Kockens hemligheter: Del 1 - "Hur får jag mitt barn att äta grönsaker?"

Jag får, som kock, en hel del frågor ifrån föräldrar till barn på "min" förskola och/eller läsare av bloggen som har barn och en av de vanligast förekommendande frågorna är: "Hur får jag mitt barn att äta....[sätt in något här. Fisk/grönsaker/gröt/grytor/paj/korv etc.]?"

Utan att kunna ge några direkta svar om just DITT barn kan jag säga såhär: En tanke som hjälpte mig, när jag började jobba med mat för ban efter att ha jobbat på krogen är att "det är ingen skillnad, det handlar bara om att gästerna är mindre till storleken". Vad jag vill ha fram är att på krogen handlar allt om att sälja. Man köper mat, man lagar mat och man säljer den. Det är hela businessen! För att lyckas med det måste man ha något att konkurrera med: Bättre pris eller bättre kvalitet än alla ens konkurrenter. Simple as that.

Barn är inte annorlunda, på något sätt - de vill också, som du och jag på krogen - kunna välja vad de vill äta. Ha det presenterat för sig på ett snyggt sätt och sedan äta, gärna i lugn och ro med jämnåriga kamrater. Här kommer därför några tips på hur jag har fått mattrilskande barn att äta mer av "impopulär mat".

1) Låt barnet äta med sina kompisar. Ärligt. När det är bara du och ditt barn har barnet väldigt lite inflytande över situationen. Du är vuxen. Barnet VET att det är du som bestämmer. Du kan vara världens bästa morsa (eller farsa, men då kommer du tvåa på världsrankingen - jag har egna barn! :-) ) och ändå inte få ditt barn att äta upp sina brytbönor. Varför? Därför att det är barnets enda påverkbara parameter. "Jag kan i alla fall bestämma mig för att inte äta och det finns inget den vuxne kan göra åt det". Tillgången till barnets matsmältning blir ett maktmedel. Låt nu i stället barnet ta med sin en kompis hem (eller två) och sätt dem vid bordet. Laga mat, men håll dig i bakgrunden. Lek "restaurang". Se vad avslappnat ditt barn blir. Se hur bra det äter!

2) Barn är precis lika intresserade som du och jag att maten skall se "kul" ut. Lek lite med uppläggningarna hemma! Ta dig tre sekunder extra. Kanske kan du lägga upp ditt mos genom en pepparkaksform idag och göra ett litet hjärta på tallriken? Kanske måla något kul mönster med ketchupen? (dra sedan eggen på din skalkniv genom mönstret, eller en tandpetare och det blir... well... snyggt, man!)

3) Barn vill känna igen sin mat. Separera gärna grönsakerna. Du vill att ditt barn skall äta grönsaker, right? I stället för att lägga ihop allt till "en mumsig sallad, som är både god och nyttig..." kan du lägga upp de grönsaker du tänkt använda, fast var för sig. Barnet kan blanda sin egen sallad på tallriken! Just det här tricket införde jag på Ekbacken när jag började jobba där och ökade grönsaksomsättningen med sisådär 200%. Och jag fick ett c:a 60% mindre "svinn" på grönsaker som slängdes...

4) Lek med maten! Bland det mest förbjudna vi har i sverige är att leka med maten. Samtidigt vill vi att våra barn gärna skall växa upp till att bli kreativa, aktiva och inte stillasittande hösäckar framför japanska tecknade serier på Tv? Right? Lek med maten själv! Gör en uppläggning där du bygger en bana av potatismos som ärterna kan rulla i! Skär blommor och blad av grönsaker och prata med ditt barn om vad det äter. Skriv barnets namn i ketchup på tallriken! Använd DIN fantasi, och fortsätt leken vid matbordet. Det skall vara lustfyllt att äta, right? Och det handlar om att sälja!

5) "Tjuvtrick": 'mat på en pinne' Jag vet inte riktigt varför, men jag anar att det har med barns vilja att äta saker med händerna. I vart fall; 'mat på en pinne' funkar av någon anledning nästan jämt. Ditt barn vill inte ha kycklingfilé? Trä upp den på en bambupinne och voila! Köttbullar? Fiskbullar? Lax? Räkor? Vad är DITT barn "lite grinig" med? Trä upp det på en pinne och se om det funkar. Tillbaka till det där med att vilja känna igen maten man äter. På en pinne får du bättre överblick av vad du äter, än i t.ex. en gryta. Testa att ge ditt barn mat på en pinne!

6) Låt barnen vara med! Jag och min fyraåriga dotter lagar oftast maten tillsammans. Och hon älskar det. Att vara med och röra i grytor, skrubba potatis eller provsmaka gurkan innan den serveras är som allt annat i den åldern, som avbryter tristessen - ett äventyr. Låt dina barn vara med. Visst, det blir kladdigt och messy i köket. Visst, det tar tid, men hey - det är viktigare att de faktiskt ÄTER maten (som "provsmak", t.ex?) och blir delaktiga ("Se vilka fina köttbullar! Vad duktig du är!") än att maten serveras på rätt tid? Tar det tillräckligt lång tid kommer det gamla "hungern är bästa kryddan" till sin rätt...

Avslutningsvis - några "no-nos":

Det finns några gamla "husmorstips" som jag hört andra som jobbar med mat för barn köra med, men som jag inte tycker funkar alls!

"Smyg ned grönsaker i grytan så äter barnen.." Nej - det gör de inte alls. De känner inte igen grejerna, när det blir för små bitar (små nog att tugga av ett litet barn) och de vill se vad de äter. Gryta är en no-no av flera skäl, men ett är detta.


"Eftersom barn bara gillar korv med mos gör jag mat som ser ut som korv med mos"Nej! Försök inte lura ditt barn! Vill du att det skall äta palsternacka, rättika, blomkål eller liknande så ge det grönsakerna. Gör inte puré av allt, som barnet sedan tror är potatismos och blir grymt besviken (och känner sig sviken) av. Du VILL att ditt barn skall lita på att du ger det den mat det tycker sig behöva...

"Barn äter bara korv, pannkakor och köttbullar, så jag gör bara korv, pannkakor och köttbullar" - Nej, barn äter inte bara de grejerna, men de äter grejer de känner sig trygga med, ungefär som du och jag. När du skall laga mat till ett barn, börja med EN ingridiens som är ny. Du måste inte servera ditt barn gåslever, portvinsreduktion och tryffelpotatisgratäng på en gång, när det mest får korv och köttbullar annars. Börja med att byta ut moset. Möjligen äter det bara korven den gången, men sedan äter det även din fina potatisgratäng... Då är det dags att lyfta bort ärterna och kanske lägga till... brysselkål? Du hajar.

Till sist: Det här åt vi (och familjens fyraåring) med god aptit igår kväll:

"Kryddig köttfärs på en pinne" Köttfärsjärpar med spiskummin och paprika. En tomatsås och en kall sås på creme fraiche, örter och honung att dippa sina spett i. Ris (format med ringstans) och grönsaker (för sig) på en vacker tallrik. Lagat tillsammans. Fyraåringen hade redan ätit två spett då de väl kom på bordet. "För att provsmaka".

Omelett med kyckling, bacon, cream cheese, rödlök och morot

Omelett. En sådan där rätt som alla har egna recept på. Men också - fastän det är enkelt - så oerhört svårt. Elegansen ligger i att med bara ett fåtal ingredienser (ägg och vätska) få till något som går att äta.

Många är de köksmästare som utsätter sina kockar för "omelettprovet" när de skall anställa ny personal. Kan folk inte göra omelett har de helt enkelt inte i ett professionellt kök att göra! Samtidigt kan man se lite hur folk arbetar. Vad de tänker och vilka "moves" de har.

Omelett, hemma hos oss är oftast bara ägg och mjölk, eller vatten och sedan fyller man den med lite av vad man nu råkar ha hemma. Eftersom jag härom dagen köpte en hel kyckling (som jag sedan omsorgsfullt styckade och sedan har lagat mat på inte mindre än 4 gånger sedan dess!) hade jag ett par kycklingbröst som jag strimlade och stekte i lite olivolja. Så tärnade jag morötter i så fina bitar jag kunde och så finstrimlade jag ett paket bacon och hade i pannan.

Under tiden gjorde jag själva omelettsmeten - den här gången med lite matlagningsgrädde och två ägg per omelett, salt, cayennepeppar och vitpeppar, i en egen liten panna vid sidan om.

Så - när omeletten gått nästan klart hackade jag en halv röd lök och blandade med lite cream cheese, vitlök och rosmarin till en skön gegga som jag lade på ena sidan i omeletten. Där fick den smälta till sig lite och löken fick tappa lite av sitt svavelos innan det var dags att veva om lite i den stora pannan igen.

Så - stjälpte jag över omeletten på en tallrik och så på med "toppingen" av kyckling, bacon och morötter.

Och så är det bara att lägga ihop omeletten, genom att lägga den ena sidan över den andra. Jag gjorde det på tallriken igår, för det var ju bara jag själv som skulle äta, men på krogen skulle jag göra det i pannan, för att inte få onödigt fett på tallriken, som förstör min fina uppläggning! :-)

Nåväl - en god och snabb omelett blev det i alla fall. Och smaklig måltid, ifall du vill göra en likadan själv...

Pakistansk kyckling

Jag älskar mitt jobb. Det är världens bästa. Och då menar jag inte _bara_ att arbeta på förskola, även om det utan tvekan är ett av mitt livs bästa beslut att börja jobba i förskolekök, utan också själva arbetet som kock. Att vara kock är ett fint, gammaldags, bitvis vackert hantverk. Jag är - om det undgått någon - stolt över mitt jobb och min yrkeskår!

En av de saker jag älskar mest är att jag aldrig blir fullärd. Jag hittar alltid något nytt jag inte gjort, eller något jag gjort på något annat sätt tidigare. Inte sällan beror detta "nya" på människor i min närhet; folk jag jobbar med eller familjen eller gäster som kommer med tips, idéer eller bara genom sitt sätt att vara och förhålla sig till mat, matlagning och mitt kök inspirerar till att tänka om. Dessutom har jag träffat alla de här människorna genom just min yrkesroll och jag skulle med stor sannolikhet inte ha träffat dem om jag t.ex. hade varit nätverkstekniker. :-)

(Här skulle jag kunna namedroppa ett gäng människor, men låt oss bara säga att jag är sjukt inspirerad av mamma och alla ni andra kommer liksom tvåa, även om jag älskar Er och är sjukt imponerad över Er allihop!)

Igår stod så plötsligt stjärnorna i något slags optimal linje: Flera saker, min lärlings pakistanska arv och kryddpalett, en annan matbekants fina kokbok, en kollegas glada humör och hälsning om att "pröva något nytt" och ett extrapris på kyckling i min lokala coop-butik spelade alla in i det som sedan väte fram ur mina grytor och kastruller:

Fågeln styckades enligt konstens normer och benen lades i en panna med olja och kryddor, och fick sedan gå klart med lite kryddor, grönsaker och tomat i ugnen, medan jag kokade ris till. Det blev något jag kommer att kalla "pakistansk kyckling":

(2 port)

Två stora kycklingben
2 msk olja
1 tsk kanel
1 tsk kardemumma
½ tsk ingefära
½ tsk rosmarin
1 tsk (jojomän!) cayennepeppar
1 liten nypa salt
2 lagerblad
1 burk krossade tomater

Lite goda grönsaker: ärter, morötter, bönor eller vad du vill.

Lägg kycklingbenen i en panna med MYCKET het olja. Stek dem våldsamt och krydda med alla kryddor. Låt gå tills skinnet på kycklingen ser knaprigt ut och är tämligen mörkt i färgen.
Lägg i en ugnsfast form. Häll grönsakerna över, och tomaterna. Låt gå i ugn på 180 grader i kanske 10-15 minuter.
Servera med ris och naan.

Uppdatering: tävlingen...

Har - av världens bästa Lisa - fått lite fina prisböcker att ge bort i smörgåstävlingen:

Hennes fina "Krydda!", den fantastiskt vackra och roliga "Ditt nya skafferi", samt en bok om "Yasuragi på Svenska". Jag har ännu inte kommit på hur jag skall göra med priserna (jag har aldrig behövt tänka sådana här tankar förr, då jag aldrig brukar ha mer än något enstaka pris i potten), men fortsätt gärna att komma med förslag på bra mackor så kan hända att just DU vinner någon av de här vackra böckerna!

--

Tävlingsbidragen hittills, dåra:

Lisas egen macka med renstek
Mackans "nästan bookmakertoast"
Rutans märgtoast
Annas mangocurrysmörgås
Pyttans SMÖRgås
Jessikas leverpastejsmörgås med heminlagd dragongurka
Karlavagnens västerbottenostmacka
Rebeccas getost/kalkonsmörgås på Lux-bröd
Cayakcarins kajakknäcke med ägg och potatis
Landonius smör/kvarg/kesoröra på rågbröd

Keep 'em coming!

A day in the life...

En dag i bilder.

Smörgåstävlingen går vidare!

Jo, det pågår ju en tävling, va... Och även om jag inte direkt drunknar i bidrag (än) har de som kommit in varit väldigt bra!

Lisa skriver t.ex.

Åh, min favorit nu är jättenenkel. Rökt renstek (eller annat rökt kött), creme fraiche (ev utrörd med en gnutta skånsk senap) sen toppar man med ... Papayakärnor! Låter långsökt men de smakar som krasse och ger definitivt gästerna något att prata om. Resten av papayan äter man med lite pressad lime och jordgubbar till dessert. Hmmmm, egentligen en mer vintrig rätt eftersom jag tycker att man ska äta mer närodlad frukt när den var i säsong.
Men vilket returtänkande!!!

Och mina egna tankar går till alla de snittar jag gjort genom åren med olika varianter av rökt ren med olika guckor...

Mackan (passande namn) har kommit med en egen variant på en klassisk bookmakertoast och helt enkelt kallat den "En sjukt god macka". Jag är böjd att hålla med.

Tävlingens första stilpoäng tillfaller signaturen "Pyttan" som mailat in ett litet fjäskmail:

hej här kommer min favvo macka =)

Det är ett supergott bröd som en viss herrvärn brukar baka

ta det brödet med en klick bregottoch 2 skivor ost och 2 gurk bitar

Yummie can´t live without them =) hahahahaha

ha det bäst

kram

Och givetvis kan en domare, även om jag är hård, motstå ett sådant mail. Pyttan tar hem det första "stilpoängspriset" och får ett ex av "Mums - det bästa från Krubb" (Jajjamensan! Svårare än så ÄR det inte att vinna något!)

Har förresten hittat en bra matblogg och när jag läste på den hittade jag MÄNGDER av smörgåsrecept. Jag hoppas Anna - som skriver i bloggen - ställer upp här med något recept!

Och alla andra läsare av Krubb - Kom igen! Lämna in något kul mackrecept nu! Jag LOVAR att du inte nödvändigtvis måste få ytterligare ett ex. av världens fulaste kokbok. Jag håller på och tigger/flirtar/prostituerar till mig fler fina priser i tävlingen, så det är bara att skribbla ihop något!

Lycka till, alla!

Pasta med köttfärssås

Gjorde pasta med köttfärssås igår. Som alltid, på förskola, en hit. Det verkar omöjligt att misslyckas, eller ens att laga för mycket. Det går liksom alltid åt! Det är jätteroligt, för jag trivs allra bäst med mitt jobb när barnen äter min mat och tycker att det är gott.

"köttfärssås" på Ekbacken kan vara lite vad som helst, egentligen. Vi har ju både vegetarian(er, nu på sommaren), några allergiker (varav en inte tål tomat, t.ex.) och medvetna föräldrar som inte vill att deras barn skall äta vad som helst (som smakförstärkare i form av natriumglutamat, i buljonger etc.). Så köttfärssåsen blir sällan EN sås. Det brukar vara en sisådr tre-fyra, kanske fem kastruller som står och puttrar på min spis vid serveringsdags.

Köttfärssås - inser jag - är en sådan där rätt som man nästan inte borde skriva om på bloggen. För alla - och då menar jag ALLA - har ett eget recept. Och egna tips. Och egna "facit" på hur det skall smaka. Ännu värre är det om man har att göra med en italienare, för då kommer de inte dragandes med sitt eget recept, utan "mamas". Och vem kan mäta sig med "mama"? :-)

Nåväl. Mitt recept ser ut såhär, på ett ungefär:

(4 port)

500g köttfärs
25 g smör att steka i
400g passerade tomater, eller 300g krossade tomater och 2 msk tomatpuré.
2 finhackade vitlöksklyftor
1 gul lök, i tärningar
1½ dl vitt vin
½ dl hemkokt kycklingbuljong, eller 1 kycklingbuljongtärning
1 msk torkad basilika
1 tsk oregano
1 msk olivolja
Salt och grovmalen svartpeppar

Börja med att bryna färsen i en stekpanna med smöret. Rör gärna hela tiden i pannan för att finfördela färsen. Jag brukar använda en sauteuse (som har rätt höga kanter) och en ballongvisp, så blir det inga klumpar.
När färsen är finfördelad. På med buljong, tomater och lök. Låt koka ihop tills lökens svavelsmak förvunnit.
I med vinet och kryddorna. Smaka av med salt och grovmalen svartpeppar.

Serveras lämpligast till vilken ofylld pastasort som helst. Smaklig måltid!

Frukost

Recept på en frukost som gör en lycklig:

Sofia Karlsson "Frukostrast på en liten syfabrik på landet" från mästerverket "Visor från vinden" på datorn.
Hembakt sportlimpa med cream cheese, finhackad rödlök, rökt kalkonbröst.
Trippel espresso med vanilj.
I en lägenhet där alla andra - till sist - sover.

Korv med mos.... Typ...

Var ensam en sväng igår eftermiddag. Fru Värn hade åkt till stan för att på Skansen träffa sin lillasyster och dennas man. Barnen följde med. Dottern var begeistrad över att "Älgen var jättestor! Tillochmed större än pappa!" Jag antar att det är dags att börja träna lite, igen... :-)

Nåväl. När jag är själv orkar jag nästan aldrig lägga ned någon större tid på att laga mat. Det blir något som går snabbt. Mat övergår mer till att bli "bränsle för kroppen" än "njutning" och det är något som jag faktiskt ibland uppfattar som ett problem och försöker göra något åt.

Igår blev det - för att jag inte orkade göra något, "Korv med mos". Fast inte någon vanlig korv. Ja - inget vanligt mos heller, för den delen. Jag hade köpt billig, men bra Bratwürst hos vår lokala Lidl, inte helt olika Nürnberger-bratwürstchen, i smaken, men mycket större. Riktigt bra är de i alla fall (och med fantastiskt bra skinn, som spricker vackert när man steker).

Till detta gjordes en blomkålspuré, för att matcha kummin och lök i korven. Jag har säkert postat flera olika recept på blomkålspuré förut, här på bloggen, men igår gjorde jag såhär:

(4 port)
1 Blomkålshuvud
2 dl crrème fraiche
1 dl mjölk
1 krm muskot
1 krm cayennepeppar
1 tsk salt
1 tsk socker

Jag börjar med att ställa en kastrull på spisen (ganska vid, och med lock till) och värmer creme fraiche och mjölk till en "sås". Under tiden plockar jag buketterna av blomkålen, så smått jag bara kan.
I med blomkålen i "såsen" och på med lock. Skruva ned värmen. Låt skjuda tills blomkålen är genomkokt och mjuk. Känn efter med sticka.
Smaka av med kryddorna.
Stavmixa till önskad konsistens. Jag gillar ofta att ha min puré, lite "grynig", andra gillar mer "moskaraktär".
Låt gärna stå och svalna något, så blir purén något fastare i konsistensen.

Servera gärna till kryddiga korvar, grillrätter eller halstrad gös.

Tävling: Alla kan vara med!

Jo, va, jag tänkte att det var länge sedan jag hade en tävling här på bloggen och att det kanske vore dags nu...

Eftersom jag själv har rönt nya framgångar inom bageriets ädla konst (nåja - jag har lyckats att genom att göra bort mig tillräckligt många gånger få till ett recept på bröd på filmjölk) och sedan utforskat hur bra det brödet fungerar tilsammans med olika pålägg tänkte jag såhär:

Vi kör en smörgåstävling!

Reglerna är (som vanligt) rätt enkla:

Du skickar in ett förslag på "favoritsmörgås" här på bloggen - i kommentarerna. Gärna med recept på eget bröd om du använder sådant, eller bara typ "Jag tar en bit lönneboskinka och lägger på mitt franskbröd och garnerar med..."

Eller

Så bloggar du om det på DIN blogg, men då måste du länka till det här inlägget (och gärna skriva något i kommentarsfältet, så jag garanterat hittar ditt fina bidrag!)

Eller

Så mailar du mig (min mailadress finns i min profil här på blogspot).

Du får givetvis gärna använda bilder, filmklipp och annat för att visa hur snygg och god just DIN smörgås är. Om du vill.

Fina priser utlovas, som vanligt, även om jag ännu inte är helt säker på några av prisdonatorerna. Stilpoäng kan komma att utdelas och i så fall utgår "bonuspriser" till de som får poäng. Med tanke på att jag har en hop av "Mums"-boken kan vi utgå ifrån att i alla fall någon av Er kommer att vinna en sådan. :-)

Deadline för tävlingen är - vad skall vi säga? Den 10 augusti?

Vi säger så. Den 10 augusti, 23.59 - Stockholmtid.

Lycka till! Kör hårt! Är gott! Och vinn fantastiska priser!

I semestertider...

Är ju tillbaka på jobbet i några veckor, fastän det är semestertider. Det är fantastiskt roligt och dessutom - något oanat - väldigt inspirerande. Jag får nämligen laga - inte mer mat utan annan mat än den jag vanligtvis lagar.

Det är inte så konstigt. "Min förskola" har nämligen jourverksamheten den här sommarenoch jag lagar alltså mat åt andra människor än jag normalt sett gör. Jag har andra allergier bland barnen. Fler vegetarianer. Andra medicinska och kulturella hänsyn att beakta. Men så har jag också - eftersom det är mycket färre där nu - mer tid.

"Vad skönt" sade en i personalen för någon vecka sedan "då kan du ju ta det lite lugnt nu.." och även om uttalandet i sig var välmenande blev jag nästan indignerad. Att jag har mer tid betyder inte per automatik att jag tar det lugnare. Det betyder bara att jag har tid till att göra annat.

Detta "annat" har hittills varit sådana saker som varit lite eftersatta under en tid (rensa ut gammalt trasigt porslin, slänga gamla burkar utan lock och s ådant där) men har också mer och mer blivit att återknyta kontakten med krogvärlden genom att lägga upp fint på portionerade tallrikar, att pröva på saker jag inte gör annars (som att baka bröd, eller kanske göra en dessert till någon som skall på semester) och - och det har varit extra roligt - påbörjat något av en "kallskänkeutbildning" med en kollega från förskolan på andra sidan gatan.

Hon - kollegan - (som säkert får ett annat bloggnamn här snart) är en tjej som normalt sett jobbar i deras kök, vilket är ett "mottagningskök". Där portionerar hon ut mat och diskar sedan. Inte världens roligaste jobb, om ni frågar mig, men nu i sommar har vi jobbat ett par veckor i hop och då har jag försökt involvera henne lite i matfixaandet. Det hag varit lite lektioner i knivteknik (och sedan har hon fått ta ansvar för att skära upp alla grönsaker på dagarna) lite om dressingar (t.ex. har hon fått göra Aïoli till fisk) och så har vi gjort fina uppläggningar av mellanmålen tillsammans.

Att ha mer tid betyder alltså också "mer omsorg" i min bok. För mig - som jobbar i ett yrke som innehåller ordet "omsorg" (barnomsorgen) känns det givetvis roligt att få visa lite extra omsorg under de här dagarna. Även om omsorgen ligger i att hälla upp kaffe och göra en frukost åt en trött kollega, eller att ta sig 15 sekunder extra att figurskära en tomat till en vegetarisk tallrik. Jag träffar ju i princip inte barnen - att "visa omsorg" om dem blir då - på mitt sätt - att visa att jag bryr mig om mitt jobb. Att bry mig om vad de äter. Att genom att bry mig om själva kockhantverket faktiskt bry mig om de som äter det.

För mig blir det mitt sätt att visa att jag bryr mig: Att inte slacka av. Nu när det är semestertid.

Dagens veg: "gratinerad quornfile"

Såhär på sommaren har vi på jobbet slagit ihop verksamheten med en annan förskola i stadsdelen och nytt folk som äter hos mig betyder givetvis nya matvanor. Det finns i gruppen nu ett betydligt större antal vegetarianer än det gör på "min" förskola och jag lagar därför alltid vegetariska alternativ till den ordinarie maten. Idag har jag haft "pasta alfredo" på matsedeln och då den ju innehåller rätt mycket kyckling fick jag tänka till lite och kom sedan upp med den här lilla rätten:

(Per portion)

2 quornfileer
Olivolja till stekning
1 dl creme fraiche
½ dl matlagningsgrädde
½ gul lök
1 klyfta vitlök
1 krm grovmalen svartpeppar
1 tsk rosmarin
1 tsk timjan
1 tsk salt
En god näve riven ost för gratinering.

Sätt ugnen på 180 grader.
Hacka löken fint
Tina quornfileerna och stek dessa lite hastigt i en panna med lite olivolja och löken. Salta.
Lägg quorn och lök i botten på en liten gratängform.
Koka sås på creme fraiche, matlagningsgrädde, kryddor och lite ost. Låt koka ihop.
Finhacka vitlöken. Ha i den i såsen och låt koka med i några minuter.
Slå såsen över quornfiléerna.
Täck med gratängost och in i mitten av ugnen i c:a 15 minuter.

Idag serverade jag det här med pasta. Det var gott.

Grillkock har hajat grejen...

... "- Matlagning är lycka."

Allt enligt Jens Linders fina artikel i DN. Det handlar förstås om Marin Molteni. Den Argentinske kocken, ni vet? Nåväl.

Artikeln är som vanligt när det gäller Linder välskriven och väl researchad. Den känns mer som resultatet av ett samtal kollegor emellan än ett rent personporträtt och jag blir mer och mer imponerad ju fler sådana här texter från Hr. Linder. Jag blir inspirerad, inte bara av kockens eller kockarnas kunnande och förslag utan också av Linders entusiasm inför andra människors syn på mat. Bra jobbat!

Molteni själv har gjort sig känd som både en förvaltare av regionala traditioner i sitt kök och en av de som driver utvecklingen framåt. Han kan de nyaste och modernaste teknikerna, men anser sig samtidigt inte för fin för att grilla en traditionell argentinsk biff.

I artikeln står bl.a.

Han är också uppenbarligen en eldsjäl när det gäller sitt land och dess mat. Han visar mig en massa färggranna små potatisar, som mer liknar jordärtskockor än våra potatisar. Det är gamla sorter som användes redan av inkaindianerna, berättar Martin.

Sådan potatis kan man inte få tag på i Sverige, men kanske kan man börja odla det? Det vore kanske något för fjälltrakterna?

Och visst blir man rysligt inspirerad? Tänker själv på Göran Lager och hans "mayapotatisexperiment" och inser att inte ens oceaner kan hålla två brinnande matintresserade herrars tankar långt ifrån varandra.

Det är sådant här jag skulle vilja läsa mer om. Mer folk som brinner för sitt arbete! Fler som anser sig ha "en mission" med sitt jobb! Det är så sjukt inspirerande att möta eller läsa om människor som liksom "hajat grejen" och sedan bara njuter i fulla drag av det de själva gör.

Sådan skall jag bli när jag blir stor!

På tal om bak...

Ni har väl sett lärlingens prinsesstårta? Om inte - kolla in. Imponerande!

sportlimpa

Alla i min bekantskapskrets känner till min kökstekniska svaghet: Jag kan inte baka. Jag är - för att uttrycka mig milt - inte helt med på kemin som krävs när man bakar. Eller - låt mig ta det från början:

Man kan tämligen lätt dela in kockar i två kategorier: "Vetenskapsmän" och "Improvisatörer". Vetenskapsmän är folk som med en kemists noggrannhet väger, mäter, temperaturkontrollerar och metodiskt blandar varje ingrediens enligt receptets strikta normer. Han vet den gamla sanningen att 'gör man på samma sätt varje gång blir resultatet alltid lika bra' och ser uttryck som 'sådär har vi aldrig gjort förr' som den evolutionära tecknet på en nästintill Gudomlig naturlag och anledning att inte heller göra så i framtiden.
Improvisatörer är mer känslosamma. Man saltar med näven. Man är mer av upptäcksresande i gastronomins vita marker på kartan och äventyrare än strukturfacister.

Inte helt överraskande är folk som bakar - patissierer och boulangerer just "vetenskapsmän" medan - för att dra alla över en kam - köttkockar och styckmästare är mer av "improvisatörer".

Själv är jag - föga överraskande - BARA improvisatör. Jag är i princip oförmögen att läsa och i ännu mindre grad att följa ett helt recept från början till slut. Jag skapar helt enkelt mina egna. Inte speciellt sällan ungefär samtidigt som jag exekverar dem. Lagar mat gör jag med magkänsla. Saltar gör jag med näven. Ni hajar? Bageri - som ÄR kemi från början till slut, är helt enkelt inget för mig.

När jag så idag fann att jag hade lite gammal fil i kylskåpet på jobbet var det rätt många som blev lite förvånade över att jag kom på idén att faktiskt baka. Men så blev det. Jag. Har. Bakat. Bröd. Givetvis blev receptet ett slags "ihopkok" som prövats fram efter en lång rad misslyckanden och nu har blivit ungefär såhär:

(3 limpor)

1 liter rågsikt
1 liter grovt rågmjöl
½ l sirap
6 msk bakpulver
½ msk fänkål
1 tsk ingefära
1 tsk dillfrö
1 msk salt
1 l filmjölk (gärna gammal)
Flytande margarin eller formspray och ströbröd till brödformarna

Smörj och bröa tre bakformar
Sätt ugnen på 180 grader.
Mortla alla kryddor fint.
Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
I med sirap och filmjölk. Rör om smeten med en trägaffel så att det blandas ordentligt.
Häll i smeten i formarna, det blir ungefär till hälften fullt i formarna
Grädda i en timma och en kvart till en och en halv timma. Känn efter med provsticka.
Stjälp upp bröden på bakplåtspapper och låt svalna.

--

EDIT: 080709 15:56 - nu finns det också bildbevis på det historiska brödet!

Typ Stroganoff

Det här händer inte särskilt sällan i det Värnska köket: Man börjar laga någonting kommer på att det var något annat man var sugen på och får till sist ihop något som är varken eller... I det här fallet började det hela med att det var bra pris på högrev på bit på ICA. Fru Värn köpte en rejäl bit och jag tänkte laga en mustig gryta som hon och dottern kunde äta (kanske i ett par dagar) till lunch när jag är på jobbet. Jag började så med att skära biffen i schyssta lagom barnvänliga bitar (och inte i fina strimlor) och lade dessa att bryna i en het hjutjärnsgryta med lite margarin. Så slantades morötter, men eftersom Lillkillen f.n. har riktigt ont i magen (och framförallt på nätterna) hoppade jag över lök och vitlök. I med ett par lagerblad, lite salt och peppar och så en skvätt rött matlagningsvin.

Då det kokat ihop sig under sisådär en timma har man en vettig grund för gryta, vad man än kommer på. Boeuf bourguignon? Pas des problemes! Kalops? Enkelt! Köttet kan tillochmed tas upp ur krytan och sedan monteras i något slags pepparrotskött eller dillkött eller liknande. Men så ville Fru Värn ha "något med tomat" och det fick bli "nästan biff stroganoff" i stället.

(4 portioner)

500g högrev
2 msk margarin eller smör
4 små morötter
2 dl rödvin
1 tsk salt
1 krm peppar
1 buljongtärning
4 lagerblad
3 dl vatten
1 burk (300g) krossade tomater
2 dl creme fraiche
2 ordentliga matskedar god senap (jag tog graveleijs)
1 tsk stocker
2 msk vetemjöl

Börja med att skära högreven i strimlor, eller som jag - i mindre bitar. Bryn dessa i lite av smöret i en gryta.
Skala och skär morötterna i schyssta bitar och hysta i dem i grytan
På med lagerblad, salt, peppar, vin, buljongtärning och vatten och låt koka ihop i en timma eller så (tills köttet är riktigt mjukt.
I med senap i grytan och låt koka med i någon minut, innan du tillsätter tomaterna. Låt sjuda till det tjocknat något.
Smaka av med salt, peppar och socker.
Red möjligen av med ett "beurre manie" av mjölet och smöret som är kvar.
Servera till kokt ris.

Canneloni - comfort food

Jo, jag har skrivit om canneloni tidigare och dessutom finns det recept i min bok, men canneloni är verkligen "comfort food" i ordets alla bemärkelser.

Det är gott och trevligt att äta. Det är enkelt att laga. Det är lätt att göra mycket på en gång. Dessutom är det riktigt bra bjudmat, även om det händer att jag gör det här och sedan äter en ansenlig mängd av det själv!

Nåväl.

Jag har gjort "snabbvarianten" på canneloni av färska pastaplattor, i stället för att göra egen pasta. Egentligen behövs nästan inget recept, men såhär gjorde jag i alla fall (alla mått är ungefärliga)

400g hackad bladspenat fräses i god olivolja i en stekpanna. Samtidigt förvälls 75g torkad karljohansvamp som sedan skärs i tunna strimlor och läggs i spenaten.Spenat och svamp blandas sedan hastigt med ricottaost (500g?) och tas från spisen för att svalna. Röran - som är själva fyllningen i mina cannelonis - kryddas med salt, vitpeppar och muskot och får stå medan jag kokar tomatsås.

Min tomatsås kokar jag på 300g krossade tomater, 2 msk god olivolja 1 dl rödvin, 2 msk god kycklingfond, en nypa torkad basilika och en vitlöksklyfta (eller två)

Nu gör jag mise-en-place och förbereder allt i köket. Tar fram en tallrik att rulla ihop mina cannelonis på, tar fram ett par ugnsfasta formar och börjar sätta ihop ett "rullande band" för montering av själva rullarna. Under tiden är det också dags att sätta på din favoritintalienare på stereon (alltså musiken, inte själva intalienaren, annars tar det lite för lång tid och spenatfyllningen hinner bli mörkbrun kall och oätlig) oavsett om det är Pavarotti, Ramazotti eller.... .. . någon annan.

Till sist fyller du dina formar med de goda små rullarna (två matskedar spenatgucka jämnas till med skedens botten mot pastaplattan och rullas ihop som en cigarr) och så är det färdigt! Ja nästan, i alla fall... "Tomatsåsen då?" tänker ni säkert... Jo - om du vill äta dina canneloni direkt tar du nu och skjutsar in dem i ugnen med din goda tomatsås och lite riven ost i ugnen på sisådär 180 grader i kanske 15 minuter, eller så ställer du nu rubbet i kylen tills dess du är sugen på canneloni. De håller sig i några dagar i kylskåp!

Precis när du är sugen tar du fram några rullar (så många du orkar äta) såsar dem och gratinerar dem i mitten av ugnen. Molto bene!

En till snabb pasta

Inser att det egentligen inte är riktig matlagning, men för att ge någon slags inspiration till vad man kan göra med pasta, dåra:

En liten pastarätt (snabbmakaroner) med (för 4 port)

8 Soltorkade tomater
3 msk av oljan från tomaterna
15 svarta oliver, urkärnade
100 g tärnad fetaost
200 g strimlad kycklinglårfilé
1 paket bacon

Koka snabbmakaroner enligt anvisningar på förpackningen
Skär bacon i fina bitar. Lägg i het panna.
Hacka oliverna.
I med kycklingen, när baconet börjar släppa fett i pannan. Låt gå tills kycklingen är gyllenbrun.
I med tomater och olivolja.
Då pastan är färdigt. Vänd i oliverna i den heta pastan och vänd sedan i bacon/kycklingblandningen.
Vänd till sist i fetatärningarna. Servera genast.

Söndag kväll

Bananarama "Cruel Summer" i MP3-spelaren.
Dottern sover.
Lillkillen sover.
Fru Värn äter yoghurt.
Jag stryker arbetskläderna.
Gör mise-listan i huvudet.
Tänker igenom beställningarna
och räknar timmarna jag kan få sova
tills i morgon
då jag tar Indra till jobbet
för att än en gång slå världen med häpnad.

Tillbaka till framtiden - Jensens Böfhus

För Er som känner mig är det ingen överraskning att jag gillar Jensens böfhus. Jag jobbade där en gång i tiden, när de precis drog igång sin första restaurang i Stockholm (på vasagatan på den tiden) och efter att ha slutat där har jag ändå återvänt lite då och då till "hemmets vrå" och kollat att man fortfarande håller måttet.

Idag fyller Svåger F år och vi - Fru Värn, Lillkillen, Dottern, Svärmor och jag - firade svågern genom att bjuda honom på middag (och överlämna lite hastigt inköpta presenter). Det blev en liten sväng till restaurangen på Sveavägen - ett förstabesök för min del - och där en trerätters.

Jag valde deras standardpaket "BBQ meny" och för 199 spänn får man då en snackkorg med friterade små godbitar (någon gaufrette, ett par cheese n chili sticks, någon mozarellabit som panerats och några lökringar) och ett par dipsåser till förrätt, en rätt stor bit fläskfilé med tomatgräddsås och smsörstekt kulpotatis och grillade grönsaker samt en valfri dessert. Jag valde "queens delight" - en friterad sockervåffla med mjukglass, chokladsås och hallonsås. För - jag skriver det igen - ETTHUNDRANITTIONIO spänn!

Fru Värn åt - liksom de övriga vuxna i sällskapet - "gourmetmeny" med räkcocktail, grillad ryggbiff med sås och potatisskivor och valfri dessert (de valde jordgubbar). 250 bagare.

Med sådana priser skulle det kunna vara riktigt sunkigt på Jensens, men det ÄR det INTE. Det är riktigt bra. Bra service, snabbt och trevligt och bra tillagad mat.

Så - för att vara övertydlig - gå dit!


(Och bilden är lånad från deras websida)

Första veckan efter semestern.

Har jobbat min första vecka efter semestern och de där första pappadagarna. Det har helt enkelt varit lite mycket att göra på jobbet (vi har slagit ihop med två andra enheter i samma område, under sommaren), med transporterna till och från jobbet (busstrejk och Indra har varit i småbitar tills igår) och anpassningen till rollen som den numer arbetande föräldern till två barn för att tycka att jag har haft tid, ork eller lust att skriva här på ett par dagar...

Lite om service

Läser på DN och har lite svårt att se vad de yvas över, faktiskt. Service är service. Det handlar om att få folk att trivas. Och när de gör det är de villiga att betala. Ju mer de betalar desto bättre lön får du. Enkel matematik.

Men det är skönt att se att någon faktiskt tänker till. Att det är lika viktigt hur det ser ut på toaletten som i salongen (hey - de låter gästerna SE toaletten, om det skulle vara stökigt där - hur ser det ut i köket?) .

Nåväl - det verkar riktigt bra, och genomtänkt. Och recepten, bl.a. en pepparrotsmajonnäs verkar jättegoda! Kolla in det!

Spice world - även på medeltiden!

Läser på SvD om medeltida mat och dess kryddning. Mycket intressant. Tydligen hade vi en kryddtrend i europa på 1100 och 1200-talet som inte står långt efter de halsbrytande smakkombinationer som folket på F12 och det där "vi-är-inte-längre-mistral"-haket i gamla stan (heter de Franzen Lindeberg?) experimenterar fram.

Kul att se att det också är cykliskt - att kryddor kommer tillbaka. Och att det är fransoserna som verkar styra smaktrenderna i Europa. Vissa saker verkar verkligen inte förändra sig ett dugg.

Artikelförfattaren verkar emellertid inte ha gjort några egna efterforskningar i ämnet, utan nämner i förbigående att de äldsta kokböckerna (som man tydligen rätt lätt kan få tag på) i Europa skall ha skrivits av Engelska och Franska hovkockar. Möjligen, men många är vi som sökt efter riktigt gamla medeltidsrecept och främst hittat recept från Italien (där också flest antal andra skrifter från samma tid återfinns).

Här i norra europa verkar vi inte ha börjat teckna ned några recept förrän väldigt sent. Jag vet inte om någon kokbok som kommit ut tidigare än på 1600-talet, på Svenska (även om det givetvis måste ha funnits, bara inte bevarat, eller i alla fall inte så att jag vet om det).

Nåväl. En klart läsvärd artikel, i alla fall! Läs den!

(Och tack till O. för länktipset.)

Tips från coachen...

I en kommentar till en annan post skrev läsaren ellen:

Hej! Jag gillar din blogg! Jag brukar lurka omkring här och det är alltid intressant läsning. :)
Jag är 20 år, matlagningsintresserad men inte utbildad på området på ngt vis. Nu har jag fått ett sommarjobb som kock på ett äldreboende, ska laga lunch, kvällsmål, baka et c till ungefär 20 pers... På en 32h-arbetsvecka ska jag hinna laga 7 dagars måltider, och jag har bara ett vanligt kök till mitt förfogande så det kommer förmodligen bli pyssligt och stressigt. Har en meny att följa förstås men kom och tänka på dig och undrade om du har några generella tips, när man lagar till många och ska hålla mkt igång samtidigt? :)

Det händer dessutom att jag får sådana här frågor från tidigare praktikanter, kockelever eller nyutbildade kollegor, som nu hamnat "i branchen" (eller i skiten?) och som - liksom jag själv i början - hamnat i ett läge ("dans la merde, som fransoserna säger) där man behöver lite hjälp med planeringen, eller några handfasta tips från fronten.

Problemet är att det är svårt - utan att veta exakt hur det är på DITT jobb - hur saker som portionsberäkning etc. funkar (är 100g kyckling en standardportion? 150? 200?). Därför är det svårt att ge några "generella" tips, utan att bli en smula "teoretisk".

Så - för att ge ett inspirationstal till trupperna, utan att egentligen vara ombedd - här kommer några tips från coachen - mina tio budord i köket:

1) Klockan styr och allt annat är mindre viktigt. Du SKALL servera maten på rätt tid, vid rätt temperatur och med rätt tillbehör. Serveringstiden är en deadline från vilken du räknar bakåt för att veta när du skall börja jobba, när du skall börja preppa (dagen innan?) och när du kan räkna med att själv ta en rast, så du orkar med dagen. Du jobbar fram till serveringstiden och tar rast först när maten är ute. Ditt jobb, som kock, går ut på just detta: att laga mat och servera den till dina gäster vid rätt tid.

2) Gör mise-en-place-listor! Gör listor, i alla fall i huvudet (men också gärna på papper) för alla moment. Tänk ut vad för mat du skall laga (skriv matsedel!), dela upp den rätten i små, överskådliga steg (Pyttipanna? steg ett: tärna potatis, lök och skinka, två kilo av vardera, och lägg i separata kantiner, steg två sätt på stekbordet, steg 3, plocka fram stekfett, kryddor och tärna korv (i separat kantin) steg fyra: stek rubbet. Lägg upp i varmhållningskantiner...) och försök att uppskatta tiden. Till en början - dra till med tid som du tror att det tar och lägg sedan på dubbelt så mycket på dina ursprungliga beräkningar, så har du tid att fixa till grejer du glömmer eller gör fel (va? Den här löken ser för taskig ut, jag måste komplettera med något annat...)

3) Mise en place! Köksfranska för "lagd på plats". Ta fram, förbered och separera alla livsmedel i förväg. Det går snabbare att laga maten, när det väl är dags, det är bättre ur livsmedelssäkerhetssynpunkt (va? tål du inte lök? Vänta... Jag fixar en pytt utan lök till dig...) och det är lättare att hålla ordning i köket. Just sjäva begreppet "mise en place" betyder just "var sak på sin plats" och att du har ordning och reda omkring dig. Att du - i vilken stund som helst är beredd att svara på .frågor om köket, om var du har grejerna och vet vad som görs och hur.

4) Det du kan preppa - det kan du preppa nu! Eller på amerikansk marinkårsfilmengelska: Proper Preparations Prevents Piss-Poor Perfomance.

5) Jobba rent. Gör varje moment snabbt, men se också till att torka av din skärbräda mellan varven, hålla rent på arbetsbänkar osv. Vik upp ärmarna över armbågarna på din kockrock eller arbetsskjorta, håll in armbågarna nära kroppen. Tvätta händerna ofta och använd kockmössa eller huckle.

6) Håll din kniv vass och lär dig använda den. Öva på att få till en vettig knivteknik, det kommer att spara din tid, din ekonomi och dina fingrar. Håll din kniv ren och vass. Använd skärpstål och porslinsbryne dagligen.

7) Skriv ned beställningar till köket, och beställningar från köket med en gång när du får dem eller kommer på dem. Ha alltid ett par pennor på dig, gärna i rockslaget på kockrocken (motsv.) och skriv ned så fort du märker att "det börjar bli ont om pasta" så att du kommer ihåg att beställa det när det är dags. Då slipper du inventera alla frysar, kylar och torrförråd en gång i veckan för att se vad du skall beställa.

8) Tänk "parallella skeden": Samtidigt som du skalar potatis kan du koka pastavatten (om du bara kommit ihåg att sätta en kastrull på spisen eller fylla ditt kokeri eller steamer med vatten). Samtidigt som du värmer mjölk till din bechamel kan du hacka lök. Vilka saker kan du få gjort samtidigt, av det du måste göra, på din mise-lista?

9) Var modig! Våga pröva nytt! Det är så man lär sig. Speciellt i början. Bara för att något alltid varit på ett speciellt sätt betyder det inte att det är automagiskt rätt för dig. Våga pröva dig fram. Du kommer att göra fel ibland. Dina misstag kommer att leda till förödmjukelse, men också till stordåd! Våga pröva nya grejer!

10) Ha roligt. Det är därför vi är kockar. Trivs man i köket märks det på maten. Och vice versa.

Bacon på kinesiska?

Har varit ute och tältat med dottern och har varit jättetrött idag. Det var väldigt spännande för en fyraåring att övernatta hemifrån och eftersom det blev sent igår (solen går ju ned sent) och tidigt i morse (och går upp tidigt) så har dagen idag gått på halvfart. Då blir matlagningen därefter också.

Som idag: Något slags wok fast med bacon. Och så sötsur sås till och buljongkokt ris. Snabbt skall det gå! Och ge mycket kolhydrater (så man orkar gå och hämta tältet som evakuerats under tidig morgon p.g.a. hällregn).

(4 port)

Wok:

1 paket bacon
Lite wokgrönsaker

Steks snabbt i stekpanna eller wok.

Sötsur sås:

200g passerade tomater
2 msk mangobalsamvinäger
1 dl apelsinjuicekoncentrat
1 msk tomatketchup
Möjligen lite strösocker

Blandas ihop i sauteuse eller kastrull och ges hastigt uppkok och tas snabbt av plattan.

Ris:

4 dl ris
8 dl vatten
1 kycklingbuljongtärning

Koka först upp på hög värme utan lock, sänk värmen, sätt på lock och låt puttra ihop i sisådär 20 minuter, tills buljongen absorberats ordentligt

Shepheard's pie

När jag var liten och fortfarande bodde hemma hände det, inte speciellt sällan att mamma lagade till den här, typiska "pubmaträtten" från storbritanien. Samtidigt - det är bara i kanske tio år man har kunnat hitta pubar som inte längre har kvar den här gamla klassikern. Det känns nästan lite sorgligt,

För att göra mitt för den brittiska matkulturens (sic!) bevarande tänkte jag posta ett recept:

(4 port)

1 msk smör
400g nötfärs
2 morötter, tärnade
100 g små ärter
2 msk vegemite eller en köttbuljongtärning
150 g passerade tomater
1 tsk tomatketchup
500 g potatismos
1 ägg

Börja med att sätta på ugnen på 225 grader.
I med morötterna i en panna med lite smör.
Vänd i köttfärsen i pannan efter ett par minuter.
I med vegemite eller buljong och tomaterna och ketchup.
I med ärterna i såsen.
Täck botten på en ugnsfast form med den.
Rör i ägget i potatismoset och täck köttfärsröran med potatismos.
Mönstra toppen på mosen med en gaffel och ställ in formen i ugnen.
Låt gå tills toppen på moset fått en gyllenbrun nyans.
I

Snabb vegetarisk pasta

(2 port)

En näve spagetti
Två liter vatten
3 msk salt
1 msk god olivolja
2 avokado
1 msk citronsaft
8 körsbärstomater
1 vitlöksklyfta
2 morötter
Ett tiotal oliver

Sätt en sauteuse på pannan och hetta upp lite olivolja.
Skala och skär morötterna i fina tärningar. Ned med dem i den heta pannan.
Koka upp vattnet, i med saltet. Det skall nästan smaka kallsup om vattnet.
I med pastan, Låt koka utan lock tills spaghettin är mjuk (10 minuter?).
Hacka vitlöken så fint du kan. I med den i den heta pannan. Dra ned värmen, så att den inte bränner.
Kvarta tomaterna. I med dem i pannan efter några minuter.
Dela oliverna i små vackra skivor (4-5 st per oliv?)
Kolla pastan, den börjar bli klar nu. Slå av det mesta av vattnet, men spar lite.
Skala, kärna ur och tärna avokadona fint. Häll citronsaften över avokadona så att de behåller sin färg.
I med pastan (och det lilla pastavatten du har kvar) i sauteusen. Vänd några gånger med tång eller pastaslev. I med avokadon, så att de precis blir varma.

Servera genast (och om du vill kan du komplettera med några rostade pinjenötter eller valnötter på toppen - det blir ännu godare!)

Karrékotlett med Kinesiska smaker

Jag antar att det inte är så kinesiskt egentligen, med fläskkarrekotlett, men något måste man ju kalla rätten, i alla fall.

(4 port):

4 kotletter (125-180g styck)
1 msk margarin
1 tsk ingefära
1 tsk paprikapulver
1 tsk salt
1 krm vitpeppar
1 buljongtärning (köttbuljong)
2 msk inesisk soja
1 msk mangobalsamvinäger
2 msk mango chutney
1 vitlöksklyfta
3 lagerblad
2 dl vatten
1 msk mjöl

Börja med att bryna på kotletterna i hälften av margarinet. Krydda dem med salt och peppar. När de stekt bruna och vackra, lägg på ett fat och låt vila.
Blanda övriga ingredienser till en sås i samma panna som du stekt kotletterna i (gör redning av margarinet och mjölet och tjocka på såsen mot slutet).
Låt kotletterna ligga och "gotta sig" i såsen ett kort tag före servering.
Servera med wokade grönsaker och (buljong)kokt ris.

"Mitt sommarlov"

Jag har haft semester. Och pappaedighet. Eller rättare: Jag har fortfarande semester, men den går så sakteliga mot sitt slut och något slags bokslut känns på sin plats. I skolan fick man alltid i uppgift att på första skoldagen under höstterminen skriva en uppsats kallad "mitt sommarlov", så jag tänkte skriva något liknande här.

Som naturmänniska och dessutom far till en tämligen friluftsintresserad (för att inte säga äventyrslysten) dotter har det blivit en hel del fiskat under semestern. Eller rättare: Det har lagts ned rätt mycket tid på att kasta kastspö, byta drag på nyss nämnda spön, lära dottern att meta efter aborre och så vidare, men resultatet har varit magert. En liten aborre tog vi i midsomras, men den slet sig när den kom upp ur vattnet och vi tappade tillbaka den i mälaren. Dottern lyckades emellertid med att - på kastspö- fånga en blåmussla... Man måste emellertid ge henne cred för hennes goda tålamod i timmatal har vi fiskat. Stått och kastat, suttit och metat. Och som sagt - oftast utan något resultat alls. Fast som dottern säger: "Det gör ingenting, pappa, det är mysigt!"

Något annat stort har varit att få ha blivit pappa igen. Till en pojk, som trots att han inte sover så bra är grymt populär hos far sin, mest p.g.a. sin goda doft. Finns det något som luktar godare än bebis, i hela världen? Det skulle vara nybakad kavring, då? :-)


Dottern och pappa har också lagat en inte föraktlig mängd mat ihop i sommar också. Dottern vill ha lagerblad i det mesta!


Dotter och far har också boxats en hel del. Dottern boxas bäst. Hon har en tung höger och slår blixtsnabbt mot kroppen! :-) Dessutom verkar hon gilla att man boxar till henne på magen. Hon drar upp tröjan och tycker att det är mysigt med konstlädret smaskandes mot magen. Hon har dock några kilon kvar till pappas viktklass och det dottern har i energi, entusiasm och teknik har far i räckvidd och tyngd. :-)

Allt som allt kan semestertiden sammanfattas med "umgås med dottern" och sämre sommarlov än så har man ju skrivit om i skolan!

Tack alla barn på Ekbacken!

Fick denna vackra skål och tjusiga bakhandduk/släng i halvlinne som bara blir så snygga i mitt numer rätt kompletta kök!

Tack alla barn (och snälla förädrar) för den vackra sommarpresenten...

Tack, tack.

Gammaldags dillfisk

När jag växte upp var fisk ofta synonymt med fiskblock. Ibland med fiskpinnar, men väldigt sällan. Inte speciellt ofta gällde lax, även om det säkert hände.

När jag blev äldre - på gymnasiet och under värnplikten växte en egen smakpalett fram där "rätt" smaker tog sin plats och bland dessa oftast "gammaldags" smaker. Smaker jag lärt mig hemifrån av mamma och farmor.

De där smakerna finns nu kvar, med något slags smaknostalgi som drivande motor i min eget reportoar. Idag blev det emellertid en riktig gammal goding: kokt fisk i dillsås:

(4 port)
500 g vit fisk (jag hade ett fiskblock av alaska pollock)
3 dl creme fraiche
2 msk vitvinsvinäger
1 msk grovkornig söt senap
1 tsk tomatketchup
1 fiskbuljongtärning
2 msk hummerfond
½ tsk salt
1 krm vitpeppar
½ dl finhackad dill

Sätt på ugnen på 150 grader.
Koka ihop alla andra ingredienser, utom dillen, till en god sås i en kastrull/sauteuse under tiden.
Lägg fisken i en ugnsfast form och häll hälften av såsen över fisken.
In i ugn i typ 20 minuter.
Vid servering (med kokt potatis eller ris) toppa med finhackad dill.

En god espresso förlänger livet...

...som det kanske borde heta i alla fall om man får tro forskarna.

Själv tycker jag att det är självklart att något som höjer livskvaliteten såpass mycket i alla fall är värt alla risker. Det handlar ju som sagt om att fylla tiden med liv, inte tvärtom. Och om man nu verkligen är vad man äter (eller dricker) varför missunna sig något gott?

Kaffetåren den ljuvaste av tårar är, som bekant.

Sommarsvalka: Jordgubbsmilkshake

(2 stycken)

12-15 jordgubbar
2 vaniljglasskulor
3 dl mjölk
1 dl vispgrädde

stavmixas

Quesadillas

(Hade nog försökt ta en bild på de här läckerheterna ändå, trots Emanuels - kanske rättmätiga - kritik av mitt fotande, om jag bara hittat kameran, innan det var dags att äta!)

Quesadillas, ja. Mexikanskt och som såndant något som min fru tycker mycket om, men som jag är dålig på att laga. Jag kan typ göra nachos i microvågsugn, chili con carne, tacos och så quesadillas. Det är ungefär allt.

Mina quesadillas gör jag såhär (4 port):

4 stycken vetetortillas
200 g smakstark riven ost
100 g finrivna morötter
½ purjolök i mycket fina strimlor
Några (16-20?) svarta, urkärnade oliver, hackade i små bitar
2 msk olivolja

Hetta upp en panna på spisen Den skall vara riktigt het, så dina quesadillas får färg (men gärna inte så het att ost som smälter ur dem bränner fast i pannan eller börjar brinna!). Droppa i en halv matsked av olivoljan.
Lägg i en tortilla i den heta oljan. Lägg snabbt på riven ost, morötter, purjo och oliver.
Lägg en tortilla ovanpå alltsammans.
Vänd på hela grejen och stek en minut, eller så, på andra sidan också.
Lägg upp på en tallrik och låt svalna (och så att osten får smälta ihop det hela till ett smaskigt paket).
Skär kakan i fjärdedelar.
Gör likadant med nästa.

Servera till lite hemrörd salsa, färska grönsaker och möjligen en liten ostcreme på filadelfiaost och grön paprika.

De HÄR kockarna kan laga brässerad kyckling, dom!

Dottern: De här kockarna kan laga mat, dom!
Pappa: Vad lagar vi för mat då?
Dottern: Kyckling!
Pappa: Och vad har vi där i kastrullen?
Dottern: Spaghetti!
Pappa: Och hur får man kycklingen mjuk och samtidigt varm och god?
Dottern: Man friserar den?
Pappa: Brässerar. Det heter brässerar.
Dottern: *viskar* brässerad kyckling...

(4 port.)
Ett par kycklingklubbor (1 per person, typ)
4 tomater
1 röd paprika
2-3 morötter
1 buljongtärning (kycklingbuljong)
½ l vatten
½ dl vitvinsvinäger
½ dl äppeljuice
2 msk lönnsirap
1 msk "herbes des provence"
1 msk rosmarin
1 msk olivolja
Salt och peppar

Börja med att tärna alla grönsaker smått och häll i en panna tillsammans med olivolja. Låt bryna riktigt mörkt.
Häll på vinäger, äppeljuice, buljongtärning och vatten och låt koka ihop något.
Häll över brässeringsvätskan i en gjutjärnsgryta.
I med kycklingklubbor, kryddor och rippla lönnsirapen över.
Låt brässera under lock i sisådär en timma.
Smaka av med salt och peppar.
Red möjligen av brässeringsvätskan med lite smör och mjöl.

Servera med pasta.

Rester kan vara riktigt gott!

Som alla kockar och husmödrar vet om gäller det att spara på resurserna i köket. Råvaror skall kunna bli mat, som skall kunna säljas, för att kunna köpa in nya råvaror (och generera lön åt personalen) etc. Tricks för att ta tillvara all mat utvecklas snabbt i alla kök och ett av dessa är att återvinna rester.

"Spar till pytt" brukar det kunna stå på någon burk eller låda i många kök. Där läggs för stekta bitar kött, små ändar av korv eller potatisen som inte serverats till lunchen. Så får något slevhjon i uppdrag att tärna ned allt i små, små bitar och så försöker man sälja det en gång till, som "lunchspecial" på typ fredagar.

Ett annat sådant här tricks är "potatisbullar", som om de görs i köket, oftast görs på överbliven potatismos, utdrygat med ägg och ibland vända i ströbröd. Så steks de på svag värme, tills de är gyllenbruna på utsidan och håller ihop ordentligt.

Ibland känner sig kocken lite uppfinningsrik och har i t.ex. tärnat fläsk (från torsdagens ärtsoppa?) eller lite tärnad korv (från måndagens korvlåda?) och/eller lök (kökseleven måste ju öva sin knivteknik också!)

Eftersom jag ibland får potatismos över här hemma (aptiten kan variera lite hos en fyraårig tjej, verksar det som) händer det - även här - att jag gör potatisbullar. Härom dagen med lite tärnad lök i, och serverat med tyska små bratwurstar.

Ibland kan rester faktiskt vara riktigt gott!

Per portion:
150-200g potatismos
½ ägg
½ tärnad lök
Salt och peppar
Lite smör och olja/margarin att steka i.

Forma till små fina biffar. Stek på svag till mellanvarm värme i kanske 7-10 minuter per sida, tills potatisbullarna fått gyllenbrun färg.

Off-Topic: Ni som vill kontakta mig per e-post...

Hej, alla. Jo - ni har alla säkert hängt med i tumultet kring den där lagen, där FRA tillåts registrera ALL internet-trafik till och från ALLA medborgare, jämt, utan misstanke om brott? För att NI skall kunna känna er säkra att det ni skriver till mig i alla fall inte läses av någon annan "över axeln" kan ni - tills vidare - använda den här kryptonyckeln i mailkommunikation med mig.

(Och för Er som möjligen inte har min e-postadress: Den står i nyckeln, när du lagt till den i din PGP-keyring).

MVH

/Jesper

Ps: Ni får gärna skicka mig Era kryptonycklar, så att jag även kan svara Er med krypterad e-post. Ds.

-----BEGIN PGP PUBLIC KEY BLOCK-----
Version: GnuPG v1.4.6 (GNU/Linux)

mQGiBEhYBdYRBACy/bTu/aSgoUbRfR5E3P0zGg1/xAXw/IhtrZ4xDaevvSvDoKZn
RriOQkKMWabM/nZUJCxo7AoKZJFnm5pYJwTmgrHel0Fc06+5JolPAQG9M5yrn5pf
mx2Nk0ib+jKxAcUN9inbrZDkbRkFFBaUeRTpwnq5CH/ezdw2aDJ0qUpenwCgy4Cu
jSFdea6kQJ7eqO8hf0ZDQdUD/jb2sLmTX4rDml9ekNJLLMriPR/BsyOezMkj8k8G
2Qz3SVxUfFnzavnX0YKZ2hTfUgvK7KdwQjQ7favnaFb3+3OpiU9wWe8J4rdXe1MY
/Cydp0d+n+EUmaTU4YqFe9MbQSBQWc8kJFYLtP+b93E/yjouPQ6B1Zjgyq8Rs//T
qKncA/9JPVOnqikiyrtiBMYnJMpFbjGTJ7QO2C+UwXEkT2ja2YoJIPy5reQkohby
oQC48TEq2RN5jNTLhDlGQl70G0wZMRj94pWVUf2Qel5oQZTGtfgR2mSXFVr/A8AU
VH/vS93tlFhCPTcIElkH9M/rptwRx2PAnLjq9scS9kO9OUPV1bQ0SmVzcGVyICJL
b3R0ZW4iIFbDpHJuIChFbC1nYW1hbCkgPGtvdHRlbkBjb3lvdGUub3JnPohmBBMR
AgAmBQJIWAXWAhsDBQkJZgGABgsJCAcDAgQVAggDBBYCAwECHgECF4AACgkQMAXy
SpE9nPGYbgCfYx6s2ArhXpNpCLb2BFvRVXrrye8AoIbn+4snvr72Z/w48KLIyJoz
VT8TiEYEExECAAYFAkhYCU8ACgkQSaCQq9UzpL4HoACcCfSgGzbiI7PQWbwZkH14
NzaDnY0AoIKkDQeEGdqaEwEUHJWqYXifnqG6uQQNBEhYBgkQEACzdvsC9C8vEKEt
dwpsHOX2uGXcGwnG0qlyHpSBDNI4H5z32ucJy6oMHjX2qyk8bFW+FKJA5pQuL6u4
VG6qnrfqNnaBwpeibYNjlbUdi3O4l5eEAbWj1H2h51GbN85h7LrMTZQ++2DUouPO
1OepcrYWRWR2v+JxxOiQXaO570+1AcyQt04BJjqrUpHVM5OPS7tBLTEwp0NQ3AKI
VIFDNrko54z8SMfiyPCmu24oTLn+j6TP7ZfKKnY/GgMIHjt49oGBcTBoCPNa9aES
WHvrGFQsm54ZpNnPlTGkDpHS9UdNcpepWjXtTI26hFX1rLCQvURceYCE6AnhRd3N
toQsbD+fEiyrPhdT+IFxtYURmMshKodSuL5BDPa3W1Zc638PQRIVyacuRDWBWheE
WZmgX+oEdMzgw+S5/rPBgppZPqrRMJSpG7tGneI5z2RNHvIgiUkGsdrf88IFNTMl
LQFLAkCdspnZKrwkMmpvmq9Amg3A0bYbsnkWamVhEpbO4yIA6OpAM1AW7sVm8upD
9UwaWQIpMJ+RjMA/h+e3icMj9aNJ1SKu1d+aZxv3pjMkQVDNODlBRKkoYgABF2St
JSpHIB7SiA7NMdFYNISO60VUtKRI646M8YaGe6TqD2kIKTCSJQCvbMNKebxaA9m4
122p6vINsz+YmY6wDpB6mb7eM5CixwADBQ/9HKLGFf+pXeBsDtiysTwVEPaHKrc/
aOSqzAJXbSo2hja3M1oxbgEIwdYcRbtsJi8/jkOO7z8DrYbSbdwSbUXf5JLAVpVf
Yd61ta+A8mgD6/vhr9jkQAjA8hC0W0yzsr+OfypffT5D06576KZCTdSpoj1e2XGE
LAoNhDYMWjcqQrESNeT2EGaQhmoLYQcvElTCj0XhoLoPP0S5fiHDuBwqNbJ98XoX
TID0fQUGevv+txT45k0KnL3JLRceB9Pn9JsVzTLSk+PcpUnGCXOmps/NJUNMwYN0
PG3q9LuQ3ZRjSzLlH+YCvgA2kUYDBVYMEHVr4gvr3ajYLw8cQ8Ue57GVvqfUVVU7
JR4LfJRn5/vCu2ww772p4lhkYQyv0X4mYx37KWbilCMV+AP0NdVQqCxQnJDGllZQ
7m3JZ1Tn4v1rHpFX3cEBw7j/z2G/JXUZPkC3Qeo+W18I/GDH1TsDmByvnPvkwNfg
bxfc36swv8eFk0YqL0NWoyIUqJR4A5YDTGKB4J+5yqHgeyxMfg3Qv0G4N57Dx2MK
e83DL5SLJymIBXk+vfg/O8W6m2EY3BT79rmoG7uQKQBU9EK7KQkI8ipdgs2n9/z3
k9JxG/FX8FXRNHfhLlL0heQdr759ME1bTZWVPMUt8gg+XWwXCkEF/O9p15tZ20I3
Uu4Xnf5ZDuTN+XuITwQYEQIADwUCSFgGCQIbDAUJCWYBgAAKCRAwBfJKkT2c8XzA
AJ4gb+zu7i/OoqoARicbnR4TgjXPHgCeLNQg7P6iBfmZ/gUv1T6byCLQ4nA=
=GOvK
-----END PGP PUBLIC KEY BLOCK-----

Skinka

Jag bara älskar lufttorkad skinka. Det finns så många olika sorter! Jag älskar den där lite rökiga, salta, koncentrerade smaken samtidigt som konsistensen är styv, lite torr och sammandragen.

I min lokala matvarubutik har man en rätt stor charkdisk, och i denna kan man köpa inte mindre än - vad jag kunde räkna - 5 olika sorters lufttorkad skinka. Och då pratar vi bara enskilda sorter, eller länder de kommer ifrån. Sedan fanns olika grader av rökighet, lagrad olika lång tid, etc. Det är rätt coolt. För tio år sedan kan jag inte komma ihåg att det fanns mer än möjligen bayonneskinka och då bara i saluhallar och i slakteributiker!

Vilken är DIN favoritskinka? Skriv gärna en kommentar, också!

Fredagsmys: Fläskkotlett i samarbete

Det känns som en evighet sedan jag "lagade riktig mat". Mat som kräver något. Någon slags engagemang eller kärlek .De senaste dagarna, sedan tillökningen (och några dagar innan) har mat framförallt handlat om att ge kroppen energi. Som bränsle mer än njutning. Men fredag är ändå fredag och det är någon slags "mysdag". Dessutom måste man ju välkomna junior på någon slags vettigt sätt i familjen. Efter att ha storhandlat på Lidl, i torsdags, var det så dags att i fredags laga till en del av bytet.

Dottern hjälpte till och kvittrade sig igenom hela middagsfixet, med en släng över axeln, med en bit skarpslipat solingenstål i näven och glatt sjungandes för lök, tomater och potatis.

Det är i de stunderna jag känner att all den otålighet jag annars kan känna bara rinner av mig. Jag har hur mycket tid som helst. Dottern och jag lagar mat och tycker båda att det är toppen. Dottern smakar på sås, grönsaker och rotsaker. Jag ställer kontrollfrågor: "Vad är det här?" och hon svarar klokt "Men pappa! Det är ju buljong. Det har man i såsen, när löken har blivit mjuk!"

Vi sjunger, duttar med kryddor, luktar, smakar, steker, vänder och vrider på maten. Dottern vässar sina bestick mot varandra.

Det är så här matlagning skall vara!

Då jag säkert redan postat alla delrecept i den här bloggen några gånger (och annars finns de i min bok. Köp den!), tänker jag bara berätta att det blev stekta fläskkarrékotletter med ugnsrostade rotsaker (potatis, palsternacka, morötter) och gräddsky med - faktiskt ett misstag, men som blev gott - lite svart vinbärssaft i. Ja - ni ser förstås också körsbärstomaterna och de billiga oliverna!

Bra-att-ha

Läser på utmärkta Newbiecooking om några vill-ha-grejer. Fick dessutom - i en kommentar till mitt eget inlägg om pommes frites en kommentar från Jessika om att hon nog egentligen innerst inne önskade sig en fritös.

Tänkte först skriva en sådan där önskelista, jag också, men så ändrade jag mig och tänker nu i stället ge en lista p å"bra-att-ha-grejer". Ett slags lista över en universell lista att önska sig saker ifrån, om man så vill. Eller ett sätt att skryta om hur balla leksaker JAG har i MITT kök. Ellersom något slags "tips från coachen" på bra grejer som underlättar arbetet i köket, om man lagar mycket mat. Och kanske speciellt av sådan mat jag lagar.

I "stigande nyttighetsgrad" eller vad man säger.

Här är i alla fall - på plats nummer fem:

Min fritös. Jag fick den här i födelsedagspresent, eller möjligen julklapp, (jag minns inte) av mina föräldrar. En stor och ordentlig pjäs som jag regelbundet gör pommes frites i, men också gärna friterar olika sorters japansk och kinesisk mat i. Vid något tillfälle har jag gjort kalkonschnitzel i den, och någon gång har jag friterat fisk i den, också, men de vanligaste offren för fritösen är som sagt varianter på tempura, något med sötsur sås eller pommes frites. Nå - vad är så speciellt med min fritös då? Den är fyrkantig, vilket gör att livsmedel som t.ex. pommes hamnar så att säga "på rad" längdledes i denoch blir jämt friterade. Dessutom är den enklare att plocka undan. Mina skåp är nämligen fyrkantiga inuti!. :-) Dessutom gillar jag det faktum att frityrkorgen har ett långt och kraftigt handtag och att själva ytterhöljet är rostfritt. Det är SÅ snyggt. Jessika - du bara MÅSTE skaffa en!


Nåväl. På plats nummer fyra:

Mandolin. Ett verktyg för att skiva, strimla och våffelskära grönsaker till bra, jämnstora former. Jag använder i och för sig min när jag skall göra STORA mängder pommes frites, eller när jag skall skära en massa "tändstickor" av potatis till Janssons Frestelse, eller om jag skall skiva rotsaker till chips eller till potatissallad, eller så. Oftast använder jag faktiskt kniv, om jag inte skall laga mat på någon slags industriell nivå...


På plats nummer tre:

Moccabryggare. Det här tror jag är min tredje. Jag älskade helt enkelt ihjäl min förra, som var en för sex koppar (espressokoppar) och min nuvarande använder jag (också) nästan dagligen. Den är större. Den gör nio koppar. Dessutom har jag en för två koppar som jag har med mig bland mina klättergrejer, i "kökspåsen" tillsammans med ett litet propan/butan-kök. Bara för att man lever vildmarksliv eller befinner sig i Himalaya någonstans behöver man inte behöva avstå från livets nödtorft! Gott starkt kaffe är dessutom nödvändigt, inte bara som bränsle till min morgontrötta hjärna, varje dag, utan som ingrediens i kakor, i chokladmousser och smörkrämer. Faktiskt tillochmed i marinader och min fruktat goda kaffesky till grillat kött.


På plats nummer två:

Sauteuse. Kastrullen med det svårstavade namnet. En sauteuse (såtös) används dels för att koka sås i, dels för att snabbt steka något på relativt hög värme (sauter kommer från samma språkstam som t.ex. saltomortal - att dansa, i grundform, maten "hoppar" eller "dansar" i pannan). Jag använder min till nästan allt och förstår inte hur jag klarade livet i köket innan jag hade en. Snabbt bryna lite grönsaker - check. Röra ihop alla såser jag någonsin gör hemma - jajamensan. Jag använder den varje gång jag gör en risotto, då det är enkelt att röra i den, och den har välvda väggar, så inget bränner fast i botten. Jag använder den som vattenbadskar när jag jobbar med choklad. Jag gör alltid min pyttipanna till den. Kort sagt - jag har den till typ allt, utom att koka potatis eller pasta i. Är du fattig student och bara har pengar till EN panna eller kastrull - köp då en vettig sauteuse. Det är i princip det enda du behöver!

Och slutligen - på första plats!

KNIVAR! Hade ni trott något annat? Men verkligen - bra knivar är helt oumbärligt för alla som någonsin behöver jobba i kök. Dessutom är det väldigt roligt att ha bra grejer, även hemma. Jag använder framförallt en wusthof-kniv från classics-serien, men äger också bl.a. en sabatier (från p-serien) och en rosendahl "vegetable" som använts väldigt flitigt. Jag brukar hålla mina knivar rakbladsvassa. Jag låter dem slipas en gång om året, ungefär, och då justeras polster och klack på alla knivar, sedan håller jag efter dem med sandsten (grov och fin), skärpstål och porslinsbryne. En kniv är fullständigt oanvändbar om man inte håller den vass, men mina knivar är riktigt vassa. Behöver man köpa massor av knivar? Nej - det räcker i princip med en, bara det är en bra kniv. Min wusthof har jag haft i snart femton år. Jag har lagat bokstavligen hundratusentals, om inte miljontals tallrikar mat med den, och den kommer att hålla i kanske femton år till, innan den måste bytas ut. En bra kniv håller länge, bara man håller den ren och vass.

Ungefär så ser min lista ut. Vad har du i DITT kök som du antingen inte klarar dig utan, och/eller känner att du "bara måste ha"?

Lyx från Lidl

Efter att ha fått åka fram och tillbaka till söndersjukhuset några gånger i helgen, med taxi, var det inte längre så mycket pengar kvar i semesterkassan. Det har alltså blivit att handla där det är som billigast, just nu, och i Orminge ädet inte sällan man kan hitta riktiga fynd på Lidl.

När jag kom hem från Lidl härom eftermiddagen var det dags för en eftermiddagsfika och när jag ordnat ihop allt kom jag på att "allt det här har jag köpt på Lidl". Gott espressokaffe till moccabryggaren, som dessutom visade sig vara riktigt italienskt kaffe på 100% arabicabönor (jag tror märket hette Bellarom), rågkakor, cream cheese, små goda gula lökar från öland (Wow - närodlat!), sockerärter (också dem inhemska), skinka, tomater och mjölk.

Och - som sagt - billigt. Jag plockade på mig två stora papperskassar med matvaror och trodde att "nu blir det dyrt". Det hade (med lätthet) kunnat ha kosta mer än det dubbla, eller faktiskt säkert uppåt tre gånger så mycket, med tanke på hur mycket grönsaker, charkuterier och mejeriprodukter jag lagt ned i kassarna.

Och kvaliteten är riktigt bra på grejerna. I alla fall i vår butik. Fräscha grönsaker, schyssta charkvaror och samma mjölk som i de andra butikerna - bara billigare - och några egna "noname"-alternativ till de vanligaste varorna.

Klart godkänt, med andra ord.

Tillbaka till fikat. Goda, lite lyxiga smörgåsar med gott kaffe känns som lite vardagslyx, såhär med två uppmärksamhetstörstande barn hemma, och givetvis gör kvalitet/pris-faktorn att det känns lite extra roligt.

à la Emma

Såg ni Kanal 5s nya mat&resprogram 'A la Emma' härom dagen?

Vad tyckte ni?

Jag såg det - och kommer att skriva om det här om någon dag, men vad tycker NI?