Sunday blues

Sitter med ett glas ginger ale och tänker lite på termer som i att "livet är en tävling" och kommer på mig själv med att inte ha vunnit någonting i en tävling, sedan jag 1989 kom tvåa i Adolf Fredriks biljardturnering.

Har under den senaste tiden skickat in lite recept till recepttävlingar på nätet. I något fall har jag fått ett mail tillbaka att "vi tackar för ditt intresse men..." I inget av fallen har mitt recept ens blivit publicerat. Det känns lite sådär, faktiskt.

Har fått ett par andra mail av typen "vi tackar för dit intresse, men" under den här veckan också, vilket har varit lite tufft. Bl.a. ett från ett förlag, dit jag skickat manuset på min kokbok.

Läste reglerna för sista ronden i Mackans skrivartävling idag och har kommit fram till att jag nog inte kommer att lämna in något bidrag. Folk är redan klara med sina grejer och alla är mycket duktigare än jag. Det känns som "varför skall jag delta, när jag ändå inte kan vinna", liksom?

Såg att mat-blog-grannen Anne idag slutligen skrev om sin bearnaise. Kul. Fast hon hade gjort Nigellas recept och inte mitt. Kul att det gick bra, i alla fall. Och kul att ha kunnat hjälpa till. Anne var också väldigt snäll och länkade hit till bloggen.

Bloggen vars läsekrets tydligen växer lavinartat. Jag vet inte riktigt vad det har tagit åt folk? Inom loppet at bara två vekor har bloggen växt från ungefär 10-20 besök om dagen till nu varandes ungefär 100. I och för sig har jag ju bloggat om nyheter (och från tidningar som använder Twingly), men ändå? De flesta läsarna verkar dessutom inte komma "den vägen" utan många - runt 40% av alla nya läsare - kommer från Blod och Eld, vilket ju är lite förvånande, eftersom den här bloggen inte har maknadsförts där.

Har på tal om gårdagens intervju med Björn Nilsson, förresten, gjort Tacosås idag. Och guacamole. Och åt det tillsammans med ostgratinerade nachos (1 minut i micron!) i kväll. Ibland är man bara för himla trött och lat för att vara kreativ när man kommer hem och är hungrig, såhär på söndagkvällen.

Har lovat en av mina läsare att publicera ett recept idag också (det var ju några dagar sedan sist), så här kommer - för att jag inte orkar med något annat just nu - "min guacamole":

Guacamole

Ingredienser:
2 avocados - mogna. Gärna riktigt mjuka
1 msk olivolja, gärna ganska mild
1 msk citronjuice, eller 1 tsk limejuice
2 finhackade vitlöksklyftor
1 dl creme fraiche
En god nypa salt
Lite cayennepeppar

Mixa rubbet i en skål, med en stavmixer. Smaka av med salt och cayennepeppar

För laktosintoleranta kan man hoppa över creme fraichen, jag har med den mer för att ge en ljusare färg och en "slätare" konsistens. Guacamolen blir annars lite grynigare, men fortfarande god!

...och skurkar, lögnare och salladsbarägarinnor...

Alltså, såhär, va:

Jag bryr mig egentligen inte.

Det handlar om en salladsbar. I Göteborg.

Men, eftersom jag fick frågan per mail om vad jag tycker om blockaden mot salladsbaren i Göteborg efter mitt inlägg om skurkar härom dagen måste jag säga såhär:

Det är rätt stor skillnad på att som småföretagare inte teckna kollektivavtal med sina anställda (och dessa inte - dessutom - vill ha det) när dessa inte ens är med i facket och en annan att tömma ett företag på pengar och flytta utomlands, med hela personalen ståendes med lång näsa.

För Er som inte är så insatta i "salladsaffären" handlar det alltså om Sofia Appelgren, som äger en salladsbar i en saluhall i Göteborg som inte har kollektivavtal med sina anställda (som inte är med i facket). Hotell och Restaurang har till sist utlyst någon slags blockad och ingen får jobba. Sofia vill sälja salladsbaren och alla är ledsna. Ingen kan få anställning. Ingen som HAR anställning kan jobba ihop sina timmar och få någon slags lön. Ingen får dricks. Facket är å sin sida ledsna över att ingen vill vara medlem, eller ser den stora tjänsten de gör de anställda genom att se till att de inte kan jobba och tjäna pengar utan i stället måste leva på fackets A-kassa.

Det har det skrivits om i tidningen (DN och SvD) i typ en vecka nu och vi har kunnat följa en närmast dokusåpaaktig utveckling, där bl.a. Centerns ungdomsförbunds ordförande och Dominica Pycinska (stavas det så?) har gett sig in i det hela genom att vilja köpa den omtalade salladsbaren. Sofia vill inte sälja, osv. osv.

Nu, idag, går Socialdemokraternas förmodade nya partiledare - Mona Salin ut med< att "jag viker inte en tum" om kollektivavtalen i DN.

JA, jag tycker att det i hela den här grejen är folk som beter sig som skurkar, men när konkurrensen står mellan politiker och andra lögnare kan jag säga att den största boven här i alla fall inte är Sofia Appelgren.

Bloggintervju - recepttipsaren

I krubbs satsning att försöka ta reda på hur bloggen kan bli bättre, genom att intervjua dess läsare, har tuden idag kommit till Björn Nilsson, en av de läsare som regelbundet inkommer med frågor om recept. Björn är dessutom student, och har en egränsad budget att köpa gåslever och tryffel för, vilket gör att man som receptförfattare ibland får tänka till lite kring konceptet ”gott men billigt”. När Björn inte blir tvångsintervjuad av mig läser han till civilingenjör på Chalmers tekniska högskola, spelar bas, gitarr och piano och umgås med flickvännen…

Hej, Björn, hur mår du idag?
Jo tack. Bara bra. Idag var det ingen undervisning i skolan, bara lite slentrianräknande. Unnade mig dessutom en Calzone till lunch och har sedan jag kom hem tagit mig tid att spela gitarr i nån timme eller två. En helt klart lyckad dag.

Hur ofta läser du Krubb?
Skall jag vara ärlig så är jag ingen flitig krubb-läsare. Följer faktiskt inte någon blogg så där nitiskt, är mer något av en blogg-vagabond. Jag hinner helt enkelt inte med att ta in och processa all information som dagligen sköljer över mig.

Du är ju en av de som ställt frågor om recept på krubb - vad har varit det bästa receptet du läst på Krubb?
Vet inte om du la upp receptet på den där kycklingmarinaden med honung, tomatpuré och rosmarin. Om inte, så säger jag tacosalsan. Den fick omdömet "den godaste tacosås jag ätit" av mammas fästman.

OJ! DET måste man ju se som framgång! /Red.anm.)

Du läser till civilingenjör - gillar du tekniska leksaker som mixrar, våffeljärn och blåslampor i köket?
Mixrar => Milkshake
Våffeljärn => Våfflor (dah?!)
Blåslampor => Creme Brulé [rättstavat?]
Så naturligtvis intresserar dessa pryllar mig. Men tycker jag om dem för att jag pluggar till ingenjör? Nä, ur den synvinkeln är de ungefär lika intressanta som en bordslampa. Bra att ha, men stör mest gitarrstärkaren...

Du spelar ju bas och lyssnar rätt mycket på rock - något som skulle kunna räknas som "det officiella soundtracket till filmen om professionella kök" - vad för musik lagar du själv helst mat till?
Just basspelandet går lite på sparlåga nu. Har inget band för tillfället och bas är inte alls lika roligt att spela hemma själv som till exempel gitarr/piano.

När jag lagar mat blir det ganska mycket webradio. Mestadels för att få variation i lyssnandet. Det senaste har det blivit ganska mycket 80-tal (både rock och pop faktiskt). Annars går vadsomhelst med Deep Purple MkII hem. Risken är dock att man diggar lite för mycket och bränner vid maten. AC/DC är också ett säkert kort. Det är ytterst sällan jag lagar mat utan nån slags musik i bakgrunden.

Tittar du på matlagningsprogram på TV - vilka då?
Brukade titta på Tina när jag var yngre. Nu för tiden tittar jag knappt på TV alls, tiden räcker inte till. Tycker om Jamie Oliver, även om jag tyckte hans skolmatsreform var intressantare än hans matlagning, men han har skön stil och lagar intressant mat. Vill minnas att det fanns nåt program för några år sedan med två äldre damer som åkte runt England på en motorcykel med sidovagn och lagade mat. Det programmet tyckte jag om (tror det hette nåt i stil med "griniga gamla tanter" men jag kan ha fel).

Varför då?
Jag tycker om mat och de kan ge tips och inspiration. Men programmen måste ändå ha något slags underhållningsvärde.

Lagar du mycket mat själv?
Inte mer än nödvändigt, detta på grund av ständig tidsbrist som ingenjörsstudent. Tycker dock att det är väldigt roligt att laga mat de gånger man har tid och pengar så att det går att lägga ned tillräckligt med kärlek i grytorna. Testar gärna nya maträtter/smaker men föredrar att ha en färdig, välkommenterad, algoritm att implementera (ett recept alltså).

Vilken är din favoriträtt - att laga?
Någon slags god kycklingwok skulle jag tro. Alternativt panerad "torsk"-filet.

Vilken är din favoriträtt - att äta?
Vet inte riktigt. Tycker om så mycket olika saker. Skulle nog säga potatisgratäng, med mycket vitlök, grädde och ost.

Ge oss ditt bästa äggrecept!
Helt klart nån variant av fransk omelett. Gärna med nån slags stekt korv ,tomat, lök, färsk basilika och en gnutta olivolja.

Då vill jag passa på att tacka dig för att du hjälper till att göra Krubb till en bättre matblogg med dina fortsatta receptfrågor, och tacka för intervjun.

Pirater, utsugare, skurkar och bedragare - och så en del schysst krubb, dåra.

Läser i en artikel i DN om det som vi i branchen pratat om som "Blodbadet på Victoria" - När Victoria och den gamla partyinstitutionen Crazy Horse helt plötsligt, utan någon förvarning fick stänga i höstas.

Storyn är att ägarna helt plötsligt försvann, flera anställda (på pappret en bit över 60, men det förekommer ibland, i branchen, har jag hört talas om - "arbete utan alla papper färdiga" också) utan någon lön utbetalat på några månader.

Polisen, skattemyndigheten och ett antal fordringsägare kommer en dag och hämtar kassaapparaterna. Ställena stängs på dagen. Allt som allt 6 tämligen väl inarbetade krogadresser i Stockholm får besök.

Det här är - tyvärr - inget ovanligt. Jag har själv varit med om en liknande historia, där ägare helt plötsligt dragit sig ur en restaurang, tömt bolaget på pengar, folk stått utan lön, massor med fordringar på företaget, någon som nattligen sedan varit där och tömt kassor och sedan påhälsning av polis och skattemyndighet, medan personalen, själva, står och försöker hålla "god min" i väntan på att ägarna möjligen skall komma tillbaka och då belöna deras lojalitet.

Branchen är rutten.

Branchen är fylld av skojare, rövare, skurkar, pirater, lögnare och bedragare.

Och ibland av god mat.
Det är maten som egentligen betyder något, men om du någonsin tänkt dig att byta jobb och börja jobba i restaurangbranchen - tänk efter. Ett par gånger.

Några tankar på torsdagkvällen

Det är torsdagkväll coh jag har precis skickat iväg några viktiga mail. Slösurfar lite och får för mig att kolla in Google Analytics som jag använder för att bl.a. kolla statistiken här på bloggen. Blir själv imponerad över att jag har läsare (som återkommer) från så vilt skilda ställen som Moskva (Dobri-den Tovarisji!), Mexico (Hola compadres!), London (Hello there!), Paris (Bon jour!) och förstås Sverige (Tjena, gänget!). Bloggnen läses av ungefär 40 unika besökare varje dag, som i sin tur kollar in den ett par gånger, vilket genererar knappt hundra träffar om dagen. Kul. Flest verkar läsa den på tisdagar och torsdagar, av någon anledning.

Hade en diskussion idag om "äventyrslusta" när man äter mat. Jag själv, t.ex. skulle förmodligen aldrig tacka nej till att testa mat för första gången, utan att i alla fall ha smakat på det. Jag vet ju inte ännu om det är något jag faktiskt kommer att gilla och vilja äta jämt, sedan?

Min jobbarkompis äter inte svamp. Eller sushi.

Jag hävdar att vi - om det inte vore för någon form av äventyrslusta fortfarande skulle benämna de enda två såser vi serverade till all mat här i Sverige efter deras färg och leva glada i tron om att livet bestod av korv, potatis och köttbullar allena.

Så ÄR ju inte riktigt fallet. När jag kom hem såg jag i SvD (som någon hade lämnat på bussen) att vi nog borde borde utsätta oss mer för risker. Jag håller med. Börja i ditt kök!

Tänkte i lördags på hur min bild av Godis har förändrats, förresten. När man var liten var godis den där grejen man liksom såg fram emot hela veckan, som man liksom fantiserade om och tänkte på mest hela tiden. Sedan kom tonåren och någon slags stadigare inkomst i och med extraarbete i fruktståndet på torget och plötsligen kunde jag KÖPA godis själv. Givetvis blev det ibland för mycket, men helt plöstligt var magin liksom borta.

Numer har godis blivit, i alla fall för oss matnördar, någonting att också nörda in på - vi jämför olika chokladsorter med varandra och ringer och tipsar om vad vi tycker är godast.

Givetvis såg jag även en artikel om det här i SvD på deras websida.

Håller förresten på att redigera en ny "bloggintervju". Såg att far och ytterligare en deltagare i Mackans skrivtävling också blev bloggintervjuade. Kul. Och intressant. Jag skulle vilja bli bloggintervjuad någon gång. Gärna på någon ball matblogg.

Alla snackar förresten om Ulla Förare Winblads matblogg. Jag kan bara inte med den.Bloggen är ful, hennes recept är ointressanta, hennes krönikor pretto och... .. . well, jag antar att någon där hemma kommer att säga "äsch - du är bara avundsjuk". Du har förmodligen rätt. Hon har ungefär 800 besökare. Om dagen.

Har skickat in lite nya recept till några webbmattävlingar. Bl.a. till Ragazze. Det vore kul att vinna något.

Har förresten kollat in Annes blogg flera gånger idag, för att se ifall hon publicerar något om hur det gick med Bearnaisen igår. Jag har ännu inte sett något. Hmm. Hoppas allt gick bra.

10 sjukt trendiga ingrediaenser just nu.

Alltså - om man vill verka lite "TV-kockshäftig" (vilket ord, förresten, det skall jag börja använda... Eller inte förresten, med tanke på den senaste tidens "kändiskock"-skriverier i pressen) finns det ju alltid mer eller mindre "coola" ingredienser. Saker som man kan verka lite "ball" om man lyckas smyga in i något recept. För något år sedan var det ju Tamarind och udda styckningsdetaljer (som griskind). Här kommer "de nördigaste ingredienserna den 15 februari" - kom ihåg var ni läste det först.

10) Palmsocker
9) Brunt "earth salt"
8) Kaninnjure
7) Bulgur
6) Vin santo
5) Alpaccamjölk
4) Älgost
3) Näktergal
2) Akaciahonung

och slutligen

1) Lotuspollen

Jag undrar om jag inte skall gå ned till våran lokala konsum och fråga om de kan packa en plastkasse åt mig med de här grejerna? :-)

Paté

”Riktiga män äter inte paté”, har man ju hört. Jag vet inte. Jag själv kan i och för sig se varifrån en sådan kommentar kommer. Å andra sidan – för att GÖRA paté… Det kräver en riktig karl!

Eller?

Alltså, som någon slags klassiskt skolad frankofil kock har man ju svårt att se något mer manligt än att stå upp till armbågarna i blod och inälvor – att sedan röra ihop alla grejer med smör, grädde och tycka att hela grejen faktiskt är kul – och förvänta sig att andra människor ska ÄTA kladdet - kräver nästan en genetisk defekt. Som att man har Y-kromosom.

Nåväl.

Jag GILLAR verkligen paté. Både att laga och att äta den. Jag gör ofta patéer själv. Jag har egentligen två olika jag gör rätt ofta, beroende på tid. Det enklare receptet är egentligen inte en ”paté” på riktigt, eftersom den inte är ugnsbakad, och jag brukar kalla den ”terrine” i stället. Konsistensen är ju pastejig och den innehåller lever och grejer.

Själva ordet paté är givetvis franskt. Det betyder egentligen, något missvisande, ”deg”. Eller ”smet” I sverige har vi inlåneordet ”pastej”, från ungefär 1700-talet. Pate är alltså en väldigt gammal maträtt. Själva idén kommer ju av att man, under fattiga förhållanden MÅSTE ta till vara ALL mat på ett djur, när man dödat det. Kött, inälvor, udda små snuttar och de bitarna som ingen annan helt enekelt skulle kunna få för sig att äta, varesig kokt, stekt eller grillat.

Idag kommer alltså TVÅ recept på paté. Det ena – lite enklare – är alltså ”terrine” och det andra är alltså något mer komplicerat och är en ”riktig” ugnsbakad paté. Båda recepten innehåller kycklinglever, eftersom jag tycker det är enkelt att jobba med, har en god smak och – kanske framförallt – är löjligt billigt.

-------



Kycklingleverterrine – ”kallrörd pate"

Ingredienser:

700g kycklinglever (färsk, eller tinad)
450g rumstempererat smör
Lite god svamp (kanske 100g valfri svamp)
2-3 Schalottenlökar
2 dl portvin (kan bytas ut mot "alkoholfritt alternativ nedan)
1/2 dl vispgrädde
Några droppar tryffelolja
Rosmarin och dragon
Salt och peppar



Extra kökutrustning:

Mixer eller stavmixer med bunke
Pastejform eller brödform
Plastfolie


Gör såhär:

Börja med att hacka svampen och lägg upp den i en skål tills vidare

Skär kycklinglevern och lägg upp den i en skål tills vidare

Hacka schalottenlöken "brunoise" och svetta den i lite smör och salt (gärna flingsalt) tills den blivit mjuk, men utan att den tagit färg.

Stek svampen i samma panna som löken, mot slutet av löksvettandet strö över en liten nypa rosmarin och en liten nypa dragon, salt och peppar. Lägg "hacket" i en skål tills vidare.

Bränn ur pannan med lite portvin (1/2 - 1 dl?), häll över "deglasseringen" i mixern.

Stek på kycklinglevern ordentligt i samma panna. Lägg upp i en liten skål, bränn ur pannan med portvin enligt ovan.

Mixa 2/3 av kycklinglevern med hälften av svampen och tillsätt smör (ungefär 400g) med ungefär 50 gram i taget, mixa allt till en slät smet.

Häll i lite grädde, droppa i 3-4 droppar tryffelolja och häll i resten av portvinet, när du har ungefär 100 gram smör kvar. Mixa allt slätt igen tillsammans med det sista av smöret.

Klä formen med plastfolie, häll i smeten i formen, jämna till den genom hela formen. Häll i bitarna av kycklinglever och svamp som är kvar, tryck ned dem olika djupt på olika ställen.

Klä terrinen med plastfolie - ställ i kylskåp i minst 4h. Före servering - stjälp varsamt upp terrinen på ett serveringsfat, eller en skärbräda och ta varsamt av plasten.



----------

Min "examenspaté":

När jag gick på Culinar skulle vi vid något tillfälle göra paté. Här är någon slags recept på min "examenspaté", som jag ändrat vid behov vid några tillfällen.



Ingredienser:

140g blandfärs (5+/50)
450 g kycklinglever
4 vitlöksklyftor
Några kaprisar
ung. 50 g hackad god svamp
2 l vispgrädde
Lite portvin
Goda kryddor (rosmarin, dragon, timjan, salt och peppar)



Gör såhär:

Börja med att smörja en pastejform noggrannt. Du kan också klä den i ugnsfast plastfolie och/eller bacon.

Rör ihop färs, lever, vitlöksklyftor, hälften av svampen, vispgrädden och portvinet i en mixer. Smeten skall bli en riktigt lös mousseline-färs.

Häll över smeten i formen. Krydda. Stick ned svampen som är kvar och kaprisen.

Ugnsbaka i vattenbad i c:a 60 minuter, tills smeten har "satt sig".

Vid servering - stjälp försiktigt upp paten på skärbräda eller serveringsfat. Servera gärna i skivor med cournichonger och cumberlandsås eller balsamvinägerreduktion.


Lycka till och Bon Appetit, som fransmännen säger, när de serverar paté.

Post 100.

Jo, faktiskt. Det här är den hundrade posten på "krubb". Man skulle kunna tro att det hunnits med fler, men eftersom jag helt saknar inspiration ibland och bloggen då tillåts förfalla helt har det inte blivit fler än 100. Samtidigt känns det bra att det i alla fall blivit 100...

Känns i och för sig inte som om det är dags för snittar och champagne riktigt än, men ändå, på något sätt - lite kul.

Fick en fråga härom dagen om varför det inte är mer bilder på min blogg. Sanningen att säga så är jag värdelös på att fota mat. I samma mail (som kom från en fattig student) frågade om bra recept på billig mat, så här kommer mitt kanske allra billigaste recept på god "bistromat". Just det här receptet publicerades första gången på min saligen insomnade hemsida...




Traditionell löksoppa:



Du behöver (för 4 portioner)
2-3 större potatisar
2 gula lökar
3-4 schalottenlökar
1,2 l god buljong (gärna hemkokt)
1 platta smördeg (färdigköpt eller hemvikt)
200g riven god ost
3 dl vitt vin (eller winborgs vita matlagningsvin)
smör för stekning
Rosmarin
Dragon
Salt och peppar


Gör såhär:
Börja med att skala och hacka lök och potatis. Hacka löken tämligen fint (kanske ett par milimeter i diameter) och potatisen i lite större (en halv centimeter?) bitar.
Svetta sedan löken i smör och med en ganska schysst nypa salt (gärna flingsalt) i en sauteuse eller en schysst tjockbottnad panna. Löken skall bli mjuk, men inte ta färg.
Deglassera pannan med en skvätt vitt vin för varje gång du häller över löken i en större kastrull med buljong. Häll i vinet i kastrullen.

Gör sedan samma sak med potatisen. Mal lite svartpepper över potatisen innan du deglasserar pannan. Potatisen skall bli lite mjukare, men definitivt inte ta färg. Du kan behöva reglera värmen på din spis.

Låt soppan koka ihop sig i ungefär 40 minuter till en timma, utan lock. Häll på mer vatten efterhand. Smaka av med salt och vitt vin.

När soppan börjar kännas klar tar du en ganska stor nypa rosmarin och lite dragon och rör i soppan. Låt koka med i några minuter. Smaka av med salt och rosmarin.

Nu är soppan egentligen klar, och en vanlig vardag, till lunch eller om du gör storkok med soppa till ett antal lunchlådor eller så så är soppan i det här läget helt klart ätlig, utan att man daddar mer med den. Servera med lite riven ost, t.ex. eller krutonger och du är "hjälten av grytorna" i kvarteret. Vill man snajda ännu lite till så kan man köra följande steg också...

Häll upp soppan i portionsskålar eller tallrikar. Kavla ut smördeg tunnt och spänn som ett täcke över skålen/fatet. Strö lite riven ost på och sätt in i en varm ugn (225 grader) i ungefär 5 minuter, tills smördegen blivit "gyllenbrun" och osten börjat smälta ned i soppan.


Voila! Bon appétit!

Matjournalistik...

Sitter och tittar i diverse tidningars matsidor från helgen. Slås av att DN har två rätt långa artiklar med ett språk som nästan är religiöst. Dels något om "matkyrkor", vilket visar sig vara en genomgång av saluhallar i Stockholm och vad de har att erbjuda. Dels en om "få frestelser i februari" vilket är en genomgång av nya viner på systemet.

Bägge av dessa artiklar väcker - tillsammans med en reflektion över dagens Gudstjänst i radions P1, från Umeå, där det berättas att kyrkan serverar sopplunch varje vardag, en tanke i mig om att vi, i vår lilla församling, skulle kunna erbjuda enklare skaffning på något sätt, här ute. Givetvis inte med vin, eller så, med just ordet "frestelse" känns rätt... . . intressant i en frikyrkoförsamling.

Läser - som jag gör varje dag - Emanuels blogg och inser sedan att höjden av gastrokulturell rapportering just nu centrerar kring Gotland. Emanuel skriver på bloggen om en artikel i lokaltidningen, som tar upp en rn kroppkaketävling.
En.
Kropp.
Kake.
Tävling.

Du läste rätt.

Ibland förbannar jag det faktum att jag är boende i Stockholm, där både nöjeslivet, det kulturella utbudet, restauranglivet och matkulturen är så bred att sådana här grejer helt enkelt inte rapporteras här. För ärligt - det här är en sådan riktigt "feel-good-grej" att man blir alldeles varm inombords.

-----

Snackade en sväng med pappa på telefonen. Vi har - tror vi - samma teori angående "kändiskocken" i Stockholm som varit inblandad i någon slags sexhärva. Pappa hade listat ut det genom att kolla in meritlisan i aftonbladet. Själv hörde jag från en av servitörerna på den av mig och pappa misstänkte kändiskockens restaurang. Om vi har rätt (vilket jag verkligen hoppas att vi inte har) är jag... .. . överraskad, skall jag nog säga.


------

Pappa berättade också att "gamla Victoria" vid Kungsan skall bli någon slags Brasserie. Det låter onekligen väldigt intressant inför framtiden. Kan det bli så att Stockholms restaurangfokus återigen kan riktas mot "rätt park" och att de glada dagarna på de för dyra kändishaken kring humlegården och Stureplan nu äntligen är förbi? Jag är SÅ himla trött på kotlettkammade snorungar i rosa skjortor!

Ur led är tiden...

Grattis storasyster!

Var på födelsedagsfest igår. Stoerasyster fyller idag, men vi firade igår. själva festen var på medeltidskrogen sjätte tunnan (på stora nygatan i Gamla stan). De har ett koncept kring hela restaurangupplevelsen som bygger på någon slags medeltidstema.

Varför kallar vi förresten vissa tidsepoker för "ålder" medan vi kallar andra för "tid"? Vi säger t.ex. Stenåldern och järnåldern, men "medeltiden" Det borde ju heta "medelåldern" om man vore konsekvent? Då hade det ju passat extra bra nu, när storasyster så blir "vuxen". :-)

Nåväl - Det här med medeltidskrog, då. Jag vill börja med att säga att jag tyckte festen i sig var trevlig. Att sällskapet var bra och att initiativet - att träffas ute på en restaurang - är lsande. Ni hajar nu att det hänger ett ord på tre bokstäver i luften, så här kommer det: MEN

Alltså. Medeltidskrog. Man gör ett koncept av att t.ex. gästerna skall äta med kniv och sked och torka sig på bordsduken, använda skålar och krus av medeltida mått och form etc. Sedan berättar man att man t.ex. inte serverar med gaffel för det fanns inte på medeltiden. Eller att man inte har kaffe, för det fanns inte på medeltiden, eller att.... Ni hajar. Man vill vara rätt "medeltida".

SAMTIDIGT är man INTE det när man lagar maten. Maten som kommer in är först någon slags carpaccio på gravad älg, med västerbottenost, råröda lingon och lökmarmelad. Jättegott. Men inte medeltida. Och eftersom det serveras i en skål och skall ätas med medeltida bestick blir det hela lite... .. .. . krångligt. Onödigt krångligt, faktiskt.

Till varmrätter serveras en vegetarisk, mycket god paj med bl.a. svamp och lök i, varmrökt lax med romsås, ugnsrostade rotsaker och en hel, honungsglacerad, grillad kyckling. Dessa serveras med EN sked och EN kniv att ela upp, lägga upp och portionera rätterna (varje "paket" tänkt till ungefär 5 personer). Missförstå mig rätt. Maten är helt ok. Käket är bra, ser läckert ut när det kommer, men när man inte kan lägga upp det utan att det ser ut som de värsta scenerna ur "dawn of the dead", när man inte kan hålla i någon kyckling medan man trancherar den osv tänker man (eller i alla fall jag) - "Varför"? Jag HAJAR hela den här grejen med medeltidskök, men allvarligt - om maten inte är medeltida (romsås av creme fraiche? Potatis? Honungsglacerad kyckling i Sverige? Varmrökt lax? Paj med svamp?) blir hela grejen lite... .. . tillgjort.

Under varmrätten bjuds det emellertid på lite gyckel och renässansmusik, framförd på säckpipa, bl.a. kul.

Till desert var det äppelpaj med kanel, hallonsylt och vispad grädde. Återigen serverad som "kollektiv" och med sked i stället för med kniv eller tårtspade...

Ja, jag vet - jag är neggig. Visst. Käket är bra. Miljön är fantastisk. Folket som sjunger och spelar och blåser eld gör sitt till att det ges en "genuin" stämning. Sällskapet är helt fantastiskt bra.

Men jag känner mig lite... .. . jag vet inte.... som att jag inte är i medeltiden, utan som om jag tittar på typ Ivanhoe på TV på nyårsafton. Det bir liksom lite plastigt. Jag blir irriterad över att det blir så inkonsekvent genomfört. Så... Wel... Sjätte tunnan hamnar inte på min lista över "favoritkrogar" fastän käket är bra, fastän miljön är jättebra, fastän servicen är ok och underhållningen helt suverän. Jag blir irriterad över att behöva äta med sked och kniv och tranchera kyckling utan gaffel bara för att "det var så på medeltiden" när inte maten själv är medeltida.

Så. Nu har jag fått det ur mig.

------

Läste förresten på Ragazze (Som jag VET nu alltså får två dagars "reklaminslag" i rad här på krubb) att en av tjejerna tagit beslutet att inte köpa en sådan där espresso-kanna eller moccabryggare att ha på spisen.

Fel val.

Jag har haft min i kanske 5-6 år och har gjort formligen tusentals koppar i den och hajar inte hur jag klarade mig utan en tidigare... En moccakanna tillhör helt enkelr - tillsammans med en vettig stekpanna, kockkniv, skärmbräda och pastakastrull - grundutrustningen i ett fungerande kök. Basta. :-)

Strömming

Måste bara säga det - en gång för alla - en av de bästa matbloggarna på Svenska ÄR och har varit - så länge jag har läst den - "Ragazze nella Cucina - tre tjejer i köket". Idag har de ett kanonläckert recept på senapspanerad strömming. Inspirerande!

Själv älskar jag strömming. Jag gillar i och för sig nästan all slags fisk, men jag har någon slags överromantiserad bild av hur det var att som typ 12-åring rycka strömming med kompisarna på landstället på Bullandö och av hur ammma stekte de färska strömmingarna (som var så färska att några av dem fortfarande var likstela) i rikligt med smör.

JAG brukar göra strömming med persiljesmör. Jag brukar göra såhär:

Först tar jag vetemjöl, ägg och rågmjöl. slår upp ägget i en skål och har rågmjöl och vetemjöl i varsina tallrikar eller flata formar.

Så börjar jag med vetemjölet. Jag trycker "skinnsidan" av strömmingsfilén ned i vetemjölet, doppar sedan samma sida i ägget och sedan blir det rågmjöl på. Strömmingsflundran läggs sedan på en plåt eller så, med "köttsidan" uppåt. På den drar jag en sträng mjukt persiljesmör, Sedan gör jag en likadan strömmingsflundra och lägger ihop dem, med paneringen utåt och persiljesmöret i mitten. När jag har tillräckligt många tar jag fram - gärna en gjutjärnspanna, bryner rikligt med smör i den och steker sedan strömmingarna några minuter på var sida, så att de blir lite mörkare än gyllenbruna.

Jag brukar servera strömmingen med potatismos (gärna med muskot i) och lite skirat smör, eller kanske lite citronmajonnäs.

Det är MIN gamla "klassiska" strömmingsrätt.

Bourdain+Bad+BloggBuzz=Balsam

Jag är helt slut.

Jag har jobbat i princip non-stop idag, i tolv timmar. Jag har inte ens hunnit äta lunch.

Kom hem och slängde i mig ett ägg och ett glas ProViva "hallondryck" (vilket var oväntat gott) och lade mig sedan i badet tillsammans med Anthony Bourdain. Eller - för att få det något mindre homoerotiskt - Bourdains senaste bok (som jag hittat på pocket) - "The nasty bits". Läste ett par kapitel innan jag - återigen - insåg att Bourdain är - och kommer att förbli för ett tag framåt - min favoritförfattare.

Jag läste först - som alla andra - "Kitchen Confidential" (som lustigt nog är det enda jag sett av honom översatt till Svenska). Fick en uppenbarelse och har sedan köpt den i både Engelsk och Svensk upplaga själv, gett bort den till nästan lika många som jag gett bort Biblar till - ja, det är några stycken, och rekommenderat den till ALLA jag känner i branchen.

Framförallt gillar jag ärligheten. Det är inget förskönande. Snarare tvärtom, genom att dra yrkeshedern i smutsen lyckas han få kockvärlden att framstå som någon slags hjältesaga. Jag älskar det.

Kollade sedan in några bloggar jag regelbundet läser och även de senaste analytics-siffrorna från min egen och kom fram till att jag igår hade träffrekord. Med ungefär 70 träffar mer än normalt.

DET är balsam för själen, såhär en fredagkväll när man är så trött att man inte vet var man skall ta vägen.

Recept

Jäg är värdelös på att skriva recept.


Jämt när jag skriver vill jag skriva ned det så fort jag kan, så jag inte glömmer något av det väsentliga. Samtidigt har jag inte ett ”kokboksspråk”, så jag missar ”detaljerna”.

Jag skrev, för att jag fick en fråga om det – här på bloggen – ett recept på Bearnaise, t.ex. Jag tyckte när jag publicerade inlägget att jag skrivit ett rätt ”tydligt” recept och var – faktiskt – stolt över att för en gångs skull fått ned rätt många tankar kring hur grejerna skall göras i receptet. Givetvis hade jag fel.

Min tilltänkta läsare kom genast med frågor som ”vad är skirat smör” eller ”vad är såsbas”, fackuttryck från branschen som jag givetvis – i min enfald – tror att bara för att JAG vet vad det är ALLA givetvis lärt sig. Det är bra att ha läsare som påminner en om att man är nörd inom sitt fack och att man faktiskt använder svårare språk än man behöver. Det blev givetvis att förklara termerna.

Då uppstod frågor om HUR man –rent tekniskt – går tillväga. Vilka temperaturer jobbar man med, vilka verktyg används etc. Saker som jag i och för sig hade tänkt på i huvudreceptet, men sedan, när frågorna kring terminologien dök upp, hade glömt att förklara. Att så att säga ”börja i början” har visat sig vara svårt för han – bloggförfattaren. Med rodnande kinder får jag göra ytterligare ett tillägg till receptet.


Jag undrar om min oförmåga att skriva recept handlar om min oförmåga att läsa recept? Jag tittar gärna i kokböcker, om jag gillar kocken som skriver dem eller hans eller hennes mat, men jag är värdelös på att följa ett recept. Jag tittar på bilderna. Läser ibland (om jag är duktug hela) ingredienslistan och möjligen första stegen på metodbeskrivningen och sedan improviserar jag resten. Jag har dels inte tålamod att faktiskt läsa hela receptet och sedan sätta mig in i varje steg och slaviskt följa det. Dels tror jag att det handlar om att liksom i varje tillfälle försöka påverka. Att själv ”lägga till” något eller ”ta bort något”, vilket gör att mitt resultat – även om det inte nödvändigtvis blir bättre än originalet – i alla fall är MITT.

Samtidigt har jag – just genom min oförmåga att läsa recept fått ”en känsla” för ”hur man lagar mat”. Den handlar mer om ryggmärgen, magen, ögat, handen och möjligen smaklökarna än om ”teoretiska kunskaper”. En empirisk kunskap att ”om jag har i lite lök i det här så kommer det att smaka mer såhär…” Så höftar man.

Det har också gett mig kunskapen att faktiskt KUNNA imprivisera i köket. När det inte finns annat än små slutändar, snuttar och annat kvar i kylen MÅSTE man helt enkelt ha någon slags ”fantasi” eller ”kreativt tänkande” för att göra någonting ätbart av det.

Det är väl DET som är min starkaste egenskap som kock. Att jag inte BEHÖVER vare sig skriva eller läsa recept. Samtidigt vore det ju bra ifall man kunde det.

Jag skall nog överlåta de här grejerna till folk som kan det (läsa och skriva alaltså) - som Mackan... han hade en annan intressant fråga om mat:

"Och - ytterligare en udda matfråga till boken - duva, kan man äta det? Och hur tillagar man det?"

För att skriva ett kort svar: JA, man kan äta duva. Förslagsvis grillad.

MEN du bör nog inte äta stadsduvor. De äter så konstiga saker och nästan alla av dem är sjuka på något sätt (samtidigt andas de ju in en massa tungmetaller och annat elände), så skogsduva är att föredra. Det fanns faktiskt tillochmed recept på "duva på spett" i min Bonniers kokbok (från 1960-talet). Duva ses annars som en delikatess, i bl.a. fransk matlagning. Då ugnssteks den, kokas i grytor eller brässeras. I Bonniers tyckte de att man skulle göra den på spett, eller ugnsgrilla på halster. Jag själv smakade "bräserad duva" när jag gick på Culinar.

Bearnaise

Fick följande fråga av Anne (som f.ö. har den bästa bloggen om mat jag har hittat):

"Kocktips, tack - jag ska göra béarnaise, för första gången. På alla hjärtans dag. No pressure, liksom. (Och ja, jag tänkte fega och ha nåt färdigt i kylen, ifall det går åt h-e.) Men för att maximera chanserna att lyckas - har du några bra tips? "

Kort svar: Kan du få tag på såsbas - använd det. Det är lättare att inte få att spricka än skirat smör, det smakar smör och din sås kan sedan hålla sig "fräsch" längre.

I övrigt fall - här kommer "kocktipsen" till Bearnaise, dåra:

Ingredienslista:

en äggula per skaft
100 g smör per äggula
Worchestershiresås
citronsaft
hackad bladpersilja
Dragon (Torkad är helt ok)
Salt och peppar

Reduktion på

8 schalottenlökar (små)
1 dl vitvinsvinäger
Persiljekvistar
Lite socker (en nypa)
12 vitpepparkorn
1 dl vatten

Börja med att finhacka alla ingredienser till reduktionen, reducera till hälften.
Skira smöret
Ta en halv msk per portion av reduktionen, i en sauteuse eller rostfri bunke, häll i äggulorna. Vispa i vattenbad (runt 80 grader) till smeten börjar bli tjock och ljusgul (akta så det inte blir för varmt och blir äggröra!)
Tag sauteusen från värmen, ställ på en fuktig handduk eller trasa. Nu har smöret och äggsmeten ungefär samma värme.
Vispa nu i smöret - försiktigt i början och sedan rikligare mot slutet - ungefär som när du gör en majonnäs. Om såsen skulle råka bli för tjock kan du späda den med lite citronsaft (som bryter ned ägglecitinet något.
Sila såsen - gärna genom silduk.
Smaksätt med de övriga kryddorna (persilja, dragon, salt, worchestershiresås...)
Smaka av med salt och cayennepeppar.

Världens bästa bearnaise. Du KOMMER att lyckas, om du ser till att det inte är för varmt i vattenbadet och du har skirat smöret ordentligt. Då varken spricker såsen eller blir äggröra, vilket är dina största hot, annars...

Lycka till.

(Maila mig annars, så får du mitt telefonnummer - som "nödnummer" ifall du behöver backoup...)

Och länka gärna tillbaka hit till sajten ifall du bloggar om din bearnaise, sedan.

Ett smörgåsbord av illa övertänkta korta reflektioner

Fick ett - repeterar ETT inlägg angående majonnäs. Det är tämligen signifikativt för hur "den mörka sidan" håller på och vinner i Sverige. Snart finns det väl bara "laktoskänsliga" vegan-dietister, drickandes avkok på ängshö kvar? Vad hände med "riktig mat"?

Såg att kompisen Kristofer har börjat blogga. Kul. Verkar bli en intressant blogg. I och för sig - alla bloggar som inte är typ Linda Skugges 300raders poster om kejsarsnitt, blöjor, kladdiga frukostar och sitt eget navelludd (eller ännu värre - alla aftonbladets "skugge-wannabe"-bloggar!) ÄR bra. Keep up the good work, man.

Jag snackade med min gamla sous-chef igår. Det var skönt. Men han har flyttat till Skänninge, av alla ställen.

Åza - en annan kökskompis - hade vattenlöst i sitt kök härom dagen. Spönnande. Det hade jag också i somras. I typ 4 dygn. Det är en utmaning.

Fru Värn går på någon slags diet där hon hela tiden dricker shake. Chokladshake och vaniljshake och bananchake.... Låter inte oljeshejk rätt äckligt i jämförelse, liksom?

Tillbaka till korvmojen.

Åt en "stålunch" på korvmojen på slussen, som jag ju skrivit om tidigare, idag. Odag var det "den spanska killen" som jobbade och inte "tjejen i polotröjan". Jag beställde emellertid en kycklingburgare även idag och när killen frågade hur jag ville ha den hör jag mina läppar forma orden "gör den som du skulle käka den själv" och överraskas över min egen äventyrlighet. Jag som annars VET BÄST hur jag vill ha MIN burgare.

Nåväl.

Snubben gör något magiskt, med senap, currydressing, sallad, rostad lök, färsk lök och sådan där gurkmix. Resultatet blir helt fantastiskt. Jag som trodde att perfektion var omöjligt att överträffa...

Jag har skrivit det förr och kommer säkert ha skäl att skriva det igen, men allvarligt - gå dit! Möjligen Sveriges bästa korvmoj!

Sous-chef.

Jag saknar min gamla sous-chef.

"Kock-mackan" är allt det där en bra sous-chef är. Och han gör allt det där en bra sous-chef gör.

En sous-chef, för de oinvigna, är alltså "underköksmästaren". En kock "på linjen" som får rycka in operativt i köksmästeriets operativa sysslor när köksmästaren är antingen ledig eller och beställer grejer. Han är "lagbas" kan man säga. Eller "styrman" på skutan, om man så vill.

Jag ser dessutom Mackan som en god vän, en kille med bra teknik, en förtrogen i kampen mot idoti, varesig den sticker upp sitt tryne i form av chefer eller kollegor, en axel att gråta ut emot när det är jobbigt, en oändlig källa till inspiration och mannen som förhindrade att jag i någon slags fission fullkomligt exploderade i köket ibland.

Han är värd en medalj, ifall sådana delades ut för "trogen tjänst vid fronten" i kök.

I sous-chefens jobb ingår normalt sett arbetsuppgifter som att röra i såsen och förbereda mat, som för alla andra kockar, men också mer delikata sysslor som att - då köksmästaren står nere i frysrummet och skriker i frustration och ilska över en kökselev som satt eld på köket någon minut tidigare se till att maten ändå serveras, korrekt upplagd och smakfullt kryddad. Eller att hålla koll på den att den dör mjölkbeställningen vi måste ha iväg före klockan två faktiskt kommer iväg, även om kockeleven får för sig att ta rökpaus och försvinna i en halvtimma när klockan är kvart i två.

Kort sagt - Mackan var min högra hand, min närmaste kollega och - så småningom - en mycket god vän. Jag saknar att inte vakna till liv på jobbet av hans hårda njurslag på morgonen. Hans sätt att säga "gör det själv!" när man ber honom om något, hans fantastiska pepparsås (som jag inte kan reproducera, trots att jag KAN laga mat och jag har försökt många gånger - jag undrar VAD han har i den egentligen...), hans humor, hans tvivelaktiga musiksmak (Reggaetolkningar av Metallica-hits. Gärna halv 7 på morgonen...) och uppsyn av att "jag har varit igenom ett krig" efter varje lunchservis. Jag saknar tillochmed känslan av att inte ha något att ta på sig för att Mackan snott mina rena kockbyxor och snygga, stukna och stärkta rock på morgonen, för att hans egna ligger och ruttnar i botten av hans skåp i stället för lämnas till tvätteriet...

Man BEHÖVER sådana kamrater. Och idag känner jag mig lite ensam, utan honom.

-------

Fick en mailfråga om salladsdressingar och skriver därför: "Det går att göra en massa goda dressingar, bara man har majonnäs. Jag brukar göra min egen. Den blir godast och den håller sig några dagar i kylen...

Du behöver:
1 äggula
2 dl matolja (typ raps eller något som inte smakar något speciellt)
1 tsk fransk senap (eller - som i mitt fall - Peders hemgjorda).
1 msk vitvinsvinäger (eller risvinäger)
Några droppar citron (om man vill)
en liten nypa salt.

Gör såhär:

Slå upp äggulan i en skål, stor nog att rymma minst en liter (majonnär blir rätt stor, när den sväller).
Lägg i senapen, vinägern, saltet och citronen (om du använder citron).
Vispa nu ordentligt. använd gärna ballongvisp.
Tillsät olja "droppvis", under tiden du hela tiden vispar. Majonnäsen blir snabbt tjockare och hårdare. När den är "spritsbar" har den en bra konsistens.


En dressing jag gör ofta är majonnäs (enligt ovan) som jag rör ut lite Thai-chilisås, lite ketchup, vitlök och lite örter (rosmarin, basilika och ifall jag har timjan). Den blir kanonfin att ha på sallader, till hamburgare eller varför inte som dippsås till grönsaksstavar?

Testa runt lite.
Vad är ditt bästa "majonnäs-recept"?

Rester

Har idag varit ute och lekt.

Var iväg med polaren Magnus och isklättrade, för första gången den här säsongen. Det blir några repor varje år, men hittills har det varit skralt med is, förrän tills för bara någon vecka sedan, så jag har inte hunnit ut förrän nu.

Just själva isklättringen var jättefin. Hela utflykten var kanonbra, men vi var inte ute länge nog för att äta något mer avancerat än nudlar och pulverkaffe (bara att blanda med kokat vatten i termos. Enkelt när man är ute...)

När jag kom hem blev det någon slags middag av gårdagens pastasås (bacon och svamp) som jag värmde upp igen och sedan använde som stuvning mellan polarkakor som jag stekte som typ en burgare i stekpanna. Jättegoda varma mackor.

Vem hade trott att något så enkelt som återanvänd pastasås skulle kunna smaka så bra?

Min bacon och ostsås är förresten jätteenkel.
Gör bechamel i en panna (50 g smör, 1 dl mjöl och 7-8 dl mjölk). Krydda den med salt, vitpeppar och muskot.
Strimla bacon tunnt och stek på i en panna.
hacka svampen.
När baconet stekt ur ungefär hälften av fettet - släng i svampen i baconpannan och låt gå tillsammans med bacon. Krydda med vitlök och rosmarin.
Häll över rubbet i bechamelen.
Riv lite ost över - eller ha i en näve gratängost, som får smälta i såsen.

Mums.

Och - visade det sig - helt ok även på varm macka, dagen efter.

Trubbeltorsdag

Blogger har varit trasigt idag. Och med det flera av de bloggar jag läser. Både favoriterna Anne's food och The Kristen Upplevelse har varit onåbara. Och Krubb. Illa, illa.

Men jag nådde i morse Mackans blogg på Blod och Eld och läste det glada, efterlängtade inlägget om hans nya novell och läste den givetvis med en gång. Tycker själv att den är jättebra. Den är fantastiskt bra researchad, rent vetenskapligt också (medan den inte är det när det gäller restaurangerna i den - det finns inte längre någon riktigt bra italienare i Gamla Stan, sorry! :-) ) För alla oss som gillar blod- och inälvsmat är den definitivt något att läsa!

En annan grej på torsdagar är ju min trumskola, som nu börjat igen. Det är jättekul. Idag när jag kom till kåren, där vi lirar, var det emellertid strul med elen, så det tog ett tag innan vi kom igång igen... Vi fick till sist igång allting igen, men det blev lite sent.

Att ha börjat med trumskolan igen kräver ju att man köper trumstockar åt sina elever. Jag brukar köpa det billigaste jag kommer över och har nu hittat ett märke där jag får fem par för hundra spänn. Var och köpte dem på Jam och kom då fram till att jag EGENtLIGEN verkligen BeHÖVER ett av deras nya eagle-trumset. De var fantastiskt fina. Det i rosewood-finish var så vackert...

Nåväl. Mackan skriver ju vidare och behövde tydligen någon slags uppslag på käk att laga på spritkök, så jag får väl ta några gourmettips, här.

Egentligen kan man börja med att fråga vad förutsättningarna är - skall maten bara kunna lagas på spritkök, eller måste den släpas runt i naturen i några dagar först? Har man tillgång till färska råvaror som fisk7kött/ägg osv? Är det ok att använda "halvfabrikat" eller konserver?

För att ändå komma med någon slags "det här skulle inte skämmas för sig på en gourmetkrog" fastän "det är lagat i naturen" och i någon slags "värsta tänkbara scenario, rent matmässigt - är maten packats i en ryggsäck i flera dagar" kommer här en meny jag faktiskt kört - för att fira bestigningen av Sylarna - under trippen dit 2005:

Förrätt:
Foie Gras på hällbröd, med balsamicovinägerreduktion och hjortron
(kräver öppen eld, för att baka hällbröd - degen görs som pinnbröd - i vårt fall förberedda påsar med mjöl, salt, bakpulver och socker som sedan bara blandades med vatten och plattades ut på stenar kring elden. Det jäser och gräddar samtidigt!) och någon slags vettig kastrull att koka ned balsamvinäger (som medtogs i liten plastflaska av typen "resekit") och socker till en god sirap att ha på. Hjortronen rördes bara, med lite socker, i samma kastrull, när vi ripplat över "sirapen" över den konserverade ankelevern, på hällbrödet...

Varmrätt:
"Tryffelrisotto" (Denna kan ju kompletteras med någon slags animaliskt protein om man t.ex. fiskar eller jagar när man lagar det här).
Risottoris förbereddes hemma, tillsammane med torkade grönsaker och torkad svamp (som man kör i ugnen hemma, på låg värme, men tills de är torra). En buljongtärning, en skvätt vitt vin (om man har) och så vatten. Vi hade inget vin, men hade med oss sådan där "torkad parmesan" - du vet - sådan där "sågspån"? Det funkade utmärkt att reda sin risotto med (och den går utmärkt att laga på spritkök). Man måste bara röra i den ordentligt, men en vanlig sked ur fältbesticken gör susen. Enkel och fantastisk god mat. Tryffeln, då? Vi "fejkade" den, genom att torka murklor bland svampen och sedan hade med oss några droppar tryffelolja i en sådan där plastflaska jag redan berättat om. Givetvis läggs risotton upp ståndsmässigt på tallriken i en liten "puck" i det här fallet formad med en bit av papprullen till muggpappret... En kvist av ljung fick agera dekoration på tallriken.

Dessert: Deesserter är svåra att få till så att de blir såpass snygga som man vill ha dem när man är ute, men vi hade färska hjortron som vi hade i blå bands "vanilj och hallon"-soppa. Det var väldigt gott, men inte alls så snyggt som de övriga rätterna. här kan man säkert baka något i någon improviserad ugn eller så, men vi gjorde inte det då...

Har det gett några uppslag? Finns det andra hänsyn? "Gourmetmat" för mig är kanske inte egentligen "mat som måste vara jättesnygg" i naturen, utan mer "väldigt, väldigt god mat". En färsk fisk, med salt och smör, grillad i folie på öppen eld - vad mer kan man begära?

Expertbloggaren - en intervju med Emanuel Karlsten

I min nystartade serie "Jesper våldsintervjuar sina bloggläsare" har idag turen kommit till Emanuel "Manne" Karlsten. Manne är, för mig, en kompis från frälsis. Han är dessutom en av människorna bakom "blod och eld" - frälsningsarmens webcommunity. Profilen på communityt är någon slags "ungdomssajt", men begreppet "ungdom" är väldigt brett.

Förutom att Manne läser min blogg och driver community på webben bloggar han själv på "The Kristet Upplevelse", en - i frikyrkosverige väldigt populär blogg.

Jag vill Intervjua Manne - som någon slags "bloggorakel" om vad han tror och tycker om bloggar i allmänhet och "Krubb" i synnerhet. Undrar ifall jag får några bra tips?

-------

Hej, Manne. Hur mår du idag?

Hejpådig! Jag mår bra!


Din blogg - "The Kristet upplevelse" är ju en ganska populär blogg - i10 ord, vad handlar den om?

Tja, populär... Det beror i så fall på vad du jämställer det med. Men kanske något åt det hållet bland de så kallade religionsinriktade bloggarna? Kort presenterat: Om min upplevelse som kristen där frikyrkokultur kom genom modersmjölken. (det var faktiskt 10 ord!)

Hur många besökare har du om dagen på din blogg?

*kollar i statistiken*
det varierar ganska kraftigt mellan 50-150 unika besökare/dag.

Du har ju varit med och startat "Blod och Eld-bloggarna", finns det någon där du följer regelbundet?

Absolut! Jag följer nog alla bloggar regelbundet, men har särskilt bokmärkt Mackans blogg. När jag själv funderat ut hur jag ska få över min blogg dit på ett smidigt sätt flyttar jag också.

("Mackan" i svaret ovan handlar om Marcus Andersson, som bloggar om att skriva.
Han är en publicerad författare som dessutom livnär sig som ståuppkompiker. Dessutom är han min tvillingbror. Min "elake tvilling" som det brukar heta. - Red Anm.)

Säg tre grejer du tycker är bra med "krubb"-bloggen?

Att det är din (att veta personen bakom bloggen gör det alltid mer attraktivt), att det handlar om ett ämne jag själv kan lite om men önskar jag kunde mer om, samt att den överraskar.

Lagar du mycket mat själv?

Nej. En av mina dåliga sidor.

Vilken är din favoriträtt - att laga?

Något med ugnstekta rotfrukter. Gärna kyckling.

Vilken är din favoriträtt - att äta?

Sånt här är så svårt, för jag är en periodare. Men jag gillar överraskningar. När man blandar ner saker som låter äckligt, men som visar sig vara en otrolig upplevelse. Som när jag läste om Damons frestelse t.ex: http://gittosmat.blogspot.com/2006/12/damons-frestelse.html

Ser du på matlagningsprogram på TV?

Jag gillar den här elaka kocken. Heter det så? Jag gillar överhuvudtaget entrepenörsprogram. När man tar något dåligt och försöker rusta upp det till succé. Läckert.

(Den elake kocken är alltså Gordon Ramsay, för alla oss foodies. Programmetförsöktes också att köras i ett Svenskt format, då med Melker Andersson som "elak kock". - Red. Anm.)

Ge oss ditt bästa recept som innehåller ingrediensen ägg.

Men hjälp. Jag har ju precis erkänt min oförmåga! Jag måste svara pass.
(annars kommer jag fuska och googla upp något recept)

Men POJK, kan du inte ens koka ett ägg? Du BEHÖVER verkligen läsa "krubb" oftare!


Om du fick ställa mig - som intervjuare EN fråga nu, vad skulle den vara?

Ok, jag rippar en fråga ur en bloggenkät jag läst, men som jag tycker är väldigt intressant:

"I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?"

I ganska stor utsträckning tror jag. Bekräftelse är viktigt för mig, har det visat sig. Jag kommer - med största sannolikhet - inte att få något eget matlagningsprogram på TV, få ge ut berömda kokböcker och åka runt och föreläsa om mat eller göra skojiga tema-kväller på The Food Network, så... Well...

Min blog är mitt forum. Det är ett enkelt medium att arbeta med, tycker jag. Och de flesta som läser min blogg är ju kompisar och släktingar och det är i alla fall deras feedback som betyder mest. Att ge möjligheten att kommentera poster är viktigt
och visst är det en egotripp när någon annan länkar till ens blogg?

Vad heter min dessert på italienska?

Igår hade jag så det där "cateringjobbet" på kåren, med, visade det sig 14 gäster. Det blev bra. God och uppskattad mat, roliga samtal kring borden och ganska mycket just det jag ville - någon slags känsla av "Italiensk familjemiddag". Alla var med, från "småungarna" som numer är runt två-tre till folk i deras mor- och far-föräldrageneration. Och - i något fall - någon ifrån deras föräldrageneration. Klart mysigt.

Till dessert hade jag ju gjort min vita chokladmousse. Jag hade lagt vitvins (ja - matlagningsvin, alltså, det var ju på frälsis!) kokta bär (blåbär, hallon, lingon och björnbär) i botten. Laggt ett fluffigt lager mousse ovanpå och sedan dekorerat med finhackad mandel och vaniljsocker. Kallade det hela för "snöftäcke", men kom inte på vad det heter på italenska. Antar att det blir något med "di neve", men kan för lite Italienska.

Fick nästan inga svar på min senaste läsarfråga (vet inte om det är för att läsarna inte läser, eller för att de tycker att känns obehagligt att tänka på om de skulle dö i morgon...) så jag har kommit på en något mer "aggresiv" approach. Jag tänker helt enkelt intervjua några av de mer frekventa läsarna på den här bloggen och publicera deras intervjuer här... Förhoppningsvis kan ju i så fall de blogga på sina egna bloggar om det också, och generera mer trafik, inte bara till sig utan även hit... Och DÅ kanske någon kommenterar något här... :-)

Idag blir det nog French Toast till lunch, jag måste göra mig av med mitt franskbröd...

Det blev italienskt.

Av all slags mat gick jag mot bättre vetande och lagar nu något italienskt. Det blir "canneloni pomodoro" - fyllda pastarullar med tomatsås. Just jag fyllde just mina pastarullar med en ostcreme på bl.a. Philadelphiaost och spenat.

Till efterrätt blir det "vit chokladmousse med vinkokta bär".

Jag vet - men jag hade verkligen INGEN fantai.

Mina canneloni är världens enklaste käk, förresten:

Köp färska lasagneplattor (om du inte - som jag - har en pastamaskin och kan göra egna snabbt och enkelt).
Gör en creme på ett paket philadelphiaost, en halv dl vispgrädde och finhackad spenat (Jag vet inte hur mycket - en vettig näve...). Krydda med salt, peppar, vitlök, oregano, basilika och om du har några egna krydoor. Om du vill ha fram smaken av ost mer kan du ha i en knivsudd muskot.
Fördela med en matsked cremen över ungefär en tredjedel av en lasagneplatta, rulla ihop till en liten rulle och lägg i en ugnsfast form.
Gör likadant med de övriga plattorna, tills antingen plattorna eller cremen tagit slut.
Gör en snabb pastasås på krossade tomater, lite vitlök, lite olivolja, en buljongtärning, salt, peppar och socker.
Häll över lite av såsen över dina pastarullar.

In i ugnen på typ 180 grader i 20 minuter.

Färdigt!


Inte mycket svårare är heller min vita chokladmousse.

3 dl vispgrädde
100 g vit choklad
Lite goda frusna bär (hallon och blåbär brukar finnas hos coop för vettigt pris)
1 glas vitt vin

Vispa upp grädden, men inte för hårt. Den skall vara "fluffig".
Smält blockchokladen i antingen micron eller i ett vattenbad.
Rör försiktigt ut blockchokladen i grädden. Lägg allt i en spritspåse och lägg in i kylen ett ga - gärna minst en halvtimma.
Tag fram vinet, häll i en sauteuse, i med bären när det kokar och dra av från plattan med en gång. Portionera upp lite av bären i glasscoupe eller vackre glas.
Spritsa chokladmoussen ovanpå.
Hyvla lite vitchoklad över och dekorera med t.ex. en kvist citronmeliss.

Enkla, snabba grejer som funkar en lördag när man fortfarande är hängig. Hoppas jag.


Har förresten uppdaterat min blogg nu, till "google blogger". Vi får väl se ifall det funkar som det skall.Om det inte gör det så hör gärna av Er.


Till alla läsare kommer här också en liten fråga - för det har jag hört är populärt bland bloggar:

Om du visste att du skulle dö i morgon och du fick bestämma precis vad du ville som din sista måltid - vad skulle du vilja ha?

Lördag före söndag

Lördag igår. I och för sig lördagen efter fredagen, lika mycket som lördag före söndag. Igår var jag riktigt risig. Jag har dragit med en förkylning, som dragit runt på jobbet i ett par veckor, men igår hade jag feber och grejer och fick tillbringa nästan hela dagen i sängen. Idag är det så lördag. Lördagen före i morgon, som är söndag. Söndagen då jag skall ha lagat mat till ett sällskap på Kåren. Det känns i och för sig kul, men jag är rätt trött och sliten. Dessutom har jag inte så mycket inspration.

Det måste vara något enkelt, "skalbart", så att jag kan fixa till någon portion extra ifall det dyker upp någon som inte anmält sig. Samtidigt får det inte vara något "konstigt" som couscous eller pasta eller något. Helst skall det inte heller vara något med ris.

Jag funderar i termer som gryta eller soppa, men har samtidigt ingen jätteinspiration, och har jag lärt mig något som kock så är det att om man skall göra gryta eller soppa måste en hel del av dig själv ned i den där kastrullen om det skall bli bra. Det går helt eneklt åt "en nypa kärlek" för att det skall bli bra. Och det har jag inte över. Inte idag.

Så jag vet inte riktigt vad jag skall göra.

Såhär, lördagen före söndagen.

Kompisar från förr...

Åkte T-bana idag och såg när jag var på väg ned från perrongen på slussen en av mina gamla kollegor - en diskare jag jobbat en hel del med. Han stod och tiggde pengar på perrongen av förbipasserande, full som en kastrull. Jag stannade ett tag och snackade med honom. Jo, visst kom han ihåg mig, det var ju jag som hade lärt honom hur man bytte spolglanspumpen, den där gången...

Han berättade att han hade flyttat till en lägenhet tillsammans med en kompis och sedan hade det gått utför. Kompisen och han hade bråkat om hyran och kompisen hade stuckit. Det blev för lite pengar kvar, så för att klara hyran hade han tagit svartjobb. Där hade han skadat sig, så han kunde inte jobba vitt heller. Med ett sjukförsäkringssystem som ger "60 procent av nästan ingenting" blev det för lite pengar kvar. Utan möjlighet till vettigt lån hade han tagit ett telefonlån. Sedan var skuldkarusellen i gång...

I restaurangbranchen är det inte alls ovanligt att folk har eller få problem med spriten, för att det hela tiden finns så tillgängligt. Jag tänker på det varje gång jag ser någon "lodare" på stan. Kollar lite extra i ansiktet och så, för att se om det är någon jag faktiskt känner...

Jag räckte över den svettiga tjuga jag hade i fickan och mumlade halvskamset fram någon slags "lycka till och ta hand om dig". Han kollade på pengarna ett tag och mumlade sedan fram, liksa skamset - "detsamma. Och hälsa familjen". När jag satt på bussen hem började jag nästan grina.

Korvmojen

Måste bara säga en grej - korvmojen på slussen äger! Alltså, jag undrar om det finns någon bättre?

Eller så flirtar tjejen där med mig varje gång jag går dit.

För allvarligt - hon är löjligt trevlig. Och varje gång jag kommer så snackar hon ett tag och så och ganska ofta blir det något "extra" för att man är "stammis". Idag åt jag en kycklingburgare där. "Den tar en -8 minuter"... Ok. Inga problem. Jag har inte bråttom någonstans.

När jag får grejerna (f.ö. PRECIS som jag vill ha dem, med rostad lök, isbergssallad CURRY-dressing, ingen senap, ingen ketchup, men med en citronskiva och en fefferoni) så bara: "Jo, men om du vill ha käket färdigt nästa gång du kommer, så här är mitt nummer... Det är några busschaffisar och så som ringer och förbeeställer och så, så jag kan ju fixa åt dig också... Ring bara typ tio minuter innan du kommer, så är det varmt när du kommer..."

Givetvis fick hon de där 4 kronorna i växel, i dricks.

Fattiga riddare eller prinsessmörgås?

Har snackat med två gamla klätterkompisar idag, genom två olika grejer i jobbet och kommit fram till att jag saknar klättringen enormt ibland. Att inte längre kunna bestiga höga berg, även om jag skulle vilja det, känns ibland lite surt. Samtidigt känner jag ju också att jag inte längre vare sig "kan" - rent tekniskt eller formmässigt, eller "borde" av vad vi kan kalla "familjeetiska" skäl åka iväg till något högt berg någonstans på en annan kontinent, även om det är vad varenda fiber av ens kropp skriker efter just i de där samtalen med andra, f.d. jämlikar och numer "fortsatt aktiva veteraner".

Nåväl.

Min mail kom förresten, helt utan vidare, igång igen, så ni som hållit på och försökt att maila mig på coyote de senaste månaderna men inte lyckats - ni kan göra det igen nu.

Ikväll har Elma och jag varit ensamma hemma. Elma ville äta "prinsessmat" och själv har jag känt, sedan härom dagen, då jag såg det i ett TV-program, att jag velat ha "fattiga riddare". Så det blev fattiga riddare till middag. Ett tag. Sedan ville Elma ha pannkakor i stället. Fram med mer mjölk och snabbt montera om min "fattiga riddare-smet" till pannkakssmet. Sedan ville hon inte äta pannkakor. Dåbytte vi namn på fattiga riddare till "prinsessmörgås" (Ja, vaddårå? Vad gör man inte för att en tvååring skall äta?) och då gick det ned.

När jag blir stor och får en egen restaurang kommer nog rätten att få heta "french toast", i stället, som den gör på engelska, för att undvika vidare begreppsförvirring.

Söndag - den ultimata bloggposten!

Har snackat med några av mina blogg-besökare antingen på telefon, eller mail, eller personligen (jo, jag träffar faktiskt folk på riktigt också - vilket, inser jag, är den stora aneldningen till att jag inte alls är vare sig så populär eller effektiv bloggare som... .. låt oss säga Linda Skugge). De ger alla generöst av sin input till mig när vi hörs av och eftersom jag är "en man av folket" som gärna går mina läsare till mötes, så - här kommer den ULTIMATA bloggposten:

En av mina läsare ville veta mer om mig personligen, vad jag gör på dagarna och se mer av "personliga reflektioner" på bloggen:
Idag har jag lekt med familjen, ute i snön. Det hade kommit närmare 20 cm, så det räckte till att både bygga en ordentlig snöborg, kasta snöboll och åka pulka på. Elma var överförtjust och kvittrade och sjöng hela tiden. Till lunch åt tjejerna pizza från igår, medan jag själv microvärmde plättar från lithells och toppade dessa med hemkokt hjortronsylt. Ja, det är sant. Ävem lpclems barn äter ibland fiskpinnar! Eftermiddagen tillbringades framför TV:n.

En av mina läsare påminde mig om att jag inte kommenterat en tidigare post om TV-programmet "middagen":
Nej, det var inte rätt. Ok - karln kan bevisligen en hel del om mat och är nörd, men allvarligt - varje måltid MÅSTE inte vara en lektion. Jag tycker själv att Bella skulle ha vunnit. Och hon hade gjort det om hon inte släpat in det där bandet i vardagsrummet, som förde oväsen på hennes andra middag.

En av mina läsare vill veta mer om vad jag själv har för inspirationer:
Well - jag äger massor av kokböcker som jag aldrig läser i. Ett par böcker om mat som jag faktiskt läst flera gånger och älskar är Anthony Bourdains "Kitchen confidential" och "A cooks tour". De är utan tvekan de böcker om mat som inspirerat mig mest. Vad det gäller kokböcker vet jag inte. Bonniers är riktigt bra. Annars säger jag som Hoa Hoa Dalgren: "Jag tittar rätt mycket på TV" och ser nästan alla matlagningsprogram som jag kan få in med vårt kanalutbud. De kockar som jag haft som största inspiration i mitt eget arbete har varit Conny Svensson, min köksmästare från Billmansro, som var den första som faktiskt lät mig själv ta initiativ ett kök. hans woksås och recept på fyllda isterband är grejer jag fortfarande använder. En annan är Alexander Nilsson, som var min köksmäste när jag gick på Culinar. Han sågade alltid mina grejer där och fick mig att på det sättet höja mig hela tiden, för att "inte ge honom den glädjen att hitta något att hacka på". Allra störst inflytande på min matlagning och inte minst min smakpalett har nog mamma.

En läsare ville veta mer om vilka restauranger jag besöker:
Jag går väldigt sällan på restaurang numer. när jag någon gång gör det är det ofta antingen i jobbet. Jag har emellertid några stamhak som jag gärna äter på gång efter gång. Förutom de tidigare nämnda gillar jag t.ex. "Stekpannan" och "Söderkisen" på söder. "Blå dörren" vid Slussen, Finntorps suchihak. Jag återkommer säkert med fler, om jag kommer på något.

Själv tänkte jag skriva lite om att jag faktiskt numer VET vad jag skall titta på på TV, efter det "middagen" tagit slut. På helgerna kör tydligen TV3 olika serier för att fylla ut tablån. Förra veckan var det "Hell's kitchen", med Gordon Ramsay och den här veckan var det "Top chef". De har varit väldigt roliga att följa.

En läsare vill se fler recept på min blogg. Här kommer kvällens middagsrecept:

Spaghetti med biff och ädelostsås (4 port)

Du behöver:
100 g lövbiff
1 dl. vetemjöl
30 g. smör eller margarin
1 l mjölk
En hel del ädelost.
muskot
vitlökspulver
Salt och vitpeppar

Spaghetti
Vatten

1) Sätt på pastavatten, koka spaghettin enligt instruktioner.
2) Medan pastavattnet kokar upp, stimla och bryn lövbiffen. Lägg den i en skål och låt vila medan du "sätter" såsen.
3) Smält smöret i en panna, gärna sauteuse.
3) När smöret är smält, rör snabbt i mjölet och mjölken med en ballongvisp.
4) Vispa såsen ordentligt slät. Sila ifall den är "klumpig" när den tjocknar (när mjölken kokar).
5) Rör i oedentligt med ädelost. Smaka av med salt, vitlökspulver, vitpeppar och muskot.

Servera spaghettin som en liten hög mitt på tallriken. Lägg den stimlade biffen på mitten av högen och "rippla" såsen över med en sked. Servera gärna med en liten sallad eller dekorera med färska örter. Bladpersilja bryter fint smakerna.

En läsare tyckte att jag skulle sluta skriva helt. Det gör jag inte, men nu slutar jag den här posten.

Kickoff

Jag skrev iget i bloggen igår för jag var ute på "galej" med företaget. Vi fusionear nu med ett annat företag och ägnade därför en ansenlig mängd tid igår åt at träffas, snacka koncept och sedan umgås under lättsamma former. Det var - in lack of better words - trevligt.

Cuibono - som jag jobbar på - är ju sammanlagt fyra pers sedan tidigare. Och företaget vi slår ihop oss med är två. Vi var alltså fem herrar och en dam som träffades och pekade på powerpointpresentationer ihop.

Den största upplevelsen var ändå maten. Vi var och åt på Cafe Milano vid Kungsträdgården. Någon slags carpaccioliknande rätt på tonfisk som förrätt. Pasta fylld med kronärtskocka, sparris och ricotta med gorgonzolasås, rostade valnötter och tryffelcreme till varmrätt och tiramisu till dessert.

Helt enkelt bland det bästa italienska mat jag ätit.

Var så impad av maten att jag var tvungen att kolla in priserna, för att se ifall jag skulle kunna rekommendera det till någon annan - eller gå dit någon gång och betala för det själv - och JA! GÅ DIT! Runt 250 spänn för en varmrätt, tycker jag inte är hutlöst, med tanke på kvaliteten och vad det är för råvaror i grejerna. Riktigt, riktigt, riktigt bra. Trevlig servis, rent och snyggt och - som sagt - enastående mat.

Gå dit.

Hoppas jag varit tydlig.

Efter middagen ville några fortsätta med en drink. Vår servitör från Milano, som Peder kände sedan tidigare, gav oss tipset att gå till O-baren (ni vet, i Sturehof?) Själv har jag inte varit där sedan typ 9, eller något, när Mika Snickars och Erik Lif vände skumms loung-house-vax på "12.0.0.1"-klubben. Vi snackar ancient history här.


Kort sagt kan man säga att det hade ändrat sig lite. Det var fortfarande trångt, mörkt, murrigt, utana vettiga sittplatser, med en för stressad bartender (som, enligt uppgift inte kunda fixa decent mojitos) och man spelade fortfarande halvflummig fusion-houseinspirerad loungemusik, MEN på torsdagar, visade det sig, var det "herrkväll" på O.

Evelina märkte det först, med ett "vad lite tjejer det var här"... Sedan började vi alla fnissa, när Peder ganska snabbt fick span på sig i baren av en annan skägglurk med bakelitbrilla.

Vi avslutade våra glas rätt fort (aldrig förr har jag druckit en 25-spänns coca-cola så fort!) och kvällen kom till någon slags "naturligt slut". Det är ju som bekant en dag idag också.

Min lista på "bra hak i Stockholm" eller "ställen man kan förvänta sig se kända kockprofiler som Jesper Värn på" är alltså:

1) Gunnels krog, Lilla Nygatan, Gamla stan. Svensk husmanshak med kanonkäk, humana priser och trevlig personal (Gunnel själv är en mystant!)
2) Alfredos, Hammarby sjöstad - Stockholms bästa luncher? Bra på fisk och alltid trevligt, bra käk och bra priser.
3) Cafe Milano - ny stjärna på den personliga kroghimlen.
4) Jensen Böffhus, Vasagatan. Jo, faktiskt. Fortfarande. Bra steakhouse med bra priser, trevlig personal och fortfarande - fastän jag inte jobbar där längre - hög och jämn kvalitet i köket.
5) Bamboo Palace på Kungsgatan. Gammal kinesiskjapansk väletablerad restaurang som legat där i typ hundra år. Har fräschat till konceptet och har bl.a. riktigt bra och prisvärd buffe, med bl.a. sushi på. Trevligt, mysigt och bra service, även om lokalerna börjar bli lite slitna.

Så - gå dit! (Och nej, ingen betalar mig för att skriva det! Än.) :-)

Plockmat

Har läst bl.a. Mammas kommentar och kommit fram till att "plockmat" känns helt ok som benämning på "tapas på svenska". Skall tänka till lite mer kring vad det kan vara senare.

Igår var en sådan där dag när väldigt få grejer blir riktigt som man tänkt sig. Dagen började i moll när jag kom till skolan jag jobbar på och fick reda på att den, sedan förra veckan nymålade, toaletten på "mitt våningsplan" hade härjats av (anlagd) brand. Eleverna som luntat på är givetvis anmälda på någon slags sätt...

Efter mina lektioner (som bitvis var svåra att genomföra, eftersom en del av eleverna var rätt upprörda) var det bara att försöka åka hem så snabbt som möjligt. Rörde ihop en risotto till middag, med kyckling, lite torkad svamp från i höstas, en skvätt vitt matlagningsvin, morötter, lök, selleri och så min goda buljong från härom dagen. Rev lite ost över. Det blev gott.

På kvällen skulle jag lira trummor, på frälsis, där det var en ekumenisk samling med alla församlingarna i trakten. Normalt sett brukar det dra något hundratal människor. När jag kommer dit är inte pianisten där (det är ungefär 40 minuter kvar tills vi börjar), så jag börjar rigga på cymbalerna till trumsetet och skruva lite på de övriga percussiongrejerna jag behöver. När pianisten dyker upp gör han det med en konstig väska på ryggen. Det visar sig vara en Djembe - en västafrikansk handtrumma. "Du kan väl köra lite på en sådan här idag, så blir det lite softare?" Givetvis kan jag det.

Kort sagt kan man säga att det inte blev som jag tänkt mig, men faktiskt fantastiskt bra ändå. Jättekul att lira Djembe (igen - det har jag inte gjort sedan typ gymnasiet) och det blev jätteschysst ljud. Fast det bara kom kanske 8 besökare.

Idag har jag ägnat lite ledig tid åt att kolla igenom vilka slagverksaffärer i Stockholm som saluför Djembes med congasmekanik, så man enkelt kan stämma dem eller byta skinn på dem. Jag har sett en för runt två tusen... Mycket pengar, men hysteriskt roligt instrument... Jag har börjat spara...

Manne ville att jag skulle skriva någon slags recept här, igen, men jag har egentligen ingen inspiration, så jag beskriver dagens "lunch-kylstädning" - Frittata på mitt sätt:

Du behöver (4 port):

2 kokta potatisar i små tärningar
1 gul lök i "halvmånespån"
1 stor, tärnad, morot
6 ägg
1 dl grädde
2 dl mjölk
några skivor lördagskorv (hade jag hemma, använd annars skinka eller vad du har) i små strimlor, eller vad du tycker är fint.
lite riven ost
Rosmarin, basilika, vitlök, salt, paprikapulver och cayennepeppar

Börja med att svetta löken i lite smör eller margarin, häll i moroten på en gång.
När löken är mjuk och gul och fin, skicka i potatisen, låt bryna till lite snabbt. Ta pannan från spisen
Blanda ägg, grädde och mjölk i en skål. Vispa ordentligt.
Smörj en sauteuse eller ugnsfast panna (gjutjärnspanna - men då får du smörja RIKTIGT ordentligt) med smör.
Häll i potatisen, löken, morötterna, osten och korven i smeten. Blanda väl
Smaka av med kryddorna.
häll smeten i sauteusen och kör denna i varm (220 grader) ugn tills ytan blivit gyllenbrun och frittatan är helt fast.
Lossa försiktigt kanterna på frittatan, och stjälp upp på en tallrik.
Dekorera med gräddfil ellercreme fraiche (laktosfri creme fraiche i mitt fall) och några örter (frusen persilja och hackad gräslök). Lägg några tomatskivor ovanpå (det är snyggt med något rött på tallriken också!)

En helt vanlig måndag...

Måndagar är ju som bekant första dagen på veckan icg deb dag då allting "snurrar igång" igen efter helgen. Så även i mitt liv, numer, när jag inte så ofta måste stå i kök på helgerna, längre. Idag har det ringt nästan hela dagen och när det inte har ringt i telefonen har jag svarat på mail, chattat och svarat på frågor hela dagen, känns det som.

Det stämmer givetvis inte, men det blir alltid mer "prat" på måndagarn än under övriga veckan. Idag har "pratet" handlar om så olika saker som kunder som bråkar (och inte vill betala en faktura på ett jobb som redan är levererat, utan börja förhandla om kontraktet!), paketeringen av våra kvällskurser i matlagning och vad de skall ha för namn, kickoffen på cafe milano på torsdag och vad vi har för vegetariska alternativ till de som är vegetarianer i gänget, webb-TV-projektet, "tapas-på-svenska-baren" på Comedyzone i pingst och faktiskt ett rätt långt samtal med min kända författare till bror, som handlade om hur man kan häva skrivkramp.

Jag har nämligen skrivkramp.

Mitt kokboksprojekt har kört fast. Igen. Å andra sidan är det ju ingen som vill ge ut en till kokbok heller, så det lär ju lösa sig rent kemiskt, som man säger... Fick i alla fall tag på en kille som jag sökt till tapas-på-svenska-baren på comedyzone. Det blir bra. Han har jobbat med Mackan tidigare, och det har tydligen funkat bra. Så. Welll. Det blir nog bra.

Det känns i alla fall bra att återigen få ta på sig en kockrock det står "köksmästare" på och faktiskt leda lite i ett komersiellt kök. Jag har saknat det under de här månaderna på Cuibono.

Buljong

Söndag kväll och det blåser halv storm utanför. I Västra sydsverige har de värsta stormarna sedan "Gudrun" dragit fram. Folk varnas på TV och i radio för att gå utomhus.

I mitt kök är det varmt. Den gula färgen på väggarna lyses upp av mina låga lysrörslampor över diskbänken. På spisen står en kastrull med kycklingbuljong och puttrar.

Buljong är en sådan där grej jag bara älskar att göra. Alltid när jag tvivlar på mig själv, på min egen förmåga som kock, make, förälder eller medmänniska kan jag gå tillbaka till någon slags "början" någon slags "grund" och veta precis vad jag gör och varför. Det låter mer poetiskt än vad det är, för att koka buljong är verkligen löjligt enkelt, men ibland behöver man något enkelt i ett annars rätt komplicerat och obalanserat liv.

Ikväll står buljongen på plattan och puttrar ned till en god, smakrik sörja som en påminnelse om någon slags trygghet i en bokstavligen blåsig tillvaro. Jag slås av dofterna.

Man är egentligen en ganska ömklig, alldeles för sentimental gammal tok: Några kycklingskrov från helgrillade broilers, som vi ätit med potatissallad för att vi inte orkade laga mat, gör sig sällskap med mirepoix av morötter, palsternacka, några vitlöksklyftor, röd lök (för det var vad som fanns hemma) och en enkel bouqet garni av fänkål, lagerblad, vitpepparkorn, timjan och torkat rosmarin. Allt ugnsrostas riktigt mörkt och sedan läggs det i sjudande vatten med lite vitvinsvinäger och en skvätt äppeljuice. Jag smakar av med salt eftersom.

Köket doftar gott, grund till något storverk, eller en enkel soppa, eller för att balansera en risotto. Vad det än är lovar det i alla fall framgång på ett plan. En råvara som inte är dålig, en liten bit hantverk som inte glömts bort.

Jag skall klirifiera fonden sedan, med några äggvitor, tror jag, och sedan får den stå och puttra ned tills den är riktigt, riktigt mörk och vacker i färgen. Jag älskar den där orange-gula tonen jag får av morötter och rödlök i kycklingfonden. Benen är för länge sedan urkokta. Fonden är skummad och jag... ... . känner mig lugn, säker och hemma.

Facit

Ja, här kommer facit på onsdagens blogg-utmaning, dåra...

Vi tar grejerna i någon slags ordning, dåra.

1. Jag har lagat mat åt ett sällskap med bl.a. Anna Book, blivit "utkallad till bordet" beredd på en avhyvling och sedan fått (oförtjänt) beröm.

Intressant att se att INGEN gissar på att det här var fel. Det stämmer. Det hände sig under tiden jag jobbade på Jensens böffhus på vasagatan.

2. Jag har varit med på "Ingvar Oldsberg för närvarande" på TV och där framfört en egenskriven låt, ur en musikal. Låten hette "jag skall bli korvgubbe".

Den här gissade ju tydligen Manne - killen som jag fick utmaningen av, på. Fel, Manne. Det här stämmer. Musikalen i fråga hette "Läraren som visste för lite" och var ett projekt som från början var vårt bands - Sockerbeatss - men som sedemera svällde över alla bräddar... Jag kommer från TV-inspelningen mest ihåg att vi blev rätt hårt dissade av folket i husbandet.


3. I en jamsession med John Norum, Ian Haugland och Mikka Hellsten brädat Ian Haugland på trummor, så han fick lira kompgitarr i stället.

Av någon anledning gissar Joi - den enda människa som faktiskt påstått sig vara fan till något av de band jag lirat i - på den här. Den stämmer faktiskt också. Hela historien utspelar sig på Hellstens musikhandel under våren förra året och är hittills min största succe som trummis, någonsin, vilket kanske säger mer om min trummisförmåga än själva grejen att jag brädat Ian Haugland. Jag kommer emellertid förmodligen inte göra några inhopp i Europe under den närmaste tiden...


5. Jag har hånglat med en av basisterna jag lirat i samma band som.

Visst har jag gjort det. Jag skall inte nämna några namn, men vi hade under gymnasiet en tjejbasist i bandet jag lirade med då.

Och så slutligen, för att bekräfta min tes att diskussionen dör när Mackan svarar, eftersom hen kan allt om mig...

4. Jag har tacklat omkull Niclas Falk.

Givetvis hade Mackan rätt här. Jag har inte tacklat omkull Niclas Falk. Men jag har stått på samma is som honom 2001, under en kickoff med företaget jag jobbade på då. En av tjejerna där dejtade honom då och fixade en teamaktivitet kring "träning med Niclas Falk".

Så - Mackan - du vann.

Som svar på extrafrågorna (som du bevisligen inte kunde) är svaren A) Samuel Ljungbladh och B) Marta - och vi fick bort isskruven genom att "värma" bort den med andedräkten, något som blev lite... .. .närgånget. Det var.. .. . någon annan i sällskapet som åtog sig denna tunga uppgift.

And that concludes the results of the swedish jury...

Zeunerts är bäst.

Det är fredagkväll och tjejerna är borta över natten. De är hos "mormor och morfar" och sover över där tills i morgon. Själv kände jag att det var rätt skönt att få vara ensam ett tag. Veckan har varit hektisk, med 4 dagars undervisning och idag har jag suttit och försökt spika ihop kvällskurserna vi tänkt på ett tag.

Eftersom tjejerna är borta har jag passat på att äta grejer i kväll som jag inte "får" äta annars. Jag gjorde således gubbröra på kavring till middag och festade till det med två flaskor av Zeunerts julmust, som jag köpte på vår lokala coop forum-butik. Måste bara säga det att Zeunerts är allra bäst. Har druckit deras lättöl också och tycker att även det är helt ok, för oss som gillar halvsöta lagerlättöl. Men julmusten knävker. Den smakar typ "enbär och sirap" och är inte lika söt som andra muster. Flaskan är dessutom kanonsnygg. Nu, när man så kunde köpa två flaskor för tolv spänn blev det vå flaskor för att lyxa till det lite på kvällen.

Till gubbröra (som SKA serveras på kavring) var deprecis vad jag behövde.

Och ni som väntar på facit från onsdagens tävling. Jag skall se ifall någon mer vågar lämna in något svar... Det kommer strax "facit".

Bloggutmaning!

Först dagens i-lnadsfråga: Var det rätt att Dag vann i "middagen"? Och vad skall man titta på TV nu för? Ok att Jamies fortsättningsserie om skolmat börjar idag, men onsdagar är traditionellt sett Fru Värns TV-dag så det går ett "jättespännande" program om en förlossningsklinik på någon faktakanal då, som jag alltid blir illamående av och går ut och diskar, i stället för att se... Jamie kanske finns på DVD?

Nåväl - fick genom Emanuels blogg en rolig utmaning och givetvis måste man ta upp den "kastade handsken":

"Uppdraget är att lista fem saker om dig själv, gärna saker ingen kanske visste, och en av dem ska INTE vara sann. Läsarnas uppdrag är att gissa vilken som är falsk."

Ok, så - är ni med? Här kommer mina fem saker om mig själv. EN av de är falsk:

1. Jag har lagat mat åt ett sällskap med bl.a. Anna Book, blivit "utkallad till bordet" beredd på en avhyvling och sedan fått (oförtjänt) beröm.

2. Jag har varit med på "Ingvar Oldsberg för närvarande" på TV och där framfört en egenskriven låt, ur en musikal. Låten hette "jag skall bli korvgubbe".

3. I en jamsession med John Norum, Ian Haugland och Mikka Hellsten brädat Ian Haugland på trummor, så han fick lira kompgitarr i stället.

4. Jag har tacklat omkull Niclas Falk.

5. Jag har hånglat med en av basisterna jag lirat i samma band som.


För Mackan gäller givetvis två utslagsfrågor, eftersom han VET vilket av ovan som inte är sant, nämligen:

A) På en spelning med bandet "Distortion" i Örebro blev fi kraftigt flirtade med av en tjej som sedemera tyckte att jag "lät bättre på radio än vad jag såg ut i verkligheten". Vilken artist "stal showen" genom att bli uppkallad på scen av PEB för att "dra ett extranummer" med Eric Claptons "Tears in heaven"?

B) Under min första klättring på Ristafallet skulle min klätterpartner blåsa en isplugg ur isskruven, när vi plockade ihop. Det var närmare 30 grader kallt och han/hon frös fast med läpparna mot skruvhuvudet. Hur kom han/hon loss? Och med vems hjälp?

Life is life, nanananana.

ibland är livet bra. Ibland är livet rätt bökig. Ibland är livet bara... .. . livet, typ. Allt snurrar på utan att speciellt mycket händer, som egentligen känns som om det ens är värt att ta notis om, och så plötsligt har hela livet ändrat sig.

Pratade med Markus - min gamla sous-chef från Värtahemmet, på telefon idag. han har tydligen flyttat med sin tjej, och hennes barn, till Skänninge, utanför Linköping av alla ställen. Funderade ett tag på om jag känner någon i Linköping som skulle kunna hjälpa honom med jobb och ringde några samtal. Vi får se vad som händer.

Håller på och tänker mycket på kvällskurserna som vi utvecklar på jobbet. De kräver en hel del tankearbete, men jag blir rätt osäker på hur man skall lägga upp dem. jag har fått några kommentarer, här på bloggen, och några i mailen och så några muntligen av folk som hört om koncepten och alla vill ha ut olika grejer från en sådan kurs, så... Well... Det ärsvårt att veta om man liksom "har rätt grejer på känn".

Har också snackat med "media-Kristoffer" och "Webb-Manne" om ett webb-TV-projekt till Blod och Eld, frälsis websatsning. Kan i och för sig bli kul, men inget är klart än.

Skall strax gå och se på Alex (och de andra) i "middagen" på TV och sedan blir det nog lite skrivande på kokboken. NÅGON gång skall det väl bli klart.

Förresten - vad är "Tapas på Svenska"?

Beta önskas.

Håller, genom jobbet på Cuibono, på med att försöka sätta ihop en kvällskurs i matlagning.

På 4 kvällar om 3-4 timmar vardera. Vad skulle DU vilja lära dig?
Vad får det kosta?
Finns det något annat som skulle skapa "mervärde" - t.ex. "ett förkläde med namn på" eller "receptsamling i fin pärm" eller något... Kort sagt - finns det något som skulle kännas "extra kul" att få som "present i paketet"?

Skriv gärna ett par rader...

Blinka lilla stjärnkock där...

Onsdag och "dagen efter" att Alex Nilsson gjorde sin TV-debut. Något som jag och alla matnördar reflekterat över idag. Givetvis har vi snackat om hur HAN skötte sig och vad vi tycker om själva programmet (man kan säga att programidén är bättre än Alex), men jag kan inte hjälpa att jag känner mig avundsjuk.

har själv börjat tänka i banor som går ut på att göra någon slags "online-matlagnings-TV-progra" och lägga upp på typ youtube eller något.

Fick Mail ifrån folk som inte kunnat kommentera min blogg, som mycket riktigt konstaterat att A) den är uppe igen och B) det gick inte att posta kommentarer om bruleepuddingsinlägget, för jag gjorde bort mig i "ompubliceringen" av bloggen. Life´s tough.

"nästan-svågern" Björn har emellertid hört av sig till mig på en Internetsajt och frågat om jag har något bra recept på Tacosalsa. Givetvis har jag det!

1 burk krossade tomater
1 finhackad röd lök
2 färska chilifrukter eller 2 tsk sambal oelek
En röd paprika
En grov näve salt
Lite spiskummin och paprikapulver

blandas i en bunke. Smaka av med paprikapulver och spiskummin tills det känns rätt. Möjligen kan man behöava slänga i någon matsked socker på slutet.

Enkelt, billigt och kanongott.

TV-kockar vi minns och nya vi känner igen...

Måste bara skriva två saker om TV-kockar på TV just nu:

1) Bäst är - som alltid - Jamie Oliver, som just nu kör en serie på 6:an om arbetet med att förändra skolmåltider i England. Riktigt intressant och kanonspännande varje vecka.

3) Idag började 3:ans satsning "middagen" och vem är programledare om inte min gamla köksmästare från Culinar - Alex Nilsson. Snubben vi alla sa skulle passa bra på TV och som hävdade att "aldrig, aldrig aldrig skall jag förnedra mig så..." Vi har inte sett honom så mycket än, men han är speakerröst och det är ju alltid bra. Det skall bli intressant att se hur DEN serien utvecklar sig.

Nu är det bara jag kvar...

Tillbaka till spisen!

Så var det den andra januari och dags att återigen börja plåga sin dödliga lekamen tillbaka till arbetet. Det är helt ok, just nu, antar jag, för jag håller mest på med en massa "konceptualisering" kring nya jobb. Jag jobbar ju numer mest med utbildning, på ett företag som heter Cuibono, och vi har blivit inhyrda av en internationell yrkesskola - SIIS - för att utveckla deras "hotell och restaurang"-kurser - "hospitality management" och "International cooking and management". Bägge två genomdrivs på Engelska.

Det är kul och sådär, men jag är lite för krattig på tekniskt korrekt köksengleska, så jag får ofta ringa en kompis - Phil - som jag jobbade med först på Jensens och sedemera "tvärs over gatan" från på Gåsgränd 4, och fråga om terminologi... Nåja. Tror att det blir bra, i alla fall...

Maria - en gammal kompis från tiden före jag jobbade inom kökssvängen, ringde häromdagen och undrade "höll inte du på med en kokbok för typ två år sedan"... Jo... Sanningen är att jag höll på med en kokbok redan 2001 och jag har fortfarande inte blivit klar med den... Det är egentligen inte så mycket recepten som inte blir klara - jag har några hundre recept färdiga redan - utan mer själva strukturen på boken.

Jag börjar ibland med att försöka sortera upp vad jag vill ha sagt , men så ändrar jag mig, för jag läser någon annans kokbok som jag tycker är bra och sådär... Det gör att min bok - med arbetsnamnet "krubb" - är rätt "spretig".

Tror emellertid att det kan vara dags att få tummen ur och strukturera sig lite och ha lite fokus kring "husmanskost" och sedan göra en matmässig odyssé och ta fram vad husmanskost är i t.ex. Frankrike, Tyskland, Italien eller varför inte Asien och sedan försöka sy ihop något kring de godaste recepten där...

Jaja, vi får se.

Nu skall jag sätta betyg i en kurs som heter "Environment and quality control" för förra årets klass på hospitality management. Det lär gå fort för de är inte så många.

Nyårssuppé

För att göra en lång historia kort kan man bara snabbt skriva att vi blev några stycken som skulle äta middag hos oss... Det gjorde att det blev lite "gör något enkelt" till nyårsmiddagen... Det blev några gamla klassiker som

Förrätt: "Toast skagen"
Varmrätt: "Stek a la mode med rostade rotsaker och rödvinssky"
och så slutligen dessert: Creme brulée.

Det visade sig vara lättare sagt än gjort, för jag hade både laktosintoleranta och mjölkproteinallergiska kring bordet. Det blev att göra några portioner skagenröra med (hemgjord) majonnäs och sådan där tofu-creme fraice i stället, och så creme brulee av oatlys "grädde utan grädde". Grjejerna blev väl helt ok, även om JAG tycker att de smakar lite konstigt...

Annars är det här mat som jag gillar att göra. Och gillar att äta. Det är precis lagom svårt (eller rättare - barnsligt enkelt) och man kan göra en del med uppläggningen på grejerna för att det skall bli fint på slutet och samtidigt är det rätt "estlig" mat. Det känns - som jag skrivit tidigare - lite som "stadshotellmat".

Creme brulee är ju dessutom lite spektakulärt, när man bränner av sockret, inför ögonen på gästerna medelst en väsande, fräsande eldsprutande blåslampa. Det innehåller alla de element som gör att man ju vill jobba med mat professionellt - höga imponans-poäng och dödsföraktande lek med verktyg som allvarligt kan lemlästa eller dödligt såra användarna. Toppen! Let´s face it - man skulle ju inte bli kock om man inte dagligen fick leka med rakbladsvassa knivar, roterande klingor och mixarblad, kokande oljor och buljonger och annat kul som känns som medeltida slottsförsvar...

Nåväl. Creme bulee är ju dessutom gott - så det blev en succe...

När jag gör creme brulée brukar jag göra såhär:

1) Sätt på spisen och starta ett vattenbad i en kastrull...
Knäck i din "buleevisparbunke" ned två ägg och häll på två dl grädde. Koka ihop med färsk vaniljstång tills du får en god smak. Vispa hela tiden. Bruleen kommer att bli som en tjock, fluffig vaniljsås. Använd dansuckers "gelesocker". Ta 3-4 msk per dl och vispa och låt stå i vattenbadet tills sockret löst sig i smeten. Häll upp i cocotte-formar.

Ugnsbaka i vattenbad tills bruleen står helt still och toppen fått gyllenbruna fläckar.

Vid serveringen - lägg på några snygga röda bär (hallon eller jordgubbar) pudra lätt med något ganska grovkornigt råsocker och bränn av med blåslampa. Vackert och hysteriskt gott!

Har man nu - mot förmodan - ett inte helt grundutrustat kök och således saknar en blåslampa kan man baka av sockerkaramellen i ugn. Högst upp i ugnen med "grill" på i några minuter. Det ser lika snyggt ut, och smakar lika gott, men dina gäster får ju aldrig chansen att se dig stajla med en jetmotordånande bl svetslåga... Och det är ju DÄRFÖR man gör creme brulee... Egentligen.

Nytt år - nya poster

Skall försöka orka med att skriva här på bloggen, i alla fall lite då och då... Jag vet att jag skrivit det förut, men ibland hinner man inte, och så sedan när man faktiskt hinner, så orkar man inte skriva om allt som har hänt...


I mitt liv har det hänt såpass mycket att jag alltså har bytt jobb - igen - och jobbar nu med "Cuibono" - ett utbildningsföretag som bl.a. konsultar åt SIIS och Gastronomihögskolan med att ta fram nya utbildningsprogram åt kockar... Det är kul, men jag vill ut i "produktionen" igen...

Idag är det ju emellertid nyårsafton - alla matnördars högtidsdag nummer 1, så jag har gjort lite god mat. Eftersom mina gäster kan förväntas läsa här, om de får reda på att jag faktiskt sktiver i min blog igen, tänker jag inte avslöja riktigt va än, förrän efteråt... Men det skall bli kul. Och så får jag använda en del kul verktyg i mitt kök....

It's a long way to the top if you wanna rock n roll

Ja, vad skall man säga? Jag är kanske världens sämsta bloggare, men ibland gör jag försök, i alla fall, att göra något åt min blogg...

Det har som vanligt hänt massor sedan sist... Min tvillingbror - Mackan A, har blivit pappa - grattis, grattis, grattis, till en liten välskapt pojk som heter Isac. Vi - fru Värn, dottern och jag var och hälsade på dem i helgen. Det var jättemysigt. De bor i Malmö, så det blev en lång bilresa åt bägge hållen, men det var helt klart värt det...

I Malmö gjordes kanske inga direkta kulinariska uppenbarelser, men däremot lagade Mackan och jag käk ihop två kvällar, något vi gör alldeles för sällan. Det var jättekul och mysigt att leka, skämta och bråka med någon i köket. Klart bra.

I övrigt bestod semestermenyn som vanligt med barnfamiljer utan vare sig tid eller stålar mycket av korv, pizza, falafel och så vidare - precis vad växande barn behöver, med andra ord.

När vi skulle vidare till Göteborg i måndags gick bilen sönder. Eller rättare - vi skulle över en vägbula och sedan började den knacka förfärligt. Vi tänkte först att det var avgassystemet, men efter åtskruvning av det fortsatte bilen att låta illa. Vi blev riktigt oroliga och var runt på en massa verkstäder utan att få hjälp. Vi bestämde oss för att åka hemåt i stället för till göteborg, enligt teorin "om vi blir stående längs vägen är vi hellre på väg hem än till Göteborg." Efter samtal med en bekant i Stockholm framkom teorin att det kunde vara kardanaxelstödgummit som var paj och att vi i så fall måste åtgärda detta snarast möjligt. Vi körde av motorvägen och in till hålan Perstorp, där man hissade upp bilen igen. Det visade sig vara bränsleledningen som lossnat från ett fäste och nu låg och slog mot kardanaxeln, som låtit hela tiden. 10 minuter och 50 spänn senare kunde vi åka vidare med en tyst bil... Vi kom till Stockholm vid 1 på natten...

Annars, dåra? Well... Jag har sagt upphttp://www.blogger.com/img/gl.link.gif mig från värtahemmet och har så smått börjat jobba på restaurang gåsgränd 4, i Gamla stan, en liten restaurang med höga ambitioner som framförallt gör bra fiskgrejer. Jag jobbar inte heltid där än, men jag har kört någr apass där och det är jättekul.

Skall annars ha lite semester om ett par veckor, och då åka till fjällen en vecka och sedan är det nya jobbet för hela slanten.

My way to chef stardom is once again tread upon...

Skriver vidare på min kokbok, som aldrig blir färdigoch drömmer vidare om att någon gång, i framtiden, när jag blivit tillräkligt bra och gammal faktiskt ha en egen sylta någonstans. Det vore kul, men arbetsamt, så det får väl vänta till dottern är lite äldre. Jag har ju en del cateringjobb, även om det inte är jättemånga, som ligger i pipe:en, och just de gåtr bra., så det är ju alltid något. Jag verkar i alla fall göra pengar i köksbranchen, och det måste man ju säga är lite ovanligt, så... Well... Vi får se vad som händer i framtiden.

Nu skall jag gå och "konceptualisera" inför menyskrivande, i badet. Vi hörs.

Crash, boom, bang...

Hmm. Har inte skrivit på ett tag, för jag har inte haft så mycket att skriva om, eller rättare, allt händer så fort nu så det är ingen idé att skriva något, för det hinner ändra sig, i alla fall...


Jag har inte fått något nytt jobb, än, i alla fall. Söker vidare.

Igår och idag har jag ett cateringuppdrag som är riktigt roligt. Gör lite snittar till en utställning och står sedan där och serverar och får prata franska, engelska och ibland svenska. Kul jobb...


Skall försöka lägga in lite bilder snart, på lite grejer som hänt och sådär, under senaste tiden, men tills dess får jag väl bara skriva: "Grattis Oltermans", till tillökningen i familjen. Och så hörs vi senare...