Alltså, såhär, va:
Jag bryr mig egentligen inte.
Det handlar om en salladsbar. I Göteborg.
Men, eftersom jag fick frågan per mail om vad jag tycker om blockaden mot salladsbaren i Göteborg efter mitt inlägg om skurkar härom dagen måste jag säga såhär:
Det är rätt stor skillnad på att som småföretagare inte teckna kollektivavtal med sina anställda (och dessa inte - dessutom - vill ha det) när dessa inte ens är med i facket och en annan att tömma ett företag på pengar och flytta utomlands, med hela personalen ståendes med lång näsa.
För Er som inte är så insatta i "salladsaffären" handlar det alltså om Sofia Appelgren, som äger en salladsbar i en saluhall i Göteborg som inte har kollektivavtal med sina anställda (som inte är med i facket). Hotell och Restaurang har till sist utlyst någon slags blockad och ingen får jobba. Sofia vill sälja salladsbaren och alla är ledsna. Ingen kan få anställning. Ingen som HAR anställning kan jobba ihop sina timmar och få någon slags lön. Ingen får dricks. Facket är å sin sida ledsna över att ingen vill vara medlem, eller ser den stora tjänsten de gör de anställda genom att se till att de inte kan jobba och tjäna pengar utan i stället måste leva på fackets A-kassa.
Det har det skrivits om i tidningen (DN och SvD) i typ en vecka nu och vi har kunnat följa en närmast dokusåpaaktig utveckling, där bl.a. Centerns ungdomsförbunds ordförande och Dominica Pycinska (stavas det så?) har gett sig in i det hela genom att vilja köpa den omtalade salladsbaren. Sofia vill inte sälja, osv. osv.
Nu, idag, går Socialdemokraternas förmodade nya partiledare - Mona Salin ut med< att "jag viker inte en tum" om kollektivavtalen i DN.
JA, jag tycker att det i hela den här grejen är folk som beter sig som skurkar, men när konkurrensen står mellan politiker och andra lögnare kan jag säga att den största boven här i alla fall inte är Sofia Appelgren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar