tisdag, augusti 12, 2008

Puh - vilken dag!

Måndag. Vecka 33. "Den där veckan när vi skall laga mat till båda förskolorna", som det pratats om i kollegiet. Det är också måndagen efter fredagaen då kompressionen i frysarna fallit (igen) och jag per telefon fått guida en stackars barnskötare till hur den skall återställas, sedan åka raka vägen till jobbet för att lata om 50 kg grejor för att vi skall ha något att laga mat med, ifall något händer under helgen...

Det är också måndagen jag skall börja jobba som kökschef/arbetsledare åt min kollega på den andra förskolan. Jag vet bara inte ifall hon kommer till jobbet. Inggen vet. "Hon kanske har en veckas semester till?" Ingen vet.

Kort sagt - det känns lite i magen när jag sätter mig på bussen till jobbet.

Och när jag kommer dit är det strömlöst i köket.

En jordfelsbrytare har fått spunk och från 07-00 till 1.00 då ja gskall servera maten har jag inte mindre än 13 strömavbrott. Och nervsammanbrott.

Då stekbordet jag besällde före sommaren, p.g.a. semestrar ännu inte är installerat har jag dessutom ett "för litet kök" för att servera mat till bägge förskolorna. Jag har ett kokeri och en ugn. That's it. Det blir att liksom dela upp allt i två "omgångar" och eftersom det är korvdag får jag ta beslutet att dela upp maten i två maträtter: korv stroganoff (med ris) - det kan gå i ugnen, och stekt falukorv (även den) med kokt potatis (kokeriet) och senapssås (mina två spisplattor i ena änden av kokeriet). Lägg därtill till Vegetarisk mat, laktosfri mat, och olika sorters specialkost och du ser själv - ett kök som inte har strömavbrott hela tiden är att föredra.

När klockan är halv elva, ingen vet hur vi skall få över maten till "den andra förskolan", folk börja skrika efter mat och jag fortfarande står och skär upp grönsaker händer det som i och för sig är helt logiskt, men i det här fallet är lite opraktiskt: Då. Skär. Sig. Värn. Inte allvarligt, men det blir en del blod och skärbräda och kniv måste diskas, färdiga grönsaker måste slängas och det är dags att börja om igen.

I det läget är jag beredd att ifrågasätta om det var en så god idé att gå upp ur sängen på morgonen, i alla fall?

Så - lunchdisk, packa mellanmål. "Den andra förskolan" har hämtat sammanlagt tjugo liter mjölk under dagen, till mellanmål och kaffe och de sista avdelningarna som kommer blir tjuriga när de inte får något mer. "Jag måste ha till min förskola också". Den sista som kommer över undrar om hon kan ta "ett par liter till kaffet". Det får hon inte och diskussion utbryter. "Jag får er mjölk i morgon", förklarar jag - vänligt, men mycket bestämt.

Efter att ha städat köket, fyllt i HACCP-protokoll och börjat på mise-listan till tisdagen slår jag en kort blick på klockan: 16.00. Dags att gå hem.

I morgon är en annan dag.

9 kommentarer:

Patrik sa...

Det är sådana dagar som får en att uppskatta de dagar när allt går kanonbra samtidigt som man stolt kan säga, "JAG ÖVERLEVDE" , när man går hem den dagen.

Patrik sa...

De slog mig en tanke till medans jag höll på med morgonens brödbak.
Varför skaffar ni inte en ups så blir det iaf lite enklare att hålla maten lite småvarm medans du springer och fixar jordfelsbrytaren.
Finns beggade på blocket.
Ja de kanske är lite overkill att ha ett ups'at kök, men vad fan, man måste väl tänka redundant??

Jessika sa...

Några liter mjölk till kaffet?! Är de kalvar eller?

Jesper sa...

Jessika: *garv* Nej. Men de dricker väldigt mycket kaffe med mjölk, verkar det som! :-)

Patrik: UPS känns... .. . . lite overkill. I övrigt en helt riktig reflektion.

KARLAVAGNEN sa...

Aldrig funderat på att flytta till Spanien? Piece of cake! Helt otroligt! Hur gör du? Tips uppskattas!

Jesper sa...

Karlavagnen: Nej, jag trivs väldigt bra i Sverige, faktiskt. Allra bäst på mitt jobb, faktiskt. Jag har världens bästa jobb! Hur jag gör? Med vad ? Jag är trög idag - men vad menar du?

KARLAVAGNEN sa...

Hur du behåller lugnet?!

Jesper sa...

Karlavagnen: Åh. Well, ibland är det enklare än annars. Ibland blir jag lätt kolerisk. Men det är ju alltid lättare att ha erfarenhet att luta sig mot. Att ha lagat några hundra tusen tallrikar mat hjälper givetvis, när det börjar korva sig. Man har liksom behövt improvisera förr, och har rörelserna att greja det ändå.

Men när det är sådär stressigt att det börjar smaka järn i munnen och det bara är högar med halvfärdiga grejer i hela köket, då är inte heller jag speciellt trevlig. :-)

Patrik sa...

Klart de är overkill.. men de är en lösning ;)

Inser att man är något äldre när man ser kidsen få sådant här serverat
http://sexyhacking.com/