Konferensen

Som jag skrivit tidigare var jag i torsdags kväll och så hela fredagen på konferens med jobbet. En händelse som jag, som vanligt när det gäller socialt liv med folk jag inte riktigt känner, bävat något inför.

Det hela började redan på torsdag eftermiddag med ett personalmöte på själva arbetsplatsen och med en lite festligare middag. Sedan blev det att sätta sig i bilar och åka i karavan mot Hågelbyparken, i Tumba. När vi kom fram var det kallt och beckmörkt och de första minuterna gick åt till att orientera sig och sedan "inmuta territorium" i form av sovrum. De olika rummen kan förmodats ha - liksom jag - gjort upp eldpostlista enligt konstens alla regler, delat in rummet i skddssektorer (och delat upp dessa mellan sig) och sedan gått igenom allas fasta eldställningar och mineringskartor... Eller möjligen inte, eftersom jag snart blev varse att jag var enda människan med Y-kromosom i gänget.

Nu började emellertid "galej" under tämligen avslappnade former. Frågesport (jodå - det är PEDAGOGER vi har att göra med!), snacks, dricka och en inte föraktlig mängd allsång ackompanjerad på gitarr. Bitvis trevligt och bitvis... Dylan, kan vi väl säga. :-)

Då jag är en människospillra av klent virke gick jag och törnade in redan vid strax efter tolvslaget. De tappraste lär ha hållit igång tills fyratiden på morgonen.

Att åka på konferens medför emellertid vissa förpliktelser och andra viktiga åtaganden och fredagsmorgonen var inget undantag. Redan klockan 07.30 började arbetsdagen, och då med den på konferens obligatoriska frukostbuffén. Frukostbuffén är dagens viktigaste buffé och skall därför inte tas lättvindigt! Man skall stå sig på den hela vägen fram till lunchbuffén!

Speaking of which - En riktigt fräsch "lantbuffé" med mycket grönsaker, röror, vildris, couscous och roliga små sallader. Animaliska proteiner i form av kalkon och varmrökt sik och annars roliga sallader på spenat, mangold och andra roliga grejer (solrosskott - ärtskott osv.) Riktigt kul och bra, även om det inte är sådan mat jag själv varesig är bra på eller lagar speciellt ofta hemma. Kul och gott, i alla fall, att inte behöva laga maten själv!

Till eftermiddagsfikat trodde jag - för en kort sekund - nästan att jag lyckats snärja en av kollegorna med min oemotståndliga charm, då hon började blinka med ena ögat, från andra sidan bordet. Det visade sig emellertid att det fanns en annan - mycket mer naturlig - förklaring på även detta: hon hade helt enkelt fått solen i ögonen och satt och kisade.

Nåväl. In alles en väldigt trevlig konferens. Bra mat. Glada vänner och faktiskt - ett videoklipp av mig sjungandes "My Bonnie is over the ocean" görandes rörelser, som jag med fasa väntar på skall komma ut på youtube vilken sekund som helst. Om det alltid är såhär trevligt på Ekbackens konferenser hoppas jag att jag får följa med även på nästa!

(Och vinkevink, alla kollegor som läser det här!)