Läser på SvD om medeltida mat och dess kryddning. Mycket intressant. Tydligen hade vi en kryddtrend i europa på 1100 och 1200-talet som inte står långt efter de halsbrytande smakkombinationer som folket på F12 och det där "vi-är-inte-längre-mistral"-haket i gamla stan (heter de Franzen Lindeberg?) experimenterar fram.
Kul att se att det också är cykliskt - att kryddor kommer tillbaka. Och att det är fransoserna som verkar styra smaktrenderna i Europa. Vissa saker verkar verkligen inte förändra sig ett dugg.
Artikelförfattaren verkar emellertid inte ha gjort några egna efterforskningar i ämnet, utan nämner i förbigående att de äldsta kokböckerna (som man tydligen rätt lätt kan få tag på) i Europa skall ha skrivits av Engelska och Franska hovkockar. Möjligen, men många är vi som sökt efter riktigt gamla medeltidsrecept och främst hittat recept från Italien (där också flest antal andra skrifter från samma tid återfinns).
Här i norra europa verkar vi inte ha börjat teckna ned några recept förrän väldigt sent. Jag vet inte om någon kokbok som kommit ut tidigare än på 1600-talet, på Svenska (även om det givetvis måste ha funnits, bara inte bevarat, eller i alla fall inte så att jag vet om det).
Nåväl. En klart läsvärd artikel, i alla fall! Läs den!
(Och tack till O. för länktipset.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det finns mycket intressanta studier som visar att man använder kryddor efter vad klimatet kräver, bland annat. Chili etc., har bakteriedödande egenskaper och används mycket i Indien. I Sverige fanns och har aldrig funnits sådana trängande behov av att peppra in maten i sådana kryddor som bevarar maten också i några få timmar. Här behövde man bevara saker länge så behold the salt. Mcket intressant hur man formade sina ät- och kryddvanor utifrån sin miljö och omedelbara vardagliga behov.
Mmm. Det är intressant det där med kryddor.
Skicka en kommentar