onsdag, november 19, 2008

Ska man skratta eller gråta?

Såg ni det här hos Lager? Alltså - på förskolan där var det så dålig mat att personalen tog ett eget initiativ att servera smörgåsar i stället för den upphandlade lunchen.

Ska man skratta åt eländet? Eller gråta? Jag vet inte. Själv blir jag faktiskt rätt irriterad. För jag är också pappa till barn i förskoleåldern. Och jag jobbar med mat för barn. En yrkeskår som - just på grund av incidenter som den här - får sämre och sämre rykte.

Samtidigt tycker jag att peronalen som tog ett eget initiativ och i stället serverade smörgåsar borde applåderas för sin driftighet. Att de liksom bara inte "Nehej, de åt inte idag..." utan faktiskt såg till att barnen fick något att äta.

Som förälder tycker jag givetvis att det är viktigt vad mina barn äter. Det är i och för sig inget problem i min familj; Dottern äter hos världens bästa dagmamma, som lagar god och närande kost (jag vet, för jag skolade in dottern, och det händer att vi äter där "bara för att" ibland...) och lillkillen äter ju fortfarande mest hemma.

Men jag tror att faktiskt ha barn själv har hjälpt i alla fall mig att tänka på vad jag lagar till andra barn: Jag har en regel som är "är jag inte beredd att servera mina egna barn maten, skall inga andra barn äta den heller". Det kanske vore ett anställningskrav för folk i förskolekök att ha egna barn?

5 kommentarer:

Anonym sa...

Tur att det finns folk med lite integritet. Jag stämmer in i applåden.

I min tanketrädgård sa...

Men jag serverar mat som jag inte serverar mina egna....
För de gillar inte mammas mat, men det gör dagbarnen... som enligt föräldrarna inte äter det hemma...
Faaaast det är ju inte så att det är dålig mat som jag inte skulle kunna servera hemma... äh.. surrigt

FamiljenFriluft sa...

Stellan: Ja, visst...

Inger: Jo, fast nu talar vi kanske mer om "mat jag är beredd att servera mina egna barn (ifall de skulle äta den)" snarare än "mat jag faktiskt serverar mina egna barn, för att de tycker om den så mycket". :-)

Och vad jag ville ha sagt är att barn är barn och att vi kanske bör tänka på vad vi stoppa i dem, om vi jobbar med just mat för barn?

schmut sa...

min dotter fick stinksås häromdagen. det var visserligen språkförbistring som låg bakom namnet men det gav lite konstiga vibbar.
som tur har kokerskan vickat för min man tidigare så jag vet att maten är okej även om hennes språkkunskaper är dåliga.

jag tror inte så mycket att det hela ligger på personalen (överlag) som på politikerna. de borde få samma cooknchill-mat som de vill skicka ut till ungarna, alternativt fixa dagens plus all allergikost på ingen tid alls med halvfabrikat, och således se hur skoj den egentligen är.

FamiljenFriluft sa...

Schmut: God poäng!