fredag, juni 10, 2011

Öppet brev: På förekommen anledning...

Hej, alla.

Till att börja med - och det här är viktigt - vad roligt att just DU hittat till min blogg! Den här bloggen vore rätt meningslös utan de några hundra läsare som kollar in den dagligen. Den är inte så stor och "hipp" som många andra matbloggar, men jag tror att jag hittat min nisch i hur jag skriver, och det verkar som om många läsare kommer tillbaka flera gånger. Det är jättekul!

Jag gillar mina läsare. Och det händer att de gillar mig. Eller vad jag skriver. Och det har alltid varit ett rätt trivsamt klimat här på bloggen, i kokmmentarer och länkningar osv. De gånger jag tyckt något kontroversiellt har vi ändå kunnat resonera oss fram till olika åsikter och kunnat ventilera dem. Både ni och jag. Och det har känts bra. Så ska det vara. Jag vill ha interaktivitet på bloggen. Och jag vill att ni skall kunna kommentera i inlägg eller skicka mail till mig om ni känner att ni vill uppmuntra mig. Eller om ni vill framföra kritik.

Jag har också en viss förståelse för att folk ibland skriver fortare än de tänker, så att säga, och att ord i affekt ibland kan bli lite onödigt hårda. Det kan kännas lite trist, förstås, att bli kallad "idiot" t.ex. men jag kan ta det, om det finns en tanke eller ett argument för att folk tycker att jag är det. Och oftast har sådana bloggkommentarer fått stå kvar. Jag har ibland tillochmed bloggat om brev jag fått där jag ibland bytt åsikt, efter att någon kallat mig idiot. Nåväl.

Med detta sagt.

Jag kommer ALDRIG tolerera att bli hotad. Och jag kommer aldrig tolerera att någon hotar mina barn.

Den här bloggen handlar om mig, som person, och mitt yrke, som kock. Och ibland har mina (eller andra) barn fått vara med på ett hörn, för att de är en stor del av mitt liv. Och mitt matlagande. Bloggens namn är ju "Krubb" och de flesta inläggen på bloggen handlar just om det. Krubb. Mat. I någon form. Jag brukar tänka mig lite för innan jag nämner andra personer än mig själv i blogginlägg, men oftast brukar det gå bra att publicera ett inlägg, t.ex. om min sons laktosöverkänslighet eller om dottern och jag lagat mat tillsammans. Då har det ofta varit för att det finns något slags pedagogisk poäng - något tips jag vill visa Er.

Och på samma sätt - när jag inte skriver om mina barn gör jag det av en tanke. När jag t.ex. skrivit att jag tror att vi mår bättre av att äta mer vegetariskt tror jag det. Själv. Det här är alltså mina egna åsikter. Inte mina barns. Inte min arbetsgivares. Inte någon annans. Mina.

Så, för att vara övertydlig nu: Den eller De idiot(er) som under det senaste dygnet skickat flera hat- och hotmail till mig där du hotar min son och skriver att han aldrig ska få uppleva en till födelsedagstårta: Ge fan i det! På riktigt! Och ni som tycker att jag är en idiot för att jag skrivit mer om vegetarisk mat (eller du som tycker det, för att jag inte skriver tillräckligt mycket om det) - det räcker nu.

14 kommentarer:

Jessika sa...

Instämmer.

tid. mat&blommor

Filippa sa...

Polisanmäl. På allvar. Folk tror inte att "näthot" är nåt att prata om för det är "ju bara på nätet" men det är straffbart och spårbart.

Förutom det; du har en bra blogg. Fortsätt det bra arbetet.

Liw sa...

Anmäl!

FamiljenFriluft sa...

Filippa och Liw: Klart.

Anne sa...

Vilka sjuka typer det finns. Bra att du anmält. That's the way.

Stefan sa...

@Jesper: Bra skrivet! Dessutom hot mot skribenten i en tämligen harmlös blogg, nästan Bullerby-aktig. Här är det ju bara trevligheter och inspiration. Lycka till!

FamiljenFriluft sa...

Anne och Stefan: Tack.

Din Onda Tvilling sa...

Ärkemiffon.

Säg till om någon behöver bli strypt för lite uppfostran eller så. Du vet var jag finns.

Och *fniss*
"Bullerbyaktig"
*fniss*

Det är ett adjektiv jag ska börja använda om dig oftare, tror jag.

Jessika sa...

Bra att du anmälde det!! hela det med näthat etc., många inser inte att man kan nysta rätt ordentligt nuförtiden. Jag har överlag aldrig förstått något av det med näthat, jag har fått några smällar på käften men jag frågar mig alltid hur och varför.
Och exakt hur förbannad kan eller får man, snarare, låta sig bli på tillgång/brist på grönsaker?

FamiljenFriluft sa...

Min onda tvilling: Tack - jag har ditt nummer någonstans. :-) Och om du kallar mig bullerbyaktig kommer jag ned till dig i semidanmark och piskar dig till skum på stortorget med en näve okokt spaghetti! :-)

Jessika: Ja. Det finns inte så mycket annat att göra i det läget...

Gustav Svensson sa...

Klickade in här från rss-läsarn för att också jag skulle uppmana att polisanmäla. Men då det redan var fixat så vill jag nu bara visa mitt stöd och uppmuntran till en bra blogg (som inte heller jag förstår hur det är möjligt att bli upprörd av).

FamiljenFriluft sa...

Gustav Svensson: Tack.

Granlund sa...

Hej!

Läser varje inlägg du skriver och tycker alltid att det är intressant och bra skrivet. Bli lite smått störd när jag såg att någon hotat dig och dina barn, jag menar, vad har du skrivit som kan irritera någon så mycket? Hade inte din Onda tvilling redan erbjudit sig att strypa någon så hade jag gjort det!

Tack för en bra blogg, och fortsätt gärna skriva, jag läser den varje gång ett nytt inlägg kommer. :)

Emanuel sa...

Folk är idioter.