Hantverkarlogik

"Vi klipper strömmen nu, ok?"

Klockan är 09.00 och det är INTE ok att klipa strömmen i "en kanske två timmar". Jag skall ha lunch klar om rvå timmar. Till hundra pers. Jag vill INTE göra den på spritkök eller över öppen eld.

Hantverkarna går på lunch klocken 10, "så vi hinner tillbaka till elva, då, om det skall vara så jävla nödvändigt". 11.01 blir det mörkt.Och tyst.

Kvert över tolv blir det ljus igen. Ett tag, men bara precis så länge att jag hinner få in en diskback i diskmaskinen innan det blir mörkt igen.

At diska lunchdisken för hand en fredag känns.... ... . . sådär.

Det blev en längre dag än vanligt igår.

Noja: Att lämna bort sitt kök

Skall ha semester ett par dagar nästa vecka. Det skall bli kul, skönt och bra på alla vis, men jag har en klump i magen. Jag skall lämna bort mitt kök igen. Jag har skrivit det förr och jag kommer säkert ha skäl att skriva det igen: "att lämna bort sitt kök till okända människor känns som att läna bort sitt barn till bekantas bekanta."

Måndag och onsdag är lugnt. Då är det den ärrade veteranen och kampbrodern (-systern?) CayakCarin som tillfälligtvis trakterar spisen. Skönt. Hon kan köket, har samma matfilosofi som jag (allt från grunden) och kan dessutom de mer sublima konsterna "att få som man vill" och "låta bli att bli överkörd" i ett kök där det annars rätt lätt kan spåra ur i organisatoriska trafikolyckor... Hon kommer att hålla ställningarna, utan att förhandla bort något territorium av det som är "mitt kök" tilll någon annan och till belåtenhet utföra uppdraget som min förtrogna, även om jag inte är där.

Det svåra är tisdag. Tisdag då jag får varor. Tisdag då det är fiskdag. Tisdag då saker och ting väldigt snabbt kan förvandlas till, om inte katastrof (för så kallas det när folk dör) så i alla fall en mindre fuckup...

"... vilken dum kock - han sjunger ju inte!"

Har den senaste tiden lagat rätt mycket mat tillsammans med dottern. Hon står på en pallstege bredvid mig i köket, med förkläde och släng och skrapar morötter med potatisskalare, delar på potatisar med en lilleman, har i kryddor i maten, penslar kött och kyckling med marinader och sådant där som treåringar tycker är toppen. Vi har fantastiskt roligt i köket. Vi smakar på allt, pratar om vad som passar till vad (vilket har lett fram till skämtet "senap på vaniljglass" som hon nu tycker är det roligaste som finns!) och hur man steker, kokar, fräser, sauterar, pocherar... Det är toppen.

Igår såg vi Niklas Mat på reprisen på TV och dottern tycker att "han lagar bra mat". och lite senare "Han har bra musik". Det har hon rätt i.

Någon timma senare går Keith Floyds program på TV8, och som mat-TV-junkie man r slår jag över till åttan och vi sitter och tittar igen...

Det är då hon säger det: "Vilken dålig kock!"
Jag: Va? Vad sägerdu?"
Hon: "Dålig. Han sjunger ju inte! Vilken dum kock! Fy!"
Jag: "Va? Han är ju jätteduktig?!"
Hon: "Men jag, pappa, jag är en duktig kock. Jag sjunger. Du pappa. Du sjunger."
Jag: "*fniss*"
Hon: "Dålig kock..."

Och det är då jag inser att det där med matlagning och glädje till maten är viktigt. Det viktigaste. Även för en treåring...

Förkyld och livrädd...

Jag är förkyld och snorig. Hostar lite, men värst just nu är att jag snorar. Alltid när jag blir förkyld får jag sådant där gult äckelpäckel i ögonvrårna. Som tämligen nyhornhinnetransplanterad och med både minne och fantasi att komma ihåg och göra sig en föreställning om hur det var när hornhinnan gick sönder blir jag livrädd varje gång jag blinkar och så helt plötsligt ser suddigt, för att jag har sådant där gegg på ögat.

Jag blir tokig.

Är det bra eller dåligt?

Jag vet inte om det är bra eller dåligt när ens presumtiva arbetsgivare gör en slagning på Google och får upp den här bloggen och sedan vill att man skall berätta lite om den under intervjun...

Är det bra att de vet om att jag bloggar och är ok med det och tycker att "det här är en bra blogg" och läser den, eller är de bara kontrollfreaks som vill visa att "vi ser

Grill utbränt

Ja, jag vet att jag är ungefär sist i världen att blogga om det, men i alla fall. Jom till jobbet igår och hörde det först på radion, och fick sedemera artikeln i DN uppläst för mig. Melker Anderssons Restaurang Grill på drottninggatan är totalförstörd av en brand.

Polisen misstänker att branden är anlagd.

Fy så hemskt.

Noterat om några favoritbloggar

Noterar att Lisa skriver om testiklar på Matälskaren (som enligt twingly lär vara Sveriges mest inflytelserika blogg - grattis, tjejen!) Kul med en annorlunda ingrediens. Själv har jag ätit det (lammtestiklar) två gånger. En av dessa i Tanzania, när jag var där och klättrade. Jag skall någon gång skriva en mer utförlig bloggpost om hur yttre miljö och semesterstämningar kan få en att bli meräventyrlig, även kulinariskt, än hemma i ett blasktråkigt sverige, men som sagt... Nu skriver Lisa... Kolla in hennes blogg.

Ud-Din i studentköket kom förresten i helgen upp igen, efter att ha legat nere ett tag, med ny design och något färre features, men funktionellt och snyggt och lättläst. Kul att se att min gamla kökselev fortfarande tar sig tid att blogga om mat, trots teologistudierna. (Food is religion, man... Cooking is our creed...)

En annan bloggare som börjat skriva igen efter en stunds bloggtystnad är Frukostflingan. Ni vet? Tjejen som skriver om krokultur? Anekdoter från branchen och gamla krogord och grejer? Har ni förresten inte köpt hennes bok än, så gör det! Hennes historier och anekdoter från branchen är oftast söta, nostalgiska saker från en svunnen tid, något mer oskyldig och mindre hetsig än denna våran...

Idag skall jag förresten på Intervju igen så vi får väl se om jag skriver mer om mina egna äventyr i branchens mer udda miljöer... Ha det bra så länge.

Söndagsstek och Lördagsmys

Var ute med Fru Värn en sväng igår. Vi lämnade dottern hos Farmor och Farfar och åkte sedan och gjorde stan. Eller rättare, bara var tillsammans.

Efter lite inköp som torkarblad och sådär, på Biltema blev det en efterlängtad sushi. Den var helt ok, men jag jämför alla sushi-tallrikar med den jag får på TOSA i Finntorp, som måste vara stans bästa. Tosa var stängt, så vi sushiade i Sickla, i stället. Helt, ok, som sagt, men inte världsomvälvande på något sätt.

Vi funderade på att gå och se "Ratatouille", men den gick bara med svenskt tal, så vi bestämde oss för att fika i glashuset, eller växthuset, eller vad det heter, där, i glasbyggnaden vid Marcusplatsen. Det var RIKTIGT bra. Stans grymmaste pecapaj, visade det sig. Och trevligt.

Lite kollande i affärer i köpkvarteren och så in på saluhallen, där de hade mycket roliga grejer, men vi handlade ingenting. Var in på Järnia och köpte typ en osthyvel och kollade in kaffebryggarna (jag måste köpa en ny till jobbet).

Dottern hade haft det bra hos farföräldrarna, och det verkade som om de hade haft det bra också. Farfar och dottern hade sovit middag tillsammans. Mysigt.Och farmor hade lagat köttbullar med gräddsås, lingon och potatis. Precis vad små tjejer behöver!

Idag får vi besök av morfar (Mormor är i London och pluggar). Skall bjuda på stek (det är ju Söndag!) och ugnsrostade rotsaker. Det blir säkert bra.

/Oj, det blev en lång och omständlig post som egentligen kunde ha kortats ned till 'har köpt en osthyvel'.)

Mr. Hyde, Hr. Ågren och jag går på Intervju

Notera att följande intevju inte är EN specifik intervju, utan kanske snarare tänkt som att ge en inblick i hur det kan vara att söka jobb i den här branchen...

"Ja... jag tar med de papper jag hinner fixa kopia på och så tar vi ett snack..."
Jag lägger på luren. Det här är den kanske tjugonde presumtiva arbetsgivaren jag antingen har talat med i telefon eller skickat mail till under de senaste veckorna. Verkar vara en mogen man. Vi har bestämt att träffas efter jobbet, på hans restaurang, där man söker en köksmästare och kock för luncherna i veckorna. Visst helgjobb kan förekomma.

Låt oss kalla haket "Lilla Bombay". Det är en "kombinationskrog" med indien-tema och som vill servera svensk husmanskost, speciellt på lunchen. Jag kommer dit i slutet av lunchen och slås av att det finns ungefär 100 sittplatser i lokalen. 100. Hundra. Tomma. Sittplatser. Det är över huvud taget helt tomt i lokalen, ungefär som i en sådan där "efter katastrofen"-skräckfilm, precis innan zombiesarna börja löpa amok. När jag kommer in dyker någon upp bakom en bardisk och strax inser jag att det faktiskt inte bara jobbar en utan kanske tio pers på restaurangen. Tio stycken. Ett par servitriser, en bartjej, två diskare, några kockar. Och inga gäster.

Stället är rätt sunkigt och dåligt underhållet. Mr. Hyde skriker åt mig attjag inte vill ha jobbet. Hr. Ågren försöker intala mig att jag inte bör få det, av ekonomiska skäl. Ingen som anställer såhär mycket folk har råd att anställa mig också. Jag noterar en sprillans ny ismaskin i baren. "Den där, ja. Ja, den är helt ny. Kostade 100 tusen" säger ägaren, som nu dykt upp...

"Du kanske skulle köpt en för typ 50 lök och satsat resten på att - vad vet jag - dammsuga mattorna i stället?" föreslår Mr. Hyde inuti mitt huvud. Jag själv får ut:
"Åh... Låter... dyrt?"
"Jovisst, en det är en jävligt bra ismaskin..."

Vi slår oss ned vid ett bord när ägaren snabbt frågar om jag har några papper med mig. Jag lämnar över en liten plastficka med kursintygfrån Culinar, lite gamla tjänstgöringsintyg från tidigare kök och en lapp med telefonnummer och kontaktuppgifter till sisådär tio personer som lovat ge mig referenser.

"Så - du kan laga husmanskost?"
"Jo... "
"Och du är.... 32 år gammal?"
"Jo..."
"Löneanspråk?"
"Ehm..."
Hr. Ågren vinkar med varningsflaggor: Det är inte ofta man får den frågan ungefär strax efter att man presenterat sig, under en intervju...
"Jag vet inte (försöker jag lite trevande, och bestämmer mig sedan för att lyssna på Mr. Hyde som skriker "Kokaintaktiken!"=
Kokaintaktiken är att sälja sig själv som kokain. Man försöker framstå som väldigt uppiggande, vit som snö, väldigt exlusiv och dyr per gram.
""30 tusen, kanske?"
"Oj. Vår nuvarande kock tar 25..."
"Jag är inte Er nuvarande kock. Jag är mycket bättre." (Det bara slinker ur mig, men jag ÄR mycket bättre än vad jag sett hittillss).
"Vill du se köket?"

(Va?! Inget - 'Det här är helt orimligt, din lilla pojkvasker, skärp dig och kamma till dig...'? Vad händer här, egentligen?!)

Ägaren - låt oss kalla honom Klas - visar mig runt i köket som är stort som min lägenhet.Allt är rätt skitigt... "Och häär borta får kocken in varorna...", säger han och pekar mot lastkajen...
Vi går ut på den sunkiga heltäckingsmattan i matsalen igen.

"Ja, du kanske har några frågor?"
"Hmm. Är det många som sökt den här tjänsten?"
"7 andra faktiskt..."
"Ursäkta att jag frågar, men hur länge har du ägt stället?"
"Sedan i augusti. Ja, jag har ett förflutet som bilmekaniker, faktiskt. Hade egen firma i tio år, men så ville jag satsa på det här..."
(Här skriker Hyde något i stil med: "Va?! Gick det inte tillräckligt dåligt med bilfirma, så du måste ösa ned pengar i det bottenlösa hål som heter restaurang, i stället?" med Ågren vinkar med flaggorna igen "ny krog. Ny ägare. Ingen restaurangräv. Mycket personal. Dyr utrustning. Det här kan vara slut före nyår...")
"Jaha, om det inte var något mer så..."

Jag går ut och undrar lite vad som just hänt.

Jag hinner till tunnelbanan innan telefonen ringer:
"Hej, det är Klas på Lilla Bombay... Vill du ha jobbet? Det är ditt om du vill ha det. Blir trettio bra, som månadslön?"
("Ja, det blir nog bra... Vad menar du? Du är beredd att betala MEJ 20 lök i månaden för att vända pannbiff? Vad ÄR det här? Var de andra sju sämre eller dyrare än jag?! Hur fan tänker du?!...")
"Ehm... Jag måste få tänka lite på det här... Kan jag lämna besked om någon vecka eller så?
"Ta den tid du behöver, men jag måste få reda på innan 15 november om du kan ta jobbet, så jag vet om jag skall leta vidare..."
"Bra. Vi säger så..."

... Ja... Vi säger så...
Vad hände egentligen?
Rätt omtumlad tar jag mig hem, medan jag bestämmer mig för att inte ta jobbet. Antingen är det ett dumhuvud jag har att göra med, som kommer gå i konkurs innan någon hinner säga "utskänkningstillstånd" eller också är det här.... något annat... I en branch full av skojare, skurkar och elände behöver man inte vara helt konspiratorisk för att få onda aningar.

Det går för lätt. Det är inget motstånd. Ingen ifrågasätter mitt löneanspråk. Jag hinner inte ens från platsen innan jag blir uppringd om att jag fått jobbet... Det känns... Inte bra.

Vad som borde vara en stund för firande och glädje blir misstänksamhet och grubbel.

Mr. Hyde, Hr. Ågren och jag håller rådslag över en coca-cola och en plopp på tunnelbanan hem...

Japansk kyckling är en hit

Mental note: "Japansk kyckling" är en hit på Grantomta.

Det är egentligen stekt kyckling (salt, peppar, paprikapulver på en bädd av ugnsrostade grönsaker (vitkål, morot, paprika, lök, vitlök), med ris och så min grymma woksås.

Du behöver:

Soja.
Kycklingbuljong
Socker
Honung
Ingefära
Thai-chilisås eller färsk mild chili, finhackad.
Vatten

Blanda i lämpliga propotioner, smaka av regelbundet, tills det smakar gott.

Upp och på'n igen!

Gårdagen blev något av ett antiklimax. Jag jobbade på som vanligt, men var överspänd och nervig hela dagen och förmodligen in te speciellt trevlig. Ringde i alla fall och sjöng för CayakCarin, som fyllde år, och utböt erfarenheter om kiropraktorer. Hon är i behov av en sådan, nämligen, stackars människan.

Nåväl.

Själv spikade jag ihop ngon slags italienskinspirerad korvsås till pastan på jobbet och funderade mest på vad jag skulle säga på intervjun, som var bokad till efter jobbet.. Hr. Ågren gjorde sitt bästa för att hålla igång mig och mellan varven lyssnade jag faktiskt på honom.

Så, efterjobbet, var det dags. Upp på bssen och iväg inåt stan. Käka lite på vägen och så leta sig fram till haket, som visar sig liggai den del av innerstaden jag har allra sämst koll på. Sydöstra vasastan. Letar och frågar mig fram och kommer till sist fram, lite tidigt, för att vara säker på att hitta fram i tid. Då ringer telefonen.

"Du - vi har det lite körigt... Kan vi ta det på måndag i stället?"
- Ja... Men jag står utanför restaurangen nu...
"Det hjälps inte - vi har inte riktigt tid nu... Skall vi säga måndag då?"

Luften går ur mig. Jag är arg och frustrerad, men visst. Måndag går säkert bra.

Så - nu är det hem och ladda om igen som gäller. I morgon, fredag, skall jag på en annan intervju. Och så - som sagt på måndag. Och så på tisdag... Så vi får väl se lite vad som händer...

Idag är Hr. Ågren tyst. Än så länge.

Hr. Ågren på besök, igen...

Jo, alltså, såhärvaattde... Mitt vik. på Grantomta går ju ut vid trettonhelgen, och ajg måste ha något att göra även resten av mitt liv. Söker jobb. Typ alla kockjobb jag kan hitta, som börjar efter trettonhelgen, eller så. Helst skulle jag vilja ha en skola, eller förskola eller något. Något lite lagom, sådär, med kanske 100 tallrikar, men som det fortfarande går att göra något med. Riktig mat och det där. Ni vet.

Å andra sidan - beggars can't be choosers - och nu har en restaurang, catering och festvåning-firma svarat och vill att jag skall komma på intervju i kväll. Därav Hr. Ågren. Hr. Ågren brukar dyka upp när jag skall träffa människor jag inte känner. I morse, när jag vaknade satt han och hånfullt flinande på sängkanten, väntandes på att jag skulle stiga upp. Förutom det vanliga: "du är orakad... Och vilka påsar du har under ögonen - du ser ut som om du antingen slagit runt hela natten eller som en sådan där Rhesusapa som fanns på antiknark-affisherna på 80-talet..." hade han det stora, tunga artilleriet med sig: "Vad skall du söka jobb där för? Du kommer inte klara av tempot, nu när du jobbat ett lugnt kök i ett år och dessutom varit hemma och varit sjuk i två månader. Dessutom borde du vara hemma mer med dottern. Att du bara vågar ens tänka på att söka det där jobbet!".

Jag har magknip.

Jag tror att intervjun kommer att gå åt skogen och vill helst slippa den. Jag intalar mig att jag egentligen inte alls vill ha jobbet och att jag kanske, genom något slags mirakel, skall få ett annat jobb någonstans där jag redan känner folk och vet hur saker och ting funkar.

Så morskar jag upp mig. Hr. Ågren må vara envis, men han är rätt korkad och han har dåligt minne. Jag har jobbat på ballare, svårare, mer avancerade jobb än det här tidigare. Med längre timmar, mer hetta, smärta och trötthet än vad Hr. Ågren kan minnas.

Så jag intalar mig att det skall gå bra. Att jag nog fan skall kunna landa det där jobbet. Att jag inte bara kommer att landa det, utan alla de där skolorna jag sökt också, så att jag i januari kan välja var jag vill börja jobba någonstans.

Om det bara inte vore för min mage...

Vad händer i november?

Ja, här står vi på randen till en ny månad och inte vilken månad som helst - november. Frågan hos oss alla i branchen brukar såhär års vara "vad händer i november", med menande undertoner om "var skall du jobba julbord någonstans"?

I år slipper jag julbord, tack och lov.

Men november är fortfarande en viktig månad. Det är liksom sista månaden "före julen" och som sådan ofta någon slags klimax på krogåret, vad det gäller middagsservering. November är stamgästernas månad.

För oss "i utkanten av branchen" börjar man så smått förbereda sig inför julen. Julklappar skall inhandlas, planer för jul, nyår och mellandagar skall göras upp och så vidare. Jag själv brukar bli lite stressad såhär års, men känner i år ett osedvanligt lugn. Det är skönt. Jag kollar därför ut över världen och noterar följande:

Mackan - min tvillingbror (han brukar presentera mig som "sin onda tvilling", jag brukar å andra sidan presentera honom som adopterad...) kommer med sin nya bok - "Ur Mörkret". En samling lätt skruvade noveller i någon slags skräckmiljö. Jag själv har bara läst två av dem (där den ena bl.a. handlar om en tonårig, vegan som får reda på hur att han är vampyr!, men det bådar gott inför julhandeln. En av berättelserna lär ha någon slags "mat-tema" också. Boken kommer förresten ut om ett par veckor, i Malmö, i källaren på La Couronne, så ni som har vägarna förbi...

Kompisen Lisa Förare Winbladhhåller på med något projekt som tydligen skall heta Taffel.se. Det verkar bli ett nyhetsbrev och då är det säkert intressant, men jag har inte riktigt koll på vad mer som är i pipe:en.

Själv skall jag till Skåneett par dagar för att spela in Mat-TV, efter att ha vunnit den där tävlingen på Aftonbladet i somras. Det skall bli kul. Och spännande. Och lite läskigt. Men mest kul.

Vad skall DU göra i november?!

Kul pannbiff

Måndag under höstlovsveckan, och som sådan planeringsdag för lärarna på skolan. När jag fick reda på det i fredags morsefick jag också förfrågan om jag kunde "göra något roligt" till lunchen.

Sådant här hatar jag. Alltså - missförstå mig rätt: Jag ÄLSKAR mitt jobb. Jag ÄLSKAR att laga "något extra" ibland. Jag ÄLSKAR att planera och laga god mat till just såhär stora grupper. Det är liksom.... lagom. MEN Jag HATAR när jag inte får reda på det i tid. Så jag inte kan beställa grejerna jag behöver, eller planera, eller lägga tid på att tänka på presentation eller.... Ja, ni hajar. Att inte ha tid, eller rätt grejer för att göra det bästa man kan och vill blir bara crappy, hur man än formulerar det...

Jag hade typ 5 kg köttfärs i gömmorna. Och några kryddstarka sojakorvar, till vegtarianerna. Således: Inte riktigt den känsla av "fest, pompa, galamiddag och ståt" som hör till skolans personaldagar.

Men vad gör man? Jag blev i och för sig lovad att få låna en bil och åka och nödköpa något, men vi enades, efter en kort diskussion om lämpligheten i att köra bil, när man inte ser något, om att det kanske var bäst att lösa det hela på något annat sätt...

Jag gjorde pannbiff. Ja, jag vet, men jag kunde verkligen inte med att servera något som bolognese eller köttfärslimpa. Pannbiff måste i alla fall LAGAS. Alltså, rullas och formas och stekas och fixas lite med. Folk skulle haja att jag ändå lagt ned lite jobb på att få till det. Sojakorvarna kompletterades med pilaffris och salsa.

Inte så "roligt", men ändå... Lite kul är det väl med pannbiff, i alla fall? Så. "Roligga pannbiffar" och löksky med kokt potatis, respektive korven, med salsa.

Jag lade snabbt in lite gurka också och gjorde "slottsgurka", kompletterade ettlitet salladsbord bestående av sallad, paprika, oliver, tomater och ananas med en dressing jag hade kvar sedan i fredags och gjorde en liten "salladsbuffé", i alla fall. Det man missar på karusellerna tar man igen på gungorna, eller vad det heter, och så...

Well. Även om det inte blev stående ovationer blev det ändå succeartat. Folk åt med god aptit och alla sade att det var SÅ GOTT och att "Panbiff får man minsann inte så ofta... Det är ingen som orkar göra sådant nuförtiden..."

Själv var jag mest nöjd med att det gick att sno ihop något som inte var typ korvgryta, för då hade det blivit myteri...

Söndagsstek och lördagskok

Så kom äntligen helgen. De sista dagarna på jobbet, före helgen, blev rätt hårda. Eller rättare - jag är fortfarande inte riktigt så härdad som jag borde vara för att greja dem helt utan att det märks i dagsformen.

I fredags fick jag besök i köket, förresten. Dels kom den förtjusande f.d. kollegan och ständiga vapensystern CayakCarin förbi och förgyllde min lunch (Tack, jag behövde lite moralisk support!) och dels hade jag en mycket energisk tonårig köksintresserad kille (som för enkelhetens skull också heter Jesper, så vi båda svarar på alla frågor som ropas in i köket, bara inte riktigt likadant, varje gång...). Jesper - som vi för att hålla isär begreppen fr.o.m. nu kommer att kalla "lill-Jesper") är son till en av tjejerna som jobbar på skolan. Han vill bli kock när han blir stor (Ja - jo - det finns fortfarande folk som VILL bli kock. Det och/eller att gifta sig med en är sådant som på gamla tiders språkbruk kallades för "dåligt omdöme"). och försökte därför hjälpa till med olika småjobb i köket.

Det gick sådär.

Jag var trött och oengagerad, efter torsdagen och kände mig inte det minsta pedagogisk. Det, i kombination med att jag inte i förväg visste att han skulle kommagjorde att jag blev lite... .. . jag vet inte, men låt oss säga att jag förmodligen även om min gamla kökselev Elin, varit snällare, i alla fall under stunder då hon inte satte eld på köket eller gick ut för att röka mitt under lunchrushen. Således - jag var inte direkt något under av pedagogisk fadersgestalt. Sorry, but you can't win 'em all.

Jag vet inte. Om han fortfarande vill bli kock kommer i och för sig ingen annan att vara snällare mot honom ute på praktik eller så och har han ändrat sig ang. sin framtida karriär kanske den inte var något för honom i alla fall... Jag vet inte.

Nåväl. Helgen kom.

Tacj ich lov.

Igår var Fru Värn på kurs igen, så jag och dottern var ensamma hemma. Det gjorde att vi lagade mat ihop igen och eftersom det var helg och vi hade lite tid till övers blev det soppa. På hemkokt fond, minsamm. Gott och närande, och med ett gott bröd till blev det en riktigt fin lunch.

Idag har vi följt hysmanskostens alla traditioner och jag har således en fläskstek (på Karré) i ugnen. Denna kommer att serveras med någon slags sås med katrinplommon, tror jag.

Kort sagt: Helgen har varit bra.

Nu håller jag på och mentalt förbereder mig för morgondagen, som kommer att bestå i att bl.a. eställa varor från Menigo, något som alltid är rätt spännande. Undrar om grejerna kommer den här veckan?

Långpanna och fårad...

Jag är trött idag.
Igår var det torsdag. Torsdag med hemkunskap. Torsdag med soppkväll. Torsdag med sisådär 12 timmar på jobbet. En "Långpanna" helt enkelt.

Jag har ont i huvudet idag, för detblev en hel del kisande igår. Dels är jag ju suddig på blicken fortfarande. Bitvis väldigt suddig, faktiskt, men dessutom var det ju dimma igår både när jag skulle till och från jobbet, så för att se något alls gick man och kisade. Jag är trött i huvudet och vill egentligen inte se mat idag, alls, utan bara ta en dag på soffan, men det är i alla fall fredag.

Ibland är jag puckad. Jag vill så mycket, och jag vill verkligen göra bra ifrån mig, att jag kör på tills jag är alldeles utmattad. Korkat, jag vet, men lätt hänt när jobbet är roligt och man har saknat det under hela sjukskrivningen. Hmm. Klurigt det där.

Roligt och sorgligt på samma gång...

Jag trivs med mitt jobb. Riktigt, riktigt bra. Det är ett kök som - trots sina egenheter - har charm och är tillräckligt välutrustat för att jag skall kunna laga ungefär den mat jag vill laga. Folk är snälla och vänliga mot varandra. Det är helt enkelt mysigt på jobbet.

Samtidigt är det ju bara ett vikariat. Tjejen som normalt trakterar spis och kastruller - Pernilla - kommer tillbaka i och med vårterminens början, efter trettonhelgen och då är min tid på Grantomta slut. Tiden är utmätt. Allt har sin ände.

Därför är den här sista tiden på Grantomta värdefull. Den är både fantastiskt rolig, för att jag trivs så bra och jag verkligen gillar mitt arbete och jag vill vara där så mycket jag kan. Samtidigt är den sorglig, för man vet att för varje minut jag är på jobbet kommer jag en minut närmare slutet på den här resan.

En bra kock...

Jag vill vara en bra kock. Jag vill bli en, om jag inte är en. Samtidigt har ju gästen alltid rätt. Och restaurangägaren. Och - ifall man inte basar i sitt eget kök - kksmästaren. I mitten står kocken och skall försöka jämka mellan dessa järnviljor. Plocka fram alla de egenskaper som är "en bra kock".

Men vilka är det då?

Ja - det kan förstås vara att laga god mat. Mat som smakar bra och ser vacker ut. Samtidigt vill nog köksmästaren att man kan ta tillvara på vad som finns i köket och att man är ekonomisk. De här två egenskaperna är inte helt polära, men det kan vara svårt att laga god mat av gamla rester. Sådant kräver träning och fantasi.

Fantasi, ja - ofta skrivs det i anställningsannonser att en medarbetare skall vara "krativ", ett ord jag som köksmästare inte gillar alls. Jag vill ha en produktiv medarbetare, som gör som jag säger. Som kan reproducera min mat tusentals gånger, efter varandra och det blir lika bra som min första tallrik. Det sista jag vill ha är någon som börjar stajla med tamarind, wasabi eller freggin lingonchutney till min fina, goda vackra späckade fläskkarre.

"Cleanliness is Godliness" fick vi lära oss i skolan och det gäller verkligen i ett kök. Att hålla rent och snyggt är en dygd för varje "bra kock". Är ditt kök slabbigt och stökigt kan din mat vara hur god och snyggt upplagd som helst, förr eller senare KOMMER någon av dina gäster att bli matförgiftad. Och då är din restaurang out of business. Och du - min vän - är utan jobb.

Vad finns det mer för egenskaper hos en "bra kock#? Måste kockar vara trevliga? Ha välstrukna kockrockar?Kunna tala något visst språk? Kunna hantera viss utrustning? Skriv gärna en kommentar och berätta vad du tycker...

Äntligen hemma!

Så... Igår var den första riktiga hela, egna dagen på Grantomta. Skönt att vara tillbaka. Och vilket välkomnande! Alla var inne i köket och hejade och vinkade. Eftersom jag fortfarande ser väldigt suddigt vinkar jag på alla, vilket leder till att jag hälsar flera gånger på samma person på en dag, men whattahey...

Såhär i början av att vara tillbaka blir det rätt mycket "fusk" i köket. Enkla grejer som går fort, så man hinner med allt annat som nya beställnings (och leverans-)rutiner, städning och inventeringarr av kylar och frysar (samt nojjig koll av dessa, p.g.a. ett elsystem som är lite hickigt)... Det där som man liksom bara är "inkopplad" i efter några veckor, när köket återigen är en del av ens centrala nervsystem

Än så länge går det bra. Än så länge känns allt rätt skakigt. Men allt är kul. Alla är snälla. Alla ler och det verkar som om man saknat mig och min mat.

Än så länge.

Listpost

Fick i förra veckan ett par kommentarer i bloggen om "mitt bästa" och "mitt sämsta"

KARLAVAGNEN sa...

Vilken är den mest onödiga köks prylen du vet? Resp vilken är den bästa? För mig är en bra kniv den bästa köks prylen (redskapet) och onödiga köksprylen finns det massor av...

Elin :-) sa...

Du har blivit utmanad! http://ostrukturerat.blogspot.com/2007/

10/tta-saker-som-suger.html

o

Så - för att börja med Elin: 8 saker som suger:

Förpackningar som ser NÖSTAN likadana ut, men som innehåller helt olika innehåll. Arla är experter på att göra enlitersförpackningar med olika innehåll men väldigt lik design. Med suddig syn ser till sist allt ut som lättyoghurt. Eller laktosfri mjölk. Eller... Ja, ni hajar.

När busschauffören inte ropar ut hållplatserna. ("Nej, jag bara går med vit käpp och svarta glasögon för att det sägs vara modernt!")

Tjejtaxa i taxibilar, tjejpriser i barer, tjejmilen... All diskriminering p.g.a. kön är förkastligt.

Försäkringskassan.

Hål i gatan: Ärligt. Blir det aldrig klart någon gång? Det är JÄMT hål där man skall gå och så måste man ut och gå bland bilar. Frustrerande för både bilister och fotgängare.

Nya skatteregler för restaurangbranchen och unga. ("Va?! Någon som inte tror att McDonald's kan betala skatt?")

Röriga skolgrupper på bussen. Javisst, barn måste få låta, men måste de låta så mycket? Och TA NED FÖTTERNA FRÅN STOLEN!

Snubben som två gåner har slangat min moped. Säger sig själv.


Den bästa respektive minst nödvändiga grejen i köket:

Bäst: Min kniv. Eller min sauteuse. Oklart vilket, egentligen, får man välja båda?

Sämsta: Hmm. Det står mellan en apelsinskalare och en olivsil.

F.ö.: Här kommer en lista på 5 drömjobb (oberoende av tid, rum och lön):

5: Ägare för en skivbutik med bara favoritskivor
4: Manager för The Who 71 - 76.
3: Stand - in - trummis i Europe
2: Brandman

och slutligen

1: Ordinarie kock på Grantomta.