Har skrivit det förr och kommer att skriva det igen - bara för att mat blir tillkrånglad ibland blir det inte alltid bra. Och det enkla är ofta det geniala. Som i fredags - då Fru Värn och jag firade bröllopsdag: Vi hade bestämt oss - i sista stund - för att gå på Öbergs rekommendation och äta på en kvarterskrog i några andra hemkvarter än våra egna, men inte så långt härifrån. Vi kommer dit och märker att krogen i fråga är en tidsmaskin - man går genom dörrarna och kommer in i brytpunkten mellan sent sjuttio- och tidigt åttiotal. Falska valv, persikofärgade väggar, inredning i falskt ädelträ. En bar med oljor, vinflaskor i bast och vinägrar på en hylla ovanför, serverings"lucka" på bardisken, en meny med rätter som "black and white", "sjötunga walewska" och en ankpate... "The good old stuff", helt enkelt.
Fru Värn åt "vitlöksfrästa champinjoner" (Ja, ni HÖR ju! Lysande!) medan jag tog en (väldigt stor, väldigt god) "toast skagen" (med fantastiskt god skagenröra) till förrätt. Varmrätten bestod i mitt fall av en nostalgisk "black and white" medan Fru Värn åt en sådan där Jugoslavisk schnitzel som är omöjlig att uttala - men ni vet? Kalvschnitzel med fårost och grejer? Paprikasås och pommes.
Gott. Och mycket mat.
Såpass mycket att vi faktiskt bestämde oss för att ta desserten hema, så att maten fick sjunka undan lite. Det gav mig dessutom en välbehövlig prommenad som hjälpte till att komma igång med ämnesomsättningen igen!
I den lokala coop-butiken sökte jag noggrannt igenom fruktdisken efter "något roligt" och kom - efter en stunds debatterande med mig själv - på att "varför krångla till det?" och köpte således några krav-odlade päron, en liten ask röda vinbär och ekologiska vindruvor (som var packade med en klase gröna och en med blå druvor i samma ask). En liten tur förbi det där stora stället med Lindt-choklad och en kaka med "equador" och desserten var fixad!
Väl hemma blev det (gott italienskt) kaffe till chokladen och frukten och lite halvromatiskt, sådär, med tända ljus och lugna samtal, sådär som det blir när vuxna människor faktiskt får lite tid ensamma att prata med varandra på, som vuxna människor kan göra...
måndag, september 22, 2008
Varför göra det svårt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Nyfiken som man är då, när man faktiskt bor i närheten :) Var åt ni? Jag har en gissning, men är inte helt hundra.
Det finns ett sånt ställe här också. Ingenting har hänt med inredningen sedan jag var liten. Drog med Anne dit också och hon dog ju inte på kuppen heller ;).
Jag höll härpå att lämna ett förslag på vad som kan hända när man firar på halvromantiska sätt men nej, vi ja, struntar i det.
Det har later fantastiskt. Jag planerar for narvarande en resa tillbaka till Sverige nagon gang after nyar.
Det har stallet later som ett perfekt stalle att ta min flickvan till. Hon har aldrig varit i Sverige sa det kunde vara ett kul stalle att ta henne till.
Jag var tillbaka over Jul och Nyar for tva ar sedan och hittade nagra riktigt bra restauranger som jag hoppas fortfarande finns kvar. Dessa parat med nagra nya fynd vill forhoppningsvis gora resan lyckad. Matvis atminstone. ;)
// Michael
http://www.freestylecookery.com
Anne: "Herrgår'n"
Jessika: Ja, när man firar på halvromantiska sätt kan nästan vad som helst hända! :-)
Swedish Mike: Hör av dig på "kotten@coyote.org", så kan du få adress och färdbeskrivning och sådär, ifall det är intressant. .
.. och precis det var min gissning ja :) Kul att ha rätt! Det var några år sen jag var där men det var verkligen över förväntan då med.
Skicka en kommentar