söndag, januari 14, 2007

Buljong

Söndag kväll och det blåser halv storm utanför. I Västra sydsverige har de värsta stormarna sedan "Gudrun" dragit fram. Folk varnas på TV och i radio för att gå utomhus.

I mitt kök är det varmt. Den gula färgen på väggarna lyses upp av mina låga lysrörslampor över diskbänken. På spisen står en kastrull med kycklingbuljong och puttrar.

Buljong är en sådan där grej jag bara älskar att göra. Alltid när jag tvivlar på mig själv, på min egen förmåga som kock, make, förälder eller medmänniska kan jag gå tillbaka till någon slags "början" någon slags "grund" och veta precis vad jag gör och varför. Det låter mer poetiskt än vad det är, för att koka buljong är verkligen löjligt enkelt, men ibland behöver man något enkelt i ett annars rätt komplicerat och obalanserat liv.

Ikväll står buljongen på plattan och puttrar ned till en god, smakrik sörja som en påminnelse om någon slags trygghet i en bokstavligen blåsig tillvaro. Jag slås av dofterna.

Man är egentligen en ganska ömklig, alldeles för sentimental gammal tok: Några kycklingskrov från helgrillade broilers, som vi ätit med potatissallad för att vi inte orkade laga mat, gör sig sällskap med mirepoix av morötter, palsternacka, några vitlöksklyftor, röd lök (för det var vad som fanns hemma) och en enkel bouqet garni av fänkål, lagerblad, vitpepparkorn, timjan och torkat rosmarin. Allt ugnsrostas riktigt mörkt och sedan läggs det i sjudande vatten med lite vitvinsvinäger och en skvätt äppeljuice. Jag smakar av med salt eftersom.

Köket doftar gott, grund till något storverk, eller en enkel soppa, eller för att balansera en risotto. Vad det än är lovar det i alla fall framgång på ett plan. En råvara som inte är dålig, en liten bit hantverk som inte glömts bort.

Jag skall klirifiera fonden sedan, med några äggvitor, tror jag, och sedan får den stå och puttra ned tills den är riktigt, riktigt mörk och vacker i färgen. Jag älskar den där orange-gula tonen jag får av morötter och rödlök i kycklingfonden. Benen är för länge sedan urkokta. Fonden är skummad och jag... ... . känner mig lugn, säker och hemma.

2 kommentarer:

Mackan sa...

Tänk att du kan få fondkok att låta så mysigt!

Men jag håller med - det är verkligen grymt trevligt att ha riktig fond/buljong att jobba med, i stället för snabbslask (även om det faktiskt finns rätt juste:a att köpa på flaska nu för tiden. Utom hummer/skaldjursfond. Det måste man alltid koka själv.)

Den egna matlagningen idag sträckte sig till mina fusk-raggmunkar och stekt fläsk. Hela veckan har varit rätt traditionell med köttgryta (med ungersk touch), köttfärspaj och sånt.

Cidergelén blev en hit, för övrigt. Syrlig och god. Och rätt enkel att fixa till. Hör av dig om du vill ha recept.

Mamma sa...

Måste bara berätta......
Jag är ju inget vidare på det där med fonder och sånt, men jag gjorde en rätt juste fiskrätt i går kväll. Råkade köpa 2 gösfileer, men det går säkert med vilken vit fisk som helst.
Lade dom trångt i en smord form och hade på salt och svartpeppar. Hyvlade därefter ost över alltihop, grevé är nog bra, själv hade jag kvar av cheddarosten sedan i julas. Lite cayennepeppar på och sedan ett par dl grädde över alltihop. Ca 20 minuter i 225 grader i ugnen, någon grönsak, spenat eller nåt (själv hade jag bara grön sparris i frysen) och så pressad potatis till. Mmmmmm så gott! Råkade ha lite räkor hemma också som jag strödde över det hela när det var färdigt, men det är säkert inte alls nödvändigt. Prova gärna!