Det är torsdagkväll coh jag har precis skickat iväg några viktiga mail. Slösurfar lite och får för mig att kolla in Google Analytics som jag använder för att bl.a. kolla statistiken här på bloggen. Blir själv imponerad över att jag har läsare (som återkommer) från så vilt skilda ställen som Moskva (Dobri-den Tovarisji!), Mexico (Hola compadres!), London (Hello there!), Paris (Bon jour!) och förstås Sverige (Tjena, gänget!). Bloggnen läses av ungefär 40 unika besökare varje dag, som i sin tur kollar in den ett par gånger, vilket genererar knappt hundra träffar om dagen. Kul. Flest verkar läsa den på tisdagar och torsdagar, av någon anledning.
Hade en diskussion idag om "äventyrslusta" när man äter mat. Jag själv, t.ex. skulle förmodligen aldrig tacka nej till att testa mat för första gången, utan att i alla fall ha smakat på det. Jag vet ju inte ännu om det är något jag faktiskt kommer att gilla och vilja äta jämt, sedan?
Min jobbarkompis äter inte svamp. Eller sushi.
Jag hävdar att vi - om det inte vore för någon form av äventyrslusta fortfarande skulle benämna de enda två såser vi serverade till all mat här i Sverige efter deras färg och leva glada i tron om att livet bestod av korv, potatis och köttbullar allena.
Så ÄR ju inte riktigt fallet. När jag kom hem såg jag i SvD (som någon hade lämnat på bussen) att vi nog borde borde utsätta oss mer för risker. Jag håller med. Börja i ditt kök!
Tänkte i lördags på hur min bild av Godis har förändrats, förresten. När man var liten var godis den där grejen man liksom såg fram emot hela veckan, som man liksom fantiserade om och tänkte på mest hela tiden. Sedan kom tonåren och någon slags stadigare inkomst i och med extraarbete i fruktståndet på torget och plötsligen kunde jag KÖPA godis själv. Givetvis blev det ibland för mycket, men helt plöstligt var magin liksom borta.
Numer har godis blivit, i alla fall för oss matnördar, någonting att också nörda in på - vi jämför olika chokladsorter med varandra och ringer och tipsar om vad vi tycker är godast.
Givetvis såg jag även en artikel om det här i SvD på deras websida.
Håller förresten på att redigera en ny "bloggintervju". Såg att far och ytterligare en deltagare i Mackans skrivtävling också blev bloggintervjuade. Kul. Och intressant. Jag skulle vilja bli bloggintervjuad någon gång. Gärna på någon ball matblogg.
Alla snackar förresten om Ulla Förare Winblads matblogg. Jag kan bara inte med den.Bloggen är ful, hennes recept är ointressanta, hennes krönikor pretto och... .. . well, jag antar att någon där hemma kommer att säga "äsch - du är bara avundsjuk". Du har förmodligen rätt. Hon har ungefär 800 besökare. Om dagen.
Har skickat in lite nya recept till några webbmattävlingar. Bl.a. till Ragazze. Det vore kul att vinna något.
Har förresten kollat in Annes blogg flera gånger idag, för att se ifall hon publicerar något om hur det gick med Bearnaisen igår. Jag har ännu inte sett något. Hmm. Hoppas allt gick bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Iiih, sorry :) Jag har inte hunnit redigera bilderna än, därav ingen post. Men det gick super, inga problem alls. Och i sista stund beslöt jag mig för att lita på Nigella, och strunta i att skira. Vispade alltså ner rumsvarma tärningar av smöret, och hey, det blev kanon. :)
Jaha.. Så var man nästan omkörd.. Så mycket för "populär blogg". Jag tror jag ska bli mainstream... =(
Själv har jag inte fått kläm på det där med Google Analytics, än, så jag har faktiskt inte en aning om statistik och sånt.
Å andra sidan - för en månad sedan bloggade jag inte, heller...
Anne - kul att det gick bra. Jag ser fram emot den posten.
Emanuel - jag gör bara vad du lärt mig, sensei. Genom att regga på bloggportalen och pinga twingly och sedan skriva lite länkar till grejer som folk faktiskt läser (och då ibland få "backlänkar" till min blogg) verkar ha funkat bra. Och att flera läsare från just Blod och Eld loggar in här och kollar också.
Skicka en kommentar