Gillar du krubb?

Gillar du krubb? Vill du visa din uppskattning på ett enkelt sätt?

Ni mina läsare (båda två! :-) ) kan faktiskt göra det på ett både snabbt och enkelt sätt: Att rösta på Krubb i Matbloggspriset 2011

Gör gärna det!

När man ska stajla lite...

Var ju på goumethelg på öland i helgen. Vid middagarna hade männen kavaj. Med kavajslagsmärken. Små rotarynålar, lionsmärken, något märke från försvarsutbildarna...

Själv har jag bara ett sådant där märke att stajla med. Eller i alla fall bara ett jag känner att jag kan stajla med. Nålen jag varje dag med stolthet bär på kockrocken...

Svenska kockars förenings medlemsmärke!

Måndagslyx: kyckling med äppletzaziki

Stekte kyckling idag. Lite sådär måndagslyxigt. Tänkte först kanske göra en aioli till. Eller en citronsås. Men till sist blev det ett tillbehör från inspirerat från ett lite annorlunda håll under helgens gourmetresa: en enkel lunchrestaurang i Oskarshamn..,

Äppel tzaziki:

1-2 syrliga gröna äpplen
2 st vitlöksklyftor
1/3 gurka
2 dl matyoghurt

Börja med att skala gurkan. Ta ur kärnorna i mitten, så du bara har det fasta grönsaksköttet kvar.

Strimla gurkan tunt. Lägg på ett hushållspapper och salta ordentligt för att dra ur all vätska.

Skala och tärna äpplet fint. Ta bort alla kärnor.

Finhacka vitlöksklyftorna. I med allt i en bunke. I med matyoghurten och rör om ordentligt. Låt stå och dra i rumstemp i minst en halvtimma.

Socker på hjärnan...

Sötsugen? Inte konstigt, egentligen. Läser idag i ett flertal artiklar om hur socker och fett är direkt beroendeframkallande.

I artiklarnas texter jämförs beroendet med kokainberoende och tesen beläggs med ett antal studier gjorda på möss.

Nu är jag inte tillräckligt kunnig för att i detalj gå in på exakt vilka receptorer av vilka dopamin som berörs, men enkelt kan man säga det såhär: har du socker på hjärnan kan det vara så att du rent bokstavligen har socker på hjärnan!

Jo, kraven att jobba i skolkök ändras ju hela tiden. Du kanske vet någon kurs du kan gå...?

Vi pratar, som alltid, HonSomBestämmer och jag, några minuter i arbetsdagens slut om hur vi tycker dagen gått. Om saker vi tycker har funkat särskilt bra ("Den där wasabikrämen var ju en bra ide att ställa ut! Jäklar vad de åt rökt lax till din gröna ärtsoppa...") och saker som måste funka bättre ("Vi måste snabba oss i disken nästa gång, vi har inte så många tallrikar... Och ingetställe att ställa fler på. Vi måste helt enkelt se till att jobba fortare där inne..."

Eftersom vi båda är nya i så här stort skolkök handlar ofta pratet om "tjänstens krav" och vad vi behöver lära oss mer om. Vi kollar i kurskataloger och utbildningsprospekt, men har hittills inte riktigt sett något vi tycker passar oss riktigt.

Men idag läser jag i en artikel om hur ett kreativt skolmåltidsbiträde i Östhammar kommit på ett sätt att hålla humöret uppe på barn som fått vänta på dagens rätt och inser att jag nog ska föreslå en kurs i... exotisk dans.

Rör inte min kompis!

Nu är jag arg! Riktigt arg. På riktigt. För såhär gör man inte. Inte ostraffat i alla fall. Inte mot mina kompisar. Då får man helt enkelt vara beredd att stå med rumpan bar och bespottas på stadens (i det här fallet bloggosfärens) torg och skämmas!

Grejen är såhär: vi är några matbloggare som hållit på ett tag. Vi delar med oss av recept, tips, recensioner, tyckanden, tänkanden, kåserier, krönikor, matminnen och... Ja, ni hajar. Vi är matnördar. Men tämligen snälla matnördar.

Vi tycker om varandra. Vi tycker om att diskutera och debattera. Vi hjälper ibland varandra. Ibland med recepttips, teknikfrågor och ibland med något så enkelt som att ge bloggkärlek genom att dela med oss av våra bloggbesökare genom att länka vidare till varandra.

Det där gillar jag! Det känns lite som om det är så det ska vara. Det är så jag brukar tipsa nya matbloggare att göra när de händelsevis frågar mig om tips att komma igång med bloggande. Det är... trevligt.

Vad som inte är trevligt är påhopp. Eller när företrädare för ett företag försöker tysta, omvända, eller misskreditera någon annan som skrivit om deras produkt, för att de ska sälja mer.

Och här kommer ett ganska tydligt exempel på det. En av mina favoriter i bloggosfären är - som ni vet - Annika. Hon skriver bra och lättsamt, är kunnig och framförallt omsorgsfull och generös.

Hon skrev härom dagen ett mysigt inlägg om sin makes enastående hemgjorda ketcup i ett sällsynt mysigt blogginlägg. ett blogginlägg jag läste med ett lleende på läpparna.

I inlägget konstateras att Annika egentligen föredrar sin makes hemgjorda ketcup - och här skulle historien kunna vara över och allt frid och fröjd - men att om hon måste välja en köpeketchup väljer en tillverkares.

Till historien hör att hennes make valt tomater till sin ketchup av en speciell tillverkare, därför att han tycker att de är bäst.

Den tillverkarens agent i sverige har en säljchef. Som matbloggar. Och ger sig på Annika. I ett rätt fult inlägg skriver hon ner Annika och hennes ketchup. Och tycker att Annika är dum som inte gillar hennes arbetsgivares ketchup bäst.

Låter det dumt? Låter det larvigt? Det är det också.

Så, här kommer ett par tips till Matilda:

1: När du bloggar - tänk på lite hur du skriver. Det du skriver kan komma att läsas av miljontals nätanvändare. Det här antar jag att du förstår och drar nytta av eftersom du bloggar om - och händelsevis föredrar - just ditt företags produkter. Kort sagt - ditt företag kan tjäna pengar på din blogg. Om du skriver vettigt.

2: Dina läsare uppfattar dig som en företrädare för det företag där du jobbar. Tänk därför lite extra på punkten 1 här ovan.

3: Dina läsare läser vad du skriver. Det har också en reflekterande effekt på ditt företag. Är du elak på din blogg bli folk mindre benägna att handla dina produkter. Även om de är bra. Även om du försöker upplysa oss med nog så underbyggda argument kommer vi helt enkelt att ha slutat lyssna på dig om du skriver elakheter på din blogg. Du och ditt företag kommer i bloggosfären bara uppfattas som rabiata idioter.

4: försök se positivt på andras blogginlägg så länge de inte går till personangrepp på dig. Tänk vad mycket bättre det hade varit om du skruvat ditt inlägg mot "vad kul att fler förstått att använda våra goda tomater i sin egen ketchup! Om man inte har tid eller ork kan man istället prova vår. Den innehåller faktiskt nästan samma ingredienser... "

Och slutligen 5:

På grund av ditt agerande kommer jag, mitt kök, och alla jag kan påverka, som köper sina tomater av ditt företag låta bli att göra det tills du bett Annika om ursäkt. På din blogg.

--
Uppdatering:

17:30 oj - såhär många arga människor har jag knappt sett sedan jag 2007 råkade hoppa på Linda Skugges matblogg på mama...

Reaktionerna har i princip alla handlat om samma saker : såhär beter man sig inte, Matilda!

Några länkar är i urval:

Lagers tabberas
öhmans mat och vin
Green hill relations
Fru hatt under jorden
Ajour.se

Och slutligen gjorde Matilda som jag sade och skrev en ursäkt. Äntligen.

Är det här det sista vi hör om den här historien? Förmodligen inte. Flera bloggare har sagt att de tänker bojkotta muttis varor. Och flera föredragshållare om sociala medier jag känner har redan lagt den här händelsen i mappen "varnande exempel på hur man INTE bör göra i sociala medier...

--
Uppdatering 21:16

Nu har muttis VD gått ut på facebook. De tar självklart avstånd från generalagentens PR-människas hantering av ärendet och är RIKTIGT tydliga med att de inte vill bli sammankopplade med hennes blogg. Skönt att de reagerar! Och att vara Marknadschef på muttis generalagent idaghar nog inneburit en rätt tuff dag på jobbet!

--

Knuff

Bloggtips - Annika äntligen hemma igen...

Ville egentligen bara berätta att den fantastiska Annika är hemma igen på rätt ställe. Och att ni bara MÅSTE surfa dit.

Annika är i många stycken en idol, med bra och roligt språk på sin blogg, enkla recept och klara instruktioner. Såhär skulle jag vilja kunna skriva!

Att Annika också alltid peppat mig, inte minst när "krubb" låg nere, är om inte en insats för svensk matkultur så i alla fall ett väldigt mysigt iniativ. Så... Surfa över dit nu! Seså! Iväg med Er! :-)

Rejäla doningar

Nej, jag kompenserar int (bara) för något litet... Men när man ska stavmixa grön ärtsoppa till tusen portioner krävs... Typ en utombordare :-)

Japansk fisk.

Idag har vi serverat "japansk fisk" på jobbet. Enkelt och gott!

En vit fisk (vi använde portionsblock av alaska pollock) täcks med en sås av creme fraiche, japansk soja, ingefära, vitpeppar och finhackad persilja och körs sen ugnen.

Till detta serverades potatis eller ris, vilket man ville, och en wasabiyoghurt.

Turkisk mezeyoghurt och wasabipulver rors ihop, saltas och smakas av med lite thai sweet chilisås.

En ny favoritfisk på skolan!

Att stycka en kyckling

Brukar här - ibland - på bloggen skriva att det bästa sättet att spara pengar hemma, för ett ensamhushåll och/eller barnfamilj är att lära sig stycka hel kyckling.

Har fått några frågor om det av en del av Er läsare och tänkte visa hur det går till.

Jag börjar alltså med att lägga kycklingen "på rygg", leta reda på "höftlederna" och skära bort benen. De blir alldeles utmärkta kycklingklubbor!

Sedan tas vingarna bra - bra till olika förrätter och "barrätter" som "buffalo hot wings". Det finns en hel del recept här på bloggen om just kycklingvingar, så vill du göra något kul med vingarna kan du använda sökfunktionen och kolla runt lite.

Till sist tar jag bort bröstfiléerna som jag gör skinnfria. Och Ja, well, de kan du använda till typ allt. Kycklingfilé är ju den styckningsdetalj som säljs allra mest i din lokala matvarubutik.

Och snabbt går det! Här gör jag en kyckling på typ 2 minuter.

Och skrovet använder jag sedan till buljong. Kött som möjligen finns över på skrovet får koka med medan jag kokar buljongen, plockas sedan av benen och används till sopp/sallads/wok-kyckling

Det var extrapris på kyckling på min lokala konsum. Flickvännen köpte två, som sedan blev kycklingfond, salladskyckling, kycklingfiléer (som användes i en pastasås), klubbor och vingar. Typ tre-fyra middagar. Och för 29 kronor kilot. Riktigt bra för hushållsekonomin! Nåväl - här är klippet!



Och här är slutprodukterna.

Hur jag uppfattas på jobbet

Såhär snygg uppfattas jag tydligen på jobbet! Fin va?

Jag blev i alla fall jätteglad för det här lilla konstverket!

Tapasmys med världens mysigaste

Lite plockmat som lördagsgodis.


Baconlindade dadlar
"Chips med dip" - serranoskinkchips med trattkantarell- och limemajonnäs
Manchego
Bröd med smör
Liten salata caprese på körsbärstomater och mozzarellini

Fredagsdessert

På fredagarna infaller något slags kollektiv god stämning på jobbet. Vi i köket fixar, donar och ordnar små överraskningar och mys för varandra. Jag brukar fixa till frukosten på morgonen. Kanske snygga till uppläggningen genom att figurskära frukt eller grönsakerna, lägga ostskivorna i ett dekorativt mönster osv.

Vi lagar mat åt och för varandra. Inte sällan fixar någon till någon dessert åt oss, till efter lunchen. En paj, bullar eller som igår, den här:

Maräng (på äggvitor som blivit över) med apelsin och hyvlad choklad. Till detta en mezeyoghurt smaksatt med vanilj, honung och lime. Så enkelt! Så gott!

Fråga: vad lagar du?

Dagens bloggpost är egentligen en fråga. En lite utlämnande fråga. Men dels vill jag gärna läsa vad just DU skriver, den här gången. Hey - DU läser ju MIN blogg!

Och dels behöver jag lite inspiration... Så:

Om du ska laga middag till din pojkvän/flickvän - vad lagar du då för att riktigt imponera?

Och vad ska han/hon laga åt dig till middag för att vara säker på att få servera dig frukost på sängen morgonen därpå?

Dagens lunch - shepheards pie

- det är bra pris på lammfärs hos matia, säger HonSomBestämmer...

Jag förstår den dunkelt uttryckta ordern: "Jesper, kom upp med en bra receptide' på en rätt med lammfärs!" och min hjärna försöker febrilt komma på rätter med lammfärs.

Hmm, lammfärsspett med tomatsås och bulgur? Slår bort tanken nästan genast. Om vi ska servera lammfärsspett måste någon preppa i stoleksordningen 4000 bambupinnar med färs på... Och denna någon kommer med största sannolikhet vara första persion. I singular.

Slår bort tanken om lammfärsbiffar späckade med feta av samma skäl...

Men något recept borde jag ju kunna komma på - dags för WWMD - (What Would Mom Do) tajm!

Tänker på vad min mamma skulle kunna få fram ettusen portioner av, under några timmars tid i ett morgonstimmigt kök...

"shepheard's pie" hör jag en röst som måste vara min egen föreslå.

HonSomBestämmer tittar kort på mig med sitt snällaste leende.

"Perfekt!" säger hon.
"Perfekt!" tänker jag.
"Perfekt!" ser jag för min inre syn mamma säga.

Shepheard's pie... Perfekt...

Bakissöndag...

Min dotter säger att många är bakis på söndagar. Och det är ju rätt. Men bakis betyder något annat för en sjuåring.

För idag har vi varit bakis. Bakis som i att "person som bakar". Vi har helt enkelt haft en bakissöndag! :-)

Det blev en äppelpaj, men eftersom jag lagt så många pajer här på bloggen på sistone ska jag bespara er en till...

Vi bakade emellertid också "sportlimpa" - ett bröd som jag bakar då och då och inte sällan som mellanmål eller till soppor och grytor:

(2-3 limpor)

1 l fil. Gärna lite gammal
1 l grovt rågmjöl
1 l rågsikt
5 dl mörk sirap
2 tsk salt
1 msk brödkryddor
6 tsk bakpulver

Smöra och bröa 2-3 bakformar med fett och ströbröd.
Häll filen i den största bunke du har.
Häll i sirapen i filen och rör om ordentligt
Blanda alla torra ingredienser i din näst största bunke.
Rör i de torra ingredienserna i filblandningen, lite i taget. Rör till en smet.
Fördela smeten jämt i formarna.
Grädda i mitten av ugnen. 200 grader. Efter 45 minuter kan du dra ner värmen till 150 och låta gå färdigt, 15-20 minuter till. Använd gärna provsticka!

Servera gärna med väl saltat smör och god ost, eller rökt pålägg.

Mysig frukostpicknick

Mina barn ville ha picknickfrukost idag. Med bara någon plusgrad ute blev det att bylsa på sig ordentligt, med mössor, luvor, filtar och annat varmt, sitta på tidningar i plastpåsar, som improviserade sittunderlag och sedan avnjuta frukosten i den lite höstråa, småkalla morgonen.

Mysigt med ett litet utomhusäventyr så där på morgonkvisten.

Vaniljpannacotta m björnbär

(8 st.)

1 st vaniljstång, delad på längden
4 äggulor
6 dl vispgrädde
1 cl whisky

Får skjuda ihop sig under vispning till en tjock vaniljsås på låg värme.

Ta ur vaniljstången och lägg den i florsocker. Det blir världens godaste vaniljsocker på någon vecka!

Tilsätt i smeten 1 - 1 1/2 dl gelesocker.
Låt sockret lösa sig under vispning.
Slå upp i formar och låt svalna. Gärna i kylskåp.

När puddingarna satt sig, garnera med några björnbär i varje skål.

Smaklig måltid!

Nostalgiskt pepparklureri

dagens köksredskapstips får bli en riktigt klurig pepparkvarn för alla oss som fortfarande har en olöst rubiks kub längst inne i en låda från 80-talet!

Tema fredag: Upplevelser

Deltar ju ibland i sådana där foto-blogg-utmaningar och idag var det ett tema jag gillar och hade många bilder att kunna ställa upp med. Valde ändå den här, även om den varit med på bloggen förut, några gånger, för det här är fortfarande den största upplevelse jag haft, som kock.

Och det är en rätt bra bild.

Min mammas mat och Magasin Morberg

Läser nya numret av Magasin Morberg och inspireras. Som alltid. Tycker det här är bland det roligaste som finns att läsa just nu i segmentet "nischade mattidningar på svenska". Hittar en artikel kallad "bäst på hemmaplan" med små tips och tricks för att bli bättre i hemmaköket. En av punkterna - Nr 6: Servera med stil

Visst är det tjusigt med tallriksservering, men vissa saker är så mycket snyggare att servera på större fat, så att gästerna får ta själva.

Och jag tänker på att jag några gånger varit på min mamma om att skriva om just det här, här på bloggen. Jag vill ju ha in lite gästbloggare här. Och jag vill att min mamma skall skriva. Och - inte minst - hon är expert på just sådant här! Jag vill sträcka mig så långt som att säga att "allt väsentligt jag kan om uppläggningar har jag lärt mig genom att studera min mamma".

Och då hade vi lektioner i just "presentation" på t.ex. Culinar, ledda av den lätt neurotiske, mänskliga ljuspartikeln Alexander Nilsson, där vi verkligen försökte att få till "schyssta presentationer" på maten.

Därför känns det bra så här - att läsa i Magasin Morberg, att just min sorts uppläggningar, som egentligen är min mammas sorts uppläggningar (mammas mat är väl alltid bäst? Alltid? För typ alla?) faktiskt lyfts fram igen, som något eftersträvansvärt? Det blir liksom en hyllning till min mammas mat. Till hennes enkla, men vackra presentationer. Och ett budskap om att "det behöver inte vara så tillkrånglat" för att det skall vara snyggt och trevligt.

I vår familj kretsar ofta samtal, mail, sms och övriga små meddelanden ofta kring just mat. Vi skickar meddelanden om vad vi ätit till lunch. Vad vi lagar till middag eller vad vi planerar att bjuda gäster på till helgen. Vi utbyter erfarenheter och tips. Så ibland kan det komma ett meddelande, från just mamma som ser ut ungefär såhär:

Idag blev det bara en enkel tonfisksallad.

Och jag blir fantastiskt inspirerad! Att kunna lägga upp något så enkelt som en tonfisksallad - lite grönsaker, röd lök, tonfisk och som i det här fallet - några kokta ägg - på det här sättet... Det är för mig inget mindre än konst. Eller som när vi lagar mat tillsammans. Och mamma ber mig "skär lite basilika och dela några körsbärstomater" och jag först tror att det skall vara till något slags sallad. Och sedan överraskas av den enkla skönheten i de sparsamt, men ändå härligt dekorerade piccata milanese som som ställs fram på bordet!

Det är den här sortens uppläggningar som får stå mall för mina egna uppläggningar. För mina egna tankar om presentation av maten för mina gäster. Det är det här som blir facit. För mamma vet bäst. Mammas mat är alltid bäst. Alltid.

Visst är det så?

Tur att Magasin Morberg också lärt sig det. Kanske är det snart dags att min mamma faktiskt får fatta mod och skriva något här på bloggen? Eller ännu hellre - så att fler läser vad hon har att säga om mat (för det är så bra) - i Magasin Morberg?!

Jag har något i huvudet...

Är glad och lycklig. Har länge tvekat men nu vet jag - utan tvivel - att jag faktiskt har något i skallen... Fem stygn.

Jag skulle göra rent storgrytan på jobbet härom dagen och i mitten av grytan sitter drivaxeln till blandarbladet. En drivaxel som hamnar i perfekt huvudhöjd på en som är 186 cm lång, står på knä, lutad in i grytan för att skrapa ur gammalt guck ur botten...

Ni har säkert fantasi nog att förstå vad som hände i den här händelsekedjan genom att se en bild på resultatet.

Så i fältet "åtgärder för att undvika olyckor av den här typen i framtiden" på skadeanmälan skriver jag: "diskhjälm?"