söndag, mars 02, 2008

Pain is poetry

Läser förtjust veckans utan tvekan vackraste bloggpost och ler igenkännande åt vad den förmedlar, samtidigt som jag förbannar att jag inte själv kan uttrycka mig lika bra.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Om någon nästa gång frågar mig varför jag blev kock kommer jag att hänvisa till denna blogg. Det är den känslan av att vara tillfreds som är betalning för all den skit man står ut med. Suverent skrivet!

Anonym sa...

Tycker också det var bra skrivet. Men du skriver också bra, annars skulle du väl inte ha några läsare?

FamiljenFriluft sa...

Emma: Tack.

Landonius: Jepps. Var är du kock, förresten?

Anonym sa...

Jag är skåning, knegar på Svaneholms slott utanför Skurup. Har förmånen att bo nästgårds, så jag har 10 min restid till jobbet. Skönt!

FamiljenFriluft sa...

Landonius: Låter idealiskt. :-) Keep up the good work!