En bra dag - trots allt.

Åkte, vid strax före sexrycket, med Izabella mot nya äventyr. Allt var bra. Bella startade på första försöket, gick jämt och fint och vädret var mysigt. Jag körde med öppet visir på AGV-hjälmen och kände mig sådär härligt fri som bara folk på två hjul kan känna sig med ett italienskt litet ettrigt muskelpaket mellan benen. Kom förbi Boo kyrka och började tänka på vägarbetet som håller på där. Igår var det en massa sand över hela gatan och cykelbanan var avstängd hela vägen fram till själva vägen. Idag kommer jag förbi avspärrningarna och ned i backen, precis förbi Eriksviks busshållplats när Bella plötsligen puttrar lite konstigt och sedan dör.

II nedförsbacke! Vad har hänt? Jag får henne att tända och rullar en meter innan det puttrar till igen. SOPPATORSK?! Jag tankade henne ju igårkväll för att jag visste att jag skulle ut och köra idag? Nåväl - jag ställer om bränslekranen till reservtank och Bella puttrar till. Jag lyfter nu med all kraft mopeden och skakar den. Inget kluck.

Någon.
Illvillig.
Ond.
Illgärningsman.
Har.
Slangat.
MIN
Izabella!

Vid insikten därom är jag så irriterad att jag känner för att kasta Izabella så långt jag bara kan. Kommer på att det inte är hennes fel och börjar i stället putta henne framför mig.

Jag har en gammal kompis - Peder - som har en kåk i Lillebo, ungefär en kilometer längre bort längs cykelvägen. Medan bussen åker förbi svär jag över alla finniga tonåringar i Orminge som inte tycker sig ha råd att köpa egen soppa till sina söndertrimmade kinesmoppar och uttalar hemska eder och förbannelser över dem och deras familjer (och ifrågasätter givetvis deras härkomst och ifall alla deras mödrar verkligen inte gick på farliga mediciner när de ammade dem). Rullar upp Izabella på Peders garageuppfart vid tjugo i sju. Jag börjar sju. Jag brukar vara på jobbet tjugo i sju för att hinna byta om och ta en kaffe innan jag "stämplar in".

Idag ringer jag taxi i stället.

Kommer till jobbet tre minuter över sju. På uselt humör.

Öppnar snabbt grönsaksförrådet och tar med mig en låda äpplen och några tomater in i köket, där jag byter om och sedan - lite stressad börjar preppa käket...

...

Gjorde ugnsstekt falukorv idag. Det gick hem. Ungarna åt som... Ja, nästan som om det vore min pasta och köttfärssås i fredags. Kul. Det är alltid kul när det blir bra.På eftermiddagen hann jag både ta hand om alla grejer som kommit i leveransen idag, städa fint i köket (där det såg ut som ett slagfält i morse - jag hade ju "diskhjälp i fredags - och serverat mellis och, trots allt, fått tagen att funka.

Det känns bra.

Hemvägen blir buss till Peder, där Fru (och fröken) Värn möter upp med 2% oljeblandad 95 oktanig godhet på dunk. Bella startar återigen på första försöket och jag kör hem på tjugo minuter.

Jag har numer tanklock med lås.Jag vet - det är inte original på Ciao, men ibland nödgas man liksom göra ingrepp i originaldesignen för att kunna bruka mopeden också. Jag antar att jag kan sälja den som "custom-configurerad" sedan. :-)

Nåväl.

Demain il y a une autre jour, som fransmännen säger (Och Christer Björkman sjunger på den förhatliga radion på jobbet). Om vädret är ok i morgon skallk jag göra ett nytt försök...