Av alla bär och äpplen som samlades ihop fick det förstås bli indianers mest traditionella föda - indianpaj. En gammal prärieklassiker!
fredag, juli 29, 2011
indianpaj
Av alla bär och äpplen som samlades ihop fick det förstås bli indianers mest traditionella föda - indianpaj. En gammal prärieklassiker!
Indiante
Bland sakerna som samlades in härom dagen fanns lite ljung, tallbarr, nypon, hallonblad och klöverblom. Tillsammans med ett par av alla äpplen blev det vad vi kallade indiante. En brygd som fick koja upp och sen pilar. Jättegott, tyckte indianerna som gärna ville ha mer och gärna till varje frukost sen dess!
testar att blogga från mobilen: mer indianmat
Skrev ju om indianer för någon vecka sedan, och den här veckan här jag semester - därav den dåliga uppdateringtakten på bloggen - och då håller det ju att fortsätta på indiantemat. I måndags var vi så ute och plockade både det ena och det andra i naturen. Som här - blåbär, hallon och äpplen. Det blev både det ena och andra goda att laga och äta och dricka av naturens gåvor!
söndag, juli 24, 2011
Hembyggt bjudfika
Frk. W och alla pojkar kom hem till stockholm igår, äntligen. Idag har jag jobbat några timmar, och livet är så att säga tillbaka i "vanliga gängor".
Småkillarna hade med sig röda krusbär igår, som de ville göra något med idag. Och idag hade en av dem med sig en kompis från gården upp. Det blev att försöka komma på något att göra med krusbären. Som dessutom inte tog hela eftermiddagen i anspråk, då kompisen skulle hem inom en timma. Det blev att - för killarna - välja mellan att baka krusbärspaj eller koka krusbärssaft. Det blev krusbärssaft.
8 dl krusbär
5 dl socker
2 l vatten
kokas ihop ordentligt i 40 minuter
Bären passeras lätt med träslev ned i avkoket.
Saften får stå och svalna tills den kan stå på kylning, i t.ex. frysen, för att bli drickkall.
Smaka av saften med lite citronsaft och sockerlag.
Men bara saft gör ju inget fika. Hade ju dessutom tänkt att baka paj, själv, ifall jag fått välja vad vi skulle göra med bären. Men vi hade några äpplen som låg och blev över i fruktskålen, så det fick bli en (som vanligt) lite improviserad fransk äppelpaj. Och hemslagen vaniljsås:
Fransk äppelpaj (Enligt dagens orminge-franska originalrecept) :-)
Pajskal:
300 g smör
1 dl socker
2 dl vetemjöl
2 dl krossade corn flakes eller havregryn (jag tor corn flakes)
½ dl potatismjöl
1 ägg
Blanda ihop alla ingredienser till en smulig mördeg, låt den ligga och vila ett tag i kylskåp, medan du tar hand om äpplena
2 st mellanstora äpplen kärnas ur och skivas.
Nu är det dags att lägga ihop pajen!
Du behöver:
Pajskalet
Äpplena
lite mer smör (kanske 50-100g?)
½ dl socker
1 tsk torkad malen ingefära
1 tsk malen kanel
Förvärm ugnen till 200 grader
Tryck ut pajskalet jämt i en pajform
Förgrädda skalet lite i ugnen, i kanske 10-15 minuter Smöret kommer att ha börjat smälta i pajdegen och den "svettas" och börjar bli gyllenbrun
Nu, lägg i äppelklyftorna i ett vackert mönster. Pudra äpplena med sockret och kryddorna och hyvla sedan smöret över.
Grädda pajen i ugnen i c:a 20 minuter.
Ta ut och låt svalna ordentligt innan du äter det. Smält socker är ungefär som vulkanisk lava - inget vidare att ta i eller stoppa i munnen förrän det svalnat!
Bon Appetit!
Men på bilden syns ju okcå vaniljsås, säger du. Givetvis - en äppelpaj eller kaka är inte komplett utan vaniljsås. Dagens vaniljsås gjorde jag såhär:
4 äggulor
5 dl mjölk
½ dl socker
2 dl potatismjöl
Får sjuda ihop under vispning till en krämig sås.
Såsen tas från spisen och när den börjar svalna smaksättes den med vaniljsocker efter behag (det tar typ 1-2 msk att få bra smak på den).
--
Och vi hann alla fika, innan det var dags för kompisen att gå hem. Ett litet hembyggt bjudfika.
Småkillarna hade med sig röda krusbär igår, som de ville göra något med idag. Och idag hade en av dem med sig en kompis från gården upp. Det blev att försöka komma på något att göra med krusbären. Som dessutom inte tog hela eftermiddagen i anspråk, då kompisen skulle hem inom en timma. Det blev att - för killarna - välja mellan att baka krusbärspaj eller koka krusbärssaft. Det blev krusbärssaft.
5 dl socker
2 l vatten
kokas ihop ordentligt i 40 minuter
Bären passeras lätt med träslev ned i avkoket.
Saften får stå och svalna tills den kan stå på kylning, i t.ex. frysen, för att bli drickkall.
Smaka av saften med lite citronsaft och sockerlag.
Men bara saft gör ju inget fika. Hade ju dessutom tänkt att baka paj, själv, ifall jag fått välja vad vi skulle göra med bären. Men vi hade några äpplen som låg och blev över i fruktskålen, så det fick bli en (som vanligt) lite improviserad fransk äppelpaj. Och hemslagen vaniljsås:
Fransk äppelpaj (Enligt dagens orminge-franska originalrecept) :-)
Pajskal:
300 g smör
1 dl socker
2 dl vetemjöl
2 dl krossade corn flakes eller havregryn (jag tor corn flakes)
½ dl potatismjöl
1 ägg
Blanda ihop alla ingredienser till en smulig mördeg, låt den ligga och vila ett tag i kylskåp, medan du tar hand om äpplena
2 st mellanstora äpplen kärnas ur och skivas.
Nu är det dags att lägga ihop pajen!
Du behöver:
Pajskalet
Äpplena
lite mer smör (kanske 50-100g?)
½ dl socker
1 tsk torkad malen ingefära
1 tsk malen kanel
Förvärm ugnen till 200 grader
Tryck ut pajskalet jämt i en pajform
Förgrädda skalet lite i ugnen, i kanske 10-15 minuter Smöret kommer att ha börjat smälta i pajdegen och den "svettas" och börjar bli gyllenbrun
Nu, lägg i äppelklyftorna i ett vackert mönster. Pudra äpplena med sockret och kryddorna och hyvla sedan smöret över.
Grädda pajen i ugnen i c:a 20 minuter.
Ta ut och låt svalna ordentligt innan du äter det. Smält socker är ungefär som vulkanisk lava - inget vidare att ta i eller stoppa i munnen förrän det svalnat!
Bon Appetit!
Men på bilden syns ju okcå vaniljsås, säger du. Givetvis - en äppelpaj eller kaka är inte komplett utan vaniljsås. Dagens vaniljsås gjorde jag såhär:
4 äggulor
5 dl mjölk
½ dl socker
2 dl potatismjöl
Får sjuda ihop under vispning till en krämig sås.
Såsen tas från spisen och när den börjar svalna smaksättes den med vaniljsocker efter behag (det tar typ 1-2 msk att få bra smak på den).
--
Och vi hann alla fika, innan det var dags för kompisen att gå hem. Ett litet hembyggt bjudfika.
fredag, juli 22, 2011
Annapanna - Bevis! :-)
Skrev härom dagen ett inlägg om hur jag behövde en timbalring och till sist tillverkade en själv.
I det inlägget skrev kompisen (och f.d. kollegan) "annapanna" "picture or it didn't happen!" - en vanlig utmaning på nätet. Speciellt när folk säger typ "jag är bäst i kvarteret på att ta på mig flest antal jeans samtidigt", varpå någon säger "picture or it didn't happen!" och man får lägga ut en bild på sig själv med 12 byxor på samtidigt, eller... Ja, ni hajar.
(Vissa har tagit det här ett steg längre och kräver "picture or it didn´t happen!" så fort folk uppdaterar sin statusrad i facebook eller twittrar, typ: "jag har precis sprungit 3 km, är jättesvettig!" - "picture or it didn't happen!", varpå alla ens kontakter får se hur snygg man är när man är alldeles rödsvettig. Allra värst är det när någon skriver typ "är magsjuk...")
Nåväl. Här är i alla fall mitt bevis - min "picture or it didn't happen". Gubbröra, upplagd med brödknivssågad cocacolalight-burk som timbalring. :-)
I det inlägget skrev kompisen (och f.d. kollegan) "annapanna" "picture or it didn't happen!" - en vanlig utmaning på nätet. Speciellt när folk säger typ "jag är bäst i kvarteret på att ta på mig flest antal jeans samtidigt", varpå någon säger "picture or it didn't happen!" och man får lägga ut en bild på sig själv med 12 byxor på samtidigt, eller... Ja, ni hajar.
(Vissa har tagit det här ett steg längre och kräver "picture or it didn´t happen!" så fort folk uppdaterar sin statusrad i facebook eller twittrar, typ: "jag har precis sprungit 3 km, är jättesvettig!" - "picture or it didn't happen!", varpå alla ens kontakter får se hur snygg man är när man är alldeles rödsvettig. Allra värst är det när någon skriver typ "är magsjuk...")
Nåväl. Här är i alla fall mitt bevis - min "picture or it didn't happen". Gubbröra, upplagd med brödknivssågad cocacolalight-burk som timbalring. :-)
Röra att ha på en smörgås - ungefär som hummus, fast ändå inte...
Varje dag - till "dagens lunch" på jobbet ingår sallad och bröd. Brödet är ofta ett "hembakt" (tja, eller ni hajar - bakat på plats, i alla fall) morotsbröd, som jag tycker är gott, och till det "något slags god röra". Den där röran kan vara lite av varje. Något som en typ en tapenade, med oliver och sardeller, eller hummus på kikärter, eller något på färskost, med färska örter eller...
Ja, som den här röran - en väldigt enkel röra på röda linser.
Varje dag gör vi nämligen också en basilikaolja som vi använder i t.ex. smörgåsar med tomat och mozarella, eller som dekorationsolja i soppor och liknande, som bas till vinägretter och - tja - lite allt möjligt, kan man säga.
Men den här röran, då - jo, ta lite röda linser och koka dem. Länge. Så att du kokar sönder dem ordentligt. Lägg dem sedan i en chinoise, så att de får rinna av allt vatten ordentligt. Det du då får kvar är en stärkelserik "gröt" som du kan använda som bas till din röra.
Sedan - i med lite av den där basilikaoljan, lite färska hackade örter, några vitlöksklyftor som får hackas i, kanske en skvätt citron, och voila - "smörgåsröra".
Ja, som den här röran - en väldigt enkel röra på röda linser.
Varje dag gör vi nämligen också en basilikaolja som vi använder i t.ex. smörgåsar med tomat och mozarella, eller som dekorationsolja i soppor och liknande, som bas till vinägretter och - tja - lite allt möjligt, kan man säga.
Men den här röran, då - jo, ta lite röda linser och koka dem. Länge. Så att du kokar sönder dem ordentligt. Lägg dem sedan i en chinoise, så att de får rinna av allt vatten ordentligt. Det du då får kvar är en stärkelserik "gröt" som du kan använda som bas till din röra.
Sedan - i med lite av den där basilikaoljan, lite färska hackade örter, några vitlöksklyftor som får hackas i, kanske en skvätt citron, och voila - "smörgåsröra".
Ät upp vad du tagit till dig! Annars blir det ingen dessert!
Ja, sådär har jag faktiskt, under svaga stunder skrikit på mina barn också. Att de skall äta upp maten. Att om de inte orkar äta maten orkar de heller inte desserten. Ni vet? Sådär tjatade säkert mina föräldrar på mig också (även om jag faktiskt inte minns det, men jag antar att det var så, precis som för i princip alla andra människor?), och annars har ni säkert hört någon annan tjata på sina barn på just det sättet.
Men det verkar ha varit ett argument som är förbehållet just föräldrar och inför just deras barn.
Tills nu.
För i Göteborg finns det tydligen en sådan där mongolisk barbecue-restaurang där restaurangägaren faktiskt kör med just den grejen. Han har nekat dessert till gäster som inte ätit upp vad de tagit till sig. Han har tillochmed, visar det sig, kastat ut gäster som inte ätit upp.
Jag kan som kock förstå att man antingen av ekonomiska skäl, eller miljömässiga, vill att ens gäster skall äta upp maten, men jag kan möjligen tycka att det här är ett påtryckningsmedel som skall vara förbehållet den närmaste familjen?
--
EDIT 16:07
OJ, vad den här historien har påverkat bloggosfären. Jag har läst över tio andra blogginlägg som berör den här händelsen, med utgångspunkter i allt från samma föräldraperspektiv jag skrev om, till folk som tycker att krögaren är en hjälte, till de som tycker att man skall bojkotta krogen i fråga, till de som gör komiska referenser till t.ex. fawlty towers.
Det är onekligen en fråga som engagerar. Och jag tänker allt mer på det här. Vad tycker jag - egentligen? Tycker jag - egentligen - att det här är bra? Att man gör något, väldigt påtagligt, för att få ned svinnet på restaurangen? Att man försöker visa på det korkade i att kasta bort mat?
Eller tycker jag - egentligen - att gästen "alltid" har rätt. Även till efterrätt? Han/hon har ju så att säga redan betalat?
Jag vet inte. Jag tänker vidare. Hjälp mig gärna att tänka.
Men det verkar ha varit ett argument som är förbehållet just föräldrar och inför just deras barn.
Tills nu.
För i Göteborg finns det tydligen en sådan där mongolisk barbecue-restaurang där restaurangägaren faktiskt kör med just den grejen. Han har nekat dessert till gäster som inte ätit upp vad de tagit till sig. Han har tillochmed, visar det sig, kastat ut gäster som inte ätit upp.
Jag kan som kock förstå att man antingen av ekonomiska skäl, eller miljömässiga, vill att ens gäster skall äta upp maten, men jag kan möjligen tycka att det här är ett påtryckningsmedel som skall vara förbehållet den närmaste familjen?
--
EDIT 16:07
OJ, vad den här historien har påverkat bloggosfären. Jag har läst över tio andra blogginlägg som berör den här händelsen, med utgångspunkter i allt från samma föräldraperspektiv jag skrev om, till folk som tycker att krögaren är en hjälte, till de som tycker att man skall bojkotta krogen i fråga, till de som gör komiska referenser till t.ex. fawlty towers.
Det är onekligen en fråga som engagerar. Och jag tänker allt mer på det här. Vad tycker jag - egentligen? Tycker jag - egentligen - att det här är bra? Att man gör något, väldigt påtagligt, för att få ned svinnet på restaurangen? Att man försöker visa på det korkade i att kasta bort mat?
Eller tycker jag - egentligen - att gästen "alltid" har rätt. Även till efterrätt? Han/hon har ju så att säga redan betalat?
Jag vet inte. Jag tänker vidare. Hjälp mig gärna att tänka.
tisdag, juli 19, 2011
Dålig marknadsföring, City Gross
Ni vet livsmedelsbutikkedjan City Gross? De kör ju med att de har "garanterat GMO-fritt kött" i sin reklam.
Lite som att säga att man garanterar att mjölken inte innehåller arsenik, tycker jag. Dålig marknadsföring, City Gross!
(Hittat i DN)
Det ger köparen intryck av att kött i andra butiker innehåller genetiskt modifierade organismer, anser Konsumentombudsmannen som vill förbjuda City Gross att fortsätta med reklamen.
Enligt Livsmedelsverket finns inget kött i andra butiker som innehåller GMO. Det är dessutom förbjudet i hela EU, skriver KO.
Lite som att säga att man garanterar att mjölken inte innehåller arsenik, tycker jag. Dålig marknadsföring, City Gross!
(Hittat i DN)
God potatissallad till lax
Serverar rökt lax idag, på jobbet. Men serverar också ofta lenrimmad lax, som jag rimmar själv, där. Och ibland serverar jag örtslungad färskpotatis till. Och ibland - well, så har man potatis över. Och då får det bli en liten potatissallad i stället.
Den här blev god (ungefärliga mått):
2 kg kokt färskpotatis
2 röda lökar
En näve stora kaprisar
4 sardellfiléer i olja
3 msk slotts senap
2 msk flytande honung
1 dl örtolja (olivolja med färska örter, som jag stavmixar)
Skär allt i vackra bitar.
Rör ihop.
Den här blev god (ungefärliga mått):
2 kg kokt färskpotatis
2 röda lökar
En näve stora kaprisar
4 sardellfiléer i olja
3 msk slotts senap
2 msk flytande honung
1 dl örtolja (olivolja med färska örter, som jag stavmixar)
Skär allt i vackra bitar.
Rör ihop.
måndag, juli 18, 2011
Ibland måste man improvisera
För Er som inte vet vad en timbalring är, så är det en liten utstickare, ungefär som en pepparkaksform, fast rund, och lite högre. Den kan man både skära bröd med, så att det blir små runda puckar av det man skär, eller lägga i saker, som röror och annat, så att det blir små prydliga, helt runda högar av det man lägger i ringen.
Utom just det jag jobbar i idag, då. För här saknas det. Och jag som tänkte lägga upp min goda gubbröra på kavring som små stiliga puckar! Och nu har jag fått beställning på två också! Hur tusan skall jag lösa det här? Jag MÅSTE ju bara snygga till de här mackorna. Jag kan ju inte bara bära ut ett par skivor hembakt kavring med röran KLICKAD ovanpå?! Det duger inte! Jag MÅSTE fixa till något sätt att få runda, fina, tjusiga små puckar av maten!
Hur sjutton ska jag lösa det här?! Tänk, Jesper! Tänk!
Mhm... Om jag skulle...
Min musa, min brist på inspiration och kreativitet som tvingas fram
Har en musa. En sådan där, som alla konstnärer har. Ett gudomligt väsen som kommer med idéer och inspiration och uppmuntrar min kreativitet. Eller i alla fall tvingar mig att använda den. Jag talar givetvis om Frk. W.
Det händer nämligen att jag inte har någon som helst inspiration, efter att ha lagat mat i ett hett, trångt kök, en hel dag, till kvällens matlagning. Jag bara har inga som helst idéer kvar. Eller ork.
Då frågar jag ofta - eller i det närmaste beordrar, är nog bättre beskrivning - Frk. W. om råd. "Kom på något!" Och Frk. W (Som också jobbat en hel dag, och med ungefär lika mycket kraft kvar till engagemang inför kvällsköksarbetet som jag) brukar tänka efter och sedan säga något i stil med:
"Något fett... Och gott..."
Jaha, tänker man då i sitt stilla sinne. Vad är fett? Och gott? Grädde, förstås. Och så gillar vi ju båda fisk och skaldjur. Grädde och skaldjur låter som kanske något som kan bli en början på en pastasås... Och så är processen igång. Ofta blir det snabbt. Jag orkar helt enkelt inte med att stå och röra i timtal i grytor på kvällen, också, så det blir ofta något som tar max 20 minuter att fixa till.
Som den här pastasåsen. Som just är "Något fett. Och gott." Lök, purjo, grädde, vitt vin och lite skaldjursfond får koka ihop till sås. I med räkor och surimi på slutet. Servera till pasta. Enkelt. Snabbt. Gott. Och fett. Precis enligt planen!
Eller "Något med kyckling, men inte så hett". Pasta med en snabb sås på stekt kyckling, lite pesto, kycklingbuljong, grädde och svarta oliver.
De där väldigt korta "något [fyll i här]"-önskemålen, utan mer precisa instruktioner, tvingar mig att utifrån väldigt klara, men öppna, regler skapa något. Och snabbt. Det utmanar min kreativitet. Och jag kommer igång med tankearbetet igen. Trots bristen på inspiration.
Jag har världens bästa musa!
Det händer nämligen att jag inte har någon som helst inspiration, efter att ha lagat mat i ett hett, trångt kök, en hel dag, till kvällens matlagning. Jag bara har inga som helst idéer kvar. Eller ork.
Då frågar jag ofta - eller i det närmaste beordrar, är nog bättre beskrivning - Frk. W. om råd. "Kom på något!" Och Frk. W (Som också jobbat en hel dag, och med ungefär lika mycket kraft kvar till engagemang inför kvällsköksarbetet som jag) brukar tänka efter och sedan säga något i stil med:
"Något fett... Och gott..."
Jaha, tänker man då i sitt stilla sinne. Vad är fett? Och gott? Grädde, förstås. Och så gillar vi ju båda fisk och skaldjur. Grädde och skaldjur låter som kanske något som kan bli en början på en pastasås... Och så är processen igång. Ofta blir det snabbt. Jag orkar helt enkelt inte med att stå och röra i timtal i grytor på kvällen, också, så det blir ofta något som tar max 20 minuter att fixa till.
De där väldigt korta "något [fyll i här]"-önskemålen, utan mer precisa instruktioner, tvingar mig att utifrån väldigt klara, men öppna, regler skapa något. Och snabbt. Det utmanar min kreativitet. Och jag kommer igång med tankearbetet igen. Trots bristen på inspiration.
Jag har världens bästa musa!
Kultur
Sitter och twittrar med några kompisar och blir avundsjuk när en av dem säger att han ätit bacon till middag. Jag är nämligen sjukt sugen på bacon. Och får snabbt den här videon tillsänd mig.
Lysande.
Matkultur, när det är som allra bäst!
Lysande.
Matkultur, när det är som allra bäst!
söndag, juli 17, 2011
Mysig söndag i skogen med barnen - vi äro indianer...
Men idag var vi indianer. Vi var ute och skulle se vad vi kunde äta av "i skogen". Som indianerna. Det var så att vi igår kväll sett pocahontas, och idag skulle vi leva indianliv. Och då lever man på vad naturen har att ge.
"Det är nyttigt att äta av vad man hittar i skogen" säger min kloka dotter. "Och gott", fyller lillkillen i.
Vi fortsätter vår färd mot träsket, där hittar vi vildhallon. Små, söta, lite tuffare hallon. Barnen njuter. Pappa njuter av att barnen njuter. Och nöjda kan indianerna under segerrop dansa vidare på nya äventyr.
lördag, juli 16, 2011
Jag - En 'systrarna-voltaire-trams-pajsare'...
Snackar med en gammal kompis och kollega om vad vi gör nuförtiden.
Han berättar om den hotellrestaurang han nu jobbar på och hur det funkar. Han verkar trivas.
Jag berättar om Stationshuset. Att jag lagar mat där nu, men att jag har lite nybörjartrubbel med att komma in i det.
Vad är det för ett ställe egentligen?, undrar han. Är det inte värsta "hälsorestaurangen", typ? Vegetariskt och grejer?
Well, säger jag, jag vet inte så mycket om det egentligen, annat än att det är ett litet café med servering, snarare än restaurang. Och att det är, förutom bageri, konditori och servering också en liten butik som säljer "nyttiga grejer". Och så har man yoga där.
"Va, ska du bli en sådan där systrarna-voltaire-trams-pajsare, nu också?" säger min kompis.
Och jag kan nästan inte låta bli att skratta. För jag börjar visst bli lite "systrarna-voltaire-trams-pajsare".
För stationshuset drevs till en början av Annika Enander och, just, Renee Voltaire, något som blev tongivande i verksamheten, både kring tankar om meny och smaker. Renées böcker säljs fortfarande i butiken, tillsammans med fröer, teer, olika bönor, linser, quinoa, olika gryner och annat ekologiskt och nyttigt.
Mina böcker säljs ännu inte i butiken. :-)
Idag är profilen "gott, hembakt, hemlagat, nyttigt, ekologiskt" och - eftersom det ligger där det ligger och man har krävande gäster - "med det där lilla extra". Jag har lite nybörjarsvårt för just de där grejerna. Jag är ju van vid husmanskost. Och italienskt och franskt. Och lite sådär nytt asiatiskt. Men inte alls den där "gryner, linser och råkost"-grejen. Så jag gör mig till tolk för matprofilen och försöker, efter egen förmåga, laga något jag kan. Och som förhoppningsvis går att sälja.
Som bulgursallad med kryddiga korvar...
Paj med paprika och ädelost...
Kycklingsoppa...
Rimmad lax med nypotaissallad...
Ja, ni hajar. "Lite lättare" än vad jag normalt sett lagar. Ingen pasta. Inget ris. Ingen potatis, annat än just nu, då när färskpotatisen bara kostar några kronor kilot.
Min kompis hånar mig. Och själv skrattar jag åt uttrycket 'systrarna-voltaire-trams-pajsare'. Fast jag börjar tänka på det. Och känner mig lite rädd för att att jag är en sådan. Måste ta reda på vad det egentligen skulle betyda. Surfar runt och hittar en massa grejer om systrarna voltaire. Och inte minst Renée. Men så hittar jag en recension på en av hennes böcker, där hon beskrivs som "Rock n Roll". Och jag andas ut. För Rock n roll, det är jag också.
Så är hon det - då är jag nog en systrarna-voltaire-trams-pajsare.
Mat-TV och glamouren
Sveriges genom tiderna kanske hårdast arbetande TV-kock, Tina Nordstöm håller på med en ny TV-serie, där hon åker runt bland olika svenska turistorter och lagar mat.
Kul, tycker jag. Och det känns bra att hon återigen får göra ett programformat som är lite mer "hon". Senast vi såg henne i TV var det ju den där "cookalong"-grejen som ju var en svensk variant på "Gordon Ramsays cookallaong". Och det var ju inte riktigt... .. . . Tina, liksom.
Nåväl. Det är nog inte alltid så glamouröst det där med TV, i alla fall. Nu, under inspelningarna av den nya serien var Tina tydligen på Sweden Rock Festival. Där skulle det helgrillas gris och det tog så lång tid, doftade så gott och gjorde folk så hungriga att hon fick tillkalla vakter för att alla rockers inte skulle anfalla inspelningsteamet och äta grisen innan den (och inspelningen) var klar.
En liten söt historia, tycker jag.
Och som sagt - kul att Tina är tillbaka! Jag har väntat!
Kul, tycker jag. Och det känns bra att hon återigen får göra ett programformat som är lite mer "hon". Senast vi såg henne i TV var det ju den där "cookalong"-grejen som ju var en svensk variant på "Gordon Ramsays cookallaong". Och det var ju inte riktigt... .. . . Tina, liksom.
Nåväl. Det är nog inte alltid så glamouröst det där med TV, i alla fall. Nu, under inspelningarna av den nya serien var Tina tydligen på Sweden Rock Festival. Där skulle det helgrillas gris och det tog så lång tid, doftade så gott och gjorde folk så hungriga att hon fick tillkalla vakter för att alla rockers inte skulle anfalla inspelningsteamet och äta grisen innan den (och inspelningen) var klar.
En liten söt historia, tycker jag.
Och som sagt - kul att Tina är tillbaka! Jag har väntat!
Ekonomi och ansjovis
Att jobba på restaurang är, förutom roligt och utvecklande också en ekonomisk realitet. Att ha restaurang är för ägaren ett sätt att tjäna pengar. Det är - bokstavligen - ens levebröd.
Det är på maten man tjänar stålarna. Att sälja käket. Att köpa in (ibland billiga) råvaror, förädla dem och sälja dem för mer än vad de kostat i inköp och processning. Det är liksom det det går ut på.
Man försöker att i det längsta därför göra slut på ändar, kanter och skalkar av allt, i ett professionellt kök. Ingenting slängs. Det gäller att ta till vara på allt. Och försöka sälja det. På något sätt.
- Den här veckan har jag bl.a. gjort en och annan sallad med räkor och kokt ägg. Jättegott. Men jag har fått några kokta ägg över.
- Jag har också serverat den där rimmade laxen, och några andra rätter, med färskpotatis. Jättegott, men det blir alltid några potatisar över, efter lunchservisen. Och dill, som jag garnerat laxtallrikarna med.
- Varje dag har jag röd lök och andra grönsaker kvar efter att ha gjort i ordning några sallader.
Hmm. Vad göra?
Jag gör givetvis min absoluta förrättsfavorit - något jag skrivit om många gånger tidigare här på bloggen. Jag tillsätter helt enkelt ansjovis i mina rester och gör en gubbröra. Så kan vi sälja den, på en skiva kavring.
--
Gubbröra (som den blev på jobbet):
10 små färskpotatisar
4 st ägg
2 röda lökar
40 g grovt hackad dill
50 g smör
4 st ansjoviskryddade sillfiléer
Smält smöret, och låt det svalna något
Tärna allt i små vackra bitar
Rör ihop försiktigt
Servera på kavring.
Det är på maten man tjänar stålarna. Att sälja käket. Att köpa in (ibland billiga) råvaror, förädla dem och sälja dem för mer än vad de kostat i inköp och processning. Det är liksom det det går ut på.
Man försöker att i det längsta därför göra slut på ändar, kanter och skalkar av allt, i ett professionellt kök. Ingenting slängs. Det gäller att ta till vara på allt. Och försöka sälja det. På något sätt.
- Den här veckan har jag bl.a. gjort en och annan sallad med räkor och kokt ägg. Jättegott. Men jag har fått några kokta ägg över.
- Jag har också serverat den där rimmade laxen, och några andra rätter, med färskpotatis. Jättegott, men det blir alltid några potatisar över, efter lunchservisen. Och dill, som jag garnerat laxtallrikarna med.
- Varje dag har jag röd lök och andra grönsaker kvar efter att ha gjort i ordning några sallader.
Hmm. Vad göra?
Jag gör givetvis min absoluta förrättsfavorit - något jag skrivit om många gånger tidigare här på bloggen. Jag tillsätter helt enkelt ansjovis i mina rester och gör en gubbröra. Så kan vi sälja den, på en skiva kavring.
--
Gubbröra (som den blev på jobbet):
10 små färskpotatisar
4 st ägg
2 röda lökar
40 g grovt hackad dill
50 g smör
4 st ansjoviskryddade sillfiléer
Smält smöret, och låt det svalna något
Tärna allt i små vackra bitar
Rör ihop försiktigt
Servera på kavring.
torsdag, juli 14, 2011
En favoritfisk - min mammas lax
Min mamma - kökets superhjältinna, ni vet? - är ju den som både lärt mig laga mat från början, men också den som kanske starkast och mest uttalat stått bakom mitt beslut att faktiskt laga mat till andra. Icke desto mindre får jag nästan aldrig laga mat till henne när vi träffas. Det är oftast mamma som lagar mat.
Men så gör hon den ju också väldigt mycket bättre och godare än jag!
Nåväl. Senast jag var hemma hos mamma och pappa bjöd mamma på den här godingen - en bit laxfilé gratinerad i västerbottenost, med färskpotatis och sherrysås. Precis hur gott som helst.
Men så är det väl för alla - mammas mat är alltid bäst?
Men så gör hon den ju också väldigt mycket bättre och godare än jag!
Nåväl. Senast jag var hemma hos mamma och pappa bjöd mamma på den här godingen - en bit laxfilé gratinerad i västerbottenost, med färskpotatis och sherrysås. Precis hur gott som helst.
Men så är det väl för alla - mammas mat är alltid bäst?
Lite om veckan
Har inte skrivit på ett par dagar och någon har redan skickat oroligt mail till mig och undrar om jag mår bra. Jodå, det gör jag.
Jag bara har inte haft tid, tycker jag, att skriva. Jag har ägnat mig åt annat.
Som att jobba. Jag jobbar ju nämligen just nu på stationshuset, ett litet café med lunchservering i saltsjöbaden. Det är en ny erfarenhet. Så mycket tid går åt till att lära sig allt det nya. Och tänka på ny mat. Och tänka på nya uppläggningar. Och göra VÄLDIGT annorlunda grejer mot vad jag brukar. Men skoj.
Och jag får göra allt själv, liksom, efter eget huvud. "Så länge det är fräscht och gott", som chefen säger. Så jag försöker göra "fräsch" mat. Som är god.
Härom dagen rimmade jag t.ex. en laxsida. Sen blev det en liten god potatissallad med bl.a. stor kapris, röd lök och en dressing på senap, honung och en massa färska örter.
Varje dag görs soppa som en av dagens lunchrätter. I måndags gjorde jag en thai-inspirerad räksoppa på bl.a. kokosmjölk, citrongräs, lime, chili och lite grönsaker. Och så räkor, förstås, då. :-)
Vi har också rätt ofta olika pajer på menyn. Just de här två var lite av ett experiment för mig. Jag kokade rödbetor, som jag sedan slungade i lite honung och rosmarin i en panna. Sen gjorde jag en äggstanning på lite mer örter, ägg, och lite matlagningsyoghurt och fyllde pajen med rödbetorna och hällde stanningen över. Till sist tryckte jag ned lite fetaost i pajfyllningen. Jag dekorerade med kokta rödbetor och persilja, mest för att jag inte skulle blanda ihop pajen med någon annan sorts paj, jag gjort. :-)
Men jag lär mig också nya grejer. Härom dagen fick jag göra mitt livs första machiato. Med latteskum-konst. Tjejen som lärde mig visade hur man skulle göra ett löv. Jag gjorde likadant, tyckte jag. Hon tyckte det såg ut som en randig snopp. Men jag drack den själv, och den var god! :-)
Jag bara har inte haft tid, tycker jag, att skriva. Jag har ägnat mig åt annat.
Som att jobba. Jag jobbar ju nämligen just nu på stationshuset, ett litet café med lunchservering i saltsjöbaden. Det är en ny erfarenhet. Så mycket tid går åt till att lära sig allt det nya. Och tänka på ny mat. Och tänka på nya uppläggningar. Och göra VÄLDIGT annorlunda grejer mot vad jag brukar. Men skoj.
Och jag får göra allt själv, liksom, efter eget huvud. "Så länge det är fräscht och gott", som chefen säger. Så jag försöker göra "fräsch" mat. Som är god.
Härom dagen rimmade jag t.ex. en laxsida. Sen blev det en liten god potatissallad med bl.a. stor kapris, röd lök och en dressing på senap, honung och en massa färska örter.
Varje dag görs soppa som en av dagens lunchrätter. I måndags gjorde jag en thai-inspirerad räksoppa på bl.a. kokosmjölk, citrongräs, lime, chili och lite grönsaker. Och så räkor, förstås, då. :-)
Vi har också rätt ofta olika pajer på menyn. Just de här två var lite av ett experiment för mig. Jag kokade rödbetor, som jag sedan slungade i lite honung och rosmarin i en panna. Sen gjorde jag en äggstanning på lite mer örter, ägg, och lite matlagningsyoghurt och fyllde pajen med rödbetorna och hällde stanningen över. Till sist tryckte jag ned lite fetaost i pajfyllningen. Jag dekorerade med kokta rödbetor och persilja, mest för att jag inte skulle blanda ihop pajen med någon annan sorts paj, jag gjort. :-)
Men jag lär mig också nya grejer. Härom dagen fick jag göra mitt livs första machiato. Med latteskum-konst. Tjejen som lärde mig visade hur man skulle göra ett löv. Jag gjorde likadant, tyckte jag. Hon tyckte det såg ut som en randig snopp. Men jag drack den själv, och den var god! :-)
söndag, juli 10, 2011
Litet kvällstilltugg
...till Frk. W. "Parmesankorg" med ostcreme.
Lite riven parmesan, en snabbt ihopslängd ostcreme och en microvågsugn senare:
Lite riven parmesan, en snabbt ihopslängd ostcreme och en microvågsugn senare:
Intern familjepost: Du gör min dag...
Tänkte att jag skulle spela låten "du gör min dag" med Petter och Magnus i det här inlägget, men låter bli.
Tänkte tillägna inlägget min bror, eller "min onda tvilling" som han ibland kallats - Mackan.
För han är rikt begåvad. Trevlig (nåja, i måttliga doser, ungefär som undertecknad, i alla fall, så finner några i vår bekantskapskrets oss i alla fall uthärdliga under korta stunder), engagerad. En bror sådär, som många önskar sig. Och en jag inte vill vara utan.
Mackan har varit i Almedalen för piratpartiets räkning och "levt rövare" under en vecka och skulle ha några timmar i stockholm, mellan det han anlände med båt från ön och ett tåg hem till Malmö, där han annars bor och verkar.
Vi ses inte så ofta, numer (och det är många i vår gemensamma bekanskapskrets, som valda delar av familjen, tacksamma för. När vi träffas - två himlakroppar, supernovor om man vill, blir det som alltid när två stjärnor krockar, katastrof. Ett svart hål av otyglad kraft - i vårt fall "dumhet" som hotar dra in allt i sitt gravitationsfält uppstår. En gemensam bekant har beskrivit oss som "två duracellkaniner på samma gång - fast genuint klantiga och dumma". Nåväl.) och det skulle vara skönt att träffa honom, om än så bara för att äta lunch.
Och nu utfärdas en publik varning till alla som känner min bror - eller som har med honom att göra - bestäm gärna vad som helst med honom. Men tro för ett ögonblick inte att begrepp som "tid" och "rymd" är samma sak för dig som för honom. "Klockan 12 vid centralen" betyder t.ex. på Mackiska "Någon gång efter halv två på, utanför eller i alla fall någonstans i närheten av ungefär cityterminalen".
Så nu kommer i stället dagens låt:
Ni förstår - jag, som många skulle kunna förledas att tro känner min bror bäst - pratar nämligen inte Mackiska. Jag tror att "12 vid centralen" betyder nämligen ungefär "12 vid centralen". Silly me.
Nåväl.
Lunchen då?
Jodå - det blev en mysig lunch. Faktiskt tillsammans med våra föräldrar (jo, det är faktiskt samma föräldrar, trots att vi under gymnasietiden lurade en lärare att Mackan var adopterad från Polen, något slags dumhetsrekord, då vi ju är enäggstvillingar och så lika att de flesta i vår bekantskapskrets tar fel på oss då och då.)
Det blev goda smörrebröd på trevliga Jacobs på centralen. Gott. Lätt. Mysigt. Gemytlig stämning med många skratt. Och sedan kaffe på maten. Mysigt, som sagt.
Så - Mackan - trots allt: Du gör min dag! (Och när du lär dig använda en kalender eller klocka kommer jag att svimma av ren förvåning!)
Tänkte tillägna inlägget min bror, eller "min onda tvilling" som han ibland kallats - Mackan.
För han är rikt begåvad. Trevlig (nåja, i måttliga doser, ungefär som undertecknad, i alla fall, så finner några i vår bekantskapskrets oss i alla fall uthärdliga under korta stunder), engagerad. En bror sådär, som många önskar sig. Och en jag inte vill vara utan.
Mackan har varit i Almedalen för piratpartiets räkning och "levt rövare" under en vecka och skulle ha några timmar i stockholm, mellan det han anlände med båt från ön och ett tåg hem till Malmö, där han annars bor och verkar.
Vi ses inte så ofta, numer (och det är många i vår gemensamma bekanskapskrets, som valda delar av familjen, tacksamma för. När vi träffas - två himlakroppar, supernovor om man vill, blir det som alltid när två stjärnor krockar, katastrof. Ett svart hål av otyglad kraft - i vårt fall "dumhet" som hotar dra in allt i sitt gravitationsfält uppstår. En gemensam bekant har beskrivit oss som "två duracellkaniner på samma gång - fast genuint klantiga och dumma". Nåväl.) och det skulle vara skönt att träffa honom, om än så bara för att äta lunch.
Och nu utfärdas en publik varning till alla som känner min bror - eller som har med honom att göra - bestäm gärna vad som helst med honom. Men tro för ett ögonblick inte att begrepp som "tid" och "rymd" är samma sak för dig som för honom. "Klockan 12 vid centralen" betyder t.ex. på Mackiska "Någon gång efter halv två på, utanför eller i alla fall någonstans i närheten av ungefär cityterminalen".
Så nu kommer i stället dagens låt:
Ni förstår - jag, som många skulle kunna förledas att tro känner min bror bäst - pratar nämligen inte Mackiska. Jag tror att "12 vid centralen" betyder nämligen ungefär "12 vid centralen". Silly me.
Nåväl.
Lunchen då?
Jodå - det blev en mysig lunch. Faktiskt tillsammans med våra föräldrar (jo, det är faktiskt samma föräldrar, trots att vi under gymnasietiden lurade en lärare att Mackan var adopterad från Polen, något slags dumhetsrekord, då vi ju är enäggstvillingar och så lika att de flesta i vår bekantskapskrets tar fel på oss då och då.)
Det blev goda smörrebröd på trevliga Jacobs på centralen. Gott. Lätt. Mysigt. Gemytlig stämning med många skratt. Och sedan kaffe på maten. Mysigt, som sagt.
Så - Mackan - trots allt: Du gör min dag! (Och när du lär dig använda en kalender eller klocka kommer jag att svimma av ren förvåning!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
