onsdag, augusti 06, 2008

Off-topic: Det finns alltid saker som är personliga...

Det har ju pratats i nästan hela bloggosfären, utom kanske just här på Krubb, om det där med privatlivets helgd och hela den där grejen med FRA och sådär en tid nu. Eftersom jag tycker att det är viktigt att hålla sig a jour med vad som händer och dessutom gillar språket och stilen på t.e. Anna Trobergs blogg har jag ett tag följt med i diskussionen bl.a. där.

Det - att läsa Annas blogg - och att det precis varit pride-festival (som typ ALLA - oavsett grad av strejtness eller religiositet eller whatever - har haft en åsikt om och bloggat om!) där jag läst ett och annat inlägg av vad vi lite elakt skulle kunna kalla "kristna nötter" har fått mig att tänka lite på min egen kyrksamhet och vad den genom åren fört med sig...

Precis som samtalet med Paddan, i lördags.

Ja. Jag är alltså kristen. Troende. Så. Nu är jag "ute ur garderoben". Ifall någon nu undrat.

Min tro har mycket lite med min matlagning att göra och det här är det garanterat både första och sista inlägget om religion på den här bloggen, men modigare bloggare än jag har ett tag petat på mig och sagt "skriv något om..." och svaret har alltid blivit "nej - jag skriver om mat."

Så - för att ge ett par löften:

1) Jag kommer fortsättningsvis inte låta bloggen bli något slags "religiös" blogg. Jag tror nämligen att ni som läser den hellre läser om vad ni skall göra med fläskkarré än får dåliga bibelstudium serverade Er från en klåpare i kockrock.

2) Om någon av Er som läser den här bloggen - någonsin - har en fråga om min tro eller hur jag ser på saker och ting är ni jättevälkomna att fråga mig personligen, eller per mail. Jag lovar att berätta vad jag tror på. Kontaktuppgifter har postats några gånger förut här på bloggen, så ni hittar dem säkert med sökfunktionen längst upp på sidan.

3) Om några religiösa nötter blir arga för att jag använder terminologi som "religiösa nötter" och/eller tycker att jag är "en dålig kristen" har de säkert rätt i sak, men jag lovar att ta bort alla sådana kommentarer ur kommentarsfälten på mina bloggposter.

För såhär är det - det finns grejer som är personliga. Eller faktiskt tillochmed privata. Som folks religionstillhörighet, politiska vy, sexuella preferens(er) etc. Grejer som vi kan välja att fläka ut på nätet och låta andra ta del av. Om vi vill. Eller låta bli. Om vi inte vill. Än så länge, that is.

Så - för att tydliggöra - den här posten är nog det mest personliga - på gränsen till privata - ni får läsa av/om mig. Men jag vill förklara - för Er som tror varför jag inte basunerar ut min tro på bloggen varje dag. För Er som inte tror med som kanske undrat varför jag på andra bloggar just debatterat tro och frågor kring det. För Er som undrat var jag står. Egentligen. Det här är jag. Eller i alla fall en del av mig.

Så - nu är jag "ute ur garderoben".

Slut.

Och till slut vill jag dedikera den här låten till Anna Troberg, Mackan Andersson, Emanuel Karlsten, Kristofer Gustafsson, Kn. E och kompisarna i kåren i Nacka och alla andra hjältar där ute som skriver, läser och inspirerar med orden "God IS one of us"

6 kommentarer:

Anna sa...

Jag har också funderat på det här med att vara personlig på bloggen... Egentligen är ju en blogg lite som en slags dagbok och i en dagbok är man ju personlig men i vanliga dagböcker kan ju inte vem som helst läsa...
Precis som du nu berättade om din tro, har jag någonting jag ibland funderar på om jag ska skriva om på bloggen eftersom det dels har varit en väldigt stor del av mig och dels eftersom det är många av mina vänner irl som har haft lite kommentarer till att just jag har en blogg om mat...
Hmmm... jag ska nog fundera lite till på om jag ska skriva ngt eller inte, men ditt inlägg har nog peppat mig en del till att göra det :) Nu ska jag till västerås och ta över min nya fina lägenhet *leeeeeer* Ha en bra dag och laga god mat till kidsen! :)

Emanuel Karlsten sa...

Fin post. Du är bra.

Mackan sa...

Det var väl fint :) Och tack för låten.

Så - tillbaka in i garderoben... eh... skafferiet med dig nu.

De verkar ha sommarpersonal i köttdisken och jag vill veta vad jag ska göra med dåligt styckat (och därmed tokbilligt) sidfläsk. Av allt att döma sitter ben och jox kvar i bitarna. Som verkar vara åttondelar av sidan på grisen, sågade med motorsåg. Punkt.

Och du - gillar både dig och ditt bloggjag. Det är en mysig liten kökspall du ställt fram i bloggosfären

Jessika sa...

Dessutom är tro, precis som du säger, i sin inneboende natur privat. Upplevelsen av tro är detsamma. Jag tror att man kan dela upplevelsen av vad man tror på men att upplevelsen av själva trosupplevelsen är unik.
Vad jag själv är framgår naturligtvis mer eller mindre uttalat, det är svårt om man som jag blandar liv med matlagning och eftersom jag nu knappt lagar mat av diverse anledningar så handlar det mycket om livet etc. Ett tag var det så inne med ateism att man liksom stampade livet ur alla som definierar sig som något annat än ateister. Alltså det finns ju olika sätt att se på livet, jag predikar inte för dig om du inte missionerar för mig, typ. Jag skrev en liten uppsats på universitetet om folks världsbild av idag, i nutid, och tro/religion ingår i det. En stor majoritet trodde på någonting, men var absolut inte religiösa, de var definitivt inte anhängare av någon etablerad religiös rörelse. Och det säger jag främst för att det verkar som om det stora flertalet av människor verkar behöva "ankra" i någon form av tro i hur livet ska kategoriseras. Vad den tron är eller ska definieras som är inte min sak att bestämma men det handlar ofta om synergieffekter.
Om mina baconskivor börjar recitera bibelord så är det DITT fel :).
Men allvarligt talat, det märks inte, och även om du välsignade grönsakerna så skulle jag ändå komma tillbaka. Det finns precis som du säger privata delar som är just privata. Man drar själv gränsen för vad som är eller inte är för privat. Även IRL delar man inte av sig av alla delar som till slut blir till det pussel som är du.

Jesper sa...

Anna: Tack. Det har (som vanligt) varigt en bra dag, på jobbet. Tack, tack. Och det betyder mycket vad du skriver. Tack.

Emanuel Karlsten: Tack. Du är en pärla!

Mackan: ... och du är inte så dum du heller! :-) Nu skall jag tillbax bakom spisen ett tag...

Jessika: Många fina tankar. Tack så mycket.

KARLAVAGNEN sa...

Öh, du är ute ur religions-garderoben? Varför satt du där och tryckte i flera år då? :-) Men det förstod vi väl ändå att du är troende. I alla fall de av oss som följer din blog ett tag. Det är lite som när Georg Michael kom ut för några år sedan. Det gör liksom från eller till man gillar personen/musiken/bloggen ändå.

Förresten, så vore väl lite schysst med andlig spis blandat med vanligt krubb?

Keep up the good work - som man inte säger i Spanien... ;-)