Det finns saker som är helt naturliga. Som att man inte skriver blogg t.ex. Det kan t.ex. bero på att man inte är i närheten av uppkopplade datorer. Att bloggen inte funkar (eller en pessimal kombination av de två) eller att man gör något annat - viktigare - som att t.ex. faktiskt LAGA eller ÄTA mat, något som man ju bloggar om! :-)
Det finns också naurliga orsaker till att Avesta inte - vad jag vet - någonsin benämnts "Sveriges svar på Las Vegas". Jag befinner mig just nu - sedan igår morse och till på fredag i "inte Sveriges svar på Las Vegas". Avesta är inte stort. Nattlivet är ännu mindre. Restauranglivet är... .. . sparsmakat. Igår var det tomt på gatorna efter klockan 17.00. Jag såg två bilar på hela kvällen, och jag bor i den tyngst traffikerade korsningen i hela Avesta.
Det var mest action på lokala konsum. Där stod två tanter och ryckte i samma bok på bokrea-bordet.
Jag håller kurs här, för en av våra kunder, som i sin tur levererar en kurs i någon slags omställningsprofram här. Jag bor i vår kunds lägenhet. Den är tom, sånär som på några skrivbordslampor som är fastskruvade i fönsterbrädorna för att ge någon slags belysning, ett klappbord på vilket det står en uråldrig TV, två soffor, en resårmadrass från Ikea med "liggropar" i mitten och en klappstol i köket. Ingen kabel-Tv. Ingen DVD. Ingen video. Ingen mat. Ingen bokhylla. Inga... .. . gardiner. Det är tomt. Det låter som en kyrksal när man är där.
För att göra min gårdag något mindre trist gick jag på stan och åt på "lokal". Hittade en restaurang som visade sig ha ungefär samma meny (och kvalitet) som min lokala "Eddies Bar" i Orminge. Det var inga problem att få bord.
Jag var faktiskt enda gästen. Servitrisen kom ut, när jag hade ätit typ halva min portion och slog sig ned vid bordet. Hon kände inte igen mig, sade hon, och undrade om jag jobbade "på bruket". Vi snackade kort och hon berättade att hon - som servitris - inte ofta hade så mycket att göra på måndagkvällar. Hon fick lite dricks, trots att käket inte var något vidare.
Idag har jag ju redan handlat (det gjorde jag ju på konsum igår) och sett stan, så det finns naturliga orsaker till att jag letat upp en dator på biblioteket och bloggar ifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Oooh vad öken. Påminner mig om Jonas Indes & Martin Kellermans "Too fast for love". Två grabbar på roadtrip genom USA: perfekt för ökenfärder eller ökenfäder som besöker ökenstäder. "Attraktiva Avesta" - vilket PR-skämt.
jaadu, jag är uppvuxen i Avesta, men flyttade därifrån dagen efter studenten, och nu påminns jag om varför.
Det är lite Sarajevo över det hela, eller hur?
Jag gillar din blogg förresten, hittade den via den berömda Skugge (vars matblogg tyvärr suger, men jag tror att hon fullgör uppdraget hon fått på ett ok sätt).
Oj! Kul! Det verkar inte vara många som hittat hit från Linda Skugges sajt som faktiskt håller med mig. Nåväl. Nyss hemkommen från Avesta kan man väl säga att borta bra, men hemma bäst.
Jag tror i och för sig inte att det har med storleken på stad att göra, så mycket som att jag inte hade ens en kaffebryggare i lägenheten! :-)
Och Omie: Bra referens. Kul också, att se att din matblogg kommit igång igen. Bra jobbat!
Skicka en kommentar