Det är helg och jag läser ikapp lite på favoritbloggen Matälskaren då jag slås av att Lisa verkar arg. Väldigt arg. På en massa saker. I torsdags var det Henrik Ennarts artikel om mjölk, i fredags var det kolsyrat mineralvatten, igår var det dinkelmyten och idag handlar det om rovfiske.
Jag ler lite för mig själv åt ilskan och undrar stilla om det snart blir sådär lagom småputtryigt mysigt på matälskaren igen att man hellre vill röra i grytorna än att ställa sig på gatan med plakat?
Missförstå mig rätt - Lisa skriver bra. Riktigt bra. Men just därför läser en hel del människor vad hon skriver. Hon är en maktfaktor bland matskrivande i Sverige och opinionsbildare av stora mått. När man så - om än tillfälligt - blir "arg på en massa saker" (jag skriver inom citationstecken, för jag tror att Lisa - egentligen - inte alls är arg, men har märkt att det, just nu, är lätt att skriva någon slags "debattinlägg" i de olika aktuella matmediafrågorna) finns det risk att man blir slagträ i debatten åt allskäns matglädjedödande krafter.
"Lisa, som kan så mycket om mat, tycker ju att [sätt in aktuell matfråga här] och det är PRECIS vad vi neoliberalanarkofeministekoveganisthizzbolaner tycker!"
Jaja. Jag skall inte raljera för mycket. Jag gillar Lisa (och de andra på Taffel). De är normalt sett "the good guys" i all debatt som syftar till att just öka lusten för god och nyttig mat. Jag bara hoppas att matälskaren åter tonar ned bröstklangen lite och skriver just så innterligt, roligt, rörande, komiskt, kärleksfullt och varmt om mat som jag vet att hon kan. Då kanske bloggen känns mer som "matälskare" och mindre av "omvärldshatare".
Ps. Och Lisa - om det kan få dig på bättre humör kan jag bjuda på en ekokaffe och kanske tillochmed en dinkelmuffin, om vi får till en fika någon dag! :-) Ds-
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ibland är det svårt att vara småputtrig. Som när härjningarna av EU:s fiskeflottor leder till svält i Afrika.
När ungarna som vuxna undrar vad vi egentligen gjorde medan haven fiskades ut och Afrika torkade sönder så vill jag kunna säga något mer än:
"Hade inte tid med det där vet ni. Opinion och sånt borde någon annan fixat. Jag var fullt upptagen av att baka muffins och koka kalops. Och att skriva småputtrigt om det. Vi hade det jättemysigt. Synd att det inte blev någon torsk kvar åt er, men jag kan berätta hur den smakade."
Men var lugn! Redan i morgon kommer recept på thailändskt revbensspjäll. ;-)
Och fikan tar vi snart. Kram
Jag kan inte dricka opastöriserad mjölk - sjukdomseländet. Skulle gärna ta emot buttermilk för det älskar jag. Och eftersom opastöriserad mjölk är en grej så faller en massa ost bort. Det är ingen direkt order från läkarhåll, mer en försikthetsåtgärd eftersom jag tar immunmodulerande medel. Har jag levt så här länge så vore det synd att skriva någonstans att hon snavade på mjölken.
Skicka en kommentar