Gårdagens konstigaste: Låt maten öppna mun

Jag skall inte säga att jag blir överöst med mail, men igår kom det rätt många. Väldigt många var uppmuntrande mail, inte minst från föräldrar till barn på min förskola, som hade läst min post om att få ett barn att äta. Några spam-mail, några mail från bloggkompisar som själva också funderade på att skriva om mat för barn (Gör det! Vi är alldeles för få!) och så kom det här, ett mail från en marknadsföringsfirma...:

From: Studio Total <studiototal@studiototal.se>
To: Jesper <kotten@coyote.org>
Subject: Låt maten öppna mun!
Date: Thu, 30 Oct 2008 18:36:14 +0100


Hej Jesper,
Det finns en berättelse bakom varje maträtt. Det kan handla om hemliga recept, mystiska ingredienser eller märkliga tillagningsmetoder. Eller om aggressiva potatisar, trafikfarlig kolatårta eller den lilla restaurangen som tvingades hitta på helt nya menyer under kriget.

Självklart borde maträtter har samma rätt som alla andra att göra sina röster hörda. Därför har vi utrustat ett antal djupfrysta rätter från Findus med mp3-spelare och hörlurar. Vi har placerat ut dem runt om i landet i exempelvis Kalix, Hudiksvall, Norrköping, Växjö, Eskilstuna, och Kristinehamn. Så håll utkik och om du ser en så stanna upp och ta dig tid att lyssna på en mathistoria! Det verkar som om de uppskattas. Vi har fått fina bilder från Karlstad, Göteborg och Malmö...

Kom ner till frysdisken och hör vad maten har att berätta! Eller ännu hellre berätta din bästa mathistoria och skicka den till oss. Vi publicerar de bästa historierna i en bok och om du skickar med ett recept också så har du en chans att få din maträtt tillagad och utplacerad i landets frysdiskar.

Hälsningar
Studio Total

(Bild från Studio Total, tagen i Göteborg, tydligen.)

Annorlunda.

Rätt rolig idé att göra något annat än att liksom "trycka informationen på kartongen" och jag - som inte alltid klarar av att läsa så bra - gillar idén med "ljud-boks-tanken". Det var så kul att jag tänkte jag skulle posta det här här, fastän det så att säga är något slags reklam. Hoppas ni har överseende med det. Som motvikt kan jag väl säga att jag själv i princip aldrig ätit findus färdigrätter, men kampanjen var väldigt skoj, tycker jag.

Skicka in din matanekdot eller recept till adressen ovan, vettja!

Snabb middag: Rökt lax, pepparrotscreme och potatisvåfflor

Ibland skall det gå fort, ni vet? Alla hemma är hungriga och man har väldigt begränsat antal sekunder att planera något gott och närande? Ikväll var en sådan kväll. Jag har skrivit det tidigare, men "potatisvåfflor" är något vi gör här hemma lite då och då och ikväll blev det med rökt lax och pepparrotscreme. Ungefär såhär blev det:


Våffelsmet:

100 g smör eller margarin
4 dl mjölk
2 dl vetemjöl
2 ägg
1 msk bakpulver
2 dl kallt vatten (gärna isvatten)
3 - 4 stora fasta potatisar

Smält matfettet och låt det svalna
Vispa mjölk, mjöl, ägg och bakpulver till en slät smet
skala och riv potatisen på finaste rivjärnet. Krama ur vätskan ur potatisrivet och rör i potatisrivet i smeten.
Rör i matfett och vatten


Pepparrotscreme:

2 dl laktosfri gräddfil (eller creme fraiche)
35 g creme cheese med gräslök
Riven pepparrot efter behag
1 krm salt

Vispa ihop samtliga ingredienser till en god creme

Servera till rökt lax i fina skivor!

Att få ett barn att äta...

Såg det här på Linda Skugges blogg och tyckte att det var fint skrivet. Jag har ju skrivit om barn som inte äter grejer tidigare men tänkte kanske tillägaa följande lilla anekdot från det riktiga livet.

Det fanns en fyraårig kille - låt oss kalla honom Nicke - på en av förskolorna jag jobbat. Han åt i princip ingenting, varesig hemma eller på förskolan. Hans föräldrar hade lämnat in långa listor med mat han (först) INTE åt för att sedan lämna in betydligt kortare listor på mat han åt, i köket. Till sist åt han ingenting. Alls.

Jag bestämde då i samråd med föräldrarna att vi skulle försöka pröva på en ny metod: Nicke fick vara med mig i köket någon timma varje förmiddag och laga sin egen mat. Han fick välja fritt ur kylar och frysar och vi lagade till det han valde tillsammans. Nicke hade ett eget förkläde, en egen släng och en liten pall att stå på och jobba. Han fick använda den stora kockkniven - den som ingen annan fick röra - för att dela sina grönsaker och han smakade på allt. "För så gör kocken i köket". Vi smakade på Nickes mat. Ofta "smakade" Nicke ungefär en standardportion, för det var så gott att äta egen mat.

Sedan kom lunchen, och Nicke åt med god aptit den mat han själv lagat. Vad beror det på? Jag kunde inte ha sererat samma mat någon dag tidigare och han hade ätit? Nu åt Nicke sin mat varje dag? Vad har hänt? Jag tror att faktiskt ett par saker här var annorlunda mot tidigare: A) Nicke hade SETT all mat från början. Han hade själv tagit beslutet om VAD han ville äta och sedan sett hur maten lagades till. B) Nicke hade ett eget engagemang i maten - man kastar inte bort grejer man själv bygger. C) Nicke "fick en roll i köket". Att laga mat betyder också ansvar. Ansvar att bete sig som en kock. Att få använda den stora kniven och att smaka av all sin mat. Det ger både ett medinflytande över vad som äts, och ett engagemang för sin egen mat.

Sist jag hörde något åt Nicke "ganska vanlig" mat, men är lite skeptisk till "kladdiga rätter" som gryta. Han äter sina köttbullar utan gräddsås eller lingon och har inte ketchup på korven, men Hey - det känns bättre än att inte äta alls, eller hur?

Bara en liten tanke sådär, på torsdagmorgonen.

Vissa i familjen har börjat äta fast mat...

Lillkillen har börjat smaka på fast föda och gillar tydligen majskrokar och potatis. Dottern matar ibland sin lillebror och förfasas över att han inte riktigt sväljer allt:

"Pappa - han spottar UT maten!"

Dottern är dock med och lagar även lillkillens mat. Hon kokar och pressar potatis och vevar i margarin med stort engagemang. Och lillkillen äter intresserat och testar de nya smakerna...

Krubb - även för en väldigt ung generation...

Festaostfyllda lammfärsbiffar och timjanssky

Veckans favorit såhär långt på jobbet har varit dagens "fetaostfyllda lammfärsbiffar" med timjanssky och potatis. Riktigt roligt eftersom jag aldrig lagat det tidigare på jobbet. En "förstagångare" som blir en "kioskvältare" är inte så vanligt, och därför är det lite extra roligt!

Ungefär såhär ser receptet ut (4 port)

Lammfärsbiffar:

1 kg lammfärs
1 dl grädde
Fetaost i tärningar efter behag
2 vitlöksklyftor
1 tsk timjan
Grovmalen svartpeppar
Salt

Blanda alla ingredienser väl i en skål
Forma till vackra biffar (sisådär 90 gram vardera)
Stek i olivolja, på medelstark värme.

Timjanssky:

1 tsk mörk kalvfond
1 dl rött matlagningsvin
2 dl vatten
1 gul lök
1 msk timjan
1 tsk soja
½ dl majsstärkelse
2 dl vatten till redning
25 g rumstempererat smör
Salt, grovmalen svartpeppar

Tärna löken smått och fräs den i lite av smöret (knappt hälften)
Häll över rött vin när löken är mjuk, men fortfarande inte blivit brun
I med kalvfond, vatten, timjan och soja och stå och låt koka ihop sig ett tag.
Red av med majsstärkelse och vatten.
Montera med smör för att blanka av såsen. Smaka av med salt, grovmalen svartpeppar och möjligen mer timjan

Varför är det så många fildelar-debattörer som länkar till bloggen?

Ser att jag får träffar från en mängd "politiska" sidor och bloggar på nätet just nu. Ofta har jag blivit länkad till som ett exempel där jag faktiskt tjänar pengar på att ha gett bort något gratis, som det står.

Och såhär är det då (även om nu alla andra också kommit med ungefär samma argument):

Under förra vintern (precis innan jul) släppte jag en receptsamling - "Mums! - det bästa från Krubb", som är vad det låter som - en samling recept från den här bloggen. I och för sig indexerade och med en del annan text "runtomkring", men ändå - i destillat de bästa recepten från den här bloggen (som jag alltså redan publicerat här - gratis - bara för att vara jätteövertydlig).

Nåväl. Boken blev rätt poppis och sålde faktiskt såpass bra att Vulkan, där den är utgiven, hade svårt att få ut alla böcker i den takt de beställdes. Jag började således tjäna pengar på det jag skriver. Och blev "upphovsman", som det heter på juridikfikonspråk.

Sedan hände inte så mhycket mer - i vintras. Jag sålde inte så mycket mer av min bok, faktiskt och när jag inte sålde så mycket i våras som jag gjort till Jul tänkte jag helt enkelt "undrar om det är så att mina potentiella läsare kanske vill kolla vad det är de köper? Om de så att säga vill "bläddra i boken" eller "provköra" den, innan de köper den?

Nu är det så att min enda distributionskanal är en websida - Vulkan.se (heja, dem, förresten!), så att fysiskt så att säga "lägga händerna på" en bok gör sig inte så enkelt, men eftersom jag faktiskt tror på min produkt (receptsamlingen) så mycket att jag faktiskt tror att folk är beredda att betala för att få den i pappersform släppte jag min receptsamling som en pdf i maj.

Det handlade alltså inte om ett politiskt ställningstagande eller något slags aktivism. Det handlade om att tjäna stålar. Och bevisligen funkade det. Boken laddades ned av en massa människor och en del av dem tyckte att den var såpass bra att de var beredda att köpa en "riktig" pappersbok (tydligen ville de inte ha med sig datorer att spilla på i köket. Och min bok är mycket bättre som grytunderlägg än de flesta datorer!)

Men - säger nu en massa andra "upphovsmän":

"Du ger bort något gratis? Du förlorar en massa pengar på det? Och om folk kopierar din bok? Då förlorar du JÄTTEMYCKET pengar - du är dum i huvudet!"

Låt mig dra en analogi. De flesta bokklubbar som distribuerar deras böcker skickar ibland med "en extrabok" i paketet, för att så att säga "skapa mervärde i kartongen". Eller ett "presentpaket" eller så. De förlorar zilch på att deras förlag distribuerar deras böcker på det här sättet, därför att de faktiskt får fler kunder genom den sortens marknadsföring. Folk som kanske aldrig tidigare läst författaren "luras" att köpa en bok med argumentet "se vad mycket andra grejer du får med i paketet" och upptäcker ibland en ny favorit och så har man fler läsare.

Den uppmärksamme märker hur jag använde orden "kund" och "läsare" här ovan. Det finns en distinktion. Jag vill ha läsare. För läsare genererar kunder. Även folk som inte själv köper min bok kanske läser den. Cirkulerar den. Rekommenderar den till kompisar, som i sin tur kanske köper min bok.Att så att säga "jaga pirater med blåslampa" - om vi skall använda ordet "pirater" om folk som delar med sig av mitt verk - är så att säga "bad business". Färre läsare - färre kunder. Färre kunder - mindre stålar.

Jag tänker inte skriva så mycket mer om det. Jag vill givetvis att ni köper min bok. Och att ni läser den. Och att ni rekommenderar den till kompisar. Ni som sprider den vidare är inga brottslingar. Ni är bara en av mina distributionskanaler. Ni är inga brottslingar. Kanske bara fans?

Jag är alltså INTE en politisk revolutionär (i det här fallet!), eller någon slags idealist. Jag vill tjäna pengar. På att skriva bra böcker.

'Nuf said.

Mer om ekologi...

Läser på DNs websida idag en artikel om att man hittat bekämningsmedel i konventionella viner och nminns att jag för några dagar sedan läste en annan artikel (i just DN) om ekologiska viner. Nu dricker jag inte vin, men flera i min närmaste omgivning gör det - så - ni som känner Er träffade! Pröva något ekologiskt till helgen! (Eller tja - om du tänkt dricka vin till middagen - testa ett redan idag - och skriv sedan någon rad här och berätta vad du tycker om det!)

Kokbokstävling hos Taffel

Ser att favvismatsajten Taffel, tillsammans med favvisboksajten Vulkan har en tävling där man skall skriva ett kokboksmanus.

Jag kan i ord inte beskriva hur rätt det är! Tävlingsidén är genial, och ALLA som är med är ju vinnare - de kan ju alltid ge ut sina böcker genom Vulkan, och tjäna stålar på dem, oavsett om man blir hissad eller dissad av en jury!

Juryn, ja - Linda Skugge och Lisa Förare Winbladh själva, förstås, men också företrädare från Icakuriren (Måns Falk - kul!), Pelle "Pelle Kock" Johansson (känd från TV, bl.a.), Ingela Holm på Forma Publishing group/Ica-förlaget.

En riktigt ball Jury, med andra ord. I en riktigt ball tävling. Som de säger i sådana Amerikanska ungdomsfilmer när de snackar om coola fester på stranden eller keg-fests som hotar att spåra ur - "Var där eller var rektangulär!"

Varm smörgås med biffkorv och godsaker...

Varm smörgås med cream cheese, gräslök, biffkorv, stekt ägg och tomat.

Mums. Ibland är livet bra...

Du bestämmer.

Såg på den där "Jamie's fowl dinners" igår, på TV. Inte speciellt mycket nyheter, men inte desto mindre upprörande. Jag - däremot - har inga som helst problem med att de visar hur kycklingslakt går till, på TV. Faktiskt. Jag tycker att det är mer upprörande att folk reagerar med att välja att inte se det. Eller försöka tysta ned det. Har man väl tagit beslutet att äta upp djur, över huvud taget, är det bra att ha kontakt med vad man äter, och se till att man gör jobbet så bra som möjligt. Och det är du och jag som sätter standarden, vi som betalar för att äta kycklingen (eller vad det nu är - men nu handlade det här programmet om ägg och kyckling) som liksom kan välja hur vi vill ha det. Om vi vill äta ett stressat djur, brännmärkt av frätande ammoniak, fö ratt det stått ankelhögt i sin egen skit, eller om vi tycker att det är värt ett par spänn extra för att få tag på något som faktiskt gått utomhus, betat, fått leva ut några av sina naturliga beteenden.

Det handlar om medvetenhet. Att veta vad man äter. Och lite om varför. Och vad man kan göra för att äta bättre. För jag tror såhär: När nu alla "animail rights"-argument bevisligen misslyckats att motivera folk att köpa "vettiga livsmedel" kanske kvalitetsargumentet kan det? JAG är beredd att betala mer för en bit mat som jag vet är bra. Kanske är det så att andra också är det? På mitt jobb var just det här - valitetsbegreppet - vad som drev fram vår nya policy om krav-märkt och rättvisemärkt. Inte så mycket att "det är nyttigare" eller "det är bättre för djuren" utan "det är godare".

Matälskarenskrev om det här igår, appropå det där med att veta ad man äter och så, och länkade till den här filmen, som jag tycker är lite "rolig" och samtidigt faktiskt rätt smart...


NOTCOT: Banksy's Village Petstore & Charcoal Grill from Jean Aw on Vimeo.

Så - för att konkludera: Du ÄR INTE vad du äter. Men du bestämmer vad du äter. Och det beslutet reflekterar vem du kan vilja vara.

Varför är jag så snäll?

(Obs - kaffet på bilden - en hemmagjord cappucino - har inget med artikeln att göra! ;-) )


Skrev ju om kaffe ett par gånger förra veckan och nu hittade jag en fantastisk artikel i Metro om att "varmt kaffe gör dig snäll".

I och för sig inget konstigt - jag dricker massor av varmt kaffe! :-) Men tydligen har forskare vid Yale kommit fram till slutsatsen ovan. I artikeln kan man bl.a. läsa:

De gav försökspersonerna antingen en varm kaffemugg eller iskaffe att hålla i. Sedan fick de lämna omdömen om andra människor. De som drack den varma drycken tyckte i större utsträckning att de andra var mer omtänksamma och generösa än vad de som drack iskaffe tyckte.

Själv blir jag alltid snällare när jag druckit kaffe. I synnerhet den där första koppen på morgonen (innan dess är jag nog inget vidare rolig). Å andra sidan tyder också empiriska studier i mitt hem på att kaffet blir bättre (och varmare) ju snällare familjemedlemmen som brygger det är.

Min fru gör bäst kaffe!

--

EDIT: 22:04

Ser nu att kvalitetstidningen Aftonbladet publicerat en artikel om att man "visar vem man är" genom att beställa olika sorters kaffe på café. Undrar om det finns folk som jobbar med analyser av kaffedrickande? Liksom: "Jaha? Latte? Då är du ju psykopat!"?

Och vad de i så fall skulle säga om mina små hemmagjorda mocca-brygder? Eller - vill jag veta det?

Lördagsmys: Guacamole

Lördag. Och ingen av oss orkar egentligen laga någon mat idag. Vi har varit i "Nya Forum Nacka" och kollat och sitter och myser framför TVn. Dottern är hos "farmor och farfar" och Fru Värn och jag bara tar det lugnt, tittar på tatuerade grabbar på TVn och tänker på om vi skall beställa hämtpizza eller kinamat. Då kommer Fru Värn på "guacamole och nachos" och såhär gör jag min (receptet har postats här förut, för Er som känner igen det).

Guacamole

2 avokado - mogna. Gärna riktigt mjuka
1 msk olivolja, gärna ganska mild
1 msk citronjuice, eller 1 tsk limejuice
2 finhackade vitlöksklyftor
1 dl creme fraiche
En god nypa salt
Lite cayennepeppar

Mixa rubbet i en skål, med en stavmixer. Smaka av med salt och cayennepeppar

Korvgryta om den kommit från typ främre orienten?

(4 port.)

4 st merguez - lammkorv
1 tsk ingefära
1 tsk kardemumma
1 röd paprika
2 st gula lökar
4 vitlöksklyftor
300 g krossade tomater
1 dl vitt vin
2 tsk olivolja
1 st satsumas
1 burk cannelinibönor

Skiva och stek merguez i olivolja i en gryta på medelhög värme.
Hacka löken och låt gå med i grytan.
Tärna paprikan och låt även den vara med och leka med de andra kompisar!
Krydda med kardemumma, ingefära och vitlöken.
På med krossade tomater och vitt vin.
Tärna satsumas, och trä upp skalet på ett spett eller en tandpetare.
Låt allt koka ihop sig ordentligt.
Lägg i bönorna och låt dem bli varma.
Ta upp satsumasskalet ur grytan.
Serera med ris eller couscous och toppa med labneh eller creme fraiche.

Lite skryt

Det tycker jag är jättekul!

Hela listan på nominerade bloggar finns på matblogg.se. Det verkar - inte helt otippat - bli VÄLDIGT hård konkurrens, men det känns faktiskt som om jag fått både nobelpris, oscarsnominering, pulizerpriset och OS-guld (i princip samtidigt) att få ha blivit nominerad.

Lilla jag, liksom.

"FN-dags"-buffé.

En liten buffé...

Jo - jag skrev ju igår om en del av fördelarna med att jobba på förskola och tänker idag tillägga: "det går att göra så många roliga jippon kring mat". Rätt vad det är kommer det något slags högtidsdag som skall firas, något tema som påbörjas i den pedagogiska verksamheten eller bara att det är kul med fest och man får hitta på lite roliga grejer i köket. Just det här ÄLSKAR jag: att bolla idéer och på ett avspänt sätt försöka få in mat i "den dagliga verksamheten" som ett samtalsämne, något att samlas kring och - och det känns jätteviktigt - något att njuta av.

Idag har vi (fastän jag VET att det är i morgon) firat "FN-dagen" och genom det försökt att fira kulturell mångfald. Även jag får vara med. Jag har försökt lära ett par av kollegorna en sång på Swahili, jag har pratat franska och inte minst lagat lite olika "utländsk" mat. Det hela fick bli mitt bidrag till kvällens knytkalas-buffé, som alla barn, föräldrar och personal på förskolan bidrar till och deltar i. Kul att kunna dra sitt strå till stacken! Min idé ar att försöka få med mat från flera olika stora matkulturer, och gärna från olika världsdelar. Det är roligt för man kan tänka något "nytt" så fort man har lagat något annat. Tyvärr hinner man inte alltid göra hur mycket mat som helst - man måste ju hinna med att diska och sådär också - så... Såhär blev det:

(Och recepten är rätt skissartade)



Majschips, färskost och färskrörd salsa

Färskost:
Låt creme fraiche rinna igenom kaffefilter en förmiddag om du skall ha osten på kvällen. Lägg i ostduk eller kökshandduk och krama ur. Låt stå med en nypa salt för att dra ur mer fukt. Krydda med itlök och fint, fint, fint hackad bladpersilja.

Salsa:
Idag med krossade tomater, färska tomater, paprika, vitlök, färsk chili, spiskummin, paprikapulver, massor av rå finhackad lök, vitvinsvinäger. Låt stå i minst två timmar innan den serveras.

Majschipsen är vanliga, köpta på typ ICA.



Pastagratäng med paprika och kyckling

Grillad kyckling, kryddad med vitlök och paprikapulver, paprikasåsen från lunchen, litematlagningsgrädde och vitlök varvas med kokt pasta och gratineras slutligen med ost i het ugn (220 grader) i sisådär 10 minuter.



Teriyakispett

Oj. Min Teriyakisås har jag nog publicerat här så många gånger nu att ni borde ha lärt Er den, men det är i alla fall soja, socker, ingefära, vitlök, thai-chilisås och kycklingbuljong i lagoma mängder, som får koka ihop ett tag. Kycklingen var idag kryddad med lite salt, peppar, paprikapulver, vitlök och ingefära.



Tomat och mozzarellasallad

Tomat, mozarella, lök, basilika, svartpeppar, olivolja.

Dagens lunch: Falafel, ris och paprikasås

Ibland får man känna mer som en kock på jobbet än andra gånger, och idag har jag varit Kocken. Med stort K. För jag har - bl.a. - gjort paprikasås till maten - ett projekt som så att säga "kräver sin man" (eller kvinna - men jag är helt säkert man!). Man börjar med att skära och rosta paprika, sedan flår man paprikafiléerna. Sedan... Ungefär här börjar folk säkert reagera och säga saker som: "Men Jesper - gör du inte paprikasås till väldigt många på din förskola?" Jo. Det gör jag. Paprikasås på typ 4 kilo paprika, närmare bestämt. Det är många paprikafiléer att flå. Såpass många att jag id halv elva undrar om jag kommer att hinna få ut all mat i tid. Det gick emellertid bra. Och barnen åt. Fantastiskt mycket.

Idag serverades falafel och kokt ris.

Att jobba på förskola har sina fördelar!

Japp. Att jobba på förskola är något jag unnar alla mina kockvänner. Det är världens bästa jobb! Ibland får jag frågan om varför jag valde att gå från krogen till ett mindre glamoröst, mindre välbetalt och mindre tekniskt avancerat kockjobb och för att ge några RIKTIGT tunga skäl:

1) Man får en direktkontakt med gästerna. Jag har ett hundratal stammisar. Som - i princip alla - tackar för maten, berättar vad de tycker och själva kommer med tips på hur jag kan utveckla mitt jobb. Varje dag.

2) Jag kan gå hela arbetsdagar utan att varesig blivit svuren åt eller svurit själv! Det är helt enkelt en "skönare stil" mellan personal på förskola än på krogen.

3) Jag får laga vad jag vill, inte bara det som säljer. Det - i sin tur - gör att jag kan utveckla mig i mitt matlagande - jag kan experimentera, testa och göra om, tills jag får till något som verkligen fungerar, utan att vara jätterädd för vad det kostar, så länge jag håller mig inom budgetramarna. Det är både uvecklande, roligt och nyttigt!

4) -och efter att ha läst det här kan jag säga: Jag slipper servitörer! ;-D

Mer om matakuten...

Jo, det har ju rått något av en bloggiskussion om matakuten på TV4 de senaste veckorna. Ibland är tonen bra och man tycker att det är alltifrån "bra" till "intressant" till "dålig TV". I andra bloggar är tonen "rå men hjärtlös" som det heter och man far ut mot "idioter som [sätt in någon av deltagarna här - alla har fått en släng av sleven]".

Det senaste dygnet har jag på två matbloggar jag följer slaviskt (Som - som av en händelse, dessutom har med ordet "fiskpinnar" i titeln) läst saker som bl.a.:

Och det värsta. Synkarna när kockarna pratar in i kameran om mattanterna.

“Jag tror hon kommer lära sig jättemycket av mig och utvecklas jättemycket.”

“Han har tappat lusten till mat men jag hoppas han kommer återfå den tack vare det här.”

“Hon är ett riktigt rivjärn men med ett varmt hjärta.”

Någon bedömning av stjärnkockarnas drivkrafter, personligheter och tillkortakommanden får mattanterna inte göra. Synd.

Och/eller kommentarer som

Jag kan inte göra annat än hålla med, såg delar av gårdagens program och detvar det en katastrof. Att ta in Bert Karlsson för att idiotförklara folk är i mitt tycke lite väl magstarkt.

Jag håller inte med. Inte i sak - att programmet är dåligt, sensationslystet eller har ett "von oben"-perspektiv. Eller ens i analysen.

Mattanterna har VISST TV-tid där de analyserar kockarnas prestationer och personligheter. I de första två programmen fick sig både Paul Svensson och Melker Andersson sig ordentliga kängor!

Den enda som hittills - i programteamet - fått stå oemotsagd är Bert Karlsson. Hans inslag där han "skall ställa politiker till svars" har hittills varit rätt dumma, och det känns givetvis lite av en dubbelmoral att en tidigare proffspolitiker med bl.a. parollen att barnomsorgen kostar för mycket nu i bröstklang tycker att det läggs för lite tid och pengar på skolmaten.

MEN

Bortsett från det - Lisa och andra som känt sig tveksamma till att se programmet - se Matakuten. Gör dig en egen bild av programmet. JAG - som jobbar med just frågorna kring "Mat för barn" dagligen tycker att programmet är bra. Det har skapat en debatt och ett klimat där MIN vardag faktiskt blivit lättare att förändra. Där också statusen på MITT jobb är på väg att höjas och där man för första gången på väldigt länge faktiskt står i begrepp att kunna förändra något viktigt som mat för barn på riktigt!

Ibland helgar faktiskt ändamålen medlen. Och ibland behövs det någon som "rör om i grytan". Och ibland blir det mest soppa.

Ni hajar. Det är själva maten det handlar om!

Fiskpinnar, fiskpinnar, fiskpinnar...

Såg igår på matakuten att någon stackars fiskpanett man köpt in i en skola innehöll en bit öer 60% panad! När jag kom till jobbet var jag tvungen att kolla in våra fiskpinnar - Typ 40%, och även om det är mindre känns det inte helt acceptabelt.

Så jag har kollat runt lite efter recept på "hemmagjorda fiskpinnar" och tydligen är jag inte ensam. På DN.se länkar man till allt om barn fanns en bra artikel och en liten diskussion där man kan dela med sig av sina egna tips. Kul.

Och så - kanske föga överraskande - hittar jag det här fina blogginlägget på Ragazze och blir grymt inspirerad. Jag måste köpa lite sej till jobbet och testa att göra egna fiskpinnar!

"Pytonbröd"

Vi har ätit pita till middag. Eller "Pytonbröd" som dottern säger. Just ikväll blev det en rätt god variant på fyllning (tycker jag då):

(4 st.)

2 morötter
1 gul lök
1 gul paprika
1 röd paprika
30 g margarin
400 g köttfärs
75 g tärnad fetaost
2 st tomater
1 st avokado
salt, peppar och paprikapulver

Skala och tärna morötterna. Släng i en stor panna med smöret och låt steka på medelhög värme.
Tärna under tiden paprikan och låt följa med i pannan.
Tärna löken och skicka i pannan.
I med köttfärsen. Rör om ordentligt.
Tärna avokado, fetaost och tomater.
Smaka av med salt, peppar och paprikapulver

Precis före servering, vänd försiktigt i fetaost, tomater och avokado.

Fisksoppa med lax och mild currysmak

På vårt matråd på jobbet, där barnen är med och skriver meny, kom man senast (för en dryg vecka sedan) bland annat fram till att man ville ha fisksoppa på menyn. Givetvis satte jag upp det med en gång (en annan fiskrätt - fiskpinnar med curryremoulad serverades redan någon dag efter matrådet) och idag var det dags att göra fisksoppa!

Dagens fisksoppa - som var omåttligt populär hos både barn och personal på jobbet var en lätt currydoftande skapelse med lax:

(4 port)

1 morot
1 gul lök
1 palsternacka
1/4 rotselleri
½ kålrot
1 bit (5 cm?) purjolök
2 lagerblad
1 tsk vitpeppar
1 tsk salt
1 tsk mild gul curry (madras)
1 msk bong fiskfond
1 vitlöksklyfta, finhackad
1½ dl vitt matlagningsvin
500g lax i tärningar
2 dl matlagningsgrädde

Skala, tärna och fräs alla rosaker i lite olja i en kastrull.
Häll på vitt vin, grädde och fond.
I med alla kryddor
Låt koka ihop i sisådär 30 minuter.
I med laxen, låt gå i kanske 5 minuter tills laxen är genom, men inte alldeles sönderkokt.
Späd ev. med vatten eller mjölk.

Noterat en tisdagmorgon

Igår var det måndag - vilket betyder ett nytt spännande avsnitt av matakuten. Ett riktigt bra avsnitt, där Carola Magnusson försökte påverka en lokal kommunalpolitiker att driva frågan om fler produktionskök (och därigenom färre centrala enheter), Melker till sist fick till en hel del bra mat (men - igen - för sent) och Paul Svensson fick stångas med en leverantör rätt ordentligt innan han fick köpa färsk lax. Bra program som visar några ytterst reella problem kring matlagningen i storkök.

Paul växer f.ö. för varje avsnitt tycker jag. Han har genom att göra rätt små förändringar (riktigt potatismos till maten i stället för pulvermos, färsk fisk en dag i stället för fiskpanetter) höjt kvaliteten på maten, och han har fått med sig både kollegor och elever på sina förändringar. Kudos!

Såg att kompisen Å också varit på Jacobs och att det är fler än jag som gillar stället.

Dottern bakade tydligen frallor hos dagmamman igår. De skall hon bl.a. ha med sig på sin utflyktsdag i skogen, idag. Jag har inte fått smaka. Precis så orättvist är livet för en pappa. :-)

Den fantastiska matbloggen Ragazze har en ball tävling idag. Ragazze är en gammal favoritblogg som jag läst mer eller mindre sedan de startade och när de nu har tävling (med riktigt bra priser) tycker jag att alla skall bege sig dit och delta!

Igår kunde man läsa om en kock i England som tydligen A) varit "Mr. Gay Uk" (och bara därför borde vara värd mediautrymme - En snygg kock! Det är inte varje dag!), B) är kannibal (Huga!) C) Har mördat och ätit upp sin pojkvän - och liksom för att inspirera till nya stordåd i köket nu D) delar med sig av receptet. Givetvis skrivs det om i Aftonbladet. (Förlåt Sushi-Lars!) :-)

--

EDIT 15:31

Blev tipsad om en till tävling, den här gången på den fina bloggen Kalasgott - se till och delta och vinn fina priser!

Hur man får folk att INTE äta skolmaten

Läser i aftonbladet en artikel om att en skola i västerbotten har kodlås OCH - håll i dig nu - fingerfuckingavtrycksjävlaläsare.

"Aha!" tänker ni "Det är något slags musikgymnasium, med dyra instrument, eller kanske något slags rymdforskargymnasium, eller möjligen en skola där man håller på med stora mängder radioaktiva ämnen"...

Nej. Det handlar om att släppa in eleverna i matsalen.

Syftet med systemet är att skolan ska kunna hindra obehöriga att äta i matsalen, samtidigt som informationen kan användas för planering av inköp och budgetering.

I och för sig - efter de senaste veckornas mediala uppmärksamhet kring skolmat känns det som om det är viktigt att mota olle i grind och faktiskt göra det så svårt som möjligt för folk att ens komma in i matsalen, så att man inte blir av med så mycket god och närande mat?!
Eller hur tänker man här? Jag är helt "dumbstruck".

Stuvad spenat

Det finns en viss sorts mat som jag faktiskt - trots att jag försöker rätt ofta - inte kan laga lika bra som mamma eller farmor eller... Ja, "gamla mammor". Jag har skriit om det förr och kommer säkert skriva det igen, men ibland önskar jag att jag kunde bli mamma, så att man liksom fick det där nedärvt i sig - för jag tror att det är så det går till. Jag ser inget annat logiskt skäl att de kan och inte jag! :-)

En sådan rätt, eller kanske snarare tillbehör - är stuvad spenat. Min mamma gjorde FANTASTISK stuvad spenat när jag var liten. Spenatdag ar högtidsdag i vår familj. Jag åt och åt och kan idag inte minnas det som något annat än ren lycka. Min farmor gjorde också fantastisk spenat.

Själv gör jag en rätt medioker variant, men som jag av stolthet brukar subsistuera med här hemma, när jag t.ex. lagar till fiskpinnar eller skall fylla pasta eller något:

400g hackad fryst spenat
1 gul lök
1 tsk smör
2-3 dl grädde eller gräddmjölk
1 liten nypa salt
1 lite större nypa socker
Riven eller mald muskotnöt
Vitpeppar

Hacka löken fint och fräs den i smöret och saltet. När den är mjuk, skicka i spenaten i pannan. Låt koka/steka ned lite.
I med grädden/gräddmjölken, lite i taget. Rör lite då och då.
Låt koka ihop i sisådär 20 minuter. I med sockret.
Smaka a med muskot, vitpeppar och salt.

Det handlar inte bara om VAD utan också NÄR och HUR

Jo, jag vet. Jag skriver rätt ofta om kaffe. Om vad som gör "ett gott kaffe". Och ofta koncentrerar jag mig på bönor, på storleken på pulvret när det är malet, temperaturen på vattnet (och var det kommer ifrån), vilka kannor eller bryggare som kombinerar flest av dessa gynsamma faktorer. Och alldeles för sällan på NÄR och HUR man kan brygga "den perfekta koppen kaffe".

Så idag hade vi bestämt att umgås med en annan familj i området och kommit överens om en liten "fikapicknick". De tog med bullar och vi skulle ta med.... you guessed it... kaffe. Fru Värn bryggde "vanligt svenskt frikyrko-kaffe" i perkolatorn. Jag packade mjölk i en liten flaska, vatten i en annan, tog med ett par gaskök ur klätterutrustningsförrådet och en moccabryggare och en visp.

Och så - i gott sällskap, i naturen, gjordes den här veckans kanske godaste "caffe latte", "Cappucino" och "dubbel espresso". Med en moccabryggare på ett av köket, och en kastrull med skumvispad mjölk på det andra - ute på en lokal lekplats kunde vi alla njuta av våra respektive favoritvarianter av kaffe.

Tydligen verkar "NÄR" och "VAR", och kanske även "i sällskap av vem" vara lika viktigt som "VAD" när det gäller gott kaffe?

Off topic: Idag behövs det OCKSÅ donatorer!

Såg på en mängd bloggar igår (men var själv upptagen med att bl.a. klättra med dottern) att det var Europeiska donationsdagen igår. Alltså - en dag för att göra klart att det behövs folk som faktiskt - rent bokstavligen - bjuder på sig själva, speciellt när man inte använder kroppen längre (återvinning! Det är OCKSÅ på modet, just nu, har jag hört!).

Utan att skämta om det mer - jag skulle inte själv kunna skriva den här bloggen om det inte funnits folk som var beredda att donera sina organ och vävnader. Det är ett faktum. Således - OM någon behöver MINA organ och vävnader när "det här är över", så ta vad ni behöver!

Och om någon delar min syn (hehehe!) på det här, så anmäl Er till donationsregistret. Ert engagemang behövs. Även idag - en dag efter europeiska donationsdagen!

(Och för Er som inte vet - eller som är nytillkomna läsare av bloggen och inte hajar vad jag skriver om ovan: Förra hösten fick jag själv genomgå en hornhinnetransplantation, efter sex veckors väntetid, en operation som åter gav mig delar av synen tillbaka. Något som jag fortfarande är oerhört tacksam för.)

--

EDIT: 22:21

Fick den här länken av Längst-in-i-skafferiet-Anna, där man snabbt kan anmäla sig till donationsregistret. Tack Anna!

Risoni-otto med avokado och räkor

Själv har jag några gånger tidigare skrivit om risotto. Och om olika pastarätter. Idag gjorde jag slag i saken och "slog ihop" det bästa av två världar och gjorde risoni-otto. En "typ riosotto" fast på den risformade pastan risoni. Det går snabbt, blir gott och ser trevligt ut.

Risoni-otto:

2 dl risoni
4 dl vatten
3 st lagerblad
1 dl vitt matlagningsvin
1 fiskbuljongtärning
Lite purjolök
1 stor näve frysta räkor
2 avokado
2 msk citronjuice
5 st körsbärstomater

Koka risonin nästan klart i vattnet. Tillsätt vinet, lagerbladet och buljongen.
Hacka purjolöken ordentligt och ha i vattnet.
När det börjar bli "grötigt", ta risonin av värmen.
Kärna ur avokadon, tärna och änd i risnoin tillsammans med räkor och rör om.
Ställ tillbaka ett kortsslag på värme, för att räkorna skall bli ljumma, pressa citron över.
Dela körsbärstomaterna och rör i risoni-otton. Severa genast.

Jag dekorerade tallriken med en balsamvinägersirap, och det tycker jag blev väldigt gott.

Nu klarnar det...

[ironi på]
Läser - igen - en väldigt väl underbyggd artikel i den nästintill oumbärliga läkartidskriften Aftonbladet och plötsligt står det klart varför de flesta tjejerna på jobbet dricker Te... :-)
[ironi av]

--

EDIT: 20:32...

Läser i artikeln ovan att "kaffe kan motverka bröstcancer", vilket är jätteroligt när samma tramsblaska igår hade med den här artikeln.

Smörrebröd på Jacobs - kanske det bästa just nu!

Jag skriver ibland "bäst just nu" om olika grejer, men i Stockholm - just nu - finns det FÅ grejer som är så intressanta som "smörrebröd" - ni vet - de där små "Danska tapas" man kan få tag på på nästan varje "kro" i Danmark. Och är man det minsta intresserad av genuint skandinaviska smaker i miniatyrformat bara MÅSTE man gå på Jacobs på centralstationen. (Ja, jag vet att de har en låda på Artillerigatan också, men JAG - och i sällskap av "Den gamle kaptenen" har bara varit på Centralen).

Med tre valfria smörrebröd (och det finns många godbitar att välja bland!) för 85 spänn känns hela upplevelsen VÄLDIGT prisvärd! Eller vad tycker DU, när du läser att det bl.a. finns gubbröra (bara den är värd nästan 85 spänn själv, för den är så bra!), oxbringa med cidersenapscreme, rödbeta med chevre och pinjenötter, rökt renstek med västerbottencreme och rårörda lingon eller räkor, ägg och svart kaviar?

Så - för att vara tydlig - gå DIT och handla SMÖRREBRÖD! Basta!

Att dela upp världen

Inget är så säkert som att man i smågrupper, för att stärka sammanhållningen delar upp världen i "vi" och "de andra". Köksbranchen är inget undantag. Jag skulle vilja säga att det nog inte i någon annan branch är viktigare (för folket i den, själva, alltså) att signallera att man är en del av något exklusit, något som bara är få förunnat, något "quite different".

Frukostflingan kan ha skrivit om det här på sin blogg tidigare, men - bara för att det är rätt kul - här kommer några exempel:

Vi kockar (eller restaurangfolk över huvud taget, men jag skriver kockar) skiljer normalt sett på begreppen "en av oss" och "riktiga människor". Riktiga människor är människor som INTE jobbar när alla andra är lediga, INTE bor i en tryckkokare hela dagarna och därför INTE beter sig som oss. De beter sig som "riktiga människor". Det kan - i ett samtal - låta såhär:

-Hörde du att Jompa på Stisses hade träffat värsta puman?
-Va? En av oss?
-Nej - en riktig människa.

Ett fast uttryck är också "som en riktig människa" enligt: "Jag var ute med fru Värn på vår bröllopsdag och åt på krogen, som en riktig människa".

För ett tag sedan var jag med i Ica-kuriren. Artikeln, som skrevs av Måns Falk blev riktigt bra och trevlig och när själva intervjun och plåtningen för den gjordes snackade vi lite om vad som fått oss att hamna där vi var. Jag utgick ifrån att Måns läst på något slags journalistutbildning och gått "den vanliga media-vägen" och hamnat på Ica-kuriren. När han så berättade att han börjat med att "bryna sina ben" (som det heter - att göra de där första åren i branchen) hos bl.a. Erik Lallerstedt blev jag först glatt överraskad och sedan tinade jag (säkert märkbart) upp.

"Så - då är du ju en av oss".
"Nja, inte är jag ju någon riktig människa..."

Ränderna går aldrig ur.

Inspektion

Har haft inspektion av mitt kök idag från en företrädare för miljökontoret. Det gick riktigt bra.

Det känns ännu bättre när man läser sådant här. Miljöinspektörer har köksbranchens kanske värsta jobb. Kudos till Er!

Och man undrar vad den här killen säger till sina framtida arbetsgivare när de undrar lite försynt:

"Jo - jag ser här att du ägt och drivit ett kebab-hak tidigare, men att du har fått förbud att driva livsmedelsverksamhet?"

Vad säger man liksom?

"Jo - men de hittade i alla fall inga kackerlackor"?

Lite småsvennig Thai-wok

Ibland får man göra lite mildare varianter av mat man gillar, för att resten av familjen skall tycka om det också. Idag blev det en variant på en "grön curry med kokosmjölk" med tydliga thai-influenser.

(4 port.)

300g kycklingkött (jag hade "innerfile" - det var billigt.
1 burk kokosmjölk
Lite goda wokgrönsaker
2 tsk thai-chilisås
1 tsk grön currypasta
2 msk mango chutney
1 msk flytande honung
1 vitlöksklyfta
Salt och peppar

Stek kycklingen i lite olja, krydda med honung och currypasta.,
När kycklingen börjar få fin färg - ha i mango chutney och grönsakerna i pannan och låt gå nästan klart.
Häll så över kokosmjölk och thai-chilisås och pressa i vitlöken.
Låt koka ihop.
Smaka av med salt och peppar
Servera med kokt ris.

Matakuten - välkommen debatt.

Satt - givetvis - som klistrad framför gårdagens avsnitt TV4 satsningen Matakuten.

Jag kommer på mig själv att småle. Att tänka "sådär gör jag också" eller "Jaaaa. Sådär kan jag ju göra..." eller tillochmed "Oj! Det där kan bli lite bökigt..." mest hela tiden, när jag kollar. Matakuten engagerar. Och även om jag tycker att inslagen med Bert Karlsson, i bägge programmen som sänts hittills, varit rätt fåniga belyser de på ett ganska bra sätt problem med mat för barn.

Igår snackades det bl.a. om tillsatser i maten. Intressant och lärorikt. Men svårt, för en kock i produktionen, eftersom det är nästan omöjligt att faktiskt hitta produkter som inte innehåller några som helst tillsatser. I alla fall för de pengar vi har att röra oss med. Bökigt.

Den starkast lysande stjärnan, hittills i programmet är dock Paul Svensson (som för oss kockar är mer känd som "Danyel Couets kompis från F12"), som jag tycker gör ett RIKTIGT bra jobb. Han lyssnar på barnen, går ut i skolan och pratar med dem, presenterar sig och sina arbetskamrater (sekvensen när han frågar dem om vad en kock gör och sedan om det finns några kockar på skolan och får svaret "nej, här finns bara mattanter" är riktigt bra. Den belyser hur statusen för kockar och kokerskor i storkök faktiskt ser ut!) och inför förändringar i liten skala först. Första veckan gjorde han typ en salladsdressing. Han insåg att det inte skulle funka att komma och "härja runt" och ändra allt på en gång, men en salladsdressing är ju bara en salladsdressing och helt ofarligt. Både för barn och för arbetskamrater. Men när barnen faktiskt tog dressing på sina grönsaker ÅT de grönsakerna...

Melker fick sig nog en tankeställare under inspelningarna av gårdagens program. Alla som har kockkläder agerar inte som restaurangfolk. 'Nuf said.

Vad jag däremot blir lite chockad över är Carola Magnusson, som mer och mer ter sig som en "religiös fanatiker". Hon är fantastiskt duktig och jag gillar henne (jag har träffat henne några gånger, senast för ett par veckor sedan ni Järna), men alla har inte hennes erfarenheter av att laga ekologiskt. Faktiskt vill jag sticka ut hakan och säga att nästan INGEN annan i sverige har samma erfarenheter av ekologisk matlagning som Carola Magnusson. Då kan det vara svårt att motivera andra - de hajar helt enkelt inte VARFÖR de råarorna är bättre, eller VARFÖR den maten är nyttigare, eller VARFÖR Carola Magnusson tycker att den smakar bättre. Själv har man inte den erfarenheten.

I gårdagens program gjorde hon en jättefin (och säkert god) fiskgryta på ekologisk sej (nu hör jag avgrundsvrål från ekonomimedvetna kockar framför skärmarna) och redd med grönsakernas egna stärkelser. Kanonidé. Men hon sätter upp den på menyn samma dag som "den andra rätten" i skolan är pasta. Med ost och skinksås. Nu brukar i och för sig JAG laga just min skinksås med bra råvaror, men "en bra fiskdag" på jobbet går det oftast mindre än "en riktigt dålig pastadag". Att sätta upp rätterna "mot varandra" på en meny är ekonomiskt självmord. Man får svinn på många många tiotals procent den dagen (och har man då anänt väldigt dyra råvaror är det inte roligt. Gästerna kommer bokstavligen att "kasta dina pengar i soporna").

Jag förstår hennes hållning. Jag förstår att hon brinner för det hon gör, men just nu verkar hon så förblindad av sina egna ideers förträfflighet (och ja - de är förträffliga) att hon helt missar att de andra "inte är med på tåget". Att de inte HAJAR vad "da shit's allabout"...

Nåväl - det skall ju hålla på några veckor till, så... Jag får säkert skäl att återkomma till det fler gånger. Tills dess. Kolla in programmet.



(Och idolbilden på Paul här ovan kommer från TV4.se)

--

EDIT: 15 okt, 21:06. Upptäckte idag att jag blivit länkad av Bendel, som skrivit ett väldigt fint inlägg om Carola Magnusson och henns mat. Kolla in det!

EDIT: 16 okt. 06:23. Det här blogginlägget verkar tydligen odödligt! Nu har jag blivit länkad från Jessika också. Hon skriver en fin sammanfattning av debatten och beskriver sina egna tankar på ett bra sätt. Kolla in!

Expressen gör en "aftonbladet"

Ja - jag skrev ju förra veckan om Aftonbladets fantastiska artikel om kattmat och hur trött jag blir på kvällstidningsjournalistik, där skribenten inte är påläst eller man koncentrerar sig på "fel" problemställningar, inte sällan mot bättre vetande, bara för att få en säljande artikel.

Den här veckan gör Expressen "en aftonbladet" och slår på löpet upp "Flingsalt kan göra dig sjuk" och har sedan en artikel med om en hormonsjukdom - hypotyreos - som i vissa fall kan ge nedstämdhet, håravfall, övervikt och andra symptom. Hypotyreos är en förfärlig sjukdom. En sjukdom som man bl.a. kan ådra sig om man ligger i riskzonen för att ha jodbrist.

Sedan mitten a 30-talet har svensk livsmedelsindustri jodberikat "vanligt" fint bordssalt. En jodberikning som t.ex. inte sker av så många havssaltprodukter, eller "ekologiska" salter.

Så - "flingsalt är farligt".

Det är nu jag - som jobbar med mat - undrar A) hur snabbt är ett sådant här sjukdomsförlopp? Blir man sjuk på en gång om man använder sig av icke jodberikat salt? B) kan man - om man (som jag) gillar smaken av flingsalt få i sig jod på något annat sätt och därigenom motverka de "farliga effekterna" av flingsalt? C) nu är artikelförfattaren kvinna och flera symptom som räknas upp (som missfall, oregelbunden menstruation etc.) är typiska "kvinnosymptom". Är det här en fråga som faktiskt är aktuell för hela befolkningen, eller bara halva? Det framgår inte av artikeln. och D) om man INTE har jodbrist - är flingsalt ok då? Någon gång ibland? Eller är det fortfarande "farligt"?

Ja - jag vet - jag är tämligen raljant, men bara för att visa på hur korkat det ibland skrivs som mat. Och för Er som har barn i "min" förskola - vårt bordssalt är jodberikat. Det var nämligen billigast så (vi har ett vettigt anbud från vår leverantör).

TV-söndagarna verkar räddade!

Söndagar är dagar för eftertänksamhet. Vila. Kanske andlighet. Flera i min bekantskapskrets går till kyrkan. Ännu fler ställer sig framför spisen och lagar "nånting extra". Oavsett vilket ditt altare är blir söndagen en dag för att dra ned på tempot.

Och det märks.

Inte minst i TV-tablåerna. Söndagar är reprisdag. Långfilmer på i stort sett varenda TV-kanal som "det stora" på kvällen. Själv lade jag märke till att det igår gick repris på bl.a. Matakuten på Tv4.

Och så det nya avsnittet av "The F-word" med Gordon Ramsay på femman. Ojojoj, vilken serie! Det här är riktigt roligt att titta på! En Gordon Ramsay som nästan inte svär alls, som flirtar med gästerna (ALLA gäster som har fler X-kromosomer än han - oavsett ålder!). Han lagar mat som "du och jag" kan laga hemma (och med råvaror vi enkelt kan få tag på). Och så får vi följa familjeprojektet med hans kalkoner, som de köpt för att äta till jul (och fram tills dess visa barn var mat kommer ifrån).

Igår hade de dessutom ett kort litet inslag om uttagningsprocessen för kockeleer - commis - till köket på F-word. Varje vecka får två kockelever chansen att laga mat i restaurangen. Ja - ni kan ju kolla in det själva!



Själv reagerade jag på två saker den här veckan: A) det här programmet var BETYDLIGT mindre sexigt än det förra. (Vilket kanske bekräftar mina värsta farhågor - kockar är kanske inte så sexiga i alla fall!) :-) och B) karln har med sin mamma i programmet! Nu finns det fler med mig som säkert får lite dålig smak i munnen när vi ser kockar som drar in sina morsor framför TV-kamerorna: Kommer någon längre ihåg Rocco DiSpiritu och hans serie "The Restaurant"? Där pimpade Rocco ut sin gamla morsa för att få sympatier och när serien till sist lades ned, Rocco blivit stämd av sina tidigare affärspartners, en hel branch hade skrattat ut honom och det var helt säkert att Rocco's (som restaurangen hette) skulle gå under började Rocco ta med sin morsa på radioshower där han svarade på lyssnarnas frågor om italiensk matlagning i stället. Sist någon hörde något av honom hökade han pannor för någon försäljare i USA.

Tips från coachen: Älska och vörda din fader och din moder, men hey - får du någon som helst "fame and fortune" så försök att hålla morsan utanför bild! Visst - folk gillar mammor, men när saker sedan går överstyr kan just "mamma" vara den enda som faktiskt är beredd att åter ta in dig i SITT kök och låta dig laga mat igen. OM ni inte blivit osams över en TV-kontrakt.

Nåväl - TV-söndagarna verkar räddade!

Och såpass bra verkar det, att jag faktiskt till sist, efter gårdagens program gick upp ur soffan och faktiskt LAGADE mat. Inspirerad av Gordon Ramsays och Joan Collins lilla kramande i köket blev det i mitt fall en omelett med smältost och paprika! Och då får han väl någon poäng - den gamla brittiske köksräven - när folk faktiskt lagar mat. Äen om de inte är tjejer!

Makaronipudding och Äppelchutney

Makaronipudding. Mycket kolhydrater. Och rätt mastigt. Något för riktigt kalla höst- och förvinterdagar! Idag blev makaronipuddingen något mindre traditionell - med äppelchutney (efter eget, väldigt improviserat recept) - i stället för skirat smör och rårörda lingon.

Jag har ett väldigt innerligt förhållande till makaronipudding, egentligen nästan helt upphängd på ett enda minne: när jag kom hem från Svenska Peak Lenin-expeditionen 1999 var jag helt mentalt slut. Min klätterpartner och jag hade varit på resande fot non-stop i fyra dygn. Min klätterpartner hade fått höghöjdshjärnödem och själv hade jag frysskador i ansikte och på fötterna. På Arlanda - dit vi kommit med hjälp från UD - skildes våra vägar och A. (kompisen) åkte i ilfart till sjukhuset. Själv fick jag skjuts ut till mina föräldrars sommarstuga på Bullandö, och där hade mamma gjort makaronipudding.

Precis vad min kropp behövde då. Det skirade smöret. Kolhydraterna. Allt. Och smaken! Jag tror att (och det är är en teori jag ibland får försvara) det KÄNNS om den som lagat mat tycker om vad de gör eller vem de lagar mat åt och just den där gången kändes det som om precis varje uns av moderlig kärlek hade lagts ned i makaronipuddingen. Det blev magiskt.

Själv har jag aldrig kommit i närheten...

Jag gör min makaronipudding som ett sätt att göra av med rester. Nästan alltid med kokta idealmakaroner, äggstanning på ägg, grädde och mjölk. Ibland ost. Så lök eller purjo (eller som idag - med vårlök!), bacon och gärna korv. Alltsammans tärnas smått, och varvas i ugnsfast form och gräddas i ugn i 200 grader, tills äggen stannat ordentligt och gärna blivit gyllenbruna. Proportioner är viktigare än mängden. Allt beror på hur stor form man har eller hur många man lagar till!

Äppelchutney:

6 äpplen i småbitar
1 dl vitt vin
½ dl sockerlag med kanel
1 krm kardemumma
1 krm ingefära
1½ msk vitvinsinäger eller äppelciderinäger
1 granatäpple

Alla ingredienser mäts upp i en kastrull, utom granatäpplet.
Kokas ihop till rätt konsistens. Tas av värmen och får svalna.
Chutney och granatäpple varvas i vacker skål eller burk. Klarar sig någon vecka i kylskåp. Gott till det mesta! :-)

Barnfamiljmiddag - makaroner med köttbullar

...och körsbärstomater, salladslök, minimozarella, gul och röd paprika och oliver.

Koka makaroner.
Stek rubbet, utom mozarella och oliver, i en stekpanna. Rör om lite då och då.
Vänd i mozarella och oliver precis före servering

På allmän begäran...

...eller kanske snarare - "alla på 'Ugglan' har frågat mig om receptet, så..."

Igår åt vi inkokt lax med dillsås. Inga konstigheter, men såhär gör man i alla fall dillsås (och laxen kokas - gärna ångkokas - i långpanna med salt, citronpeppar, citronjuice och beströdd med finhackad purjolök).

(4 port)

½ dl vetemjöl
25 g smör till stekning
25 g smör till bechamel
2 dl matlagningsgrädde
1 st finhackad gul lök
1 dl creme fraiche
2 tsk citronjuice
Finhackad dill efter behag - jag använder rätt mycket
1 liten nypa salt
ännu mindre vitpeppar

Svetta löken i lite smör och en liten nypa salt i en panna.
Gör en bechamelsås på fettet, mjölet och grädden.
Häll i löken i såsen.
Tillsätt creme fraiche och citronjuice. Låt koka upp. Smaka av med salt och vitpeppar.
Tillsätt dillen precis före servering.

Raggmunk

Egentligen skriver jag den här bloggposten för att reta "den gamle kaptenen" lite, då jag VET att han älskar raggmunk och för att liksom sukta honom lite. JAG åt raggmunk (med bacon) till middag, för någon timma sedan. Dottern var överlycklig: Potatis, pannkaka och bacon på samma tallrik! Lysande! Och att dessutom få vara med och riva potatis, blanda pannkakssmet, ha i potatisriv, och sedan veva runt bacon i pannan medan pappa steker ljuvligt doftande raggmunkar i pannan bredvid - det verkar inte kunna bli bättre!


Raggmunk:

(4 port)

2½ dl vetemjöl
1 tsk salt
5 dl mjölk
2 ägg
5-7 medelstora potatisar
lite smör att steka i

Blanda mjöl och salt ordentligt i en bunke, häll i ungefär hälften av mjölken och vispa smeten slät och klumpfri.
Vispa i ett ägg i taget. Rör i resten av mjölken och låt smeten stå och svälla en stund.
Skala under tiden potatisarna och riv dem fint. Blanda ner potatisen i smeten.
På krogen steker man inte sällan i fläskflottet, för att låta raggmunken ta ordentligt med smak, men idag stekte jag i smör på medelvärme.
Grädda raggmunkarna på bägge sidor, precis som tunna pannkakor. Se till att lite av potatisrivet följer med i pannan för varje raggmunk.
Justera värmen efter behov (det brukar bli bra varmt i pannan efter ett tag).
Servera med stekt, rimmat fläsk, eller bacon.

--

EDIT: 12/10 - 2008, Fick precis reda på av "KillenTidigareKändSomMediaKristofer" att raggmunk blivit östgötsk 'nationalrätt'.

Min musa är en "dagisfröken"... :-)

Den riktiga termen är (nog) barnskötare, eller resursperson, eller något, men eftersom jag inte har någon koll får hon heta vad barn jag känner skulle kalla henne: "Dagisfröken". Hon sticker ibland in sitt huvud och undrar glatt - "Du? Den där såsen vi fick i måndags... Har du något recept på den?" Eller "Du? Jag känner en som gillar korv och öl - vad skall jag köpa i present?" eller andra inspirerande små frågeställningar.

Inspiration kommer alltid från olika håll, men just nu kommer den ifrån frågeställningar från en glad kollega. Och eftersom hon frågar - och därigenom kittlar min inspiration, är hon - fr.o.m. nu utsedd till "oficiell Krubb-musa". Idag frågade hon om den här - enkla - lilla dressingen, som igår serverades till stekt kycklingfilé, men som passar till nästan alla lite lättare grillade rätter, som lax, kyckling, quorn eller liknande...

1 dl creme fraiche
1 msk flytande honung
1 tsk citronjuice
1 tsk rosmarin
1 tsk timjan
1 tsk basilika (fint strimlad)
1 tsk persilja (gärna bladpersilja, fint strimlad)
1 vitlöksklyfta (jodå!)
En nypa gott flingsalt

Rör ihop alla ingredienser utom vitlöken. Pressa i vitlöksklyftan sist (Det här är nog det enda recept jag någonsin skrivit där jag pressar i vitlök, och inte hackar den!). Låt stå i kylen i någon timma och "dra".


Och de av mina kollegor som läser den här bloggen kommer att bli duktigt nyfikna på vem det är jag skriver om - utom hon som vet. (Och som - för att vara övertydlig - inte heter Åsa!)

In action...

Hade ett cateringjobb i lördags. Magnus - min ständige vapendragare - pappa fyllde 70 bast och jag fick äran att hjälpa till med festen. Det var - på alla sätt - väldigt roligt. Jag vet egentligen inte vad jag skall skriva om festen, såhär i efterhand, men jag visar en liten bild i alla fall från "mitt i stridens hetta", som det heter, - buffédukad "varmrätt" i form av Tjälknöl, potatisgratäng, rosmaringräddsky, portvinskryddad vinbärsgele och potatisgratäng. En liten sallad blev det visst också. Gammaldags finmat utan att vara några "krusiduller". Med en silltallrik (gubbröra, farfarssill, matjes, kavring, smör, och finncrisp) till förrätt och maränggräddtårta till dessert blev - verkar det som - även maten festlig. Det är kul när det blir bra!

Vi får se om jag skriver mer om det här sedan, men det är ju så på fest, att alla koncentrerar sig på annat än att ta kort och grejer på maten, så jag vet ännu inte om det finns några bilder. Den här bilden tog Magnus i alla fall, under en sådan där: "Hörru, kolla hit!"-sekund mitt under servisen. Ja - jag är lika trött som jag ser ut på bilden! :-)

Jag blir så trött...

Jag blir så trött på nonsensblaskan Aftonbladet ibland. Jag antar att ni också såg löpsedeln igår: "Ditt barns skolmat: sämre än kattmat".

Givetvis varierar kvaliteten på skolmaten från enhet till enhet, men låt mig säga det såhär, för att vara tydlig:

Vad tror ni på Aftonbladet som skriver en sådan här artikel att ni uppnår? Att ni uppmuntrar folk i branchen "mat för barn" att jobba hårdare för att få fram bättre mat? Eller att det blir någon slags vetenskaplig tyngd bakom för att ni frågar Bert Karlsson (som ju har åsikter om precis ALLT här i världen) "var det är värst skolmat i Sverige" (Gällivare - enligt artikeln - bra jobbat!) Eller vad? VILL ni att vi kockar - som faktiskt jobbar med mat på ett målmedvetet sätt - skall lägga ifrån oss slevar, grytor, knivar och pannor och - för att få tyst på Er - i stället faktiskt köper kattmat till Era barn?

--

På tal om programmet - jag såg det inte, men jag träffade Carola Magnusson för någon vecka sedan och vi bytte nummer. Vi verkar ha ungefär samma syn på mat. Och Melker är ju "en av oss" (gammal krogkock), så det skall bli kul att se det i framtiden.

Förresten - utan att ha sett programmet - men när man hör om det känns det som om just Melker Andersson genomgått en medial metamorfos från att vara "Sveriges Gordon Ramsay i 'Elake kocken'" till att bli "Sveriges Jamie Oliver i 'Jamies school dinners'"? Och är DET bra? Kul i alla fall! Och bra att se ett engagemang för skolmat. Jag minns i "Krogakuten" (hette det väl - den svenska varianten på "kitchen nightmares"?) när Melker och hans gäng åkte på radikalsmisk av ett gäng "mattanter" i en pannkakstårtetävling i någon skola, och han fick bjuda hela skolan på glass. Magiskt TV-ögonblick!

Nåväl. Kudos för att man plockat in Carola, som faktiskt vet vad hon talar om, och Melker - sveriges just nu kanske mest mediakunniga kock - i det här gänget. Kanske, bara kanske, om folk inte behöver schavottera i TV, kan vi höja statusen på kockyrket även i offentliga miljöer för och med barn. Då blir jag glad!

--

Tills dess kommer jag fortsätta att laga min egen mat, prata och äta med barnen och aldrig, aldrig, aldrig servera kattmat. Vad än aftonbladet skriver!

Mat är sex?

Oh yeah. (Och nu kommer alla mina nära kompisar läsa det här och tycka "bra jobbat - han har lyckats få in två av sina huvudintressen i samma bloggpostrubrik!") :-)

Kollade givetvis på "F-word" som började på kanal 5 idag. Snyggt proddat (fast mycket är rätt krattigt filmat skjutet med handhållen skak-kamera) och med riktigt bra soundtrack. Och sexigt. Allt den här serien vill kommunicera - känns det som - är "mat är sex".

Det är tjejer som slickar sig kring munnen, slickar på fingrar, Gordon ramsay som byter kläder (och låter kostymen falla) i introt och han flirtar, kommer med innuendo efter innuendo. Killen som för ett halvår sedan var "the greatest bully in the world" har helt plötsligt blivit "the sexiest chef alive" i pressen.

(Här skulle jag kunna skriva något lite halvtragiskt om min tonårstid, då det faktiskt var de "elaka killarna" som fick alla de snygga tjejerna, och göra något slags analogi om att det kanske, trots allt ÄR sexigt att vara kaxig, men jag låter bli... Den här gången... Mest för att jag vet att det finns folk som läser den här bloggen som ibland kan förledas att tro att jag kanske är - om inte en "elak pojke" så i alla fall en sexig kock.
*Hej, Fru Värn!*)

Men ärligt - kolla bara in hur showen marknadsfördes i "Asian food channel":



Det känns lite sådär småsexigt, eller hur? Och tanken att mat är sexigt är ju inte ny. Nigella Lawson blev ju kritiserad för det där för något år sedan och det skrevs bl.a. om henne att hon "got food looking slutty". Kul. Nu kommer någon av mina mer rödstrumpade vänner att skriva något i stil med att "det är ok när en KARL gör det men när NIGELLA gör det så är det minsann slampigt..." Kanske har de rätt. Själv hoppas jag nästan på att någon skall tycka att jag - eller min mat - är lite slampig. Det skulle liksom kännas som att den i alla fall är lättillgänglig! :-)

Nåväl. Det är lite lustigt att se att det helt plötsligt i alla fall är "sexigt" med kockar. Nu känns det bara som om ifall "mat är sex" som att vi som faktiskt pysslar med att sälja mat är prostituerade... Plötsligt känner jag mig lite smutsig. :-)

Nåja. Kolla in introt. Och berätta sedan om du tycker att mat är sex. Eller i alla fall sexigt. Eller om det finns någon kock du tycker är sexig...

Höstmat: Pytt med äpple, rotselleri, timjan och rosmarin

Tycker att hösten gärna får vara ruskig och blåsig och regning och.... ... ja sådär så att det är skönt att vara inomhus, liksom. Då lagar jag gärna mat med råvaror efter säsongen (det finns ju så mycket gott på hösten!) och framåt senhösten, om den är lite "ruggig" gärna mat med tydliga toner av jord och skog i smakerna. Som den här pyttipannan.

Egentligen en rätt vanlig pyttipanna, men rotselleri, äpple och så kryddorna timjan och rosmarin gör den verkligen mer "höstig" tycker jag...

(2 port)

4 potatisar
1 paket bacon
½ stor gul lök
En liten bit rotselleri
Salt, peppar, rosmarin och timjan
Ett rött äpple.

Tärnas, steks i smör på medelstark värme tills allt är mjukt. Äpplet i pannan sist.

Edsbacka-Lingström drar sig tillbaka - vemodigt och bra på samma gång!

Läste det först hos Lager, igår. Och så idag i DN - Christer Lingström - köksmästaren på Edsbacka krog (Sveriges bästa krog, alla kategorier?) drar sig tillbaka. Som skäl anger han (slutligen) familjen. Kudos. Lycka till, bra jobbat, klokt beslut, ryggdunkningar, applåder och stående ovationer från läktaren.

För - även om det är vemodigt att institutionen Lingström och Edsbacka nu på något sätt "går i graven" tycker jag att det är sunt att man liksom kan ta nya tag, hitta nya mål, och att det i de målen finns ett större utrymme för familjen att spela med.

Så - good bye, good luck, fare well. Och som fransmannen säger - au revoir - på återseende. Bra jobbat. Tack för den här tiden och allt det där. Och ha det nu riktigt riktigt bra med familjen. Det är både du och de värda efter alla de här årens slit. (Och kudos för ett riktigt bra beslut!)


(Och bilden kommer från DN-artikeln ovan.)

Att använda hälften av jordens befolkning som skällsord

Ser på "Hell's kitchen" och inser att jag är rätt nöjd med att Jason åker ut, eftersom jag retar mig på att han hela tiden tycker att ditten och datten "is for girls" eller att han minsann inte tänker "cry like a girl" eller att han "is a man, not a lady" osv. Just snubbar som använder typ halva jordens befolkning som skällsord blir lite tröttsamma.

Och jag hoppas - för hans skull - att han är gay. För hur många normalt funtade tjejer tycker att det där är så himla cool?

Tips från coachen: Om du NÅGONSIN vill ha chans att få klämma på någon utan Y-kromosom, sluta använda dem som invektiv.

(Kolla in det här klippet - där han till sist blir utsparkad - och kolla om ni tycker som jag, eller om "det inte är så farligt". Jag har förstått att jag har rätt långa - och ömma - känselspröt den här veckan)

Inspiration: Ingers korvgryte-experiment.

Läser på bloggen med kanske bloggosfärens vackraste namnI min tanketrädgård, om Ingers "experimentella korv stroganoff a la dagmamman" och kommer på mig själv med att le. Inger lagar mat sådär, som jag själv gör, men i stället för att när hon skriver ned receptet skriva mängder med "exakta mått" skriver hon precis som hon gör:

Jag skalade och rev äpplet, morötterna och den lilla löken på den
grövre delen på rivjärnet. (Ja, även ett rivjärn behöver ett rivjärn i köket : )) )
Så fräste jag det i min stekpanna med ett litet sprut ur den flytande
smör och rapsolja flaskan samt med tre-fyra knyckar ur curryburken,
fyra vrid ur pepparkvarnen, två stänk ur ingefärapåsen och lite, lite salt.

Otroligt charmigt och inspirerande!

Fast dottern (min alltså), som faktiskt åt den här experimentella korvgrytan (hon är "dagbarn" hos Inger) vill numer äta "korvgryta som Inger gör den", i stället för pappa kockens tråkiga. :-)

Nåväl - för Er som vill läsa hela det fina, roliga och goda receptet - kolla in det här.

Gräddsås till köttbullar

Ibland behöver man gå tillbaka till grunderna på något sätt - att "börja om" att starta något nytt ur det som är gammalt och bekant. Ibland behöver man - för att hitta var man är nu och var man skall härnäst - återvända till varifrån man kommer från början. I mitt eget fall blir då min början ofta vad vi skulle kalla för gammaldags husmanskost.

Ni kan reportoaren själva - tosk (eller sej, eller någon kul ersättningsfisk) med äggsås, pannbiff med lök, köttbullar med gräddsås, raggmunk med fläsk, stekt falukorv med stuvade makaroner... Ni hajar. Min början är hel enkelt just det: helt enkel. Bara enkla gamla "surefire" grejer som jag skulle kunna laga mer eller mindre i sömnen.

Och vägen hem - var än "hem" blir nästa gång - börjar med ett par steg i det gamla husmans-köket.

Den här veckan har jag på jobbet saker som raggmunk med fläsk, fiskbullar i persiljesås och kålpudding på menyn. Hemma har det blivit sej i äggsås och så - som här på bilden - köttbullar i gräddsås. Enkelt, gammaldags, och en början så god som något att börja om på något ifrån.

Gräddsås (4 port):

3 schalottenlökar
1 msk smör
1 tsk ansjovisspad (om man har)
1 msk gele eller äppelmos
1 msk koncentrerad mörk oxfond (Bong)
3 dl grädde
1 tsk soja (om man vill ha en lite mörkare färg)
2 tsk vetemjöl
salt och vitpeppar


Finhacka löken och svetta den i smöret i en sauteuse.
Häll i äppelmos (eller gele), oxfond och grädde.
Låt koka ihop ett tag och sila sedan över såsen i en ren kastrull.
Red något lite med vetemjölet.
Låt koka ihop till en vacker, slät sås.
Häll i sojan, för en vacker färg, och för att runda av smaken något.
Smaka av med salt, peppar, och ansjovisspad.