Läser i Metro om blogg-grannen Lisas nya projekt - att skriva en bok om "molekylär gastronomi". Det handlar om vilka processer som gör mat god och försöka förklara dem med vetenskapliga teorier.
Ni hajar? När man blandar ihop ingredienserna kan det vara fråga om kemi (lösning, slamning, baser och syror och grejer...), när man steker eller kokar handlar det om fysikaliska grundprinciper (som att något blir varmt om man sätter det i närheten av något som utstrålar värme) och vad som då händer med livsmedlet... Och så vidare.
Det här är säkert intressant för vissa, och Lisa kan ju skriva (hon har ett FANTASTISKT sväng i språket!), men själv är jag mer jazzmusiker än vetenskapsman i mitt kök. Jag improviserar snarare kring ett tema och lagar mat "på känsla" snarare än mäter, väger, tar tid etc. Jag låter så att säga känslomässig empiri gå före vetenskaplig teori. Maten är "klar" då den smakar "gott" och att få den att smaka "gott" låter jag erfarenheten berätta för mig. Min egen eller andras. .
Nejdå - jag tvivlar inte på den här bokens existensberättigande (och den tas ju fram med flera sponsorer, som så att säga betalar kalaset). Den har säkert en viktig plats att fylla i de flesta matintresserades bokhylla. Det är bara det att jag själv, i de tryckkokare som kan kallas "professionella kök" bara känner till (eller kommer ihåg?) det jag lärde mig på fysiken i högstadiet: Termodynamikens första lag: "Allt är sönderfall". :-D
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Fast på något sätt måste du ha fått lära dig hur och varför äggulor går ihop med olja?
Man blir inte mer av en maten klar på sekunden människa, utan jag är fortfarande sådär när den är klar. Men att veta hur och varför äggulor går ihop med olja gjorde det lättare att gå eländet att de facto gå ihop.
Jag ringer min mamma som säger att degen ska gå tills den "känns bra". Hur lång tid är det? Det märker du. Ändå gillar jag att läsa om molekylär gastronomi.
Och man kan läsa hur många gastronomiska kokböcker som helst och veta allt om svamp och ändå steka den i margarin... Du behöver mer än en kokbok för att laga mat, delar av det måste sitta i händerna.
Det är just det, det sitter i händerna, jag ser på maten när det är färdig t.o.m hur det smakar, och vad jag skall göra att det blir bra, men lik förbannat vore det intressant att veta varför? Jag väntar med spänning på boken, och givetvis följer jag molekulerbloggen...
Landonius: Som vanligt beskriver du det bättre än jag.
Jessika: Mmm. Precis så är det. När det "känns klart" är det klart.
Skicka en kommentar