Det är så man kan gråta. Tyvärr är det så våra politiker vill ha det. Att hålla med riktiga kök på varje skola, och personal att sköta dem, är dyrt. Att centralisera och köra ut färdig mat är billigare. Och om några blir magsjuka på kuppen och en skola måste stänga... Well, då är det ju någon annans pengar.
Just det här är bland det värsta som kan hända i vilket kök som helst. Det här är det man drömmer mardrömmar om, jämt. Att maten man serverar inte är varm nog, att skärbrädorna skall ha någom illasinnad bakteria på sig. Att någon skall glömma att skölja sallad eller att något bara, av något ekonomiskt skäl, återanvänds, när det blivit rester över - och att det skall leda till att folk blir matförgiftade.
Samtidigt - man kan göra nästan allt rätt och ÄNDÅ åka på något sådant här, speciellt i kök som inte lagar sin egen mat. Om maten kommer ur en kartong och bara värms i köket, eller ännu värre - tillagas någon annan stans och sedan körs med bil eller lastbil till rätt ställe, där det sedan skall värmehållas (vilket i Stockholmsområdet är snarare norm än undantag) KAN man i det lokalaköket inte ens göra något åt det, innan man serverar käket. Det är redan kontaminerat. Snacka om mardröm - folk omkring dig blir sjuka, av den mat DU serverar, och det finns INGET du kan göra annorlunda för att undvika det.
Det är så man kan gråta. Tyvärr är det så våra politiker vill ha det. Att hålla med riktiga kök på varje skola, och personal att sköta dem, är dyrt. Att centralisera och köra ut färdig mat är billigare. Och om några blir magsjuka på kuppen och en skola måste stänga... Well, då är det ju någon annans pengar.
fredag, oktober 12, 2007
Linda Skugge gör mig avundsjuk
Blev härom dagen varse (genom Emanuels blogg att bloggoraklet Linda Skugge har börjat blogga igen. Tydligen var jag sist i världen med att få reda på det, men jag antar att det säger en del om hur insatt jag egentligen är, eller hur aktiv jag varit i bloggosfären de senaste månaderna. Nåväl.
Checkar in bloggen idagoch läser omen detalj i hennes kök och blir hysteriskt avundsjuk.
För jag vill också ha en ångugn hemma. Och en sådan där jättesnygg handduk med piratmotiv som hon har.
Checkar in bloggen idagoch läser omen detalj i hennes kök och blir hysteriskt avundsjuk.
För jag vill också ha en ångugn hemma. Och en sådan där jättesnygg handduk med piratmotiv som hon har.
torsdag, oktober 11, 2007
Torsdag är högtidsdag
Torsdag. Äntligen. Torsdag är den bästa dagen på hela veckan, tycker jag, för då går inte bara SVTs snygga produktion "Mat-Nicklas" utan även den lite lantligare, men ack så mycket färgstarkare "Vad blir det till mat" på TV4+, med Per Morberg.
Det är alltså TVÅ matlagningsprogram på TV. Det ena - Niklas program, är pedagogiskt, bitvis rätt lättsamt och ofta mycket informativt, medan det andra är... .. . jag vet inte hur man skall skriva det, för det blir nästan parodi på mat-TV, men jag tycker programmet är lysande.
Per Morberg är en charmig galning som med samma känsla som hos ett barn på julafton kastar sig in i matlagningen med entusiasm och eftertryck. Han känns som en tonårig pojke som inte ännu fattat att tjejer inte faller för att man kan köra hundra meter på bakhjulet på en trimmad moped och blir på det sättet jätteskön, när han tar ut höns på gårdsplanen för att nacka dem, kör matprocessorer tills de brinner, styckar rådjur med sticksåg i köket osv. Det blir liksom någon slags cirkuskonster. Någon slags... jag vet inte... Men det är mycket underhållande.
Och det är passionerat. JAG vill laga mat med hr. Morberg. Jag vill tillbringa en vecka i hans kök och tala om räkfonder, kalvben och allt gott jag kan göra av dem, jag vill tvätta potatis med högtryckstvätten. Jag vill hacka smås må vitlöksklyftor med en halvmeter lång kniv.
DET är bra TV.
Det är alltså TVÅ matlagningsprogram på TV. Det ena - Niklas program, är pedagogiskt, bitvis rätt lättsamt och ofta mycket informativt, medan det andra är... .. . jag vet inte hur man skall skriva det, för det blir nästan parodi på mat-TV, men jag tycker programmet är lysande.
Per Morberg är en charmig galning som med samma känsla som hos ett barn på julafton kastar sig in i matlagningen med entusiasm och eftertryck. Han känns som en tonårig pojke som inte ännu fattat att tjejer inte faller för att man kan köra hundra meter på bakhjulet på en trimmad moped och blir på det sättet jätteskön, när han tar ut höns på gårdsplanen för att nacka dem, kör matprocessorer tills de brinner, styckar rådjur med sticksåg i köket osv. Det blir liksom någon slags cirkuskonster. Någon slags... jag vet inte... Men det är mycket underhållande.
Och det är passionerat. JAG vill laga mat med hr. Morberg. Jag vill tillbringa en vecka i hans kök och tala om räkfonder, kalvben och allt gott jag kan göra av dem, jag vill tvätta potatis med högtryckstvätten. Jag vill hacka smås må vitlöksklyftor med en halvmeter lång kniv.
DET är bra TV.
Skäms-mat
Det finns viss sorts mat som man gillar, eller hur? Mat som är någon slags "comfort food" som är att liksom "komma hem". Något som känns välbekant, mysigt och som man njuter av, utan att bry sig om vad andra tycker.
Men så finns det också mat, i den där gruppen som är lite "finare" och lite "fulare"? Mat man liksom gillar, som man känner är en del av sitt kulinariska arv och/eller reportoar, men som man liksom inte riktigt vill kännas vid? Mat som inte är riktigt "fint" att tycka om? Som hämt-pizza från den lokala pizzerian. Mat som liksom måste förklaras med undanflykter för ens matnördiga kompisar: "Eh - jo, vi hade ju inte riktigt tid, och de hr grejerna är rätt bra för det priset..." och sådär? Eller hur?
Själv hatar jag egentligen halvfabrikat. Jag brukar tala mig varm för att det är bättre att tillochmed laga bara en egen smörgås än att köpa halvfabrikat. Det är billigare. Och godare.
Och så finns fiskpinnar. Fiskpinnarär min hemliga last. Min skäms-mat. Mat jag äter när jag är ensam. Alltid med stuvad spenat (för fiskpinnar utan stuvad spenat är som... .. . kärlek utan kyssar?) Fiskpinnar är maten som åker fram när Fru Värn är och hälsar på släkt i andra städer. När jag har en ledig helg hemma och ingen ser mig, eller ibland när man har ont om tid en vardagskväll, då jag svärande förbannar att man inte har tillräckligt med tid för att laga "riktig mat" och sedan njuter i lönndom av mina små stickor av lycka och den kärleksfullt ihoprörda spenaten.
Töntigt? Javisst! Fånigt? Jepps!
Är det bara jag som har sådana här matneuroser? Har ni andra också "skäms-mat"?
Men så finns det också mat, i den där gruppen som är lite "finare" och lite "fulare"? Mat man liksom gillar, som man känner är en del av sitt kulinariska arv och/eller reportoar, men som man liksom inte riktigt vill kännas vid? Mat som inte är riktigt "fint" att tycka om? Som hämt-pizza från den lokala pizzerian. Mat som liksom måste förklaras med undanflykter för ens matnördiga kompisar: "Eh - jo, vi hade ju inte riktigt tid, och de hr grejerna är rätt bra för det priset..." och sådär? Eller hur?
Själv hatar jag egentligen halvfabrikat. Jag brukar tala mig varm för att det är bättre att tillochmed laga bara en egen smörgås än att köpa halvfabrikat. Det är billigare. Och godare.
Och så finns fiskpinnar. Fiskpinnarär min hemliga last. Min skäms-mat. Mat jag äter när jag är ensam. Alltid med stuvad spenat (för fiskpinnar utan stuvad spenat är som... .. . kärlek utan kyssar?) Fiskpinnar är maten som åker fram när Fru Värn är och hälsar på släkt i andra städer. När jag har en ledig helg hemma och ingen ser mig, eller ibland när man har ont om tid en vardagskväll, då jag svärande förbannar att man inte har tillräckligt med tid för att laga "riktig mat" och sedan njuter i lönndom av mina små stickor av lycka och den kärleksfullt ihoprörda spenaten.
Töntigt? Javisst! Fånigt? Jepps!
Är det bara jag som har sådana här matneuroser? Har ni andra också "skäms-mat"?
onsdag, oktober 10, 2007
Rotmos
Jag får tillbaka synen lite, lite i taget, dag för dag och jag orkar nu ibland läsa korta mail eller kommentarer i bloggen. Tack, alla för allt snällt ni skrivit. Och tack ni som har hört av Er. Det har varit mycket uppskattat!
Som "första officiella post-operativa bloggpost" kommer här mitt recept på rotmos, något som jag ätit rätt ofta under sjukskrivningen, eftersom det inte gör något om grejerna kokar söner och jag därför kan slänga i allt i en kastrull och sedan inte behöva kolla på det...
För 2-3 stora portioner behöver du:
½ kålrot
1 morot
2 potatisar
(Vid större kvantiteter brukar jag räkna en del morot (för färgen) till två delar potatisar (förstärkelsen, så det blir vettig konsistens) till tre delar kålrot (för smakens skull).
Skär ned alltsammans i små delar. Kålroten i minst delar, moroten i lite större och potatisarna kan kokas hela eller delade, om de är stora.
Koka allt i saltat vatten, med lite kryddpeppar och ett lagerblad, tills det blivit riktigt mjukt (eller börjar falla sönder). Om du kokar fläsklägg eller så kan du givetvis använda av det spadet, för att ge mer smak i rotmoset.
Slå av vätskan
Mosa med ballongvisp, stomp eleler soppslev
Som "första officiella post-operativa bloggpost" kommer här mitt recept på rotmos, något som jag ätit rätt ofta under sjukskrivningen, eftersom det inte gör något om grejerna kokar söner och jag därför kan slänga i allt i en kastrull och sedan inte behöva kolla på det...
För 2-3 stora portioner behöver du:
½ kålrot
1 morot
2 potatisar
(Vid större kvantiteter brukar jag räkna en del morot (för färgen) till två delar potatisar (förstärkelsen, så det blir vettig konsistens) till tre delar kålrot (för smakens skull).
Skär ned alltsammans i små delar. Kålroten i minst delar, moroten i lite större och potatisarna kan kokas hela eller delade, om de är stora.
Koka allt i saltat vatten, med lite kryddpeppar och ett lagerblad, tills det blivit riktigt mjukt (eller börjar falla sönder). Om du kokar fläsklägg eller så kan du givetvis använda av det spadet, för att ge mer smak i rotmoset.
Slå av vätskan
Mosa med ballongvisp, stomp eleler soppslev
lördag, september 29, 2007
Ett öga rött...
Så - äntligen - blev det dags för den där hornhinnetransplantationen. I måndags, vid elvatiden opererades jag på S:t Eriks ögonsjukhus (de är riktiga hjältar!) och fick så min nya (eller i alla fall bättre begagnade) hornhinna.
Så - hur känns det? Well. Jag trodde att det skulle vara värre. Faktiskt. Å andra sidan trodde jag att jag skulle ligga i ett hörn och gråta efter morfin i någon vecka, illamående, oförmögen att äta och kraftigt disorienterad. Så är det alltså inte. För mig, skall tilläggas. Jag mår oförskämt bra, på det hela taget.
Mitt högeröga är rött. Myckeat rött. Det rinner ur det nästan hela tiden och jag är ljuskänslig. Jag kan inte läsa eller så med det, men faktiskt, jag kan redan se lite genom den transplanterade hinnan. på nätterna kommer fortfarande ibland blod ut med tårvätskan och kletar ihop ögat eller skapar ofräscha märken på örngottet, men annars - det är helt ok, faktiskt.
Jag kan ännu inte hacka lök, tyvärr, men jag lyssnar på ljudböcker, tvingar grannar och kompisar att läsa för mig och ringer och telefonterroriserar gamla vänner och bekanta. Jag går ibland prommenader med min vita käpp och känner mig på det hela taget.... ... . lycklkigt lottad, eller "välsignad", för att använda ett religiöst ord.
Så - för att sammanfatta - det tar ett tag innan jag skriver här igen. Eller läser Era kommentarer eller egna bloggar, men det är bara en tidsfråga nu. Det KOMMER att bli bättre. Och jag KOMMER att kunna se igen. Och jag mår - efter omständigheterna - väldigt bra.
Ring mig gärna, för jag tycker fortfarande att det är jättetrist att vara ensam hemma. Mitt nummer står i en tidigare post, några poster ned, här i bloggen...
Kram på Er alla.
Så - hur känns det? Well. Jag trodde att det skulle vara värre. Faktiskt. Å andra sidan trodde jag att jag skulle ligga i ett hörn och gråta efter morfin i någon vecka, illamående, oförmögen att äta och kraftigt disorienterad. Så är det alltså inte. För mig, skall tilläggas. Jag mår oförskämt bra, på det hela taget.
Mitt högeröga är rött. Myckeat rött. Det rinner ur det nästan hela tiden och jag är ljuskänslig. Jag kan inte läsa eller så med det, men faktiskt, jag kan redan se lite genom den transplanterade hinnan. på nätterna kommer fortfarande ibland blod ut med tårvätskan och kletar ihop ögat eller skapar ofräscha märken på örngottet, men annars - det är helt ok, faktiskt.
Jag kan ännu inte hacka lök, tyvärr, men jag lyssnar på ljudböcker, tvingar grannar och kompisar att läsa för mig och ringer och telefonterroriserar gamla vänner och bekanta. Jag går ibland prommenader med min vita käpp och känner mig på det hela taget.... ... . lycklkigt lottad, eller "välsignad", för att använda ett religiöst ord.
Så - för att sammanfatta - det tar ett tag innan jag skriver här igen. Eller läser Era kommentarer eller egna bloggar, men det är bara en tidsfråga nu. Det KOMMER att bli bättre. Och jag KOMMER att kunna se igen. Och jag mår - efter omständigheterna - väldigt bra.
Ring mig gärna, för jag tycker fortfarande att det är jättetrist att vara ensam hemma. Mitt nummer står i en tidigare post, några poster ned, här i bloggen...
Kram på Er alla.
lördag, september 08, 2007
Omie vann glasstävlingen!
Omar "Omie" Ud-Din vann alltså Krubbs glasstävling. Grattis, grattis, grattis. Barbro Anderssons fina bok "GaloshJesus och Frukostflingorna" kommer med posten.
Tack för alla bidrag, alla.
Och ja - jag får hjälp att lägga upp det här också. Jag nås säkrast per telefon även fortsättningsvis. Går allt som jag vill blir det operation framåt slutet av september...
Tack - som sagt - för fint deltagande, alla och för alla goda glassbidrag! Och Grattis, Omar!
Tack för alla bidrag, alla.
Och ja - jag får hjälp att lägga upp det här också. Jag nås säkrast per telefon även fortsättningsvis. Går allt som jag vill blir det operation framåt slutet av september...
Tack - som sagt - för fint deltagande, alla och för alla goda glassbidrag! Och Grattis, Omar!
onsdag, september 05, 2007
Fame - I'm gonna live forever...
... eller... Nåväl.
Några av Er har redan sett det, men jag vann alltså Aftonbladets Mat-Tina-tävling med bidraget "Jespers kök". Idag har man med en liten intervju med mig på websidorna för mat och vin.
För alla vanligt funtade människor är det här förmodligen inget att yvas öve, men för en som aldrig vunnit något tidigare känns det stort. Riktigt stort. Att hamna på en av landets största websajter bara för att ha lagat mat framför en mycket stadigt hållen (och väl arbetad) kamera. (Tack Kristofer!)
Gratulationer, sågningar, spott och spe kan som vanligt lämnas till mig via mobiltelefonen, eftersom jag inte ser tillräckligt bra för att läsa kommentarer eller e-post (och får hjälp med att posta även det här inlägget - Tack Magnus).
Några andra bloggare har faktiskt redan hunnit skriva om det här:
Dels Sveriges kanske bästa blogg om "kristen media" - Kristofer upp och ner
Dessutom min gamla trogne, lojale och duktiga commis Omar.
Check it out.
Några av Er har redan sett det, men jag vann alltså Aftonbladets Mat-Tina-tävling med bidraget "Jespers kök". Idag har man med en liten intervju med mig på websidorna för mat och vin.
För alla vanligt funtade människor är det här förmodligen inget att yvas öve, men för en som aldrig vunnit något tidigare känns det stort. Riktigt stort. Att hamna på en av landets största websajter bara för att ha lagat mat framför en mycket stadigt hållen (och väl arbetad) kamera. (Tack Kristofer!)
Gratulationer, sågningar, spott och spe kan som vanligt lämnas till mig via mobiltelefonen, eftersom jag inte ser tillräckligt bra för att läsa kommentarer eller e-post (och får hjälp med att posta även det här inlägget - Tack Magnus).
Några andra bloggare har faktiskt redan hunnit skriva om det här:
Dels Sveriges kanske bästa blogg om "kristen media" - Kristofer upp och ner
Dessutom min gamla trogne, lojale och duktiga commis Omar.
Check it out.
lördag, augusti 25, 2007
For your eyes only
Tjaba, gänget! Jag är ledsen att jag inte skrivit på ett tag, och det kommer tyvärr att dröja ett tag innan jag skriver igen. Det finns en naturlig orsak, och den är inte så svart som några av Er målat upp för sig. Jag lever. Jag mår - efter omständigheterna - bra.
Men det finns, som ni kan förstå av den meningen - just "omständigheter". Den 8:e augusti sprack hornhinnan på mitt "bra" öga, och jag fick opereras akut. På höger öga ser jag - just nu - skillnad mellan mörker och ljus. På vänster öga ser jag - sedan tidigare - väldigt lite. Såpass lite att jag inte kan läsa vad jag skriver. Eller något annat heller, för den delen. E-post, bloggkommentarer etc. är alltså lite svårt att reagera på.
Så - för att göra en lång historia kort - det kommer att ta ett tag innan jag skriver igen. Jag väntar på en hornhinnetransplantation, och den kan komma att infalla någon gång under september. Efter den krävs lite konvalicens innan jag åter kan läsa, men så snart jag kan läsa kommer jag att börja skriva här igen...
Vad det gäller tävlingen måste ju en vinnare utses i tävlingen om glass, och om "min sushikompis Lars" hjälper mig kommer vi att ha en final här på sidan, med en liten omröstning här ute i mariginalen till höger.
Tills vi hörs igen. Kram, alla.
Ni som vill - ring mig gärna. På mobilen. Den är på ibland och jag uppskattar samtal. Jag grejar bara inte att läsa mail och så just nu.
För Er som inte har numret är det: 0730 37 67 96.
Vi hörs.
/Jesper
(Med hjälp av Sushi-Lars)
Men det finns, som ni kan förstå av den meningen - just "omständigheter". Den 8:e augusti sprack hornhinnan på mitt "bra" öga, och jag fick opereras akut. På höger öga ser jag - just nu - skillnad mellan mörker och ljus. På vänster öga ser jag - sedan tidigare - väldigt lite. Såpass lite att jag inte kan läsa vad jag skriver. Eller något annat heller, för den delen. E-post, bloggkommentarer etc. är alltså lite svårt att reagera på.
Så - för att göra en lång historia kort - det kommer att ta ett tag innan jag skriver igen. Jag väntar på en hornhinnetransplantation, och den kan komma att infalla någon gång under september. Efter den krävs lite konvalicens innan jag åter kan läsa, men så snart jag kan läsa kommer jag att börja skriva här igen...
Vad det gäller tävlingen måste ju en vinnare utses i tävlingen om glass, och om "min sushikompis Lars" hjälper mig kommer vi att ha en final här på sidan, med en liten omröstning här ute i mariginalen till höger.
Tills vi hörs igen. Kram, alla.
Ni som vill - ring mig gärna. På mobilen. Den är på ibland och jag uppskattar samtal. Jag grejar bara inte att läsa mail och så just nu.
För Er som inte har numret är det: 0730 37 67 96.
Vi hörs.
/Jesper
(Med hjälp av Sushi-Lars)
tisdag, augusti 07, 2007
Äppelkräm
Med dagens lunch på spisen och med lite extra tid att slå ihjäl blev det att skriva ned ett recept på äppelkräm, så som jag gör den, till ungarna på Grantomta, idag:
Du behöver (för 20 port.):
15 gröna äpplen
2 l vatten
2 dl potatismjöl (i en sikt)
1 dl socker
och möjligen 1 -2 dl äppeljuicekoncentrat
Gör såhär:
Lägg äpplena urkärnade och tärnade i en stor kastrull, häll på vattnet. Koka upp och låt småkoka i en timma, eller tills äpplena är mjuka och faller söner. Red med potatismjöl. Klarna krämen med sockret.
För att få en något bättre färg kan man använda citron i vattnet när man kokar, eller möjligen äppeljuice.
Smaka gärna ava krämen med socker och kanel.
Du behöver (för 20 port.):
15 gröna äpplen
2 l vatten
2 dl potatismjöl (i en sikt)
1 dl socker
och möjligen 1 -2 dl äppeljuicekoncentrat
Gör såhär:
Lägg äpplena urkärnade och tärnade i en stor kastrull, häll på vattnet. Koka upp och låt småkoka i en timma, eller tills äpplena är mjuka och faller söner. Red med potatismjöl. Klarna krämen med sockret.
För att få en något bättre färg kan man använda citron i vattnet när man kokar, eller möjligen äppeljuice.
Smaka gärna ava krämen med socker och kanel.
måndag, augusti 06, 2007
Kom ihåg!
Om bara några timmar går omröstningen, här till höger, om vad som är bäst på Krubb ut. Check it out.
På fredag går deadlinen för glasstäblingen ut. Var säker på att lämna in ett bidrag till den också. Fina priser!
Aftonbladets videotävling fortsätter, rösta gärna där också (om du tänker ge mig höga poäng, annars kan du låta bli!) :-)
Bara som en påminnelse alltså.
På fredag går deadlinen för glasstäblingen ut. Var säker på att lämna in ett bidrag till den också. Fina priser!
Aftonbladets videotävling fortsätter, rösta gärna där också (om du tänker ge mig höga poäng, annars kan du låta bli!) :-)
Bara som en påminnelse alltså.
Idag däremot...
Det är måndag morgon. Måndag efter söndagen som kom efter lördagen. Bröllopslördagen. Dessutom måndagen efter min första, väldigt lugna vecka på Grantomta.
Idag, däremot börjar allvaret. Alla barn kommer tillbaka till förskolan idag och jag har ett trettiotal extra beställda till fritids. Gluten och laktosintoleranta, vegetarianer, you name it. Det kommer alltså, med största sannolikhet, att bli "lite tempo" idag.
Igår var det vila. Jag tog det lugnt nästan hela dagen. Sov, för en gångs skull, till efter sju på morgonen (sovmorgon! Whee!)åt frukost med familjen, var i kyrkan provkörde Izabella en sväng (hon funkade! Dubbelwhee!), lekte med dottern i sandlådan, plockade blommor åt hennes mor och avslutade sedan kvällen framför TVn.
Idag däremotförväntar jag mig att det inte vblir så mycket vila. Jag kommer inte att bli överraskad om jag kommer att få vara kvar längre än vanligt på jobbet. Jag lär ha mycket disk idag, och jag har , som sagt rätt mycket gäster.
Idag, däremot börjar allvaret. Alla barn kommer tillbaka till förskolan idag och jag har ett trettiotal extra beställda till fritids. Gluten och laktosintoleranta, vegetarianer, you name it. Det kommer alltså, med största sannolikhet, att bli "lite tempo" idag.
Igår var det vila. Jag tog det lugnt nästan hela dagen. Sov, för en gångs skull, till efter sju på morgonen (sovmorgon! Whee!)åt frukost med familjen, var i kyrkan provkörde Izabella en sväng (hon funkade! Dubbelwhee!), lekte med dottern i sandlådan, plockade blommor åt hennes mor och avslutade sedan kvällen framför TVn.
Idag däremotförväntar jag mig att det inte vblir så mycket vila. Jag kommer inte att bli överraskad om jag kommer att få vara kvar längre än vanligt på jobbet. Jag lär ha mycket disk idag, och jag har , som sagt rätt mycket gäster.
söndag, augusti 05, 2007
'Tänk på vilodagen' eller 'Dagen efter kvällen före'
Och det blev afton och det blev morgon den sjunde dagen...
Det är söndag. Solens obamhärtiga strålar silas genom persiennerna och färgar vårt ljusa sovrum gråblått.Bredvid mig i sängen ligger de båda rödhåriga skönheter jag delar livet med: frun och dottern. Bägge snusar fortfarande.
Fötterna ömmar.
Jag lägger mig på rygg och tittar ett tag i taget och min dimmiga blick är ännu något mindre klar idag. Knäna ömmar. Benhinnorna ömmar. Jag har en liten rispa på ett finger som jag inte lagt märke till tidigare, men som nu svider. Kroppen känns tung.
Det var en tung dag igår.
Det gick bra. Men det var tungt. En lång dag, på tretton timmar, lite drygt, och med mycket att göra. Servisen var en kort, det blev strul med planering och när festen väl är igång finns det alltid folk som talar för länge mellan rätter och man får halta och vända igen. Desserten - en frusen cheesecake, eller vad man skall kalla en creme anglais på digestivebotten - SMÄLTER om den får stå och vänta en halvtimma på att någon skall hålla ett spontant, oförberett tal...
Mental note: "Jag skall aldrig mer jobba bröllop".
Jag gillar egentligen bröllop. Man träffar mycket folk (och många potentiella kunder), alla är glada och alla vill göra sitt bästa, men det är tungt ibland.
Och idag har jag ont.
Tur att jag inte skall jobba igen förrän i morgon. Idag skall jag vila. Jag vänder mig om i sängen och somnar om igen, med en rödhårig treåring snusandes i nacken.
Det är söndag. Solens obamhärtiga strålar silas genom persiennerna och färgar vårt ljusa sovrum gråblått.Bredvid mig i sängen ligger de båda rödhåriga skönheter jag delar livet med: frun och dottern. Bägge snusar fortfarande.
Fötterna ömmar.
Jag lägger mig på rygg och tittar ett tag i taget och min dimmiga blick är ännu något mindre klar idag. Knäna ömmar. Benhinnorna ömmar. Jag har en liten rispa på ett finger som jag inte lagt märke till tidigare, men som nu svider. Kroppen känns tung.
Det var en tung dag igår.
Det gick bra. Men det var tungt. En lång dag, på tretton timmar, lite drygt, och med mycket att göra. Servisen var en kort, det blev strul med planering och när festen väl är igång finns det alltid folk som talar för länge mellan rätter och man får halta och vända igen. Desserten - en frusen cheesecake, eller vad man skall kalla en creme anglais på digestivebotten - SMÄLTER om den får stå och vänta en halvtimma på att någon skall hålla ett spontant, oförberett tal...
Mental note: "Jag skall aldrig mer jobba bröllop".
Jag gillar egentligen bröllop. Man träffar mycket folk (och många potentiella kunder), alla är glada och alla vill göra sitt bästa, men det är tungt ibland.
Och idag har jag ont.
Tur att jag inte skall jobba igen förrän i morgon. Idag skall jag vila. Jag vänder mig om i sängen och somnar om igen, med en rödhårig treåring snusandes i nacken.
fredag, augusti 03, 2007
Fredag
Jag började jobba på Grantomta igen i måndags. Det var kul och bra på alla sätt och vis för jag är utvilad efter semestern och jag trivs väldigt bra med mitt jobb.
Den här veckan har dock inte riktigt varit "som alla andra" Det är fortfarande rätt mycket byggarbetsplats såhär efter sommaren. I köket går livet sin gilla gång, om än i avsevärt lägre tempo än jag är van vid.
Det har på förskolan dykt upp ett tiotal barn och i övrigt ärä det tomt sånär som på en och annan lärare eller fritidspedagog som är inne på jobbet några timmar och vänder papper under sin sista vecka av semester.
Att laga mat åt sisådär 10-15 personer, när man är van att göra det åt sisådär hundra är lite annorlunda. Men det ger en rätt mycket tid att göra annat.
Som att testa nya recept, förfina tekniker, frosta av kylarna, hjälpa förskoleavdelningen att sanera deras kyl, som stått öppen hela sommaren (och nu var svart inuti), att inventera lager och förråd, att ringa och förhandla med leverantörer och... Well, göra sådana där saker man aldrig hinner annars (som att faktiskt PLOCKA UR allt ur torrförrådet och TORKA ALLA hyllor och BONA golvet, innan man ställer tillbaka allt igen).
Av någon anledning har man - ändå - rätt mycket tid över. Jag skall vara ärlig - det är rätt trist att inte ha så mycket att göra. Så - efter bästa förmåga - gäller det att få tiden att gå. Jag har, för att ha någon slags bättre samvete således sorterat kvitton och följesedlar, suttit och surfat efter bra recept på nätet, "konceptualiserat", och gjort kreativa sysslor som att klistra en ur en gammal reklambroschyr utklippt kockmössa på den dödskalle som pryder piratflaggan på mitt anteckningsblock.
Idag är det fredag. Fredag före lördag. Bröllopslördag. Jag var igår ute med mina kycklingrullader till förrätterna i festlokalen och märkte, till min förvåning, att den låg bara några hundra meter från jobbet! I morgon gäller det. I morgon smäller det.
Den här veckan har dock inte riktigt varit "som alla andra" Det är fortfarande rätt mycket byggarbetsplats såhär efter sommaren. I köket går livet sin gilla gång, om än i avsevärt lägre tempo än jag är van vid.
Det har på förskolan dykt upp ett tiotal barn och i övrigt ärä det tomt sånär som på en och annan lärare eller fritidspedagog som är inne på jobbet några timmar och vänder papper under sin sista vecka av semester.
Att laga mat åt sisådär 10-15 personer, när man är van att göra det åt sisådär hundra är lite annorlunda. Men det ger en rätt mycket tid att göra annat.
Som att testa nya recept, förfina tekniker, frosta av kylarna, hjälpa förskoleavdelningen att sanera deras kyl, som stått öppen hela sommaren (och nu var svart inuti), att inventera lager och förråd, att ringa och förhandla med leverantörer och... Well, göra sådana där saker man aldrig hinner annars (som att faktiskt PLOCKA UR allt ur torrförrådet och TORKA ALLA hyllor och BONA golvet, innan man ställer tillbaka allt igen).
Av någon anledning har man - ändå - rätt mycket tid över. Jag skall vara ärlig - det är rätt trist att inte ha så mycket att göra. Så - efter bästa förmåga - gäller det att få tiden att gå. Jag har, för att ha någon slags bättre samvete således sorterat kvitton och följesedlar, suttit och surfat efter bra recept på nätet, "konceptualiserat", och gjort kreativa sysslor som att klistra en ur en gammal reklambroschyr utklippt kockmössa på den dödskalle som pryder piratflaggan på mitt anteckningsblock.
Idag är det fredag. Fredag före lördag. Bröllopslördag. Jag var igår ute med mina kycklingrullader till förrätterna i festlokalen och märkte, till min förvåning, att den låg bara några hundra meter från jobbet! I morgon gäller det. I morgon smäller det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
