Bloggintervju - Anne från Anne's food!

I Krubbs serie: “Antasta dina läsare med frågor om dem själva” har idag turen kommit till en av Svensk matbloggnings pionjärer och inspiratörer. Anne från Anne's food. Anne är – kanske ovetandes – den största inspirationen till att Krubb en gång kom igång, i december 2004... Eftersom Anne är världsbäst inte bara på att laga och skriva om mat, utan även att fota den kanske hon har några tips till Krubb och Krubbs läsare...

Hej, Anne, hur mår du idag?

Åh, jag mår alldeles jättebra. Det är vår i luften! Jag har precis stått i köket och förberett en massa god mat för goda vänner, och då mår jag utmärkt.

Du skriver ju själv en blogg om mat - anne's food - varför skriver du (primärt) på Engelska?

Det finns fler anledningar. När jag började – oktober 2004 – fanns det i stort sett inga matbloggar på svenska. Däremot fanns det ett gäng – ett ganska litet gäng – som bloggade på engelska, från olika länder. De verkade ha väldigt roligt, och jag blev helt enkelt sugen på att ”vara med”. Sen gillar jag att använda engelskan – jag har bott utomlands och dessutom läst en hiskelig massa engelska på universitetet, så det är kul att faktiskt göra något av det. Och inte minst, det är roligt med en stor läsekrets. Jag får kommentarer och mail från människor som bor på helt andra ställen än Sverige, och det är fruktansvärt roligt.

Du verkar få rätt många kommentarer på dina inlägg på Anne's food - hur många läsare har bloggen, ungefär?

Lite drygt 1000 unika besökare om dagen.
(Krubb har ungefär 100-150 återkommande besökare, som jämförelse – Red. Anm)


Krubb handlar ju också om mat, men är kanske "bredare" än Anne's food, eftersom den innehåller mer "andra texter" än bara recept. - vad tycker du om "bredare" matbloggar vs "smalare"? Ser du några trender i matbloggandet?

De flesta skriver väl om lite av varje, medan en del bloggar är mer nischade. Jag skriver allra mest om mat jag lagar, som glad entusiast. Ibland skriver jag om nya produkter, ibland om allmänna kul grejor, ibland om restaurangbesök, ibland om vin.. fast mest om mat. Jag läser alla möjliga bloggar, men tycker bäst om de som är allsidiga. Jag läser inte så många om att t.ex. äta pizza i New York och dylikt – även om det finns ett antal som är så pass smala. Skulle jag peka på nån trend så är det kanske just extremt smala bloggar, för att många känner att det redan finns så mycket ”där ute”. Och ska jag titta i kristallkulan tror jag inte att det går så himla bra för dem, många lägger av efter kort tid.


Krubb hade som flest läsare dagarna efter inlägget om Linda Skugges matblogg - tror du att intresset växer för en blogg om man skriver om redan kända människor?

Nej, det tror jag inte. Bloggen blir inte mer intressant. Däremot får du kanske fler träffar på sökmotorerna, eller länkar från andra ställen, och då får du fler besökare. Och några stannar säkert.

En gång i veckan brukar du ju själv blogga om dina kattungar - märker du själv någon förändring i antalet läsare då? Är det samma läsare som återkommer till bloggen?

Weekend Cat Blogging startades för drygt ett år sen av en tjej i Australien, och var just för matbloggare. Poängen var att visa upp sina söta katter, OCH hitta nya matbloggar. Nu har hon lagt av, men vi är många som fortfarande bloggar om katterna på helgerna. Och det har spritt sig även till icke-matbloggare. Men det är nog mest mina vanliga läsare som är inne och kollar även på katterna! De flesta verkar tycka att det är kul med lite variation. Och för mig är det mest roligt att få visa lite foton på annat än mat.

Du blev ju nominerad av mig och Krubb till kulturbloggens blogginläggtävling - hur känns det?

Hedrande! Uppskattade särskilt de fina orden om mina fotografier. Jag har alltid varit road av foto (alltid och alltid – men sen jag var prao på ett fotolabb i åttan, och lärde mig lite basics…) och det är jättekul att fota mat. Att få visa bilderna är en stark drivkraft till mitt bloggande.

Har du förberett något tacktal till galan? :-)

Haha, nä, jag får nog improvisera.

Vem är det som lagar maten hemma hos Er, förresten?

Det är både jag och min man, Per. Jag tar väl lite större ansvar för planeringen. Jag tycker att det är kul när vi hjälps åt, men han är något mindre road av att vara ”assistent” och lagar helst mat själv. Han är inte så mycket för improvisation, men följer gärna bra och pålitliga recept. På sistone har han upptäckt böckerna från Allt Om Mat (Vi har Nya Fredagsgourmet och Mera Fredagsgourmet) och de tycker han väldigt mycket om. Då sköter han allt i köket. Och han lagar en hel del vanlig vardagsmat – vi äter också falukorv och stuvade makaroner. Ibland.

Du har ju - på Anne's food, väldigt bra matfoto.(Till skillnad från Krubb som nästan aldrig har foton, och när jag har det är de oftast rätt krattiga)
Kan du ge några snabba tips om hur man fotar mat?

Träna. Varje dag. Jag menar, man äter varje dag, så det finns ju alltid något att fota. Sen får man försöka hitta sin egen stil. En bra kamera underlättar. (Mycket.) Viktigast att tänka på är bra ljus – det blir sällan fint med blixtbilder (om man inte kör studioblixtar) utan mycket bättre med befintligt ljus och lampor. Stäng av kamerans blixt! Tänk på att ha rena bakgrunder. Jag gillar inte röriga bilder, utan vill ha dem ganska tydliga och enkla. Jag använder ofta bakgrunder – stora färgade papper från typ Panduro. Det främsta som skiljer matfoto från annat foto är att det måste gå fort. I alla fall när man inte fotar för en kokbok och kan fuska. När jag fotar ska ju maten ätas – och jag är oftast extremt hungrig när maten väl är klar. Då får inte en bild ta mer än ett par minuter. Jag lägger mer tid på efterarbete istället, och försöker leka så ofta jag hinner i Photoshop.

Ganska många andra matbloggar länkar din blogg. Har du gästbloggat någonstans? I så fall - var?

Jag har gjort några inlägg för The Passionate Cook (http://thepassionatecook.typepad.com/) och Spittoon (http://www.spittoon.biz/), om Stockholm och Sverige. Det är två engelska bloggare som jag faktiskt träffat – jag åkt till London för en matbloggarpicknick i juni 2005, en vecka innan mitt bröllop. Jag blir ganska ofta tillfrågad om att vara med på gruppbloggar och liknande sajter, men jag känner inte att jag har tid och energi för mycket mer än min egen blogg, i dagsläget. Jag har gjort några saker åt online-tidningar, och även åt ett par vanliga tidningar – jättekul.

Vad är din favoritmat - att laga?

Svår fråga. Jag lagar varierad mat – allt möjligt. Jag gillar storkok, typ stora grytor – det är kul att laga mat till många. Och jag älskar att baka, både bröd och sött.

Vad är din favoritmat - att äta?

Quesadillas och guacamole står högt på listan. Och risotto. Det äter vi ofta. Men rent allmänt – ost i nästan vilken form som helst. Gott.

Ge oss ditt bästa äggrecept!

Jag älskar ägg! Kokt, stekt, äggröra.. you name it. En favorit för en snabblunch eller stadigt mellanmål är ”knapriga ägg”: kör torrt bröd, en bit parmesan, lite vitlök och lite basilika i en matberedare, så du får smaksatt ströbröd. Ha i en tät burk i kylen. När du blir hungrig tar du ut ett par skedar smulor, rör ihop med lite olivolja och fräser i en stekpanna. När smulorna har fått lite färg knäcker du över ett ägg, och steker tills det är klart.

Jag lät Manne ställa en fråga till mig i sin intervju, så du får givetvis chansen du också: Vad vill du fråga mig om?

Ja, du som har barn – har du några särskilda tankar om mat för barn? Hur gör du för att skapa bästa möjliga förutsättningarna för en varierad kost?

Jag tror själv att min dotter mår bra av att äta så många olika sorters mat som möjligt. “Lite av varje” är en väldigt bra tumregel. Det gör att både jag – som förälder – vet att hon får i sig ungefär vad hon behöver eftersom hon äter allsidigt och samtidigt hjälper det henne att upptäcka vad hon tycker om. Hon är enligt uppgift den enda hos dagmamman som känner igen och alla grösaker och kan namnet på dem och som dessutom hellre äter fisksoppa än korv med bröd. Det gör en stolt, som förälder, tycker jag, att hon har någon slags kontakt med vad hon stoppar i sig. Men det är klart – jag fuskar också ibland. Det händer att även vi äter fiskpinnar med pulvermos någon kväll när man kommer hem sent och inte hinner fixa något speciellt, för att dottern gråter hela tiden och bara måste ha något att äta innan det är dags för sängen. Jag har den största respekt för föräldrar som inte hinner lägga ned så mycket tid på sin matlagning, om man i stället lägger ned den på att umgås med sina barn på ett annat sätt. Själv umgås jag med dottern vid spisen. Hon hjälper till och skrubbar potatis och provsmakar alla grönsaker till salladen och sådär så det har blivit “vår grej tillsammans” - att laga mat ihop. Det är – om inte viktigt så – i alla fall väldigt roligt.