Det blev färdiga köttbullar, potatissallad och till efterrätt jordgubbar med spraygrädde (sojagrädde till sonen, som inte tål mjölk). Sedan lek med boll och frisbee.
Förortsmys, ett litet tag sådär, före sängdags...
torsdag, juni 30, 2011
Svennig, men trevlig picknick
Efter ännu en dag med ryggskott kände jag att jag inte orkade lyfta upp mina barn i barnstolar och våningssängar med en gång när de kom hem från junibacken. Svaret blev en liten picknick, ute i det fria för att helt enkelt inte behöva fixa vid matbordet.
Det blev färdiga köttbullar, potatissallad och till efterrätt jordgubbar med spraygrädde (sojagrädde till sonen, som inte tål mjölk). Sedan lek med boll och frisbee.
Förortsmys, ett litet tag sådär, före sängdags...
Det blev färdiga köttbullar, potatissallad och till efterrätt jordgubbar med spraygrädde (sojagrädde till sonen, som inte tål mjölk). Sedan lek med boll och frisbee.
Förortsmys, ett litet tag sådär, före sängdags...
Dags för Junibacken...
Ja, ni som inte läste det här inlägget, 2007, när jag skrev det - jag har mina skäl att ägna kvällen åt att göra...
... och ja - ni som minns det. Och minns mig från 2007... Ni minns också säkerligen att jag på den tiden var lite argare... För Er andra. Det här är kanske ett exempel på hur man inte skriver bloggpost. I alla fall inte om man vill vara populär på en restaurang. :-)
... och ja - ni som minns det. Och minns mig från 2007... Ni minns också säkerligen att jag på den tiden var lite argare... För Er andra. Det här är kanske ett exempel på hur man inte skriver bloggpost. I alla fall inte om man vill vara populär på en restaurang. :-)
onsdag, juni 29, 2011
Klassisk köttfärslåda
Har skrivit om något slags köttfärslåda tidigare, men det var länge sedan. Och sedan dess har jag lagat den här - kanske lite mer "klassiska" varianten, väldigt ofta.
Den är lite som en sjömansbiff, fast med köttfärs i stället.
Den var väldigt poppis på min tidigare arbetsplats och har visat sig vara lite av en "barnfavorit". Tror att det har att göra med att det är smakrikt, men med enkla smaker. Och inget tillkrånglat, eller överdrivet såsigt.
Bara brynt köttfärs, lite lök, kokta potatisskivor som varvas i en ugnsfast form. Lite kryddpeppar, några lagerblad. Lite spad (typ buljong, eller vad som helst - en lättöl, kanske, om du vill köra "sjömansbiff-rejset") och sedan låt det gå i ugnen på sisådär 180 grader i kanske en halvtimma.
Och voila!
Den är lite som en sjömansbiff, fast med köttfärs i stället.
Den var väldigt poppis på min tidigare arbetsplats och har visat sig vara lite av en "barnfavorit". Tror att det har att göra med att det är smakrikt, men med enkla smaker. Och inget tillkrånglat, eller överdrivet såsigt.
Bara brynt köttfärs, lite lök, kokta potatisskivor som varvas i en ugnsfast form. Lite kryddpeppar, några lagerblad. Lite spad (typ buljong, eller vad som helst - en lättöl, kanske, om du vill köra "sjömansbiff-rejset") och sedan låt det gå i ugnen på sisådär 180 grader i kanske en halvtimma.
Och voila!
Sommarsnabbmat
Det är högsommarvarmt. Jättejättejättemittisommarentokvarmt. Så varmt att man inte gärna ställer sig vid spisen för de stora projekten direkt.
Och sommaren är ju semestertid. Tid för avkoppling. Så det får bli snabblagade lätträtter för i princip hela slanten. Det blir kassler med potatissallad, goda sallader, eller som idag - världens snabbaste, enklaste, men ändå matiga smörgås:
En skiva Wasa delikatess med lite kall, kokt färskpotatis (som idag kostar 2 kr kilot på min lokala mataffär), lite matjessill (3 kronor burken i samma affär), och så en klick gräddfil ovanpå.
Sådan där 30-sekundersmat som man bara måste ha och njuta av i värmen. När man inte orkar med annat. Mat som svalkar. Och mat som går snabbt att få klart. Och som mättar. Och som är billigt. Det blir nästan inte bättre.
Dessutom är det ju gott!
Och sommaren är ju semestertid. Tid för avkoppling. Så det får bli snabblagade lätträtter för i princip hela slanten. Det blir kassler med potatissallad, goda sallader, eller som idag - världens snabbaste, enklaste, men ändå matiga smörgås:
En skiva Wasa delikatess med lite kall, kokt färskpotatis (som idag kostar 2 kr kilot på min lokala mataffär), lite matjessill (3 kronor burken i samma affär), och så en klick gräddfil ovanpå.
Sådan där 30-sekundersmat som man bara måste ha och njuta av i värmen. När man inte orkar med annat. Mat som svalkar. Och mat som går snabbt att få klart. Och som mättar. Och som är billigt. Det blir nästan inte bättre.
Dessutom är det ju gott!
Problem med blogger - inga bilder
Har tänkt att skriva ett inlägg om snabbmat på sommarsvenska, och tycker det går rätt bra, men så ska jag lägga till bilden - något som tydligen inte funkar just nu på blogger. Det är något internt serverfel som gör att man inte kan lägga till bilder på sajten, eller använda olika storlekar på bilderna, ifall man länkar till externa bilder, så håll ut - jag antar att de jobbar på det - men det kan dröja ett tag tills det är fixat och bilder återigen funkar på bloggen.
Vi säger så, så länge. Ha det bra.
Vi säger så, så länge. Ha det bra.
Smulans bakbloggs trevliga tävling
Den trevliga bloggen "smulans bakblogg" har fyllt ett år! Grattis! Stora bloggtjejen, nu! Grattis, grattis, grattis.
Och för att fira det hela har man dragit igång en väldigt trevlig tävling, tycker jag.
Man kör tävlingen ihop med köksbutiken ninas mat och reglerna är väldigt enkla, så se till att även du deltar! Det handlar helt enkelt om att berätta vad man skulle använda priset till - ett presentkort på 150 kr, i butiken - ifall man vinner!
--
Själv är jag lite av en knivfetichist och jag har, sedan jag för första gången för kanske tio år sedan använde en satake-kniv (ni vet en sådan där japansk kock-kniv med hål i bladet) velat ha en. Jag skivar ju en hel del grönsaker i jobbet och hålen i bladet gör att skivorna inte fastnar i varesig varandra eller i bladet när man håller på.
Dessutom är ju kniven snygg!
Så en sådan här kniv skulle jag verkligen vilja ha. Och prispengarna är ju en god grundplåt till en sådan kniv!
Just som vi trodde det var över...
Efter medialt drev och skräckartiklar om först gurka, sen tomat, sen sallad, sen groddar, sen inte groddar och sen groddar igen - från tyskland - trodde vi, eller kanske tillochmed hoppades vi väl alla att det här med ehec kunde vara en liten medial parentes sommaren 2011...
Sen kom de första rapporterna om det första inhemska utbrottet av ehec. Och paniken återkommer.
För man vet inte varifrån det kommer. Det nya fallet har nämligen ingen kontakt med tyskland. Det är en man hemmahörande i skåne som aldrig varit i tyskland som blivit smittad.
Jag, som i min nya yrkesroll jobbar mycket mer med färska grönsaker, groddar, gryn, bönor och liknande livsmedel än förr är givetvis också oroad. Kanske mest för reaktionerna. Får vi inga gäster nu?
Hoppas att man snabbt kan komma fram till (rätt) smittkälla, nu, och fort - innan det utbryter panik igen och folk till sist helt avstår från att äta grönsaker och bönor för att man är rädd för att bli sjuk. Flera leverantörer av tidigare konstaterade smittkällor (som groddar) har helt enkelt slutat leverera. Inte för att man vet att det är groddar eller något annat som är källan den här gången, utan mest för att man är rädd. Och att man inte vet.
Det här kan bli farligt.
(bilden kommer från den här artikeln)
Sen kom de första rapporterna om det första inhemska utbrottet av ehec. Och paniken återkommer.
För man vet inte varifrån det kommer. Det nya fallet har nämligen ingen kontakt med tyskland. Det är en man hemmahörande i skåne som aldrig varit i tyskland som blivit smittad.
– Detta innebär att smittkällan finns i Sverige, vilket i så fall är betydligt värre för det skulle kunna innebära att det finns någon form av smittat livsmedel eller något liknande i omlopp som vi inte vet vad det är ännu.//Sofie Ivarsson, epidemiolog på Smittskyddsinstitutet.
Jag, som i min nya yrkesroll jobbar mycket mer med färska grönsaker, groddar, gryn, bönor och liknande livsmedel än förr är givetvis också oroad. Kanske mest för reaktionerna. Får vi inga gäster nu?
Hoppas att man snabbt kan komma fram till (rätt) smittkälla, nu, och fort - innan det utbryter panik igen och folk till sist helt avstår från att äta grönsaker och bönor för att man är rädd för att bli sjuk. Flera leverantörer av tidigare konstaterade smittkällor (som groddar) har helt enkelt slutat leverera. Inte för att man vet att det är groddar eller något annat som är källan den här gången, utan mest för att man är rädd. Och att man inte vet.
Det här kan bli farligt.
söndag, juni 26, 2011
God, snabb, enkel, billig och barnvänlig pastasås
Ja, ungefär hur enkelt som helst, men ibland får man göra det enkelt för sig.
(4 port.)
4 portionsskurna laxfilébitar
1 msk skaldjursfond (bong)
1½ dl vitt matlagningsvin (winborgs, t.ex.)
1 vitlöksklyfta
½ tsk sambal oelek
Lite olivolja
Typ 10 cm purjolök
1 gul paprika
24 st räkor
2 dl grädde (eller oatly i mat, som jag använde)
Skär löken och paprikan i vackra bitar och hacka vitlöken. I med allt i en kastrull med lite olivolja i botten.
Låt fräsa på medelstark värme tills paprikan och löken mjuknat.
Häll på fond och vin och tillsätt lite vatten.
Tärna laxen i lagom stora bitar och låt koka med i buljongen.
I med lite sambal och låt koka tills laxen är genomkokt.
Slå över lite grädde och låt småputtra tills det är dags att servera.
Skicka i räkorna i kanske 10 sekunder på svag på värme, innan det är dags att servera.
Mums.
(4 port.)
4 portionsskurna laxfilébitar
1 msk skaldjursfond (bong)
1½ dl vitt matlagningsvin (winborgs, t.ex.)
1 vitlöksklyfta
½ tsk sambal oelek
Lite olivolja
Typ 10 cm purjolök
1 gul paprika
24 st räkor
2 dl grädde (eller oatly i mat, som jag använde)
Skär löken och paprikan i vackra bitar och hacka vitlöken. I med allt i en kastrull med lite olivolja i botten.
Låt fräsa på medelstark värme tills paprikan och löken mjuknat.
Häll på fond och vin och tillsätt lite vatten.
Tärna laxen i lagom stora bitar och låt koka med i buljongen.
I med lite sambal och låt koka tills laxen är genomkokt.
Slå över lite grädde och låt småputtra tills det är dags att servera.
Skicka i räkorna i kanske 10 sekunder på svag på värme, innan det är dags att servera.
Mums.
lördag, juni 25, 2011
Rabarberpaj
Igår firades midsommarafton. Barnen, jag, frk. W och två av hennes barn åkte till hennes syster (med familj) på ingarö.
Det gjorde ett helt gäng andra också. Vi var typ 18 pers, tror jag. Och trevligt var det. Och god mat! J - Frk Ws systers karl - gjorde bl.a. riktigt bra lerpottesill.
Själv bidrog jag med ännu än "Jesper bakar på gehör"-paj - något slags rabarberpaj.
Själva pajskalet är efter en idé (som allt annat jag bakar och lagar, som är gott) från mamma, men då jag som vanligt inte hade något exakt recept gjorde jag min paj såhär:
--
Rabarberpaj:
Ett par rabarber
2½ dl corn flakes
125 g smör
1½ dl vetemjöl
½ dl socker
En nypa socker (½ msk?) att sockra rabarberna med
1 tsk ingefära
Skala och skär rabarbern i fina bitar, så de täcker botten på en pajform.
Smörj formen med lite smör och lägg i rabarbern
Strö lite socker och ingefära över.
Krossa corn flakes lätt i handen, så det blir små trevliga smulor.
Nyp ihop smör, vetemjöl, socker och cornflakes till en smuldeg.
Strö pajskalet över pajen.
Grädda i ugn - 200 grader tills skalet fått en vacker färg (25 minuter?)
Servera med vaniljsås eller vaniljglass.
--
En enkel, snabb, okomplicerad och väldigt god paj som jag tycker passar utmärkt på midsommarafton.
Vad har ni själva lagat/ätit/bakat/fikat på midsommar? Lämna gärna en kommentar eller länk.
Det gjorde ett helt gäng andra också. Vi var typ 18 pers, tror jag. Och trevligt var det. Och god mat! J - Frk Ws systers karl - gjorde bl.a. riktigt bra lerpottesill.
Själv bidrog jag med ännu än "Jesper bakar på gehör"-paj - något slags rabarberpaj.
Själva pajskalet är efter en idé (som allt annat jag bakar och lagar, som är gott) från mamma, men då jag som vanligt inte hade något exakt recept gjorde jag min paj såhär:
--
Rabarberpaj:
Ett par rabarber
2½ dl corn flakes
125 g smör
1½ dl vetemjöl
½ dl socker
En nypa socker (½ msk?) att sockra rabarberna med
1 tsk ingefära
Skala och skär rabarbern i fina bitar, så de täcker botten på en pajform.
Smörj formen med lite smör och lägg i rabarbern
Strö lite socker och ingefära över.
Krossa corn flakes lätt i handen, så det blir små trevliga smulor.
Nyp ihop smör, vetemjöl, socker och cornflakes till en smuldeg.
Strö pajskalet över pajen.
Grädda i ugn - 200 grader tills skalet fått en vacker färg (25 minuter?)
Servera med vaniljsås eller vaniljglass.
--
En enkel, snabb, okomplicerad och väldigt god paj som jag tycker passar utmärkt på midsommarafton.
Vad har ni själva lagat/ätit/bakat/fikat på midsommar? Lämna gärna en kommentar eller länk.
tisdag, juni 21, 2011
Comfort food: Makaronipudding
Har skrivit om makaronipudding förr, och kommer säkert att göra det igen. För det är en sådan där grej jag verkligen tycker om. Både att laga och att äta.
Att laga, därför att det går att variera i det oändliga, beroende på ingredienser - och man behöver bara ett fåtal. Och att äta kanske mest för att jag förknippar få rätter på min egen reportoar så intimt med min mammas matlagning. Maten jag växte upp med. Och maten som jag lärde mig var "rätt". För det är väl så - för oss alla - att ingen mat är så god som mammas mat? Inget signallera heller omtanke och kärlek så mycket som mat, då någon lagt ned sin själ i det? Och ingen älskar väl oss så villkorslöst som en förälder?
Nåväl. Makaronipudding är nostalgi. Och "comfort food" på alla plan. Jag lagar det för att det är enkelt. Och jag äter det för att jag känner mig sådär fånigt lycklig som bara "mammas mat" kan göra mig. Dessutom mättar det. Länge. Comfort food för både kroppen och själen. Det är comfort food för att det är "tillbaka till rötterna". Och idag, när jag spänt musklerna i kulinariskt nytänk igår, känns det extra "comfortable" att laga något som både smaklökar och kroppen känner igen. Comfort food. Mammas mat. Som en skön, varm filt kring mina sinnen.
--
Makaronipudding (6-8 port)
4 ägg
5 dl mjölk
5-6 dl idealmakaroner
6 st grillkorvar
Någon skiva rökt skinka (eller vad man har för rökt grej hemma. Bacon? Kassler?)
Två lökar (idag en gul och en röd)
Lite purjolök (7 cm?)
Ett par rejäla nävar riven ost
Salt, peppar och muskot
Koka makaronerna "halvfärdigt".
Gör en äggstanning på ägg, mjölk och lite av osten.
Krydda med salt, peppar och muskot
Stek korv och vad du nu har med löken i en panna ett kort tag.
I med makaroner, äggstanning och stekgojset i en ugnsfast form. Vänd runt några gånger så att allt blandas ordentligt.
Toppa med resten av osten.
Grädda puddingen i ugn på typ 200 grader i 30-40 minuter.
Dekorera gärna.
Servera - om du vill - som min mamma (och det blir alltid bäst) med skirat smör.
Att laga, därför att det går att variera i det oändliga, beroende på ingredienser - och man behöver bara ett fåtal. Och att äta kanske mest för att jag förknippar få rätter på min egen reportoar så intimt med min mammas matlagning. Maten jag växte upp med. Och maten som jag lärde mig var "rätt". För det är väl så - för oss alla - att ingen mat är så god som mammas mat? Inget signallera heller omtanke och kärlek så mycket som mat, då någon lagt ned sin själ i det? Och ingen älskar väl oss så villkorslöst som en förälder?
Nåväl. Makaronipudding är nostalgi. Och "comfort food" på alla plan. Jag lagar det för att det är enkelt. Och jag äter det för att jag känner mig sådär fånigt lycklig som bara "mammas mat" kan göra mig. Dessutom mättar det. Länge. Comfort food för både kroppen och själen. Det är comfort food för att det är "tillbaka till rötterna". Och idag, när jag spänt musklerna i kulinariskt nytänk igår, känns det extra "comfortable" att laga något som både smaklökar och kroppen känner igen. Comfort food. Mammas mat. Som en skön, varm filt kring mina sinnen.
--
Makaronipudding (6-8 port)
4 ägg
5 dl mjölk
5-6 dl idealmakaroner
6 st grillkorvar
Någon skiva rökt skinka (eller vad man har för rökt grej hemma. Bacon? Kassler?)
Två lökar (idag en gul och en röd)
Lite purjolök (7 cm?)
Ett par rejäla nävar riven ost
Salt, peppar och muskot
Koka makaronerna "halvfärdigt".
Gör en äggstanning på ägg, mjölk och lite av osten.
Krydda med salt, peppar och muskot
Stek korv och vad du nu har med löken i en panna ett kort tag.
I med makaroner, äggstanning och stekgojset i en ugnsfast form. Vänd runt några gånger så att allt blandas ordentligt.
Toppa med resten av osten.
Grädda puddingen i ugn på typ 200 grader i 30-40 minuter.
Dekorera gärna.
Servera - om du vill - som min mamma (och det blir alltid bäst) med skirat smör.
måndag, juni 20, 2011
Världens bästa, finaste dikt.
Blev glad när jag genom twitter ser att världens bästa kallskänka nu läst in sin kanske bästa dikt - dikten som fick mig att gråta första gången jag läste den, för länge sedan nu, på hennes blogg. Kocken. Lyssna här. Den är fortfarande lika bra. Lika sann. Lika smärtsam. För det är omöjligt att jobba i köksbranchen utan att känna någon kollega, köksmästare eller vän som det här inte stämmer in på.
Bra, Jenny! Aktuellt, hjärtskärande vackert och alldeles underbart.
Bra, Jenny! Aktuellt, hjärtskärande vackert och alldeles underbart.
Regnig söndagmiddag: Fläskgryta
Det regnade ju som bekant igår. Så det blev gryta för att hålla sig varm. En liten fläskgryta.
500g fläskbog, i bitar
2 morötter
1 palsternacka
1 bit rotselleri
6 lagerblad
1 msk god buljong
2 röda äpplen (tärnade)
1 grönt äpple (tärnat)
½ msk soja
1 tumme ingefära (riven)
1 tsk thai sweet chilisås
Juice från ½ lime
1 gul lök
Salt och peppar
Bryn köttet i en gryta i lite fett
I med lök och rotsaker. Låt puttra lite mjukt.
I med lime, soja och buljong. Slå över vatten tills det täcker grytan.
I med kryddorna och äpplena.
Låt koka ihop till god gryta, i sisådär 45 minuter, på mellanhög värme.
Servera med ris.
500g fläskbog, i bitar
2 morötter
1 palsternacka
1 bit rotselleri
6 lagerblad
1 msk god buljong
2 röda äpplen (tärnade)
1 grönt äpple (tärnat)
½ msk soja
1 tumme ingefära (riven)
1 tsk thai sweet chilisås
Juice från ½ lime
1 gul lök
Salt och peppar
Bryn köttet i en gryta i lite fett
I med lök och rotsaker. Låt puttra lite mjukt.
I med lime, soja och buljong. Slå över vatten tills det täcker grytan.
I med kryddorna och äpplena.
Låt koka ihop till god gryta, i sisådär 45 minuter, på mellanhög värme.
Servera med ris.
Dagens soppa - tomat och paprikasoppa
Har jobbat på stationshuset i Saltsjöbaden idag. Ett litet fik med enkel mat med tämligen tydlig "hälsoprofil". Ett mysigt litet hak.
Idag har jag lagat en quinoasallad med kallrökt lax med en honungs-, citron- och senapsdressing (och krutonger). Dagens varmrätt var kyckling marinerad i japansk soja, vitlök, chili, ingefära och honung på en bädd av quinoa, toppad med alger och en yoghurt med citroncest, honung och havssalt.
Och så dagens soppa då - Tomat och paprikasoppa med örtolja och rostade solroskärnor:
1 burk krossade tomater (gärna mutti)
1 gul paprika
1 vitlöksklyfta
1 spansk peppar (eller annan valfri mild chili)
Någon matsked god koncentrerad buljong
Salt
Grovmalen svartpeppar
Hacka paprika, vitlök och chili och lägg i en kastrull med lite olivolja. Låt det steka lätt, tills paprikan fått färg och börjar mjukna
På med tomaterna
Tillsätt buljong och lite vatten ( 1½ dl?) och låt koka ihop under typ 30 minuter.
Stavmixa till slät soppa.
Smaksätt med salt och grovmalen svartpeppar.
Servera med örtolja (Färska örter stavmixas i olivolja med lite flingsalt) och rostade solrosfrön.
Idag har jag lagat en quinoasallad med kallrökt lax med en honungs-, citron- och senapsdressing (och krutonger). Dagens varmrätt var kyckling marinerad i japansk soja, vitlök, chili, ingefära och honung på en bädd av quinoa, toppad med alger och en yoghurt med citroncest, honung och havssalt.
Och så dagens soppa då - Tomat och paprikasoppa med örtolja och rostade solroskärnor:
1 burk krossade tomater (gärna mutti)
1 gul paprika
1 vitlöksklyfta
1 spansk peppar (eller annan valfri mild chili)
Någon matsked god koncentrerad buljong
Salt
Grovmalen svartpeppar
Hacka paprika, vitlök och chili och lägg i en kastrull med lite olivolja. Låt det steka lätt, tills paprikan fått färg och börjar mjukna
På med tomaterna
Tillsätt buljong och lite vatten ( 1½ dl?) och låt koka ihop under typ 30 minuter.
Stavmixa till slät soppa.
Smaksätt med salt och grovmalen svartpeppar.
Servera med örtolja (Färska örter stavmixas i olivolja med lite flingsalt) och rostade solrosfrön.
söndag, juni 19, 2011
Improviserade kakor med barn (Värns barnkakor)
Söndag och det regnar katter och hundar, som det heter. Det är grått och eländigt och vi är alla rätt trötta idag, efter en liten helg på havet. Natten har dessutom varit tuff för oss alla och vi känner oss (antar jag - jag känner mig nämligen så och allas våra humör är likadana) lite ledbrutna och tilltufsade.
Samtidigt behöver vi göra något. Och utomhusaktivitet är inte att tänka på. Så det får bli något som är både gott, underhållande och som vi alla har koncentrationsförmåga att kunna göra klart - baka något snabbt och sött, så vi kan fika lite.
Det blir en improviserad övning, som alltid när jag tvingar mig själv att baka. Jag KAN verkligen inte följa ett recept och jag vill dessutom alltid själv experimentera med egna smakkombinationer, så jag letar fram ett recept på mördeg (från min första kokbok) som jag använt som botten på tarte tatin annars, smaksätter den med lite egna grejer (vaniljsocker, kryddnejlika, kanel) och vi klickar ut kakorna på en plåt och gräddar.
Och gott blev det. Och poppis. Och lagom stora. Om än olika stora. Men så är det ju när man har olika stora händer! :-)
Mysigt, i alla fall.
--
Värns barnkakor (ungefär 20 st)
200 g bakmargarin
5 dl vetemjöl
1 dl potatismjöl
2 msk vaniljsocker
1½ dl strösocker
1 tsk kryddnejlika
1 tsk kardemumma
Lite (en liten nypa kanel)
Gör en mördeg av alla ingredienser. När degen är mjuk och smidig att göra kakor av. Rulla till små bollar på en plåt. Tryck till bollarna lite så de blir plattare.
Grädda på 180 grader i mitten av ugnen i typ 15-20 minuter.
Samtidigt behöver vi göra något. Och utomhusaktivitet är inte att tänka på. Så det får bli något som är både gott, underhållande och som vi alla har koncentrationsförmåga att kunna göra klart - baka något snabbt och sött, så vi kan fika lite.
Det blir en improviserad övning, som alltid när jag tvingar mig själv att baka. Jag KAN verkligen inte följa ett recept och jag vill dessutom alltid själv experimentera med egna smakkombinationer, så jag letar fram ett recept på mördeg (från min första kokbok) som jag använt som botten på tarte tatin annars, smaksätter den med lite egna grejer (vaniljsocker, kryddnejlika, kanel) och vi klickar ut kakorna på en plåt och gräddar.
Och gott blev det. Och poppis. Och lagom stora. Om än olika stora. Men så är det ju när man har olika stora händer! :-)
Mysigt, i alla fall.
--
Värns barnkakor (ungefär 20 st)
200 g bakmargarin
5 dl vetemjöl
1 dl potatismjöl
2 msk vaniljsocker
1½ dl strösocker
1 tsk kryddnejlika
1 tsk kardemumma
Lite (en liten nypa kanel)
Gör en mördeg av alla ingredienser. När degen är mjuk och smidig att göra kakor av. Rulla till små bollar på en plåt. Tryck till bollarna lite så de blir plattare.
Grädda på 180 grader i mitten av ugnen i typ 15-20 minuter.
Söndagmat
I svensk mattradition har söndagmat länge varit festmat. Man har gjort sin traditionella söndagsstek och pressgurka. Inte sällan har man hört uttryck som "det här är ju en riktig söndagmiddag!" när folk ätit god mat mitt i veckan.
Samtidigt har vi med oss från barnaårens söndagsskola budet att "tänk på vilodagen att du helgar den". Det är Gudomligt att vila. Och på den sjunde dagen vilade Gud. Och hela den där grejen (är det inte så - ni som vet - att faktiskt Jesus själv någon gång blev utskälld för att han samlade ax och åt och bjöd sina lärjungar på sabbaten, i stället för att vila?)
Nåväl. Jag har således en något mer "lat" - eller eftersom det låter bättre - biblisk inställning till söndagsmat. Det är ofta mat som går snabbt att laga, så att jag får mer tid att vila.
Jag brukar behöva vila på söndagarna. Som idag, efter att ha varit ute på sjön (eller havet, faktiskt) med Stora J och "glina" på Stora Js båt. Vi har haft det jättemysigt. Och som vanligt när Stora J och jag umgås har det lagats mycket - och god - och lite ambitiös mat. Avnjuten i havsnära miljö med mycket frisk luft.
Det har grillats flankstek (med bearnaise, mangosalsa och potatis), ätits silltallrik (med färskpotatis och gräddfil, som sig bör) och frukost med egenbakat bröd.
Samtidigt var de sista dagarna före helgen - även om det var bra dagar - rätt omtumlande. Mycket i livet har förändrats. Och det gick snabbt. Så - en vilodag behövs verkligen.
--
Gick igenom min bildkatalog på datorn och kollade vad jag ätit, och fotat, under de senaste söndagarna. Och det är oftast väldigt enkel mat. Lagat snabbt och inte sällan av veckans rester, för att helt enkelt ha tid att vila mer. Söndagen är den dag jag anser att det faktiskt är "heligt" att vila. Jag behöver avkopplingen. Och jag behöver tiden till annat än att stå vid spisen. Som att vara med barnen.
Och inte minst att planera en ny arbetsvecka.
(Korv och kyckling med potatismos)
(Gräddstuvad pytt)
(Kyckling i curry)
Vad lagar du själv för mat på söndagarna? Är det fest? Eller vila? Eller vilar du i festförberedelserna?
Samtidigt har vi med oss från barnaårens söndagsskola budet att "tänk på vilodagen att du helgar den". Det är Gudomligt att vila. Och på den sjunde dagen vilade Gud. Och hela den där grejen (är det inte så - ni som vet - att faktiskt Jesus själv någon gång blev utskälld för att han samlade ax och åt och bjöd sina lärjungar på sabbaten, i stället för att vila?)
Nåväl. Jag har således en något mer "lat" - eller eftersom det låter bättre - biblisk inställning till söndagsmat. Det är ofta mat som går snabbt att laga, så att jag får mer tid att vila.
Jag brukar behöva vila på söndagarna. Som idag, efter att ha varit ute på sjön (eller havet, faktiskt) med Stora J och "glina" på Stora Js båt. Vi har haft det jättemysigt. Och som vanligt när Stora J och jag umgås har det lagats mycket - och god - och lite ambitiös mat. Avnjuten i havsnära miljö med mycket frisk luft.
Det har grillats flankstek (med bearnaise, mangosalsa och potatis), ätits silltallrik (med färskpotatis och gräddfil, som sig bör) och frukost med egenbakat bröd.
Samtidigt var de sista dagarna före helgen - även om det var bra dagar - rätt omtumlande. Mycket i livet har förändrats. Och det gick snabbt. Så - en vilodag behövs verkligen.
--
Gick igenom min bildkatalog på datorn och kollade vad jag ätit, och fotat, under de senaste söndagarna. Och det är oftast väldigt enkel mat. Lagat snabbt och inte sällan av veckans rester, för att helt enkelt ha tid att vila mer. Söndagen är den dag jag anser att det faktiskt är "heligt" att vila. Jag behöver avkopplingen. Och jag behöver tiden till annat än att stå vid spisen. Som att vara med barnen.
Och inte minst att planera en ny arbetsvecka.
Vad lagar du själv för mat på söndagarna? Är det fest? Eller vila? Eller vilar du i festförberedelserna?
fredag, juni 17, 2011
Goda dinkelfrukostbullar
Bakade små "typ franskbröd" igår. Ska ut med storebror och barnen ikväll, på storebrors båt, och han hade bett mig "fixa en förrätt eller något bröd eller något". Det fick bli bröd. Och jag som egentligen inte kan baka. Bakning skrämmer mig.
Och det är egentligen rätt löjligt att det gör det. För jag gillar att skvimpa med iengredienser. Gillar att arbeta med händerna. Och jag gillar att ha tydliga regler för mitt liv i övrigt.
Så varför gillar jag inte att baka?
Bak är kemi. Bak är exakta mått av väl utvalda ingredienser. Sedan blandas de samman och min kontroll över utgången blir allt mindre. När jag lagar annan mat kan jag hela tiden smaka, känna och liksom uppleva att maten börjar bli klar. Bröd är mystiskt. Och därför skrämmande.
Löjligt, jag vet, men icke desto mindre skrämmande. Men vad har jag egentligen att vara rädd för? Det är inte rocket science. Det är inte speciellt farligt om något går fel. Brödet blir antingen undergräddat och degigt eller övergräddat och skorpigt. Inte direkt slutet på den moderna civilisationen som vi känner den?
Jag tror att det handlar om att jag är rädd att misslyckas. Samtidigt borde jag kanske utsätta mig för det oftare. För när jag misslyckas lär jag mig att resa mig igen från motgångarna. Att misslyckande egentligen bara är en erfarenhet som vilken annan som helst. Bara lite mer dyrköpt.
Jag borde gilla att baka bröd!
--
Dinkelfrukostbullar (typ 25-20 stycken)
2 dl dinkel (krossat dinkelvete) i 4 dl vatten får kokas ihop med lite salt till en gröt. Låt svalna. Det här är din bas till din deg.
16 dl mjöl
Ung. 8 dl vatten
1 paket jäst
Lite salt
Goda brödkryddor
Lös upp jästen i lite ljummet vatten.
I med mjölet, kryddorna, saltet i bunken.
I med vattnet, lite i taget, tills det "tar" och blir en deg av det.
Rörs till en slät, smidig deg som lätt släpper ifrån skålkanterna. I med gröten och lite mer mjöl för att suga upp överflödig vätska. Blanda väl.
Låt jäsa i typ en timme under bakduk.
Sedan knådas degen lätt med väl mjölade händer och formas till trevliga små bullar.
Dessa får jäsa på plåt i c:a 15 minuter till
Pensla med vatten och strö krossat dinkel ovanpå.
Grädda i ugn, först på 200 grader i typ 20-30 minuter, sedan på typ 175 i typ 10-15 minuter tills bullarna har en vacker färg och luktar gott.
Serveras - gärna varma - med gott, salt smör.
Och det är egentligen rätt löjligt att det gör det. För jag gillar att skvimpa med iengredienser. Gillar att arbeta med händerna. Och jag gillar att ha tydliga regler för mitt liv i övrigt.
Så varför gillar jag inte att baka?
Bak är kemi. Bak är exakta mått av väl utvalda ingredienser. Sedan blandas de samman och min kontroll över utgången blir allt mindre. När jag lagar annan mat kan jag hela tiden smaka, känna och liksom uppleva att maten börjar bli klar. Bröd är mystiskt. Och därför skrämmande.
Löjligt, jag vet, men icke desto mindre skrämmande. Men vad har jag egentligen att vara rädd för? Det är inte rocket science. Det är inte speciellt farligt om något går fel. Brödet blir antingen undergräddat och degigt eller övergräddat och skorpigt. Inte direkt slutet på den moderna civilisationen som vi känner den?
Jag tror att det handlar om att jag är rädd att misslyckas. Samtidigt borde jag kanske utsätta mig för det oftare. För när jag misslyckas lär jag mig att resa mig igen från motgångarna. Att misslyckande egentligen bara är en erfarenhet som vilken annan som helst. Bara lite mer dyrköpt.
Jag borde gilla att baka bröd!
--
Dinkelfrukostbullar (typ 25-20 stycken)
2 dl dinkel (krossat dinkelvete) i 4 dl vatten får kokas ihop med lite salt till en gröt. Låt svalna. Det här är din bas till din deg.
16 dl mjöl
Ung. 8 dl vatten
1 paket jäst
Lite salt
Goda brödkryddor
Lös upp jästen i lite ljummet vatten.
I med mjölet, kryddorna, saltet i bunken.
I med vattnet, lite i taget, tills det "tar" och blir en deg av det.
Rörs till en slät, smidig deg som lätt släpper ifrån skålkanterna. I med gröten och lite mer mjöl för att suga upp överflödig vätska. Blanda väl.
Låt jäsa i typ en timme under bakduk.
Sedan knådas degen lätt med väl mjölade händer och formas till trevliga små bullar.
Dessa får jäsa på plåt i c:a 15 minuter till
Pensla med vatten och strö krossat dinkel ovanpå.
Grädda i ugn, först på 200 grader i typ 20-30 minuter, sedan på typ 175 i typ 10-15 minuter tills bullarna har en vacker färg och luktar gott.
Serveras - gärna varma - med gott, salt smör.
torsdag, juni 16, 2011
Varning - Ekonomi och politik!
Läser i Expressen, på deras debattsida
idag en debattartikel av Olof Lavesson om hur Reinfeldt och Juholt står inför sin första stora debatt. Oavsett om man är vänster eller höger känns det ganska politiskt intressant att se vad som händer. Lavesson vill att Juholt skall besvara det gamla moderata förslaget att halvera restaurangmomsen, något som fler än jag tror kan göra en del för arbetstillfällena i köksbranchen:
Och jag önskar faktiskt att det här kommer upp. För branchen behöver anställa. Och för att kunna göra det behöver det bli billigare för konsumenten - gästen att äta.
En annan artikel, i en annan stor tidning, nämligen i DN pratar igen om matpriser, fast nu för hemmakonsumenten. Varje år genomför nämligen PRO - ni vet "de grå pantrarna" - en undersökning om vad en standardiserad matkasse kostar i olika delar av landet. Det skillde nästan en tusenlapp mellan den billigaste och den dyraste kassen, beroende på butik, och var du bor. En tusenlapp! För EN gång att handla!
Jag som då använder pengarna från min lön (i köksbranchen) hoppas alltså på just det förslaget jag skrev om överst, räcker till texten jag skrev om nederst. Det gör ju tusenlappar i skillnad.
idag en debattartikel av Olof Lavesson om hur Reinfeldt och Juholt står inför sin första stora debatt. Oavsett om man är vänster eller höger känns det ganska politiskt intressant att se vad som händer. Lavesson vill att Juholt skall besvara det gamla moderata förslaget att halvera restaurangmomsen, något som fler än jag tror kan göra en del för arbetstillfällena i köksbranchen:
I valrörelsen nåddes ett brett politiskt samförstånd om behovet av att sänka momsen på restaurang- och cateringtjänster.
Förslaget innebär att momsen halveras, vilket beräknas få stor betydelse för branschen och sysselsättningen.
Och jag önskar faktiskt att det här kommer upp. För branchen behöver anställa. Och för att kunna göra det behöver det bli billigare för konsumenten - gästen att äta.
En annan artikel, i en annan stor tidning, nämligen i DN pratar igen om matpriser, fast nu för hemmakonsumenten. Varje år genomför nämligen PRO - ni vet "de grå pantrarna" - en undersökning om vad en standardiserad matkasse kostar i olika delar av landet. Det skillde nästan en tusenlapp mellan den billigaste och den dyraste kassen, beroende på butik, och var du bor. En tusenlapp! För EN gång att handla!
Jag som då använder pengarna från min lön (i köksbranchen) hoppas alltså på just det förslaget jag skrev om överst, räcker till texten jag skrev om nederst. Det gör ju tusenlappar i skillnad.
måndag, juni 13, 2011
Kvällens dessert - min cheesecake
I boken om mitt liv kommer det finnas ett kapitel som heter "vi lagar och bakar något av det vi har hemma". Idag var det extrapris på eldorado cream cheese på den lokala willys-butiken och jag hade ful-digestive och lite grejer hemma, så det blev något slags improviserad "typ frozen cheesecake".
Botten:
6 st digestivekex
2 msk flytande honung
1 tsk kryddnejlika
Lite florsocker (jag vet inte - 1 tsk?)
60 g smör
Smält smöret i en kastrull
Krossa digestivekexen och lägg i botten på en springform
Häll smöret över
Ringla honungen över kakbotten
Krydda med kryddnejlika och pudra med florsocker
Baka av i ugn på 220 grader i typ 15 minuter
Topping:
4 ägg
2 dl vispgrädde
400g cream cheese
½ dl vaniljsocker
1 dl strösocker
Dela äggen, med äggulor för sig och äggvitor för sig.
Vispa äggvitorna till ett hårt skum, så du kan vända på skålen utan att det lossnar.
Vispa grädden i en tredje skål, till hårt skum, tillsammans med lite av strösockret, ungefär som till en gräddtårta.
Vispa ihop äggulor, vaniljsocker, resterande strösocker och cream cheese till en jämn smet.
Vänd ned äggvitan och grädden försiktigt till en luftig massa med en slickepott.
Toppa kakbotten med toppingen.
Ställ i frys i minst 3 timmar, tills toppingen stelnat.
Garnera med frukt. Jag gillar äpplen till min, de bryter gott mot kryddnejlikorna i botten!
Botten:
6 st digestivekex
2 msk flytande honung
1 tsk kryddnejlika
Lite florsocker (jag vet inte - 1 tsk?)
60 g smör
Smält smöret i en kastrull
Krossa digestivekexen och lägg i botten på en springform
Häll smöret över
Ringla honungen över kakbotten
Krydda med kryddnejlika och pudra med florsocker
Baka av i ugn på 220 grader i typ 15 minuter
Topping:
4 ägg
2 dl vispgrädde
400g cream cheese
½ dl vaniljsocker
1 dl strösocker
Dela äggen, med äggulor för sig och äggvitor för sig.
Vispa äggvitorna till ett hårt skum, så du kan vända på skålen utan att det lossnar.
Vispa grädden i en tredje skål, till hårt skum, tillsammans med lite av strösockret, ungefär som till en gräddtårta.
Vispa ihop äggulor, vaniljsocker, resterande strösocker och cream cheese till en jämn smet.
Vänd ned äggvitan och grädden försiktigt till en luftig massa med en slickepott.
Toppa kakbotten med toppingen.
Ställ i frys i minst 3 timmar, tills toppingen stelnat.
Garnera med frukt. Jag gillar äpplen till min, de bryter gott mot kryddnejlikorna i botten!
söndag, juni 12, 2011
Nödkaka
Frk. W.s näst äldsta kom på att han skulle ha fika med till skolan imorgon. Och vi hade redan handlat för kvällen (och morgondagen). Och inget fikabröd eller kakor hemma.
Jag fick således spänna mina odugliga bagarmuskler och försöka fixa till något slags "nödproviant" värdigt en klassfika. Så det blev vad som hädan efter kallas "nödkaka".
2 ägg (det var vad vi hade hemma)
150g smör
½ dl vispgrädde
2,5 dl vetemjölk
2 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
1 msk pressad citron
½ dl strösocker
Smöra och bröa en bakform
Blanda ihop alla torra ingredienser i en bunke
Smält smöret på låg värme i en kastrull
Kläck ned äggen i en ren bunke. I med smält smör och grädde. Vispa frenetiskt, tills du har stora biceps.
Tillsätt de torra ingredienserna lite i taget.
Skrapa över smeten i kakformen med en slickepott
In i ugn på 175 grader i sisådär tre kvart.
Färdigt
(Typ, en vanlig sockerkaka, alltså).
Jag fick således spänna mina odugliga bagarmuskler och försöka fixa till något slags "nödproviant" värdigt en klassfika. Så det blev vad som hädan efter kallas "nödkaka".
2 ägg (det var vad vi hade hemma)
150g smör
½ dl vispgrädde
2,5 dl vetemjölk
2 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
1 msk pressad citron
½ dl strösocker
Smöra och bröa en bakform
Blanda ihop alla torra ingredienser i en bunke
Smält smöret på låg värme i en kastrull
Kläck ned äggen i en ren bunke. I med smält smör och grädde. Vispa frenetiskt, tills du har stora biceps.
Tillsätt de torra ingredienserna lite i taget.
Skrapa över smeten i kakformen med en slickepott
In i ugn på 175 grader i sisådär tre kvart.
Färdigt
(Typ, en vanlig sockerkaka, alltså).
Snabbmat - Wok
Har varit ute på sådan där "nöjeskryssning" med Viking Line (Cinderella) det senaste dygnet, med frk. W. Jättemysigt på alla sätt, och det är allt jag tänker skriva om det just nu.
Men när vi kom hem blev det att "laga något snabbt". Barn i olika storlekar och modeller var på väg hem och själva hade vi inte intagit någon föda på ett tag. Det blev - som vanligt kanske - en snabb lösning i form av en kycklingwok. Kyckling och wokgrönsaker i en panna. Ris i en kastrull.
Och så en woksås att ringla ovanpå:
½dl soja
1 msk kycklingfond
1 dl vatten
1 krm torr ingefära
2 finhackade vitlöksklyftor
1 msk thai-chilisås
½ dl strösocker
1½ msk honung
Koka ihop och låt stå och puttra tills det fått en lagom "såsig" konsistens.
Men när vi kom hem blev det att "laga något snabbt". Barn i olika storlekar och modeller var på väg hem och själva hade vi inte intagit någon föda på ett tag. Det blev - som vanligt kanske - en snabb lösning i form av en kycklingwok. Kyckling och wokgrönsaker i en panna. Ris i en kastrull.
Och så en woksås att ringla ovanpå:
½dl soja
1 msk kycklingfond
1 dl vatten
1 krm torr ingefära
2 finhackade vitlöksklyftor
1 msk thai-chilisås
½ dl strösocker
1½ msk honung
Koka ihop och låt stå och puttra tills det fått en lagom "såsig" konsistens.
lördag, juni 11, 2011
Tüska mündigheter nu säkra: Ehec från groddar
Läser i Aftonbladet att man nu känner sig säkra på att Ehec-smittan faktiskt kommer från ekologiskt odlade groddar.
Och ÄNTLIGEN kanske vi kan få slut på den här "ät-inte-gurka"-hysterin? I Sverige har det här gurk-larmet i princip gjort att gurka (i Sverige, alltså) inte köps in alls av de stora distributörerna. Och det när gurksäsongen precis står för dörren och alla har som störst produktion. Tonvis med gurka har behövts slängas och svenska gurkodlar sliter sitt hår. Det är ju inte HÄR smittan uppstått. Och svensk gurka har aldrig varit smittad. Och - visar det sig nu - inte spansk gurka heller. Utan tyska ekologiska groddar.
Myndigheterna verkar i alla fall ha fattat galoppen, och nu ändras alla rekommendationer (för att förhoppningsvis kunna rädda lite av marknaden för olika grönsaksodlare):
Nåväl. Vi får väl se vad som händer. Otäckt är det i alla fall, med alla insjuknade. Och fler lär det bli. Även om de flesta smittade partier av groddar nu är kasserade...
Först pekades gurka och tomater ut, sedan sparris och böngroddar.
Men nu säger sig de tyska hälsomyndigheterna vara säkra. Det är flera olika typer av groddar som är smittkällan till det stora ehec-utbrottet i Europa som skördat minst 30 människors livs, varav en svenskas.
Och ÄNTLIGEN kanske vi kan få slut på den här "ät-inte-gurka"-hysterin? I Sverige har det här gurk-larmet i princip gjort att gurka (i Sverige, alltså) inte köps in alls av de stora distributörerna. Och det när gurksäsongen precis står för dörren och alla har som störst produktion. Tonvis med gurka har behövts slängas och svenska gurkodlar sliter sitt hår. Det är ju inte HÄR smittan uppstått. Och svensk gurka har aldrig varit smittad. Och - visar det sig nu - inte spansk gurka heller. Utan tyska ekologiska groddar.
Myndigheterna verkar i alla fall ha fattat galoppen, och nu ändras alla rekommendationer (för att förhoppningsvis kunna rädda lite av marknaden för olika grönsaksodlare):
Tyska myndigheter drar nu tillbaka varningen om att undvika gurka, tomater och sallad, men behåller varningen för groddar.
Även svenska smittskyddsinstitutet ändrar sina rekommendationer för personer som vistas i norra Tyskland. De råds att inte äta råa groddar. Den tidigare rekommendationen om att också undvika att äta gurka, sallad och tomat har tagits bort.
Nåväl. Vi får väl se vad som händer. Otäckt är det i alla fall, med alla insjuknade. Och fler lär det bli. Även om de flesta smittade partier av groddar nu är kasserade...
fredag, juni 10, 2011
Att laga mat med barn...
Har säkert skrivit om det här flera gånger tidigare, men jag gillar verkligen att laga mat med barn! Inte bara "åt barn" eller "för barn" eller "barnslig mat", utan som i "tillsammans med barn". Det är helt underbart!
Mina egna barn har, liksom jag när jag själv var barn, fått vara med vid spisen, röra och drittla med oljor och grejer. Använda den stora kockkniven. För att jag vill ge dem det. En uppfostran vid spisen. Och något vi kan göra tillsammans. Det här tror jag egentligen är en grej de kan ha nytta av sen (tänk att man liksom redan har en rätt schysst receptreportoar när man flyttar hemifrån?), men också något som kanske kan skänka trygghet, eller i alla fall gemenskap, redan nu! Att stå med pappa vid spisen bjuder ofta upp till samtal om helt andra grejer. Grejer som betyder något.
Nåväl. Igår var vi hos frk. W. och alla hennes barn. Och jag med mina, då. Och det blev helt plötsligt väldigt många barn. Och hög volym. Och lite... .. . cirkus, skulle man kunna säga. För att dämpa det där lite granna bjöd jag helt enkelt in dottern (min) och frk. Ws minsting till att vara med och röra lite i grytorna på spisen.
Lillkillen (min, alltså) hade beställt "pasta med köttfärssås" som födelsedagsmiddag, så det blev att agera restaurangkök, komplett med arbetsstationer och allt.
Själv fick jag ta på mig rollen som kökspojke, och preppa mise-en-place. (det är tacksamt att vara pappa :-) ), men det är ju inte direkt något jag är ovan vid, så det gick rätt bra, trots min Gordon Ramsay-liknande köksmästare (dottern). :-)
Stationskocken för sås - sauciern - (Frk.Ws minsting) tog sitt arbete på mycket stort allvar. Han rörde och rörde. Hade i tomater, vitlök och kryddor och smakade med jämna mellanrum av såsen. "Mer tomat"...
Man blir alldeles varm - och inte bara av att laga mat tillsammans med två illbattningar, med 25 graders värme utanför köksfönstret. Utan av att se de här små grytgullen tillsammans röra, smaka, samtala om maten. Och domdera den oduglige kökspojken. :-)
Bild: Stolt kock med god köttfärssås
Mina egna barn har, liksom jag när jag själv var barn, fått vara med vid spisen, röra och drittla med oljor och grejer. Använda den stora kockkniven. För att jag vill ge dem det. En uppfostran vid spisen. Och något vi kan göra tillsammans. Det här tror jag egentligen är en grej de kan ha nytta av sen (tänk att man liksom redan har en rätt schysst receptreportoar när man flyttar hemifrån?), men också något som kanske kan skänka trygghet, eller i alla fall gemenskap, redan nu! Att stå med pappa vid spisen bjuder ofta upp till samtal om helt andra grejer. Grejer som betyder något.
Nåväl. Igår var vi hos frk. W. och alla hennes barn. Och jag med mina, då. Och det blev helt plötsligt väldigt många barn. Och hög volym. Och lite... .. . cirkus, skulle man kunna säga. För att dämpa det där lite granna bjöd jag helt enkelt in dottern (min) och frk. Ws minsting till att vara med och röra lite i grytorna på spisen.
Lillkillen (min, alltså) hade beställt "pasta med köttfärssås" som födelsedagsmiddag, så det blev att agera restaurangkök, komplett med arbetsstationer och allt.
Själv fick jag ta på mig rollen som kökspojke, och preppa mise-en-place. (det är tacksamt att vara pappa :-) ), men det är ju inte direkt något jag är ovan vid, så det gick rätt bra, trots min Gordon Ramsay-liknande köksmästare (dottern). :-)
Man blir alldeles varm - och inte bara av att laga mat tillsammans med två illbattningar, med 25 graders värme utanför köksfönstret. Utan av att se de här små grytgullen tillsammans röra, smaka, samtala om maten. Och domdera den oduglige kökspojken. :-)
Öppet brev: På förekommen anledning...
Hej, alla.
Till att börja med - och det här är viktigt - vad roligt att just DU hittat till min blogg! Den här bloggen vore rätt meningslös utan de några hundra läsare som kollar in den dagligen. Den är inte så stor och "hipp" som många andra matbloggar, men jag tror att jag hittat min nisch i hur jag skriver, och det verkar som om många läsare kommer tillbaka flera gånger. Det är jättekul!
Jag gillar mina läsare. Och det händer att de gillar mig. Eller vad jag skriver. Och det har alltid varit ett rätt trivsamt klimat här på bloggen, i kokmmentarer och länkningar osv. De gånger jag tyckt något kontroversiellt har vi ändå kunnat resonera oss fram till olika åsikter och kunnat ventilera dem. Både ni och jag. Och det har känts bra. Så ska det vara. Jag vill ha interaktivitet på bloggen. Och jag vill att ni skall kunna kommentera i inlägg eller skicka mail till mig om ni känner att ni vill uppmuntra mig. Eller om ni vill framföra kritik.
Jag har också en viss förståelse för att folk ibland skriver fortare än de tänker, så att säga, och att ord i affekt ibland kan bli lite onödigt hårda. Det kan kännas lite trist, förstås, att bli kallad "idiot" t.ex. men jag kan ta det, om det finns en tanke eller ett argument för att folk tycker att jag är det. Och oftast har sådana bloggkommentarer fått stå kvar. Jag har ibland tillochmed bloggat om brev jag fått där jag ibland bytt åsikt, efter att någon kallat mig idiot. Nåväl.
Med detta sagt.
Jag kommer ALDRIG tolerera att bli hotad. Och jag kommer aldrig tolerera att någon hotar mina barn.
Den här bloggen handlar om mig, som person, och mitt yrke, som kock. Och ibland har mina (eller andra) barn fått vara med på ett hörn, för att de är en stor del av mitt liv. Och mitt matlagande. Bloggens namn är ju "Krubb" och de flesta inläggen på bloggen handlar just om det. Krubb. Mat. I någon form. Jag brukar tänka mig lite för innan jag nämner andra personer än mig själv i blogginlägg, men oftast brukar det gå bra att publicera ett inlägg, t.ex. om min sons laktosöverkänslighet eller om dottern och jag lagat mat tillsammans. Då har det ofta varit för att det finns något slags pedagogisk poäng - något tips jag vill visa Er.
Och på samma sätt - när jag inte skriver om mina barn gör jag det av en tanke. När jag t.ex. skrivit att jag tror att vi mår bättre av att äta mer vegetariskt tror jag det. Själv. Det här är alltså mina egna åsikter. Inte mina barns. Inte min arbetsgivares. Inte någon annans. Mina.
Så, för att vara övertydlig nu: Den eller De idiot(er) som under det senaste dygnet skickat flera hat- och hotmail till mig där du hotar min son och skriver att han aldrig ska få uppleva en till födelsedagstårta: Ge fan i det! På riktigt! Och ni som tycker att jag är en idiot för att jag skrivit mer om vegetarisk mat (eller du som tycker det, för att jag inte skriver tillräckligt mycket om det) - det räcker nu.
Till att börja med - och det här är viktigt - vad roligt att just DU hittat till min blogg! Den här bloggen vore rätt meningslös utan de några hundra läsare som kollar in den dagligen. Den är inte så stor och "hipp" som många andra matbloggar, men jag tror att jag hittat min nisch i hur jag skriver, och det verkar som om många läsare kommer tillbaka flera gånger. Det är jättekul!
Jag gillar mina läsare. Och det händer att de gillar mig. Eller vad jag skriver. Och det har alltid varit ett rätt trivsamt klimat här på bloggen, i kokmmentarer och länkningar osv. De gånger jag tyckt något kontroversiellt har vi ändå kunnat resonera oss fram till olika åsikter och kunnat ventilera dem. Både ni och jag. Och det har känts bra. Så ska det vara. Jag vill ha interaktivitet på bloggen. Och jag vill att ni skall kunna kommentera i inlägg eller skicka mail till mig om ni känner att ni vill uppmuntra mig. Eller om ni vill framföra kritik.
Jag har också en viss förståelse för att folk ibland skriver fortare än de tänker, så att säga, och att ord i affekt ibland kan bli lite onödigt hårda. Det kan kännas lite trist, förstås, att bli kallad "idiot" t.ex. men jag kan ta det, om det finns en tanke eller ett argument för att folk tycker att jag är det. Och oftast har sådana bloggkommentarer fått stå kvar. Jag har ibland tillochmed bloggat om brev jag fått där jag ibland bytt åsikt, efter att någon kallat mig idiot. Nåväl.
Med detta sagt.
Jag kommer ALDRIG tolerera att bli hotad. Och jag kommer aldrig tolerera att någon hotar mina barn.
Den här bloggen handlar om mig, som person, och mitt yrke, som kock. Och ibland har mina (eller andra) barn fått vara med på ett hörn, för att de är en stor del av mitt liv. Och mitt matlagande. Bloggens namn är ju "Krubb" och de flesta inläggen på bloggen handlar just om det. Krubb. Mat. I någon form. Jag brukar tänka mig lite för innan jag nämner andra personer än mig själv i blogginlägg, men oftast brukar det gå bra att publicera ett inlägg, t.ex. om min sons laktosöverkänslighet eller om dottern och jag lagat mat tillsammans. Då har det ofta varit för att det finns något slags pedagogisk poäng - något tips jag vill visa Er.
Och på samma sätt - när jag inte skriver om mina barn gör jag det av en tanke. När jag t.ex. skrivit att jag tror att vi mår bättre av att äta mer vegetariskt tror jag det. Själv. Det här är alltså mina egna åsikter. Inte mina barns. Inte min arbetsgivares. Inte någon annans. Mina.
Så, för att vara övertydlig nu: Den eller De idiot(er) som under det senaste dygnet skickat flera hat- och hotmail till mig där du hotar min son och skriver att han aldrig ska få uppleva en till födelsedagstårta: Ge fan i det! På riktigt! Och ni som tycker att jag är en idiot för att jag skrivit mer om vegetarisk mat (eller du som tycker det, för att jag inte skriver tillräckligt mycket om det) - det räcker nu.
torsdag, juni 09, 2011
Idag...
Idag, för tre år sen, hände något väldigt speciellt. Jag blev pappa för andra gången i mitt liv. Den gången till en liten kille, som nu vuxit upp och blivit stora karl'n! Idag fyller han tre år.
Och som treåring vill man gärna ha tårta. Gräddtårta, för det står det alltid i alla barnböcker. Min son är emellertid laktosintolerant, så det blir att få fixa egen tårta. Det finns inga laktosfria gräddtårtor att köpa på konditori (varför gör det inte det, förresten?).
Och jag är ju notoriskt dålig på att baka.
Men med ett par sockerkaksbottnar, lite hjortronsylt, råkräm och lite vispad laktosfri grädde blev det denna lilla konstruktion. Garnerad med grabbens älsklingsgodis - gummibjörnar.
Så - grattis, killen! Grattis på treårsdagen! Och hoppas du gillar tårtan, när du kommer hem från förskolan!
Och som treåring vill man gärna ha tårta. Gräddtårta, för det står det alltid i alla barnböcker. Min son är emellertid laktosintolerant, så det blir att få fixa egen tårta. Det finns inga laktosfria gräddtårtor att köpa på konditori (varför gör det inte det, förresten?).
Och jag är ju notoriskt dålig på att baka.
Men med ett par sockerkaksbottnar, lite hjortronsylt, råkräm och lite vispad laktosfri grädde blev det denna lilla konstruktion. Garnerad med grabbens älsklingsgodis - gummibjörnar.
Så - grattis, killen! Grattis på treårsdagen! Och hoppas du gillar tårtan, när du kommer hem från förskolan!
Pimpad snabblunch
Det finns en fördom om att kockar ALLTID äter mat gjord från grunden. Att vi alltid har en fond gående på spisen och står och glatt styckar allt kött själva. Det är förstås inte sant. Även kockar vill ibland ägna sin tid åt att göra något annat, kanske viktigare, som att umgås med barnen, läsa en bok eller ringa mamma och pappa...
I de fallen händer det att tillochmed jag faller till föga och tar fram något färdiglagat som jag bara behöver värma. Som härom dagen, då jag tog fram en färdigsoppa på tetrapack från Kelda. Något slags "toskansk tomatsoppa". Den var helt ok. Kryddig, men inte för het. Men givetvis var jag tvungen att pimpa till den lite. Man måste ju, inte minst för självförtroendets skull, visa sig själv att man KAN laga mat, även om man inte alltid behöver det!
Jag hackade i ett par vitlöksklyftor, hade i lite torkad basilika, lite passerad tomat, olivolja och kycklingfond.
Sen var soppan ungefär som jag ville ha den.
Serverade den med pasta i botten av skålen, lade en klick italiensk färskost i och ripplade lite olivolja på den och dekorerade med ett basilikablad. Och vips, blev den där färdiga soppan en liten festmåltid. Att servera med ett gott bröd till blev min "lunch på fem minuter"-räddning.
I de fallen händer det att tillochmed jag faller till föga och tar fram något färdiglagat som jag bara behöver värma. Som härom dagen, då jag tog fram en färdigsoppa på tetrapack från Kelda. Något slags "toskansk tomatsoppa". Den var helt ok. Kryddig, men inte för het. Men givetvis var jag tvungen att pimpa till den lite. Man måste ju, inte minst för självförtroendets skull, visa sig själv att man KAN laga mat, även om man inte alltid behöver det!
Jag hackade i ett par vitlöksklyftor, hade i lite torkad basilika, lite passerad tomat, olivolja och kycklingfond.
Sen var soppan ungefär som jag ville ha den.
Serverade den med pasta i botten av skålen, lade en klick italiensk färskost i och ripplade lite olivolja på den och dekorerade med ett basilikablad. Och vips, blev den där färdiga soppan en liten festmåltid. Att servera med ett gott bröd till blev min "lunch på fem minuter"-räddning.
onsdag, juni 08, 2011
Lemonad
Sådana här varma dagar är det gott med något kallt att svalka sig med. Som min lemonad.
4 citroner
1½ dl socker
5 dl vatten
Skär citronerna i klyftor. Pressa ur juicen ur dessa och lägg i klyftorna och juice i en kastrull.
I med socker och vatten. Koka upp tills lagen är klar i färgen.
Häll över lemonaden i en vid bunke, genom durkslag. Den svalnar snabbare i bunken än i kastrullen. Ställ gärna bunken i kallt vattenbad eller på is.
Pressa ur det sista ur citronklyftorna du har i durkslaget ned i lemonaden.
Låt svalna.
Servera väl kyld. Gärna med is.
Efter Alexander Nilsson och Per Morberg...
Kollar efter ett tips på twitter in Regular Ordinary Swedish Meal Time på youtube, ett matlagningswebb-tv-program som skall handla om vanlig svensk matlagning.
Borde egentligen bli förfärad, men tänker att det här nog egentligen är en naturlig följd av de lite mer yviga utspelen av TV-kockar på senaste tiden. PerMorberg som slänger och dänger med nyslaktat kött, skrapar bredvid från skärbrädan och gör "rustik" mat. Alexander Nilsson med sina stora gester och svengelska ibland väldigt högljudda utrop. Det här känns liksom som om man har tänkt:
"Well, är det såhär svensk mat-TV ska se ut, då skall inte vi vara sämre". Och så har man gjort den här hobby-produktionen.
I just det här programmet görs köttbullar. Och man tar i så man nästan kräks för att spela över klyshorna. Det slängs, dängs, skvätts, kastas grejer osv. och jag får associationer till en annan svensk matlagningskändis:
Den svenske kocken, från mupparna.
och blir lite beklämd. Är det såhär svensk mat uppfattas utomlands? Hafsigt, slafsigt, med högljudda kockar som talar ett hemmagjort språk i köken? Som slänger och dänger med ingredienser, spiller och drullar och har sig? Och är det bilden vi vill förmedla?
Svensk matlagning har länge, bland andra européer varit lite av ett skämt. Man har skämtat om att "i sverige kan man laga två sorters sås. Och de definieras av inget annat än färgen". "Svensk matlagning är antingen brunsås eller vitsås".
Själv trodde jag att vi kommit en bit ifrån den här nidbilden av svensk matlagning. Att vi i stället hade kommit att bli ett land man sneglar lite på ute i europa, efter framgångar med profilkrogar som "Franzen/Lindeberg", Bocuse d'or-deltagare och annat. Men det här verkar helt enkelt vara en stämpel som är väldigt svår att tvätta bort - svensk matlagning är slafsig. Och högljudd. Och mest bara kladdig.
Och det är synd.
Jag gillar både Per och Alexander. Shit - Alexander har lärt mig något av det viktigaste jag kan! Och det är världens trevligaste killar. Per fick mig att återigen gå tillbaka till grunderna och jaga smaker i stället för att på ett nästintill larvigt sätt dutta och stapla mat på höjden. Så - all heder åt de killarna. Frågan är bara om de vet vad de ställt till med.
För när man ser det här blir i alla fall inte jag speciellt sugen på svensk mat!
Borde egentligen bli förfärad, men tänker att det här nog egentligen är en naturlig följd av de lite mer yviga utspelen av TV-kockar på senaste tiden. PerMorberg som slänger och dänger med nyslaktat kött, skrapar bredvid från skärbrädan och gör "rustik" mat. Alexander Nilsson med sina stora gester och svengelska ibland väldigt högljudda utrop. Det här känns liksom som om man har tänkt:
"Well, är det såhär svensk mat-TV ska se ut, då skall inte vi vara sämre". Och så har man gjort den här hobby-produktionen.
I just det här programmet görs köttbullar. Och man tar i så man nästan kräks för att spela över klyshorna. Det slängs, dängs, skvätts, kastas grejer osv. och jag får associationer till en annan svensk matlagningskändis:
och blir lite beklämd. Är det såhär svensk mat uppfattas utomlands? Hafsigt, slafsigt, med högljudda kockar som talar ett hemmagjort språk i köken? Som slänger och dänger med ingredienser, spiller och drullar och har sig? Och är det bilden vi vill förmedla?
Svensk matlagning har länge, bland andra européer varit lite av ett skämt. Man har skämtat om att "i sverige kan man laga två sorters sås. Och de definieras av inget annat än färgen". "Svensk matlagning är antingen brunsås eller vitsås".
Själv trodde jag att vi kommit en bit ifrån den här nidbilden av svensk matlagning. Att vi i stället hade kommit att bli ett land man sneglar lite på ute i europa, efter framgångar med profilkrogar som "Franzen/Lindeberg", Bocuse d'or-deltagare och annat. Men det här verkar helt enkelt vara en stämpel som är väldigt svår att tvätta bort - svensk matlagning är slafsig. Och högljudd. Och mest bara kladdig.
Och det är synd.
Jag gillar både Per och Alexander. Shit - Alexander har lärt mig något av det viktigaste jag kan! Och det är världens trevligaste killar. Per fick mig att återigen gå tillbaka till grunderna och jaga smaker i stället för att på ett nästintill larvigt sätt dutta och stapla mat på höjden. Så - all heder åt de killarna. Frågan är bara om de vet vad de ställt till med.
För när man ser det här blir i alla fall inte jag speciellt sugen på svensk mat!
Lyxkrogkoncern med gangstermetoder?
Kommentar: Det här är en schemalagd post, som publiceras då jag står i ett annat kök och lagar mat, så jag lär inte kunna svara på kommentarer på några timmar. Eller ta bort inlägget för att någon advokat hör av sig. Bara så ni vet.
Min gamla polare Emanuel har på sin blogg ibland en samling länkar till intressanta frågeställningar i bloggosfären (används det ordet fortfarande, förresten, eller är jag en nätdinosaurie? Nej - svara inte förresten!)
Hittar där en länk till en story som gör mig riktigt upprörd.
Grejen är följande: En skribent och bloggare på Nöjesguiden har skrivit ett blogginlägg om en klubb han drivit på F12 Terassen och hur man från restaurangens sida tyckt att det släppts in för många 'förortsmänniskor' där.
I blogginlägget skriver han bl.a.
När blogginlägget publicerats blir skribenten HOTAD av en medarbetare inom F12-gruppen. På krogen.
Och då kopplar F12 in sina advokater. Och Nöjesguiden tvingas ta bort blogginlägget. Och bloggaren/skribenten blir portad. Tydligen på flera krogar.
Detta för att han haft åsikter om hur han skall få driva sin egen klubb. Och publicerat dem.
Det här tycker jag är ruttet! Att man som restaurang tycker att klientelet är fel på en klubb är kanske berättigat, men det känns i det här fallet inte så lite (smyg?)rasistiskt att prata om 'förortsmänniskor' och 'blattar' som de som inte är välkomna på restaurangen i fråga och sedan hänvisa till något slags 'image som restaurangen i fråga vill upprätthålla. Allas pengar är väl bra pengar, i restaurangbranchen, liksom? Eller?
Och att sedan ge sig på den som tycker annorlunda, med advokater, genom att porta honom från flera restauranger (inte bar den där klubben bedrivits) och fysiskt hota honom, för att han skrivit om sina åsikter, det tycker jag är riktigt läskigt.
Och jag inser att jag också kommer att bli portad från F12-gruppens ställen genom att jag tycker så.
F12-gruppen vill inte kommentera händelserna.
Läs mer Här och Här.
Min gamla polare Emanuel har på sin blogg ibland en samling länkar till intressanta frågeställningar i bloggosfären (används det ordet fortfarande, förresten, eller är jag en nätdinosaurie? Nej - svara inte förresten!)
Hittar där en länk till en story som gör mig riktigt upprörd.
Grejen är följande: En skribent och bloggare på Nöjesguiden har skrivit ett blogginlägg om en klubb han drivit på F12 Terassen och hur man från restaurangens sida tyckt att det släppts in för många 'förortsmänniskor' där.
I blogginlägget skriver han bl.a.
"Tjafsar du med fel killar är du körd. Jag skulle gärna vilja veta vad som hände. Var jag för ”blattig” för deras smak? Var det för många skämt om att de är 40 och ligger med 18-åringar (ta ett skämt)? Ställde jag för mycket krav på några män som alltid fått som de velat? Jag lär aldrig få svaret."
När blogginlägget publicerats blir skribenten HOTAD av en medarbetare inom F12-gruppen. På krogen.
Senare under natten när jag var ute, kommer en av männen som står för driften fram till mig på krogen vid tre-tiden och är riktigt förbannad för att jag "satt ut hans namn i tidningen", och berättar att han ska "förstöra mig i den här staden".
Och då kopplar F12 in sina advokater. Och Nöjesguiden tvingas ta bort blogginlägget. Och bloggaren/skribenten blir portad. Tydligen på flera krogar.
Detta för att han haft åsikter om hur han skall få driva sin egen klubb. Och publicerat dem.
Det här tycker jag är ruttet! Att man som restaurang tycker att klientelet är fel på en klubb är kanske berättigat, men det känns i det här fallet inte så lite (smyg?)rasistiskt att prata om 'förortsmänniskor' och 'blattar' som de som inte är välkomna på restaurangen i fråga och sedan hänvisa till något slags 'image som restaurangen i fråga vill upprätthålla. Allas pengar är väl bra pengar, i restaurangbranchen, liksom? Eller?
Och att sedan ge sig på den som tycker annorlunda, med advokater, genom att porta honom från flera restauranger (inte bar den där klubben bedrivits) och fysiskt hota honom, för att han skrivit om sina åsikter, det tycker jag är riktigt läskigt.
Och jag inser att jag också kommer att bli portad från F12-gruppens ställen genom att jag tycker så.
F12-gruppen vill inte kommentera händelserna.
Läs mer Här och Här.
tisdag, juni 07, 2011
Musik och mat - hör de ihop?
Gamla matpolarinnan och förebilden Lisa Förare Winbladh skall tillsammans med Alt Tumble och Håkan Lidbo göra radio i sommar. Den 17:e Juni är det dags för P2s nya program "köksradion". Läser i nätupplagan till "mat och vänner":
En frågeställning som faktiskt känns rätt viktig och relevant för mig som kock. För visst är det så - att laga mat för andra är aldrig bara att "sleva ihop något"? Det handlar om att sälja in en upplevelse. Att ge en erfarenhet. Och själva upplevelsen i sig själv är ju en summa av alla de där intrycken man som matgäst får vid måltiden? Liksom - om servicen är bra, om belysningen är den rätta, om smakerna gifter sig bra, om det är vackert upplagt på tallriken? Och om alla de här sinnena, lukt, syn, känsel, smak osv. är med i leken, varför inte också hörseln?
Jag hävdar att soundtracket till våra liv är minst lika viktiga för hur vi upplever olika händelser som händelserna i sig själva.
En romantisk måltid, med tända ljus, god mat, gott vin, väldoftande bordssällskap, vackert upplagd (maten alltså, inte nödvändigtvis bordssällskapet även om det kanske är det ultimata målet med måltiden), osv. kan alltihop förstärkas av Marwin Gaye med "Let's get it on" på en nedskruvad stereo i grannrummet?
Tänk Er nu samma upplägg, fast med t.ex. "thunderstruck" av AC/DC, och på högre volym på den där stereon? Romantikdödare som endast överträffas i effektivitet av barnprat om bajs kring matbordet.
Så? Visst är det så att mat och musik hör ihop? Och att upplevelsen av maten vi äter ibland är väldigt intimt förknippad med soundtracket till?
- Det är kul men också ganska mycket pussel då vi förutom att para ihop rätt mat och vin även ska få till musik så att den förstärker allt, säger Håkan Lidbo.
En frågeställning som faktiskt känns rätt viktig och relevant för mig som kock. För visst är det så - att laga mat för andra är aldrig bara att "sleva ihop något"? Det handlar om att sälja in en upplevelse. Att ge en erfarenhet. Och själva upplevelsen i sig själv är ju en summa av alla de där intrycken man som matgäst får vid måltiden? Liksom - om servicen är bra, om belysningen är den rätta, om smakerna gifter sig bra, om det är vackert upplagt på tallriken? Och om alla de här sinnena, lukt, syn, känsel, smak osv. är med i leken, varför inte också hörseln?
Jag hävdar att soundtracket till våra liv är minst lika viktiga för hur vi upplever olika händelser som händelserna i sig själva.
En romantisk måltid, med tända ljus, god mat, gott vin, väldoftande bordssällskap, vackert upplagd (maten alltså, inte nödvändigtvis bordssällskapet även om det kanske är det ultimata målet med måltiden), osv. kan alltihop förstärkas av Marwin Gaye med "Let's get it on" på en nedskruvad stereo i grannrummet?
Tänk Er nu samma upplägg, fast med t.ex. "thunderstruck" av AC/DC, och på högre volym på den där stereon? Romantikdödare som endast överträffas i effektivitet av barnprat om bajs kring matbordet.
Så? Visst är det så att mat och musik hör ihop? Och att upplevelsen av maten vi äter ibland är väldigt intimt förknippad med soundtracket till?
OT: Tisdagstema: Äventyr
Läser ju bloggen tisdagstema och idag är tisdagstemat äventyr. Ser mig själv som äventyrare, ibland, och inte sällan har de händelserna som i efterhand skulle kunna beskrivas som "äventyr" - d.v.s. att saker har gått lite oväntat, just varit förknippade med... Ja, just det, klättring. Här en bild från Ågelsjön, utanför norrköping. Just den här gången var jag "enögd" efter en av de där ögonoperationerna jag gått igenom (äventyr i sig) de senaste åren.
måndag, juni 06, 2011
Bloggtips: Studentköket skriver igen!
Ser till min stora glädje att bloggen studentköket har kommit igång igen! Bra där, O! Inlägget för dagen beskriver också ytligt en händelse som vi (O. och jag) sent kommer att glömma. Så - kolla in.
ehec-smittan spåras till böngroddar
Först var det importerade gurkor från spanien. Nu verkar det som om smittan är spårad till lokalt odlade böngroddar. I tyskland alltså.
I Expressen kan man läsa följande:
De fall som konstaterats här i Sverige är samtliga människor som rest i tyskland vid tiden för utbrottet. Det är alltså INTE - som något ägg skrev i mail till mig - ett skäl att inte äta grönsaker eller vara någon större risk för vegetarianer. Bara så vi vet.
Det ska vara en blandning av groddar och det är groddar som inte har exporterats utanför Tyskland.säger Lars Plym Forshell, smittskyddssamordnare på Livsmedelsverket till DN.
I Expressen kan man läsa följande:
Nu tror hälsovårdsmyndigheterna i Tyskland att man äntligen hittat smittkällan. Därför uppmanar man nu alla att sluta äta böngroddar. Enligt talesmannen Gert Hahne finns inga direkta bevis – men:
– Allt tyder på att det är därifrån smittan kommer, säger han enligt AP.
Flera som drabbats hade ätit på restauranger i Tyskland som nyligen fått leverans av böngroddar, skriver AP.
Varningen för att äta tomater, gurka och sallad står samtidigt fast tills vidare.
De fall som konstaterats här i Sverige är samtliga människor som rest i tyskland vid tiden för utbrottet. Det är alltså INTE - som något ägg skrev i mail till mig - ett skäl att inte äta grönsaker eller vara någon större risk för vegetarianer. Bara så vi vet.
söndag, juni 05, 2011
Upprop i aftonbladet: Inför en köttfri dag i veckan!
Läser i aftonbladet under "debatt" följande artikel som är ett upprop, där flera svenska artister ställer sig bakom att införa en köttfri dag i veckan.
Bakgrunden är följande:
Idag firas världsmiljödagen - en dag införd i FNs regi (F.ö. hölls den första världsmiljökonferensen i Sverige - vi har alltså varit ett föregångsland i miljöfrågor förr) och man försöker tänka på hur miljön globalt kan förändras till det bättre. Den enskilt största påverkbara delen av utsläpp av s.k. "växthusgaser" kommer från vår matkonsumtion. Den står för ungefär 25% av vad vi som människor släpper ut årligen (som jämförelse kan sägas att vi släpper ut ungefär 30% av våra personliga utsläpp genom våra kommunikationer som bilar och flygplan och sådär).
Att göra något radikalt åt hur vi åt skulle alltså kunna påverka miljön tämligen omgående. Och effektivt.
Som det står i artikeln:
Och det är tänkvärt.
Jag har skrivit om det förr (bl.a. härom dagen då jag hyllade en annan tidning som skrev bra om vegetarisk mat) men det här är en tanke jag själv har haft några gånger. Jag försökte genomföra en vegetarisk dag på matsedeln på förskolan för ungefär ett år sedan. Det gick inte alls.
De som satte sig emot det var vuxna. Antingen personal eller föräldrar till barn som gick på förskolan. Barnen åt. Även vegetariskt (och hade förmodligen kunnat vänjas till att äta vegetariskt i ännu större utsträckning om jag fått chansen att fortsätta). Men det här handlar inte om barnens matvanor. Det handlar om oss vuxna. Om vårt ansvar. Om vår attityd.
Let's face it - det är inte VI som kommer betala för vår överkonsumtion av kött i framtiden. Det är våra barn. Och deras barn.
Så jag välkomnar det här uppropet. Och hoppas nu bara att skolor och förskolor också hänger på. Att positiva exempel tas fram och skrivs om och uppmärksammas så att fler vågar göra likadant.
För den här frågan är viktig.
Även om det behövs ett gäng halvavdankande mellankändisar som skriver krönika i an aftonblaska för att vi ska börja tänka till lite.
--
EDIT: Den här artikeln verkar vara en som berör. Har nu läst ett par andra blogginlägg om saken och det verkar, på nätet, nu finnas folk som antingen A) tycker att det här är en lysande idé. Eller B) Tycker att det vore diktatoriskt att besluta om en köttfri dag. Jag har ju redan redogjort för min ståndpunkt, men jag vill bara säga att jag tycker att det verkar lite själviskt och ansvarslöst att något slags ultraliberalistisk tanke när det faktiskt handlar om den miljö vi lämnar över till våra barn?! Men det kanske bara är för att jag är pappa?
Bakgrunden är följande:
Idag firas världsmiljödagen - en dag införd i FNs regi (F.ö. hölls den första världsmiljökonferensen i Sverige - vi har alltså varit ett föregångsland i miljöfrågor förr) och man försöker tänka på hur miljön globalt kan förändras till det bättre. Den enskilt största påverkbara delen av utsläpp av s.k. "växthusgaser" kommer från vår matkonsumtion. Den står för ungefär 25% av vad vi som människor släpper ut årligen (som jämförelse kan sägas att vi släpper ut ungefär 30% av våra personliga utsläpp genom våra kommunikationer som bilar och flygplan och sådär).
Att göra något radikalt åt hur vi åt skulle alltså kunna påverka miljön tämligen omgående. Och effektivt.
Som det står i artikeln:
Enligt Naturskyddsföreningen är den absolut viktigaste klimatgärningen du som enskild individ kan göra att dra ner på konsumtionen av kött. Det är vad vi väljer att äta som spelar roll för klimatet och miljön, inte hur maten har producerats eller transporterats.
Och det är tänkvärt.
Jag har skrivit om det förr (bl.a. härom dagen då jag hyllade en annan tidning som skrev bra om vegetarisk mat) men det här är en tanke jag själv har haft några gånger. Jag försökte genomföra en vegetarisk dag på matsedeln på förskolan för ungefär ett år sedan. Det gick inte alls.
De som satte sig emot det var vuxna. Antingen personal eller föräldrar till barn som gick på förskolan. Barnen åt. Även vegetariskt (och hade förmodligen kunnat vänjas till att äta vegetariskt i ännu större utsträckning om jag fått chansen att fortsätta). Men det här handlar inte om barnens matvanor. Det handlar om oss vuxna. Om vårt ansvar. Om vår attityd.
Let's face it - det är inte VI som kommer betala för vår överkonsumtion av kött i framtiden. Det är våra barn. Och deras barn.
Så jag välkomnar det här uppropet. Och hoppas nu bara att skolor och förskolor också hänger på. Att positiva exempel tas fram och skrivs om och uppmärksammas så att fler vågar göra likadant.
För den här frågan är viktig.
Även om det behövs ett gäng halvavdankande mellankändisar som skriver krönika i an aftonblaska för att vi ska börja tänka till lite.
--
EDIT: Den här artikeln verkar vara en som berör. Har nu läst ett par andra blogginlägg om saken och det verkar, på nätet, nu finnas folk som antingen A) tycker att det här är en lysande idé. Eller B) Tycker att det vore diktatoriskt att besluta om en köttfri dag. Jag har ju redan redogjort för min ståndpunkt, men jag vill bara säga att jag tycker att det verkar lite själviskt och ansvarslöst att något slags ultraliberalistisk tanke när det faktiskt handlar om den miljö vi lämnar över till våra barn?! Men det kanske bara är för att jag är pappa?
Gräddstuvad pytt
Mer grillat
lördag, juni 04, 2011
Grillfest
Efter flera dagars solsken har grilloset stått som dimman vid lützen här i förorten. Och idag hade vi vår tur. På gården står en murad grill som alla i föreningen här kan/får använda, bara den är ledig. Och idag var den ledig. Samtidigt är det ju lördag, så barnen och jag gick på vår lördagspromenad till lidl för att köpa lördagsgodis. Och då blev det lördagsgodis även för oss vuxna (ja, barnen också, förstås, de måste ju också äta!) - tjocka revbensspjäll.
Med lite grilltillbehör som hemmagjord potatissallad och en god blandsallad med mozarella blev det en riktigt festlig, somrig, god lördagslunch.
Potatissallad på riktigt är egentligen världens enklaste. Man börjar med att röra ihop en majonnäs och koka tärnad potatis och sen rör man liksom bara ihop det. Men för att ta det från början:
(4 port)
6-8 potatisar av fast sort
Salt
2 äggulor
4 dl rapsolja (eller annan smakfriolja - INTE olivolja)
1 msk vitvinsvinäger
2 tsk senap
2 vitlöksklyftor
salt och peppar
Skala potatisen och tärna den.
Koka i lätt saltat vatten tills den är mjuk, men inte sönderkokt (kanske 20 minuter?).
Under tiden.
Blanda äggulor, vinäger och senap i en tämligen stor bunke
Vispa - med ballongvisp - ned oljan droppvis. Majonnäsen kommer långsamt att tjockna. Du får stora biceps under tiden.
Skala och hacka vitlöksklyftorna.
Smaka av med salt och grovmalen svartpeppar.
Låt potatisen svalna. Gärna under kallt vatten.
När potatisen kallnat. Rör i majjon i potatistärningarna. Klart!
Salladen bredvid, här uppe, är så enkel att jag inet tänker beskriva den mer än "gör sallad, se till att ha tomater med. I med mozzarella".
BBQ-sås:
2 msk tomatpuré
½dl passerade tomater
2 msk flytande honung
½ dl matolja/rapsolja
1 msk pepprig olivolja
1 tsk soja
Två vitlöksklyftor
1 tsk saturnus whisky-essens eller 2 cl rökig whisky
Möjligen lite rosmarin om man vill (men det ville inte jag idag)
Salt och vitpeppar efter behag
Finhacka vitlöksklyftorna.
Rör ihop allt i en liten bunke och låt stå och dra sig tills du skall använda såsen.
Pensla köttet med den, precis innan det skall på grillen.
Revbensspjällen:
Skär revbenen i fina bitar.
Förkoka eller stek i ugn på 180 grader ett tag, tills de är nästan klara. (Det gjorde jag idag, det tog lika lång tid som att göra de andra grilltillbehören - 20 minuter?)
Lägg på superhet grill i kanske 5-7 minuter på varje sida. Pensla noggrannt med bbq-såsen. Vänd ibland på revbenen och pensla på mer.
Busenkelt. Och ändå - på något sätt - mat på riktigt. Mat från grunden.
Med lite grilltillbehör som hemmagjord potatissallad och en god blandsallad med mozarella blev det en riktigt festlig, somrig, god lördagslunch.
(4 port)
6-8 potatisar av fast sort
Salt
2 äggulor
4 dl rapsolja (eller annan smakfriolja - INTE olivolja)
1 msk vitvinsvinäger
2 tsk senap
2 vitlöksklyftor
salt och peppar
Skala potatisen och tärna den.
Koka i lätt saltat vatten tills den är mjuk, men inte sönderkokt (kanske 20 minuter?).
Under tiden.
Blanda äggulor, vinäger och senap i en tämligen stor bunke
Vispa - med ballongvisp - ned oljan droppvis. Majonnäsen kommer långsamt att tjockna. Du får stora biceps under tiden.
Skala och hacka vitlöksklyftorna.
Smaka av med salt och grovmalen svartpeppar.
Låt potatisen svalna. Gärna under kallt vatten.
När potatisen kallnat. Rör i majjon i potatistärningarna. Klart!
Salladen bredvid, här uppe, är så enkel att jag inet tänker beskriva den mer än "gör sallad, se till att ha tomater med. I med mozzarella".
BBQ-sås:
2 msk tomatpuré
½dl passerade tomater
2 msk flytande honung
½ dl matolja/rapsolja
1 msk pepprig olivolja
1 tsk soja
Två vitlöksklyftor
1 tsk saturnus whisky-essens eller 2 cl rökig whisky
Möjligen lite rosmarin om man vill (men det ville inte jag idag)
Salt och vitpeppar efter behag
Finhacka vitlöksklyftorna.
Rör ihop allt i en liten bunke och låt stå och dra sig tills du skall använda såsen.
Pensla köttet med den, precis innan det skall på grillen.
Revbensspjällen:
Skär revbenen i fina bitar.
Förkoka eller stek i ugn på 180 grader ett tag, tills de är nästan klara. (Det gjorde jag idag, det tog lika lång tid som att göra de andra grilltillbehören - 20 minuter?)
Lägg på superhet grill i kanske 5-7 minuter på varje sida. Pensla noggrannt med bbq-såsen. Vänd ibland på revbenen och pensla på mer.
Busenkelt. Och ändå - på något sätt - mat på riktigt. Mat från grunden.
onsdag, juni 01, 2011
Veckans pysselpost: Slottsstek
Ibland får jag för mig att vara lite mer pysslig i köket. Att laga riktig mat, så att säga. Att laga allt från grunden (var den nu är någonstans? Jag har aldrig fött upp en ko själv för att sedan slakta den, eller mjölkat den för att få mjölk som jag kan kärna till grädde... Fast det där känner jag är ett eget blogginlägg). Så - i alla fall - idag hade jag bestämt mig för slottsstek. Det är en rätt som är rätt pysslig. Allra bäst blir nämligen steken om man gör den en dag före.
Och så får man ju - som biprodukt till själva steken - en massa godis att laga sås på, liksom "på köpet". Och då kan man pyssla vidare och göra en pysslig gräddsås. Med fond man kokat själv. Och fond är pyssligt. Och mysigt. Visst har jag skrivit om fond här på bloggen tidigare? Nåväl. Ibland vill jag - i ett liv fullt av kompromisser - inte kompromissa. Jag vill laga mat "på riktigt". Utmana mig själv. Visa för mig själv och min omgivning att jag faktiskt kan laga mat. "Från grunden". Och på riktigt.
Idag var en sådan dag.
Det som gör det lite roligt är att jag pratade med en kockkollega som också arbetar på förskola och som hävdade att hon inte hann laga mat på det här sättet. Att det är för mycket pyssel. Att hon därför tar genvägar och köper steken sous-vide. Köper fonden till sås på flaska. Att hon aldrig tar sig tid att göra pressgurka utan i stället serverar mor annas smörgåsgurka till barnen. Hon var helt chockad!
Jag själv anser att vi som är kockar ibland måste utmana oss såhär. Att det är vårt förbannade jobb att ibland visa att vi faktiskt kan laga mat. Jag tar också genvägar ibland. Jag fuskar. Och jag hatar det. Därför är en dag som idag skön. Ett bevis på att jag faktiskt är kock!
Just receptet här är inte helt autentiskt, på något sätt, för jag gjorde inte precis såhär. När man skall laga mat till tvåhundranånting personer, som alla skall ha mat samtidigt får man kompromissa lite. Men här är i alla fall något slags recept. På slottsstek à la mode:
Lite skissartat ser receptet ut såhär:
Minst ett kilo fransyska eller innanlår, något som går bra att göra stek på. Putsa det från hinnor och senor, men fettet kan vara kvar. Det kommer att smälta och bli jättegott!
Bryn köttet i panna på tämligen hög värme, i lite smör och rapsolja. Salta, peppra och lägg sedan över i stekgryta.
I med lite vatten i grytan. I med rotsaker (morötter, lök, selleri, palsternacka) och lite kryddor (lagerblad, någon vitlöksklyfta). Ta sedan ett par ansjovisfiléer och låt dem simma runt i spadet. Häll på ett glas (eller ett par) rödtjut.
In i ugnen med stektermometer. Kör så långsamt du kan tills kärntemperaturen i mitten är 67 grader.
Ta ur köttet.
Sila spadet över i en ny kastrull. Koka ned det. Koka fond på det med lite mer rotsaker och kryddor, om det behövs. Smaka av med salt, peppar och lite socker.
Så är det dags att göra pressgurka:
Skiva eller hyvla gurka tunt med en osthyvel (eller använd mandolin, eller grönsaksskärmaskin, om du har en sådan). Koka inläggningslag på en del ättikssprit (12%) till två delar socker och tre delar vatten. Lägg i ett par kryddpepparkorn och lagerblad i lagen medan den kokar upp. När lagen är genomskinlig och sockret löst upp sig - häll över i något annat. Låt svalna.
I med gurkan i lagen. Strö finhackad persilja över. Lägg möjligen under press för att få bättre konsistens.
Gräddsås:
Av fonden du fått från skyn kan du nu koka gräddsås och egentligen är det världens enklaste. Jag brukar ta 50/50 av grädde och creme fraiche. Smaka av med salt och peppar. Om såsen behöver sötas lite kan man röra i lite äppelmos. Det är alltid gott!
Och så får man ju - som biprodukt till själva steken - en massa godis att laga sås på, liksom "på köpet". Och då kan man pyssla vidare och göra en pysslig gräddsås. Med fond man kokat själv. Och fond är pyssligt. Och mysigt. Visst har jag skrivit om fond här på bloggen tidigare? Nåväl. Ibland vill jag - i ett liv fullt av kompromisser - inte kompromissa. Jag vill laga mat "på riktigt". Utmana mig själv. Visa för mig själv och min omgivning att jag faktiskt kan laga mat. "Från grunden". Och på riktigt.
Idag var en sådan dag.
Det som gör det lite roligt är att jag pratade med en kockkollega som också arbetar på förskola och som hävdade att hon inte hann laga mat på det här sättet. Att det är för mycket pyssel. Att hon därför tar genvägar och köper steken sous-vide. Köper fonden till sås på flaska. Att hon aldrig tar sig tid att göra pressgurka utan i stället serverar mor annas smörgåsgurka till barnen. Hon var helt chockad!
Jag själv anser att vi som är kockar ibland måste utmana oss såhär. Att det är vårt förbannade jobb att ibland visa att vi faktiskt kan laga mat. Jag tar också genvägar ibland. Jag fuskar. Och jag hatar det. Därför är en dag som idag skön. Ett bevis på att jag faktiskt är kock!
Just receptet här är inte helt autentiskt, på något sätt, för jag gjorde inte precis såhär. När man skall laga mat till tvåhundranånting personer, som alla skall ha mat samtidigt får man kompromissa lite. Men här är i alla fall något slags recept. På slottsstek à la mode:
Lite skissartat ser receptet ut såhär:
Minst ett kilo fransyska eller innanlår, något som går bra att göra stek på. Putsa det från hinnor och senor, men fettet kan vara kvar. Det kommer att smälta och bli jättegott!
Bryn köttet i panna på tämligen hög värme, i lite smör och rapsolja. Salta, peppra och lägg sedan över i stekgryta.
I med lite vatten i grytan. I med rotsaker (morötter, lök, selleri, palsternacka) och lite kryddor (lagerblad, någon vitlöksklyfta). Ta sedan ett par ansjovisfiléer och låt dem simma runt i spadet. Häll på ett glas (eller ett par) rödtjut.
In i ugnen med stektermometer. Kör så långsamt du kan tills kärntemperaturen i mitten är 67 grader.
Ta ur köttet.
Sila spadet över i en ny kastrull. Koka ned det. Koka fond på det med lite mer rotsaker och kryddor, om det behövs. Smaka av med salt, peppar och lite socker.
Så är det dags att göra pressgurka:
I med gurkan i lagen. Strö finhackad persilja över. Lägg möjligen under press för att få bättre konsistens.
Gräddsås:
Av fonden du fått från skyn kan du nu koka gräddsås och egentligen är det världens enklaste. Jag brukar ta 50/50 av grädde och creme fraiche. Smaka av med salt och peppar. Om såsen behöver sötas lite kan man röra i lite äppelmos. Det är alltid gott!
tisdag, maj 31, 2011
Bra, City!
Vad jag emellertid fastnade för i den där krönikan, och det största skälet till att jag skriver det här blogginlägget är det här citatet, som jag tycker är väldigt talande:
Jag måste inte äta kött. Länge gjorde jag inte det. Men till slut kändes det omöjligt att låta bli. Det har inget med näringsvärde att göra. Det handlar om smak, men framför allt, om gemenskap.
Det är tråkigt att gå ut och äta när man är hänvisad till risotto, en halvhjärtad pasta eller grytgegga. De alternativ som brukar gälla även på lite bättre restauranger. Man känner sig som den ständige förloraren, någon alla måste tycka synd om.
Och här kan jag känna igen mig lite i attityden från olika restaurangkök. Vegetarianer är fel. De äter fel och de gör fel. För min fina köttbit, som jag lagt omtanke och eftertanke på att både laga till enligt perfektion och sedan lägga upp så snyggt jag bara kan - den äter de inte. Och de vill inte ha såser av mina fina fonder. Och de vill äta mat med kanske inte dyrare, men mer ovanliga råvaror än alla andra av mina gäster. De som kommer tillbaka varje kväll för att de vill äta min köttbit, för att de vet precis hur jag lagar den.
Mina stammisar.
Och vegetarianer blir aldrig stammisar på en restaurang som inte är vegetarisk. Faktiskt inte ens på en som "bara också" serverar kött. Serverar jag kött kommer jag att bli ratad av vegetarianer. I alla fall som stamgäster.
Och det är tråkigt.
För jag gillar verkligen vegetarisk mat. Och jag vill verkligen lära mig mer om det. Och jag vet att jag - inte minst av miljöskäl - borde äta mer vegetariskt.
Jag försökte faktiskt införa en vegetarisk dag i veckan i min veckomatsedel på jobbet för ungefär ett år sedan. Det gick inte alls. Och faktiskt var det inte barnen som var motvalsar. Det var personalen. Och föräldrarna. Det finns fortfarande människor som tycker att "vegetariskt är inte riktig mat" eller att "jag är ingen gräsätare - jag äter gräsätare". Och med en sådan attityd kommer vi tyvärr inte heller att se så mycker förändringar i krogstockholm. Vegetarisk mat kommer att vara en mariginalföreteelse. Det kommer inte vara intressant för krogarna att satsa på den här gruppen gäster, helt enkelt för att A) de är en så liten del av målgruppen och B) de kommer ju inte tillbaka. De följer med ett annat gäng kompisar, där alla äter kött utom vegetarianen, och de äter sin "vegetariska tallrik" och sedan kommer de aldrig mer tillbaka.
Målgruppen är liten. Och målgruppen är köpstark. Men den är också väldigt kulturellt stark och många vegetarianer vill helst äta på enbart vegetariska restauranger.
Det är två sidor av samma mynt.
Vi mår alla bra av att äta mer vegetariskt. Och vår miljö mår bättre. Och vi kockar borde verkligen lära oss att laga mer vegetariskt. Inte minst för att det är gott och kul. Och framtiden ligger i att äta mer vegetariskt!
(Även för mig, som gillar att koka fond och stycka kött)
måndag, maj 30, 2011
Skaldjursfest på skarpövägen
Igår hade frk. W och jag skäl att fira. Så jag lagade hennes favorit/önskemat - "något med skaldjur".
Det fick bli en varsin havskräfta och några grönskalsmusslor som jag gratinerade med en liten stuvning på vitvinsmarinerad brunoise och lagd på en risotto på skaldjursfond.
Risotto:
En bit fänkål
Ett par schalottenlökar
Lite smör
1 dl risottoris (arborio)
1 glas vitt vin
En hel del skaldjursfond
Riven parmesan efter smak
Gör såhär:
Ta fram en stekpanna och värm den. I med tärnad fänkål och tärnad schalottenlök och lite smör.
När det börjar bli mjukt. Häll i riset i pannan och låt fräsa med, under omrörning, tills riskornen börjar bli vackert genomskinliga.
Häll över vinet. Det kommer att ånga rätt mycket.
Börja nu med att skopa i buljongen, en slev i taget, rör hela tiden i risotton. När riset sugit upp buljongen, tillsätt nästa, och fortsätt så (hela tiden under omrörning) tills riset är nästan mjukt.
Montera med riven parmesan.
Bonustips: Den där lilla kanten du får kvar av parmesanosten? Lägg i den i fonden och låt koka med, för att runda av sältan i buljongen. Det blir jättegott!
Stuvning till havskräftor och musslor:
Skär brunoise av en morot, en palsternacka och en bit rotselleri.
Lägg i en kastrull med lite smör och börja svetta rotsakerna.
I med en liten nypa salt.
Hacka ett par schalottenlökar i brunoise och låt svetta med rotsakerna.
Häll över lite vitt vin (en väldigt liten skvätt. ½ dl?) och låt ånga bort.
Häll över några dl grädde och toppred.
Gratinera
Klicka ut stuvningen över delade havskräftor och musslor. Riv rikligt med parmesan över. In i ugn på 200 grader i sisådär 10 minuter. Klart!
Det fick bli en varsin havskräfta och några grönskalsmusslor som jag gratinerade med en liten stuvning på vitvinsmarinerad brunoise och lagd på en risotto på skaldjursfond.
Risotto:
En bit fänkål
Ett par schalottenlökar
Lite smör
1 dl risottoris (arborio)
1 glas vitt vin
En hel del skaldjursfond
Riven parmesan efter smak
Gör såhär:
Ta fram en stekpanna och värm den. I med tärnad fänkål och tärnad schalottenlök och lite smör.
När det börjar bli mjukt. Häll i riset i pannan och låt fräsa med, under omrörning, tills riskornen börjar bli vackert genomskinliga.
Häll över vinet. Det kommer att ånga rätt mycket.
Börja nu med att skopa i buljongen, en slev i taget, rör hela tiden i risotton. När riset sugit upp buljongen, tillsätt nästa, och fortsätt så (hela tiden under omrörning) tills riset är nästan mjukt.
Montera med riven parmesan.
Bonustips: Den där lilla kanten du får kvar av parmesanosten? Lägg i den i fonden och låt koka med, för att runda av sältan i buljongen. Det blir jättegott!
Stuvning till havskräftor och musslor:
Skär brunoise av en morot, en palsternacka och en bit rotselleri.
Lägg i en kastrull med lite smör och börja svetta rotsakerna.
I med en liten nypa salt.
Hacka ett par schalottenlökar i brunoise och låt svetta med rotsakerna.
Häll över lite vitt vin (en väldigt liten skvätt. ½ dl?) och låt ånga bort.
Häll över några dl grädde och toppred.
Gratinera
Klicka ut stuvningen över delade havskräftor och musslor. Riv rikligt med parmesan över. In i ugn på 200 grader i sisådär 10 minuter. Klart!
Gårdsförsäljning igen
Har skrivit tidigare bl.a. här och här om det här med alkohol och hur det kan/bör/ska säljas.
Läser igen idag, om gårdsförsäljning, på SvD, under artikelpunkten "brännpunkt".
Där skriver centerpartisten Per Ankersjö bl.a.
Och det kan man ju tycka. Jag själv är egentligen inte emot ett alkoholmonopol. Men jag tror att Ankersjö har en poäng i att skälet till ett monopol är andra än vad de utger sig för att vara. Alkohol ger stålar. Till staten. Jag är för fri företagsamhet. Och jag gillar mat. Och Alkohol. Så egentligen borde vi vara bästisar, jag och Ankersjö.
Samtidigt skulle jag vilja se en annan lösning på det här problemet (i det fall det föreligger problem). Jag skulle vilja vända på Ankersjös argument och säga - jag skulle vilja se systembolag med en liten bar. Gärna som serverade mat till. Att ordna vinprovningar med t.ex. avsmakningar av ost och charkuterier till. Eller kunna sälja tapas som passar till den där balla riojan?
Jag har inget emot att man har speciella butiker där man kan köpa alkohol. Det finns speciella butiker för fisk. För kött och andra livsmedel. Varför inte alkoholhaltiga drycker? Jag skulle bara vilja se att det fanns butiker där jag kunde - som Ankersjö - kunna köpa maten på samma ställe som vinet. Kanske bara inte tvärtom, som Ankersjö vill?
Ps. Jag har principiellt inget emot gårdsförsäljning. Jag vill mest göra en poäng av att det skulle vara en bra idé med butiker för både alkohol och mat. Och att de gärna skulle kunna vara i systembolagets regi. Ds.
Läser igen idag, om gårdsförsäljning, på SvD, under artikelpunkten "brännpunkt".
Där skriver centerpartisten Per Ankersjö bl.a.
För mig är det självklart att man ska kunna köpa en flaska vin till maten i affären.
Och det kan man ju tycka. Jag själv är egentligen inte emot ett alkoholmonopol. Men jag tror att Ankersjö har en poäng i att skälet till ett monopol är andra än vad de utger sig för att vara. Alkohol ger stålar. Till staten. Jag är för fri företagsamhet. Och jag gillar mat. Och Alkohol. Så egentligen borde vi vara bästisar, jag och Ankersjö.
Samtidigt skulle jag vilja se en annan lösning på det här problemet (i det fall det föreligger problem). Jag skulle vilja vända på Ankersjös argument och säga - jag skulle vilja se systembolag med en liten bar. Gärna som serverade mat till. Att ordna vinprovningar med t.ex. avsmakningar av ost och charkuterier till. Eller kunna sälja tapas som passar till den där balla riojan?
Jag har inget emot att man har speciella butiker där man kan köpa alkohol. Det finns speciella butiker för fisk. För kött och andra livsmedel. Varför inte alkoholhaltiga drycker? Jag skulle bara vilja se att det fanns butiker där jag kunde - som Ankersjö - kunna köpa maten på samma ställe som vinet. Kanske bara inte tvärtom, som Ankersjö vill?
Ps. Jag har principiellt inget emot gårdsförsäljning. Jag vill mest göra en poäng av att det skulle vara en bra idé med butiker för både alkohol och mat. Och att de gärna skulle kunna vara i systembolagets regi. Ds.
söndag, maj 29, 2011
Frk. W fyller år
Har haft en bitvis bökig vecka. Mycket händer just nu. Kan inte skriva om allt, men man kan säga att livet rör på sig. Och ibland i lite oväntade och spännande riktningar.
Men en rolig grej som hänt i veckan var när Frk. W fyllde år och hade lite gäster härom dagen och jag fick vara med och hjälpa till med maten. Det är ju så - jag har inte så många andra sätt i reportoaren att visa omsorg på en födelsedag än att kanske bjuda på middag. Och middag blev det. Med lite medelhavstema.
Tog några bilder med mobilen (därav den dåliga kvaliteten på bilderna), men här är några av rätterna i alla fall. Enkelt, snabbt och gott.
Salata caprese.
Bresaola och marinerade oliver.
Enkel potatissallad.
Vi får se om jag orkar komma med lite recept senare...
Kram, alla, så länge.
Men en rolig grej som hänt i veckan var när Frk. W fyllde år och hade lite gäster härom dagen och jag fick vara med och hjälpa till med maten. Det är ju så - jag har inte så många andra sätt i reportoaren att visa omsorg på en födelsedag än att kanske bjuda på middag. Och middag blev det. Med lite medelhavstema.
Tog några bilder med mobilen (därav den dåliga kvaliteten på bilderna), men här är några av rätterna i alla fall. Enkelt, snabbt och gott.
Salata caprese.
Bresaola och marinerade oliver.
Enkel potatissallad.
Vi får se om jag orkar komma med lite recept senare...
Kram, alla, så länge.
tisdag, maj 24, 2011
Rödvinssås
Serverade schnitzel igår, på jobbet. Och gjorde rödvinssås och serverade med kapris. Rödvinssås är en sådan där grej som kan göra skillnad mellan fest och vardag. Tänk Er en vanlig grej som kycklingfilé. Den kan kännas lite trött och "onsdag", liksom. Mittiveckanmat. Men samma kycklingfilé med en skvätt rödvinssås med en örtkvist lagd uppå, och du har världens början på fredagskvällen!
Jag lärde mig att göra rödvinssås i forntiden, som kökspojk på ett franskt brasseri och receptet har jag fortsatt att förfina och laga då och då för att servera och piffa upp lite vardagliga rätter, eller servera till stekt och grillat kött, till kyckling och förstås gamla klassiker som schnitzel.
Rödvinssås
2 msk oxfond, gärna hemkokt
4 schalottenlökar
2 lagerblad
Några svartpepparkorn
Lite salt.
2 dl vatten
2½ dl rödvin
Lite majsstärkelse (maizena) för redning
1 msk smör
Salt
Vitpeppar
Koloritsoja
Hacka schalottenlöken och lägg i en kastrull med lite smör och låt det fräsa tills det blir mjukt
Häll i kalvfond och lagerblad och börja koka ned.
I med pepparkornen och rödvinet
Koka ned till hälften av volymen.
Sila av kryddorna
Red av med majsstärkelse och lite av skyn, som du vispar ihop till en redning en separat skål.
När såsen har tjocknat, färga den lite med koloritsoja, så den inte ser så beige ut, den får gärna vara nästan svart.
Blanka av såsen genom att montera ned lite rumstempererat smör.
Smaka av med salt och peppar.
Smaklig måltid!
Jag lärde mig att göra rödvinssås i forntiden, som kökspojk på ett franskt brasseri och receptet har jag fortsatt att förfina och laga då och då för att servera och piffa upp lite vardagliga rätter, eller servera till stekt och grillat kött, till kyckling och förstås gamla klassiker som schnitzel.
Rödvinssås
2 msk oxfond, gärna hemkokt
4 schalottenlökar
2 lagerblad
Några svartpepparkorn
Lite salt.
2 dl vatten
2½ dl rödvin
Lite majsstärkelse (maizena) för redning
1 msk smör
Salt
Vitpeppar
Koloritsoja
Hacka schalottenlöken och lägg i en kastrull med lite smör och låt det fräsa tills det blir mjukt
Häll i kalvfond och lagerblad och börja koka ned.
I med pepparkornen och rödvinet
Koka ned till hälften av volymen.
Sila av kryddorna
Red av med majsstärkelse och lite av skyn, som du vispar ihop till en redning en separat skål.
När såsen har tjocknat, färga den lite med koloritsoja, så den inte ser så beige ut, den får gärna vara nästan svart.
Blanka av såsen genom att montera ned lite rumstempererat smör.
Smaka av med salt och peppar.
Smaklig måltid!
söndag, maj 22, 2011
Stekt kolja med sparris, prociuttochips och örtolja
För någon vecka sedan lagades "lyxfisk" hos Frk. W. Alla barn, både mina och hennes åt med god aptit. Trots att det var fisk. Lättlagat, lättätet, Ja, lätt - för folk som tänker på det. Och så gott. Väldigt gott. Och snyggt.
(4 port)
1 kg färsk koljafilé
Smör till stekning
3 dl olivolja
Lite färska örter - persilja och basilika använde vi.
10 potatisar
Vatten till kokning
3 msk pressad citron
8 sparrisar
6 skivor prociutto
1 msk socker
Salt och peppar
Gör såhär:
Sätt ugnen på 250 grader.
Finhacka örterna och mixa med olivoljan. Smaka av med en nypa flingsalt och grovmalen svartpeppar.
Skala potatisen och mät upp vatten så att det räcker till att koka.
Tillsätt salt och koka potatisen
Skär till koljafiléerna och lägg dem i en het panna med lite smör.
Stek på varje sida i c:a 3-4 minuter. Låt dem vila på fat.
Koka upp vatten, lite smör, salt, socker och citron till en lag till sparrisen.
I med sparrisen. Låt koka i 5-6 minuter.
Lägg upp prociutton plant på en ugnsplåt, gärna på ett ugnsplåtspapper. Har man inget papper är det vettigt att olja plåten lite med lite olivolja.
Låt skinkan torka/steka ur allt fett ordentligt.
Lägg upp maten. Smula prociutton över.
Koreansk mattrend, Jens Linder är en hjälte (igen)
Läser nästan alltid om jag ser att Jens Linder har skrivit något. Han är en personlig hjälte. För några år sedan skrev han om grytor, i en kokbok, och jag blev så inspirerad att jag - som då mest byggde mat på höjden - helt gjorde bot och bättring och ställde mig som hängiven kalopskokare vid gjutjärnsgrytan igen.
Något år senare förutspådde han en matrevolution där vi skulle gå mer mot husmanskost igen. Och jag tog hans ord på allvar. Och fick jobb efter jobb, just för att jag kunde laga just husmanskost.
Så när Jens Linder skriver eller uttalar sig om något - ja, då gör man (eller läs: jag i det här fallet!) bäst i att läsa, lyssna och lära sig. Mäster talar!
Läser i dagens DN om Koreansk mat. Jens Linder har återigen skrivit en väldigt inspirerande artikel om koreansk grillmat. Och att den gastronomiska husguden själv älskar Kimchi. Hur är det möjligt att inte gilla honom?
Och just nu är koreansk mat hett. I mer än den bokstavliga betydelsen. Flera matskribenter har prickat in korea som nästa mattrendland och flera sjunger den genuina koreanska matens lov. Kul, tycker jag, som faktiskt inte kan nästan någonting om koreansk matlagning själv. Något nytt att lära mig mer om! Nya smaker att testa! Och vad skönt att ha just JL som någon att hålla i handen på denna oprövade mark på den gastronomiska kartan!
Och när han dessutom - på DNs webbplats - ger ytterligare tips om koreansk mat känns det både generöst, roligt och väldigt, väldigt Jens Linder.
Tack, mannen. Kudos!
Något år senare förutspådde han en matrevolution där vi skulle gå mer mot husmanskost igen. Och jag tog hans ord på allvar. Och fick jobb efter jobb, just för att jag kunde laga just husmanskost.
Så när Jens Linder skriver eller uttalar sig om något - ja, då gör man (eller läs: jag i det här fallet!) bäst i att läsa, lyssna och lära sig. Mäster talar!
Läser i dagens DN om Koreansk mat. Jens Linder har återigen skrivit en väldigt inspirerande artikel om koreansk grillmat. Och att den gastronomiska husguden själv älskar Kimchi. Hur är det möjligt att inte gilla honom?
Och just nu är koreansk mat hett. I mer än den bokstavliga betydelsen. Flera matskribenter har prickat in korea som nästa mattrendland och flera sjunger den genuina koreanska matens lov. Kul, tycker jag, som faktiskt inte kan nästan någonting om koreansk matlagning själv. Något nytt att lära mig mer om! Nya smaker att testa! Och vad skönt att ha just JL som någon att hålla i handen på denna oprövade mark på den gastronomiska kartan!
Och när han dessutom - på DNs webbplats - ger ytterligare tips om koreansk mat känns det både generöst, roligt och väldigt, väldigt Jens Linder.
Tack, mannen. Kudos!
Men allvarligt...
Okej. Idag är en ny dag. Och vem hade trott det efter gårdagen? Inte Harold Camping, i alla fall. Och idag skrattar i princip hela bloggosfären unisont.
Samtidigt: Karln har en poäng! Hur ska man annars ta den senaste tidens tecken? Alla religiösa skrifter förutspår ett armageddon föregått av en mängd händelser, så osannolika och så konstiga att de inte skulle kunna uppstå annars. Folk drabbas av kollektiv galenskap. Vem har inte hört uttrycket "när det snöar i helvetet"? Och med tanke på årets snörika vinter så... Well... Ni hajar min poäng.
- Finland slår sverige i Hockey-VM. Med fantasikalleankastruntpajsarsiffrorna 6-1. Åkandes typ på en skridsko var.
- Azerbadjan vinner Eurovision song contest.
- En femtonåring gungar i en bebisgunga. Och fastnar. Så att brandkåren får rycka ut och hjälpa till med att KLIPPA upp gungan.
- Krubb öppnar igen.
'nuf said.
Samtidigt: Karln har en poäng! Hur ska man annars ta den senaste tidens tecken? Alla religiösa skrifter förutspår ett armageddon föregått av en mängd händelser, så osannolika och så konstiga att de inte skulle kunna uppstå annars. Folk drabbas av kollektiv galenskap. Vem har inte hört uttrycket "när det snöar i helvetet"? Och med tanke på årets snörika vinter så... Well... Ni hajar min poäng.
- Finland slår sverige i Hockey-VM. Med fantasikalleankastruntpajsarsiffrorna 6-1. Åkandes typ på en skridsko var.
- Azerbadjan vinner Eurovision song contest.
- En femtonåring gungar i en bebisgunga. Och fastnar. Så att brandkåren får rycka ut och hjälpa till med att KLIPPA upp gungan.
- Krubb öppnar igen.
'nuf said.
lördag, maj 21, 2011
Krogsverige gick i bräschen. Nu - rökförbud på allmän plats?
Först kom förbudet på restauranger och caféer och övriga serveringar. Det var en arbetsmiljöfråga för de som jobbade där. Facket lade sig i och det blev en hel del stohej. Men på allvar - rökförbudet har kanske varit den enskilt största friskvårdande regel som genomförts av arbetsmiljöskäl i hela branchen. Någonsin.
Så - för något år sedan - infördes rökförbud under arbetstid för kommunalanställda (i min kommun). Rökare tvingades bort från entreer till förskolor och skolor. Och återigen, även om det den gången gällde "kundernas" miljö i stället för de arbetande (barnen, alltså, mer än personalen) kändes beslutet riktigt och väl underbyggt.
Nu vill miljöpartiet utöka rökfrihetslagarna. Och plötsligt känner jag - vänta här - är det här riktigt rätt? Jag vet inte riktigt. För visst måste det finnas möjlighet att ta ett bloss någon gång, någonstans? Eller vad säger ni? De som är rökare röker ju, som bekant?
Så - för något år sedan - infördes rökförbud under arbetstid för kommunalanställda (i min kommun). Rökare tvingades bort från entreer till förskolor och skolor. Och återigen, även om det den gången gällde "kundernas" miljö i stället för de arbetande (barnen, alltså, mer än personalen) kändes beslutet riktigt och väl underbyggt.
Nu vill miljöpartiet utöka rökfrihetslagarna. Och plötsligt känner jag - vänta här - är det här riktigt rätt? Jag vet inte riktigt. För visst måste det finnas möjlighet att ta ett bloss någon gång, någonstans? Eller vad säger ni? De som är rökare röker ju, som bekant?
Nya tag och nygamla taggar
Är tillbaka.
Och öppnar Krubb igen.
För nytillkomna läsare - vad är då Krubb? Och Vem är då jag?
Jag är en kock. Jag är - när jag skriver det här - 36 år gammal och jag arbetar som kock på förskola, där jag varit i 2½ år. Jag funderar emellertid mycket över mitt arbete och jag bloggar regelbundet om det. Jag skriver om mat. Mat jag lagar i jobbet och mat jag lagar hemma. Och om saker som rör just mitt arbete.
För en kort historik om vad jag gjort och vem jag är kan man antingen - som många potentiella framtida arbetsgivare har gjort - googla mig. Bland de första länkarna man då lär få upp handlar om hur jag en gång vann en mattävling och fick spela in mat-TV med Tina Nordström och få ett recept publicerat i en stor dagstidning. (Tävlingen gick förresten ut på att göra ett eget mat-tv-program).
När jag skrev som mest gästbloggade jag ibland på andra sajter, och skrev en del krönikor både här och där.
Jag har även gett ut ett par kokböcker, varav en vunnit pris några gånger.
Den där google-sökningen kommer förresten att generera en del svar om folk som skrivit om mig också. Eller folk som intervjuat mig i radio.
Eller så kan man ju alltid försöka maila mig.
Och öppnar Krubb igen.
För nytillkomna läsare - vad är då Krubb? Och Vem är då jag?
Jag är en kock. Jag är - när jag skriver det här - 36 år gammal och jag arbetar som kock på förskola, där jag varit i 2½ år. Jag funderar emellertid mycket över mitt arbete och jag bloggar regelbundet om det. Jag skriver om mat. Mat jag lagar i jobbet och mat jag lagar hemma. Och om saker som rör just mitt arbete.
För en kort historik om vad jag gjort och vem jag är kan man antingen - som många potentiella framtida arbetsgivare har gjort - googla mig. Bland de första länkarna man då lär få upp handlar om hur jag en gång vann en mattävling och fick spela in mat-TV med Tina Nordström och få ett recept publicerat i en stor dagstidning. (Tävlingen gick förresten ut på att göra ett eget mat-tv-program).
När jag skrev som mest gästbloggade jag ibland på andra sajter, och skrev en del krönikor både här och där.
Jag har även gett ut ett par kokböcker, varav en vunnit pris några gånger.
Den där google-sökningen kommer förresten att generera en del svar om folk som skrivit om mig också. Eller folk som intervjuat mig i radio.
Eller så kan man ju alltid försöka maila mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
