Fiskelycka

Det är semester och någon gång i vintras lovade jag dottern att vi skulle fiska "när sommar'n kommer". Eftersom jag är en man av mitt ord och för att dottern pratat om det några gånger den senate veckan ("Är det sommar nu? Har vi fiskegrejer?") åkte vi igår eftermiddag ut till Biltema och handlade ett varsitt billigt spinnspö till dottern och mig samt några olika drag och en varsin liten ask att ha grejerna i. Här skulle fiskas!

I morse vaknade så dottern vid typ 6-rycket efter några timmars orolig sömn (någon var rätt uppspelt igår på tanken att få fiska idag, med ett eget fiskespö och egna fiskegrejer) och efter en lite osammanhängande frukost (vem har tid att koncentrera sig på ägg och smörgås, när man snart skall ut och fånga aborrar?) packades så alla fiskegrejer, en lätt matsäck (bestående av ägg som blivit kvar oätna sedan frukosten och en varsin smörgås, en liten termos med saft och en något större med mocca-kaffe) och nödutrustning såsom kniv och kompass ned i våra respektive ryggsäckar, för sommarens första storfiskeäventyr!

Kosan ställdes mot den närblägna glasbrukssjön - en liten sjö där vi brukar bada sommartid och där ingen jag känner någonsin sett en fisk, men som kommunen hävdar har aborre, och efter en lång, sångglad, hoppande rätt omständlig promenad kom vi lyckliga fram till "glasan".

Ensamma som vi var började vi med att fiska de första kasten från badbryggan, men då dottern inte alls ville fiska, efter bara några minuter, började vi prata om det var läskigt att vara på bryggan. Det var det. Det var bättre att fiska från land, tyckte dottern, så vi kastade några kast från stranden.

Dottern hann kasta två kast innan dagens första riktigt rejäla bottennapp. Då favoritdraget, som högtidligtvis invigits bara några minuter tidigare, satt ordentligt fast i en snårskog av näckrosor en bit från land fick far i huset göra det enda rätta och göra badpremiär, för att ta upp det fastkilade draget. Lyckligtvis kunde jag få loss det och glädjetjuden nådde nya höjder när draget bärgats och ytterligare några smärre "drag i främande föremål"-incidenter (pinne, löv, halvmiss på gräsand) senare var det dags att byta fiskeställe.

Dottern - som lärt sig fiska genom att titta på Anders och Agnes på Bollibompa - säger förståndigt när de första badgästerna dyker upp: "Vi flyttar oss - de som badar skrämmer fisken". Pappas hjärta är så stort och varmt över sin förståndiga dotter att han nästan spricker.

Det nya fiskestället ligger några hundra meter längre bort, längst ut på en liten udde, invid en tall med en större sten nedanför. Ja - jag anser det vara riskfritt att berätta om platsen, eftersom ingen av Er heller får fisk där. Dottern övar på sin kastteknik. Ibland kommer draget singlande bara några centimeter framför pappas ansikte. Ibland går det rakt ned i vattnet. Ibland hamnar det några meter ut i sjön. Ett vilt vevande utbryter. Pappa mår gott. Dottern är i extas.

När så pappa tror att något hugger på kroken (jag VISSTE väl att det fanns aborrar här! Och att de älskar just glittriga gröna spinnare - precis som dottern!) blir det riktigt spännande, ända tills man känner att det släpper igen. "Den kom undan. Åååååh!" utbirster dottern lätt frustrerat.

Vi fiskar vidare.

Så - lika plötsligt som kissnödighet kommer behovet av att gunga i stället för att fiska. Vi plockar ihop alla drag, krokar, linor, rullar och spön och våra grejer som vi spritt över nejden, och går till badplatsens lekplats, där det finns några gungor. Sedan går vi hem. Lyckliga. Av en alldeles speciell lycka som bara fäder till fyraåriga döttrar och dessa döttrar kan känna efter några timmars lekfiskande: fiskelycka.

Om vi fick fisk? Givetvis! Preparatus supervivet, som vi lärde oss i lumpen: Den förberedde överlever!



(Och jag skall se efter om vi kan återkomma med fler, bättre bilder - jag lånade med mig svärmors fina lilla behändiga digitalkamera, som jag givetvis inte kan koppla ihop med min dator!)