Ekonomi och ansjovis

Att jobba på restaurang är, förutom roligt och utvecklande också en ekonomisk realitet. Att ha restaurang är för ägaren ett sätt att tjäna pengar. Det är - bokstavligen - ens levebröd.

Det är på maten man tjänar stålarna. Att sälja käket. Att köpa in (ibland billiga) råvaror, förädla dem och sälja dem för mer än vad de kostat i inköp och processning. Det är liksom det det går ut på.

Man försöker att i det längsta därför göra slut på ändar, kanter och skalkar av allt, i ett professionellt kök. Ingenting slängs. Det gäller att ta till vara på allt. Och försöka sälja det. På något sätt.

- Den här veckan har jag bl.a. gjort en och annan sallad med räkor och kokt ägg. Jättegott. Men jag har fått några kokta ägg över.

- Jag har också serverat den där rimmade laxen, och några andra rätter, med färskpotatis. Jättegott, men det blir alltid några potatisar över, efter lunchservisen. Och dill, som jag garnerat laxtallrikarna med.

- Varje dag har jag röd lök och andra grönsaker kvar efter att ha gjort i ordning några sallader.

Hmm. Vad göra?

Jag gör givetvis min absoluta förrättsfavorit - något jag skrivit om många gånger tidigare här på bloggen. Jag tillsätter helt enkelt ansjovis i mina rester och gör en gubbröra. Så kan vi sälja den, på en skiva kavring.

--

Gubbröra (som den blev på jobbet):

10 små färskpotatisar
4 st ägg
2 röda lökar
40 g grovt hackad dill
50 g smör
4 st ansjoviskryddade sillfiléer

Smält smöret, och låt det svalna något
Tärna allt i små vackra bitar
Rör ihop försiktigt

Servera på kavring.