tisdag, mars 06, 2007

Gubbamat

Det finns viss mat som sällan är sexig.

Mat annars kan liksom vara förförisk på olika sätt: Man kan känna sinnligheten bakom en ordentligt reducerad rödvinssås, eller känna sig nästan lite... .. . jag vet inte - flirtad med, kanske är en bra definition - av råvaror som tryffel eller gåslever. Och få mig inte att börja om ostron. Ni hajar. Det finns helt enkelt mat som på samma sätt säger "take me to bed or lose me forever" på samma sätt som viss musik gör det. Om du kommer hem till någon på middag och det är levande ljus och Marvin Gaye (allra helst med "Let's get it on") är du helt enkelt mottagare av signaler som på alla sätt säger: "Det föreligger viss risk att den här kvällen blir en smula romantisk".

Stekt falukorv med senapssås är inte sådan, romantisk, mat.

Stekt falukorv med senapssås tillhör, med mat som stekt sill och löksås, fläsklägg med rotmos, stekt fläsk med bruna bönor och får i kål en så osexig subgenre inom husmanskosten att den bara kan kallas "gubbamat". Det är mat som är så hopplöst gammaldags och simplifierad att den är fullkomligt omöjlig att förföra med. "Tråkig", nästan, om nu någonsin mat kan vara tråkig. Om oxfile med rödvinssås är hångelsoul av Marvin Gaye är stekt falukorv med senapssås de värsta bitarna av Tore Skogman.

På sistone har jag nästan helt saknat inspiration i köket. Grejerna skall gå snabbt att laga kräva ett minimum av engagemang och ge mycket energi per sekund nedlagd på att laga maten. Gubbamat. Ikväll var inget undantag. Den iakttagande läsaren märker att jag några gånger redan använt exemplet "stekt falukorv med senapssås". I det här fallet ackompangerad av kokta grönsaker och potatismos med muskot. Det är den sortens mat som min pappas generation kanske växte upp med. Eller som farfar tyckte om (jag har ingen aning, jag minns faktiskt inte vad farfar tyckte om för mat). Eller... Jag vet inte. Det är säkert bara fördomar. Jag har emellertid under en tid i min proffesionella karriär umgåtts en del med gubbar och de gillar sådan här mat. Lagom mycket smak. Lagom exotiskt. Och så inga fjanterier med tamarind, rökt flingsalt eller balsamicovinäger eller något. Bara någon slags död gris och rotfrukter i någon processad form. Enkelt.Allt kryddas med salt, peppar och ibland, om man är lite uppfinningsrik, kryddpeppar och lagerblad. Men då är det överkurs. Typ fläsklägg. Eller kalops. Söndagmiddag i gubbaland.

Jag antar att jag själv kvalificerat mig till gubbe genom att frivilligt laga den här maten.

Inga kommentarer: