Som en kalldusch slår det mig när jag för en gångs skull bläddrar i ekonomisidorna i DN att "jag kommer inte att ha råd att nära mitt missbruk längre! Jag kommer att behöva sälja alla mina jordiska tillgångar (är det förresten någon som vill ha något hundratal gamla klätterböcker, kokböcker, en bättre begagnad microvågsugn? :-) )för att få råd till min 'fix."Jag talar givetvis om det där med att chokladen kommer att bli sisådär 15% dyrare. Choklad är ett sådant där godis som gjort en klassresa. Om man när jag var liten ville äta choklad dagarna i ända var man en gottegris. Numer är man en sybarit. En gourmet. Det har helt enkelt blivit socialt accepterat att äta choklad. Jag hörde tillochmed i konsum härom dagen ett barn klaga "Jamen, mamma - det är ju inte godis, det är ju choklad!"
Nåväl. Dyrt har det i alla fall blivit, liksom andra beroendeframkallande varor. Nu undrar jag bara hur lång tid det tar innan vi har en svart börs med folk som säljer smugglad choklad från mindre nogräknade ganstergäng, uppgörelser om "chokladterritorier" i den undre världen och folk som tigger utanför konsum om "ett par spänn till en bit choklad"... Ruskig tanke, det där! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar