I manegen på cirkus Grantomta

Idag har det varit cirkus.

Riktig cirkus. Ni vet - sådär som när det efteråt frågas hundra personer "vad hände?" och man får hundra olika svar? - "the fog of war" och hela den där grejen? Där var jag idag. Långt nere i stresspiralen...

Fast besluten att inte göra om gårdagens fiasko med sjömansbiff tänkte jag idag bratwurst med senapssås och kokt potatis. En klassiker som inte ens jag kan misslyckas med. Ens om saker och ting strular. Trodde jag.

Jag kom till jobbet som vanligt - strax före sju och bytte om, och började fixa dagens sysslor. Efter att ha fixat till knäckebrödkorgar, hämtat frukt och grönt och börjat hacka dagens grönsaker satte jag på såsen, som jag tänkte kunde få koka upp och sedan hållas lite småvarm under tiden resten av grejerna blev klara. Lugnt och fint. Skar mina bratwurstar i lagom stora bitar och lade upp och bleck och laddade ugnen.vid sisådär halv tio tänkte jag - jag skickar på potatisen nu...

Tio kg potatis tar på Grantomtas spis normalt sett cirkus en halvtimma att koka upp och sedan går den ju i kanske en halvtimma - fyrtio innan den är klar, så jag fortsatte med att lägga upp alla fina grönsaker - ibland sjungandes med i någon gammal Pernilla Wahlgren-dänga på Svenska favoriter (Jag MÅSTE få till en CD-spelare eller något, så jag kan lyssna på RIKTIG musik snart!).

Vid passet tjugo över tio var det dags att brata wursten, så på med ugnen.

Vid halv elva är det fortrarande inte en bubbla i potatisvattnet. Spisen är fisljum. Med puls som en genomsnittlig kollibri ringer jag CayakCarin (för andra gången idag - den första ringde jag om beställningsrutiner - jag har full förståelse för om hon snart spärrar mitt nummer i sin telefon!) i panik och undrar om jag gör något fel. Nej - det skall vara den bästa plattan.

En räddningsinsats - vad som i historien kommer att kallas för "hjältedådet på grantomta" - dras igång med en vattenkokare om sisådär 1.5 liter och sedan utbaxande av potatis i småkastruller till varenda fungerande spisplatta i vartenda pentry och lunchkök i hela kvarteret.

Lunchen serverades 11.15. Prick.

Efter lunch vill gärna kocken på Grantomta koppla av något lite och ta en kopp kaffe. Ingen ström. Alls, i den delen av köket - börjar ana oråd.

Hittar till sist boven i dramat - (efter ytterligare ett kollibri-samtal till CayakCarin) - en jordfelsbrytare som löst ut.

Vid disken kommer ungefär hälften av all korv tillbaka till köket. "Den var för stark" säger man. Jahapp. Då vet jag det, till nästa gång. P.g.a. mitt elskåpsletande står jag fortfarande och diskar de sista blecken bör det ör dags att oreooa nekkus, Som måste bli gröt, för ungarna har ätit för lite. Och som måste bli mannagrynsgröt för jag har gjort musli av nästan alla havregryn.

Ibland önskar man att man kunde klona sig.

Mellanmålet serveras dock i tid. Alla är nöjda och ungarna äter gröt som små hästar. I disken står jag och svär över en mannagrynsgrötkastrull och städar sedan snabbt golvet.

Jag kom inte riktigt hem när jag skulle idag.