Strömming igen...

Inser att jag skrivit om strömming så pass många gånger på den här bloggen att de som är återkommande läsare säkert slutat läsa bloggen för länge sedan, p.g.a. allt tjat, men ärligt - det finns (tycker jag) nästan inget godare. Alls.

Idag - inspirerad av det tidigare fiskeäventyret - kände jag att det kunde vara gott med något snabbt och lättätet på kvällen. En tur i den lokala coop-butiken, med extrapris på färska strömmingsfiléer blev droppen som tippade vågskålen: det blev - som vanligt - strömming. Med potatismos. Och fina små ärter (kokta i mycket väl saltat vatten, med lite citronsaft och en liten smörkula och en mycket liten nypa socker - koka förresten alla gröna grönsaker - ärtor, broccoli, haricots verts etc. - så. Det är det absolut bästa sättet!)

Vad det gäller strömmingsfiléernas stekande har säkert alla kockar sina egna specialiteter, men jag brukar dubbelpanera mina på skinnsidan (i vetemjöl, ägg och sedan ströbröd eller grovt rågmjöl) och sedan klicka i lite persiljesmör på skinnsidan (50g smör till 10 g persilja till 1 tsk salt) och lägga ihop dem två och två innan jag steker strömmingen i smör och matolja och kryddar med vitpeppar och salt.

Potatismos gör jag av mjölig potatis (1 kilo, kanske?) som jag kokar i små bitar, i väldigt hårt saltat vatten, sedan hälls vattnet av, potatisen vispas till mos med ett eller två ägg (äggula), grädde (1-2 dl till ett kilo potatis) eller mjölk och möjligen en liten smörkula. Sedan kryddas moset med salt, vitpeppar och muskotnöt.

Persiljesmöret som blir över skirar jag och häller över fisken när det är dags att servera den. Det blir vackert på tallriken också!

Jag brukar köpa runt 300 g strömming till två vuxna som gillar strömming och/eller - som i vår familj, två vuxna (varav en ÄLSKAR strömming - gissa vem?) och ett barn. Det blir ungefär 20 filéer eller typ 10 stycken av mina "dubbelflundror".