Gjorde pepparrotskött igår, på jobbet. Pepparrotskött är - också - en sådan där grej som jag mer och er börjar kalla "farmorsmat". Gammaldags husmanskost som numer mest lagas av farmödrar och mormödrar och som om en generation eller så nästan helt kommer att vara borta (om inte alla läser Kinnas blogg om "mormors mat", förstås!) :-) Nåväl. JAG gillar i alla fall pepparrotskött och därför satte jag upp det på menyn på jobbet. Det är lite roligt att sätta upp sådana där gamla grejer ibland och pröva hur det faller ut.
Ibland går det väldigt bra. Ibland går det sämre. Men pepparrotskött verkar funka rätt bra.
Såhär brukar jag göra mitt pepparrotskött.
Jag brukar börja med att putsa en bra köttbit för grytkok - högrev, märgpipa eller ibland fransyska, och så tärnar jag det. Jag bryner det i lite olja i en panna och så får det vila sig lite på hushållspapper i någon minut, innan jag lägger det i lite buljong och skvätter lite vin över. Sedan på med vatten och det får koka på sig i någon timma, tills det är mört och gott. Efter ungefär en halvtimma brukar jag slanta i några morötter, någon palsternacka, och tärna lite lök och ha i tillsammans med köttet.
Under tiden gör jag en bechamel, som blir ganska lös i konsistensen och smaksätter denna med lite (ganska mycket brukar det bli) pepparrot, lite salt och vitpeppar.
När köttet kokat färdigt tar jag ur kött och rotsaker ur kastrullen med en hålslev och lägger i pepparrotssåsen. Servera till kokt potatis.
När man gör pepparrotskött till barn kan man göra pepparrotssåsen lite mildare, men fega inte och ställ pepparroten bredvid på bordet, pepparrotskött är ändå pepparrotskött!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Jag tycker att det är synd att hälla ut den goda buljongen köttet kokades i, jag brukar reda in det och smaksätta med gräddfil och rejält med pepparrot.Lite sötma skall också till,och naturligtvis pressad potatis.
Landonius: Pressad potatis? Mmm. Buljongen brukar jag skeda i lite grann av, men inte allt. Jag tycker det blir för jolmigt då. Mer pepparrotssås, liksom! Precis innan jag serverar rör jag ofta ned lite creme fraiche i såsen för att höja syran lite...
Kul att se att andra gör på andra sätt...
Visst är det underbart att barnen får äta lite farmorsmat! Jag älskar långkok i alla former, det är både ekonomiskt och ljuvligt gott! Tur man har en Mormor som har lärt en allt det "gamla". Dillkött, pepprotskött, ärtsoppa, kalops osv....mums! Kör hårt Jesper - det är inte alla barn som får den här maten hemma idag.
Nej, de flesta av dem brukar de första gångerna jag serverar sådan här sorts mat titta på det som om det kom från yttre rymden. När de sedan äter det brukar det vara väldigt poppis.
Jag tror att det har att göra med väldigt "rena" smaker och att barnen gillar när det inte är för mycket grejer ihopblandade, men det är en egen teori.
När jag får tid/råd/ork ska jag skriva en kokbok som ska heta Mat som gamla mammor lagar och där ska just pepparotskött ingå.Det är så gott!!
Ja, verkligen. Och lycka till med boken. Det tror jag är ett riktigt bra koncept.
Skicka en kommentar