Dottern: De här kockarna kan laga mat, dom!
Pappa: Vad lagar vi för mat då?
Dottern: Kyckling!
Pappa: Och vad har vi där i kastrullen?
Dottern: Spaghetti!
Pappa: Och hur får man kycklingen mjuk och samtidigt varm och god?
Dottern: Man friserar den?
Pappa: Brässerar. Det heter brässerar.
Dottern: *viskar* brässerad kyckling...
(4 port.)
Ett par kycklingklubbor (1 per person, typ)
4 tomater
1 röd paprika
2-3 morötter
1 buljongtärning (kycklingbuljong)
½ l vatten
½ dl vitvinsvinäger
½ dl äppeljuice
2 msk lönnsirap
1 msk "herbes des provence"
1 msk rosmarin
1 msk olivolja
Salt och peppar
Börja med att tärna alla grönsaker smått och häll i en panna tillsammans med olivolja. Låt bryna riktigt mörkt.
Häll på vinäger, äppeljuice, buljongtärning och vatten och låt koka ihop något.
Häll över brässeringsvätskan i en gjutjärnsgryta.
I med kycklingklubbor, kryddor och rippla lönnsirapen över.
Låt brässera under lock i sisådär en timma.
Smaka av med salt och peppar.
Red möjligen av brässeringsvätskan med lite smör och mjöl.
Servera med pasta.
6 kommentarer:
Det ska börjas i tid :)
Fast Dottern hade ju också rätt! Man SKA frisera dem! Fast liksom innan de hamnar i pannan.
Jihad, jihad, för övrigt.
Mackan: Jihad på dig själv! :-)
Jessika: Jajjemän! "När jag blir stor skall jag bli kock och skaffa restaurang och sedan kan du få jobba hos mig, pappa."
Ni är galet söta!
Ah, så om pensionen inte räcker, Jesper, så vet du vad som gäller :).
Lisa: Tack. Det som sa det hon va det, som det brukar heta! ;-)
Jessika: Jo, det känns tryggt... :-)
Skicka en kommentar