Hemkunskap

Hade alltså, trots lindrigare huvudvärk, bökiga vägförhållanden (Ni vet "brygg-banan" vid lagnö? Låt oss bara säga att Izabella tar snäva väjningar på våt planska som man kan förvänta sig, så nära har jag aldrig varit att vurpa någonsin, utan att ha gjort det - tack Gud för det!) och pollenallergin från helvetet kommit till jobbet i vettig tid i morse för att förbereda hemkunskapen. Hade, som seden bjuder, fyra ungar i köket idag.

Själva hemkunskapen blir inte så mycket "hemkunskap" som "kökskunskap". Jag har ju inte undervisat i hemkunskap tidigare, så jag har hållit lektioner i enkel knivteknik (så fick barnen "hjälpa till"att skära grönsaker till salladsbyttorna under tiden), lite om mise en place och hur man håller ordning på maten. Så fick de röra ihop majonnäs (stora biceps får de i alla fall!) till dressing och sedan gjorde vi sås till fisken, som var kokt sej idag.

Vid lunch åt alla ungarna hos mig i köket, och sedan fick killarna, som ju, som alla killar i den åldern - är stora och starka - hjälpa mig att ta in grönsaksleveransen i förrådet, medan damerna fnittrigt fick diska.

Det verkade som om alla hade kul, och själv var det här precis vad jag behövde idag. Med ett glatt leende på läpparna fixade jag sedan mellis och städade köket, glatt gnolandes på Monty Pythons "always look on the bright side of life".