Ekologisk mjölk

Läser i SvD att ekologisk mjölk skall vara nyttigare än "vanlig" mjölk, eller "vanlig" förresten: I mitt hem är det numer vanligare med ekologiska råvaror - rent generellt - än med icke-ekologiska. Dels för att det börjar bli bliigt nog (den här ekotrenden har ju gjort att "ekologiskt" inte behöver betyda "dyrt") och dels för att kvaliteten ofta är bättre.

Och så sover man ju godare.

På jobbet köper jag - sedan länge - just ekologisk mjölk. Jag har ett mål att ligga runt 50% av inköpen (i pengar räknat) på "ekologi och rättvisemärkt". Det är rätt mycket tuffare än stadsdelsnämndes rekommendation, men jag tycker - som sagt - att det här med ekologi känns rätt viktigt.

Så - snart är det väl "ekologiskt" som är "det vanliga". Inte bara för mig och de som är lika vrickade som jag, utan för alla kök i offentlig barnomsorg?

--

Läste förresten tidigare idag det här inlägget på Lisas blogg. Läs det du också!

Off topic: Göteborg i Stockholm

Läser en artikel om att , briggen "Götheborg" är i Stockholm på besök.

Ungefär när jag läst den meningen reagerade jag som vanligt när jag läser ordet "brigg", vilket är med att börja nynna Taubes "briggen bluebird av hull".

Just den sången hörde jag förresten senast live i tisdags, då framförd av Sofia Karlsson under den kanske bästa konsert jag någonsin hört eller sett.

Å andra sidan gör Thåström den ganska bra, han också!

Daal

Jag har - utan att överdriva -i onsdags gjort min sämsta dag på jobbet någonsin, sedan jag började arbeta med mat för barn för lite drygt ett år sedan. Och jag har bara mig själv att skylla.

Det hela började med att jag förra veckan, då det var planeringsdag på jobbet hade en liten utvärderingsenkät med kollegorna om köket och maten. Det gick ganska bra. Folk verkar nöjda. Men så i slutet av enkäten hade jag med en fråga där jag bad kollegorna komma med tips och konstruktiv kritik. Några tyckte att man ville ha mer kryddstark mat. Andra ville bl.a. ha en vegetarisk dag i veckan. Med en önskan om att slå två flugor i en smäll bestämde jag mig därför att pröva "Daal" - indisk linsgryta - på menyn den här veckan.

Och det hela gick egentligen bra. Grytan blev fin i konsistensen. Vacker i färgen. God (om man gillar curry) och är väldigt nyttig.

Och i princip ingen åt den.

Det kändes sådär. Samtidigt är det så med att arbeta på förskola att man ibland måste våga. Att liksom någon gång sträcka ut huvudet genom hålet i väggen för att se att det finns en hel värld utanför. Att visa mod.

Och då får man vara beredd på en snyting.

Låt oss bara säga att det kommer ta ett tag att komma över chocken och att jag förmodligen inte kommer att servera daal på ett tag. För Er som ändå vill testa en vacker, god och väldigt nyttig vegetarisk gryta - här kommer receptet på min daal: (4 port)

4 dl röda linser
8 dl vatten
1 paprika
4 medelstora gula lökar
1 morot
1 palsternacka
1 bit rotselleri, lite blekselleri eller libbsticka
2 dl vitt vin
4 lagerblad
1 msk spiskummin
1 mild chilifrukt (spansk peppar) eller 1 krm sambal oelek
Några haricots verts, sockerärter eller vackra gröna ärter
Några små kolvar minimajs
En bit purjolök
Andra roliga grönsaker (bambuskott, squash, äggplanta)
2 vitlöksklyftor
½ dl socker
1 tsk kanel
2 tsk paprikapulver
1 buljongtärning (kyckling eller grönsaksbuljong)
Salt och peppar

Börja med att skölja linserna ordentligt i rinnande kallt vatten. Lägg sedan i en kastrull med dubbelt så mycket vatten som linser och lite salt. Låt koka i ungefär 10 minuter.
Skala och skär alla grönsaker i ganska små bitar, lägg ned i kastrullen allteftersom du blir klar.
Låt grytan stå och småsjuda under lock. Tillsätt alla kryddor och häll över vinet.
Grytan är klar på kanske 20 minuter, då grönsakerna är mjuka, men fortfarande har kvar sin spänst.
Dekorera med någon mild yoghurtdressing eller creme fraiche och en citron- eller limeskiva och bladpersilja.

Servera med kokt ris, naan och något fruktigt kallt att dricka.

Fynd i datorrummet - Grahamstekakor

På jobbet har vi ett litet "datorrum" - ett rum med två datorer och en skrivare som vi framförallt använder för att skriva ut viktiga papper åt varandra. Själv använder jag oftast datorn åt att skriva rapporter till egenkontrollen, leveranskontrollrapporter till leverantörer (hej, Menigo!) och att fixa med interndokumentationen. De senaste dagarna har det legat ett papper på skrivbordet som någon annan glömt kvar, men eftersom ingen har hittat det igen, kollade jag på det och upptäckte att det var ett recept.

Det är ett recept på grahamstekakor:

50 g margarin
3 dl mjölk
50 g jäst
½ tsk salt
½ dl sirap
5 dl grahamsmjöl
3½ dl vetemjöl

Smält margarin, blanda i mjölken och värm till ungefär 37 grader
smula i jästen i en bunke och häll vätskan över.
Tillsätt de övriga ingredienserna. Jobba degen mjuk och smidig.
Låt jäsa i 40 minuter
Knåda degen på mjölat bakbord,
Dela i 9 bitar nagga lätt och låt jäsa i 40 minuter till.
Grädda mitt i ugnen på 225 grader i ungefär 10 minuter. Pensla brödet med varmt vatten.

Balanserad semester

Som allt i världen som är viktigt, kräver matlagning balans. Balans mellan smakerna. Balans mellan pris och kvalitet. Balans hos de som jobbar i köket (tänk t.ex. på Marco Pierre Whites utbrott på 90-talet och ni hajar vad jag menar), och - faktiskt - balans MELLAN de som lagar maten.

Jag skall på semester. Och pappaledighet - Fru Värn och jag får vår andra vilken dag som helst nu - och jag kommer att vara borta från jobbet i en månad. Jag har fixat vikarie. Min kontrapunkt. Mitt yang till mitt Yin. Ni hajar vem jag talar om: O. - 'Lärlingen'.

O. och jag är rätt olika varandra, egentligen. Till att börja med är han sisådär tio år yngre än jag (och mer begåvad, smartare och snyggare - jag hatar honom! :-) ) men vi har också rätt olika uttryckssätt i köket, även om vi bägge har samma filosofi. Han är syran till mitt salta. Poeten till min krigare. Vetenskapsmannen till min improvisatör.

Killen kan LÄSA och FÖLJA ett recept! Bara en sådan sak! Han kan dessutom baka - något som alla som känner mig ofta skämtar om att jag inte kan (vilket är orättvist - jag kan visst baka, det är bara ingen som vill äta det sedan!).

Det känns onekligen skönt att lämna över köket till någon jag känner. Och som jag har förtroende för. Och som jag VET inte kommer att lämna det som en hög ruiner efter ett bombanfall, tills jag kommer tillbaka.

Det håller mig i balans.
Hela semestern..

Dagens citat

"I det vanliga livet betyder 'enkelt' detsamma som 'lätt att laga', men när en kock använder ordet betyder det ' tar en livstid att lära sig'."
- Bill Buford (författare) i Hett

Närproducerat på systemet

Läser i DN om förslaget att låta producenter av alkoholdrycker mot sökt tillstånd få sälja sina varor direkt i den lokala systembolagsbutiken. Kul, tycker jag. Och en bra lösning, OM det är som man säger, att ett alkoholmonopol behövs för att stävja en överkonsumtion. Samtidigt är jag av ekonomiska skäl lite tvehågsen - det vore förmodligen lättare för producenterna att få sälja sina varor på den lokala gården. Man kan själv sätta sitt eget "konsumentpris" och därigenom reglera både efterfrågan, produktionstakt och - som en sekundäreffekt - kvaliteten på vinet.

Jag undrar bara ifall systemet, som ju nu rätt hårt annonserar i olika tidningar om "vad dricker de som inte dricker?" kommer att ta in fler vettiga alkoholfria alternativ (t.ex. lokalproducerade) i sitt (lokala) ordinarie sortiment?

Det här skall bli lite intressant att följa.

Ingenting varar för evigt

Inga värden består. Allt är stoft, aska, minnen och rök. Världen är föränderlig och ibland rubbas ens cirklar ordentligt. Ibland lär man sig att det som varit inte alltid är, hur konstant varandet än tett sig. Epoker går i graven, Nya historier tar sin början.

Det tar tid att vänja sig vid förändringen.

Jag fattar det inte.

Nu har Menigo faktiskt levererat RÄTT grejer (och på första försöket) tre veckor i rad!

:-)

Frukost

Frukost. Min bästa tid på dagen. Tiden innan Fru Värn eller dottern har gått upp och jag har lite tid för mig själv. Lite tid att skriva. Lite tid att läsa. Lite tid att äta.

Jag brukar ägna den här tiden åt att - förutom de korta minuter då jag uppdaterar bloggen - göra listor i huvudet över dagens händelser och förbereda mig mentalt inför de olika momenten. Idag är det tisdag så jag skall t.ex:

Plocka fram ingredienser till dagens soppa
Torka ur kylarna (och eventuellt rensa bort gamla grejer)
Påbörja soppan
Hacka lite grönsaker
Plocka varorna från Menigo
På varukorgarna ligger bl.a. bröd och mat till barnens mellanmål
Grädda brödet
Servera soppan
Diska
Börja preppa mellanmål
Städa köket

Och sådär håller jag på. Tänker och planerar. Förbereder mig.

Men först tar jag tid att njuta. Av kaffets arom. Kanske av ett ägg. Av att få vara själv en stund och kunna tänka. Av tystnaden.Och av det faktum att det finns två tjejer att komma hem till efter arbetsdagens slut.

Nej - vi är inte osams...

"Är du och Linda Skugge osams"?

Nej - det tror jag inte. Jag känner henne inte speciellt bra, men har haft att göra med henne några gånger under det senaste året. Vi är liksom inte kompisar eller så, men jag gillar hennes attityd i skrivandet och jag har en professionell respekt för folk som klarar av att hålla hennes tempo och jobba så mycket. Linda är cool, tycker jag.

Nåväl.

Efter min recension av hennes kokbok har vänner till mig som läser båda våra bloggar gjort mig uppmärksam på att A) Linda börjat länka flera recensioner, B) på att hon skrivit ett antal ironiska inlägg från en "gästbloggare" som skall vara hennes hushållerska, - allt efter hennes C)offentliga svar på min recension.

Jag vet inte hur jag ska tolka det här beteendet. Jag tror att hon bara är ironisk eller liksom gör det med glimten i ögat och jag bryr mig egentligen inte speciellt mycket. Däremot tycker jag att det är lite anmärkningsvärt att hon bestämmer sig för att göra en sådan grej av det. Ingen annan recensent har blivit offentligt kommenterad på det sättet. Ingen annan recensent har i och för sig heller fått Linda att dra igång en serie gästbloggsinlägg med en fiktiv person, bara för att göra en poäng av att recensenten har fel.

Jag tycker också att det är lite kul att Linda länkar till en sajt som ger henne bra recensioner ("mer än toppbetyget 5")och som händelsevis är en sajt som Linda jobbar åt, genom att matblogga där.

Nåväl. Jag vet inte om Linda är stött eller vad det är. Jag upplever oss inte som osams. Men för att klargöra då: Jag tycker i alla fall (fortfarande) om Linda. Och jag gillar hennes blogg. Jag tycker dessutom fortfarnade att hennes bok är fin. Men jag håller fast vid min tidigare recension av den.

Så - är vi osams? Nej, det är vi inte. Inte jag, i alla fall! :-)

"This is where the magic happens"

Ja, ni vet, på den där tiden då det fortfarande gick att titta på MTV utan att bli alldeles trött på alla telefonreklamfilmer och rappare som snackade om att skjuta varandra i ansiktet, så fanns det ett program som hette "MTV Cribs", där man bl.a. kunde se kändisar snacka om sina "areas". Det handlade aldrig om "room" det var alltid "This is the living area. This is our cooking area" och så - alltid - hade man en sekvens när man gick igenom "the master sleeping area" där värden alltid kommenterade med "This is where the magic happens".

Jag hävdar å andra sidan att det finns få så intima, sensuella eller sexiga tillfällen som i köket, och eftersom jag fått frågan om "vad lagar du mat i för kök, egentligen?" så kommer här "Krubb Cribs" och

"This is where the magic happens".

Mors dag-crêpes

Idag är det mors dag, och eftersom Fru värn och jag har barn ihop är hon mor idag hela dagen. Dottern tyckte högljutt "PANNKAKOR!" när jag frågade henne om vad hon tyckte att vi skulle ge mammam för mat idag. Jag antar att pannkakor faktiskt ÄR finmat när man är 4 år.

Nåväl. Då jag själv om inte avskyr så i alla fall inte längre gillar pannkakor, efter alldeles för många torsdagar vid stekbord med hinkvis av pannkakssmet blev det en liten kompromiss: Dottern fick "vanliga pankis" medan dotterns ömma moder och jag fick crêpes. Dessa fylldes idag, enligt "snabbmatstemat för helgen" med tärnad bacon (jo - jag har köpt färdigtärnad bacon på coop. Det var billigt och det är skönt ibland i pastasåser och sådär) "Myllimäkis creme fraiche" med timjan, citron och Karl-Johansvamp och rullades sedan ihop ströddes riven ost på och gratinerades i några minuter i ugnen.

Snabbt, lätt och väldigt gott.

För Er som inte testat den där creme fraiche:en än: Gör det. Det är alltså arlas "tema-creme-fraiche" med förra årets "årets kock". Den är jättegod att göra svampstuvning på, att tärna i lite kalvbräss i, eller bara använda au naturel som pastasås. Testa lite själv, vad du gillar.

Och se nu till att fira Era mödrar! Med crêpes, till exempel!

Snabbmat: Köttfärslåda

På helgerna händer det att jag inte orkar laga någon komplicerad mat. Ni vet hur det är? När det är vackert väder ute, man har lagat mat på jobbet hela veckan och tillbringat en massa tid i ett varmt kök vill man liksom inte stå några timmar till i köket när man kommer hem. Det är då de kommer fram - "snabbmaträtterna". Grejerna som tar max 20 minuter att fixa med.

Igår hittade jag i kylen lite köttfärs och några potatisar, en skvätt grädde och lite annat smått och gott och voila - en liten köttfärslåda!

(4 port)

4-5 stora potatisar, skalade och i skivor
400 g köttfärs
2 röda lökar, i halvmånar
2 msk kalvfond
2 msk ketchup
1½ dl grädde (matlagningsgrädde eller vispgrädde)
1 krm vitlökspulver
2-3 tomater

Sätt på ugnen på typ 200 grader
Fräs på köttfärsen och löken i en panna i lite smör .
Varva potatis och färsen och löken i en långpanna.
Häll ketchup, kalvfond och grädde och kryddor ovanpå alltsammans.
Dekorera med några tomatskivor.
Grädda i typ 20 minuter - tills potatisen blivit precis genommjuk.

Ibland...

Ibland händer saker i livet såpass fort eller tar så mycket tid att det där med att blogga känns överskattat och man prioriterar bort det.

Just nu är jag inne i en sådan period.

Jag kommer att återkomma snart, med fler roliga, väl genomtänkta (nåja), spirituella inlägg, men just nu behöver jag satsa mer tid på min familj, ett par dagar.

Bloggtips - "bind mig, mata mig"

Den nya Taffelbloggen - som för övrigt har den kanske bästa bloggtiteln på väldigt, väldigt länge - är riktigt, riktigt bra. Kolla in den här posten så hajar du.

Det här verkar lovande inför framtiden!

Enkelt är genialt

Har under senaste tiden haft lite svårt med inspirationen, både på jobbet och hemma. Det är då man som kock tackar för sin erfarenhet och den breda reportoar och improvisationsförmåga den ger.

Ibland hittar man så inspirationen igen, och inte särskilt sällan i saker som är helt okomplicerade. Smakerna kommer tillbaka i det enkla. Det blir stilrent och vackert i sin simplicitet. Man hittar tillbaka till modet att utforska nya kulinariska jaktmarker genom att återvända till kända. Att koka fond. Att göra en räksoppa från grunden. Eller i en varm smörgås.

Just varma smörgåsar finns det ju en uppsjö av, mer eller mindre standardiserade, men härom kvällen resulterade en kylskåpsräd i följande lilla variant:

Vitt franskbröd med lagrad prästost, rökt skinka, färsk skivad lök och slotts starka senap.
Stek i smör och stek sedan ett ägg enligt dina egna preferenser och lägg på toppen.

Enkelt och gott.

Det är sådant här som gör att jag drar mig för att kalla mig kristen...

Läser en tokig artikel i Dagen - Sveriges största kristna tidning, om att mitt favoritkaffeshop-kaffe upprör känslor hos den dumhögerkristna högern i USA. Man vänder sig mot att företaget har bytt ut logotyp på sina kaffekoppar. En talesman från gruppen (som heter något i stil med "resistance" eller något annat ungefär lika fjantigt) tycker att logotypen ser ut som en prostituerad.

Jag vet inte hur man ens får idén. Jag hajar det inte. Om nu inte snubben själv brukar gå till prostituerade och därför kan göra den liknelsen? Jag tycker själv att det ser ut ungefär som en filead fisk med en tjej på toppen, och tydligen visar bilden en "siren" - en tvestjärtad sjöjungfru.

Visst. Loggan är ful. Och Starbucks formgivare borde få offentlig smisk, men hey - det är just sådana här grejer som gör att jag själv drar mig för att kalla mig kristen.

"Chokladchapati"

Chapati är egentligen ett pakistanskt/indiskt/nepalesiskt/säkert-andra-språk ord för "typ pannkaka" och i sin enklaste form är det bara en enkel pannkaka. I mer festliga sammanhang kan man få den serverad fylld med lite olika saker, som färsk frukt, bär, eller vad som finns till hands.

Eftersom O. och jag hade "asiatiskt" tema på vår meny härom kvällen kallade vi helt enkelt våra chokladcrêpes för "chokladchapati" i stället, och eftersom karinw frågade om receptet kommer det här (Omars recept):

Chokladchapati (pannkakan)

1 dl kakao (O. Skriver 50/50 Valrhonas "kakao gastronomie" och vanlig)
2 1/2 mjölk
1 3/4 mjöl
1 nypa salt resp socker
2 ägg

Vispas ihop.
Låt gärna stå och svälla ihop sig i kylskåp i några timmar innan den används.


Själv gjorde jag den vita chokladmoussen och den gör jag ungefär såhär:

Vit chokladmousse

50g vit choklad
5 dl vispgrädde
2 ägg, delade, gulor för sig och vitor för sig
1 msk socker

smält chokladen i vattenbad
Vispa äggvitan till ett hårt skum, så hårt att du kan vända bunken uppochned. Ha i hälften av sockret i smeten, så att den blir som en maräng.
Vispa grädden. (Se till att visparna är HELT rena från ägg).
Vispa upp äggulan till en pösig konsistens, lite som till äggtoddy.
Häll den smälta chokladen i äggulorna och vänd runt tills smeten är jämn. Vänd ned chokladen försiktigt i grädde och sedan äggviteskummet i grädden, med en slickepott. Var försiktig så att luften inte släpper.
Ställ kallt (kylskåp) tills det är dags för att servera.

Skall mousen serveras i coupeglas kan den skopas upp/spritsas i dessa redan innan kylningen.



Chili och ingefära-kryddad chokladsås:

1 finhackad mild chilifrukt (spansk peppar)
½ msk ingefära
200 g mörk choklad
1 msk sirap
50 g smör
En liten skvätt grädde

Rör ihop på svag värme på spisen till vacker sås. Montera smöret sist. (Vill man servera den som vi gjorde härom kvällen lägger man chilin OVANPÅ chokladsåsen, i stället för i, så bryter det vackert, färgmässigt).

En Fredag i Asien

Nej, jag vet, jag är inte speciellt duktig på asiatisk mat. Det är emellertid något jag vill lära mig mer om och jag plockar hela tiden upp nya influenser.

Igår hade jag någon slags indisk/pakistansk-inspirerad kycklinggryta på jobbet. Den var väldigt god och gick bra hem hos både barn och personal.

Så kom eftermiddagen. Jag hade - i ett svagt ögonblick - lovat O. att - för en gångs skull - hjälpa HONOM (och inte tvärt om) med ett jobb. Ni vet - "som tack för hjälpen". Efter jobbet blev det så dags att ta bussen mot slussen för att åka vidare mot det stora lärosätet i norr - Uppsala.

Själva giget var en tillställning i Lötenkyrkan, för ungdomar (ungdomsledare?) av något slag, och O. hade tänkt ut en ambitiös meny:

Till förrätt en gurk- och avokadosoppa med kanel.
Till varmrätt(er) en liten asiatisk buffe (se nedan). Och till sist
Till dessert en chokladchapati fylld med vit chokladmousse och en chili- och ingefära-kryddad nästan svart chokladsås.

Här är några bilder:



Några rätter på buffén, som innehöll:
Kycklingspett, marinerade i soja, ingefära och honung
Filodegsknyten med morötter, purjolök och äggnudlar
Marinerad grillad haloumi (i stället för tofu) på spett
Vegetarisk gryta med chili och kokosmjölk
Gult pilaffris med tomater, äggplanta och vitlök
Dipp på soja, honung, vitlök och chili - till smårätterna
En sallad på bl.a. vitkål



Desserten preppas



Det är kul att laga mat!



En armé av dessert!

Bokrecension: "Mamma, jag är hungrig!"

Jag har läst Linda Skugges kokboksdebut "Mamma, Jag är hungrig!" en kokbok som jag faktiskt sett fram emot att få läsa och därför nu har lite svårt att förhålla mig till.

Grejen är ju:

Jag gillar egentligen tanken på att Linda Skugge skriver en kokbok. Jag har uppmärksammat det vid ett flertal tillfällen under tiden den låg och puttrade i utkanten på det kollektiva matmedvetandet hos alla som bloggar (och hade bl.a. en av de första intervjuerna med Linda om boken, någon dag innan den släpptes).

Jag jobbar ju dessutom med "mat för barn" och läser i princip allt som rör ämnet (jag har också uttalat mig i en intervju - av Linda Skugge dessutom - om att jag håller på att skriva en bok om just mat för barn.

Är det någon som tror på mig, ifall jag skriver något snällt om den här boken, eller kommer alla att tycka "jamen, så skriver du bara för att du tror att Linda kommer att skriva något snällt om din bok - ni skriver ju alltid om varandra!" eller förväntar sig folk en sågning som de i så fall kan skylla på "surt-sa-räven-mentalitet" eller avundsjuka?

Det gör det alltså svårt att skriva något om den här boken.

Nåväl - jag får väl skriva det "blödande obviösa" först:

Det är en väldigt fint formgiven bok. Bilder med en leende Linda Skugge i fina retroinspirerade förkläden, lyckliga barn, softade bilder på vackert upplagd mat, gärna fotade i lite härligt motljus.

Boken varvas med recept (av Tobias Holmberg) och små texter av Linda.

Och ungefär där tar det liksom slut. Jag känner att vad jag än skriver känns det inte trovärdigt. Vad jag än skriver är jag en skitstövel. Frågan är bara vilka som tycker att jag är det.

Nåväl - Jag tycker boken är fin och den känns väldigt inspirerande, men jag får känslan efter att bland annat läst om hur mycket Linda Jobbar på hennes blog att det blir lite plastigt. Lite kuliss. Jag sitter hela tiden och undrar "är det hennes barn vi ser busa och skratta i det vackra köket? Är det ens Lindas eget kök? Det är ju inte hennes recept, liksom?"

När man sedan läser i boken om hur intresserad hon är av matlagning och hur mycket mat hon lagar - å ena sidan och å andra sidan - på hennes blogg läser om möten på Stureplan, var man köper bäst sushi och annat känns det liksom "hur har hon tid med allt samtidigt? INGEN människa har mer än 24 timmar på dygnet, oavsett hur effektiv hon är..."

Och det är hennes största svaghet i den här boken. Att hon liksom utger sig i förord och texter för att vara värsta supermorsan som lagar och bakar och busar med barn och pysslar i köket, med bilder som bankar in budskapet. Det känns nästan lite som de sovjetiska propagandafilmerna från det kalla kriget...

Recepten verkar emellertid genomtänkta och bra. Jag har ännu inte lagat något ifrån boken, men jag kommer säkert att göra det så småningom, eller hämta någon slags inspiration från den så småningom. Jag har ju också en liten tjej hemma, och med en bebis som kommer vilken dag som helst känns undertiteln till boken "för dig med många kids och noll inspiration i köket" som något som kan kännas praktiskt om en inte alltför avlägsen framtid.

Vi får helt enkelt se.

Betyg, då? Det är svårt att säga. Det är en vacker bok. Och recepten är bra. Där skulle betyget kunna ha blivit en 5:a av fem möjliga, samtidigt känns det plastigt och fejkigt och det faktum att hon inte skrivit recepten själv gör att betyget dras ned. Jag skulle vilja sätta en etta p.g.a. kulissandet, men boken är som sagt snygg... En trea?


---

Uppdatering: DN skriver en artikel som belyser lite av det som jag ser som problem: Linda blir provocerad av folk som vill vara lediga, hon vill jobba jämt, hela tiden ha nya projekt och skriva en massa olika saker. Samtidigt skriver hon i sin kokbok att hon är hela tiden i köket. Hela tiden tänker på mat osv. I artikeln får vi också svaret på frågorna kring bilderna - det är inte hennes barn på bild.

Läs gärna artikeln i DN också.

Snabbmat på asiatiska - dagens wok

Det började med att det var extrapris på snabbnudlar, men eftersom jag inte kan hålla fingrarna i styr när jag väl börjat med något blev det en kyl- och frysräd som renderade i denna lilla wok:

Tillagningstid: Ung. 10 minuter.
Smak: Milt het med tydlig jordnötssmak - barnvänligt, med andra ord.

(4 port)

2 paket snabbnudlar
½ påse frysta wokgrönsaker
2 dl frysta ärtor
Något att ha i (jag strimlade lite skinka)

Sås:

4 msk jordnötssmör
1 kycklingbuljongtärning
1 dl vatten
½ dl vispgrädde
1 msk thai-chilisås
En liten skvätt soja

Ta fram en kastrull och koka nudlarna enligt anvsningarna på paketet.
Fräs under tiden grönsakerna i en het panna med lite olja.
Strö skinkan över
Koka ihop såsen i en separat kastrull under tiden
Häll såsen över woken, precis innan servering.

1 msk strösocker

Palsternackssoppa

Det är oftast så, när jag lagar mat, att de allra mest briljanta recepten kommer jag på när jag tvingas improvisera eller göra något som jag inte riktigt är van vid. Man prövar sig fram, tar ett steg ut på den slaka linan med förbundna ögon, och märker att det håller. När det sedan funkar är det bara att försöka reproducera resultatet igen.

En sådan här rätt är min palsternackssoppa. Jag har gjort den till en kollega på jobbet, - L - som är allergisk mot en massa grönsaker och rotsaker, men som tål just palsternacka. Eftersom L gillar den har jag gjort den ett par gånger, och den verkar hålla sig som en "goding" och själv gillar jag den jättemycket. Så mycket att jag planerar att ha den som förrätt på "finmiddag" inom en inte alltför avlägsen framtid!


Palsternackssoppa
(4 port.)

2 st medelstora palsternackor
1 gul lök
2 msk Bong grönsaksfond, eller 1 dl hemkokt kycklingfond
1 dl vitt vin
3 dl vatten
1½ dl creme fraiche
1 msk torkad rosmarin
1 msk torkad timjan
½ msk torkad mejram
Salt och vitpeppar

Skala och hacka palsternackan i små fina bitar, lägg i kastrull med vin, fond och vatten och låt koka upp.
Skala och hacka löken medan soppan kokar upp. Lägg i och låt koka med tills allt är mjukt.
Stavmixa slät. Späd med creme fraiche allteftersom.
Låt soppan koka ihop till lite krämigare konsistens. Krydda med örterna och smaka av med salt och vitpeppar.

Servera gärna med nybakat bröd, krutonger, kanske en bit salt ost (parmesan, västerbotten, Le gruyere?) och något friskt fruktigt att dricka.

Öppna recept igen...

Nej, jag tänker inte göra Krubb till någon politisk blogg om hupphovsrätt, ni kan vara lugna. Men det har skrivits en del om Krubb i andra sammanhang än vanligt. Vanligtvis skriver folk och länkar till Krubb om jag antingen A) skrivit om någon rolig/trevlig/intressant kock/matskribent/bloggare eller B) Om jag lyckas skriva något sällsynt roligt recept eller C) när jag skriver något som är fel och man vill raljera över det.

Nu har jag - på de senaste dagarna - blivit länkad av en massa bloggar som normalt inte skriver jättemycket om mat:

Bland andra skriver Anna Troberg - The blogger formarly known as Rosetta Sten - om att hon vill se fler pirater i förlagsvärlden. Även om jag inte är helt med på allt hon skriver (jag fattar nästan ingenting av förlagsbranchen) har hon tagit upp mitt släppande av Mums digitalt för gratis nedladdning som ett exempel på just sådan piracy. Själv hade hon också släppt sin bok - Chefer från helvetet - för gratis nedladdning.

Igår släppte så Mackan Andersson och förlaget Tro och Tänk Mackans bokUr Mörkret för digital läsning. Gratis.

Jag säger inte att det här nödvändigtvis är vägen att gå, men för mig har det funkat väldigt bra. Sedan jag släppte Mums öppet har den laddats ned i några hundra exemplar. Av dessa "några hundra" läsare har några redan bestämt sig för att de vill ha boken i pappersformat. Jag antar att det helt enkelt är för bökigt att ta med sig datorn in i köket. Dessutom fungerar Mums bättre som grytunderlägg än de flesta datorer! :-)

Det är inte i ett storhjärtat inslag av välvilja jag gör det här. Jag är ingen hjälte. Jag vill bara tjäna pengar på mitt verk. Och mer läsare ger mer deg. Simple as that.

Men av någon anledning fick den här handlingen någon slags symbolvärde. Jag har blivit kallad "Linus Thorvalds för kockar" och allt möjligt tramsigt. Det är inte sant, om än smickrande. Men jag ville bara sälja fler böcker. Och det gör jag. Mission accomplished, mat i luckan, bongen rives, vidare på nästa osv.

Givetvis finns det också folk som varit mycket arga och velat prata allvar med mig om upphovsrätt. Bl.a. i kommentarerna till Mackans blogginlägg den 8:e maj. En del vill ha en starkare upphovsrätt och inte minst på recept. Jag själv tror att det bara skulla leda fram till hemlighetsmakeri och vara direkt kontraproduktivt för branchen. Vi inspireras alla av varandra. Tidigare recept blir "common knowledge" och vi ändrar, utvecklar och gör våra egna varianter. Det är sunt. Det är så det skall vara. Allt annat är - förutom beige och tråkigt - bara dumt.

Bland kommentarer på en annan blog om samma ämne citerades följande:

"People will not do things for free. It defies human nature to paint a picture or do a statue and just give it away. There might be a few people like that, but they probably dont eat very well."
- Dan Glickman, CEO för The Motion Picture Association of America (MPAA)

Och för att avsluta det här långa, väldigt teoretiska inlägget:

"Det gör jag visst". Jag äter förmodligen bättre än Dan Glickman. Varje dag. Att släppa min bok för fri nedladdning verkar analogt med att bilhandlare låter folk köra en provtur med bilen innan de bestämmer sig. Eller att ge öppet köp i en butik. "Try it before you buy it", liksom.

Och köp nu min bok! :-)

Poesi: Vår kock

Ibland när jag lagar mat inspireras jag av saker som händer omkring mig och skriver små rim och dikter i huvudet. Härom dagen fick jag frågan om "kocken saltar alltid med handen?" och jag tyckte att det nästan lät som en liten sångfras, så jag började dikta lite för mig själv.

Ungefär samtidigt skämtades det lite på jobbet kring det där gamla talesättet om kockar och när de saltar som mest, så idag - när Omar var i köket igen, skrev jag ned de här raderna, när jag fick lite tid över...


Vår kock saltar alltid med näven
med peppar han gör likadant
och nog får han tillstå att även
om han för det mesta galant

Underbar mat kan tillaga
och blanda bland varmt och kallt
Men ibland finns det gäster som klaga
att maten ibland blir för salt

För så är det sant, som är skrivet
att mest salt blir maten nog när
han saltat med handen och givet
han saltar mest när han är kär.

Kålpudding

Gjorde kålpudding på jobbet i fredags - eller rättare - jag tvingade Omar att göra det. Omar skall vicka för mig om några veckor, när jag tänker vara ledig (semester och pappaledig med vår bebis, som skall komma då) och han behöver orientera sig lite i det nya köket och få gå igenom beställningsrutiner och annar, så han var hos oss i fredags och kommer att vara det i morgon också.

Nåväl. I fredags var det så kålputting på menyn. Kålpudding är ju en gammal klassisk husmansrätt och därför har jag den ibland på menyn, om jag inte orkar fixa kåldolmar. I fredags blev det (ungefär) såhär:

(4 port)

Du behöver:

500g köttfärs
1 kg vitkål
2 stora gula lökar
Några lagerblad
½ dl mörk sirap
2 msk soja
Salt, peppar och kryddpeppar

Gör såhär:

Börja med att hacka vitkål och lök. Vitkålen i 1*1 till 2*2 cm, löken i grova tärningar ½ cm i kubik, kanske?
Lägg i köttfärsen i en ugnsfast form. Platta ut den ordentligt. Krydda upp den med salt, peppar och kryddpeppar efter behag.
Täck med lök och sedan kål. Lägg på lagerblad och kanske några korn kryddpeppar. Rippla soja och mörk sirap över hela härligheten.

In i ugnen på 180 grader i typ 30 minuter, så får det en trevlig färg.

Servera till kokt potatis och gräddsås eller brunsås.

Till Linda Skugge:

Ang. din fråga på din blogg tidigare idag: Det verkar heta picknick, eller möjligen 'pique-nique'.

Lax med västerbottenost

Västerbotten är verkligen bästerbotten! Idag har jag åkt fram och tillbaka till och från Linköping, där jag varit för att snabbt fira min farmor, som fyller 87 år i morgon (Jamåhonleva, jamåhonleva!). Körde bilen gjorde far och med på resan följde också mor. Min mor. Kockan. Jag har skrivit det förr och kommer säkert ha skäl att skriva det igen, men min mamma är fantastisk på att laga mat. Hon kan laga nästan vad som helst och göra det riktigt, riktigt bra. Dessutom har hon, för mig, varit en oändlig källa att ösa ur vad det gäller vetande, men också inspiration i mitt eget kök och det är ingen tillfällighet att jag dedikerade min bok - "Mums!" till just henne.

Nåväl. Vad har det med lax och västerbottenost att göra, jo, för Mor hade tagit med sig en påse "godsaker" till farmor, som skulle laga till där. Lax, västerbottenost, medeltorr sherry, creme fraiche, sockerärtor, röd lök, lite dill, olja, vinäger osv.

Eftersom en diskussion i bakvattnet av Mackans blogginlägg ang. upphovsrätt härom dagen har blossat upp tänker jag inte hävda att det här receptet är mitt, utan ära den som äras bör - Mamma - och bara berätta, väldigt skissartat - hur mamma gör världens godaste lax med västerbottenost: Jag kan därför inte hållas ansvarig för hur mönsterskydd eller upphovsrätt verkligen är tillämpbart på det här blogginlägget, men OM någon av Er där ute skulle få för sig att använda det här liilla receptet tänker i alla fall inte JAG stämma Er. (Och jag tror inte att mamma heller skulle bli upprörd). :-)

Hon tar bitar av laxfilet och har på lite salt och peppar och lägger så på ett täcke med riven västerbottenost i en ugnsfast form och in med den i ugnen (kanske 200? i typ 20 minuter? Vad vet jag? Jag gissar, men så skulle JAG ha gjort...)

Under tiden som laxen går i ugnen tar hon en dl sherry (medeltorr) till en grönsaksbuljongtärning till 2 dl creme fraiche och kokar ihop till god sås. Möjligen saltas och peppras såsen lite? Precis innan servering klipper hon i alla fall i lite fin dill i såsen.

Till detta serveras pressad potatis.

Och idag: En liten "ljum sallad" på snabbt blanchade sockerärtor (1 minut i sjudande vatten?) och rödlök, som sedan täcktes med en liten vinegrätt (olivolja, vit balsamvinäger, salt och peppar?) och så en liten citronskiva som garnityr till.

Och den här maten kvalar LUGNT in på "en av mina favoriter just nu".

Bra beslut

Jo, efter gårdagens rätt vilda debatt på Mackans blog efter inlägget om upphovsrätt och stämningarna mot Pirate bay och mitt beslut att lägga ut min bok för gratis nedladdning har följande hänt. På ett dygn alltså!:

A) Jag har fått snart 200 nedladdningar av boken. Det här är människor som alltså laddar hem min bok för att - antar jag - läsa den. 200 nya läsare för vilken kokboksförfattare eller POD:are som helst är rätt bra.

B) Flera av dem som laddade hem boken verkar ha beställt den. Min försäljning på Vulkan.se av
Mums - det bästa från Krubb har ökat märkvärt och boken är därför tillbaka på listan av "mest sålda totalt"-listan på sajten. Det här genererar alltså stålar. Cash. Deg. The blinkies. The Benjamins. För både mig, som upphovsman, och för det företag som beslutat sig för att distribuera min produkt.

Nu är det svårt att som upphovsman till en enkel receptsamling göra sig någon riktig bild av hur det här fungerar för andra, men för mig visar det sig alltså fungera. Nu ser jag bara "första läsarled" av de som tar hem boken digitalt, i mina besöksstatistikloggar, men om någon dessutom bestämmer sig för att dela min bok med andra blir jag jätteglad. Fler läsare verkar betyda fler kunder.

Testa Mums gratis!

Det började med det här blogginlägget. Eller snarare - det började med en diskussion med Mackan för rätt länge sedan, och sedan har jag tänkt lite på hur hur jag skall göra det här. Jag känner emellertid att det är dags nu. Och alla som vill kan nu ladda ned min bok - "Mums - det bästa från Krubb" gratis här.

Lax med örtcreme

Igår, när det var sommar ute (idag regnar det, och jag kan inte åka min fina scooter till jobbet, något som jag säkert blir hånad av Omar för - han skall vicka för mig några veckor i sommar och gör "introdagar" just nu) och det var fiskdag kändes det helt rätt med valet av meny: "Ugnsgrillad lax med örtcreme". En snabb och lätt rätt som funkar både att göra i ugn eller på grillen.

Jag tar egentligen bara bitar av laxfilé (gärna rätt stora bitar, kanske uppåt ett halvkilo vardera) och kryddar lätt med salt och citronpeppar. Gör jag det på grillen ripplar jag också över lite matolja, som jag varsamt gnider in lacbitarna med, så att de blir oljiga över hela biten, och inte fastnar på grillen.

På grillen väntar jag sedan till kolen är vita och så heta som möjligt, och grillar laxen kanske 10 minuter på varje sida, så att den får riktigt mycket färg, men har en liten "glasig" kärna inuti. I ugn drar jag på laxen liggande i panna med skinnsidan nedåt, i typ 30 minuter på typ 170 grader.

Så gör jag en creme på creme fraiche, finhackad basilika, persilja och gräslök (som alltihop hackats till typ damm. Ta fryst ur frysdisken på din lokala konsum om du inte kan hacka så smått själv). Lite salt (eller kanske ett gott örtsalt. "Herbamare" blev det igår) och citron (zest och juice) och någon sked honung, eller nypa socker. Pröva dig fram till propotioner som funkar för dig. Smaka dig fram.

Servera till t.ex. kokt nypotatis, eller bakade potatisar.

My Bonnie...

is over the ocean?

Inte riktigt. Izabella - min gamla Ciao - "is over the ocean" som den gamla sångtexten antyder. Hon såldes nämligen till en ny glad ägare som snabbt flyttade henne till Gotland, där hon nu lever och mår väl (och fått ny koppling). Kunden blev nöjd. Jag blev nöjd. Och Izabella fick ett mer kärleksfullt hem än jag kunnat ge henne, så...

Jag har emellertid ivesterat pengarna från mopedförsäljningen i en ny moped. En Bonnie. Som alltså inte är "over the ocean". Utan ute på vår närmaste lilla uteplats.

Dottern blev - liksom jag - förtjust (jag i färgen och det faktum att den ser ut som en gammal 50-talsvespa) och har sedan Bonnien inköptes velat köra den själv. "Det är min scooter", säger hon. Jag har berättat att det är lite drygt 11 år kvar tills hon får köra moped, men just DEN informationen är inget hon tar någon större notis om.

Idag, när jag kom hem från jobbet, gick det inte längre. Vi tog på oss hjälmar och så körde vi en sväng runt kvarteret. Dottern fick stå på fotplattan medan vi rullade långsamt (det går inte att rulla speciellt fort med den här mopeden) runt kvarteret. Dottern tryckte glatt på tutan och slog på och av strålkastaren.

Nåväl. My bonnie är en av typen "Bajaj" (som förmodligen - av allt att döma (kanske inte) betyder "långsam gubbscooter" på Hindi?) och är sedan 1997. Den är förvånadsvärt bra hållen och går bra, men har några smärre skönhetsfel, men vem har inte det? Även jag var snyggare 1997...

Nåväl - för att kunna lägga alla historier om mopeder på hyllan ett tag - här kommer en bild på hur roligt vi hade det när vi kört runt rabatten, så att ni får se hur fin mopeden (och kanske framförallt dottern) är.

I morgon skall jag åka med "Röda Faran" (som ännu inte fått något passande namn - vad kallar man en indisk moped?) till jobbet. Det blir kul. Fast inte så fort.

Ang. bloggkommentar...

Fick den här serien i mailen idag, och efter att ha läst läsaren "AH"s kommentar till det här inlägget kände jag att det kändes på pricken!

Mer mat och politik...

Jo, det skrivs ju en hel del i pressen just nu om den globalal matkrisen. Det produceras mindre livsmedel och livsmedelspriserna ökar. Vissa länder har inte råd att längre köpa de livsmedel som behövs och för ett par dagar sedan skrev både Lisa och Lagers Tabberas om det här. Även jag försökte mig på att skriva lite, men så igår hörde jag på radion i en nyhetssändning att vi i Sverige tydligen drabbas:

I flera kommuner (i inslaget nämndes bl.a. norrköping) tvingas man nu laga annan, sämre, skolmat för att pengarna inte räcker till att köpa rätt ingredienser.

Jag försökte på kvällen sedan söka lite bland olika tidningars websidor och på google, men hittade inget specifikt om det, så om någon annan har något tips får ni gärna lämna det i kommentarsfältet nedan.

Såg dock - i mitt letande - bl.a. att man i tidningen Dagen skrivit en intressant artikel om hur livsmedelskrisen slår i Egypten, där det inom statsapparaten förekommer korruption. Där står en befolkning nära en gräns där man börjar tala om svält, bara för att politiker fortsätter att sko sig på deras bekostnad. ..

Utan att abatellisera eller försökea låta raljant: (för den globala livsmedelskrisen är ett faktum) - är det inte på tiden att liksom försöka göra något, i den här delen av världen. Vi som har resurserna - för att det inte skall globalt uppfattas precis som vi ser på krisen i Egypten? Snackar vi inte "stickor och bjälkar" här?

--

Edit: Nu har O. hittat ett par länkar från bl.a. SvD och Östgötacorrespondenten.

Och fick också en länk från Tyra: om en artikel i NT

Tårtonsdag.

Det var onsdag igår. Onsdag efter tisdag. Tisdag som i leveransdag. Inte helt överraskanade kom Menigo med fel grejor, och missade på andra. Fastän man lovat "göra en utredning för att se var i kedjan det brister". Fastän jag blivit uppringd av diverse chefer på olika avdelningar som lovat "ta tag i det här". Fastän jag ringt till Menigos kundtjänst 16 veckor de senaste 18.

Nåväl. Till sist tyckte någon av de här cheferna att det blev lite för pinsamt, så hon åkte ut till Årsta, plockade själv ihop de varor sosm saknades, körde ut till oss i sin egen audi, med grejerna i en kylväska och och överräckte dem personligen. Det var schysst, tycker jag. Det visar på ett engagemang. Med sig hade hon också en tårta "som plåster på såren" och därför blev det tårtonsdag igår.

Tårtonsdagen var - till skillnad från tisdag, då i princip allt gick åt skogen hela dagen (moppen startade mystiskt inte alls på morgonen, jag blev sen till jobbet, fick fel grejer, kunde inte ge barnen den mat de skulle ha, gjorde champinjonsoppa som ingen åt och fick slutligen jobba över för att fylla i alla avvikelserapporter efter varuleveransen och ringa kundtjänst och sådär...) - riktigt bra, hela dagen:

Jag fick mirakulöst igång scootern på typ tredje försöket på morgonen och puttrade sedan lugnt till jobbet på sisådär en halvtimma, kom tidigt till jobbet och hann plocka i ordning och fixa matsäck till barn som skulle på utflykt, ta fram bröd och grejer ur frysarna, och lagade sedan god och populär kyckling till lunch. Sp efter lunch var det alltså fika (med tårta) tillsammans med kollegorna och så var det hemgång.

Det behövs ibland en sådan där "tortdag" för att man skall komma på rätt köl igen. När dagen innan känns som "ens värsta dag på jobbet" är det skönt att få lite framgång.

Champinjonsoppa

300g skivade champinjoner
1 buljongtärning (grönsaksbuljong eller kycklingbuljong)
5 dl matlagningsgrädde eller mjölk
2 gula lökar, i brunoise
½ msk rosmarin
½ msk timjan
Salt och vitpeppar

Koka ihop alla ingredienser.
Stavmixa slät.

Red möjligen av, till rätt konsistens.

Korv Stroganoff

Idag har jag lagat Korv Stroganoff på jobbet. Det var första gången jag testade det, men det gick riktigt bra. Ni kan väl historien om Stroganoff? Korv Stroganoff är ju den billigare kusinen till Biff Stroganoff - en maträtt med rötter i Ryssland,

Historierna kring uppkomsten är många och bitvis rätt scetchy, men idag anses det vara belagt att Biff Stroganoff lär ha uppfunnits av en kock som vann en matlagningstävling i S:t Petersburg med just denna rätt. Rätten är uppkallad efter ovannämnde kocks arbetsgivare, greve Alexander Sergejevitj Stroganov (1733-1811). Enligt historien var greve Stroganoff tandlös på äldre dar och hans betjänt tvingades skära köttet i små strimlor.

Varianter på Biff Stroganoff-receptet förekommer både här och där, men i Sverige görs den ofta med en tomatsås med gräddfil eller creme fraiche, och till korvkusinen brukar jag göra såhär:

(4 port)
½kg falukorv
1 msk bong oxfond
2 st gula lökar
1 tsk fransk senap
2 msk tomatpuré
2 dl grädde
1 dl creme fraiche


Strimla falukorven och bryn den i en panna.
När korven börjar bli klar, tärn alöken fint och låt svetta med i pannan.
Häll över korven och löken i en kastrull och i med alla andra ingredienser.
Låt koka ihop under kanske 25-30 minuter. Smaka av med salt, peppar och möjligen vitlök.

Servera gärna till ris.

Krubb och politik: Subventioner dödar allt gott...

Försöker, som kock och arbetandes met mat, hålla mig lite a jour med de mediala diskussionerna kring mat också. Det är ju mycket enklare att liksom "ge gästen vad gästen vill ha" om man i förväg kan hänga med i svängarna när gästen läser något om t.ex. torsk i pressen och sedan vill ha annan fisk med sin äggsås. Ni hajar. Läser rätt många bloggar just nu och två av dem, nämligen Lisas "Matälskaren" och den nygamla favoriten Lagers Tabberas hade igår var sina riktigt bra inlägg om hur det här med jordbrukspolitik och subventioner av visst jordbruk leder till ett större miljöslitage, sämre global ekonomi (för odlare i U-länder) och - inte minst (och det är det som JAG tycker är kanske mest intressant ur en arbetsmässig synvinkel) sämre kvalitet på råvarorna.

Jag vet att jag har som minst antal läsare när jag skriver om politiska frågor, och att jag får störst antal arga mail och bloggkommentarer, så jag skall inte skriva så mycket mer än att jag tycker att både Lisa och Lager har riktigt bra argument (läs deras bloggposter!) och själv ge de självklara tipsen:

"För att påverka världen i stor skala, agera där du kan."
"Köp Ekologiskt när du kan, rättvisemärkt när du kan och mindre av 'skräpvaror' när du kan."
"Kör inte bil. I princip alls. Samåk med andra."
"Flyg inte inrikes."

"Spara på energi - duscha med en kompis!" :-)

Veckans fynd på hallmattan

Veckans fynd har varit flera stycken och därför delas förstaplatsen den här veckan mellan Å ena sidan ett litet paket med sjukt balla tonkabönor från Jessika (Tack snälla Jessika!), Några kvista Libbsticka från Landonius (Tack, snälla Landonius!) och en kokbok från Linda Skugge (Tack snälla Lindas förlags stackars presskontaktslav!)

Jag kommer säkert att återkomma till de här grejerna snart, i andra bloggposter, och skriva något om hur de vidare experimenten i köket fortlöper.

Tack, alla, så länge, för alla fina presenter ni ckickar! Det är helt fantastiskt! Tack, tack, tack.

Niklas är bäst på krogen...

Läser den fina artikeln om den Aktuelle Niklas Ekstedt i DN och inser att en sak verkar gemensamt för alla kockar: Oavsett hur stor framgång vi röner, hur pass mycket uppmärksamhet vi får, eller hur många av våra drömmar vi uppnår verkar vi alltid vilja arbeta "tillbaka till rötterna". Och då inte nödvändigtvis till potatis, morötter, haverrot (se där, Lager, jag fick in det i en bloggpost till! :-) ) utan till sina egna köksrötter - på krogen.

Niklas säger i intervjun att det bl.a. är roligare att jobba på krogen än att t.ex. göra mat-TV (som ses av sisådär en halv miljon varje vecka). Det är nästan en svindlande tanke. För hur många kommer någonsin att äta Nicklas mat. På krogen, alltså? Inte så många som en halv miljon, i alla fall.

Niklas tycker - och här känner jag igen mig - också att det är roligare med krogen än att t.ex. skriva kokböcker (hans nya - "Nicklas smaker" kommer i maj). Att liksom GÖRA maten - den kreativa och sedan konstruerande processen är mycket mycket roligare än att dokumentera sitt arbete.

Och jag vet att flera vänner nu sitter där hemma och säger - "men VA?! Tänker du skriva något SNÄLLT om Nicklas Ekstedt? Du gillar ju inte ens honom..." och de har egentligen rätt. Men jag identifierar mig i hans tanke att han trivs bäst i sitt eget kök. Där saker och ting är ens egna och på ett sätt som man själv vill ha dem. Och vill man vara elak kan man ju säga att "Niklas är bäst på krogen"...

Försommarväder är salladsväder!

Ja, det har varit så trevligt väder här i två dagar nu! Idag kände Fru Värn och jag till sist att ingen av oss egentligen orkade laga någon "riktig" mat, så det blev en "varm sallad" i stället. Spenat och ruccola i botten, och så några körsbärstomater i halvor runt om, längs brämen på tallriken. På detta lite snabbt stekt kyckling i strimlor (kryddade med paprika, vitlök, salt och peppar) och lite snabbt fräst lök. Så krutonger av ett lite grövre bröd vi hade hemma (som fick torrostas i pannan) och slutligen några bitar mozzarella för min (och dotterns) del och haloumi för Fru värns del.

Inte så dumt!

Sådan här matlagning ägnar jag mig åt rätt ofta när det är vackert väder och man egentligen varesig vill eller orkar laga någon "riktig" mat. Vad lagar du?

(Och om du vill ha något dricka-tips till ovanstående föreslår jag en mild verdicchio, eller helt vanligt kranvatten utan krusiduller!)

När kocken har lite tid över...

Det har ju varit valborg/första maj och så kom en "klämdag" på fredagen - den andra maj, då jag arbetade ändå. Det var inte så många barn på jobbet. Desto mer personal, och vi hade besök från några i personalen (och ett barn) från en annan förskola, precis över vägen från där vi "bor". Inalles kanske 40 tallrikar.

Då jag visste om att det skulle vara ont om folk tänkte jag "bra - då får jag lite tid att städa lite extra i köket" redan för någon vecka sedan. Så bestämde jag mig för att ta en "fixardag" i köket och samtidigt rensa frysarna, där det fortfarande finns en del gamla historiska lämningar efter min företrädare. Det bblev alltså "chicken nuggets" och pommes frites, på jobbet igår. Sätt in i ugnen och glöm det, tills det är dags att servera. Enkelt.

För att det ändå skulle kännas som om jag lagade någon slags mat gjorde jag en ordentlig grönsaksbuffé till, gjorde en god mexikansk salsa, en creme fraiche-dressing/dip med honung, citron, vitlök och rosmarin. och så dekorerade jag allt med små tomatblommor, basilikablad, bladpersilja och paprikajulienne och sådär, så att det såg lite fint ut...

Så blev det städdags. Golvbrunnar plockades isär ordentligt, ugn och fläktar plockades isär och tvättades både invändigt och utvändigt, kylar och frysar rokades ur och torkades på utsidan, golvet i torrförrådet städades ordentligt och alla gamla kanter, ändar, slattar och smårester rensades ur och slängdes.

Det är sådant som kockar gör, när de har lite tid över...

Salsa:

500g krossade tomater
1 tsk vitlökspulver
1 finhackad lök
1 tärnad paprika
Lite limejuice
1 tsk spiskummin
½ tsk paprikapulver
1 mild chilifrukt (spansk peppar) eller sambal oelek efter behag.
Ibland en nypa socker, för att balansera upp det, eller lite ketchup.

Blanda allt ordentligt. Stavmixa möjligen lite pulsande, till en lite grynig konsistens, men inte för länge så att det blir en puré.

Servera till nachos, tacos, enchiladas, eller whatever.

Dagens lunchsmörgås

Grov baguette (bake-off från coop), ruccolasallad, skivad tomat, fint skivad lök och grillad haloumi.

Det är inte så synd om mig...

Pepparrotskött

Gjorde pepparrotskött igår, på jobbet. Pepparrotskött är - också - en sådan där grej som jag mer och er börjar kalla "farmorsmat". Gammaldags husmanskost som numer mest lagas av farmödrar och mormödrar och som om en generation eller så nästan helt kommer att vara borta (om inte alla läser Kinnas blogg om "mormors mat", förstås!) :-) Nåväl. JAG gillar i alla fall pepparrotskött och därför satte jag upp det på menyn på jobbet. Det är lite roligt att sätta upp sådana där gamla grejer ibland och pröva hur det faller ut.

Ibland går det väldigt bra. Ibland går det sämre. Men pepparrotskött verkar funka rätt bra.

Såhär brukar jag göra mitt pepparrotskött.

Jag brukar börja med att putsa en bra köttbit för grytkok - högrev, märgpipa eller ibland fransyska, och så tärnar jag det. Jag bryner det i lite olja i en panna och så får det vila sig lite på hushållspapper i någon minut, innan jag lägger det i lite buljong och skvätter lite vin över. Sedan på med vatten och det får koka på sig i någon timma, tills det är mört och gott. Efter ungefär en halvtimma brukar jag slanta i några morötter, någon palsternacka, och tärna lite lök och ha i tillsammans med köttet.

Under tiden gör jag en bechamel, som blir ganska lös i konsistensen och smaksätter denna med lite (ganska mycket brukar det bli) pepparrot, lite salt och vitpeppar.

När köttet kokat färdigt tar jag ur kött och rotsaker ur kastrullen med en hålslev och lägger i pepparrotssåsen. Servera till kokt potatis.

När man gör pepparrotskött till barn kan man göra pepparrotssåsen lite mildare, men fega inte och ställ pepparroten bredvid på bordet, pepparrotskött är ändå pepparrotskött!